Sökresultat för

"mobbningens effekter"

PsykologiSamhällskunskapSociologi

Fem anledningar till antimobbningslag

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Förra veckan skrev jag till en riksdagsledamot om min vision att mobbning bland vuxna på arbetsplatser ska bli olaglig/alternativt att det görs korrigeringar i diskrimineringslagen som ska ge medborgarna bättre skydd mot mobbning och utfrysning.

Jag fick faktiskt ett svar av ledamoten och blev glad över att personen som är upptagen tog sig tid att återkoppla. Svaret var icke-värderande och väldigt artigt.

Min ambition är att så en liten frö hos våra politiker och hoppas på att den frön växer sig till en lag, eller eventuellt ett tillägg till diskrimineringslagen.

Diskrimineringslagen sammanfattad:

Vad som anses som diskriminering regleras i diskrimineringslagen. Förenklat är diskriminering att någon missgynnas eller kränks.

Missgynnandet eller kränkningen ska ha sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna:

  • kön
  • könsöverskridande identitet eller uttryck
  • etnisk tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuell läggning
  • ålder

Det är en trygghet att vi har diskrimineringslag som ger minoriteter visst skydd. Det som jag däremot saknar i lagen är ett tillägg om utfrysning, mobbning och kränkande särbehandling som inte grundar sig I någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

En person kan vara etnisk svensk, vara heterosexuell, ung, frisk och ändå bli mobbad/utfryst på en arbetsplats.

Det händer alltför ofta att personer som är drivande (visionärer), ambitiösa, högpresterande och framåt, blir offer för trakasserier, social exkludering och mobbning.

Att bevisa?

Nu kanske du tänker: det är svårt att bevisa mobbning/utfrysning så hur ska man göra det brottsligt? Låt mig ge ett exempel och göra en jämförelse med samtyckeslagen:

Första juli 2018 fick vi samtyckeslagen som bygger den svenska sexualbrottslagstiftningen på principen att allt sex ska vara frivilligt.

Innan lagen blev till, fanns det oro för att det skulle för offret vara svårt att bevisa att hen har utsatts för brott, men efter att lagen blev till, fick vi starkare skydd och större frihet över våra kroppar.

Som samhällskunskapslärare går jag igenom samtyckeslagen med mina ungdomar och vi brukar ha workshops om lagen där vi diskuterar/förklarar den.

En person som blir drabbad av sexualbrott gör en anmälan hos polisen och rättsprocessen börjar därifrån.

Tänk om …

Jag ska skriva om ett påhittat scenario för att nyansera en idé. Bara visa tålamod och läs till slutet.

Tänk: En person blir offer för ett sexualbrott och gör en anmälan hos polisen, men polisen skriver inte ens anmälan då brottet kan vara svårtbevisat.

Förställ dig att polisen som skriver din anmälan ger dig indikationer på att du borde ha haft anständigare kläder på dig. Du kan ju inte gå runt på natten och se slampig ut. Du fiskar efter att bli utsatt.

Offret får höra att ärendet är svårtbevisat och därmed ingen idé att göra en anmälan.

Visst går det inte ens att föreställa sig ett sådant scenario i Sverige? Vi blir tagna på större allvar än så.

Min poäng: I fallet mobbning och utfrysning på arbetsplatser råder oftast principen som jag beskrev ovan.

När en person blir drabbad, blir hon/han lätt ifrågasatt. Hur kan du bevisa det?

Borde personen skriva ner varje gång någon använder härskartekniker på henne/honom? Borde han/hon skriva ner (fota?) varje gång han/hon inte blir medbjuden på gemensamma fester och AW? Om en/flera personer pratar bakom ryggen på en person eller sprider rykten om henne/honom ska det filmas eller tas bild på?

Undanhållande av information, subtila gester, otillåten påverkan av andras arbete, är olika former av kränkande särbehandling. Svårtbevisat? Ibland. Men bryter dessa ner en person psykiskt? Absolut!

Psykisk misshandel är också misshandel.

Någonstans måste den drabbade tas på allvar där hon/han får en rättslig prövning. En kränkning är en kränkning, oavsett om den är fysiskt eller psykologiskt. En kränkning ska alltid tas på allvar.

Mobbningen/social exkludering leder till psykisk och fysisk ohälsa. Läs gärna inlägget om “Mobbningens effekter“.

Fem anledningar till varför utfrysning/mobbning på arbetsplatser ska bli olaglig

Låt mig berätta varför jag är envis i mitt förslag om att mobbning, utfrysning och social exkludering på arbetsplatser bör bli olaglig:

1. Sjukskrivningar kostar samhället pengar

En person som blir mobbad/utfryst på sin arbetsplats kan antingen få utmattningssyndrom eller andra psykiska och fysiska besvär som begränsar personen att fortsätta arbeta. När en person blir långtidssjukskriven drabbas välfärden.

Innan sjukskrivninen arbetade personen och betalade skatt. Under sjukskrivningen blir hon/han tvungen att leva på Försäkringskassan och skattemedel. Vem vinner på det?

2. Barnen drabbas

När en förälder blir utbränd, orkar han/hon inte ta hand om sitt/sina barn. Barnen kan drabbas av psykisk ohälsa när en förälder inte är mentalt närvarande i deras liv.

Vid utbrändhet är mängden av energi begränsad hos den drabbade där enkla saker som att laga mat till sin familj eller läsa en bok för barnen kan kännas utmattande och överväldigande.

Barnen är framtiden och samhället tjänar på att uppfostra starka barn än att reparera söndriga vuxna.

3. Lag kan ge avskräckande effekt

Har vi en lag som förbjuder kränkande särbehandling, blir människor försiktiga med hur de behandlar varandra. Moralen i en grupp försvinner när de team bildar sig emot en individ. Lagen kan med andra ord få oss att respektera varandra i högre grad.

Samhället tjänar på det.

4. Effektivisering gynnar samhället

Arbetsplatser blir mer effektiva när det råder trivsel och samarbete kollegor emellan. Effektiva arbetsplatser bidrar med utveckling i samhället.

Glada människor sprider glädje.

5. Suicid

Många människor som drabbas av utfrysning/mobbning på jobbet blir suicidala och i tragiska fall begår självmord.

Att förlora unga människor drabbar inte bara en familj, men också vänner och staten. En person med god arbetsförmåga försvinner och lämnar efter sig en trasig familj.

Absolut ingen tjänar på det!

Slutord

Mobbning påverkar viktiga funktioner i individens personlighet och den mental hälsan. Studier har visat att enbart fem minuters utfrysning från en grupp som är av betydelse för någon påverkar personens grundläggande känslor negativt. 

Konkret påverkas individens känsla av tillhörighet, känsla av kontroll och att offret utvecklar känslor av nedstämdhet och aggressivitet. 

När effekterna är såpass allvarliga, kan vi inte förlita oss på föreskrifter, policyn och likabehandlingsplaner. Vi behöver lagstadgat skydd mot all form av mobbning.

Låt oss börja med att korrigera lagen om diskriminering så den täcker även all form av mobbning och utfrysning bland vuxna.

Längre fram i livet kan vi hittaa effektivare strategier för att förebygga mobbning bland barn och ungdomar också.

Låt oss vuxna föregå med gott exempel och jag är övertygad om att barn och ungdomar tar efter. Barn lyssnar inte alltid på vad vi säger – de gör som vi vuxna gör.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Ca 700 000 har upplevt mobbning på jobbet

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Det mest lästa blogginlägget på min hemsida är “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på“. Jag tänker att mobbning och utfrysning bland vuxna är omfattande, men många hellre låtsas som att problemet inte existerar än att ta tag i situationen och hitta lösningar.

Närmare 700 000 människor har upplevt mobbning på arbetsplatsen. Enligt Sveriges företagshälsor var femte svensk känner psykiskt obehag inför att gå till jobbet flera gånger varje vecka eller några gånger i månaden.

Med andra ord; en av dina fem kollegor känner ångest för att gå till jobbet. Problemet är stort och nu är det dags att vakna upp och prata om det.

Jag har tidigare skrivit om mobbningens effekter på kroppen och psyket så jag går inte in på det här. Idag skriver jag om hur vi alla kan bli delaktiga i utfrysning om vi väljer passivitet.

Först en socialpsykologisk analys

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet.

Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen. Konformitet är passiv grupptryck.

Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej.

Titta på klippet nedan om hur gruppmedlemmar faller för konformitet:

Social kontroll

Vi utövar social kontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppen.

Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Och den som tänker på annat sätt eller ser “annorlunda” ut eller har annan kultur/tradition, blir uppfattad som främlingen. Främlingen som inte hör hemma i gruppen, i staden eller i nationen.

Hur märks social utfrysning på en arbetsplats?

På 1970-talet identifierade Berit Ås, professor i socialpsykologi, fem uttryck för härskartekniker; osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påföljande av skuld och skam (Ås, 1978).

När mobbning bland vuxna förekommer, är det framförallt härskarteknikerna man uppmärksammar. MEN utfrysning på en arbetsplats är inte bara härskartekniker.

Andra vanliga strategier som används vid utfrysning kan vara:

  • Ryktesspridning och förtal – där förövaren och dennes pakt sprider lögner och rykten om offret och får honom/henne att framstå som ond och opålitlig.
  • Tar åt sig äran av offrets idéer – till exempel att jag berättar om en idé och personen presenterar idén som sin egen under det gemensamma mötet.
  • Påverka direkt/indirekt miljön runtomkring för att försvåra för offret att utföra sitt arbete.
  • Manipulation där förövaren använder alla verbala medel för att förstöra sitt offer för egen vinnings skull.
  • Att gruppen bestämmer sig för att gå på AW eller äta lunch tillsammans men bara en person inte blir medbjuden (ingen hade hens nummer hallå).
  • Gaslighting

Hur delaktig är du i utfrysningen?

När du sitter vid ett bord och en i sällskapet börjar snacka skit bakom ryggen på någon du känner/inte känner, blir du passiv delaktig i utfrysninen. Vidare blir du inblandad i utfrysninen om du:

  • Sitter tyst (tystnad tolkas som jag håller med),
  • Börjar följa strömmen och säger något dåligt om personen fastän hen inte gjort dig något.
  • Som ansvarig har fått information, men har valt att sopa problemet under mattan.
  • Ser och hör, men väljer att inte säga ifrån.

Slutord

När det gäller utfrysning och mobbning bland vuxna behövs det tydliga regler där det framgår noll tolerans mot mobbning och utfrysning.

Man måste skilja på vad som är en konflikt och vad som är systematisk mobbning och utfrysning.

Att bara förlita sig på att “här minsann finns det ingen mobbning” tycker jag vara godtyckligt. Där det finns människor, finns det konformitet, lydnad, önskan om inflytande och vilja att såra andra.

Värdegrunden, etiken och moralen ska ligga på en stabil bas: Nedskrivna lagar och regler!

Och tänk om …

I en perfekt Sverige är mitt hopp att en vacker dag göra all form av mobbning och utfrysning olaglig. På så sätt kanske hjälper vi människor som lider i tystnad och som hamnar i psykisk ohälsa som ångest, depression och utbrändhet.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

Mobbning leder till psykisk ohälsa

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Sommarlovet närmar sig slutet och snart startar höstterminen. Jag tänker på de barnen som är förväntansfulla inför skolstarten. Jag tänker vidare på de barnen som inte alls är glada för att skolan börjar igen – de barnen som blir mobbade, utfrysta och hamnar utanför den sociala kontexten.

I detta inlägg går jag inte detaljerad in på skillnaden mellan social exkludering bland vuxna och mobbning bland barn, utan mitt syftet är att fokusera på konsekvenserna av problemet. Vill du läsa mer specifikt om mobbning kan du läsa: “Att se de osynliga barnen“, “Social exkludering och mobbning” samt “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på“.

Mobbning leder till psykisk ohälsa

Det finns olika sorters mobbning. Att aktivt kränka en person är en sorts mobbning, att frysa ut och gardera sig i en grupp mot en person är en annan form. 

Mobbning (och utfrysning) aktiverar samma smärtområde i hjärnan som triggas när individen upplever starkt fysisk eller emotionell plåga. 

Vid utfrysning skickas varningstecken till hjärnan. Rädslan aktiverar kroppen på kamp-eller-flyktreaktion och det skickas signaler till amygdala (den mandelformade delen i hjärnan) om att vi är i fara och behöver söka skydd.

Stressen som aktiveras i hjärnan på grund av mobbning leder i sin tur till känslor av ångest. Ångesten leder i sin tur till psykisk smärta. 

Mobbning påverkar viktiga funktioner i individens personlighet och den mental hälsan. Studier har visat att enbart fem minuters utfrysning från en grupp som är av betydelse för någon påverkar personens grundläggande känslor negativt. 

Konkret påverkas individens känsla av tillhörighet, känsla av kontroll och att offret utvecklar känslor av nedstämdhet och aggressivitet. 

Social exkludering

Social exkludering innebär att gruppen exkluderar en enskild individ från en social kontext då denne antingen inte håller med gruppens normer eller bryter mot de rådande gruppreglerna.

Det finns ingen stereotyp bild av en person som blir social exkluderad, utan vem som helst kan bli drabbad.

När börjar man exkludera andra?

Social exkludering och mobbning börjar så tidigt som vid 6-7 års ålder då barn lär sig att man faktiskt kan såra andra barn genom att inte leka med dem.

Vanligt hos barn i den åldern är: ”Du får inte vara med och leka”.  Barn lär sig, med andra ord, ett fredligare sätt att uttrycka sina aggressioner på. Barn som själva blir social exkluderade eller har systematiskt exkluderat andra från olika lekar, tar med sig beteendet in i vuxen ålder sedan.

Mobbningens effekter

  • Aggressivitet och ilska
  • Antisocialt beteende
  • Frustration
  • Stress
  • Ångest
  • Depression
  • Utbrändhet

Mobbning och social exkludering kan bryta ner vem som helst. Det är ett stort problem som bör uppmärksammas, förebyggas och pratas om. Det är naivt att blunda för att social exkludering existerar och leva i fantasin om att alla lever i harmoni i alla sina grupper.

Vem bär ansvaret?

Vi vuxna är upptagna med att uppfostra barn till att inte slåss och lägger mindre fokus på att lära dem att mobbning och utfrysning är nästan lika illa (om inte värre) som att slå någon. Barn behöver lära sig sunda värderingar och ett positivt förhållningssätt gentemot andra.

Be the change you want in the world.

Mahatma Gandhi 

Avslutande reflektioner

Att föregå med gott exempel är ett sätt att förebygga mobbning. Som vuxen kan vi börja med att prata med respekt med varandra och om varandra. Vidare är det viktigt att uppmärksamma kränkningar och mobbning.

Visa att du såg och du hörde och poängtera bestämd att: “Det här är inte okej!”. 

Vi pratar ofta om respekt men det är bra att definiera vad respekt egentligen betyder – dela in respekten i konkreta, görbara handlingar för att skapa bättre atmosfär bland barnen. 

Barn behöver hjälp med att stärka empatiförmågan och förståelsen för andras synsätt och perspektiv. Förmågan att känna kärlek finns inrotad inom oss, hat är däremot ett socialt inlärt beteende. Vi får arbeta med kärnan av individen – förmågan att känna kärlek och empati för varandra (läs inlägget Kärleken kommer naturlig, hat är inlärt).

Det är ditt ansvar att motverka och förebygga mobbning. Och det är mitt ansvar lika mycket. Vidare är det gruppens ansvar och samhällets ansvar att stå emot all form av social exkludering, mobbning och kränkningar.

Så: våga stå på dig och våga säga ifrån. Sätt gränser, identifiera problemet och var en positiv förändring i världen. Det räcker inte längre att vara humanist framför scenen och blunda för mobbning bakom scenen.

En positiv gest. Ett par ord av omtanke kostar absolut ingenting men kan göra livet finare att leva för oss själva och för de runtomkring oss.

Videon nedan är en av mina favoriter:

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Må Mats Löfving vila i frid

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Idag låter jag känslorna stå för skrivandet av detta blogginlägg.

Ingen psykologisk analys, bara jag och mina tankar:

Jag har (o) vanan att börja varje morgon med att kolla igenom nyhetsnotiserna i mobilen.

Idag blev det riktigt jobbigt att läsa nyheten om Stockholms regionpolischefen Mats Löfvings plötsliga bortgång.

Mediernas aggressiva närmanden

Sedan december förra året har jag följt nyheterna om Mats Löfvings påstådda tjänstefel och då och då reagerat på mediernas aggressiva approach till honom.

Medierna i en demokrati har den granskande makten och bör lyfta fram brister i samhället – det skriver jag gärna under.

Det jag däremot blir ledsen över, är att ursäkten att: “jag gör bara mitt jobb“, kan faktiskt förstöra människors liv.

Mediernas granskande behövde inte bli så aggressiv mot regionpolischefen Löfving, som det i själva verket blev.

Mats Löfving stod på den rätta sidan av lagen och jag är övertygad om att han arbetade för landets bästa betydligt mycket mer än vad vi kommer att få veta om.

Tänk så lätt det blir att glömma bort allt bra någon har gjort och så snabbt det går att smutskasta en person och förstöra personens rykte, karriär och liv.

Jag vill inte spekulera kring regionpolischefens död, men jag kan leva mig in i hur han mådde de senaste månaderna.

Från att vara en person som människor respekterar, till att förvandlas till en person som medier och sociala medier baktalar och utmålar som ond och opålitlig.

Det kan knäcka den starkaste av oss.

Ryktesspridning

Om faran med ryktesspridning och mobbning har jag skrivit flera inlägg om och jag vet inte när samhället ska vakna och ta problemet på allvar.

Ryktesspridning kan faktiskt skada individer psykiskt och fysiskt. Om ryktet handlar om enskild person, kan det skada personens anseende och leda till social isolering, social exkludering, förtryck och psykisk ohälsa.

Ryktesspridning kan med andra ord ha allvarliga konsekvenser för den enskilda personen, såväl som för samhället i stort.

Vi må tro att vi kan tänka objektivt, men tyvärr förlitar vi oss (oftare än vi vill erkänna) på andras berättelser om en person.

Medier har stort ansvar i att skapa ett fredligare och mildare samhälle. Det media rapporterar blir medborgarnas sanning. Därför bör medier ta sitt ansvar i hur de rapporterar om händelser.

Det borde ingå i journalistiketiken att inte döma en person som lagen ännu inte har dömt.

Sättet som nyheter förmedlas påverkar oss betydligt mer än vi vill tro. Det som skrivs i medier, diskuteras sedan i sociala medier och där är tonen ännu grövre och avsaknad av empati alldeles för stort.

Enligt mig borde det vara förbud mot all sorts mobbning och där ska även mediemobbning inkluderas.

Bara för att en person är offentlig betyder det inte att det är fritt fram att skriva vad som helst om personen.

Medier behöver se människan bakom nyheten först och främst!

Slutord

I svårigheter blir många lämnade helt ensamma i sina problem.

Det är mycket roligare att umgås med människor när de är glada, friska och gör nytta för oss.

Men när de går igenom svåra tider, kan familjen, vänner, kollegor och bekanta ta avstånd och sluta bry sig.

Kärleken har tyvärr villkor.

Jag hoppas att Löfving fick stöd av sina allra närmaste i sina jobbigaste dagar.

Det är många som uttrycker att de är ledsna för att Löfving är död och jag kan inte sluta undra om de ställde upp för honom innan hans liv tog slut.

Må han vila i frid.

Och du kära läsare: hör av dig till de du bryr dig om. Ibland kan ett enda samtal rädda någons liv.

____

Foto: Julian Hanslmaier

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

Barnens psykiska hälsa är alla vuxnas ansvar

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Igår skrollade jag igenom TikTok och fick syn på en video där en tonårsflicka skriver att hon hatar sin nya klass och sina lärare då hon känner sig ensam, mobbad och utfryst.

Nyligen skrev jag ett blogginlägg om mobbningens psykologiska effekter, men tänker just nu att jag behöver nå ut längre. Förhoppningsvis landar något av mina inlägg i browsern på någon med politiskt inflytande och hen uppmärksammar problemet på nationell nivå.

Suicid bland unga

Tittar man på statistiken från Folkhälsomyndigheten är det 237 personer mellan 15-29 som begår självmord i Sverige varje år och fler än 5 000 vårdas varje år för självmordsförsök. Självmordstalen i gruppen barn och unga upp till 24 år ökar dessutom med ca 1% per år.

Hoppas du inte får ont i magen efter att ha läst den här informationen.

Vi måste bryta trenden!

När jag skriver detta inlägg känner jag tryck över bröstet samtidigt som jag upplever djup besvikelse och en del ilska. Många obehagskänslor med andra ord. Jag frågar mig själv: Hur hamnade vi här? Vart är vi på väg? Vad gör vi åt situationen?

När gör vi något åt situationen?

Sverige är ju ett drömland

Studerar man levnadsstandarden bland OECD länderna, ligger Sverige som nummer åtta i välståndsligan. En del må tänka att ”åtta” är väl inte det bästa, men jämför vi oss med hela världens länder så har vi en hög levnadsstandard (Källa: Ekonomifakta).

Nu ska jag inte rikta in inlägget mot samhällskunskap, utan min poäng är att i ett land där vi har allt vi behöver (och kanske lite till), varför är så många barn/tonåringar så otrygga att de väljer att avsluta sina liv eller gör självmordsförsök?

Tonårshjärnan

Hjärnbarken, det som kallas hjärnans grå substans,  är indelad i lober och mognar från bakifrån  nackloben och framåt, pannloben som ansvarar för vår kognitiva förmåga, dvs planering,  förstånd och beslutsfattande mognar sist och fortsätter att utvecklas tills vi är i 25-30 års åldern (källa: Hjärnfonden).

Tonårshjärnan är mer programmerad på känslor än förnuft vilket kan förklara impulsbeteende, risktagande och pendlandet mellan känslor av kärlek/hat.

I kommentarfältet på TikTok-videon som jag skrev om ovan, var det många som gav flickan råd som t ex: “Vänta bara ett tag, det kommer att bli bra”, “Ge det lite tid”, och “Nu överdriver du”.

När hjärnan inte är fullt utvecklad, hur kan då en tonåring intala sig själv om att allting blir bra efter ett tag? För tonåringen är det viktigt att det blir bra nu – med en gång.

Det är här och nu som är det viktigaste.

Det är vårt ansvar som vuxna att träda in, skapa hopp och ge konkreta redskap för barn och tonåringar. Många behöver vägledning och hjälp med att hantera sina känslor och vardagens stress.

Det handlar inte om curlande – det handlar om att rädda liv. Det gäller att förebygga psykisk ohälsa och ge en känsla av trygghet till barn och tonåringar.

Vem ska göra vad?

Det är försent för de bortgångna unga människorna, men vi kan förebygga att fler blir drabbade.

Vi behöver vakna upp och se problemet med växande psykisk ohälsa bland barn/ungdomar. En del lägger skulden på mobiltelefoner och paddan. Jag tänker såhär: när diskussionen riktas in på ”Ja de sitter ju hela tiden med sina telefoner … ” – då använder vi vuxna oss ut av victim blaming.

Det är inte ungdomarnas fel att de mår dåligt. Det finns olika orsaker till psykisk ohälsa och vi behöver gå till botten med de generella orsakerna för att sedan hitta förebyggande individuella insatser.

Tidigt föräldrastöd, mer resurser åt elevhälsoteam på skolor och nationella program med syfte att förebygga psykisk ohälsa är enligt mig några av de förebyggande metoderna.

Den strukturella utfrysningen måste också bort

Slutligen: ingenting gör mig mer upprörd än när vuxna kategoriserar barn/tonåringar utifrån deras namn, etnicitet och bostadsadress (t ex när man kallar ungdomarna för förortsbarnen).

Om vi inte inkluderar barn tidigt i skolan, kommer mönstret aldrig att brytas. Barn som exkluderas, exkluderar andra. Ett samhället där exkludering är uppenbar, blir splittrad och anomiskt.

Alla människor behöver en känsla av sammanhang för att kunna hitta meningen med livet. Vi behöver hjälpa till med att hitta den känslan.

Läs också: “Mobbning leder till psykisk ohälsa“

0 kommentarer