Efter att ha läst Aftonbladets artikel om skolprofiler som varit på PR-besök på en “extrem” i skola London känner jag en stark avsmak. Det gäller skolmodellen “No Excuses”. En modell som bygger på hård disciplin och bestraffningar, och som nu aktivt marknadsförs i Sverige av aktörer med både ekonomiskt och politiskt inflytande.
En grupp barn får trygghet, annan får hårda tag
Svenskt Näringsliv har finansierat en rapport som förespråkar lagändringar för att No Excuses ska kunna införas i Sverige, och även anordnat träffar i Stockholm där metoden lyfts fram som en lösning för invandrarbarn i utanförskapsområden.
No Excuses skolor har förespråkats i Sverige av svenska friskolebolag samt av Moderaterna och Ulf Kristersson.
De profiler från svensk näringsliv som förespråkar No Excuses skolor, är också kritiska (!) mot elevinflytande och vill helst av allt ta bort elevinflytande från Skolverkets riktlinjer.
Särlagstiftning och särbehandling
Vi ser tyvärr allt fler förslag om särlösningar i samhället. Steg för steg flyttas gränsen för vad som anses acceptabelt, från lika villkor till olika behandling beroende på var barn bor och vilken bakgrund de har.
I praktiken riskerar särbehandling att skapa ett system där vissa barn får en helt annan och hårdare skolgång än andra. Det är inte bara fel väg att gå, det utmanar själva idén om alla människors lika värde – barns lika värde.
Efter studieresor och riktade insatser lyfts nu modellen fram i svensk debatt, trots att den kritiserats för metoder som bygger på kontroll, bestraffning och i vissa fall rent skuldbeläggande.
Och detta är inte en slumpmässig utveckling, utan ett försök att påverka vilken riktning den svenska skolan ska ta.
Vi har en tradition i Sverige av att stärka barn, inkludera dem i gemenskap och arbeta aktivt mot mobbning. Ska vi nu gå mot en skola där vuxna i praktiken börjar utsätta elever för det motsatta? Där isolering som “gråa bänken”, blir ett verktyg?
Ska skolan vara en plats för lärande och utveckling eller en plats präglad av kontroll och bestraffning?
Isolering av barn psykologiskt
En forskningsgenomgång har tittat på hur social isolering påverkar barn och unga, både psykiskt och fysiskt. Forskarna gick igenom över 500 studier och valde ut 12 som de analyserade närmare. I de studierna undersökte man bland annat hur isolering påverkar mående, social utveckling, kroppen och hormoner.
Resultaten visar tydligt att social isolering är kopplat till en högre risk för ångest och depression hos barn och unga. Dessutom har isolering visat sig påverka stressnivåerna, mätt som ökad kortisolproduktion, och kan även hämma kognitiv utveckling hos barnen.
Översikten betonar därför att barns sociala och psykologiska hälsa måste uppmärksammas, både under och efter perioder av isolering för att undvika långvariga negativa konsekvenser.
Gråa bänken
Användningen av “time out” som bestraffningsmetod är ett omdiskuterat ämne inom barnpsykologi, där modern forskning ofta lyfter fram risker för barnets psykiska hälsa.
Den främsta kritiken handlar om att metoden innebär ett socialt och emotionellt avvisande när barnet är som mest sårbart.
Små barn har ännu inte utvecklat förmågan till självreglering, och att isoleras under ett känsloutbrott kan skapa en djup känsla av otrygghet. Barnet kan tolka situationen som att vårdarens kärlek är villkorad, att närhet endast ges när barnet uppför sig väl, vilket i förlängningen kan skada den grundläggande anknytningen till vuxna.
Time in istället för time out
Istället för att reflektera över sitt beteende, vilket ofta är syftet med metoden (bestraffning), drabbas barnet ofta av känslor som skam, förödmjukelse och hämndlystnad. Detta kan leda till en negativ självbild och i vissa fall ökad aggression istället för det önskade lugnet.
Beteendeproblematik av barn hanteras mer effektivt när vuxna möter barnets känslor snarare än att straffa dem.
Genom att erbjuda trygghet i stunden skapas bättre förutsättningar för att barnet faktiskt ska lära sig hantera liknande situationer i framtiden, utan att dess psykiska hälsa eller självkänsla tar skada.
Men fler vuxna i skolan kostar mer och därmed vill skolägarna av No Excuses skolor den billigaste alternativet: Skräm och bestraffa barnet så det inte vågar bete sig ”fel” igen.
Slutord
Den som någon gång har blivit utfryst eller mobbad vet vilka trauman en sådan behandling kan lämna efter sig, oavsett om det handlar om barn eller vuxna.
Föreställ dig då att bli kränkt av vuxna i skolan, vars uppdrag egentligen är att skydda dig, lära dig och förbereda dig för vuxenlivet. Hur skulle du må?
Min fråga är: vilka är vi att ta ifrån barn deras rätt till en stark självkänsla, bara för att vissa aktörer vill tjäna pengar på våra barns skolgång?
Skolägarna menar att detta främst gäller barn i utsatta områden, och att dessa barn snarare behöver hårdare tag än omsorg, kärlek och respekt. Men är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha? Ett samhälle där vissa barn får växa upp med trygghet i skolan, medan andra isoleras och bestraffas? För att de har en annan kulturell bakgrund än majoriteten?
Och är detta ens förenligt med FN:s barnkonvention, som är svensk lag!
Bildkälla: Unsplash.com