Författare

Azita Miakhel

PsykologiSamhällskunskap

Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Efter att ha läst Aftonbladets artikel om skolprofiler som varit på PR-besök på en “extrem” i skola London känner jag en stark avsmak. Det gäller skolmodellen “No Excuses”. En modell som bygger på hård disciplin och bestraffningar, och som nu aktivt marknadsförs i Sverige av aktörer med både ekonomiskt och politiskt inflytande.

En grupp barn får trygghet, annan får hårda tag

Svenskt Näringsliv har finansierat en rapport som förespråkar lagändringar för att No Excuses ska kunna införas i Sverige, och även anordnat träffar i Stockholm där metoden lyfts fram som en lösning för invandrarbarn i utanförskapsområden.

No Excuses skolor har förespråkats i Sverige av svenska friskolebolag samt av Moderaterna och Ulf Kristersson.

De profiler från svensk näringsliv som förespråkar No Excuses skolor, är också kritiska (!) mot elevinflytande och vill helst av allt ta bort elevinflytande från Skolverkets riktlinjer.

Särlagstiftning  och särbehandling

Vi ser tyvärr allt fler förslag om särlösningar i samhället. Steg för steg flyttas gränsen för vad som anses acceptabelt,  från lika villkor till olika behandling beroende på var barn bor och vilken bakgrund de har.

I praktiken riskerar särbehandling att skapa ett system där vissa barn får en helt annan och hårdare skolgång än andra. Det är inte bara fel väg att gå, det utmanar själva idén om alla människors lika värde – barns lika värde.

Efter studieresor och riktade insatser lyfts nu modellen fram i svensk debatt, trots att den kritiserats för metoder som bygger på kontroll, bestraffning och i vissa fall rent skuldbeläggande.

Och detta är inte en slumpmässig utveckling, utan ett försök att påverka vilken riktning den svenska skolan ska ta.

Vi har en tradition i Sverige av att stärka barn, inkludera dem i gemenskap och arbeta aktivt mot mobbning. Ska vi nu gå mot en skola där vuxna i praktiken börjar utsätta elever för det motsatta? Där isolering som “gråa bänken”, blir ett verktyg?

Ska skolan vara en plats för lärande och utveckling eller en plats präglad av kontroll och bestraffning?

Isolering av barn psykologiskt

En forskningsgenomgång har tittat på hur social isolering påverkar barn och unga, både psykiskt och fysiskt. Forskarna gick igenom över 500 studier och valde ut 12 som de analyserade närmare. I de studierna undersökte man bland annat hur isolering påverkar mående, social utveckling, kroppen och hormoner.

Resultaten visar tydligt att social isolering är kopplat till en högre risk för ångest och depression hos barn och unga. Dessutom har isolering visat sig påverka stressnivåerna, mätt som ökad kortisolproduktion, och kan även hämma kognitiv utveckling hos barnen.

Översikten betonar därför att barns sociala och psykologiska hälsa måste uppmärksammas, både under och efter perioder av isolering för att undvika långvariga negativa konsekvenser.

Gråa bänken

Användningen av “time out” som bestraffningsmetod är ett omdiskuterat ämne inom barnpsykologi, där modern forskning ofta lyfter fram risker för barnets psykiska hälsa.

Den främsta kritiken handlar om att metoden innebär ett socialt och emotionellt avvisande när barnet är som mest sårbart.

Små barn har ännu inte utvecklat förmågan till självreglering, och att isoleras under ett känsloutbrott kan skapa en djup känsla av otrygghet. Barnet kan tolka situationen som att vårdarens kärlek är villkorad, att närhet endast ges när barnet uppför sig väl, vilket i förlängningen kan skada den grundläggande anknytningen till vuxna.

Time in istället för time out

Istället för att reflektera över sitt beteende, vilket ofta är syftet med metoden (bestraffning), drabbas barnet ofta av känslor som skam, förödmjukelse och hämndlystnad. Detta kan leda till en negativ självbild och i vissa fall ökad aggression istället för det önskade lugnet.

Beteendeproblematik av barn hanteras mer effektivt när vuxna möter barnets känslor snarare än att straffa dem.

Genom att erbjuda trygghet i stunden skapas bättre förutsättningar för att barnet faktiskt ska lära sig hantera liknande situationer i framtiden, utan att dess psykiska hälsa eller självkänsla tar skada.

Men fler vuxna i skolan kostar mer och därmed vill skolägarna av No Excuses skolor den billigaste alternativet: Skräm och bestraffa barnet så det inte vågar bete sig ”fel” igen.

Slutord

Den som någon gång har blivit utfryst eller mobbad vet vilka trauman en sådan behandling kan lämna efter sig, oavsett om det handlar om barn eller vuxna.

Föreställ dig då att bli kränkt av vuxna i skolan, vars uppdrag egentligen är att skydda dig, lära dig och förbereda dig för vuxenlivet. Hur skulle du må?

Min fråga är: vilka är vi att ta ifrån barn deras rätt till en stark självkänsla, bara för att vissa aktörer vill tjäna pengar på våra barns skolgång?

Skolägarna menar att detta främst gäller barn i utsatta områden, och att dessa barn snarare behöver hårdare tag än omsorg, kärlek och respekt. Men är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha? Ett samhälle där vissa barn får växa upp med trygghet i skolan, medan andra isoleras och bestraffas? För att de har en annan kulturell bakgrund än majoriteten?

Och är detta ens förenligt med FN:s barnkonvention, som är svensk lag!

Bildkälla: Unsplash.com

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Jag försökte i snart två år, tillsammans med en väninna, analysera varför mannen hon var i förhållande med, stöttade alla andra kvinnor men tryckte ner henne till ett upplösningstillstånd (en hjärtskärande berättelse).

Idag hjälpte jag henne att hitta svaret: Han cementerar bilden av henne som jobbig och gränslös med en allians, samtidigt som han positionerar sig själv som den som måste skydda andra kvinnor från henne.

Här ska jag utveckla den tanken med förhoppningen att hjälpa någon fler kvinna därute som är i liknande situation.

Men han är ju snäll mot alla andra

I vissa relationer går det att urskilja ett tydligt och återkommande mönster: en man som utåt sett stöttar och försvarar andra kvinnor, men som i den nära relationen samtidigt bryter ner sin partner.

På ytan kan beteendet framstå som ädelt.

Han är den som står upp för kvinnor. Den som skyddar. Den som säger sig kunna se igenom andras beteenden.

Men inte hennes.

För i den nära relationen framträder en helt annan dynamik.

Andra kvinnor beskrivs som rimliga, balanserade och värda respekt, medan partnern tillskrivs negativa egenskaper som jobbig, gränslös, för mycket, värdelös och bråkig.

Och gradvis sker en förskjutning.

Kvinnans självtillit börjar eroderas. Det som tidigare kändes självklart blir osäkert, och den egna upplevelsen ifrågasätts allt oftare. Beteendet anpassas i ett försök att undvika kritik eller konflikt. Steg för steg minskar utrymmet att vara spontan eller trygg i sig själv.

Förklaringar blir återkommande. Samtal kretsar kring att rättfärdiga handlingar, känslor och intentioner. Ursäkter ges, även för sådant som inte är tydligt, rimligt eller ens begripligt.

Den inre stressen ökar. Kroppen reagerar. Ångest, oro och starka stressreaktioner blir en del av vardagen. Sömn påverkas, koncentrationen brister och en ständig vaksamhet inför nästa reaktion eller kritik tar form.

I vissa fall utvecklas även självdestruktiva mönster, inte som en vilja att skada sig själv, utan som ett sätt att hantera en situation som upplevs som överväldigande och svår att förstå eller ta sig ur.

Det som utifrån kan se ut som styrka och omtanke blir i praktiken en nedbrytande kraft i den nära relationen.

Så vad är det egentligen som pågår i en sådan dynamik?

I en sådan situation handlar det sällan om att han råkar behandla henne annorlunda. Det är ett mönster. Ett mönster som blir allt svårare att upptäcka ju längre det pågår.

Genom att lyfta andra kvinnor och samtidigt trycka ner henne skapas en berättelse: att hon är problemet, och att han är den som måste hantera eller till och med skydda andra från henne.

Genom att osynliggöra henne samtidigt som att bekräfta andra kvinnor, stärker han hennes osäkerhet och ångest. Han blir deras beskyddare i kriget mot den egna kvinnan.

Triangulering – när verkligheten formas i tre led

Triangulering är en psykologisk dynamik där en tredje part används för att skapa kontroll, allianser och en viss bild av verkligheten.

I den här typen av relation ser det ofta ut så här:

Han och de andra – mot henne

Det handlar inte alltid om att den tredje personen är aktiv. Det räcker att hon jämförs, ställs i kontrast eller mäts mot andra.

De andra kvinnorna kan vara hans medarbetare, släktingar eller kompisar.

Dessa framställs som mer rimliga och balanserade, samtidigt som fokus läggs på hur hennes beteende påverkar omgivningen. Han talar varmt om kvinnor i sin närhet, kollegor, bekanta och vänner, samtidigt som hon skuldbeläggs för att efterfråga det mest grundläggande i en relation: respekt, kärlek, stöd och omtanke och synlighet.

Hon börjar längta efter samma värme som han visar andra.

Men den kommer aldrig.

Och just det skapar ett starkt beroende. Förhoppningen om att en dag få samma bemötande gör det svårare att lämna. Vem lyckas ta sig ut ur ett beroende bara sådär?

Plötsligt befinner hon sig inte längre i en relation mellan två personer, utan i en situation där hon ständigt mäts mot en osynlig grupp och ständigt förlorar.

Triangulering fyller flera funktioner:

Det skapar makt

Genom att definiera vem som är problemet och vem som är rimlig sätter han spelreglerna. Han blir den som tolkar verkligheten, medan hennes upplevelse avfärdas som överdriven eller felaktig.

Vad hon än gör, blir fel. Till slut hela hon blir fel.

Isoleringen

Det finns ingen trygg plats där hennes upplevelse får stå för sig själv. Allt filtreras genom hur det påverkar andra. Med tiden skadas självkänslan så djupt att isoleringen även blir inre.

Det flyttar fokus.

Istället för att handla om vad som sker mellan två personer, förskjuts fokus till vem hon är i relation till andra. Andra lyfts upp. Hon trycks ner. Och det fortsätter.

Det bygger en berättelse

Över tid cementeras bilden att hon är svår, gränslös och problemet. Och han framstår som den som hanterar, balanserar och skyddar kvinnor.

Det mest destruktiva är att trianguleringen sällan sker genom tydliga angrepp. Det sker subtilt genom återkommande små förskjutningar i hur verkligheten beskrivs.

Till slut börjar hon anpassa sig efter en bild hon inte själv har skapat.

Det är inget annat än psykisk misshandel!

Och det är det som gör triangulering så kraftfullt och så svårt att upptäcka när någon står mitt i stormen.

Att skada dig själv får inte honom att se ditt värde

Om du känner igen dig i berättelsen så tänker jag såhär: Om du ständigt trycks ner för att någon annan ska lyftas upp, om din självkänsla minskar medan andras värde förstärks, så är det inte du som ska ändras.

Det är dynamiken, inte dig, som är fel. Hela grunden för kärlek handlar om bekräftelse av varandra. Om du behöver kämpa för att få bli sedd, medan andra i hans närhet inte behöver lyfta ett finger, då befinner du dig i ett destruktivt mönster som är farligt för din hälsa.

Det finns ännu en smärtsam aspekt av triangulering: att kvinnan som drabbas hyser avundsjuka gentemot andra kvinnor. Det kommer att användas mot dig, särskilt om du uppfattar dig själv som feminist.

Jag ska dock berätta en sak: det är inte avundsjuka mot andra kvinnor du känner, utan du upplever sorg. Sorg över att andra får en mans bekräftelse som du har investerat din tid och energi i.

0 kommentarer
Dikter

Skugga eller Skepnad

av Azita Miakhel
1 minuter läs

Något rör sig i utkanten av henne.

Hon kallar det först för skuggor.

Det är lättare så.

En skugga kan man stå ut med.

Två kan man ignorera.

Men de förökar sig i mörkret,

lär sig hennes form,

bär hennes ansikte utan att blinka.

De talar i kör.

Aldrig ensamma.

De samlas kring sprickorna,

trycker där ljuset en gång läckte in,

tills öppningarna sluter sig.

Hon märker det först när tystnaden

inte längre är hennes.

Någon har flyttat in.

Någon som viskar: stanna.

Någon som viskar: ge efter.

Och hon,

hon börjar tro att rösten är hennes egen.

Så hon lämnar kroppen stående kvar

bland dem,

och tar med sig det sista som inte hunnit få ett namn.

När avståndet äntligen får konturer

hör hon det, nästan ömt:

Varför går du?

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning

av Azita Miakhel
4 minuter läs

D fick ett samtal hon aldrig hade kunnat förbereda sig på.

Rösten på andra sidan var hård, nästan anklagande, när han sa: “Du kanske ska sluta söka upp folk vid deras hus.”

Orden slog mot henne som en kall vind. Hon förstod ingenting. Hon hade aldrig varit vid någon annans hus, aldrig ställt några frågor, aldrig gjort något som ens liknade det hon nu beskylldes för. När hon bad honom förklara kom historien: en kvinna som stod honom mycket nära hade påstått att D hade dykt upp vid hennes föräldrars hem och ställt obekväma frågor om deras relation.

Han var inte intresserad av om det var sant. Han ville bara veta varför hon hade gjort det.

D försökte desperat få klarhet: när skulle detta ha hänt, var, hur? Men han hade redan bestämt sig. Utan att ifrågasätta kastade han D åt sidan. Och när ryktet väl hade börjat cirkulera var det som om det fick eget liv. Ingen ville lyssna. Ingen ville se bevis. En lögn som upprepas tillräckligt många gånger blev till slut en sanning i deras ögon.

De två kände varandra väl. Kärlekspar? Kanske, kanske inte, eftersom hon var gift med en annan.

Men scenariot som skapades riktades mot en kvinna som aldrig gjort en fluga illa.

Men varför gör människor så?

Varför skapar vi falska berättelser som skadar andra? Psykoanalysens svar: aggressionsdriften, sexualdriften och avundsjukan.

För att förstå ryktesspridning behöver vi förstå människan. Ett psykoanalytiskt perspektiv skulle vara att rykten sällan handlar om den som blir utsatt, utan om den som sprider dem.

Avundsjuka och svartsjuka som ursprung

Falska rykten föds ofta ur avundsjuka eller svartsjuka. I psykoanalysen betraktas avundsjuka som en primitiv känsla, nära kopplad till aggression. När någon känner sig hotad av en annan persons närvaro, styrka, integritet eller relationer, aktiveras aggressionsdriften.

Den primitiva impulsen är att vilja skada, eliminera eller förgöra det upplevda hotet.

När aggressionen inte får ta fysisk form

I ett civiliserat samhälle är våld oacceptabelt. Därför söker sig aggressionen andra vägar. Den blir social, subtil, förklädd.

I stället för slag kommer:

  • skvaller
  • härskartekniker
  • utfrysning
  • förtal
  • hattrådar
  • rykten som sprids som en löpeld

Det är aggression i social kostym.

Freud uttryckte det så: “Ironi och sarkasm är mildare former av aggression.”

Och om de milda formerna kan såra, vad gör då de dolda, de förklädda, de kollektiva?

När ilska inte bearbetas blir den farlig

Obearbetad ilska är som en tryckkokare. Den måste ut någonstans.

Om den inte riktas inåt i form av reflektion, självrannsakan eller personlig utveckling riktas den ofta utåt. Mot någon som råkar stå i vägen.

Mot någon som väcker känslor man inte vill kännas vid. Mot någon som är lätt att offra.

För den som sprider ryktet kan det kännas som en lättnad.  För den som drabbas kan det vara förödande.

Lämna skammen åt de som skapar rykten

Ryktet om D var aldrig en berättelse om vad hon hade gjort.

Det var en berättelse om vad berättelseskaparna hade för avsikt med att sprida falsk information.

Att välja något annat

När vi förstår mekanismerna bakom ryktesspridning blir det tydligt att det inte handlar om “skvaller” i vardaglig mening. Det handlar om psykologiska processer som bottnar i rädsla, osäkerhet och brist på självkännedom. Eller kanske självhat?

Och kanske är det just där förändringen börjar: i insikten att vi alla bär på aggression, men att vi också har ett val i hur vi uttrycker den.

  • Vi kan välja att bearbeta våra känslor.
  • Vi kan välja att inte skada andra.
  • Vi kan välja att inte låta en lögn bli en sanning.

När sanningen till slut hittar hem

I efterhand förstod D att ryktet aldrig handlade om henne.

Det handlade om deras rädsla, deras osäkerhet, deras oförmåga att bära sina egna känslor. Hon blev en projektionsyta, en symbol, ett enkelt mål för aggression som inte fick ta fysisk form.  En syndabock stärker relationer. Och kanske blev de starkare ihop när de gjorde D till ett gemensamt hatobjekt?

Men även om hon visste detta gjorde det ont. Att bli misstänkliggjord, misstolkad och misstänkt är en sorts osynlig våldshandling.  Det skär inte i huden, men i ens inre.

Ändå bar hon något som de som spred ryktet saknade: förmågan att se sig själv i spegel och kunna se sig själv i ögonen.

Med tiden insåg D att sanningen inte behöver försvaras med våld, ordkrig eller hat. Sanningen är tålmodig. Den väntar och överlever.

Och den har en märklig förmåga att hitta hem, även när lögnen ropar högre.

Ryktet som skapades av paret, byggt på svartsjuka, rädsla och obearbetad ilska, var aldrig starkare än D:s integritet. Det tog tid, men hon lärde sig att det inte är hennes ansvar att korrigera andras fantasier.

Det enda ansvar hon bar var att fortsätta vara den hon alltid varit:  en person som inte skadar, inte manipulerar, inte förgör. Och absolut inte eliminerar andra på vägen fram till mållinjen.

Och kanske är det just där hennes styrka ligger.

I en värld där människor ofta låter sina aggressionsdrifter styra, valde hon något annat.

Hon valde att inte bli som dem.

I slutändan är det inte ryktet som definierar henne. Det är hur hon reste sig efteråt; med klar blick, rak rygg och en tyst visshet om att sanningen, till skillnad från lögnen, inte behöver någon publik.

0 kommentarer
Berättelse

Sektledaren i Gläntan

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Långt in i skogen låg Gläntan. Ett samhälle dolt för resten av världen. Där bodde en grupp människor som alla följde mannen som kallades “Magnar”. Hans ord vägde tyngre än någon lag, och ingen hade någonsin sett honom tveka. Han talade om trygghet och gemenskap, om världen där ute som farlig, kall och full av människor som ”inte förstår”.

En dag kom Alma. Hon bar inte på något annat än sin väska och en försiktig tro på att hon hittat en plats där hon kunde höra hemma. Till en början log de mot henne. De visade henne var hon skulle sova och hur vardagen i Gläntan såg ut.

Men Alma hade frågor. Små frågor, egentligen. Varför fick ingen skriva brev till sina familjer? Varför var det alltid Magnar som bestämde vilka som var ”värdiga”? Varför blev människor som tvivlade plötsligt osynliga och fick lämna? Varför fick den storbystade kvinnan som Magnar gillade det finaste rummet med egen toalett, medan de andra fick dela dela rum och badrum?

Magnar log mot henne, men i hans ögon fanns något hårt.

– ”Frågor och nyfikenhet skapar mörker, Alma. Och mörker leder dig bort från oss” sa han lågt.

Efter det behövde han inte säga mer.

Det började i det tysta. En stol som inte längre stod framdragen till henne vid måltiden och blickar som gled undan när hon försökte säga hej. Människor som pratade med henne, tills någon annan gick förbi, och då blev samtalet som bortblåst.

Till slut började barnen undvika henne. Barnen som älskade hennes sällskap och såg henne som vägvisare. Det kändes som om hennes närvaro bar smitta. Som om hon var nästa som skogen skulle sluka.

Ingen sa ett enda ord rakt ut. Ingen sa ”du får inte vara med”. Men varje viskning, varje suck, varje steg bort från henne sa samma sak. Och Alma bar deras avstånd som en vikt över bröstet som gjorde det svårt att andas.

En natt låg hon vaken i sin tunna säng och hörde de andra andas. Det kändes som om luften stod still. Lite som om tankarna i hennes huvud redan var bestämda av dem. Till och med tystnaden viskade också: ”Du är ensam. De vill inte ha dig här”.

Hon orkade inte mer.

Hon steg upp, utan att byta om, utan att tänka. Hon tog inga skor, bara kroppen som den var, klädd i tunn pyjamas och ett hjärta som slog så hårt att hon nästan trodde det skulle spränga revbenen.

Sedan sprang hon.

Genom gläntan, förbi eldplatsen där hon en gång suttit med de andra. Förbi husen där hon trott att hon kanske skulle få ett liv. In i skogen, där grenarna slog mot hennes armar och fötterna skar sig mot rötterna.

Och ingen följde efter. Ingen ropade hennes namn. Ingen sa “stanna du är en av oss”. Absolut ingenting.

Och när solen gick upp var allt som fanns kvar i Gläntan en man som stod stilla i tystnaden och visste: han hade inte behövt slå ett enda slag. Han pekade med pinnen och vargflocken lydde order.

***

Den mäktigaste makten är den som tyst pressar en människa tills hon reser sig och går. Ingen hör rop, ingen ser våld  bara ett par nakna fötter som försvinner mellan träden. Pyjamasen fladdrar i vinden, och världen fortsätter som om hon aldrig funnits.

0 kommentarer
Samhällskunskap

Älska din public Service som en anhörig

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Varför public service behövs mer än någonsin

Sverige är inget socialistiskt land. Inte heller är det ett land som kan beskrivas som renodlat socialdemokratiskt med för stor prägel av blandekonomi (privata aktörer styr stora delar av ekonomin). Tvärtom är Sverige mer marknadsliberalt än många vill (eller kanske tror) att det är.

Ett tydligt exempel är skolsystemet, där privata aktörer tillåts äga skolor och ta ut vinster som går till ägarna i stället för att återinvesteras i elevernas utbildning.

Men det här blogginlägget handlar inte om marknadsskolan, utan om vikten av public service.

Varför värna om public service?

Vi lever i en tid där alternativa medier, opinionsbildare och influerare får allt större utrymme i den politiska debatten. Att många olika röster hörs är i grunden positivt för demokratin. Samtidigt blir jag personligen orolig när dessa aktörer börjar misstänkliggöra skattefinansierade medier och ifrågasätta deras existens.

Marknadsliberalismens grundidé är konkurrens, och den tanken behöver inte vara fel i sig. Problemet uppstår när medier i allt högre grad riskerar att ägas och kontrolleras av en ekonomisk elit. När information blir en vara för dem som kan betala, skadas demokratin och människors möjligheter till objektiv information minimeras.

Välfärdsstaten Sverige har försvagats och kommer att försvagas i ännu högre grad om marknadsliberala högerpartier fortsätter styra Sverige. Högern gillar privatiseringar. Det behöver jag inte gå in på … eller?

Public Service är en del av den svenska modellen

Vi som arbetar betalar skatt till skolan, sjukvården, försvaret – och till public service. Det är därför rimligt att se public service som en del av välfärden.

Om vi menar att välfärd är sådant som finansieras gemensamt, är tillgängligt för alla oavsett ekonomi och som gör det möjligt att fungera och delta i samhället, då passar public service väl in i den definitionen. Det finansieras med skatt, är gratis att ta del av och har ett tydligt uppdrag: att informera, granska makten, utbilda och bidra till ett gemensamt offentligt samtal.

Precis som skolan, vården och biblioteken handlar public service om att jämna ut skillnader och ge alla tillgång till något grundläggande, i det här fallet tillförlitlig information som gör det möjligt att förstå samhället och ta ställning i viktiga frågor.

Vaccin mot desinformation

I en tid där information sprids snabbare än någonsin och där gränsen mellan fakta, åsikt, manipulation och desinformation ofta är suddig, spelar public service en avgörande roll. Public service är inte enbart radio och tv, utan en demokratisk bas som ger medborgare tillgång till tillförlitlig information, oavsett plånbok, bostadsort eller politiska åsikter.

Till skillnad från kommersiella medier styrs inte innehållet på public service av annonsintäkter eller klickjakt. Redaktionerna är också skyddade från politisk styrning, vilket skiljer de från privat propaganda.

Public service visar sitt verkliga värde särskilt i kriser. Under pandemin, vid val och vid internationella konflikter vände sig många människor till public service för saklig och information. När rykten och spekulationer sprids i sociala medier fungerar public service som en trygg motvikt, en plats där fakta granskas, sätts i perspektiv och hjälper oss att förstå världen runt omkring oss.

Public service har också ett folkbildande uppdrag där den genom nyheter, kultur, dokumentärer och utbildande program bidrar den till ökad kunskap, kritiskt tänkande och förståelse för samhällets komplexitet. Den ger vidare utrymme åt minoriteter, regionala perspektiv och röster som annars riskerar att tystna i ett medielandskap som domineras av marknadslogik och social mediers algoritmer.

Alla har rätt till objektiv nyhetsförmedling

Medieägare och andra privata aktörer menar på att public service är för dyrt eller onödigt i ett digitalt medielandskap. Men frågan är snarare: vad kostar det att vara utan?

Utan en gemensamt finansierad, oberoende nyhetsförmedling riskerar vi ett samhälle där information blir en handelsvara och där tillgången till trovärdig journalistik avgörs av betalningsförmåga.

Att värna public service är i grunden att värna demokratin. Det handlar om rätten att få tillgång till kunskap, om att kunna förstå vad som händer i samhället och om ett offentligt samtal som inte formas enbart av de starkaste ekonomiska eller politiska intressena.

I en tid när polariseringen ökar och desinformationen sprids snabbare än någonsin blir det tydligt att public service inte är ett problem, tvärtom är det en del av lösningen, en trygg punkt där fakta granskas och människor kan mötas i ett sakligt samtal.

0 kommentarer
Dikter

In eller ut?

av Azita Miakhel
1 minuter läs

Tjat, tjat … detta eviga tjat om att komma in.

De öppnar dörren med varm andedräkt,

låter dig tina för ett ögonblick,

för att sedan med leenden

kasta ut dig i kylan igen.

De säger: ta för dig,

sträck ut handen, var modig.

Men när du kommer nära

knuffas du åt sidan,

som om ditt steg var ett intrång.

Vill jag in? Vill jag ut?

Eller är det viljan i sig

som är förbjuden?

De står i en cirkel,

tätt sammanflätade av det bekanta,

omringade av de egna namnen,

de egna skratten.

Du får inte gå

men du får heller aldrig komma in.

Alltid detta avstånd,

exakt en armlängd bort.

Tillräckligt nära för att se,

aldrig nära nog för att höra.

Är det kärlek? Är det hat?

Eller denna gråzon av ambivalens

som långsamt nöter ner?

Pressa ner, pressa upp,

pressa dig i former som aldrig passar.

Titta inte i ögonen,

om det inte är för att möta en ond blick.

Tala inte med,

tala om.

Fråga inte.

Påstå.

Förstå inte.

Anta.

Och till slut

står du där.

Frusen mitt i kaoset,

med dörren bakom ryggen

och cirkeln framför dig

och inser

att det aldrig handlade om

att du skulle få komma in,

utan om att du skulle lära dig

att stanna utanför.

 

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Hat, hot, förtal och kränkningar

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Det här blpgginlägget kommer att handla om hat, hot, förtal och kränkningar som förekommer både på nätet och i verkliga livet. Genom att skriva om dessa fenomen kan vi förhoppningsvis få en ökad förståelse för problematiken och på så sätt förebygga att de uppstår.

Vad är hat?

Hat innebär nedsättande eller aggressiva uttryck riktade mot en person eller grupp. Det kan handla om elaka kommentarer, förakt eller spridning av negativa stereotyper.

Vad är hot?

Hot är när någon uttrycker att de tänker skada eller utsätta en annan person för fara. Det kan vara både fysiska hot, som våld, och psykiska hot, som att förstöra någons rykte eller trygghet.

Vad innebär förtal?

Förtal innebär att någon sprider uppgifter om en person som kan skada dennes anseende. Det spelar ingen roll om uppgiften är sann eller falsk – det avgörande är om den kan utsätta personen för andras missaktning.

Ett typiskt exempel är att sprida rykten om att någon är kriminell eller har gjort något olämpligt . Även att sprida lögner om en persons privatliv eller yrkesliv kan räknas som förtal.

Grovt förtal

Grovt förtal är en allvarligare form av förtal. Det blir aktuellt när uppgifterna är särskilt kränkande, sprids till många människor eller riskerar att få stora konsekvenser för den utsatta. Exempel kan vara:

Att sprida falska rykten som gör att en persons yrkeskarriär skadas, till exempel att påstå att någon fuskat eller begått brott i sitt arbete eller hitta på lögner som saknar helt verklighetsförankring.

Att sprida uppgifter som leder till att personen mår psykiskt dåligt, exempelvis genom att offentligt påstå saker om någons privatliv eller försvåra en demokratisk process genom att påverka beslutsfattare genom falska påståenden om en enskild individ.

Det kan handla om att någon hittar på uppgifter om en tjänstepersons privatliv som saknar verklighetsförankring, och sprider dem offentligt för att få beslutsfattare att ta avstånd från personen.

Vad innebär kränkningar?

Kränkningar är handlingar eller ord som får en person att känna sig nedvärderad, sårad eller förminskad. Det kan ske både direkt, riktat till personen själv, eller indirekt, genom att spridas till andra.

Psykologisk analys av hot, hat, förtal och kränkningar

Psykologisk analys av hot

Hot uppstår ofta när en person känner sig maktlös eller trängd och försöker återta kontroll genom att skrämma eller pressa någon annan. Psykologiskt fungerar hot som ett sätt att snabbt förskjuta maktbalansen, särskilt när personen saknar förmåga, vilja eller emotionell kontroll nog att föra en saklig dialog.

Hot kan vara impulsiva, drivna av stark affekt och låg impulskontroll, men de kan också vara instrumentellt utformade för att manipulera, tysta eller disciplinera en annan individ.

Det handlar ofta om ett försök att avleda egen frustration genom att skapa rädsla hos den andra parten.

Psykologisk analys av hat

Hat är en mer långvarig och intensiv emotion, som ofta växer fram när individens identitet, värderingar eller grupptillhörighet upplevs som hotade. Psykologiskt bygger hat på kategorisering: man delar upp människor i ”vi” och ”dom”, där den andra gruppen successivt avhumaniseras.

Detta gör det enklare för personen att legitimera aggressiva uttryck eller beteenden. Hatet skapar dessutom en upplevelse av moralisk klarhet och riktning; övertygelsen om att man befinner sig på ”den rätta sidan” dämpar inre konflikter och förenklar svåra situationer, även om det sker på bekostnad av empati och förmågan att se nyanser.

Hat skapar polarisering, splittring och misstänksamhet.

Psykologisk analys av förtal

Förtal uppstår ofta när någon vill kontrollera ett narrativ eller skada en annan persons rykte för egen vinning, som ett sätt att vinna social, politisk eller personlig fördel.

Psykologiskt har det ofta sina rötter i avund, rivalitet eller en önskan om att höja sin egen status genom att sänka någon annan.

Förtal kan också vara en form av projektion, där personen tillskriver andra det hen själv upplever, fruktar eller skäms över. Det fungerar dessutom som en gruppstärkande mekanism: genom att demonisera en ”motståndare” ökar sammanhållningen i den egna kretsen.

När någon fabricerar en lögn för att skada en annan persons anseende bottnar det ofta i djup osäkerhet och känslor av mindervärde. Varför skulle man annars hitta på händelser som aldrig ägt rum eller envist försöka övertyga andra om det mest negativa tänkbara om en annan individ?

Psykologisk analys av kränkningar

Kränkningar handlar om att förminska, förlöjliga eller nedvärdera någon, ofta för att etablera dominans eller stärka den egna självbilden. Psykologiskt är kränkande beteende ofta kopplat till osäkerhet eller bristande självkänsla; genom att trycka ner någon annan kan individen tillfälligt dämpa sina egna känslor av otillräcklighet.

Kränkningar kan vara impulsdrivna, men de kan också vara strategiska, särskilt i ojämlika maktrelationer där målet är att kontrollera eller tysta den andra personen. Den kortsiktiga psykologiska vinsten, känslan av att ha makt eller överläge sker på bekostnad av empati och respekt.

Psykologisk hantering av hat, hot, förtal och kränkningar

Att möta hat, hot, förtal och kränkningar innebär en emotionell belastning som kan väcka både rädsla, ilska och maktlöshet.

Trots det finns psykologiskt sunda sätt att hantera sådana angrepp, och särskilt när det gäller förtal är det avgörande att sätta gränser och säga ifrån inte bara för sin egen skull, utan också för att stoppa beteendet och bryta den psykologiska dynamiken bakom det.

Individer som kan ljuga trots vetskapen om att de riskerar att skada andra, kan ha mycket svårt med att känna empati och förståelse. Dessa individer behöver tydliga gränser så inte de skadar helt oskyldiga människor.

Slutord

Det är bra att vara medveten om att samtliga dessa handlingar kan vara brottsliga. En person som i sitt huvud planerar att skada någon annan tänker oftast inte på konsekvenserna av sina handlingar. När sådant riktas mot förtroendevalda kan rättsväsendet dessutom ta det på ännu större allvar. Det är viktigt att rådgöra med en jurist eller polisen om man utsätts för något av detta och det leder till fysiskt eller psykiskt lidande.

Och du, kära läsare. Om/när du lyssnar  på lögnerna utan att säga ifrån eller stoppa dem, är du aktivt med och bidrar till att en annan människas liv, anseende och psykiska hälsa förstörs. Vill du vara förändringen i världen? Börja i den situationen som du står framför.

Foto: Unsplash.com

0 kommentarer
Dikter

Hon lurar med ett leende

av Azita Miakhel
1 minuter läs

Du är hög på sex, kokain och makt,
pengar är din religion
och kvinnor dina slavar.
De ska böja sina huvuden,
för annars stjäl du deras drömmar.

Du tar och tar
energi, kroppar, öden
och du väljer dina byten
bland dem som fortfarande tror gott om världen.

Men hon där…
hon är inget att leka med.
Jag såg i hennes ögon
de var tomma,
en blick kall som minusgrader,
utan en gnutta empati
i hennes mammahjärta.

Hon drar i snöret
och du snurrar som en viljelös marionett.
Hon nöjer sig inte med ett litet hugg i ryggen på mig,
hon vill se mig falla,
hon vill höra mina sista andetag.

Hon säger hoppa,
du hoppar.
Hon viskar lögner,
du bär dem vidare som heliga psalmer.
Hon kräver att du släcker allt hopp
jag byggt med min själ,
och du tvekar inte ens.

Men när ska ni sluta?
Snälla… be henne sluta.
Och du också.
Det som en gång brann av passion
är bara aska nu,
en pytteliten glöd som knappt vågar leva.

Men era hajar kan vara lugna,
jag har redan lämnat er värld.
Jag ber bara,
snälla… snälla…
be henne sluta.

0 kommentarer
Berättelse

I baksätet på hans bil

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Och så var det samma mönster igen. Först ett gillande på en story. Sedan ett kort meddelande, till synes oskyldigt, men med den där undertonen hon kände igen. Orden var alltid desamma, men de fick henne ändå att känna något som om han såg henne, bara henne.

Hon svarade, förstås.

Naiv, skulle vissa säga. Hoppfull, kanske mer rättvist.

Hon ville så gärna tro att den här gången skulle bli annorlunda. Att han hade tänkt på henne. Att han faktiskt saknade henne, inte bara tillfälligt, utan på riktigt.

Hon kallade det kärlek, fast någonstans visste hon att det inte var det. Deras möten var alltid korta, hemliga och bara handlade om sex.

En promenad på en ödslig väg, ett skratt som klingade falskt i dagsluften, några ömma ord som för en stund fick allt att kännas möjligt.

Sedan bilen.

Alltid den varma illaluktande bilen.

Där tiden stod stilla i några minuter, innan den rasade över henne som en kall våg när han drog sig undan och sa att han behövde åka. Efteråt gick hon hem i tystnaden.

Allt doftade asfalt och besvikelse. Hjärtat slog hårt, men inte av kärlek, utan av skam. Hon visste inte varför hon fortsatte. Kanske för att minnet av hans händer kändes som bevis på att hon fortfarande fanns. Kanske för att hon fortfarande bar på en dröm om att han en dag skulle se henne på riktigt.

Men dagarna efter blev tyngre för varje gång. Ångesten smög sig på, först som en viskning, sedan som ett tryck över bröstet. Det blev svårt att andas.

Hon försökte ringa honom, inte för att bråka, bara för att försäkra sig om att hon fortfarande betydde något.

Men det var tyst i andra änden. Hon ringde igen. Och igen. Tystnaden var som ett hån. Och när han väl svarade, skrek han om att hon var galen. Att hon skulle lämna honom ifred.

Den här kvällen kändes tyngre än alla tidigare. Hon hade fått veta att hans älskarinna hade slagit sig ihop med hans dotter (ett osannolikt men effektivt samarbete) för att hålla henne borta ur hans liv. När hon förstod det, kände hon sig dum. Allt hade ju funnits framför hennes ögon, men hon hade vägrat se. Älskarinnan, som redan spridit allvarliga lögner om henne, hade nu blivit hans dotters förtrogna.

En märklig allians, byggd på förakt och manipulation. Och plötsligt slog tanken henne: Tänk om det egentligen är han själv som styr allt?

Att det är han som ligger bakom spelet, som långsamt bryter ner henne, pressar henne tills hon försvinner, eller värre, tar sitt liv. Hon ville bara ha ett svar. Ett enda ord som kunde förklara varför. Tårarna kom utan förvarning. Hon föll ihop, sjönk ner på den fuktiga marken och grät tills kroppen skakade. Folk gick förbi. Några stannade upp, andra vände bort blicken.

Men hon märkte dem inte. Hela världen hade krympt till en enda fråga som ekade inom henne: Varför?

Hon grät hysteriskt och han fortsatte gapa och skrika i telefonen. Förolämpade henne med grova ord och skrek ännu högre.

Hon började förstå, långsamt, att han inte sökte henne för att han älskade henne, utan för att hon fick honom att känna sig mäktig.

Och att hon stannade, inte för att hon älskade honom, utan för att hon inte längre visste hur det kändes att vara älskad på riktigt.

En kväll såg hon sig själv i backspegeln innan hon klev ur bilen. Ljuset från gatlampan föll över hennes ansikte, blekt och trött.Hon tänkte: “Det här är inte jag.”

Och för första gången kände hon inte bara skam, hon kände en stilla, nästan ny känsla.

Motstånd.

0 kommentarer