Författare

Azita Miakhel

Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

När kroppen bromsar – Om utbrändhet

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Utbrändhet vars kliniska beteckning är “utmattningssyndrom“, är ett tillstånd av fysiska och emotionella symtom som uppkommer efter en lång period av stress och överansträngning.

Vid utbrändhet drabbas hjärnans viktiga funktioner så som: minne, perception, problemlösningsförmåga och planeringsförmpåga.

Symtom på utmattningssyndrom/utbrändhet

De psykologiska symtomen på utbrändhet är följande:

  • Nedstämdhet
  • Oro
  • Kognitiv nedsättning
  • Sömnstörningar
  • Yrsel
  • Ångest
  • Irritation
  • Trötthet/utmattning
  • Vakna flera gånger på natten
  • Känslor av uppgivenhet och hopplöshet

De vanligaste kroppsliga symtom på utbrändhet:

  • Smärta i nacken och muskler
  • Huvudvärk
  • Orolig mage
  • Bröstsmärtor
  • Hjärtklappningar
  • Ont i leder

Utbrändhet kan delas in i tre faser:

1.Första stadiet

I den första fasen av utbrändhet upplever den drabbade psykosomatiska besvär som påminner om stressreaktion, men som kan upplevas som intensivare.

Man kan få minnesluckor, eller får svårare att sova och upplever viss trötthet som inte försvinner efter vila.

2. Den akuta fasen

Vid fas två bryter sjukdomen ut. Den kan komma som en panikångestattack som efteråt lämnar kroppen tom på energi med en obehaglig trötthet till följd.

Under fas två känner den drabbade sig utmattad, orklös, omotiverad och nedstämd. Under den här fasen kan det bli aktuellt med sjukskrivning.

3. Återhämtningsfasen

Återhämtningsfasen är individuell och återhämtningen kan ta olika lång tid beroende på hur man är som person.

Hos personer med bättre coping strategier för stress, kan kortare viloperioder räcka, medan för andra behövs längre tid innan man tillfrisknar helt.

Tre typer av utbrändhet

Det finns många faktorer som ligger bakom utbrändhet, men nedan skriver jag om de tre vanligaste subgrupperna av utbrändhet:

Utbrändhet på grund av överbelastning

Den här typen av utbrändhet drabbar extrem ambitiösa individer som riskerar sin hälsa för att uppnå framgång. Dessa individer överarbetar sig och har inte tid för återkoppling, återupphämtning och sina hobbies.

Det är den där kompisen som aldrig hinner träffas då han/hon är alltid upptagen med jobbet.

Utbrändhet på grund av understimulering

Tecken på understimulerad utbrändhet är att inte känna sig uppskattad, uppleva sina dagliga rutiner som tråkiga och/eller sakna möjlighet till nylärning och utveckling på sitt jobb.

Individer som hamnar i den här sortens utmattning har förlorat sin passion för det dagliga arbetet och känner sig oengagerade, omotiverade, trötta med brist på engagemang.

Den försummade utbrändheten

Den här subgruppen av utbrändhet drabbar personer som känner sig hjälplösa i sitt arbete och upplever att de inte kan kontrollera sin psykosociala arbetsmiljö.

Vi människor vill gärna ha ett visst inflytande över vår tillvaro och bristen på den individuella friheten kan resultera i psykisk ohälsa.

Orsakerna bakom utbrändhet

Det är svårt att konkret ange orsakerna bakom utbrändhet, då människans hjärna är komplex och upplevelsen av när det blir “för mycket” är olika från person till person.

Det som kan upplevas som stressande för en person, kan vara stimulerande för en annan. Hos en del leder mängden av arbete till utbrändhet, medan hos andra kan bristen på stöd och gemenskap på jobbet orsaka sjukdomen.

Obalans mellan omgivningens förväntningar och individens resurser kan vara en orsak. En annan orsak kan vara individens tolkningar av olika situationer utifrån hans/hennes tidigare erfarenheter.

Personer som övertänker/överanalyserar (känslosamma personer) kan lättare hamna i utbrändhet, medan de som håller huvudet kallare, kan klara sig bättre ur livets påfrestningar.

En som får stöd av omgivningen kan klara dig undan utbrändhet, medan den som blir utanför viktiga sociala sammanhang kan drabbas av sjukdomen.

Precis som man kan analysera ångest och depression utifrån olika psykologiska perspektiv kan även utmattningssyndrom/utbrändhet analyseras utifrån olika psykologiska teorier.

Det finns med andra ord flera olika förklaringsmodeller för samma tillstånd.

Socialpsykologiskt perspektiv på utbrändhet

Jag har tidigare skrivit om socialpsykologiska termer som: spegeljaget, förväntningar och självuppfyllande profetia där jag betonar viken av andra människors roll i vårt välmående.

På platser där graden av konformitet är hög och det gäller att följa strömmen, kan gruppens medlemmar lättare drabbas av psykisk ohälsa.

När energin går åt att “fixa” miljön runtomkring istället för att uppleva trygghet i sin vardag, är det inte konstigt att en del tappar orken och insjuknar i utmattningssyndrom. Upplever en person att hen tar ett steg framåt men knuffas tre steg bakåt, blir vardagen inte särskild stimulerande.

Går det att förebygga utbrändhet?

Jag tror att det mesta går att förebygga bara man är uppmärksam på förloppet och kroppens signaler. När någon signalerar problem åter och återigen, men ingen förbättring sker, är det inte konstigt att människor blir utbrända.

Varken livet eller jobbet bör vara en kamp. Alla vi förtjänar grundtrygghet där vi blir sedda, bekräftade och uppskattade.

Tillgodoses människors behov av trygghet, kan problem som uppstår hos gruppens medlemmar löses tidigare och insatser sättas in i god tid.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Hur fri är en fri person?

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Om socialkontroll

När jag startade Fröken Azita bloggen, var det under en period av mitt liv där jag började ifrågasätta många aspekter av livet. Under pandemiåren blev den individuella friheten begränsad och jag började fundera på hur fria vi egentligen är.

Jag befann mig i en kontext där min plats var otydlig och där jag lade för mycket energi på vad andra tänkte och tyckte om mig.

Vi föds ensamma och dör ensamma. Mellan livet och döden blir vi kontrollerade av andra människor som skriver manuset till våra liv. De vill gärna tala om för oss vad som är rätt och fel, när inte ens de själva har svar på sina egna frågor.

Att utöva kontroll på varandra – socialpsykologiskt

Ett kärnbegrepp inom socialpsykologin och sociologin är ordet norm. Det finns skrivna normer och det finns oskrivna normer. De skrivna normerna ser till att samhällsstrukturen fungerar. De är våra lagar, regler och styrdokument.

Om du får för dig att stjäla någons egendom, får du ta konsekvenserna. Beroende på brottets storlek och form, kan följden antingen bli fängelse eller böter. Den konsekvensen av att bryta en norm kallas för sanktion.

Oskrivna normer ställer till det

Förutom de skrivna normerna, finns det oskrivna normer som oavsett om de är synliga eller inte, är de införstådda i det mänskliga samspelet. Vi förväntas följa dessa, annars så … ja annars blir det sanktioner.

De följder som brytandet av en oskriven norm kan medföra är bland andra tillrättavisande, trakasserier, mobbning eller utfrysning.

Normer fungerar som ett koncept för livet. Vi lär oss tidigt vad vi ska göra, säga, känna och tänka. Vi lär oss att smälta in, passa in, inte avvika och ha respekt för nummer. Ja nummer. Vi lär oss att ju fler antalet i en grupp är, desto större trovärdighet har deras ord och beslut.

Konformitet – likformighet

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet. Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen.

Konformitet är passiv grupptryck. Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej. Förenklad är det som att man ljuger för sig själv för att fortsätta vara en del av gruppen.

Vi utövar socialkontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppenen. Människor är olika starka och påverkas olika av den sociala kontrollen. Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Den som däremot är starkare, står för sina värderingar och åsikter och inte följer gruppens alla normer, blir utfryst, och inte längre välkommen att vara en del av en sammanslutning.

Några exempel på försök till socialkontroll:

Tyck som oss! Ät inte det där. Ät detta istället. Tro på det jag tror på. Klä dig inte för snyggt. Var inte för mycket. Var inte för lite. Ta inte för mycket plats. Smält in. Hörs inte. Syns inte. Försök inte ens. Sluta. Nu andas du för högt.

Puff! What about just leaving me alone? – Kan man tänka.

Behovet av den sociala kontrollen är lika djupt inrotad i våra gener som det individuella kontrollbehovet. När vi levde i det vilda behövde vi stammen för vår existens. Om alla skulle köra solo, skulle vi ha dött ut som art. Gemenskap, samarbete och tillsammanskapet har tagit oss hit, ända till våra moderna samhällen.

Är vi beroende av andra?

Vi behöver varandra för att vi fortfarande är flockdjur. Att tillhöra en grupp inger känslor av trygghet och accepterande. Och det är fint med gemenskap. Problem uppstår när vi tror att vår grupp är bättre än den andra. Vi har mer rätt än dom. Jag har mer rätt då fler tycker som mig.

Fel blir det när gruppens medlemmar aktivt försöker förgöra sina oliktänkande. Inte genom fysisk styrka, men genom ryktesspridning, härskartekniker och andra passivaggressiva metoder och beteenden.

“Half of life is lost in charming others.
The other half is lost in going through anxieties caused by others.
Leave this play. You have played enough.”

– Rumi

Hjältarna vågade mer

Med all respekt för massan, är det de människorna som vågade stå emot de rådande normerna som vi pratar om i våra historieböcker. Hur hade världen sett ut om inte oliktänkande hjältar stått emot orättvisa och fel? Hur hade det till exempel sett ut i USA och resten av världen om Martin Luther King inte vågade berätta högt om sin dröm?

Sammanfattning

Våga ha visioner och drömmar. Om du befinner dig i en miljö där oliktänkande tystas ner och dina visioner håller på att försvinna bort, byt miljö. Livet är för kort för att du ska offra dina drömmar bara för att passa in i någon annans. Vi är inte andras val. Vi är våra egna val i livet.

“I am not what happened to me, I am what I choose to become.” ― Carl Gustav Jung

Det som händer med oss händer av andra människor och på grund av andra människor, men hur mycket vi låter andras makt definiera våra liv, ligger enbart i händerna på oss själva.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Kärleken kommer naturligt – hat är inlärt

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Jag är känslosam, ledsen och känner sorg. Två lärare blev mördade i en gymnasieskola i Malmö av en 18 årig elev. I en av artiklarna som jag läste på Aftonbladet, stod det att eleven hade uttryckt för 112 att: ”Jag hatade dem”.

Nu funderar jag på hur vi kunde hamna här? Varför hamnade vi här? Att två lärare går till sina jobb, men aldrig kommer hem igen.

Jag har arbetat som lärare på gymnasiet i tretton år. Låt mig berätta att man blir inte lärare för karriärmöjligheter och att tjäna massor med pengar. De som väljer läraryrket har (oftast) ett genuint intresse för människor och får fullfilment när de ser sina elever lyckas i skolan och i livet.

För varje gång en av mina elever överträffar sig själv, blir jag varm inombords. Jag älskar mitt jobb. Mitt arbete är meningsfullt.

Vem bär ansvaret?

Att hatets virus har spridit sig till unga människor i den grad att de mördar, är det någonstans i samhället infektionen finns. Vi får börja rannsaka samhällsstrukturen. Kärlek kommer naturligt, men hat lär man sig.

Varför hatar man?

Man hatar för att man är rädd rädd för sig själv.

Hat har sina rötter i aggression. Aggressionen kan vara gentemot någon annan, gentemot sig själv eller gentemot samhället. Någonstans upplever individen ilska för att hen saknar kontroll över viktiga delar i sitt liv.

Att återuppta kontrollen över egna känslor kan vara svårt och i stället riktas aggressionen utåt. Mot någon annan. Mot några andra. Det är ditt fel att jag mår som jag mår – tänker individen. Sen får smärtan inombords tillfällig lindring.

Hat är inlärt

Barn föds oskyldiga och utan förståelse för världen omkring dem. De vill bara bli älskade och att uppleva trygghet. Det är miljön som lär barn att antingen bli kärleksfulla eller att hata – eller finna balans mellan sina känslor.

När min son gick i förskolan försökte han en gång berätta om en fröken. För mig var det svårt att lista ut vem han menade, då han berättade om fröken Jasmin som brukade ha lång klänning och en grön mössa. Det var många fröknar i förskolan så jag visste inte vem Jasmin var.

När jag träffade sonens fröken senare, märkte jag att min son hade utelämnat detaljer som kunde ha gjort det lättare för mig att känna igen henne: fröken Jasmin var nämligen mörkhyad (den enda mörkhyade fröken dessutom).

Min son hade inte lagt märke till den detaljen. Han hade fokuserat på klänningen och den gröna mössan. Barn bryr sig inte om färgen på huden. Det är vi vuxna som lär dem kategorisera människor i olika fack.

Barn är toleranta av naturen. Det är vuxna som brister i tolerans och skapar in-/och ut-grupper – vi och dom.

När självet brister

Medkänsla gentemot oss själva är viktigt i våra relationer med andra. Känslor av skuld och skam kan bli svårhanterbara och att projicera/förskjuta sina negativa känslor på andra genom hat, blir den enda utvägen för individen.

Självsäkra individer som har medkänsla, hatar sällan.

Gruppidentitet blir viktigare än individuell identitet

Utvecklingspsykologen Erik Erikson hade en teori om människans åtta åldrar, där han menade att vi genomgår åtta olika faser i livet. Varje fas innebär en krislösning hos individen. Om krislösningen går rätt till, mår vi bra, men komplikationer i de olika utvecklingsfaserna kan leda till svårigheter senare i livet.

Jag ska inte gå in på hela Eriksons teori, utan väljer att fokusera på fas fem: Identitet vs splittring som brukar vara mellan 12-20 år.

Enligt Erikson, ett barn som har fått kärlek, som upplever tillit till vuxna och som har fått vänner i skolan, kommer att få en stabil identitet under ungdomsåren.

Men tonåringen/ungdomen blir splittrad om hen inte har lyckats genomgå en positiv utveckling under de tidigare utvecklingsfaserna.

En splittrad tonåring har starkare behov av att tillhöra en grupp. Den individuella identiteten får vänta, Gruppidentiteten, att tillhöra en gemenskap, blir det absolut viktigaste för tonåringen.

Barn är vuxnas ansvar. Sätter vi dem i världen, ska vi se till att de får kärlek och trygghet. Det är lättare att “skapa” trygga barn än att reparera trasiga vuxna.

Vi föds med tendensen att älska och vi har en aggressionsdrift. Vilken av dessa som blir dominerande i vår personlighet, har med vår miljö att göra.

Jag tycker att vi satsar på kärleken.

Att förebygga hat?

Vår uppgift är inte bara att lära barnen läsa, skriva och räkna. Vi får lära barnen emotionell intelligens och uppmuntra dem till att sätta ord på sina känslor. Vi får jobba med att utveckla barnens empatiförmåga samt förståelse för andras känslor.

Ett barn som blir bemött med kärlek och respekt, bemöter världen med kärlek och respekt.

0 kommentarer
Psykologi

Försvarsmekanismer – förskjutning

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Och så kommer jag tillbaka till den ljuva psykoanalytiska teorin med Sigmund Freud igen. I detta inlägg kommer jag att ge en bild av hur psyket fungerar utifrån det psykodynamiska perspektivet för att sedan gå in i försvarsmekanismer och specifik försvarsmekanismen förskjutning.

Triangeln nedan skapade jag för att enklare förklara hur Freud föreställde sig människans psyke. Denna modell är en utveckling av Freuds första personlighetsmodell: detet, jaget och överjaget.

Modellförklaring

Enligt Freud finns det tre olika delar i vårt psyke: det medvetna, det förmedvetna och det undermedvetna.

Det medvetna: Information vi använder till vardags till exempel vad jag åt till frukost, var jag bor, vad jag gjorde idag eller igår. Den sortens Information som jag minns och kan plocka fram utan att tänka.

Det förmedvetna: Här lagras information som jag inte använder dagligen men kan gräva fram när jag vill minnas något; till exempel vad min lärare i 5:an hette eller vilken gata jag bodde på när jag var barn. Har man upplevt trauman som barn, kan det vara riktigt svårt att komma ihåg händelser från barndomen.

Det undermedvetna: Här hamnar allt som jag inte vill kännas vid: trauman, rädslor, aggressionen, impulser, drömmar, önskningar, lusten och fantasier. Även detets begär skjuts undan här.

Försvarsmekanismen förskjutning

Som du ser på bilden, finns det censur mellan det medvetna och det förmedvetna och mellan det undermedvetna och det förmedvetna. Här formas våra försvarsmekanismer som försöker skydda oss mot ångest och som försöker att inte låta det undermedvetnas information bli tillgänglig.

Det kan upplevas som smärtsam för psyket om vi blev varse om våra riktiga känslor, begär och impulser.

Det finns mängder med försvarsmekanismer hos oss, men jag vill fokusera på försvarsmekanismen förskjutning, då jag anser att förskjutning kan verkligen förstöra relationer individer emellan.

I det undermedvetna finns det detets drifter. Aggressionsdriften är ett exempel på en drift. Aggressionsdriften vill gärna göra sig påmind då och då, men vi envisas med att förneka den för att skydda den medvetna delen av oss.

När någon gör oss arg, frustrerad eller vansinne, vill aggressionsdriften klappa till personen (impulsen) MEN jaget talar om för aggressionsimpulsen att tänka på konsekvenserna och låta bli att slåss.

När vi inte riktar vår ilska mot det “riktiga objektet” händer det istället är att vi tar med oss den ilskan, och tar ut den på någon stackars oskyldig som står oss nära eller någon som inte vågar säga ifrån.

Psykoanalysen skulle påstå att den som använder förskjutning alltför ofta, har många obearbetade aggressionsproblematik från barndomen.

All ilska som man har känt som barn som till exempel när föräldrarna var för stränga, eller när man blev retad eller mobbad, all den ilskan är lagrad i den undermedvetna delen av oss.

Personer som är spydiga, otrevliga och fientliga, bär inom sig stora mängder av aggressivitet. Oftast vet de inte ens att de egentligen är arga för saker de inte kunde kontrollera som barn, utan tror att det är andra människor som är problemet.

Bitterness is like cancer. It eats upon the host. But anger is like fire. It burns it all clean.

Maya Angelou

Förskjutning kan skada de som står oss närmast. Det är viktigt att stanna upp när ilskan vill ta över och reflektera över följande frågor:

  • Är jag verkligen arg på den här personen eller kan min aggression ha annan orsak?
  • Är det snällt att skälla ut mina barn, mina elever, min partner eller min mamma, när jag egentligen vill reparera någonting som är djupt inrotad inom mig?
  • Överreagerar jag eller är jag verkligen arg på den här personen?
  • Är jag arg på riktigt eller är det okontrollerade barndomsupplevelser som tar över just nu?

Aggression och ilska kan resultera i förödande konsekvenser. Det du säger när du är arg, kanske ger detet tillfällig njutning, men när den intensiva känslan har avtagit, kan det vara omöjligt att reparera skadorna man har förorsakat.

Du kan titta på min YouTube video om jagets försvarsmekanismer där jag förklarar ett antal försvarsmekanismer:

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Kärlekens dag och ångesten

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Traditioner är nödvändiga i människolivet. Vi behöver veta vad vi ska fira, hur länge och på vilket sätt. Traditioner skapas någonstans ifrån, fortlever och blir en del av våra liv. Traditioner åldras dessutom och ersätts med nya.

Jag har inget emot traditioner i sig, utan har en del emot tävlingen som en del traditioner innebär. Människor som är ensamma, människor som lider av nedstämdhet och ångest, mår sämre under traditionella högtider.

Alla dessa förväntningar som ställs på den enskilda individen på grund av sociala konstruktioner.

Här kom jag att tänka på gymnasietiden och “Alla hjärtans dag”. Jag minns att jag brukade få ångest när 14:e februari närmade sig. Valentine var en stor grej i vår skola. Det skickades röda rosor till elever och mellan elever på skolan.

De populära tjejerna brukade få många rosor skickade till sig. De gick sedan runt i skolan och visade upp sig …  Typ “Se på mig, jag är mer omtyckt än du”. Och man kände sig som en loser om bästa kompisen hade glömt skicka en ros till en. 

En tonåring som går i skolan en hel dag och känner att hon inte är lika omtyckt som de andra. Sorglig, men lika aktuellt då som nu. 

Drygt tjugo år efter min gymnasietid, kan kärlekens dag upplevas lika ångestfylld hos många. Nu har vi alla företagen också som passar på och säljer choklad, gosedjur och andra röda saker. Ett stort köpbehov har skapats och som konsument vill man inte vara utanför. 

Man vill ju inte vara en FoMo (Fear of missing out). En FoMo är en person som är utanför trenden. En sådan vill man ju inte vara!

Och, vad är det rätta sättet att fira alla hjärtans dag på? Jag läste ett inlägg på Facebook att även män ska få presenter idag då det inte är: “Internationella kvinnodagen”. Nu blev det ännu jobbigare. Jag som knappt kan köpa en present till mig själv. Beslutsångest liksom.

Alla dessa förväntningar (PUFF!). Som kvinna ska man sitta där och vänta på tolv röda rosor, romantisk middag, en dyr present, sötsaker (onyttigt) och ett mysigt gosedjur? Vilken press på den stackars partnern (om man nu har en sådan). 

Den som är singel kanske upplever annan sorts stress: Att hitta någon att fira Valentine med. Ska man då skynda sig in i en dejt, oavsett om det känns rätt eller fel, bara för att slippa vara ensam?

Några tips på att hantera Valentine ångesten:

  • Stäng av sociala medier. Du behöver inte jämföra dig med andra, varken idag eller någon annan dag.
  • Ta tillvara på dagen och gör något du mår bra av. Laga god mat hemma eller bara chilla i soffan. 
  • Håll dig till dina dagliga rutiner istället för att planera något “extraordinärt”.
  • Försök att inte ha för höga förväntningar på dagen. Det är en måndag och sedan råkar det vara alla hjärtans dag. Imorgon är 15:e februari och en tisdag.
  • Var extra snäll mot människor du möter; idag och alla andra dagar. Det finns inget kontrakt mellan kärleken och alla hjärtans dag. Kärleken existerar utanför tid och rum, i en annan dimension. Den kan upplevas varje minut och varje sekund. Den är inom oss.
  • Det är okej att älska någon på avstånd. All kärlek är fin. Var glad över att du har förmågan att känna kärlek för en annan människa.

Min plan för dagen är att pusha mig själv till att ta lite mer i marklyft på gymmet idag. Jag har aldrig varit en romantiker och lär inte bli det nu heller (lika bra att inse det). Jag har fått tips på hur jag kan träna upp styrkan så jag kan lyfta mer. Wish me luck så jag inte skadar mig.

Önskar dig en fin alla hjärtans dag vem du än är och var du än befinner dig.

0 kommentarer