Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Författare

Azita Miakhel

Azita Miakhel

PsykologiSamhällskunskapSociologi

Hat, hot, förtal och kränkningar

av Azita Miakhel November 24, 2025
5 minuter läs

Det här blpgginlägget kommer att handla om hat, hot, förtal och kränkningar som förekommer både på nätet och i verkliga livet. Genom att skriva om dessa fenomen kan vi förhoppningsvis få en ökad förståelse för problematiken och på så sätt förebygga att de uppstår.

Vad är hat?

Hat innebär nedsättande eller aggressiva uttryck riktade mot en person eller grupp. Det kan handla om elaka kommentarer, förakt eller spridning av negativa stereotyper.

Vad är hot?

Hot är när någon uttrycker att de tänker skada eller utsätta en annan person för fara. Det kan vara både fysiska hot, som våld, och psykiska hot, som att förstöra någons rykte eller trygghet.

Vad innebär förtal?

Förtal innebär att någon sprider uppgifter om en person som kan skada dennes anseende. Det spelar ingen roll om uppgiften är sann eller falsk – det avgörande är om den kan utsätta personen för andras missaktning.

Ett typiskt exempel är att sprida rykten om att någon är kriminell eller har gjort något olämpligt . Även att sprida lögner om en persons privatliv eller yrkesliv kan räknas som förtal.

Grovt förtal

Grovt förtal är en allvarligare form av förtal. Det blir aktuellt när uppgifterna är särskilt kränkande, sprids till många människor eller riskerar att få stora konsekvenser för den utsatta. Exempel kan vara:

Att sprida falska rykten som gör att en persons yrkeskarriär skadas, till exempel att påstå att någon fuskat eller begått brott i sitt arbete eller hitta på lögner som saknar helt verklighetsförankring.

Att sprida uppgifter som leder till att personen mår psykiskt dåligt, exempelvis genom att offentligt påstå saker om någons privatliv eller försvåra en demokratisk process genom att påverka beslutsfattare genom falska påståenden om en enskild individ.

Det kan handla om att någon hittar på uppgifter om en tjänstepersons privatliv som saknar verklighetsförankring, och sprider dem offentligt för att få beslutsfattare att ta avstånd från personen.

Vad innebär kränkningar?

Kränkningar är handlingar eller ord som får en person att känna sig nedvärderad, sårad eller förminskad. Det kan ske både direkt, riktat till personen själv, eller indirekt, genom att spridas till andra.

Psykologisk analys av hot, hat, förtal och kränkningar

Psykologisk analys av hot

Hot uppstår ofta när en person känner sig maktlös eller trängd och försöker återta kontroll genom att skrämma eller pressa någon annan. Psykologiskt fungerar hot som ett sätt att snabbt förskjuta maktbalansen, särskilt när personen saknar förmåga, vilja eller emotionell kontroll nog att föra en saklig dialog.

Hot kan vara impulsiva, drivna av stark affekt och låg impulskontroll, men de kan också vara instrumentellt utformade för att manipulera, tysta eller disciplinera en annan individ.

Det handlar ofta om ett försök att avleda egen frustration genom att skapa rädsla hos den andra parten.

Psykologisk analys av hat

Hat är en mer långvarig och intensiv emotion, som ofta växer fram när individens identitet, värderingar eller grupptillhörighet upplevs som hotade. Psykologiskt bygger hat på kategorisering: man delar upp människor i ”vi” och ”dom”, där den andra gruppen successivt avhumaniseras.

Detta gör det enklare för personen att legitimera aggressiva uttryck eller beteenden. Hatet skapar dessutom en upplevelse av moralisk klarhet och riktning; övertygelsen om att man befinner sig på ”den rätta sidan” dämpar inre konflikter och förenklar svåra situationer, även om det sker på bekostnad av empati och förmågan att se nyanser.

Hat skapar polarisering, splittring och misstänksamhet.

Psykologisk analys av förtal

Förtal uppstår ofta när någon vill kontrollera ett narrativ eller skada en annan persons rykte för egen vinning, som ett sätt att vinna social, politisk eller personlig fördel.

Psykologiskt har det ofta sina rötter i avund, rivalitet eller en önskan om att höja sin egen status genom att sänka någon annan.

Förtal kan också vara en form av projektion, där personen tillskriver andra det hen själv upplever, fruktar eller skäms över. Det fungerar dessutom som en gruppstärkande mekanism: genom att demonisera en ”motståndare” ökar sammanhållningen i den egna kretsen.

När någon fabricerar en lögn för att skada en annan persons anseende bottnar det ofta i djup osäkerhet och känslor av mindervärde. Varför skulle man annars hitta på händelser som aldrig ägt rum eller envist försöka övertyga andra om det mest negativa tänkbara om en annan individ?

Psykologisk analys av kränkningar

Kränkningar handlar om att förminska, förlöjliga eller nedvärdera någon, ofta för att etablera dominans eller stärka den egna självbilden. Psykologiskt är kränkande beteende ofta kopplat till osäkerhet eller bristande självkänsla; genom att trycka ner någon annan kan individen tillfälligt dämpa sina egna känslor av otillräcklighet.

Kränkningar kan vara impulsdrivna, men de kan också vara strategiska, särskilt i ojämlika maktrelationer där målet är att kontrollera eller tysta den andra personen. Den kortsiktiga psykologiska vinsten, känslan av att ha makt eller överläge sker på bekostnad av empati och respekt.

Psykologisk hantering av hat, hot, förtal och kränkningar

Att möta hat, hot, förtal och kränkningar innebär en emotionell belastning som kan väcka både rädsla, ilska och maktlöshet.

Trots det finns psykologiskt sunda sätt att hantera sådana angrepp, och särskilt när det gäller förtal är det avgörande att sätta gränser och säga ifrån inte bara för sin egen skull, utan också för att stoppa beteendet och bryta den psykologiska dynamiken bakom det.

Individer som kan ljuga trots vetskapen om att de riskerar att skada andra, kan ha mycket svårt med att känna empati och förståelse. Dessa individer behöver tydliga gränser så inte de skadar helt oskyldiga människor.

Slutord

Det är bra att vara medveten om att samtliga dessa handlingar kan vara brottsliga. En person som i sitt huvud planerar att skada någon annan tänker oftast inte på konsekvenserna av sina handlingar. När sådant riktas mot förtroendevalda kan rättsväsendet dessutom ta det på ännu större allvar. Det är viktigt att rådgöra med en jurist eller polisen om man utsätts för något av detta och det leder till fysiskt eller psykiskt lidande.

Och du, kära läsare. Om/när du lyssnar  på lögnerna utan att säga ifrån eller stoppa dem, är du aktivt med och bidrar till att en annan människas liv, anseende och psykiska hälsa förstörs. Vill du vara förändringen i världen? Börja i den situationen som du står framför.

Foto: Unsplash.com

November 24, 2025 0 kommentarer
Dikter

Hon lurar med ett leende

av Azita Miakhel November 23, 2025
1 minuter läs

Du är hög på sex, kokain och makt,
pengar är din religion
och kvinnor dina slavar.
De ska böja sina huvuden,
för annars stjäl du deras drömmar.

Du tar och tar
energi, kroppar, öden
och du väljer dina byten
bland dem som fortfarande tror gott om världen.

Men hon där…
hon är inget att leka med.
Jag såg i hennes ögon
de var tomma,
en blick kall som minusgrader,
utan en gnutta empati
i hennes mammahjärta.

Hon drar i snöret
och du snurrar som en viljelös marionett.
Hon nöjer sig inte med ett litet hugg i ryggen på mig,
hon vill se mig falla,
hon vill höra mina sista andetag.

Hon säger hoppa,
du hoppar.
Hon viskar lögner,
du bär dem vidare som heliga psalmer.
Hon kräver att du släcker allt hopp
jag byggt med min själ,
och du tvekar inte ens.

Men när ska ni sluta?
Snälla… be henne sluta.
Och du också.
Det som en gång brann av passion
är bara aska nu,
en pytteliten glöd som knappt vågar leva.

Men era hajar kan vara lugna,
jag har redan lämnat er värld.
Jag ber bara,
snälla… snälla…
be henne sluta.

November 23, 2025 0 kommentarer
Berättelse

I baksätet på hans bil

av Azita Miakhel October 13, 2025
3 minuter läs

Och så var det samma mönster igen. Först ett gillande på en story. Sedan ett kort meddelande, till synes oskyldigt, men med den där undertonen hon kände igen. Orden var alltid desamma, men de fick henne ändå att känna något som om han såg henne, bara henne.

Hon svarade, förstås.

Naiv, skulle vissa säga. Hoppfull, kanske mer rättvist.

Hon ville så gärna tro att den här gången skulle bli annorlunda. Att han hade tänkt på henne. Att han faktiskt saknade henne, inte bara tillfälligt, utan på riktigt.

Hon kallade det kärlek, fast någonstans visste hon att det inte var det. Deras möten var alltid korta, hemliga och bara handlade om sex.

En promenad på en ödslig väg, ett skratt som klingade falskt i dagsluften, några ömma ord som för en stund fick allt att kännas möjligt.

Sedan bilen.

Alltid den varma illaluktande bilen.

Där tiden stod stilla i några minuter, innan den rasade över henne som en kall våg när han drog sig undan och sa att han behövde åka. Efteråt gick hon hem i tystnaden.

Allt doftade asfalt och besvikelse. Hjärtat slog hårt, men inte av kärlek, utan av skam. Hon visste inte varför hon fortsatte. Kanske för att minnet av hans händer kändes som bevis på att hon fortfarande fanns. Kanske för att hon fortfarande bar på en dröm om att han en dag skulle se henne på riktigt.

Men dagarna efter blev tyngre för varje gång. Ångesten smög sig på, först som en viskning, sedan som ett tryck över bröstet. Det blev svårt att andas.

Hon försökte ringa honom, inte för att bråka, bara för att försäkra sig om att hon fortfarande betydde något.

Men det var tyst i andra änden. Hon ringde igen. Och igen. Tystnaden var som ett hån. Och när han väl svarade, skrek han om att hon var galen. Att hon skulle lämna honom ifred.

Den här kvällen kändes tyngre än alla tidigare. Hon hade fått veta att hans älskarinna hade slagit sig ihop med hans dotter (ett osannolikt men effektivt samarbete) för att hålla henne borta ur hans liv. När hon förstod det, kände hon sig dum. Allt hade ju funnits framför hennes ögon, men hon hade vägrat se. Älskarinnan, som redan spridit allvarliga lögner om henne, hade nu blivit hans dotters förtrogna.

En märklig allians, byggd på förakt och manipulation. Och plötsligt slog tanken henne: Tänk om det egentligen är han själv som styr allt?

Att det är han som ligger bakom spelet, som långsamt bryter ner henne, pressar henne tills hon försvinner, eller värre, tar sitt liv. Hon ville bara ha ett svar. Ett enda ord som kunde förklara varför. Tårarna kom utan förvarning. Hon föll ihop, sjönk ner på den fuktiga marken och grät tills kroppen skakade. Folk gick förbi. Några stannade upp, andra vände bort blicken.

Men hon märkte dem inte. Hela världen hade krympt till en enda fråga som ekade inom henne: Varför?

Hon grät hysteriskt och han fortsatte gapa och skrika i telefonen. Förolämpade henne med grova ord och skrek ännu högre.

Hon började förstå, långsamt, att han inte sökte henne för att han älskade henne, utan för att hon fick honom att känna sig mäktig.

Och att hon stannade, inte för att hon älskade honom, utan för att hon inte längre visste hur det kändes att vara älskad på riktigt.

En kväll såg hon sig själv i backspegeln innan hon klev ur bilen. Ljuset från gatlampan föll över hennes ansikte, blekt och trött.Hon tänkte: “Det här är inte jag.”

Och för första gången kände hon inte bara skam, hon kände en stilla, nästan ny känsla.

Motstånd.

October 13, 2025 0 kommentarer
Dikter

Ingen fri vilja

av Azita Miakhel September 21, 2025
1 minuter läs

Små, ljuva ord,
ett ögonblick av hjältemod,
får mig att tro att du bär mig,
att dina händer fångar mitt fall.

Men sången är alltid densamma:
när kroppen blir din,
när begäret stillas,
när du fått vad du vill ha,
viskar du ett kallt tack och hej.

Du går därifrån, belåten, tillfredsställd,
utan en tanke på själen du krossat.
Eller vet du?
Kanske dricker du av mina tårar,
som vin för ditt ego.

Lögner och maktspel.
Narcissism och sadism.

Så behandlar du oss alla:
varje kvinna du fäller med ord,
varje hjärta du sliter i bitar,
varje kropp du tar,
för att sedan lämna kvar
som en trasa på en diskbänk.

Ljuset jag bar inom mig
tvingade du att släcka
och du kände ingenting.

Min kropp skrek,
men själen skrek högre.

Ändå gick du vidare,
utan skuld, utan skam,
till nästa,
för att låta cirkeln börja om.


Bild: unsplash.com

September 21, 2025 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Till minnet av Utöya 22 juli 2011

av Azita Miakhel July 21, 2025
6 minuter läs

Den 22 juli 2011 förändrades Norge och Norden för alltid. Först detonerade en bilbomb i regeringskvarteren på Grubbegata i Oslo. Två timmar senare gick gärningsmannen i land på Utøya, där han kallblodigt sköt ungdomar och vuxna på ett sommarläger. Åtta personer dog i explosionen och 69 människor dödades på ön.

Gärningsmannen var en norsk högerextremist som i sitt blinda hat trodde sig ha rätten att släcka oskyldiga liv. Hans namn är oviktigt – det ska inte eka vidare, för han förtjänar ingen plats i vårt minne.

Det är offren, deras leenden, drömmar och den oändliga sorgen hos de anhöriga som vi ska bära med oss. Det är deras röster som tystades den dagen som vi aldrig får glömma.

Hatets rötter och radikalisering

Hat är en stark negativ känsla som kan riktas mot människor, grupper eller idéer. När hatet får gro, riskerar det att utvecklas till radikalisering. Radikalisering innebär att en person stegvis antar extrema ideologier och till slut kan rättfärdiga våld som ett medel för att uppnå politiska mål.

Högerextrema miljöer, som Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och så kallade aktivklubbar, är exempel på grupper som rekryterar och radikaliserar människor genom propaganda, lögner och en falsk känsla av gemenskap.

Dessa grupper lever på att peka ut syndabockar: invandrare, politiker eller minoriteter. Hatet göds av lögner, missnöje och ett “vi mot dom”-tänkande.

En ensam, frustrerad individ kan bli mottaglig för högerextrem retorik om hen upplever att samhället har svikit.

Steg för steg kan personen dras in i ett ekosystem av hat, först via nätforum och sociala medier, senare genom fysiska möten, demonstrationer och sociala aktiviteter.

Aktivklubbar där män (och tonåringar) samlas för att bygga fysisk styrka så de kan “rädda landet”, blir snabbaste vägen till metoder för att eliminera demokratin och alla icke-vita individer.

Och slutligen, håller en av dem ett gevär i handen och …

Psykologiska perspektiv på hat

Hat kan förklaras utifrån olika psykologiska perspektiv. Jag gör en kortare analys utifrån det kognitiva perspektivet och social inlärningsteorin:

Det kognitiva synsättet på hat

Kognition handlar om hur vi tänker, tolkar, uppfattar och bearbetar sinnesintryck och information. För att lättare kunna sortera sinnesintrycken är vi som människor tvungna att gruppera händelser, situationer och människor och lägga in dessa i olika fack. 

Inom det kognitiva perspektivet kallas denna processen för kategorisering. Våra erfarenheter skapar kognitiva scheman (små lådor i den mentala strukturen i hjärnan) i vårt tänkande och inne i de kognitiva scheman skapas det kategorier.

Kategorier kan vara människor, fåglar, bestick etc.

Kategorierna hjälper oss att sortera bland alla sinnesintryck och är nödvändiga för att vi ska förstå vår omvärld, men när vi lägger för mycket fokus på att kategorisera, uppstår det fördomar, generaliseringar och ett vi-och-dom tänkande.

När kategorier blir fördomar

Fördomar förklaras inom socialpsykologin och det kognitiva perspektivet som en felaktig och fastlåst förutfattad mening om en individ eller grupp av individer.

Fördomar är våra förutfattade åsikter om människor utifrån deras ras, social status, kön, etnicitet och klass. Det är också att vi bildar oss en uppfattning om en person utifrån personens grupptillhörighet.

Negativa kognitiva mönster som generaliseringar, kategoriseringar och stereotyper kan bidra till bildandet av hat. 

När människor kategoriserar andra som en del av en grupp (t.ex. etnisk, religiös eller ideologisk) och sedan generaliserar negativa egenskaper till hela gruppen, kan det leda till att hat riktas mot gruppen som helhet.

Social inlärning – hur hat lärs och sprids

Hat är inte medfött, utan lärs ofta in genom de miljöer och sammanhang vi växer upp i. Social inlärningsteori, som bland annat utvecklats av psykologen Albert Bandura, betonar att människor lär sig beteenden och attityder genom att observera och imitera andra – särskilt de som upplevs som auktoriteter eller förebilder.

Om ett barn växer upp i en familj, en vänkrets eller ett samhälle där hat, fördomar och våld är vardagliga inslag, ökar risken att barnet internaliserar dessa mönster. Hat blir då inte något som ifrågasätts, utan något som tas för givet.

Bobo doll-experiment

Albert Banduras “Bobo doll-experiment” visade att barn som observerade en vuxen agera aggressivt mot en docka själva blev mer benägna att agera aggressivt. Experimentet bekräftade att aggressivt beteende kan läras genom att efterlikna andras handlingar och att även verbala förolämpningar förstärker denna effekt.

Terroristen i Utøya

Mannen som genomförde massakern på Utøya bar på ett mörker och en vrede som hade vuxit inom honom sedan barndomen. De känslor av konflikt, frustration och hat som han aldrig förmådde hantera förvandlades med tiden till en destruktiv kraft.

I sin jakt på svar och bekräftelse drogs han till högerextrema grupper och miljöer där hatet inte bara accepterades utan uppmuntrades och förstärktes. Där fann han likasinnade, människor som delade hans förakt och hans förvridna ideologier.

Denna förgiftade gemenskap gav näring åt hans hat tills det växte till ett raseri som till slut riktades mot de mest oskyldiga. På sommarlägret i Utøya mötte hans mörker en grupp unga människor vars enda mål var att bidra till ett bättre samhälle – ett samhälle byggt på välfärd, solidaritet och gemenskap. De var där för att lära sig, för att utbyta idéer, för att skapa framtiden tillsammans.

De hade ingen möjlighet att ana att någon utanför såg deras engagemang som ett hot. Ingen av dem kunde föreställa sig att en man, fylld av självhat och förvridna övertygelser, hade beslutat att mörda dem.

Jag använder ordet självhat, för innerst inne tror jag att människor som är kapabla att begå sådana dåd drivs av en djup oförmåga att acceptera och älska sig själva. Hatet mot andra är ofta en spegel av det hat de bär gentemot sitt eget jag. De som finner frid inom sig själva, som känner respekt och kärlek för sitt eget liv, känner sällan ett behov av att krossa andras.

Vi och dom-tänkande

Vi får aldrig, aldrig glömma terroristattacken på Utøya den 22 juli 2011. Den dagen förändrades så många liv för alltid, och sorgen är fortfarande lika påtaglig. Om historien har lärt oss något är det detta: ett “vi-och-dom”-tänkande leder alltid till splittring och förödelse.

Forskare inom biologisk psykologi menar att empati är en av människans grundläggande egenskaper. Vi föds med förmågan att känna med andra, att knyta band och förstå deras känslor. Denna förmåga förstärks genom de så kallade “spegelneuronerna” – nervceller som aktiveras både när vi själva upplever känslor och när vi ser dem i andra människor.

Med andra ord: empatin är en del av våra gener. Hat, däremot, är något vi lär oss. Det är inte medfött. Det föds i miljöer där intolerans, fördomar och rädsla får växa utan motstånd.

Vi glömmer aldrig

Historien har gång på gång visat oss att hat inte uppstår i ett vakuum, det växer när vi vänder bort blicken. Därför måste vi våga se tecknen på radikalisering, våga tala emot hatretoriken och våga möta varandra som människor, trots våra olikheter.

För i slutändan är det inte hatet som är starkast, utan empatin.

Det är vår förmåga att förstå och bry oss om varandra som kan bygga en värld där en terrorattack som Utøya aldrig får upprepas.

July 21, 2025 0 kommentarer
Dikter

Alla vet

av Azita Miakhel July 18, 2025
1 minuter läs

De samlade sig kring bord av guld,
med händer vita av tvättad skuld.

Blodet flöt, men bara där långt borta,
där inga valutor sjunker,
där inga kontrakt går förlorade.

De sa:
”Tystnad kostar mindre än sanning.
Mindre än liv.”

Och världen teg.
Blundade för barnens kroppar,
för ögon som bar döden innan andetagen tog slut.

Vi ser.
Vi hör.
Vi vet.

Men våra tungor är bundna av silver,
våra händer kedjade vid handeln.

En dag, när femtio vintrar bleknat,
ska de resa statyer,
skulden ska skrivas i böcker,
och de ska säga:
”Vi visste inte.”

Men vi vet.
Vi har alltid vetat.
Vi bara valde att inte agera.


Foto: Unsplash.com

July 18, 2025 0 kommentarer
Samhällskunskap

Kyrkovalet viktigt och du måste rösta

av Azita Miakhel June 18, 2025
4 minuter läs

Medan andra målar upp en bild av ett Sverige i fritt fall – där kriminaliteten sägs ha tagit över och invandringen får skulden – är det något annat som oroar mig på riktigt.

Det är att mörka krafter steg för steg leder oss mot ett auktoritärt system. Ett system som hotar våra rättigheter och som, när vi väl klivit över gränsen, kan vara mycket svårt att återvända från.
Jag har tidigare frågat mig själv – och er – hur vi hamnade här. Vad var det som hände? Hur kunde Sverigedemokraterna få så stort inflytande? Och varför ser vi på medan demokratins grundpelare monteras ner, bit för bit.

Svaret är enkelt och samtidigt skrämmande: inget hände över en natt. Mörka idéer smög sig in i våra institutioner, i medierna, i människors vardag – och började långsamt påverka hur vi ser på varandra.
Och det kommer inte att sluta här. Tro mig – deras mål är ett kallare Sverige, mer likt en amerikansk högernationalism, med drag av kontroll och intolerans.

Så hur stoppar vi den utvecklingen?
Vi gör det genom att vara en motkraft.
I ett samhälle där debattklimatet hårdnar, där klyftor växer och människor ställs mot varandra, behövs vi som tror på gemenskap, respekt och medmänsklighet mer än någonsin.
Och därför vill jag prata om något många kanske inte tänker på som politiskt viktigt: kyrkovalet.

En kamp om värderingar – inte bara om tro

Kyrkovalet avfärdas ofta som irrelevant. “Det rör ju bara kyrkan”, får man höra. Men det kunde inte vara mer fel. Svenska kyrkan är en av Sveriges största folkrörelser, med miljontals medlemmar. Det är en stor arbetsgivare, men framför allt en aktör som varje dag gör skillnad i människors liv – genom diakoni, sociala insatser, och närvaro i både glädje och sorg.

För oss socialdemokrater har det alltid varit självklart att stå upp för en öppen, demokratisk och inkluderande folkkyrka. En kyrka för alla, inte bara för några få. En kyrka som vilar på solidaritet, medmänsklighet och respekt för varje människas lika värde.
Men det finns krafter som vill något helt annat.

Högerextrema grupper försöker ta sig in i kyrkans beslutande organ. Deras mål? Att göra kyrkan till ett verktyg för sin nationalistiska agenda. De vill vrida kyrkan bort från öppenhet, bort från mångfald … bort från kärleken till nästan.

Det här sker inte med stora rubriker. Det sker tyst, strategiskt – genom att placera sina kandidater i kyrkofullmäktige, stiftsstyrelser och kyrkomötet. Och det händer när vi andra stannar hemma och inte röstar.

Det handlar om mycket mer än tro

Kyrkovalet må verka smalt, men det handlar om våra värderingar. Om hur vi vill att samhället ska se ut. Om vilket budskap vi sänder till våra barn. Och det handlar om att skydda en institution som varje dag arbetar för att stötta barn, äldre, sjuka, ensamstående och nyanlända.

Kyrkan är, eller kan vara, ett hem för alla. Men om högerextrema krafter får inflytande kommer de göra skillnad på människor, även i Guds hus.

Vi formas av grupper och grupper formar samhället

Socialpsykologin lär oss att vi människor söker gemenskap. Vi vill känna tillhörighet, bli sedda och förstå vilka vi är. Institutioner som Svenska kyrkan erbjuder inte bara tro – de erbjuder sammanhang. Just därför blir de också måltavlor i tider av kris.

När människor känner oro eller upplever samhällsförändringar som hotfulla, ökar risken att vi söker oss till grupper med enkla svar och starka gränser. Det är precis där auktoritära krafter kliver in med löften om kontroll, hierarki och stabilitet.

Det är inte en slump att dessa krafter nu riktar sig mot kyrkan. De vet vilken makt den har. De vet att kyrkan bär värderingar och de vill byta ut dem.

Kyrkan som verktyg eller värdebärare?

Högerextrema vill ha en kyrka där jämställdhet ses som ett hot, där unga kvinnor uppmanas till underkastelse snarare än självständighet, och där tradition används som mur i stället för bro. Där “vi och de” ersätter det kristna budskapet om alla människors lika värde.

Det handlar inte om religion i första hand. Det handlar om vilken moral som får dominera samhället. Och den moralen har vi redan sett prov på. Vi vet vart den leder.

Därför måste vi rösta och engagera oss

Vi – troende eller ej – måste gå till valurnorna. Vi måste säkerställa att kyrkan fortsätter vara en solidarisk plats. En plats där kristna värderingar betyder medmänsklighet, inte kontroll. Öppenhet, inte främlingsfientlighet. Kärlek, inte hat.

Att rösta i kyrkovalet är att försvara demokratin, även där vi kanske minst anar att den hotas.
Det är att visa att vi inte tänker backa. Inte där. Inte någonstans.


Fotokälla: Unspalsh.com

* Till denna text har AI text-verktyg används för att korrigera textens grammatik och stavning

June 18, 2025 0 kommentarer
Berättelse

Kvinnan som blev osynlig

av Azita Miakhel June 15, 2025
3 minuter läs

Och när man såg hur han ömt kramade den där kvinnan, kunde man ana det – snart skulle hon lyftas mot höjderna.

Det fanns ett särskilt sätt han höll henne på, som om hon var den enda människan i rummet. Det var inte längre svårt att förstå, inte för den som verkligen såg.

Hon försökte förstå. Försökte läsa honom, hans kroppsspråk, hans växlingar.

Varför kunde han inte hålla henne så?

De hade ju delat kyssar, delar av ett par nätter, kollat på film i vardagsrummet, promenerat bland löv och gatljus. Men det var som om värmen i honom aldrig riktigt nådde henne. Mot henne var han kall. Hård. Och oftast grym.

När han drack för mycket kunde han förvandlas. Då rann ilskan ur honom i korta, vassa ord:

“Äckel.”

“Hora.”

“Slampa.”

Orden slog mot hennes hud som hagel. Det slutade aldrig göra ont för det kom nya som brev på posten.

Varje vecka, nästan i ett helt år.

Han bjöd henne aldrig på något. Inget gott att äta. Ingen drink, ingen kaffe efter jobbet. Inga rosor, inga gester, inga frågor om hur hennes dag varit. När hon ringde, möttes hon av tystnad. Men hans telefon var på -för varenda en som sökte honom. Även de som inte sökte honom.

Och han ville ha … hennes närhet, hennes kropp, hennes bekräftelse. Han ville ha henne när han kände lusten. Och hon gav.

Av lojalitet. Av hopp. Av kärlek, kanske.

Eller något som liknade det.

Varför fortsatte hon?

När de var klara, efter fyrtiofem tysta minuter, vände han sig bort. Ville vara ifred. Ville fortsätta jaga efter de andra.

Kvinnorna med läppglans och höga skratt, som la upp bilder där han syntes, som gav honom gåvor och beundrande blickar. De som ville gå bredvid honom … så nära att de såg ut som om de höll om varandra gåendes.

De kvinnorna lyfte han till skyarna.

Och hon… hon låg kvar i sängen, ensam, med tystnaden som tyngde bröstet. Hon grät tills solens strålar smög in genom gardinen.

I sitt stilla inre började hon fråga sig: Vad är det för fel på mig?

Om hon slutade prata med andra män? Om hon raderade bilder från sociala medier? Kanske då skulle han älska henne som han älskade dem? Kanske då skulle hon bli trygg, önskad?

Men det hjälpte inte. Ju mindre hon blev, desto större blev hans vrede. Han skrev elakheter, kontrollerade hennes vänner, höll koll på hennes steg.

Kom när han ville ha, försvann när han hade fått. Hon var inte en älskad människa. Hon var en funktion. Ett behov. Ett spel. En leksak. Han ville inte dela henne med någon annan, men han ville inte ha henne för sig själv heller.

Han älskade när kvinnor fjäskade för honom. När de klädde upp sig för honom. När de skrattade åt hans dåliga skämt (han var inte ens rolig). Och när det skedde i offentligheten, när kjolen var kort och urringningen djup, då visste man att nästa kvinna tagit plats vid hans sida.

Vid det laget behövdes inga ord. Bara blickar. Små gester.

Och det spelade ingen roll hur mycket hon kämpade. Dag. Natt. Dag igen.

Det var han som styrde. Hennes liv.

De andras liv.

Och i bakgrunden hördes ett viskande eko: “Storebror ser dig.”

För alla såg på. Och ändå ingen sa något. Ingen vågade säga emot.

Alla visste.

Men var det rädsla?

Eller var det lojalitet?

June 15, 2025 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskap

Mellan gemenskap och självutplåning

av Azita Miakhel June 2, 2025
5 minuter läs

Lojalitet betraktas ofta som något vackert. Ett uttryck för karaktär, värme och tillhörighet. Vi hyllar människor som är trogna sin familj, sitt arbete eller sina principer. Den moraliska kompassen som alla pratar om är inget annat än önskan om att vara lojal, trogen och pålitlig.

So long no harm.

Men lojalitet kan också ha en annan sida. Den kan få oss att tiga när vi borde säga ifrån. Den kan hindra oss från att vara ärliga, både mot oss själva och mot andra. Vi stannar kvar i destruktiva relationer, vi skyddar dåliga beslut, vi backar orättvisa personer och allt detta i lojalitetens namn.

Varför gör vi som andra gör utan att ifrågasätta?

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Jag har skrivit flera blogginlägg om konformitet, masspsykos och social kontroll, men ska här förklara vad som händer med oss när vi befinner oss bland andra människor.

Konformitet kan bli farlig

Konformitet innebär likformighet. Det är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktivt försöker påverka individen.Konformitet är ett sorts passivt grupptryck. Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej. Förenklad är det som att man ljuger för sig själv för att fortsätta vara en del av gruppen.

Social kontroll på gott och ont

Vi utövar social kontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppen. Människor är olika starka och påverkas olika av den sociala kontrollen.

Den som har större behov av grupptillhörighet gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt. Vi följer massan, för det är så vi alltid har gjort.

Vi håller fast vid osunda traditioner eftersom de skapar en känsla av stabilitet – även om de i själva verket gör oss otrygga. Vi säger ja när vi menar nej, och nej när vi vill säga ja. Allt för att få höra till.

Trygghet eller rädsla?

Vår syn på lojalitet formas tidigt. Barn som växer upp i trygga relationer med villkorslös kärlek och får stöd, utvecklar ofta en lojalitet grundad i kärlek och tillit.

Men det finns också barn som lär sig att lojalitet är ett villkor för att få vara kvar. För att undvika bråk, våld eller känslomässig kyla. Där blir lojalitet ett sätt att “klara sig” snarare än att “växa”. Och det beteendet följer med in i vuxenlivet.

Vi stannar i relationer, i grupper, i arbetsmiljöer där något skaver inte för att vi vill, utan för att vi inte vågar släppa taget om lojalitetsbandet.

Priset kan bli högt när lojalitet går för långt

Vi människor är flockdjur. Vi bär på ett djupt psykologiskt behov av att höra till – en familj, ett sammanhang, ett “vi”. Det i bästa fall ger trygghet, mening och styrka. Men i sämsta fall blir lojaliteten ett hinder för utveckling och framåtblickande.

Ett tyst krav på att hålla med, att inte ifrågasätta, att ställa sig bakom … oavsett vad. Överdriven lojalitet kan bli ett kraftfullt verktyg för kontroll.

Den får oss att tiga om det vi ser, blunda för felsteg och ibland till och med försvara sådant vi vet är orätt bara för att det är “vårt team”, “vår grupp”, “vår sida”.Det kan handla om arbetsplatser där kritik ses som illojalt och om vänskapskretsar där man inte får säga ifrån.

Psykologisk förklaring

Psykologiska mekanismer som grupptänk och masspsykos kan få oss att sluta tänka själva.

Vi anpassar oss, blundar för sådant vi egentligen inte håller med om, och rättfärdigar det vi innerst inne ifrågasätter – allt i lojalitetens namn.

Men vad kostar den lojaliteten oss i längden?

Den kan kosta oss modet att säga ifrån. Den kan urholka relationer som borde vila på ärlighet och öppenhet. Och i värsta fall kan den kosta oss vår integritet.

Lojalitet i sig är inte farlig. Den kan vara vacker, stark och bärande. Men när den kräver vår tystnad, vårt samvete eller vår självrespekt, då måste man våga välja något annat.

Våga ifrågasätta sin lojalitet

Det kräver mod att se på sin egen lojalitet med öppna ögon, men det är viktigt. Inte för att vi ska bli illojala mot allt och alla, utan för att kunna välja det som är rätt, snarare än det som är tryggt eller fler håller med om.

En lojalitet som inte kräver att vi håller med om allt, utan som tillåter oss att ifrågasätta, vara kritiska och ändå få stanna kvar.

Det är den lojalitet som uppstår när vi vet att vi är välkomna även när vi säger emot. När viljan att förbättra räknas mer än att blint följa. Den sortens lojalitet är hållbar. Den bygger tillit, inte skuld. Den ger energi, inte utmattning.

Kontrollfrågor

Jag reflekterar över mina tankar och handlingar dagligen. Dels för att jag är min egen största kritiker och dels för vilja att utvecklas.

Nästa gång jag känner mig skyldig att vara tyst, att hålla med, att stanna fast jag egentligen vill gå, då ska jag fråga mig: Vem tjänar på min lojalitet? Är den grundad i rädsla eller i respekt? Har jag friheten att säga nej och ändå få vara kvar?

Först när lojalitet är ett fritt och medvetet val blir den en verklig tillgång. Men när lojalitet förväntas utan ifrågasättande, när den blir ett krav snarare än ett val, då blir den farlig. Och då riskerar vi att sätta andras intressen före vår egen moral, vår övertygelse eller vårt välmående.

Vi tystnar inte för att vi vill, utan för att vi är rädda för att bli kallade illojala. Den verkligt värdefulla lojaliteten är inte tyst, lydig eller blind.

Den är modig, reflekterande och rotad i tillit.


Källor: Tidigare inlägg

Bildkälla: Unsplash.com

*Till denna text har jag använt AI verktyg för att korrigera textens grammatik och stavning.

June 2, 2025 0 kommentarer
Dikter

För att ingen skulle se mig

av Azita Miakhel May 25, 2025
1 minuter läs

Göm dig,
bakom trädet där skuggorna djupnar,
eller inne i ditt hus där ingen ser.
Kom inte ut.
Vänd inte blicken.


Ser du gruset där på marken?
Kryp under det,
bli stilla som jord,
och tyst som glömd sanning.
Om du gör ljud, hör de dig.
Om du talar, blottas mina lögner.
Om du viskar, väcker du deras frågor.


Jag sa att du var farlig.
Jag målade dig med penseln de älskar att hata.
Jag raderade dina nyanser med flit,
för en enkel fiende är lättare att använda.
Men om du syns,
börjar de undra.


Varför gömde jag dig?


Mina vänner viskade till sina,
de viskade vidare –
ett nät av ord över staden.
Och nu vill du träda fram?


Snälla,
gå tillbaka till skuggan.
Låt mitt svek vila ostört.

May 25, 2025 0 kommentarer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • …
  • 14

Nya Inlägg

  • Skolgårdens mobbning och politiskt maktspel
  • Hur var det att festa med djävulen?
  • Din box är inte min
  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Skolgårdens mobbning och politiskt maktspel

November 7, 2026

Du kan be om ursäkt, men...

April 5, 2026

Han skyddar andra kvinnor men bryter...

March 29, 2026