Författare

Azita Miakhel

Dikter

Vill du bli sedd? Håll käften

av Azita Miakhel
1 minuter läs

Åh, alla ljuva drömmar
att få komma in, hjälpa till, vara en del.
Men så dök du upp –
krossade varje tanke, varje hopp.
Varför? Varför tog du ifrån mig det som var mitt?

Azita, Azita,
du tar allt så personligt.
Du är inte bortprioriterad,
det är bara mina vänner som måste få först.

Den som visar mig kärlek i det offentliga,
ibland med en – oftast tre – rosor.
Den som hyllar mina framgångar,
som dyrkar marken jag går på.

Den som är vaken hela natten,
väntar på mina meddelanden.
Den jag kan styra med en viskning,
så jag kan fortsätta min resa.

Och jag gillar dom riktigt unga.

Men du –
du är jobbig.
Du är inte följsam.
Du vägrar lyda.
Du vägrar passa in i min box.

Du tror att du är stark, att du är smart.
Men jag är starkare. Mäktigare.
Jag får alla att göra som jag vill.

Vill du bli sedd?
Sluta med attityden.
Lägg dig i min säng,
håll gärna käften.
Du är ingenting utan mig.

Säger jag ja – blir det ja.
Säger jag nej – lyder alla.
Ger jag tillstånd – får de andas.
Uppmanar jag dö –
lägger de sig på marken.

Jag vill ha den kvinnan, den andra och alla dom.

Bara dom säger att jag är deras starke ledare.
Men de får sätta munkavel på sig själva,
och aldrig möta min blick.

Du må vara smart. Du må ha visioner.
Men tyvärr –
jag vill ha mina marionettdockor.

0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

Inte din mamma

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag – eller kvinnor jag känner – har blivit kallade “svår”, “arg”, “lite för mycket” eller, den klassiska, “hon har dålig attityd”. Och det är nästan alltid i situationer där vi har gjort något så enkelt som att typ pratat.

Det kan vara på jobbet, i ett möte där man insisterar på att bli lyssnad på, eller i en diskussion där man inte backar direkt, utan håller fast vid sin åsikt.

Gudarna ska förbjuda om kvinnan har starka åsikter och vågar stå upp för dem. Och när man säger nej – nej till mer arbete utan ersättning, nej till dålig behandling, nej till att bara le och svälja kränkningar. Då dyker den upp.

Kommentaren, blicken, tonen: “Det är något med hennes attityd.”

I din säng eller i köket?

De vill ha kvinnorna i sängen (kanske fastbunden, vad vet jag), i köket, i tvättstugan. Eller varför inte bara dyrka marken mannen går på?

Soft Girls förespråkar i alla fall mansdyrkan. Gör dig snygg, ge upp dina drömmar och skaffa dig en man som kan försörja dig – typ.

Sen är det är alltid så laddat. Som om det vore något farligt, något stökigt. Men egentligen: Vad är det vi kvinnor gör i de stunderna?

Ja vi visar integritet.

Vi säger: “Min röst är lika mycket värd att lyssna på som din”. Vi vill ta plats. För kvinnor är ju trots allt halva av jordens befolkning. Det är inget konstigt och det är mänskligt att vilja uttrycka sig.

Men i ett samhälle där kvinnor fortfarande förväntas vara mjuka, diplomatiska, lagom, leende, sminkade och framför allt – bekväma för andra – blir det som en störning i systemet.

Jag har hört män i min omgivning säga saker med en självklarhet som nästan får mig att häpna. De kan säga ifrån, vara raka, ibland till och med hårda – och de får respekt.

Vi känner oss trygga i fadersfigurer och männen blir sedda som tydliga och starka.

Bla bla bla

När en kvinna talar, är det plötsligt ett problem. Hon har blivit “svår att jobba med”. Hon “borde tänka på sin ton”, “hon borde lyssna mer och tala mindre”, hon ska, hon bör hon borde … bla bla bla.

Det är tröttsamt.

Det är irriterande. Det är onödigt och farlig för demokratin och för jämställdheten.

Inte bara för att det är orättvist, utan för att det är en ständig begränsning. Det skickar signalen att vår styrka är ett problem. Att vår tydlighet måste paketeras om för att inte skrämma.

Att vi måste väga varje ord, varje tonfall, varje blick – annars riskerar vi att inte bli tagna på allvar, eller ännu värre, bli ogillade. Men här är sanningen: en del av oss är inte här för att vara bekväma för andra.

Vi är här för att bidra, förändra, leda, skapa. Och ibland innebär det att vara obekväm. Att vara tydlig. Att stå fast. Att ha den där “attityden” – som egentligen bara är modet att inte låta sig tystas.

Så nästa gång någon kallar dig för attitydproblematisk – fråga dig själv: var du otrevlig, eller var du bara tydlig?

För det är inte samma sak. Och vi måste sluta låta samhällets trånga ramar definiera vilka vi får vara.

Vi kommer definitivt att ångra oss

I dagens värld, där jämställdhet ses som ett hot och där människor som kräver sina grundläggande rättigheter blir kallade för “woke bitches”, behövs det fler jobbiga kvinnor som tar plats.

Vi har haft soft-girl-samhällen, men dessa är uråldriga, omoderna kontexter skapade av konservativa patriarkatet.

Om jag uppfattas som “arg” för att jag ber dig sticka när du är respektlös, då får väl jag vara arg.

Genusaspekt – Kvinnors uttryck för makt och normbrytande beteende

Att kvinnor ofta får höra att de har “dålig attityd” när de står upp för sig själva är ett tydligt exempel på hur könsnormer påverkar hur beteenden tolkas och värderas.

Inom genusvetenskapen betraktas detta som ett uttryck för hur samhällsstrukturer skapar och upprätthåller maktskillnader mellan könen. Inte bara genom formella regler, utan också genom sociala förväntningar och normer.

Rosa eller blå, eller rosa?

Könade normer kring makt och känslor traditionellt kopplas till makt, auktoritet och självständighet till maskulinitet, medan empati, anpassning och ödmjukhet associeras med femininitet.

När kvinnor agerar utanför de förväntade ramarna – exempelvis genom att tala högt, säga ifrån, vara raka eller kritiska – bryter de mot det som Judith Butler kallar “genusperformativitet”: de agerar inte enligt den socialt förväntade könsrollen.

Tyvärr får detta konsekvenser. En kvinna som säger ifrån riskerar inte bara att bli ignorerad, utan också att bli stämplad. Hon överskrider det handlingsutrymme kvinnor traditionellt tilldelas, vilket kan skapa sociala sanktioner, som att bli kallad “besvärlig”, “känslostyrd”, “arg”, “konfliktsökande” eller “attitydmässig”.

Den typen av reaktioner är inte bara personliga, utan strukturella – de fyller en funktion i att hålla kvinnorna “på plats”.

Det genusvetenskapliga begreppet dubbelbestraffning är centralt här.

Det innebär att kvinnor ofta hamnar i en situation där de blir kritiserade oavsett vilket val de gör. Om de är tysta och anpassliga, anses de svaga eller ointressanta. Om de är tydliga och självsäkra, anses de aggressiva eller “ha attityd”. Detta står i kontrast till män, som oftare får bekräftelse för samma beteenden: de anses drivna, starka, ledande.

Konsekvenser i arbetslivet och det offentliga rummet

I arbetslivet leder dessa mekanismer till att kvinnor ofta får mindre gehör för sina idéer, avbryts oftare i möten, och bedöms hårdare i ledarskapsroller.

Det finns även forskning som visar att kvinnor som uttrycker ilska i professionella sammanhang straffas socialt – medan män som gör samma sak istället kan vinna i auktoritet.

Motstånd och normkritik

Att kvinnor ändå fortsätter säga ifrån, stå upp för sig själva och ta plats är en form av motstånd mot de könsnormer som begränsar dem.

Från ett genusperspektiv är detta handlingar som inte bara har individuell betydelse, utan också politisk. De utmanar föreställningar om vem som får vara stark, synlig, högljudd – och tvingar samhället att omförhandla sina normer.

Och snälla, tro inte att bara för att vi är fler, ändrar vi strukturen. Samhället förändras bara när vi vägrar vara tysta.

Slutord

Kvinnan som startade hatdrevet mot mig på sociala medier började sin kommentar med att berätta för sina följare att hon kände sig ledsen. Den mest accepterade och mäktiga kvinnliga känslan: att vara ledsen och sårbar (fäll några tårar liksom).

Hade hon istället skrivit “jag är arg” hade hon fått fler mothugg än hon kunnat räkna med. Nu var hon mjuk, snäll och sårad – ett offer.

Och endast få analyserade manipulationen bakom hennes spel.

En äldre man (70+) sa till mig att jag borde acceptera kränkande kommentarer från andra, för det var viktigt att vara omtyckt. Sedan när blev det viktigt att vara gillad liksom? Jag är inte glass.

Respekt smakar bättre än uppmärksamhet (Pink).

Jag frågade honom: Kan du acceptera liknande bemötande och vara okej med kränkande kommentarer och härskartekniker? Han svarade inte. Blev sur och gick och satte sig någon annanstans.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

När hatet tar över – ryktesspridning och desinformation

av Azita Miakhel
7 minuter läs

​Threads, Metas textbaserade sociala medieplattform, har 175 miljoner aktiva användare globalt. En kvalificerad gissning är att Threads har mellan 500 000 och 1 miljon användare i Sverige.

Jag har ett engelskt konto och ett svenskt då jag gillar att veta vad som händer i samhället men också globalt.

Sedan jag bestämde mig för att öppet erkänna min partipolitiska tillhörighet har jag mottagit hot, hat, personliga påhopp och mängder av kränkande kommentarer. Det är liksom att gilla läget när man är bestämt i sina åsikter.

Det har varit – och är – påfrestande att stå ut med allt hat, särskilt eftersom vi alla har rätt till yttrandefrihet. Ändå har jag lyckats hantera det hyfsat.

Fram tills nu.

I lördags skrev jag ett inlägg på Threads som var något provocerande ur ett feministiskt perspektiv, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle väcka så mycket ilska mellan raderna.

En kvinna (för mig helt okänd) påstod bestämt att mitt inlägg var riktat mot henne.

Miljoner och miljoner användare på Threads, men hon var säker på att just mitt inlägg baktalade henne på något sätt.

Så hon skapade en tråd, publicerade skärmdump av mitt inlägg, med en lång text om hur orättvist hon hade blivit behandlad.

Jag fattade ingenting.

På bara 24 timmar fylldes kommentarsfältet i kvinnans inlägg med över 200 kommentarer, och tråden hade fått närmare 10 000 visningar.

Människor dras till drama på sociala medier – titta bara på Youtubers som startar bråk med andra influencers för att öka antalet visningar på sitt innehåll.

Och vilka tror ni hakade på hatet? Några nya personer, men de flesta var sådana jag redan hade blockerat av en eller annan anledning.

En man som tidigare skickat meddelanden med sexuella undertoner till mig privat – som jag tydligt tagit avstånd ifrån – skrev bland annat: “Bry dig inte om detta! Följt henne men inte längre pga konfliktsökande personlighet som finns helt i onödan”.

Menade han att min personlighet fanns i onödan, eller syftade han på min person och existens?

Min tolkning var att han inte ansåg att jag borde finnas till (dö Azita dö!) (?).

Men kanske kan det tolkas på annat sätt. Jag är tacksam för alla som försökte – och fortfarande försöker – få kvinnan att använda sin källkritiska förmåga och inse att internet är en gigantisk plats.

Även om vissa saker kan upplevas som personliga, kan de i själva verket vara skapade med helt andra syften. Världen kretsar inte kring en enskild person, oavsett hur grandiosa tankar man har om sig själv.

Alla är inte Donald Trump.

Falska rykten ur ett psykoanalytiskt perspektiv

För att förstå varför människor sprider rykten kan vi analysera det ur ett psykoanalytiskt perspektiv.

Hur skulle Sigmund Freud förklara förtal och ryktesspridning?

Om vi förstår orsakerna bakom våra känslor och handlingar, kanske vi kan bli mer empatiska och vänliga mot andra?

Falska rykten skapas ofta av avundsjuka eller svartsjuka. Den primära primitiva känslan vid avundsjuka är aggression.

När aggressionsdriften aktiveras uppstår en impuls att skada den person som väckt ilskan – som att vilja slå eller kasta något på personen. Det är impulsen att vilja döda, eliminera och förgöra den potentiella fienden.

Eftersom vi lever i ett civiliserat samhälle där våld är oacceptabelt, kanaliseras denna aggression på andra sätt.

I stället för att fysiskt angripa “fienden” kan vi uttrycka vår ilska genom att sprida skvaller, använda härskartekniker eller frysa ut eller skapa en hattråd om personen.

Aggression är en drift som kräver utlopp (börja styrketräna liksom). Sigmund Freud sa: “Ironi och sarkasm är mildare former av aggression.”

Även om detta citat kanske inte är direkt kopplat till ryktesspridning, kan det vara värt att reflektera över.

Obearbetad ilska kan ge förödande resultat – i det egna livet men också mot andra människor.

Falska rykten ur ett socialpsykologiskt perspektiv

Vi speglar oss i andra

Andra människors beteenden och förhållningssätt påverkar vårt humör, våra reaktioner och våra egna handlingar. Enligt socialpsykologin kallas detta för “spegeljaget” – vi formar vår självbild utifrån hur vi tror att andra uppfattar oss.

Våra handlingar skapar vårt sanna rykte, men falska rykten uppstår utanför vår kontroll och är svåra att förändra när de väl fått fäste. Medan vi lever våra liv, lever ryktet sitt eget liv.

Det är viktigt att förstå att falska rykten sällan sprids av en enskild individ – det är oftast en grupp som ligger bakom. Att prata illa om en syndabock kan ge gruppen en känsla av makt, sammanhållning och kontroll. Denna känsla av makt kan skapa en illusion av inflytande eller betydelse inom gruppen.

Falska rykten som maktstrategi

Ryktesspridning kan användas som ett verktyg för att utöva makt på olika sätt. En person eller grupp kan sprida rykten om någon annan för att skada deras anseende eller position.

Genom att sprida rykten kan man också försöka påverka andras beslut eller åsikter om en person, grupp eller händelse. Historiskt sett har regeringar och andra makthavare använt ryktesspridning för att styra opinionen, motverka oppositionella rörelser eller rättfärdiga kontroversiella åtgärder.

Ryktesspridning kan också skapa oro eller rädsla i samhället, vilket kan få människor att acceptera beslut de annars skulle ifrågasätta. Den kan användas som ett medel för att mentalt bryta ner och förstöra de personer man ogillar eller känner hot från.

Psykologiska effekter av ryktesspridning

Ryktesspridning kan ha allvarliga psykiska och fysiska konsekvenser för individer. Om ryktena handlar om en enskild person kan de skada personens anseende och leda till social isolering, exkludering, förtryck och psykisk ohälsa och/eller förlust av ett arbete eller position.

Individer som utsätts för skadliga rykten kan i förlängningen drabbas av psykiska diagnoser som utmattningssyndrom, kroniskt trötthetssyndrom eller generaliserat ångestsyndrom.

I extrema fall kan den psykiska belastningen bli så svår att personen ser självmord som den enda utvägen. Det är svårt att leva i en miljö där människor har en felaktig uppfattning om dig och där alla dina försök att motbevisa dessa förvrängda idéer ignoreras.

Skvaller och svartmålning kan dessutom leda till syndabockstänkande och i värsta fall till hot och fysiskt eller psykiskt våld mot den som ryktet handlar om.

När Andrew Tate uppmanade sina följare till “action”, bidrog det till kravaller i Storbritannien.

Ett dåligt rykte kan stänga dörrar och begränsa möjligheten att skapa nya relationer. Om någon blir utmålad som elak, konfliktsökare eller opålitlig, kan det bli svårt att bygga vänskaper eller få stöd från omgivningen. Ryktesspridning kan därför få långtgående konsekvenser – inte bara för den enskilda individen, utan även för samhället i stort.

Trots vår tro på objektivitet, påverkas vi ofta mer än vi vill erkänna av vad andra säger om en person. Det är ingen tillfällighet att arbetsgivare begär referenser vid anställningar – människors ord väger tungt, vare sig de är sanna eller falska.

Vad kan ryktesspridning göra mot människor?

Ryktesspridning kan få allvarliga konsekvenser för både individer och grupper. När falska rykten sprids om en person kan det skada deras anseende, relationer och möjligheter att få sin röst hörd.

På gruppnivå kan rykten förstärka fördomar och stereotyper, vilket skadar gruppens status och chanser i samhället.

Om ryktesspridningen går för långt kan det leda till konflikter och, i värsta fall, våld. Du skapar ett hattråd och någon får för sig att spränga mitt hus.

Har du tänkt på det?

Slutord

Främmande makter kan använda desinformation och ryktesspridning för att skapa polarisering och undergräva tilltron till samhällsinstitutioner. Genom att utnyttja samhällsklyftor förstärker de motsättningar och bidrar till social och politisk instabilitet.

I dagens känsliga världsläge, med krig i vår närhet, är denna påverkan särskilt tydlig. Främmande aktörer manipulerar medier, sociala medier och den allmänna opinionen för att underminera vårt demokratiska system.

Alltför många personer på internet sprider, medvetet eller omedvetet, narrativ som gynnar ryska intressen. Därför är det viktigare än någonsin att ifrågasätta information och människors intentioner på nätet.

För att motverka desinformation och hot krävs ökad mediekompetens, källkritik och samarbete mellan institutioner, medier och medborgare.

Genom att stärka förmågan att känna igen och bemöta desinformation kan vi skydda våra demokratiska värden och främja en öppen samhällsdebatt. Jag brukar uppmana mina elever att ställa sig följande frågor när de ska granska information:

  1. Är det äkta, och hur vet jag det?
  2. Vad är syftet bakom budskapet? Försöker någon påverka mina åsikter om en ideologi, en person eller en organisation
  3. När skapades informationen? Hur har narrativet förändrats, exempelvis efter Rysslands invasion av Ukraina?
  4. Är informationen beroende av andra källor, och hur kan jag veta att budskapet är sant?

Genom att ställa dessa frågor blir vi bättre rustade att identifiera och motverka desinformation som är en nödvändig förmåga i en tid där informationspåverkan är ett växande hot.

Och du?

Är du skribent eller opinionsbildare har du ett ännu större ansvar att inte bidra till polarisering och hat i samhället.

Läs också: Immunitet mot ryktesspridning

0 kommentarer
Samhällskunskap

En skam för Barnkonventionen

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Sitter här med denna text och i bakgrunden hör jag en röst: “Borde inte du hålla tyst? Tänk om konsekvenserna av detta blogginlägg blir jobbiga för dig?” – Men jag gör det ändå. Det är många som läser texterna, så att vara tyst vore ett svek mot barnen, samhället och mina egna grundvärderingar.

Så i väntan (inte för att jag väntar) på det där telefonsamtalet som säger att jag har nu passerat en gräns, kommer detta blogginlägg.

So help me gudarna.

Återvändandecentraler är fängelse för oskyldiga

Sverige, ett land som stoltserar med att vara en förespråkare för mänskliga rättigheter, låser in barn i vad som i praktiken är fängelser, trots att de inte har begått något brott.

Migrationsverkets återvändandecentraler är mer än bara “tillfälliga boenden”, även om dessa ofta beskriver så. Det är platser där barn, som inte begått något brott, vistas bakom låsta dörrar, ibland under bevakning, med begränsad rörelsefrihet och en oviss framtid.

Detta är en direkt kränkning av FN:s barnkonvention och borde få varje rättsmedveten person att reagera.I dagens penismätartävlande Sverige vill gemene man ha hårdare och hårdare straff.

Den ena vill sätta barn i fängelse, den andra vill sänka straffåldern ytterligare. Den tredje vill omhänderta bebisar som precis kommit till världen, då deras föräldrar kanske är gängkriminella.

Men det finns fall där barn sätts in i fängelser utan att ha begått brott. Barn till asylsökande familjer frihetsberövas utan att ha gjort något fel.

De får sina liv pausade, sina drömmar krossade och sin psykiska hälsa förstörd – inte för att de är brottslingar, utan för att de råkar vara födda på fel plats och försöker söka en trygg framtid.

En spade är en spade en återvändandecentral är ett fängelse

Att kalla återvändandecentralerna något annat än fängelser är ett hån. Familjer hålls isolerade, övervakade och ofta med hotet om deportation närvarande dygnet runt.

Det finns barn i dessa “centraler” som aldrig har känt sig så otrygga i hela sitt liv, trots att de flytt från krig, förföljelse eller fattigdom. Deras enda brott? Att vilja leva i ett fredligt land.

Vad säger det om Sveriges syn på mänskliga rättigheter? Låt oss påminna oss själva om att det finns en FN och det finns konventioner för mänskliga rättigheter som Sverige självmant har skrivit under.

Barnkonventionen, minns du den?

”Alla barn är allas barn” (Olof Palme)

Barnkonventionen

Sverige har sedan 2020 gjort FN:s barnkonvention till lag, vilket innebär att alla beslut som rör barn ska ha barnets bästa som främsta hänsyn.

Enligt artikel 3 i barnkonventionen ska barnets bästa alltid komma i första rummet vid beslut som rör barn. Att låsa in barn i återvändandecentraler är en tydlig motsägelse till denna princip.

Studier och rapporter visar att frihetsberövande har allvarliga psykiska och fysiska konsekvenser för barn, oavsett om det sker under en kortare eller längre period.

Barn i Migrationsverkets förvar har i vissa fall fått bevittna våld, separation från föräldrar och upplevt en konstant oro för framtiden. Den miljön är långt ifrån anpassad för barns behov och rättigheter.

Psykisk ohälsa och traumatiserande upplevelser

Forskning visar att frihetsberövande av barn leder till långvariga trauman, ångest och depression. UNICEF och andra barnrättsorganisationer har varnat för att barn i förvar löper högre risk att utveckla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), särskilt om de tidigare har flytt från krig eller våld.

Att utsätta dessa barn för ytterligare trauma genom inlåsning borde vara oacceptabelt, då det undergräver deras grundläggande rätt till skydd och trygghet.

Att låsa in barn i Migrationsverkets återvändandecentraler är en direkt kränkning av barnkonventionen och de grundläggande mänskliga rättigheter som Sverige förbundit sig att följa.

Barnkonventionen säger att ett barn aldrig ska frihetsberövas annat än som en sista utväg, och då under kortast möjliga tid. Men vad gör Sverige? Låser in dem, ibland i veckor, och utsätter dem för psykisk ohälsa.

Hur ska ett barn förstå att de plötsligt inte får gå ut? Hur ska ett barn kunna sova när de vet att de när som helst kan bli bortförda från sitt enda hem?

Samtidigt som Sverige predikar om mänskliga rättigheter i internationella sammanhang, låser vi alltså in barn i anläggningar som knappast skiljer sig från fängelser.

Vi skickar bistånd till andra länder för att förbättra barns levnadsvillkor (vilket jag stödjer till hundra procent), men behandlar själva de mest utsatta barnen inom våra egna nationsgränser som om de vore brottslingar.

Barnets bästa inkluderar inte alla barn i världen

Kommer ni ihåg föräldrarna i Halmstad som låste in sina barn i källaren? Föräldrarna åtalades för brott. Om en vanlig svensk familj skulle låsa in sitt barn under liknande omständigheter, skulle socialtjänsten ingripa direkt. Men när det är staten som gör det, kallas det för migrationspolitik.

Slutord

Kände för att avsluta med ett citat av Olof Palme. Varför? För att han kommer till mina drömmar då och då och guidar mig igenom livet.

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna.

Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung.

Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra.

Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.

Radioanförande, 25 december 1965. Källa: Palme, Olof, Politik är att vilja, Stockholm : Prisma, 1968, s. 64-65. Talet återges till musik på gruppen The Latin Kings skiva Mitt Kvarter under namnet Fördomar 2.

Foto: Unsplash.com

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Psykologisk manipulation och polarisering

av Azita Miakhel
8 minuter läs

Många upplever destruktiva relationer men har svårt att identifiera sig som offer för “psykologisk krigföring”.

Jag vill dela min egen erfarenhet av en relation där manipulation och känslomässig kontroll präglade min vardag. Personen jag träffade njöt av att psykiskt skada mig.

Han kränkte mig när jag uttryckte negativa känslor, samtidigt som han var vänlig och uppskattad av andra. Han berömde vänner, kollegor och till och med sina ex-partners, men aldrig mig.

Det hela fick mig att tvivla på mitt egenvärde och ifrågasätta om jag var problemet. När jag tog upp mina känslor avfärdade han dem som fantasier.

Efter ett år av detta var jag nedbruten och rädd för att uttrycka mig.

Så frågan är: Varför fungerar den här taktiken så effektivt när man vill krossa någons självkänsla?

För att det handlar om makt och kontroll. Att skapa osäkerhet hos offret för att stärka sin egen position.

Samma dynamik kan ses i bredare samhällsstrukturer, där manipulation och känslomässig påverkan används inom politik och maktspel för att hålla människor lojala, tysta eller osäkra på sin egen verklighetsuppfattning.

Orsaken bakom förövarens beteende

Manipulatören nedprioriterar sitt offer och lyfter andra för att skapa en känsla av otillräcklighet hos offret och få det att kämpa mer för bekräftelse.

Genom att uppträda vänligt och charmerande inför andra skapar förövaren en fasad av att vara en god person, vilket gör det svårare för offret att bli trott om det försöker berätta om övergreppen.

I vissa fall används också triangulering, där förövaren spelar ut olika personer mot varandra. Uttalanden som “Varför kan du inte vara mer som X eller Y?”.

Att säga “andra tycker inte att du har rätt, det är bara du som överreagerar” är ännu en taktik som används för att ytterligare bryta ner offrets självkänsla och isolera det från potentiellt stöd.

Psykisk manipulation som en kontrollmekanism

Psykisk manipulation är en subtil men kraftfull metod för att kontrollera andra. Den används både i personliga relationer och på samhällsnivå av beslutsfattare för att forma opinioner och styra människor.

Manipulation kan ske genom medveten förvrängning av information, selektiv kommunikation eller emotionella strategier som skapar osäkerhet hos mottagaren.

Genom att gradvis förändra hur en person eller en hel befolkning tolkar verkligheten kan förövaren skapa en känsla av beroende, rädsla eller osäkerhet, vilket gör att den manipulerade tappar sin förmåga att fatta självständiga beslut.

Vi sväljer allt utan ifrågasättande. Bara rädda mig liksom.

Manipulatörer använder ofta tekniker som spelar på känslor snarare än logik, eftersom människor är mer benägna att påverkas av rädsla, skuld och osäkerhet än av objektiva fakta.

På en personlig nivå kan detta innebära att en individ utsätts för systematisk nedbrytning av sin självkänsla, medan det på samhällsnivå kan innebära propaganda, desinformation och polarisering för att styra folkets åsikter och handlingar.

Att skapa självtvivel

Gaslighting är en vanlig metod där förövaren förnekar, förvränger eller ifrågasätter offrets verklighetsuppfattning.

Uttalanden som “Det där hände aldrig, du fantiserar” eller “Du överreagerar alltid, “varför kan du aldrig vara lugnare?” är typiska exempel.

Syftet med detta är att få offret att tvivla på sig själv, vilket gör det svårare att stå emot manipulationen, då man skapar en sorts beroende med personen som ger brödsmulor och tar bort dem lika snabbt.

Vår självkänsla är kärnan i vår personlighet. Om benen håller dig på marken, ser självkänslan till att du inte tappar kontrollen, att du litar på din egen förmåga och känner ditt självvärde.

En knäckt självkänsla resulterar i en identitetsförändring där den drabbade blir splittrad, ofokuserad och osäker samt riskerar att utveckla självskadebeteende – i värsta fall kan det leda till självmord.

Manipulatörens syfte är just detta: att bryta ner offrets självkänsla och njuta av att han/hon lider.

Andra manipulativa metoder

Tyst behandling är en form av bestraffning där förövaren ignorerar eller undviker sitt offer för att skapa känslor av osäkerhet och skuld.

Emotionell utpressning är ytterligare en taktik som används för att kontrollera genom hot och skuldkänslor; exempelvis genom att påstå: “Om du lämnar mig kommer jag att skada mig själv/eller dig”

Isolering är en annan taktik där förövaren skapar misstankar och konflikter för att hålla offret borta från stödjande relationer och vänner. Om förövaren och offret är delar av samma gemenskap, sprider den första rykten och baktalar andra i gruppen för att socialt isolera offret.

Och du kan ju tänka dig vilket helvete det blir om personen sitter i en maktposition och kan infiltrera dina möjligheter.

I mitt fall förekom utpressning, men den biten är för känslig för att tas upp här.

Manipulation i politiken och i samhället

Samma manipulationstekniker som används i destruktiva relationer kan även förekomma inom politiken.

Makthavare kan lätt förvränga eller förneka verkligheten för att skapa förvirring och osäkerhet hos allmänheten. En regering kan exempelvis konfronteras med ekonomiska problem men ändå hävda att “vi har aldrig haft det bättre”.

Statistiken säger t ex att matprisera är för höga, men politikern kan skaka på huvudet och säga “handla billigare mat”.

Vidare kan protester och folkligt missnöje avfärdas genom att demonstranter kallas “kaosmakare” och “upprorsmakare” eller att dessa påstås vara styrda av utländska intressen, trots att kritiken bygger på verkliga samhällsproblem och missnöje.

Målet med denna manipulation är att få befolkningen att tvivla på sina egna upplevelser, vilket leder till passivitet och en oförmåga att organisera sig mot maktmissbruk. Rädsla gör att man inte vågar kritisera.

Och här min vän, kan du tagga diktatur.

Polarisering och “vi mot dem”

Genom att skapa en yttre fiende kan ledare ena sina anhängare bakom sig själva och sin politik. Utsagor som “Invandrarna tar era jobb” eller “allt är utlänningars fel” syftar till att rikta ilskan mot en utpekad grupp istället för mot de egentliga makthavarna.

När befolkningen är upptagen med interna konflikter ifrågasätter de inte de styrandes beslut eller handlingar.

Jag har skrivit flera blogginlägg om syndabockstänkande. Gör en sökning på webbsidan.

Tyst behandling och censur

Maktutövare kan ignorera och marginalisera kritiker genom att begränsa pressfriheten, kontrollera nyhetsrapporteringen eller censurera sociala medier.

Genom att tysta oppositionella röster kan de styra narrativet och förhindra att alternativa perspektiv får genomslag. I auktoritära regimer sker detta genom direkta förbud, arresteringar av journalister och nedstängning av kritiska medieplattformar.

I mer subtila former, även i demokratiska samhällen, kan makthavare utöva påtryckningar på mediehus, finansiera propagandakanaler eller använda algoritmer på digitala plattformar för att begränsa räckvidden av oppositionella budskap.

Ett effektivt sätt att upprätthålla censur är att skapa en kultur av självcensur, där journalister och opinionsbildare undviker känsliga ämnen av rädsla för repressalier, utfrysning eller förlorade karriärmöjligheter.

Konsekvensen blir att obekväma sanningar förtigs, samhällsdebatten styrs och befolkningen hålls i okunskap eller passivitet.

Censur är därmed inte bara ett verktyg för att skydda makthavarna från kritik, utan även ett kraftfullt sätt att forma hur människor tänker, vad de ifrågasätter och vilka sanningar de tar för givna.

Och vet du vad? Det går inte en enda vecka utan att någon (oftast en person i politisk-/maktposition) ber mig att hålla tyst, annars då …

Trauma bonding

Trauma bonding innebär att en person utvecklar starka känslomässiga band till någon som manipulerar eller skadar dem.

Detta sker genom en cykel där förövaren inledningsvis är kärleksfull och omtänksam, men sedan börjar bryta ner offret genom kritik, kränkningar, tystnad och hot.

När offret är som mest sårbart kan plötsligt en positiv vändning ske – en ursäkt, en kärleksfull gest eller ett löfte om förändring. Denna växling mellan smärta och bekräftelse skapar ett emotionellt beroende där offret hoppas på att den goda sidan av relationen ska återvända.

Destruktiva förhållanden tenderar att skapa dopaminberoende hos den parten som har hamnat i underläge.

Trauma bonding i politiken

Även inom politiken kan trauma bonding förekomma, där politiker skapar en “räddare mot fiende”-dynamik.

Genom att spela på rädsla och osäkerhet framstår de som befolkningens beskyddare, samtidigt som de i praktiken manipulerar och skadar dem. Anhängare kan försvara ledare trots lögner eller korruption, eftersom de känner en djup känslomässig koppling till sina ledare.

Ett exempel är när Åkesson skriver ett inlägg på sociala medier och tiotusentals gillar och delar inlägget.

Partier där taket är lågt och grupptänk för stor, radikaliserar oftare än partier där medlemmar känner att de får utrymme att ventilera sina åsikter och kritisera politiska processer.

Trauma Bonding har använts historiskt både i totalitära regimer och i demokratier där ledare utnyttjar kriser för att stärka sin position.

Slutord

Förmågan att genomskåda manipulation är avgörande för att kunna skydda oss själva och våra närmaste från skadliga påverkan.

Ju mer medvetna vi är om de tekniker som används för att manipulera oss, desto bättre kan vi försvara oss mot destruktiva krafter.

Kunskap om manipulation ger folk möjlighet att ifrågasätta och sätta gränser för de krafter som försöker forma vår verklighet på ett sätt som inte är i vårt bästa intresse. Denna medvetenhet är inte bara viktig i våra personliga relationer, utan också i vårt samhälle.

Manipulation på samhällelig nivå kan påverka politiska beslut, ekonomiska system och sociala strukturer, och det är genom att förstå dessa processer som vi kan skydda demokratin och vår kollektiva frihet.

Att stå emot manipulation handlar om att stärka vår förmåga att tänka kritiskt, att ifrågasätta den information vi får och att stå upp för våra värderingar och rättigheter. Här är det mycket viktig att utveckla den källkritiska förmågan.

I slutändan är kunskap makt. Genom att utveckla vår förmåga att genomskåda manipulation kan vi inte bara skydda oss själva utan också bidra till en mer medveten och motståndskraftig samhällsstruktur där manipulation inte får samma utrymme att växa.

Källor:

0 kommentarer
Dikter

Girighetens sista skrik

av Azita Miakhel
1 minuter läs

De begär guld, de hungrar makt,
ser världen som en spelbricka, en pjäs att flytta fritt.

Med kalla blickar,
tomma hjärtan,
brist på empati,
och själar grå,
bygger de torn men faller lågt.

En hand som ber,
en röst som skriker –
men varför hörs den inte?
Den ena sover under himlen,
den andra undviker sitt hem
för att resa fjärran
och sova gott
i sin svit av guld och sten.

I en värld där bara en får glänsa,
är andra röster bara brus.
Sa någon något?

De fyller sina kistor,
men tömmer andras själar,
ett hav av drömmar de slukar.

Och gissa vad?
I sin ensamhet blundar de,
för ingen kärlek finns där kvar.
De sålde sina äkta band,
och bara de falska står kvar.

Men när de faller,
när de tystnar,
när guldet mist sin glans –
då ekar tomheten i den kolsvarta natten,
girighetens sista skrik.

Bild: Unsplash.com

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Från lovebombing till silent treatment

av Azita Miakhel
8 minuter läs

Att skriva “godmorgon” ska inte ta dina krafter

I morse skrev jag med en väninna som var helt förtvivlad. Hon hade skickat ett “godmorgon”-meddelande till en kille hon dejtar men sedan ångrat sig och tagit tillbaka det.Hon berättade att hon skakade och kände sig rädd för hur han skulle reagera.

Hon ångrade att hon ens hade skrivit till honom. Det gjorde mig ledsen att höra. Att skicka ett “godmorgon” till någon man tycker om borde vara en fin gest – ett tecken på omtanke.

Men för min väninna var det inte så enkelt. Mannen hon träffar vill ha relationen helt på sina egna villkor. Hon ska anpassa sig efter honom, men han gör ingenting för att anpassa sig efter henne.

Han bjuder henne aldrig på dejt, spenderar inte en enda krona på henne, samtidigt som han reser på dyra semestrar med sina vänner och familjemedlemmar.

När de ses är det alltid hemma hos honom eller i hans bil, där de tillbringar någon timme – tills han har fått nog och ber henne gå hem. Hon får inte ringa honom alls och skulle hon göra det, blir hon ignorerad, utskälld och slutligen blockerar han henne i några veckor – tills han känner att det är dags att komma tillbaka igen.

När hon ringer för att prata, svarar han inte och säger sedan att hon ringer bara för att kontrollera och därmed svarar han inte.

Vardagspsykologi

Det var länge sedan jag skrev ett blogginlägg om vardagens psykologi, men efter det här samtalet känner jag att jag måste. Jag vill försöka förstå och förklara mannens beteende utifrån psykologin.

Kanske kan den här texten hjälpa min väninna och även någon annan kvinna där ute som befinner sig i någon liknande situation.

Lovebombing och silent treatment

Har du någonsin varit med om att någon överöser dig med kärlek ena dagen, bara för att nästa dag ignorera dig helt?

Den där känslomässiga berg- och dalbanan, där du aldrig riktigt vet var du står. Ena stunden får du komplimanger, uppmärksamhet, kärlek och kanske till och med stora löften om framtiden, sedan plötsligt blir det tyst.

Meddelanden besvaras inte, personen drar sig undan, och du lämnas med en klump i magen. Vad hände? – Frågar du dig själv.

Det här kallas att pendla mellan lovebombing och silent treatment, och det är ett riktigt effektivt sätt att bryta ner någon känslomässigt och mentalt.

Lovebombing – när allt känns för bra för att vara sant

I början, eller under en period känns det fantastiskt. Personen ger dig all sin uppmärksamhet, skickar fina meddelanden, vill träffas ofta och kanske pratar om framtiden.

Du känner dig speciell. Du är utvald. Du är full av energi och euforiska känslor.

Äntligen har du hittat någon som verkligen ser dig och älskar dig villkorslöst.

Men det du kanske inte vet är att lovebombing inte handlar om genuin kärlek – det handlar om kontroll och manipulation.

I början kan det kännas överväldigande vackert, som att du har träffat någon som ser och uppskattar dig på ett sätt som ingen annan gjort tidigare.

Men det som verkar vara en djup och intensiv kärlek kan i själva verket vara en manipulativ strategi för att snabbt skapa ett beroende.

Tänk på knark här. Pillret ger energi, eufori och känslor av att sky is the limit. Fram tills drogen börjar skapa ett missbruk och man blir beroende av intaget.

När någon är överdrivet på, snabb med stora ord och nästan för intensiv i sin kärlek, kan det vara en varningssignal.

De kanske säger att de aldrig har känt så här för någon förut, att du är deras själsfrände, eller att de vill planera en framtid med dig. Du är den bästa som har hänt honom. Bästa ligget, bästa kyssen, bästa sällskapet.

De överöser dig med komplimanger, kärleksförklaringar eller konstant uppmärksamhet.

Du går på moln. Visst är slottet i luften vackert?

Problemet här är att detta sällan är hållbart eller äkta. Det som först känns som en passionerad kärlekssaga kan snabbt vända, och plötsligt börjar personen dra sig undan, ignorerar dig eller ställa krav som får dig att känna att du måste “förtjäna” deras uppmärksamhet igen.

När du vill uttrycka känslor, frustration eller vill kommunicera, får du höra att det är ditt fel att han har klippt bort och avvisar dig.

Om du var lite mer logisk, lite mer medgörlig och lite mer … då skulle personen inte bli arg.Tänk på att lovebombing handlar inte om att ge kärlek – det handlar om att skapa ett maktförhållande där du blir beroende av deras bekräftelse.

Först höjs du till skyarna, sedan tas uppmärksamheten bort, vilket gör att du börjar anstränga dig för att få tillbaka den.

Det är en farlig cykel som kan bryta ner din självkänsla och få dig att stanna i en relation där du ständigt tvivlar på dig själv.

När tystnaden tar över – och osäkerheten växer

Men lovebombing kan ändras snabbt. Personen som nyss var så engagerad svarar plötsligt kortfattat, eller inte alls. De blir svåra att nå, drar sig undan och gör dig osäker på vad du har gjort fel.

Du kanske skickar flera meddelanden efter varandra, ringer i förtvivlan och vill bara veta om personen fortfarande vill träffas och ha ett förhållande med dig.

Det är vanligt att offer för lovebombing/silent treatment tappar helt självkontroll och blir så frustrerade att de inte kan låta bli att hysteriskt höra av sig.

Nu när du har lärt dig din läxa, börjar du att anpassa dig.

Du skriver lite mer försiktigt (vågar tex inte skriva godmorgon). Försöker hitta rätt ord. Håller tillbaka för att inte verka ”jobbig”.

Du försöker desperat förstå vad som hände och varför personen förändrades, och vad du kan göra för att få tillbaka den där kärleksfulla versionen av dem (knarket).

Och vet du vad?

Det är precis det som är poängen!

Silent treatment är en form av straff – och den fungerar. Den får dig att känna att du måste “förtjäna” personens uppmärksamhet igen.

Konsekvenserna av lovebombing/silent treatment

Att utsättas för lovebombing/silent treatment gång på gång sliter på självkänslan. Du börjar tvivla på ditt eget värde, blir osäker och kanske till och med beroende av de där korta stunderna av bekräftelse.

När all din energi går åt att ändra din personlighet för att duga för honom, kan du inte ens tänka på att träffa någon annan.

Nedan följer ett antal konsekvenser av den sortens manipulation:

  • Konstant osäkerhet – Du vet aldrig var du står eller vad som gäller. Du saknar kontroll helt. Det är hans förhållande – du råkar bara vara där. Han bestämmer spelreglerna.
  • Sänkt självkänsla – Du börjar tro att det är du som gör något fel. Att du är felet.
  • Ångest och oro – Du går på tå och anpassar dig för att undvika tystnaden. Här blir det vanligt med panikångestattacker men också andra psykosomatiska besvär (illamående, yrsel, huvudvärk).
  • Emotionellt beroende – De fina stunderna blir som en drog du jagar. Och det värsta? När de väl ger dig lite uppmärksamhet igen, känns det som en lättnad. Du är tillbaka i värmen – tills det händer igen. I början är lyckoruset ett par veckor, men just längre tid det går, blir det kortare.
  • Gaslighting och tvivel på den egna verklighetsuppfattningen. Personer som använder dessa manipulationstekniker är ofta skickliga på gaslighting – att få dig att ifrågasätta dina egna känslor och upplevelser. Du kanske hör saker som: ”Du överdriver, jag har inte ignorerat dig‘. “Jag älskar dig, men du måste sluta vara så needy”. “Du inbillar dig att jag är kall mot dig“. “Jag var upptagen med mina föräldrar, men mitt barn, med hunden etc“. Efter ett tag börjar du tvivla på din egen perception och ifrågasätta om du ens har rätt att känna som du gör.
  • Depression och känslomässig utmattning. När du ständigt behöver kämpa för kärlek och bekräftelse kan du till slut känna dig känslomässigt utmattad. Silent treatment skapar en känsla av avvisning och ensamhet, vilket kan leda till nedstämdhet, isolering eller till och med depression.

Hur tar man sig ur en sån här relation?

Det första steget är att inse vad som händer. Det här är inte en sund relation, och beteendet är inte normalt!

Människor som älskar oss bryter oss inte ner mentalt.

De skapar inte osäkerhet och rädsla. De finns där i både glädje och sorg och med dem behöver du aldrig känna att du måste förtjäna deras uppmärksamhet. Kärleken finns där naturligt, för att du är du och för att du är älskad.

Börja därför med att ställa dig själv några viktiga frågor:

  • Mår jag bra i den här relationen?
  • Känner jag mig trygg och stabil, eller går jag ständigt på nålar?
  • Vem var jag innan det här, och hur har jag förändrats?
  • Är jag glad?

Om du inser att relationen tar mer än den ger, att du känner dig osäker, nedbruten och tvivlar på ditt eget värde – då är det dags att gå.

Det kommer inte att vara lätt. Avgiftning från drogberoende är smärtsamt och svårt.

Men att stanna i en relation där du ständigt måste jaga kärlek, uppmärksamhet och bekräftelse kommer bara att tömma dig ännu mer.

Och viktigast av allt:

Riktig kärlek gör dig trygg. Den är jämn, pålitlig och varm. Den får dig aldrig att känna dig otillräcklig – den lyfter dig, stärker dig och får dig att må bra.

Den famnen som tar emot dig i dina svåraste stunder, i den famnen ligger äkta kärlek.

Och tänk på en sak: anknytning är inte samma sak som kärlek. Läs mina andra inlägg om utvecklingspsykologi eller besök Youtube kanalen.

Oavsett vem du är, hoppas jag att när du ringer personen du älskar, att han/hon svarar dig med mängder av kärlek och att du aldrig blir ignorerad.

0 kommentarer
Dikter

Spelet

av Azita Miakhel
1 minuter läs

Han kysser ömt,

hans blick borrar sig in i din själ,
han ler stort,
som om din närvaro var allt han behövde.

Du låter dig förföras,
ger upp allt motstånd,
säger ja
och tystar logikens varningar.

Han viskar att du är älskad,
kallar dig sin,
men när du vänder bort blicken
hugger han kniven i din rygg.

Kärleken smulas till hat,
hatet brinner till avsky,
avskyn blir kalla blockeringar,
här, där och överallt.

Han ger andra vackra ord,
skänker sin bästa sida till dem som gång på gång skär honom,
men dig –
dig kallar han idiot.

Han stämplar dig som nattfjäril,
ignorerar din kärlek,
medan han lyfter andra till skyarna.
Han ger sitt hjärta till dem som sliter det i stycken,
men hämnas deras svek
genom att hugga dig djupare.

Du trodde kärleken räckte,
att du var nog,
men du kan inte spelet.
Och den som inte spelar fult
får ingen plats i hans värld.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Psykologin bakom radikalisering och extremism

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Skolmassakern i Örebro 20250204

Den 4 februari 2025 inträffade en av de värsta skolskjutningarna i svensk historia. En gärningsman öppnade eld på Campus Risbergska i Örebro och dödade elva personer innan han tog livet av sig.

Mördaren (terroristen?) Richard Andersson kallblodigt sköt ihjäl sju kvinnor och tre män. Denna tragedi har skakat Sverige och väckt frågor om vad som får en människa att begå en sådan handling.

Vad driver en person till extremt våld? Hur formas radikala idéer? Och kan vi förhindra att fler hamnar i samma destruktiva bana?

Extremism, oavsett om den är politisk, religiös eller ideologisk, är sällan en slump. Det är en process som formas av psykologiska och sociala faktorer.

Här vill jag utforska några av de vanligaste mekanismerna bakom extremism – för att förstå.

Människor behöver mening och tillhörighet

Människor är sociala varelser. Vi söker sammanhang, en känsla av att höra till. För vissa kan extrema grupper erbjuda just det – en plats där de känner sig sedda, uppskattade och viktiga.

Det spelar ingen roll om det handlar om högerextremism, islamism eller någon annan form av radikal rörelse – gemenskapen är ofta en av de starkaste drivkrafterna.

Tänk dig någon som känner sig misslyckad i skolan, utanför i samhället eller som upplever att ingen lyssnar på dem. Plötsligt hittar de en grupp som säger: “Vi ser dig. Vi behöver dig. Du betyder något. Vi håller din rygg. Vi har svaren du letar efter.” Det är en påtaglig lockelse.

De gillar enkla förklaringar och en tydlig fiende

Världen är komplex, men vår hjärna gillar enkla svar. Det är lättare att tänka att en grupp människor bär skulden för samhällets problem än att hantera en verklighet full av nyanser och osäkerhet.

Extremistiska rörelser erbjuder ofta just detta – en tydlig förklaring och en tydlig fiende. Oavsett om det är “muslimerna”, “vänstern”, “invandrare” eller “eliten” som pekas ut, fungerar det på samma sätt.

Genom att skapa en “vi mot dem”-mentalitet kan en grupp stärka sin egen sammanhållning samtidigt som de avhumaniserar sina motståndare.

Sociala medier driver på radikaliseringen

Förr i tiden kunde det vara svårt att hitta likasinnade om man hade extrema åsikter. Idag räcker det med några klick. Internet och sociala medier skapar ekokammare där människor bara exponeras för information som bekräftar deras egna idéer.

Någon som börjar titta på konspirationsvideor om “den stora utbytestesen” får snabbt fler liknande klipp i sitt flöde (Tacka algoritmerna). De blir övertygade om att de har sett “sanningen”, samtidigt som de börjar lita mindre på vanliga nyhetskällor och andra människor.

Ju mer isolerade de blir, desto mer extrema blir deras åsikter. Att regelbundet lägga upp content där en grupp uppfattas som syndabockar, är som mat för den hungrige extremisten som får sina fördomar bekräftade.

Ilska och upplevd orättvisa är en stark drivkraft

Många extremister drivs av en känsla av att ha blivit svikna – av samhället, staten eller en viss grupp människor. Ilska är en stark känsla, och när den får gro utan ventil kan den bli destruktiv.

Det kan handla om någon som inte får det jobb de anser sig förtjäna, som upplever att deras kultur hotas, eller som känner sig maktlös inför globala förändringar.

När en ideologi ger dem en förklaring – och en väg att “göra något åt saken” – kan det leda till en snabb radikalisering.

Önskan om hämnd

Extremister drivs ofta av en känsla av orättvisa och kränkning, vilket kan leda till en önskan om hämnd.

Inom psykologin förklaras detta genom grievance-based radicalization (radikalisering baserad på upplevd orättvisa).

När en person känner sig marginaliserad eller ogynnad – vare sig det handlar om social status, politiska beslut eller personlig förlust, kan ilska och frustration omvandlas till ett behov av att straffa dem som ses som ansvariga.

Gruppidentitet förstärker denna process. Ju mer en person identifierar sig med en radikal grupp, desto mer rättfärdigas hämndhandlingar som en del av en större kamp.

På så sätt blir hämnd inte bara en personlig känsla, utan något de ser som nödvändigt och rättfärdigt. Det finns alltför många personer som på olika sätt försöker rättfärdiga det som massmördaren i Örebro gjorde.

På sociala medier cirkulerar till exempel bilder på honom med budskapet: “Ett ockuperat folk hämnas.”

Ingen blir extremist över en natt

Det är sällan någon vaknar upp en dag och bestämmer sig för att bli extremist. Radikalisering är en gradvis förändring, där en person steg för steg rör sig mot mer extrema åsikter och beteenden.

Först kanske de bara uttrycker frustration över samhället. Sedan börjar de konsumera mer polariserande innehåll, ansluta sig till grupper och ta till sig ett allt mer svartvitt tänkande.

Till slut kan de vara beredda att ta till våld. Det är därför det är så viktigt att fånga upp människor tidigt – att ifrågasätta deras världsbild innan de fastnar i en destruktiv bana.

Kan man förebygga extremism?

Det vill jag gärna tro att vi kan. Här är några av förslag på att stoppa radikalisering:

Bygga upp ett inkluderande samhälle där människor känner sig värdefulla och har en plats.

Polariseringen kring svenskhet har gått till överdrift, där en grupp försöker bestämma vilka som ska räknas som svenskar och vilka som inte hör hemma här.

Vi måste tagga ner och låta alla i landet känna samhörighet med sitt hem och sin identitet. Att vara svensk är så mycket mer än bara etnisk tillhörighet. Låt oss känna oss som en del av samhället.

Sprid inte hat

De senaste två åren har många politikers sociala medier – och även traditionella medier – fyllts med aggressivt innehåll och en tydlig jakt på syndabockar.

När staten misslyckas med att lösa problemen med kriminalitet, pekar de ut invandrare som roten till alla samhällsproblem.

Politiker bör föregå med gott exempel och ena landet, inte splittra det. Jakten på röster ska inte kosta människoliv.

Lära ut kritiskt tänkande i skolan så att människor blir bättre på att genomskåda propaganda och manipulation.

I en tid där information sprids snabbt och ofta utan granskning är kritiskt tänkande en av de viktigaste färdigheterna vi kan ge unga.

Det handlar om att lära elever att analysera och ifrågasätta information istället för att bara acceptera den som sanning.

Ett utbildningssystem som prioriterar kritiskt tänkande minskar risken för att unga hamnar i extremistiska rörelser, eftersom de blir bättre på att genomskåda manipulering och grupptryck.

Att stärka dessa källkritiska färdigheter är därför en viktig del av det förebyggande arbetet mot radikalisering.

Bryta bekräftelsebubblorna genom att uppmuntra dialog mellan olika grupper.

Erbjuda alternativ så att människor har något meningsfullt att engagera sig i. Samhällets institutioner måste aktivt stötta individer som riskerar att radikaliseras.

Det handlar om att erbjuda jobb, praktikplatser och utbildning till dem som känner sig isolerade och utanför. Extremism föds ur rädsla, ensamhet, ilska och brist på känslan av sammanhang.

Om vi kan minska dessa faktorer kan vi också minska extremism.

Slutord

Det är lätt att se extremism som något som bara drabbar “andra människor.”

Men sanningen är att vi alla påverkas av samma psykologiska mekanismer: vi söker mening, vi gillar enkla svar och vi formas av vår omgivning. Därför är det vårt gemensamma ansvar att skapa ett samhälle där färre människor faller in i extremismens fälla.

Det handlar inte om att vara naiv eller ursäkta våldsamma handlingar – det handlar om att förstå varför det händer och vad vi kan göra åt det så inga fler oskyldiga mördas.

Vi har inte råd att blunda längre. Det som hände i Örebro kan hända på andra skolor också, om vi inte arbetar förebyggande.

Hat är som en eld. Om den får brinna ostört sprider den sig och kan till slut förtära en hel nation.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

När jäv och nepotism styr i det tysta

av Azita Miakhel
9 minuter läs

Korruption är ett fenomen som förknippas med mutor, maktmissbruk och olagliga affärer, men det finns också en mer subtil och svårfångad form av korruption som ofta förbises – den som sker genom jäv, nepotism och informella nätverk. 

Många gånger är det inte enbart pengar som byter händer, utan snarare förmåner, tjänster och lojaliteter som påverkar vem som får möjligheter till ett jobb, en praktikplats eller en befordran.

En av de mest förbisedda formerna av korruption är när personer i maktpositioner favoriserar sina landsmän eller individer med samma kulturella bakgrund, ofta utan att det väcker uppmärksamhet eller ifrågasätts. Detta snedvrider meritokrati, rättvisa och lika möjligheter – men eftersom det sker diskret, förblir det ofta osynligt i den offentliga debatten.

Denna typ av korruption kan utgöra en direkt fara för rättssystemet och demokratin. Jag läste till exempel idag att en nämndeman var jävig när tre män friades för ett uppmärksammat mord (Källa: Aftonbladet).

Liknande händelser har rapporterats i medier, bland annat om socialtjänsten som inte agerade på polisers orosanmälningar eftersom en socialsekreterare hade släktskap med familjen som anmälan gäller.

När individer tar beslut som bryter mot lagar, regler och etiska principer enbart för att skydda den egna släkten, egna vänner eller landsmän – kan vi inte lita på deras objektivitet i beslutsfattande.

När egna intressen går före rättvisa

Jäv uppstår när en person hamnar i en intressekonflikt i en situation där opartiskhet och objektivitet borde vara vägledande. 

Jäv kan förekomma på flera nivåer i samhället:

Inom politiken: När en minister beviljar ekonomiskt stöd till en organisation där hen har personliga kopplingar eller fördelar viktiga politiska uppdrag till nära vänner, bekanta.

Inom rättsväsendet: När en domare dömer i ett fall där en vän eller släkting är inblandad.

Inom näringslivet: När en chef anlitar en konsultfirma där han själv äger aktier.

Jäv undergräver förtroendet för institutioner och skapar en känsla av orättvisa. När människor upplever att beslut grundas på personliga relationer snarare än kompetens och rättvisa, riskerar det att leda till ökad cynism och minskad tillit till samhället som helhet.

Exempel på jäv i praktiken

Ett konkret exempel är när politiker i kommuner beviljar bygglov till företag där deras vänner eller familjemedlemmar har intressen. Även om det på pappret ser korrekt ut, eftersom alla juridiska krav uppfylls, kan beslutet vara påverkat av relationer snarare än objektiva kriterier.

I vissa fall kan det vara svårt att bevisa att jäv påverkar beslut, eftersom det kan döljas bakom argument om att den gynnade parten råkade vara den “mest kvalificerade”. Därför är det viktigt med ökad transparens och tydliga regler för hur intressekonflikter ska hanteras.

Nepotism – När familjeband väger tyngre än kompetens

Nepotism, svågerpolitik eller svågervälde – innebär att gynna släktingar, främst inom politiska kretsar på ett odemokratiskt sätt. Nepotism är en specifik form av jäv där förmåner ges till familj och nära vänner snarare än till den mest lämpade kandidaten. Detta kan ske i både offentlig och privat sektor. Det kan innebära att ge jobb eller kontrakt till vänner utan att följa normala regler eller krav. 

I många kulturer är nepotism en normaliserad del av maktfördelningen. I vissa länder är det nästan en oskriven regel att familjeband går före kompetens. Men även i länder där meritokrati är en officiell princip sker nepotism ofta i det tysta.

Exempel på nepotism i verkligheten

Ett känt exempel är när stora företagsimperier går i arv från generation till generation, trots att det kan finnas mer kvalificerade kandidater utanför familjen. Inom politik har det funnits många fall där en avgående president eller premiärminister har banat väg för en son, dotter eller annan släkting att ta över makten.

Se bara på USA där avgående president benådade sin son och nuvarande president släppte alla de kriminella som stormade Kapitolium. 

För att inte tala om alla nationella politiska skandaler som har fyllt våra medier. En lapp i receptionen, ett hittepå uppdrag för bästa vännen och ge ett  välbetalt jobb till hen som kommer från samma släkt (sista har inte kommit ut ännu).

Problemet med nepotism då?

Problemet med nepotism är att det skapar en sluten elit där möjligheter inte fördelas rättvist. Det kan handla om ett gäng medelålders män som gör upp om makten i en bastu eller i privata chattgrupper. 

Och där går du runt runt i en cirkel och undrar varför du blir bortprioriterad – trots dina arbetslivserfarenheter och kunskaper.

Nepotism gör att utvecklingen stannar upp och minskar motivationen att bli bättre, eftersom de med rätt kontakter får fördelar oavsett om de är bra eller inte.

Eldsjälar dör för att de aldrig fick chansen att förverkliga sina visioner för att man känner lojalitetsband till kompisen som egentligen inte är bäst lämpad för uppdraget.

Det spelar ingen roll hur hårt du kämpar – utan rätt kontakter eller släktband till inflytelserika personer får du nöja dig med det lilla. Men visst, vi kan fortfarande inbilla oss om att du lever i ett fritt land där alla har samma möjligheter.

Landsmän och dolda nätverk – den tysta korruptionen

En av de minst diskuterade formerna av korruption är när människor i maktpositioner gynnar sina landsmän eller personer från sin egen kulturella/religiösa bakgrund. Detta kan ske i flera sammanhang:

Inom arbetsmarknaden –  Chefer som anställer personer med samma etniska eller nationella bakgrund, trots att andra kandidater är mer kvalificerade.

Inom affärsrelationer – Företag som bara samarbetar med leverantörer från en specifik nationell eller etnisk grupp.

Inom den offentlig sektorn – Myndighetspersoner som fördelar bidrag, kontrakt eller tjänster till personer från deras egen gemenskap.

I många fall försvaras detta beteende med argument om att “hjälpa sin egen grupp” eller att “bygga nätverk”. Men när detta sker på bekostnad av meritokrati och rättvisa, är det i praktiken en form av korruption.

Exempel på dold korruption

Forskning om integration på arbets- och bostadsmarknaden visar att många hittar jobb och bostäder genom personliga kontakter. På samma sätt har det förekommit att infödda medborgare gynnar sina landsmän vid anställningar eller när offentliga kontrakt delas ut. Eftersom detta ofta sker genom informella rekommendationer är det svårt att upptäcka och bevisa.

Varför pratar ingen om detta?

En av de största anledningarna till att denna typ av korruption inte diskuteras öppet är att den ofta döljs bakom sociala normer och kulturella förväntningar. I många fall anses det naturligt att hjälpa sina närmaste, och många ser det inte ens som ett problem.

Andra faktorer som bidrar till tystnaden kring ämnet kan vara följande:

Svårigheter att bevisa – Eftersom beslut ofta motiveras med vaga kriterier som “personkemi” eller “bästa kandidaten”, är det svårt att bevisa att någon har gynnats på grund av personliga band så som kultur, etnicitet och religion.

Rädsla för att bli anklagad för rasism eller diskriminering – Att lyfta frågan om hur landsmän eller etniska grupper gynnar varandra kan vara känsligt och riskerar att väcka kontroverser.

Normalisering av beteendet – I många kulturer är det en oskriven regel att hjälpa sina egna, vilket gör att det inte uppfattas som korruption.

Jag har alltid varit positiv till kvotering som leder till jämställdhet och jämlikhet på arbetsmarknaden. Men kvotering är en positiv sak, medan jäv och korruption är olagligt och underminerar vår tillit till demokratiska institutioner.

Finns det en psykologisk påverkan av korruption?

Så vad har korruption att göra med vardagens psykologi, tänker du?

Låt fröken Azita försöka förklara och analysera.

Emotionell påverkan

Att vara utsatt för korruption kan skapa en djup känsla av frustration, särskilt om man har arbetat hårt för att uppnå något men inte får sin rättmätiga belöning. Ilska över orättvisa kan bli ett långvarigt känslotillstånd – en ilska som kan vara svår att skaka av sig. Om man tänker deterministiskt, försvinner inte dessa känslor om de inte bearbetas. Antingen riktas aggressionen utåt, där man skadar andra, eller inåt, vilket kan leda till självskadebeteende.

Känslor av skam eller skuld

I vissa fall kan en individ känna skam eller skuld, särskilt om de känner att de inte har kunnat stå upp för sig själva eller har blivit tvungna att acceptera en orättvisa utan att kunna förändra situationen. Känslor av skam och skuld är svåra att bli av med. De kan stanna kvar inom individen och påverka livet negativt.

Sömnstörningar och hälsorisker

Den stress och oro som kan uppkomma genom att vara utsatt för korruption kan leda till sömnproblem, vilket i sin tur kan påverka den fysiska hälsan. Tänk dig själv att du arbetar dag in och dag ut för en vision, men när det kommer till att få en möjlighet, går den istället till en släkting till den med makt.

Vem kan då sova lugnt om natten när man upplever sig ha blivit orättvist behandlad? Långvarig stress och psykiska påfrestningar kan också ge fysiska symptom som huvudvärk, magbesvär eller till och med hjärtproblem.

Isolering

Personen kan känna sig isolerad, särskilt om deras erfarenheter inte tas på allvar eller om det råder en tystnadskultur kring korruptionen. Detta kan leda till att de inte söker stöd eller hjälp från andra. Eftersom korruption är som ett virus som smittar många, kan det lätt hända att en person som blivit orättvist behandlad får hela gruppen emot sig. Jag har tidigare skrivit om ryktesspridning som kan förstöra människoliv.

Om en person blivit orättvist behandlad eller förbigången på grund av korruption kan det påverka deras sociala ställning, vilket ytterligare förstärker känslor av maktlöshet och utsatthet.

Hur kan vi motverka detta?

Först och främst tycker jag att det är på tiden att vi får en: Antikorruptionsmyndighet.

En antikorruptionsmyndighet skulle vara en central enhet för att effektivt bekämpa och förebygga korruption. Genom att samla expertis och resurser kan myndigheten öka transparensen, säkerställa rättvisa och opartiskhet i beslut och förebygga korruption genom riktlinjer och utbildning.

Dess arbete skulle också stärka medborgarnas förtroende genom ökad insyn och skapa ett rättvisare samhälle. Internationellt skulle det signalera att landet tar korruptionsbekämpning på allvar, vilket kan leda till ökat förtroende och samarbete globalt.

För att motverka jäv och nepotism krävs flera åtgärder. För det första måste transparensen öka – rekryteringsprocesser och offentliga upphandlingar bör vara öppna och möjliga att granska för att förhindra dolda lojaliteter.

Dessutom behövs tydligare lagar och effektiv tillsyn för att avslöja och bestraffa fall där maktmissbruk förekommer. Men lagar räcker inte om inte kulturen förändras. Samhället måste börja värdera kompetens och meritokrati högre än personliga relationer. Vi behöver prata mer om värdegrunden.

Slutligen är ökad medvetenhet avgörande. Genom att prata öppet om problemet kan vi bryta tystnaden och motverka normaliseringen av denna form av korruption.

Slutord

En av mina elever berättade häromdagen att hon gärna vill ha ett extrajobb, men att hon inte kan få det utan rätt kontakter.

Tänk dig att vara 17 år, vilja jobba extra eller hitta ett sommarjobb, men inse att samhället har förändrats så mycket att även unga nu behöver nätverk för att få en chans.

Jag har ibland kallats pessimist, men hur förklarar man för en ung människa att hon visst kan få ett jobb på egen hand, när verkligheten visar något helt annat?

Och jag …

Det var en tid då jag hade stora drömmar och visioner. 99 procent av drömmarna och visionerna krossades tack vare nepotism. Elden i själen är död, men kroppen fortsätter kämpa ett tag till.

0 kommentarer