Kategori:

Existentiell Psykologi

Existentiell PsykologiPsykologi

Sommarångest och sommardepression

av Azita Miakhel
9 minuter läs

Mentala påfrestningar under våren och sommaren

Få vill lyssna och läsa om sommarångest, då bilden av sommaren förknippas med förväntningar om en perfekt semester och önskan om att vara orealistisk glad.

Sommaren associeras med att äta glass i stora lass, bada i havet, jobba på solbrännan och att du sippar på din fina champagne.

Och så är målet att vi ska vara lyckliga. 

Man kan väl inte ha ångest eller vara ledsen när solen skiner? – Tänker vi.

Men tro det eller inte så finns det många människor som drabbas av ångest, nedstämdhet och depression under just sommarårstiden. 

Svaret på varför sommaren kan upplevas som mentalt påfrestande hos vissa, kan hittas antingen inom hjärnans biologiska system eller inom psykologin.  

Mitt mål med detta blogginlägg är att uppmärksamma de personerna som mår dåligt under sommaren, så att dessa förstår varför de inte förmår sig att vara glada när värmen och ljuset tar över.

När vi förstår bakgrunden till varför vi mår, beter oss eller reagerar som vi gör, kanske blir det lättare att hantera de negativa känslorna.

Ibland räcker det med att vi tar reda på orsakerna bakom varför vi påverkas negativt av olika omständigheter. Bara den förståelsen kan i en del fall hjälpa oss att må bättre.

Det händer också att vi genom informationen upptäcker att det behövs professionell hjälp för att ta oss ur ett psykologiskt tillstånd.

Psykologins förklaring av sommarångest

I blogginlägget “VÅRÅNGEST, VÅRDEPRESSION – SYMTOM OCH ORSAKER” skrev jag om Seasonal Affective Disorder (SAD) som kan översättas som: “Säsongsmässig affektiv störning”. SAD leder till ångest, nedstämdhet och depression som orsakas av årstidsväxlingar. 

Symtomen på SAD börjar vid samma tid och slutar vid samma tid varje år. 

Det depressiva tillståndet SAD påverkar individen framförallt under hösten och vintern, men kan drabba många även under våren och sommaren – antingen som depression eller som ångest och panikångestattacker. 

Varför SAD drabbar vissa kan bero på: 

  • Värme och ökad temperatur
  • Förväntningar på socialisering och att umgås med andra
  • Fear of missing out (FOMO)
  • Semesterstress
  • Ohanterade känslor av oro för att gå tillbaka till skolan eller jobbet efter sommaren.

Medicinsk förklaring till Seasonal Affective Disorder (SAD)

En av de medicinska förklaringarna till SAD är att kroppens biologiska klocka och signalsubstansen serotonin störs när årstider ändras. 

Serotonin är en neurotransmittor som är kopplad till regleringen av humöret. Brist på serotonin kan leda till nedstämdhet och depression.

Hormoner, särskilt melatonin, kan också påverka humöret under våren och sommaren.

Melatonin är viktigt för regleringen av vår sömncykel, den så kallade cirkadiska rytm. Obalans i melatoninproduktionen kan resultera i sömnproblem och sömnrubbningar.

Solstrålning hyllas ofta för sina positiva effekter på humöret, men det finns människor som kan uppleva ångest när de exponeras för för mycket sol.

Det vetenskapliga skälet till detta är att överdrivet solljus stänger av produktionen av melatonin.

Personer som lider av sommar-SAD kan uppleva svårigheter att få tillräckligt med sömn under sommaren. De varmare temperaturerna kan också öka ångest och irritabilitet hos personer med sommar-SAD.

När det blir ljusare under våren och sommaren blir hjärnan mer alert och det kan bli svårare att somna.

Trots att sömnbehovet är detsamma som tidigare, kan det ljusa ljuset lura hjärnan att tro att sömnen inte behövs lika mycket.

Vissa människor upplever ökad ångest och panikattacker under sommaren, vilket också kan vara relaterat till störd sömn och pressen att njuta av sommarmånaderna till fullo.

Symtom på sommarångest:

Symtomen på sommarångest och sommardepression kan vara individuellt, men nedan följer de vanligaste symtomen på SAD:

  • Kvarstående nedstämdhet
  • Låg självkänsla
  • Upplevelse av stress trots att man är ledig från jobbet eller skolan
  • Brist på motivation
  • Mindre socialt aktiv
  • Känsla av irritabilitet
  • Förlust av glädje i tidigare njutbara aktiviteter
  • Trötthet
  • Minskad aktivitet
  • Längre perioder av sömn (eller svårighet att sova alls)
  • Svårigheter att koncentrera sig.
  • Ökad aptit

En del gillar inte att svettas

Att tänka på överhettningssymptom som hög hjärtfrekvens, svettiga händer och andfåddhet kan också utlösa ångest och panikattacker.

Att svettas är allmänmänskligt, men trots det kan svettandet upplevas som ofräscht av många.

Okontrollerade svettningar i värmen kan skapa ångest hos många. Rädslan för att inte svettas kan göra att individen isolerar sig från andra människor.

Irritation och aggression under sommaren

Vädret påverkar vårt humör, temperament, beteende, handlingar och synsätt. Vädret kan även påverka människors personlighet.

Medan milda varma temperaturer kan vara behagliga kan extrem hetta få människor att bli aggressiva.

Enligt en studie publicerad i en artikel i “The Association for Psychological Science” framkommer det att det är mer sannolikt att människor blir irriterade och beter sig aggressivt, eller till och med våldsamt, när de utsätts för överdriven värme. 

Studiet i “The Association for Psychological Science” kom också fram till slutsatsen att i regioner med större fattigdom, utanförskap, segregation och social utsatthet var det vanligare med våldsbrott i varmare städer än i kyligare regioner. 

Värmen kan också få många att tappa tålamodet, bli impulsiva och ta farligare risker.

The Expectations vs. Reality Trap

Alla som har beställt kläder på nätet har nog upplevt att det perfekta plagget på bilden ser fantastiskt ut. När vi föreställer oss hur vi kommer att se ut i kläderna vi ser på en webbshop, ser vi fantastiska ut i vår fantasi.

Och så klickar vi på “genomför beställning”.

Men när vi väl får hem de beställda kläderna och provar dem hemma – kommer besvikelsen.

Vi ser inte alls ut som vi hade föreställt oss.

Sätt på returetiketten och returnera kläderna direkt.

På samma sätt som när vi beställer varor online har vi höga/orealistiska förväntningar på hur sommaren bör bli. Tyvärr kan våra utopiska förväntningar om sommaren leda oss rakt in i The Expectations vs. Reality Trap.

Att sova ut och vila ingår inte i våra sommarförväntningar, utan en perfekt sommarsemester ska fyllas med massor av (sociala-) aktiviteter och festande.

Förväntningar vs. verklighet

Förväntningar är den djupa tron att någonting som vi vill kommer definitivt att hända. När vi förväntar oss någonting, ställer vi in oss på att få våra förväntningar ska bli uppfyllda.

Att ha förväntningar, förhoppningar och visioner ger oss anledning till att vakna på morgonen. Vi ska därmed ha förväntningar på oss själva, på situationer och på människor.

Men när våra förväntningar inte uppfylls som vi hade tänkt oss kan vi få känslor av besvikelse, frustration och till och med ilska.

Här är några vanliga tecken på att du kan ha orealistiska-förväntningar:

  • Att förutse ett visst resultat.
  • Att ha en bild i ditt sinne av hur saker kommer att utvecklas.
  • Att försöka kontrollera processen.
  • Att försöka kontrollera människor.
  • Att ha en fast idé om vad du vill ha eller behöver från en situation.
  • Att bli irriterad/arg när du inte får din vilja fram.

Den idealiserade bilden kan vara förfalskad

Det är lätt att fastna i en förväntningsfälla när det gäller sommaren. Under hösten och vintern skapar vi ofta en idealiserad bild av hur vår sommar kommer att bli.

Vi tänker att vi kommer att vara 8 kilo lättare, få fräscht solbränna, ligga på en underbar strand i Spanien och njuta av smaskig bubbel.

Men när sommaren väl dyker upp, inser vi att vi inte har gått ner i vikt som vi hoppades, försöket att bli brun har resulterat i att vi blivit tomatröda och huden har blivit irriterad och vi har fått soleksem.

Och den dyra resan vi bokade uppfyller inte alls våra förväntningar.

Flyget kan vara försenat, maten på hotellet kanske inte är så bra som vi hade tänkt oss, och sängen på rummet kan vara obekväm och störa vår sömn under hela resan.

Förväntningar kan verkligen blinda oss till den grad att vi inte ser verkligheten som den är.

När våra förväntningar överträffar verkligheten, tenderar vi att inte uppskatta det vi redan har. Istället finner vi oss själva i att förvänta oss mer och jämföra det vi har med vad vi skulle kunna ha.

Fear of missing out (FOMO)

Jag har tidigare skrivit om Fear of missing out, vilket enklast betyder att känner att vi måste “hänga med”.

När solen skiner kanske känner du dig så trött att du vill bara ta en tupplur mitt på dagen, men samtidigt tänker du på vad grannen gör i den stunden.

Grannen kanske har picknick vid havet eller har hyrt en båt, medan du planerar på att sova.

Hallå liksom tråkmåns.

FOMO gör att du trots tröttheten och din kropps uppmaning på att vila, reser dig upp, packar picknick åt barnen, sätter dig i bilen och åker iväg.

Personligen tycker jag att en av de största anledningarna till psykisk ohälsa är den ständiga jämförelsen med andra.

Att ha livsmål för vår egen utveckling är nödvändigt för ett meningsfullt liv, men att ständigt sträva efter att få det som andra har, utan att uppskatta det vi själva har, för oss rakt in i mentala påfrestningar.

Lyssna därmed på mig och försök att inte vara en FOMO.

Var istället en “IDC I IMO” (I Dont Care If I Miss Out).

IDC I IMO har jag kommit på själv. Så varsågod låna den.

Slutord

Bästa läsare. Jag får inget betalt för att skriva mina inlägg. Mitt enda mål med bloggen är att uppmärksamma psykisk ohälsa i vardagen och hjälpa folk därute att förstå sina känslor, beteenden, tankar och handlingar.

Genom att uppmärksamma psykisk (o) hälsa är min förhoppning att vi hittat strategier för att hjälpa så många som möjligt.

Du som besöker bloggen ofta, dela gärna inläggen i sociala medier och/eller be vänner att besöka frokenazita.com.

Så länge jag vet att jag har läsare som får nytta av mina inlägg fortsätter jag skriva och dela med mig.

Psykisk ohälsa uppstår i vardagen och därmed behöver fler läsa om vardagens psykologi.

Genom att dela artiklarna med dina kontakter, hjälper vi tillsammans fler att lära sig psykologi på ett enklare sätt och kanske kan vi få våra släktingar, vänner och bekanta att söka professionell hjälp i god tid.

Statistiken över antalet självmord i Sverige för år 2022 är skrämmande hög. Jag fick magknip när jag läste den dystra rapporten.

Vi måste tillsammans hjälpas åt att hjälpa varandra.

Och du …

Vi kan inte bara vänta på att politiker på ett magiskt sätt löser alla problemen i världen.

Genom omtanke, kärlek, respekt och förståelse för andra, kan vi bli den positiva förändringen vi vill se i vår värld.

Spara därmed inte på uppmuntrande och kärleksfulla ord och fraser.

Visa de människorna i din omedelbara närhet att de är viktiga och att de spelar roll.

En kram, några varma ord och en fin gest kostar ingenting, men kan göra en annan person gladare.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Det händer i vardagen – om trauma

av Azita Miakhel
8 minuter läs

Det händer i vardagen

Min blogg heter “Vardagens psykologi” av en anledning: jag är fast övertygad om att vardagens små och stora händelser är avgörande för vårt välmående.

Det är i vardagen vi utvecklas eller bryts ner. Det är i vardagen som vår självkänsla stärks eller försvagas. Och det är i vardagen som vi blir medvetna om livets mening eller känslan av dess brist på mening.

Dagliga känslor av trygghet, sammanhang, sammanhållning, inkludering och acceptans leder till att individen utvecklar en stark känsla av det egna jaget och blir integrerad med sig själv.

Påfrestningar i vardagen (som inte ens tar en paus), såsom utfrysning, mobbning, psykiskt eller fysiskt våld, verbala kränkningar, samt negativa subtila signaler och gester kan däremot resultera i psykisk ohälsa.

Tidigare har jag skrivit ett antal inlägg om vardagens betydelse för uppkomsten av psykisk ohälsa, där jag bland annat har resonerat kring hur trauma uppstår och vilken skada trauma kan förorsaka.

Detta inlägg kommer att beröra vad trauma är för att sedan ge tips på hur man kan hjälpa sig själv ut ur de negativa känslorna som traumatiska upplevelser kan lämna efter.

Definitionen av trauma

Trauma betyder en allvarlig psykisk skada eller chock som orsakas av en händelse eller en upplevelse som är mycket oroande eller skrämmande.

Psykologiskt trauma förekommer som en följd av negativa emotionella händelser som lämnar individen med svårhanterade känslor, såsom nedstämdhet, svår ångest, sömnstörningar, uppgivenhet. skam-/och skuld. Trauma kan dessutom försvåra tilliten till andra människor.

En traumatisk händelse kan vara en olycka, en katastrof, en våldtäkt, en krigshändelse eller andra plötsliga och våldsamma händelser.

Trauma kan också skapas av vardagliga händelser om en individ utsätts för daglig stress, mentalt slitage och psykiska påfrestningar.

Hur visar sig trauma hos individen?

Kroppen och psyket reagerar olika på trauma beroende av vilka vi är. En situation/upplevelse kan kännas traumatisk för en person, men en annan kan hantera liknande situation lättare.

Det finns dock generella symtom på trauma som jag ska skriva om nedan.

Känslomässiga reaktioner på trauma

Den omedelbara känslan kopplad till trauma är sorg. När den personliga integriteten har skadats på grund av ett trauma, blir vi ledsna, uppgivna och nedstämda.

Andra vanliga känslomässiga reaktioner på trauma är aggressivitet, skuldkänslor, oro och stark ångest.

Efter eller under traumat är det också vanligt att individen känner sig desorganiserad, vilse, förvirrad eller fastlåst.

Fysiska reaktioner på trauma

Personer som har upplevt trauma kan få svårt att sova, får huvudvärk, svettningar eller känner sig illamående.

De kan också ha ständiga hjärtklappningar, andnöd eller andra fysiska reaktioner som kan likna panikattacker.

Andra vanliga fysiska reaktioner på trauma är trötthet, stickningar i fingrar och tår samt muskelspänning.

Kognitiva reaktioner på trauma

Det är vanligt att personer som har upplevt trauma kan få svårt att minnas den traumatiska händelsen eller att de får sämre minne och få minnesluckor.

Den traumatiserade individen kan få mardrömmar eller flashbacks.

Flashbacks i fallet innebär att den traumadrabbade kan vid minsta stimuli uppleva händelser på nytt och få exakt samma känsloreaktioner som när traumat inträffade.

De kognitiva funktionerna kan försämras som en följd av trauma. Det kan till exempel bli svårt för personen att lyssna på ljudböcker eller ta till sig skriftlig/muntlig information.

Förmågan att ta beslut kan också försämras, där vardagliga beslut kan kännas överväldigande.

Det kan handla om att betala räkningar, laga middag eller pendla mellan att vilja ta en promenad eller att inte göra det.

Beteendeförändringar vid trauma

Individer som har varit med om en traumatisk händelse kan ha svårt att direkt återgå till sina vanliga aktiviteter och kan ha svårt att fokusera eller koncentrera sig.

De kan också känna sig avstängda från andra människor eller ha svårt att uttrycka sina känslor. Detta kan leda till isolering och försämrad tillit till andra.

Kris och trauma

Trauma påminner mycket om förlustkris som jag tidigare har skrivit om. En förlustkris inträffar plötsligt. Det kan handla om dödsfall av närstående, ett besked man får (till exempel att man har fått cancer), en skilsmässa eller att förlora ett jobb eller en förmögenhet.

Kännedom om förlustkris och krisens fyra faser är viktigt för oss alla. Generellt pratas det om krisens fyra faser: Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

De två första faserna av krisen är de mest kritiska, där den drabbade behöver mycket hjälp, förståelse och stöd från omgivningen.

Vid trauma gäller liknande principer som vid krisens första två faser. Individen som har upplevt trauma behöver rätt hjälp, stöd och behandling under den kritiska period som brukar vara upp till ett halvt år.

Den påtagligt uppenbara skillnaden mellan förlustkrisen och trauma är att en förlustrisk inträffar av akuta situationer och utlöser starka känslomässiga reaktioner, medan trauma kan vara långvariga och komplexa upplevelser som kan ha en mer djupgående inverkan på en persons liv. 

Förlustkrisen och trauma har också olika behandlingsmetoder.

Lära sig leva med traumat

Precis som med sorgen går det inte att bota en individ som har upplevt trauma. Däremot är det fullt möjligt att lära sig att leva ett meningsfullt liv trots de känslor som traumat har åsamkat.

Hjälp att komma ut ur känslorna

Det är viktigt att söka professionell hjälp hos läkare och psykolog om traumat har gått så långt att det har omvandlats till utbrändhet eller depression.

Det finns mediciner som dämpar ångesten, det finns mediciner som hjälper vid depression, och det finns mediciner som hjälper mot sömnproblem.

Den psykologiska behandlingsmetoden “Eye Movement Desensitization and Reprocessing“ (EMDR) har visat sig vara effektiv för att lindra eller ta bort flashback-bilder och minnesbilder som utlöser ångesten.

Om upplevelsen av trauma begränsar livet är det viktigt att i första hand be om hjälp från experter inom området.

Kan man hjälpa sig själv ut ur känslorna?

Det är inte realistiskt att tänka sig att man kan botas helt från trauma, eftersom känslor, minnen och tankar fungerar annorlunda än fysiska sår.

Dock är det fullt möjligt att bearbeta känslorna som trauma har skapat och leva ett meningsfullt liv samt så småningom hitta tillbaka till sig själv.

Trauma orsakas av andra människor (till exempel övergrepp eller mobbning) och situationer (till exempel naturkatastrofer), men känslorna som kopplas till traumat blir personliga.

Det är vanligt att en person som har blivit kränkt börjar tvivla på sig själv och utvecklar känslor av skuld och skam, trots att felet inte ligger hos den drabbade.

Här är det viktigt med sunda relationer och stöd från omgivningen. Den traumadrabbade behöver övertygas om att det inte var hennes/hans fel och att det var situationen som var felet.

Utan stöd från andra människor finns det risk för den traumatiserade att få svår depression och självskadebeteende och få självmordstankar.

Fysisk aktivitet

En del personer som har upplevt trauma kan hamna i depression, då känslor av uppgivenhet och nedstämdhet tar över.

En person som finner sig i djup sorg eller andra svåra känslor kan ha svårt att tänka på träning. Dock har fysisk aktivitet visat sig hjälpa både mot ångest och mot depression.

En av mina favoritböcker är boken “Hjärnstark” som är skriven av Anders Hansen där författaren tar i sin bok upp vikten av motion för vår hälsa.

Jag förstår att en individ som mår dåligt kan få svårt att läsa en bok och ta till sig informationen, men omgivningen kan uppmuntra personen till att börja röra på sig.

Lättare träning är också bra för att ta sig ut ur nedstämdhet, ångest och oro. Promenader, stretching och yoga har visat sig ha positiva effekter på vår mentala hälsa.

Det gäller att börja där man befinner sig för att sedan utöva lite mer avancerade konditionsträning.

Acceptera och sedan läka

Det absolut svåraste vid ett trauma är att acceptera händelsen. Det är inte ovanligt att den traumadrabbade mentalt (omedvetet?) envisas med att förneka det inträffade. Det händer också att personen som har drabbats av ett trauma envisas med frågor som “varför jag?” eller att “det är inte rättvist“.

Självklart är det inte rättvist, men att inte acceptera traumat skadar ännu mera. Ju tidigare man accepterar händelsen desto lättare är det att påbörja läkningsprocessen.

Läkningsprocessen fördröjer ju längre tid vi lever i förnekelse eller försöker skipa rättvisa. 

Hjälpa andra

En sak som inte är en psykologisk metod men som jag personligen tror på, är att hjälpa andra när man bearbetar sin egen sorg.

När svåra känslor tar över blir vi försjunken i oss själva och tror att ingen annan har det så svårt som oss. Överanalyserandet gör oss förlamade där vi gräver oss djupare och djupare i de negativa känslorna.

Genom att hjälpa andra kommer man ut från sitt eget huvud och fokuserar på annat. Godhet leder till många positiva händelser som kan göra oss på bättre humör. 

Det är på grund av onda gärningar som människor far illa ut. Genom att göra något snällt för en annan människa, blir vi exemplet som vi vill vara i världen.

Slutord

Kom ihåg att du inte är ditt trauma. Du är inte heller de negativa händelser som har inträffat i ditt liv. Det är förståeligt att identifiera sig med “sitt” trauma, men försök att inte göra det. Vi är så mycket mer än situationer vi är en del av och saker som händer oss.

Ge bara inte upp – vad du än gör. Om du håller ut ett tag så kommer det att lättna. Tiden läker även de svåraste såren. Och ett ärr kan man faktiskt leva med.

Foto: Priscilla Du Preez

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Att förstå och bemöta högkänsliga (HSP) barn

av Azita Miakhel
7 minuter läs

Lagom är overklig och inte alltid bäst

Att vara (över/hög-) känslig upplevs i vår tid som någonting negativt. Sociala normer är att känna, men inte känna för mycket, vara snäll, men inte för snäll, vara logisk, men inte för logisk.

Lagom anser vi vara bäst. Varken för mycket eller för lite. Det normala är att vara lite av den ena och lite av den andra. Någonstans i mitten liksom. 

Vi socialiseras in i förhoppningen att göra alla lika så vi vet vad vi kan förvänta oss av vår omgivning. 

De individer som inte passar in i de sociala mallarna, hamnar tyvärr i psykisk ohälsa då de går runt med känslor av skuld-/skam (mer eller mindre) livet ut där de jämt och ständigt rannsakar sig själva för att hitta “felet”. 

I detta blogginlägg fokuserar jag på de högkänsliga barnen med hopp om ökad förståelse för deras personlighet och behov. När vi vet mer, kan vi också anpassa oss bättre till barnets behov.

The Big Five 

Personlighetspsykologin anser att det finns fem dimensioner/huvudfaktorer på personlighet som de kallar för “The Big Five“. Dessa fem dimensioner på personlighet är: neuroticism, öppenhet, extraversion, vänlighet och öppenhet. 

Bilden nedan visar var vanliga personlighetstyper hamnar i de fem dimensionerna. 

Högkänslighet (HSP – highly sensitive person)

Personlighetspsykologins fem övergripande personlighetsegenskaper (traits) kompletterades med en sjätte tack vare den amerikanske forskaren och psykologen Elaine N. Aron som år 1996 myntade begreppet ”The Highly Sensitive Person” (HSP). 

Elaine N. Aron tillsammans med sin man Arthur Aron skapade självskattningsfrågor kopplade till känslighet för att kartlägga personer som var högkänsliga.

Högkänslighet (HSP – highly sensitive person) är ett personlighetsdrag som är medfött hos cirka 20 procent av befolkningen. Förenklat uttryckt; var femte person du möter kan vara högkänsliga.

Högkänslighet är ingen diagnos utan vissa bara är såna. Precis som att en del är introverta och en del extroverta.

Bilden nedan har jag direkt översatt från den engelska modellen för att enklare förklara vad högkänslighet i grunden innebär:

Högkänsliga barn

Författaren av boken “Parenting the highly sensitive child”, Elena Jinkins, skriver om typiska personlighetsdrag som ett högkänsligt barn innehar. Jag har översatt de typiska personlighetsdragen till svenska. 

Typiska drag för ett HSP barn:

  • Blyg i främmande situationer
  • Kan få Intensiva gråtattacker
  • Gillar inte överraskar och blir tillbakadragen i främmande miljöer
  • Har en förmåga att “läsa andras tankar”
  • Är intensivt intuitiva och igenkännande
  • Tycker inte om förändringar
  • Reflekterar djupt över egna känslor, tankar och upplevelser 
  • Blir obekväm när andra mår dåligt eller är arga
  • Blir stressad efter en intensiv/spännande dag och kan ha svårt att varva ner
  • Känner samtliga känslor mycket intensiv: glädje, ilska, rädsla
  • Kan bli ledsen över småsaker
  • Har svårt att ha på kläder som är lite blöta eller smutsiga
  • Gillar inte högljudda sammanhang, stök och folksamlingar
  • Kräsen med mat och dryck
  • Märker snabbt förändring hos andra – även små förändringar
  • Ställer ofta/många frågor – vissa obekväma och svåra
  • Är perfektionist och “dålig förlorare”
  • Gillar oftast att leka för sig själv eller bara en kompis åt gången.

Mer kunskap ger bättre förståelse

När statistik visar att 20 procent av befolkningen är högkänsliga, är det dags att öka kunskapen om personlighetsdraget så vi kan lättare hjälpa de högkänsliga barnen. 

Högkänslighet kan många gånger blandas ihop med introversion, vilket inte alltid stämmer. En HSP person kan vara extrovert eller introvert, men en introvert person behöver per automatik inte vara högkänslig.

Ett exempel är att en introvert person gillar att vara för sig själv, medan en högkänslig person kan bli överväldigad av stimuli (ljud, ljus, intryck etc.) som socialisering med andra kan innebära . 

Vi får värna om de högkänsliga barnen

Högkänslighet är en gåva. Högkänsliga barn är snälla, omtänksamma, ser detaljer i omgivningen, är noggranna och upptäcker förändringar mycket snabbare.

Högkänsliga barn besitter hög grad av empati vilket betyder att de kan känna av andras sinnesstämning. Den höga graden av empati förmågan kan dock resultera i att barnet känner ansvar för att omgivningen ska ha det bra. 

Då högkänsliga barn har lättare för att få skuldkänslor och skamkänslor kan dessa barn bli People Pleasers om inte de får rätt orientering i sina känslor tidigt i livet. 

Det är viktigt att ge ett HSP barn redskap att hantera sina intensiva känslor, tankar och upplevelser så de inte blir alldeles för överväldigade av sina känslor. 

Ett barn som är extremt känsligt för ljud ska inte vara i bullrig miljö. Stök i skolan/klassrummet kan lätt få barnet att tappa koncentrationen och/eller bli frustrerat. 

Övergripande tips för att hantera hsp barn i skolan:

Jag har utifrån litteratur i området högkänslighet vågat sammanställa ett antal tips som jag hoppas kan hjälpa oss vuxna att förstå HSP barn bättre:

  1. Högkänsliga barn har större behov av relationer och trygghet. Det är viktigt att barnet möts av samma vuxen/vuxna under en period tills barnet känner sig trygg i anknytningen. Inskolning i förskolan kan ta längre tid för HSP barn. Att ha en tidsram för när inskolningen borde vara klar kan bli misslyckad.
  2. Vi behöver öka kunskapen om högkänslighet ännu mera. Vi som arbetar med barn vill barnets bästa och det är lättare att skapa sunda relationer till barnet om vi vet hur han/hon fungerar. Personligen tycker jag att vuxna som arbetar med barn behöver ha grundläggande kunskaper om de olika personlighetstyperna.
  3. Att ha en lugn undervisningsmiljö är viktig för alla barn, men ännu viktigare för HSP elever. Kanske ska dessa elever få använda hörlurar när de arbetar på egen hand.
  4. Det är viktigt att jobba mer med fakta och stärka de kognitiva/logiska förmågorna hos HSP barn. Barnet kommer inte att bli mindre känslig, men att träna upp de andra förmågorna kan hjälpa barnet att reglera känslorna bättre. 
  5. Att skuldbelägga barn är bland det värsta som vuxen kan göra. Tillrättavisade ska inte gå så lång att barnet får skam/skuldkänslor. Ett HSP barn kan inte skaka av sig skuldkänslor så lätt. Följ upp och försäkra dig om att barnet inte lägger skuld på sig själv och förklara tydligt att det är beteendet man är arg på och inte personen.
  6. Avgörande för välmåendet är att HSP barn finns i trygga/sunda sammanhang. Blyghet kan göra att de inte vågar ta initiativ till socialisering. Hjälp barnet att skaffa sig vänner. 

HSP blir lättare mobboffer

Personligen lever jag med övertygelsen om att alla barn är goda och snälla. Läs inlägget: Kärleken kommer naturligt – hat är inlärt. 

De barn som växer upp i tuffa/farliga miljöer utvecklar beteendeproblematik gentemot sin omgivning. Ett barn som till exempel blir nedtryckt, förödmjukat eller kränkt hemma, lär sig att mobba andra barn i sin ålder.

Vuxna som arbetar med barn, måste vara extra uppmärksamma så inte högkänsliga barn faller offer för de barnen som mobbar. 

Högkänsliga barns blyghet och snällhet, gör honom/henne till ett lätt mobboffer om inte tydliga regler för bemötande finns i skolan och klassrummet.  

Högkänslighet och kön

De flesta forskningar om högkänslighet är gjorda på kvinnor och slutsatsen i nuläget är att personlighetsdraget är vanligare bland kvinnor än män. 

Personligen anser jag att högkänslighet är lika vanligt bland båda könen, men att män lär sig att lägga locket på sina känslor än vad kvinnor gör.

Socialkonstruerade förväntningar på män gör att många högkänsliga män skapar kraftiga fasad runtomkring sig och uppvisar en falsk image av att vara kalla och avvisande.

Högkänslighet växer inte bort

En personlighetsegenskap växer inte bort. Och varför ska vi ens sträva efter att ändra individers unika egenskaper?

Att uppfostra innebär att barn lär sig samhällets grundläggande värderingar och normer om vad som är rätt och fel.

En högkänslig person är sällan ett hot mot andra då denne är fylld med empati och omtanke om andra.

Att vara högkänslig kan som alla andra personlighetsdrag ha positiva och negativa aspekter. Ett högkänslig barn är känsligare för stress och riskerar I högre grad att utveckla ångestproblematik.

Det är med andra ord viktigt att tidigt lära barnet att hantera stress konstruktivt.

Slutord

Tänk hur mycket tvivel det skapas hos barn/tonåringar när de ska tryckas in i sociala konstruktioner om hur en människa ska/bör vara?.

Vi gör allt för att passa in i det normala gänget samtidigt som vi förväntas vara individuella och unika.

Hur detta rent praktiskt ska fungera, vet jag inte.

Hur är man unik när man ska samtidigt vara en i mängden?

Vårt mål i livet, varken för oss själva eller för barnen, ska inte vara konformitet (likformighet), utan vi får ha som mål att ta tillvara på de unika, individuella egenskaperna hos oss själva och hos varje enskild individ. 

Världen skulle vara färglös om alla tänkte, kände och upplevde likadant.

Källa fakta delen: “Parenting The Highly Sensitive Child” skriven av Elena Jinkins

Foto: Hugues de BUYER-MIMEURE

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

När 11 åringar begår självmord

av Azita Miakhel
7 minuter läs

Här sitter jag med min åttaårige son som pratar högt och ivrigt om sommarlovet och allt han vill göra.

Pojken säger att han (minsann) bara vill besöka de “fina” stränderna i Göteborg på sommaren.

Han ska bada, bada och bada. “Och mamma … kan vi resa bort?” – frågar han vidare.

Jag tänker för mig själv “det måste vara alla föräldrars stora önskan att få se sina barn så här glada och hoppfulla inför framtiden”.

Men för en stund stannar jag upp och fylls av nedstämdhetskänslor. För tyvärr finns det föräldrar därute som sörjer förlusten av sitt barn och kommer aldrig att kunna spendera ännu en sommar ihop med barnet.

Tre av de barnen som aldrig mer får uppleva ett sommarlov är Emil 11 år, Bryna 11 år och Yasmine 14 år.

Barnen som inte längre finns

De senaste dagarna har jag översvämmats av känslor. De intensiva känslorna går inte över så jag tänkte skriva ett blogginlägg med hopp om att lindra den djupa besvikelsen jag upplever över systemet.

Det är inte för att skuldbelägga någon enskild person som jag skriver detta, utan jag vill att vi slutar blunda och öppnar ögonen. Vuxenvärlden måste vakna och inse vad det är som försiggår med samhällets barn.

11 åringar som inte orkade leva

För några veckor sedan läste jag en artikel på Aftonbladet om 11 årige Emil som hösten 2020 tog sitt liv. Jag blev så påverkad av den artikeln att jag förmådde mig inte ens att dela den på sociala medier.

Jag brukar uppmärksamma fall där barn tar/har tagit skada på grund av psykisk ohälsa och delar nyheterna på sociala medier. Artikeln om Emil 11, klarade jag helt enkelt inte av att dela.

Jag kände inte den fina pojken, men ändå upplevde jag en smärta när jag läste om hans livsöde. Tragiskt. Sorgligt. Overkligt. En pojke på 11 år som avslutade sitt liv då han inte orkade leva längre.

När jag började skriva detta blogginlägg Google-sökte jag på “11 åring tog sitt liv” för att hitta intervjun med Emils mamma.

Du kan bara föreställa dig chocken jag fick när Google sökningen hittade ännu en 11-åring på webben. Denna 11-åring begick självmord år 2022. Sökningsrrsultatet förde mig till fallet Bryna.

Bryna hade fått diagnosen ADHD och utreddes för autism. Påfrestningar och frustration för flickan blev för höga när hon började mellanstadiet och märkte att hon hamnade efter sina klasskamrater.

Stressen och pressen i skolan blev ohanterlig för Bryna som kämpade med varje skoldag. Till slut orkade Bryna inte med skolan och blev hemmasittare.

På nyårsdagen 2022 tog 11 åriga Bryna sitt liv.

Statistiken visar på fler barn

Att ett barn hade tagit livet av sig var redan för mycket för mig att smälta. Två självmordsfall blev ännu svårare att begripa. Och tänk om det fanns fler? – tänkte jag.

Motvilligt sökte jag statistik över självmord bland barn. Ja – det var fler barn. Enligt Folkhälsomyndigheten var det 11 barn under 15 år som tog sina liv under 2021.

Svårt att processa informationen.

Jag lider. Jag lider för jag är mamma. Jag lider för jag är lärare. Jag lider för att jag är människa. Och jag tänker: “Hur i helvete hamnade vi här? Varför lät vi det gå såhär långt?”.

Och Yasmine

Måndagen den 17:e april hittades Yasmine 14 år, död på en toalett på Örnässkolan i Luleå.

Dödsorsaken är ännu inte fastställd så jag ska inte spekulera om den, men utifrån Yasmines mammas berättelse mådde Yasmine psykisk dåligt vilket gjorde att hon började andas in torrschampo för att (kanske?) döva sin psykiska smärta.

Yasmines mamma berättar i en intervju med SVT om att dottern blev mobbad i skolan och började använda farliga preparat för att bli hög så hon orkade gå kvar i skolan.

Yasmines bortgång är en fruktansvärd tragedi. En tonårsflicka som inte längre finns och som inte kan planera sommarlovet.

Barn visar psykisk ohälsa tydligt

Vuxna lyckas lättare att dölja psykisk ohälsa. Det händer att någon man känner berättar om ångestproblematik eller depression och man blir förvånad då man inte hade någon aning om att personen mådde dåligt.

Barn däremot visar mycket tydligare när de mår dåligt – det gäller för oss vuxna att vara alerta på signalerna.

  • När det spralliga, alltid glada barnet blir helt plötsligt tyst och försjunken i sig själv, då vill barnet säga att det är något som är fel.
  • När det lugna barnet börjar få vredesutbrott och från ingenstans börjar kasta saker, slåss, skrika och gapa- då signalerar barnet att något är fel.
  • När barnet inte kan sova, eller vaknar flera gånger under natten och sedan är trött och hängig dagen därpå – då kan det vara barnets sätt att säga att något är fel.
  • Om barnet vägrar gå till skolan och hittar på ursäkter för att stanna hemma ännu en dag – då försöker barnet säga att någonting är fel.
  • Om ett barn testar farliga preparat för att bli berusad – kan det vara ett tecken på att något är fel och barnet försöker dämpa sin smärta genom att fly från verkligheten – även om det bara är en kort stunds flykt.

Barn signalerar, men lyssnar vi vuxna på signalerna?

Puberteten påverkar barnets psykiska hälsa

Här skriver jag om adolescensen (puberteten) i hopp om att uppmärksamma vuxna om den kritiska perioden i barns/tonåringens liv.

Om de fysiska förändringarna under puberteten pratas det ofta om, men vi behöver också öka kunskapen om de psykologiska konsekvenserna av puberteten.

Puberteten och psyket

Under den tidigare delen av puberteten kan barn uppleva mentala påfrestningar så som ångest, depression, ätstörningar och antisocialt beteende.

Risken för självskadebeteende ökar under den första perioden av puberteten.

De hormonella förändringarna kan upplevas påfrestande hos ett barn som befinner sig i puberteten, men även sociala sammanhang kan leda till ökad stress och påfrestningar. 

Under puberteten stärks jakten på den egna identiteten. Frågor som: Vem är jag? Vem vill jag vara? Var hör jag hemma? – blir viktigt för barnet att få svar på.

Vid puberteten ökar risken för att falla för grupptryck markant. Önskan om att tillhöra “rätt” grupp blir fundamental för barnet. 

De jämnåriga blir här viktigare än den egna familjen. Att bli mobbad eller utstött från en kompisgrupp kan för en skör tonåring innebära en fråga om liv och död.

Eriksons utvecklingsfaser

Erik Erikson är känd för sin teori om människans åtta åldrar. Jag har en lektion om Erikssons teori på YouTube och har tidigare använt hans teori i flera blogginlägg.

Här ska jag nämna två viktiga utvecklingsfaser som vi behöver öka kunskapen om:

Arbetsflit kontra underlägsenhet 6-12 år

Den här utvecklingsfasen infaller mellan 6-12 års ålder. Skolan blir det centrala punkten i barns liv under den här perioden.

Barn som hänger med i undervisningen och håller samma nivå (ej lägre) med sina jämnåriga, får bra självkänsla och utvecklar arbetsflit.

De barn som är “långsamma” i utvecklingen och hamnar efter sina jämnåriga, börjar få känslor av underlägsenhet, skuld och skam. Dessa barn lär sig att misstro sin egna förmåga och börjar tvivla på sig själva.

För barnet som känner sig underlägsen kan det uppstå motvilja mot att gå till skolan om barnet inte får rätt hjälp med att strukturerar upp vardagen i skolan.

Identitet kontra splittring

Under perioden mellan 13-18 års ålder strävar tonåringen efter sin identitet (som jag skrev om ovan).

Barnet som har utvecklat arbetsflit kan under denna perioden ha bättre känsla av det egna jaget, medan barnet som upplever sig underlägsen kan få en splittrad identitet.

Tonåringen som känner sig splittrad och vet inte riktig var han/hon hör hemma, kan lättare hamna i psykisk ohälsa, självskadebeteende och/eller ta farliga risker (t ex använda alkohol, droger eller annan farlig preparat)

Viktig föreläsning om utvecklingsfaser

Slutsats

Med tanke på hur mycket vi i samhället vet om barns utveckling, är det hemskt tragiskt att vi har så många barn som mår psykiskt dåligt där en del av dessa begår självmord.

Jag tycker att det är bra att vi har utökat psykiaterivården och att staten kämpar vidare med att hjälpa de barn som mår dåligt (genom t ex BUP).

Jag tycker också att vi kan arbeta förebyggande med våra barn och ungdomar så dessa inte alls hamnar i psykisk ohälsa.

Ibland krävs det större insatser att hjälpa barnen, men ibland räcker det med att ge dem uppmärksamhet, kärlek och omtanke.

Barn som får en meningsfull fritid och har människor runtomkring sig som bryr sig om dem, växer upp till mentalt friska individer med stark självkännedom och självkänsla.

Låt målet bli absolut NOLL självmord bland barn!

Må Emil, Bryna och Yasmine vila i frid.

PS: Detta blogginlägg var riktigt tungt att skriva.

Läs också: “Barn och självmord hör inte ihop“

Foto: Michał Parzuchowski

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Vårångest, vårdepression – Symtom och orsaker

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Människans psyke är komplext. Händelser och situationer som borde vara lust-/glädjefyllda kan ge oss ångest eller leda till depression och annan psykisk ohälsa. 

Här skriver jag ett blogginlägg om vårångest och årstidsdepression. Du kanske tänker: “Vad säger du mannen?” Vilken vår? Det snöar ute!”, men optimist som jag är vet jag för säkert att våren kommer att dyka upp när som helst. 

Skämt å sido – det är många därute som blir ångestfyllda eller deprimerade på grund av årstidsskiftningar. Jag hoppas att detta blogginlägg ökar förståelsen för vår komplexitet och ökar acceptansen för oss själva och våra känslor.

Först definitionen av ångest.

Vad är ångest

Reaktion på ångest påminner om stressreaktionen kamp-eller-flykt där hjärnan skickar signaler till det sympatiska nervsystemet som aktiveras och som påverkar hela kroppen.

Ångesten är kroppens sätt att signalera fara. Ibland är faran verklig och ibland finns faran i våra tankar och fantasier. 

Ångest räknas bland de psykosomatiska besvären. Psykosomatiskt innebär att fysiska symtom orsakas av mentala sinnestillstånd – till exempel att du tänker katastrof och blir illamående. 

Vid upplevd ångest höjs kroppens försvarsreaktion och beredskap. Alarmreaktionen (som signalerar fara) styrs av det autonoma nervsystemet som normalt inte går att kontrollera med viljan, utan har till funktion att rädda oss från farliga situationer.

Förenklad skulle man kunna säga att det hjälper inte att vid ångest säga till dig själv: “Lugna ner dig … bli inte stressad … svettas inte …“.

Ångesten är ofarlig, men den kan kännas obehagligt. Om ångesten däremot inte hanteras rätt kan den leda till generaliserad ångestsyndrom (GAD) och panikångestattacker.

Läs om: Skillnaden mellan ånger och ångest

‍Seasonal Affective Disorder (SAD)

Seasonal Affective Disorder (SAD) kan översättas som “Säsongsmässig affektiv störning”och är en form av depression som är kopplad till årstidsväxlingar. Symtomen på SAD börjar vid samma tid och slutar vid samma tid varje år. 

Det depressiva tillståndet SAD påverkar individen framförallt under hösten och vintern, men kan drabba många även under våren och sommaren.

Vad som orsakar SAD är inte klarlagt, men det finns ett antal biologiska teorier som försöker förklara uppkomsten av tillståndet. 

En av de medicinska förklaringarna till SAD är att kroppens biologiska klocka och signalsubstansen serotonin störs när årstider ändras. Serotonin är kopplad till humörreglering och för lite av den kan leda till depression. 

Hormoner, särskilt melatonin, kan också bidra till humörförändringar på våren. Melatonin är viktig för regleringen av  våra sömncykler. Varje förändring i sömncykeln kan orsaka sömnproblem och trötthet. 

När det blir ljusare, blir hjärnan för pigg och får svårare att sova. Sömnbehovet är lika stort som innan, men ljuset lurar vår hjärna om att den inte behöver sin sömn lika mycket.

De vanligaste symptomen på SAD är:

  • Nedstämdhet
  • Brist på energi
  • Överdriven trötthet
  • Viktökning
  • Ökad aptit
  • Svårigheter att koncentrera sig
  • Minskad intresse för aktiviteter man normalt sett tycker om
  • Social isolering och ibland även ökad ångest. 

Graden av symtomen skiljer sig självfallet från person till person.

Människans ovilja till förändring

En av anledningarna till varför människor känner ångest eller blir deprimerande när våren kommer kan bero på hjärnans omställning. Vi människor kan lätt anpassa oss efter förändringar, men vi vill helst inte ge upp det som är bekvämt.

Under vinterhalvåret stänger vi dörren om oss och blir aningen osocial. Vinterkläder är mysiga och fluffiga, vilket gör att det inte märks om vi lägger på oss några extra kilon.

Vi softat framför TV:n, beklagar oss över kylan och mörkret och gosar i soffan med filten på. Det finns, under vintern, en gemensam förståelse för att vara lite osocial och en önskan om att vara för sig själv.

Att lämna det bekväma

Vi blir vana vid den årstiden vi befinner oss i, och skaffar oss rutiner och vanor som passar den årstiden. Sedan tycker vi inte om förändringar. Det är bra som det är.

Vi människor är biologiskt och tankemässigt programmerade för att ha olika reaktioner på förändringar. Varför vi är ovilliga att lämna vårt comfort-zone kan bero på följande:

  • Det finns trygghet i det bekväma. Här kan det handla om behovet av kontroll. Det som är bekant ger en känsla av trygghet.
  • Det okända skrämmer oss. Vi vill inte gärna ta risker. Vad ska det vara bra för?
  • Vi gör motstånd mot att ändra våra rutiner och vanor. Förändring kan innebära att våra rutiner och vanor behöver ändras, vilket kan bli jobbigt och obekvämt.

När en ny årstid kommer, har vi inget annat val än att acceptera förändringen. Vi tycker inte det är kul, vi blir ledsna och ångestfyllda, men vi har liksom inget val.

Vi måste hoppa in i det nya.

Vi stressar oss till glädje

Jag har märkt att när solen skiner brukar gymmet jag tränar på bli överfullt. Folk kämpar och kämpar. Men under snöiga aprildagar, brukar det bli tomt på gymmet.

Våren (och sommaren) kopplas ihop med förälskelse, bröllop, resor och beach-bodies. Förväntningarna för med sig stress då vi vill att det ska hända mängder med positiva saker och vi förväntar oss att våra drömmar ska bli verklighet.

Samtidigt känner vi av pressen att vara glada och lyckliga. När vi märker att no-way du kommer att gå ner femton kilo på två månader och få synliga magmuskler, blir vi ledsna och nedstämda.

Vad ska folk säga om mig nu då? (tänker vi)

Vi börjar hysteriskt dejta för att tvinga fram ett förhållande då det känns socialt oacceptabelt att gå runt och vara ensam under våren och sommaren.

Det finns våra egna krav på hur våren borde vara och vi lever med inbillningen om hur vi tror att andra vill att vi lever våra liv under våren och sommaren.

Personligen tycker jag att när vi stressar oss till glädje, blir vi istället besvikna och ledsna. Det gäller därmed att ha sina mål, motiv och visioner, men att ta varje dag som den kommer. 

Vi må ha våra livsplaner färdigskrivna, men det är i de spontana stunderna i livet som vi upplever den riktiga lyckan.  Vi kan planera våra liv, men vi kan inte tvinga fram att leva.

Lektion

Nedan länker jag till en lektion om psykisk ohälsa där jag förklarar vad ångest är.

Foto: Juan José Valencia Antía

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiUncategorized

Krisens berättelse – lyssna

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Här kommer ännu ett blogginlägg om kriser. Varför jag väljer att skriva om ämnet beror på att vi människor inte är förberedda på plötsliga händelser i livet, då de flesta av oss lever in i sina vardagliga rutiner och tror att dåliga saker bara händer andra.

Kunskaper om förlustkriser och situationskriser är viktiga för vuxna, men också för ungdomar.

Definitionen av en kris

Kris blir det när ens livsvärldar kollapsar: den fysiska, den sociala, den personliga och/eller den andliga. Krisen kan komma plötsligt eller smygande.

Den plötsliga krisen är situations-/förlustkris som liknas rånaren som plötslig dyker upp, tar allt du har och lämnar dig fattig.

Den smygande krisen däremot liknar personen som först blir bekant med dig, umgås med dig ett tag och sakta stjäl hen bitar av dina ägodelar varje dag – tills du ingenting har kvar.

Den smygande krisen drabbar oss i form av utbrändhet och utmattningssyndrom.

Upplevelse av en kris

En händelse som upplevs som traumatisk hos en person, kan påverka en annan person minimalt. 

Varför vi reagerar olika på traumatiska situationer och kriser, har med våra kognitiva scheman, livserfarenheter, vanor samt  uppväxtmiljö att göra.

I förra blogginlägget refererade jag till den plötsliga krisen som “förlustkris”. Värd att notera  är att förlustkrisen kallas emellanåt för situationskris.   

Situationskris/förlustkris är oväntade upplevelser som kan drabba en individ. 

Att råka ut för en bilolycka, uppleva en översvämning eller jordbävning eller bli offer för ett brott är bara några få typer av situationskriser. 

Att bli av med sitt jobb, få en sjukdomsdiagnos eller få sin heder kränkt, är andra typer av situationskriser och upplevs olika hård av olika individer. 

Tecken på kris:

Vet man i förväg att man är på väg in i en personlig kris? Svaret är ja. Här är några tecken på att en personlig kris kan vara nära: 

  • Viktuppgång eller viktnedgång.
  • Sämre prestationsförmåga på jobbet eller i skolan.
  • Drastiska sömnrubbningar och insomnia. 
  • Humörsvängningar, irritation, aggressivitet i den mån som personens närmaste reagerar på.
  • Ointresse för hobbies och aktiviteter som man tyckte om innan.

Psyket är mystiskt där det inte alltid går att exakt berätta vad felet finns och vad som utlöser psykisk ohälsa. 

Flera tillstånd påminner om varandra så det är viktigt att vara medveten om kroppens signaler och söka hjälp i god tid.

Kris och trauma går oftast hand i hand och kräver liknande behandling. Den kris-/trauma drabbade måste bli erbjuden hjälp och stöd.

Som en frö inplanterad i jorden

Om man upplever en kris, innebär det att det är kört för individen? Svaret är Nej!

Även om det inte känns så, kan individen faktiskt utvecklas av en kris – bara man får rätt hjälp med att bearbeta de kritiska faserna.

Lite fint är det att ordet “kris” på kinesiska innebär fara och möjlighet. Ur krisen kan alltså något bra födas.

En möjlighet.

Om nattens mörker aldrig kommer, hur ska vi veta hur ljuset ser ut? 

Om det inte regnar, hur ska då frukter växa? 

Kontraster behövs för att vi ska lyckas hitta vårt autentiska jag – och för att förstå att vi är en med universum.

När krisen accepteras av oss, kan det komma positiva saker ur den. Att bekämpa förändring däremot kan skapa emotionell ångest som kan försvåra livet och leda till psykisk ohälsa och rädsla för framtiden. 

Att förändras är att bli illojal mot sina tidigare värderingar, andras förhoppningar och krav och behov av en.

Först: låt bara tiden läka såret.

Krisen och självsabotage

När man befinner sig djupt in i mörkret och har förlorat kontrollen över hela/delar av sitt liv, kan det kännas hopplöst, skrämmande och meningslöst att leva.

Jag har själv varit där och vet precis vad jag skriver om.

Det är mänskligt att känna frustration och fråga sig själv:”Varför jag? Varför så orättvist? När slutar det göra ont?”.

Tro det eller ej, så drabbas alla människor av olika sorters kriser någon gång/flera gånger i livet.

Om det känns som om universum har en agenda att straffa just dig, så är det absolut inte. Vi upplever svårigheter för att vi är människor. 

Men! oavsett hur mörkt eller svårt en situation känns, är självskadebteende (självmordstankar, självmordsförsök) aldrig lösningen. 

Vid svårigheter, trauman och kriser, försök bara att finnas. Existera varje dag.

Ge dig själv beröm bara om du har orkat ta dig till gymmet eller kunnat gå ut för att handla.

Var nöjd om du har kunnat läsa några sidor i en bok eller orkat hjälpa ditt barn med hans/hennes läxor.

Tro på att det finns ljus i slutet av en mörk tunnel och att det hör till ovanligheterna att ljuset är från strålkastare på ett tåg.

Försök att inte förlora hoppet.

Videon nedan illustrerar enkelt vad en kris innebär:

_____

Foto: Unsplash

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Psykisk (o) hälsa – Acceptera, Läka och Förändra

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Imorgon är alla hjärtans dag och av den anledningen skriver jag detta blogginlägg som en gåva till dig som besöker min blogg.

Om du känner ångest för Valentine, läs blogginlägget som jag skrev förra året: KÄRLEKENS DAG OCH ÅNGESTEN

Alla mår vi dåligt någon gång

Det finns få människor i världen som inte någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa.

Med psykisk ohälsa i detta sammanhang menar jag inte psykiska störningar och psykiska sjukdomar, utan emotionella påfrestningar som får oss att tappa kontakten med oss själva.

Det är när vi hamnar i en mörk bubbla och liksom tappar vägen ut. Det är när vi hittar oss själva i en korsning och inte riktigt vet vilken väg vi ska ta.

Vi hamnar i en kris och känner att vi har tappat kontrollen.

Snön inom oss

Psykisk ohälsa kan antingen skapas av vardagliga händelser – liksom små snöbollar som bildar en lavin inom oss, eller så faller det ner en färdigutvecklad lavin på oss från toppen av ett berg (i form av en förlust eller trauma).

Oavsett om lavinen har bildats inom oss eller överraskar oss genom ett fall, blir vi tvungna att möta den.

Vi behöver sedan värma upp oss själva så snön inom oss smälter och blir till rinnande vatten. 

Läkningsprocessen

Skulle vi bryta armen kan vi inte skynda på att såret ska läkas, eller hur? Vi låter tiden läka såret och försöker under läkningsprocessen vårda armen. 

Psykologisk läkning bör ske på samma sätt. Bara för att psykologiska sår inte syns, betyder det inte att de inte finns.

Vi måste bromsa ner, ge oss själva tid att läka, samtidigt som vi ger oss själva kärlek och omtanke.

Tips för att hantera mentala svackor

Nedan följer ett antal tips som kan vara värda att notera, om du mot förmodan skulle få ditt psyke överbelastat.

1. Att acceptera sig själv som en helhet 

När vi hamnar i någon sorts mental svacka är det vanligt att vi förnekar för oss själva om att vi mår dåligt.

Det är lättare att ignorera kroppens signaler än att acceptera att just nu är det tufft. 

Det händer alltför ofta att man vid psykiska påfrestningar använder känslofokuserade lösningar som t ex: “supa bort” problemet eller att använda sig av andra ångestdämpande metoder såsom manisk shoppande eller  överkonsumtion av mat (och annat).

Första steget i att läka sig själv är att acceptera att någonting känns “fel”. Ställ frågor till dig själv som: 

Varför får jag ångestattacker varje söndag? 

Varför känns det motigt att stiga upp ur sängen? 

Varför orkar jag inte göra det jag gillade att göra?

Varför är jag lättirriterad och känner aggressivitet?

När vi vågar acceptera kroppen och själens signaler, får vi lättare kontakt med våra grundkänslor. 

Det kanske finns en obearbetad sorg bakom den där ilskan?

2. Förändra – handlingsprocessen

Ett andra steg i läkningsprocessen är att förändra den nuvarande situationen. Är du trött/matt, kanske är det dags för vila? Befinner du dig i en kontext där du blir nedtryckt, kanske är det dags att lämna?

Är du missnöjd med din vikt, kanske ska du börja träna?

Att skriva ner vad det är som bekymrar kan vara till hjälp under handlingsprocessen.

3. Självkänsla – grunden för ett starkare psyke 

Självkänsla är din egen bild om din person och hur du ser på dig själv. Lägre grad av självkänsla leder till osäkerhet och en känsla av att man inte förtjänar andras respekt. 

Låg självkänsla gör att vi tvivlar på våra förmågor och ser hellre fel i oss själva än att uppmärksamma de djupa potentialerna som finns inrotade i alla oss människor.

Personer som har vuxit upp med ambivalent anknytning – det vill säga med föräldrar som har varit on-and-off med sitt barn – kan lida av dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Dessa personer har större behov av trygghet, närhet och att bli sedda och bekräftade.

Personligen tror jag på alla människors fulla potential och är övertygad om att de flesta kan stärka sin självkänsla genom en stimulerande och trygg miljö.

Låt dig guidas igenom livet av villkorslös kärlek, men glöm inte att sätta upp tydliga gränser. 

4. Meningen med livet 

Vi ifrågasätter meningen med livet när vi upplever psykisk påfrestning. Om meningen med livet har jag skrivit ett par blogginlägg, men här kommer en sammanfattande version:

Meningen med ditt liv behöver inte vara att tjäna miljoner eller bli världsberömd, utan ditt jobb som du går till varje morgon. Insatsen du gör dagligen är meningen med livet.

Håll hoppet vid liv genom att ge villkorslös kärlek till någon annan. Livet får mening när vi lever inte bara för oss själva utan också för andra. Lev och lär dig igenom lidandet. 

Svårigheter i livet kan emellanåt utveckla vår personlighet. 

5. Att vara autentisk

Nummer fem på listan är att vara autentisk, dvs att vara ärlig mot sig själv och mot andra. Att vara positiv är viktigt, men det ska inte gå till överdrift.

De som förnekar sina negativa känslor och skäms för att visa sig sårbara, mår dåligt i tysthet när ingen ser på. 

Livet är fullt av hinder och problem. Det är genom problemlösning som vi upplever mening i tillvaron.

Du får hemskt gärna göra positiva tolkningar av händelser i ditt liv, men förneka inte dina jobbigare känslor när de väl uppstår.

Även obehagliga känslor är en del av oss. Att förneka dessa är som att förneka en del av oss själva.

Foto: Voicu Horațiu

0 kommentarer
Existentiell Psykologi

Främling bakom dörren – dikt om hopp och besvikelse

av Azita Miakhel
1 minuter läs

Hon stod bakom dörren, försiktig knacka på,

med ångest och rädsla, med det mod hon förmå.

Hon knacka och knacka, men ingen ville öppna,

hon såg sig runtom och deras blickar glodde på.

Hon väntade länge, och ännu en stund mer,

till slut hörde hon stegen som verkade raska på.

Vad vill du? Hörde hon jätten fråga.

Med gråten i halsen undra hon om hon kunde stiga på?

Stiga på?

Frågade jätten förvånad, vadå stiga på?

Hon sa hon ville in, hon ville ha trygghet, hon ville bli sedd,

men jätten hånade högt och ville återgå,

Hon frågade “varför, varför kunde hon inte komma in?

Jätten tittade förvånad, hur kunde hon inte förstå?

Förstå vad? Frågade hon.

att du är inte en av oss sa jätten,

att du är främlingen,

att du är annorlunda.

Jag stänger dörren och alla fönster med,

ta vägen där borta och börja nu gå.

Hon tog ett steg tillbaka medan på dörren hon tittade på,

hon tog den vägen som han hade pekat på.

Hur många fler dörrar som är stängda, hade hon ingen aning om,

men hon tittade på himlen som var vacker och klarblå.

Marken var hård och vägen lång,

hon hade nuet, framtiden kunde ingen förutspå.

______

En dikt av Azita Miakhel

Foto: Timothy Eberly

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

Väljer du att titta bort?- om civilkurage

av Azita Miakhel
4 minuter läs

För några dagar sedan blev jag vittne till en fruktansvärd händelse på gymmet. Det var ett gäng män som efter en ordväxling med en ensam kvinna blev aggressiva och började hota och trakassera kvinnan.

Händelsen

Först närmade sig en av männen kvinnan och började svära och skrika, sedan den andra, den tredje … och den femte … och däremellan några som samtidigt skrek och svor.

Det var tydligt att kvinnan var rädd och desperat försökte få männen att lugna ner sig – men förgäves. Svordomara blev allt mer intensiva och risken för att någon av männen skulle göra kvinnan illa, blev bara större.

Att få höra allt som männen ville göra med kvinnan, var rent av gräsligt att höra.

Fråga mig inte vad jag gjorde i den här situationen då jag gjorde mer än jag borde. Tro på mig när jag säger att jag inte blev en passiv åskådare av det inträffade.

Jag gjorde det jag förmådde mig att göra.

Mitt under trakasserierna och hoten tittade jag runt på gymmet i hopp om att någon skulle hjälpa kvinnan. Vad jag iakttog chockade mig den dagen: Två unga kvinnor (varav en anställd på gymmet) stod och bevittnade händelsen med ro, hån och skratt.

De tyckte tydligen att förödmjukandet av kvinnan var underhållande – hit med popcornen and let’s watch the show.

Ingen av dem gjorde ens ett försök att hjälpa kvinnan.

En manlig anställd på gymmet höll sig kvar i receptionen och såg på hur kvinnan hotades – från distans.

Gymvärdarna varken hjälpte kvinnan eller ringde efter hjälp. De bara tittade på.

Jag tittade runt igen och såg att uppskattningsvis sju personer tränade i närheten av kvinnan och nyfiken tittade på trakasserierna, men absolut ingen gick fram för att hjälpa kvinnan eller visa något stöd.

Eller ringa efter hjälp.

Nu tänker du kanske, varför såg folk på men ingen reagerade? Du kanske tänker att du hade minsann hjälpt kvinnan om du var där – men helt ärligt tvivlar jag på det.

Låt mig berätta varför.

Åskådareffektens förbannelse

Vad som hände efter situationen kan jag inte skriva om, men jag vill göra en socialpsykologisk analys av varför människor blundar när någon far illa ut.

Åskådareffekten (The Bystandard effect på engelska) är en socialpsykologisk term som förklarar varför människor i grupper väljer passivitet istället för att hjälpa någon i behov av hjälp.

Åskådareffekten betyder förenklad att ju fler personer som bevittnar en händelse, desto färre reagerar, därför att alla tänker att någon annan måste agera först.

Man lämnar ansvaret till ”någon annan” och vill personligen inte bli involverad. Klippet nedan handlar om åskådareffekten.

Experimentet är gjort i London och visar på hur lite folk hjälper en människa i nöd när de befinner sig i en större folkmassa:

Civilkurage då?

Civilkurage innebär att ha mod att stå för sina värderingar och moral även när det innebär en personlig risk för den enskilda individen.

Vidare är civilkurage förmågan att stå upp för orättvisor och våga hjälpa någon som är i nöd.

Civilkurage är att konfrontera någon eller att utföra ett hjältedåd som t ex att rädda någons liv. Men civilkurage är också att stå upp för orättvisor, missförhållanden och förtryck.

Vi älskar historiska hjältar som vågade stå upp för sina värderingar och med risk för sina liv kämpade för mänskliga rättigheter och friheter.

Kvinnan med väskan

Alla blir inte hjältar i omgivningens ögon

Vi avgudar en person som räddar någon från ett brinnande hus, men den individen som larmar om missförhållanden på en plats kan lätt stämplas som förrädare.

Jobbiga personer vill man bara få bort. Det är mycket enklare med följsamma, konforma människor med dämpad kritisk förmåga.

Människor som har mod att berätta/uppmärksamma missförhållanden och problem, kan riskera sina jobb, sina relationer och till och med sina liv.

Så varför involvera sig överhuvudtaget?

Slutord

En anledning till varför folk tittade på när kvinnan på gymmet blev hotad till livet, kanske berodde på att de inte ville riskera något? Och valde därmed att inte agera?

Kanske ville de hellre förbli passiva åskådare än någon som blandar sig i och mot förmodan får stryk?

De kanske inte ville bli en del av problemet? Då var det enklast för dem att titta på men inget göra (?).

Jag höll i alla fall inte tyst i den bisarra situationen, det kan jag lova, men jag rekommenderar inte andra att vara som mig.

Man ska inte behöva bli traumatiserad.

Oss emellan; mitt stora problem i livet är att jag inte kan hålla tyst. Det kryper i huden på mig när jag ser/hör någonting orätt utan att säga vad jag tycker.

Tänk så långt jag hade kommit i livet om jag bara var söt och följsam. Yes sir … No sir liksom. Enkelt och konform.

Alla blir vi inte ihågkomna som Nelson Mandela, Martin Luther King eller Astrid Lindgren. Många “hjältars” historia slutar med att de blir isolerade, övergivna, sjuka och bortglömda och i värsta fall få sina liv förstörda.

Vill du visa vardaglig civilkurage, var beredd på att det inte alltid blir bekvämt.

Ibland är det svårt att vara modig och du kommer förmodligen att inte få en egen staty.

Däremot när du gör rätt, finner du sinnesro och en inre frihet. När vi hjälper andra, hjälper vi oss själva att hitta meningen i våra liv.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Ikväll skriver jag i affekt

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Du kanske är van vid mina psykologiska (och sociologiska) analyser där jag utgår från fakta och teorier när jag analyserar vardagliga händelser som leder till psykisk ohälsa.

Men den här texten blir annorlunda. Jag känner för mycket ikväll och emotionerna väller ut. Så jag skriver i affekt. Jag skriver det jag känner och jag känner (för) mycket.

För några veckor sedan hängde sajten Dumpen.se ut en anställd på en grundskola som hade i avsikt att utnyttja ett barn i sexuellt syfte.

Jag läste delar av chattkonversationen (klarade inte av att läsa hela) på Dumpens hemsida och det fick mig att må illa.

Det som kom fram om den anställde i Dumpens video vet vi, men jag är rädd för allt vi inte vet – nej Azita, sluta spekulera.

Kanske bitter kanske inte

Detta inlägg kommer att låta bittert och negativt för en del – och kanske är jag bitter. Kanske aningen negativ också. Eller så är jag rädd?

Kanske är jag besviken, uppgiven och aningen trött på att ondska finns bland oss?

Kanske skrämmer det mig att “de goda” inte gör sin del för att motverka/förebygga ondskan?

Du må tänka: Man kan inte förebygga allt – och det är förmodligen sant. Men varför känns det som om vi kan åstadkomma mirakel på jorden om vi bara hade “balls to do that”?

Jag har läst mycket stoisk filosofi så låt mig berätta att jag är inte rädd för döden (den händer och den är säker).

Däremot finns det en lista på saker som skrämmer mig:

  • Jag är rädd för pedofiler som arbetar med barn.
  • Jag är rädd för kvinnohatare som arbetar med jämställdhetsfrågor.
  • Jag är rädd för den systematiske kränkaren som arbetar med demokrati och jämlikhet.
  • Jag är rädd för främlingsfientlige som arbetar med integration.
  • Jag är rädd för narcissister som får makt över människors liv och använder den makten utan samvetskval.
  • Jag fruktar alla kvinnohatare (jag vet att jag upprepar mig).
  • Jag är vidare rädd för alla de som bevittnar orättvisor men håller tyst och tittar bort.

Nu har jag avslöjat mina innersta rädslor här på Internet. Jag är känslosam, jag är fundersam. Jag känner ambivalens. Ska jag fortsätta kämpa för en bättre värld eller ge upp?

Ensam är jag inte stark. Det har jag fått bevisat för mig tydligt i det senaste.

Visionsbubblan

Helst av allt vill jag ha kvar min vision och mitt hopp om ett tryggare samhälle. Ett samhälle som tar hand om alla sina barn och ger dem villkorslös kärlek.

Ett samhälle som skyddar, uppfostrar och sätter gränser. Ett samhälle som tar främst hand om de mest sårbara – barnen och ungdomarna.

Min vision är som en osynlig bubbla jag bär runt mig, men de gånger det görs hål i bubblan och jag blir tvungen att se verkligheten som den är, blir jag varse om min naivitet.

Ofrivillig blir jag emellanåt tvungen att se igenom hålen i visionsbubblan – det kalla, det hårda och det tuffa.

Hittills har jag många gånger lyckats laga de hål som görs här och där i min bubbla, men tänk om den spricker helt någon gång?

Innerligen hoppas jag att bubblan inte spricker helt. Jag råkar gilla den. Den är en del av mig.

Jag vill gärna hjälpa till att skapa en bättre värld (samhälle). Min fråga är om du kan tänka dig att skapa den tillsammans med mig?

0 kommentarer