Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Kategori:

Psykologi

PsykologiSamhällskunskapSociologi

Psykologisk manipulation och polarisering

av Azita Miakhel March 13, 2025
8 minuter läs

Många upplever destruktiva relationer men har svårt att identifiera sig som offer för “psykologisk krigföring”.

Jag vill dela min egen erfarenhet av en relation där manipulation och känslomässig kontroll präglade min vardag. Personen jag träffade njöt av att psykiskt skada mig.

Han kränkte mig när jag uttryckte negativa känslor, samtidigt som han var vänlig och uppskattad av andra. Han berömde vänner, kollegor och till och med sina ex-partners, men aldrig mig.

Det hela fick mig att tvivla på mitt egenvärde och ifrågasätta om jag var problemet. När jag tog upp mina känslor avfärdade han dem som fantasier.

Efter ett år av detta var jag nedbruten och rädd för att uttrycka mig.

Så frågan är: Varför fungerar den här taktiken så effektivt när man vill krossa någons självkänsla?

För att det handlar om makt och kontroll. Att skapa osäkerhet hos offret för att stärka sin egen position.

Samma dynamik kan ses i bredare samhällsstrukturer, där manipulation och känslomässig påverkan används inom politik och maktspel för att hålla människor lojala, tysta eller osäkra på sin egen verklighetsuppfattning.

Orsaken bakom förövarens beteende

Manipulatören nedprioriterar sitt offer och lyfter andra för att skapa en känsla av otillräcklighet hos offret och få det att kämpa mer för bekräftelse.

Genom att uppträda vänligt och charmerande inför andra skapar förövaren en fasad av att vara en god person, vilket gör det svårare för offret att bli trott om det försöker berätta om övergreppen.

I vissa fall används också triangulering, där förövaren spelar ut olika personer mot varandra. Uttalanden som “Varför kan du inte vara mer som X eller Y?”.

Att säga “andra tycker inte att du har rätt, det är bara du som överreagerar” är ännu en taktik som används för att ytterligare bryta ner offrets självkänsla och isolera det från potentiellt stöd.

Psykisk manipulation som en kontrollmekanism

Psykisk manipulation är en subtil men kraftfull metod för att kontrollera andra. Den används både i personliga relationer och på samhällsnivå av beslutsfattare för att forma opinioner och styra människor.

Manipulation kan ske genom medveten förvrängning av information, selektiv kommunikation eller emotionella strategier som skapar osäkerhet hos mottagaren.

Genom att gradvis förändra hur en person eller en hel befolkning tolkar verkligheten kan förövaren skapa en känsla av beroende, rädsla eller osäkerhet, vilket gör att den manipulerade tappar sin förmåga att fatta självständiga beslut.

Vi sväljer allt utan ifrågasättande. Bara rädda mig liksom.

Manipulatörer använder ofta tekniker som spelar på känslor snarare än logik, eftersom människor är mer benägna att påverkas av rädsla, skuld och osäkerhet än av objektiva fakta.

På en personlig nivå kan detta innebära att en individ utsätts för systematisk nedbrytning av sin självkänsla, medan det på samhällsnivå kan innebära propaganda, desinformation och polarisering för att styra folkets åsikter och handlingar.

Att skapa självtvivel

Gaslighting är en vanlig metod där förövaren förnekar, förvränger eller ifrågasätter offrets verklighetsuppfattning.

Uttalanden som “Det där hände aldrig, du fantiserar” eller “Du överreagerar alltid, “varför kan du aldrig vara lugnare?” är typiska exempel.

Syftet med detta är att få offret att tvivla på sig själv, vilket gör det svårare att stå emot manipulationen, då man skapar en sorts beroende med personen som ger brödsmulor och tar bort dem lika snabbt.

Vår självkänsla är kärnan i vår personlighet. Om benen håller dig på marken, ser självkänslan till att du inte tappar kontrollen, att du litar på din egen förmåga och känner ditt självvärde.

En knäckt självkänsla resulterar i en identitetsförändring där den drabbade blir splittrad, ofokuserad och osäker samt riskerar att utveckla självskadebeteende – i värsta fall kan det leda till självmord.

Manipulatörens syfte är just detta: att bryta ner offrets självkänsla och njuta av att han/hon lider.

Andra manipulativa metoder

Tyst behandling är en form av bestraffning där förövaren ignorerar eller undviker sitt offer för att skapa känslor av osäkerhet och skuld.

Emotionell utpressning är ytterligare en taktik som används för att kontrollera genom hot och skuldkänslor; exempelvis genom att påstå: “Om du lämnar mig kommer jag att skada mig själv/eller dig”

Isolering är en annan taktik där förövaren skapar misstankar och konflikter för att hålla offret borta från stödjande relationer och vänner. Om förövaren och offret är delar av samma gemenskap, sprider den första rykten och baktalar andra i gruppen för att socialt isolera offret.

Och du kan ju tänka dig vilket helvete det blir om personen sitter i en maktposition och kan infiltrera dina möjligheter.

I mitt fall förekom utpressning, men den biten är för känslig för att tas upp här.

Manipulation i politiken och i samhället

Samma manipulationstekniker som används i destruktiva relationer kan även förekomma inom politiken.

Makthavare kan lätt förvränga eller förneka verkligheten för att skapa förvirring och osäkerhet hos allmänheten. En regering kan exempelvis konfronteras med ekonomiska problem men ändå hävda att “vi har aldrig haft det bättre”.

Statistiken säger t ex att matprisera är för höga, men politikern kan skaka på huvudet och säga “handla billigare mat”.

Vidare kan protester och folkligt missnöje avfärdas genom att demonstranter kallas “kaosmakare” och “upprorsmakare” eller att dessa påstås vara styrda av utländska intressen, trots att kritiken bygger på verkliga samhällsproblem och missnöje.

Målet med denna manipulation är att få befolkningen att tvivla på sina egna upplevelser, vilket leder till passivitet och en oförmåga att organisera sig mot maktmissbruk. Rädsla gör att man inte vågar kritisera.

Och här min vän, kan du tagga diktatur.

Polarisering och “vi mot dem”

Genom att skapa en yttre fiende kan ledare ena sina anhängare bakom sig själva och sin politik. Utsagor som “Invandrarna tar era jobb” eller “allt är utlänningars fel” syftar till att rikta ilskan mot en utpekad grupp istället för mot de egentliga makthavarna.

När befolkningen är upptagen med interna konflikter ifrågasätter de inte de styrandes beslut eller handlingar.

Jag har skrivit flera blogginlägg om syndabockstänkande. Gör en sökning på webbsidan.

Tyst behandling och censur

Maktutövare kan ignorera och marginalisera kritiker genom att begränsa pressfriheten, kontrollera nyhetsrapporteringen eller censurera sociala medier.

Genom att tysta oppositionella röster kan de styra narrativet och förhindra att alternativa perspektiv får genomslag. I auktoritära regimer sker detta genom direkta förbud, arresteringar av journalister och nedstängning av kritiska medieplattformar.

I mer subtila former, även i demokratiska samhällen, kan makthavare utöva påtryckningar på mediehus, finansiera propagandakanaler eller använda algoritmer på digitala plattformar för att begränsa räckvidden av oppositionella budskap.

Ett effektivt sätt att upprätthålla censur är att skapa en kultur av självcensur, där journalister och opinionsbildare undviker känsliga ämnen av rädsla för repressalier, utfrysning eller förlorade karriärmöjligheter.

Konsekvensen blir att obekväma sanningar förtigs, samhällsdebatten styrs och befolkningen hålls i okunskap eller passivitet.

Censur är därmed inte bara ett verktyg för att skydda makthavarna från kritik, utan även ett kraftfullt sätt att forma hur människor tänker, vad de ifrågasätter och vilka sanningar de tar för givna.

Och vet du vad? Det går inte en enda vecka utan att någon (oftast en person i politisk-/maktposition) ber mig att hålla tyst, annars då …

Trauma bonding

Trauma bonding innebär att en person utvecklar starka känslomässiga band till någon som manipulerar eller skadar dem.

Detta sker genom en cykel där förövaren inledningsvis är kärleksfull och omtänksam, men sedan börjar bryta ner offret genom kritik, kränkningar, tystnad och hot.

När offret är som mest sårbart kan plötsligt en positiv vändning ske – en ursäkt, en kärleksfull gest eller ett löfte om förändring. Denna växling mellan smärta och bekräftelse skapar ett emotionellt beroende där offret hoppas på att den goda sidan av relationen ska återvända.

Destruktiva förhållanden tenderar att skapa dopaminberoende hos den parten som har hamnat i underläge.

Trauma bonding i politiken

Även inom politiken kan trauma bonding förekomma, där politiker skapar en “räddare mot fiende”-dynamik.

Genom att spela på rädsla och osäkerhet framstår de som befolkningens beskyddare, samtidigt som de i praktiken manipulerar och skadar dem. Anhängare kan försvara ledare trots lögner eller korruption, eftersom de känner en djup känslomässig koppling till sina ledare.

Ett exempel är när Åkesson skriver ett inlägg på sociala medier och tiotusentals gillar och delar inlägget.

Partier där taket är lågt och grupptänk för stor, radikaliserar oftare än partier där medlemmar känner att de får utrymme att ventilera sina åsikter och kritisera politiska processer.

Trauma Bonding har använts historiskt både i totalitära regimer och i demokratier där ledare utnyttjar kriser för att stärka sin position.

Slutord

Förmågan att genomskåda manipulation är avgörande för att kunna skydda oss själva och våra närmaste från skadliga påverkan.

Ju mer medvetna vi är om de tekniker som används för att manipulera oss, desto bättre kan vi försvara oss mot destruktiva krafter.

Kunskap om manipulation ger folk möjlighet att ifrågasätta och sätta gränser för de krafter som försöker forma vår verklighet på ett sätt som inte är i vårt bästa intresse. Denna medvetenhet är inte bara viktig i våra personliga relationer, utan också i vårt samhälle.

Manipulation på samhällelig nivå kan påverka politiska beslut, ekonomiska system och sociala strukturer, och det är genom att förstå dessa processer som vi kan skydda demokratin och vår kollektiva frihet.

Att stå emot manipulation handlar om att stärka vår förmåga att tänka kritiskt, att ifrågasätta den information vi får och att stå upp för våra värderingar och rättigheter. Här är det mycket viktig att utveckla den källkritiska förmågan.

I slutändan är kunskap makt. Genom att utveckla vår förmåga att genomskåda manipulation kan vi inte bara skydda oss själva utan också bidra till en mer medveten och motståndskraftig samhällsstruktur där manipulation inte får samma utrymme att växa.


Källor:

  • Wikipedia
  • FOI – Psykologiskt försvar och informationskrigföring
  • BiBB – Gaslighting
  • Wikipedia – Psykologisk manipulation
  • SciSpace – Manipulation i ledarrollen (PDF)
  • Psychology Today
  • Foto
March 13, 2025 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Från lovebombing till silent treatment

av Azita Miakhel March 1, 2025
8 minuter läs

Att skriva “godmorgon” ska inte ta dina krafter

I morse skrev jag med en väninna som var helt förtvivlad. Hon hade skickat ett “godmorgon”-meddelande till en kille hon dejtar men sedan ångrat sig och tagit tillbaka det.Hon berättade att hon skakade och kände sig rädd för hur han skulle reagera.

Hon ångrade att hon ens hade skrivit till honom. Det gjorde mig ledsen att höra. Att skicka ett “godmorgon” till någon man tycker om borde vara en fin gest – ett tecken på omtanke.

Men för min väninna var det inte så enkelt. Mannen hon träffar vill ha relationen helt på sina egna villkor. Hon ska anpassa sig efter honom, men han gör ingenting för att anpassa sig efter henne.

Han bjuder henne aldrig på dejt, spenderar inte en enda krona på henne, samtidigt som han reser på dyra semestrar med sina vänner och familjemedlemmar.

När de ses är det alltid hemma hos honom eller i hans bil, där de tillbringar någon timme – tills han har fått nog och ber henne gå hem. Hon får inte ringa honom alls och skulle hon göra det, blir hon ignorerad, utskälld och slutligen blockerar han henne i några veckor – tills han känner att det är dags att komma tillbaka igen.

När hon ringer för att prata, svarar han inte och säger sedan att hon ringer bara för att kontrollera och därmed svarar han inte.

Vardagspsykologi

Det var länge sedan jag skrev ett blogginlägg om vardagens psykologi, men efter det här samtalet känner jag att jag måste. Jag vill försöka förstå och förklara mannens beteende utifrån psykologin.

Kanske kan den här texten hjälpa min väninna och även någon annan kvinna där ute som befinner sig i någon liknande situation.

Lovebombing och silent treatment

Har du någonsin varit med om att någon överöser dig med kärlek ena dagen, bara för att nästa dag ignorera dig helt?

Den där känslomässiga berg- och dalbanan, där du aldrig riktigt vet var du står. Ena stunden får du komplimanger, uppmärksamhet, kärlek och kanske till och med stora löften om framtiden, sedan plötsligt blir det tyst.

Meddelanden besvaras inte, personen drar sig undan, och du lämnas med en klump i magen. Vad hände? – Frågar du dig själv.

Det här kallas att pendla mellan lovebombing och silent treatment, och det är ett riktigt effektivt sätt att bryta ner någon känslomässigt och mentalt.

Lovebombing – när allt känns för bra för att vara sant

I början, eller under en period känns det fantastiskt. Personen ger dig all sin uppmärksamhet, skickar fina meddelanden, vill träffas ofta och kanske pratar om framtiden.

Du känner dig speciell. Du är utvald. Du är full av energi och euforiska känslor.

Äntligen har du hittat någon som verkligen ser dig och älskar dig villkorslöst.

Men det du kanske inte vet är att lovebombing inte handlar om genuin kärlek – det handlar om kontroll och manipulation.

I början kan det kännas överväldigande vackert, som att du har träffat någon som ser och uppskattar dig på ett sätt som ingen annan gjort tidigare.

Men det som verkar vara en djup och intensiv kärlek kan i själva verket vara en manipulativ strategi för att snabbt skapa ett beroende.

Tänk på knark här. Pillret ger energi, eufori och känslor av att sky is the limit. Fram tills drogen börjar skapa ett missbruk och man blir beroende av intaget.

När någon är överdrivet på, snabb med stora ord och nästan för intensiv i sin kärlek, kan det vara en varningssignal.

De kanske säger att de aldrig har känt så här för någon förut, att du är deras själsfrände, eller att de vill planera en framtid med dig. Du är den bästa som har hänt honom. Bästa ligget, bästa kyssen, bästa sällskapet.

De överöser dig med komplimanger, kärleksförklaringar eller konstant uppmärksamhet.

Du går på moln. Visst är slottet i luften vackert?

Problemet här är att detta sällan är hållbart eller äkta. Det som först känns som en passionerad kärlekssaga kan snabbt vända, och plötsligt börjar personen dra sig undan, ignorerar dig eller ställa krav som får dig att känna att du måste “förtjäna” deras uppmärksamhet igen.

När du vill uttrycka känslor, frustration eller vill kommunicera, får du höra att det är ditt fel att han har klippt bort och avvisar dig.

Om du var lite mer logisk, lite mer medgörlig och lite mer … då skulle personen inte bli arg.Tänk på att lovebombing handlar inte om att ge kärlek – det handlar om att skapa ett maktförhållande där du blir beroende av deras bekräftelse.

Först höjs du till skyarna, sedan tas uppmärksamheten bort, vilket gör att du börjar anstränga dig för att få tillbaka den.

Det är en farlig cykel som kan bryta ner din självkänsla och få dig att stanna i en relation där du ständigt tvivlar på dig själv.

När tystnaden tar över – och osäkerheten växer

Men lovebombing kan ändras snabbt. Personen som nyss var så engagerad svarar plötsligt kortfattat, eller inte alls. De blir svåra att nå, drar sig undan och gör dig osäker på vad du har gjort fel.

Du kanske skickar flera meddelanden efter varandra, ringer i förtvivlan och vill bara veta om personen fortfarande vill träffas och ha ett förhållande med dig.

Det är vanligt att offer för lovebombing/silent treatment tappar helt självkontroll och blir så frustrerade att de inte kan låta bli att hysteriskt höra av sig.

Nu när du har lärt dig din läxa, börjar du att anpassa dig.

Du skriver lite mer försiktigt (vågar tex inte skriva godmorgon). Försöker hitta rätt ord. Håller tillbaka för att inte verka ”jobbig”.

Du försöker desperat förstå vad som hände och varför personen förändrades, och vad du kan göra för att få tillbaka den där kärleksfulla versionen av dem (knarket).

Och vet du vad?

Det är precis det som är poängen!

Silent treatment är en form av straff – och den fungerar. Den får dig att känna att du måste “förtjäna” personens uppmärksamhet igen.

Konsekvenserna av lovebombing/silent treatment

Att utsättas för lovebombing/silent treatment gång på gång sliter på självkänslan. Du börjar tvivla på ditt eget värde, blir osäker och kanske till och med beroende av de där korta stunderna av bekräftelse.

När all din energi går åt att ändra din personlighet för att duga för honom, kan du inte ens tänka på att träffa någon annan.

Nedan följer ett antal konsekvenser av den sortens manipulation:

  • Konstant osäkerhet – Du vet aldrig var du står eller vad som gäller. Du saknar kontroll helt. Det är hans förhållande – du råkar bara vara där. Han bestämmer spelreglerna.
  • Sänkt självkänsla – Du börjar tro att det är du som gör något fel. Att du är felet.
  • Ångest och oro – Du går på tå och anpassar dig för att undvika tystnaden. Här blir det vanligt med panikångestattacker men också andra psykosomatiska besvär (illamående, yrsel, huvudvärk).
  • Emotionellt beroende – De fina stunderna blir som en drog du jagar. Och det värsta? När de väl ger dig lite uppmärksamhet igen, känns det som en lättnad. Du är tillbaka i värmen – tills det händer igen. I början är lyckoruset ett par veckor, men just längre tid det går, blir det kortare.
  • Gaslighting och tvivel på den egna verklighetsuppfattningen. Personer som använder dessa manipulationstekniker är ofta skickliga på gaslighting – att få dig att ifrågasätta dina egna känslor och upplevelser. Du kanske hör saker som: ”Du överdriver, jag har inte ignorerat dig‘. “Jag älskar dig, men du måste sluta vara så needy”. “Du inbillar dig att jag är kall mot dig“. “Jag var upptagen med mina föräldrar, men mitt barn, med hunden etc“. Efter ett tag börjar du tvivla på din egen perception och ifrågasätta om du ens har rätt att känna som du gör.
  • Depression och känslomässig utmattning. När du ständigt behöver kämpa för kärlek och bekräftelse kan du till slut känna dig känslomässigt utmattad. Silent treatment skapar en känsla av avvisning och ensamhet, vilket kan leda till nedstämdhet, isolering eller till och med depression.

Hur tar man sig ur en sån här relation?

Det första steget är att inse vad som händer. Det här är inte en sund relation, och beteendet är inte normalt!

Människor som älskar oss bryter oss inte ner mentalt.

De skapar inte osäkerhet och rädsla. De finns där i både glädje och sorg och med dem behöver du aldrig känna att du måste förtjäna deras uppmärksamhet. Kärleken finns där naturligt, för att du är du och för att du är älskad.

Börja därför med att ställa dig själv några viktiga frågor:

  • Mår jag bra i den här relationen?
  • Känner jag mig trygg och stabil, eller går jag ständigt på nålar?
  • Vem var jag innan det här, och hur har jag förändrats?
  • Är jag glad?

Om du inser att relationen tar mer än den ger, att du känner dig osäker, nedbruten och tvivlar på ditt eget värde – då är det dags att gå.

Det kommer inte att vara lätt. Avgiftning från drogberoende är smärtsamt och svårt.

Men att stanna i en relation där du ständigt måste jaga kärlek, uppmärksamhet och bekräftelse kommer bara att tömma dig ännu mer.

Och viktigast av allt:

Riktig kärlek gör dig trygg. Den är jämn, pålitlig och varm. Den får dig aldrig att känna dig otillräcklig – den lyfter dig, stärker dig och får dig att må bra.

Den famnen som tar emot dig i dina svåraste stunder, i den famnen ligger äkta kärlek.

Och tänk på en sak: anknytning är inte samma sak som kärlek. Läs mina andra inlägg om utvecklingspsykologi eller besök Youtube kanalen.

Oavsett vem du är, hoppas jag att när du ringer personen du älskar, att han/hon svarar dig med mängder av kärlek och att du aldrig blir ignorerad.

March 1, 2025 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Psykologin bakom radikalisering och extremism

av Azita Miakhel February 8, 2025
6 minuter läs

Skolmassakern i Örebro 20250204

Den 4 februari 2025 inträffade en av de värsta skolskjutningarna i svensk historia. En gärningsman öppnade eld på Campus Risbergska i Örebro och dödade elva personer innan han tog livet av sig.

Mördaren (terroristen?) Richard Andersson kallblodigt sköt ihjäl sju kvinnor och tre män. Denna tragedi har skakat Sverige och väckt frågor om vad som får en människa att begå en sådan handling.

Vad driver en person till extremt våld? Hur formas radikala idéer? Och kan vi förhindra att fler hamnar i samma destruktiva bana?

Extremism, oavsett om den är politisk, religiös eller ideologisk, är sällan en slump. Det är en process som formas av psykologiska och sociala faktorer.

Här vill jag utforska några av de vanligaste mekanismerna bakom extremism – för att förstå.

Människor behöver mening och tillhörighet

Människor är sociala varelser. Vi söker sammanhang, en känsla av att höra till. För vissa kan extrema grupper erbjuda just det – en plats där de känner sig sedda, uppskattade och viktiga.

Det spelar ingen roll om det handlar om högerextremism, islamism eller någon annan form av radikal rörelse – gemenskapen är ofta en av de starkaste drivkrafterna.

Tänk dig någon som känner sig misslyckad i skolan, utanför i samhället eller som upplever att ingen lyssnar på dem. Plötsligt hittar de en grupp som säger: “Vi ser dig. Vi behöver dig. Du betyder något. Vi håller din rygg. Vi har svaren du letar efter.” Det är en påtaglig lockelse.

De gillar enkla förklaringar och en tydlig fiende

Världen är komplex, men vår hjärna gillar enkla svar. Det är lättare att tänka att en grupp människor bär skulden för samhällets problem än att hantera en verklighet full av nyanser och osäkerhet.

Extremistiska rörelser erbjuder ofta just detta – en tydlig förklaring och en tydlig fiende. Oavsett om det är “muslimerna”, “vänstern”, “invandrare” eller “eliten” som pekas ut, fungerar det på samma sätt.

Genom att skapa en “vi mot dem”-mentalitet kan en grupp stärka sin egen sammanhållning samtidigt som de avhumaniserar sina motståndare.

Sociala medier driver på radikaliseringen

Förr i tiden kunde det vara svårt att hitta likasinnade om man hade extrema åsikter. Idag räcker det med några klick. Internet och sociala medier skapar ekokammare där människor bara exponeras för information som bekräftar deras egna idéer.

Någon som börjar titta på konspirationsvideor om “den stora utbytestesen” får snabbt fler liknande klipp i sitt flöde (Tacka algoritmerna). De blir övertygade om att de har sett “sanningen”, samtidigt som de börjar lita mindre på vanliga nyhetskällor och andra människor.

Ju mer isolerade de blir, desto mer extrema blir deras åsikter. Att regelbundet lägga upp content där en grupp uppfattas som syndabockar, är som mat för den hungrige extremisten som får sina fördomar bekräftade.

Ilska och upplevd orättvisa är en stark drivkraft

Många extremister drivs av en känsla av att ha blivit svikna – av samhället, staten eller en viss grupp människor. Ilska är en stark känsla, och när den får gro utan ventil kan den bli destruktiv.

Det kan handla om någon som inte får det jobb de anser sig förtjäna, som upplever att deras kultur hotas, eller som känner sig maktlös inför globala förändringar.

När en ideologi ger dem en förklaring – och en väg att “göra något åt saken” – kan det leda till en snabb radikalisering.

Önskan om hämnd

Extremister drivs ofta av en känsla av orättvisa och kränkning, vilket kan leda till en önskan om hämnd.

Inom psykologin förklaras detta genom grievance-based radicalization (radikalisering baserad på upplevd orättvisa).

När en person känner sig marginaliserad eller ogynnad – vare sig det handlar om social status, politiska beslut eller personlig förlust, kan ilska och frustration omvandlas till ett behov av att straffa dem som ses som ansvariga.

Gruppidentitet förstärker denna process. Ju mer en person identifierar sig med en radikal grupp, desto mer rättfärdigas hämndhandlingar som en del av en större kamp.

På så sätt blir hämnd inte bara en personlig känsla, utan något de ser som nödvändigt och rättfärdigt. Det finns alltför många personer som på olika sätt försöker rättfärdiga det som massmördaren i Örebro gjorde.

På sociala medier cirkulerar till exempel bilder på honom med budskapet: “Ett ockuperat folk hämnas.”

Ingen blir extremist över en natt

Det är sällan någon vaknar upp en dag och bestämmer sig för att bli extremist. Radikalisering är en gradvis förändring, där en person steg för steg rör sig mot mer extrema åsikter och beteenden.

Först kanske de bara uttrycker frustration över samhället. Sedan börjar de konsumera mer polariserande innehåll, ansluta sig till grupper och ta till sig ett allt mer svartvitt tänkande.

Till slut kan de vara beredda att ta till våld. Det är därför det är så viktigt att fånga upp människor tidigt – att ifrågasätta deras världsbild innan de fastnar i en destruktiv bana.

Kan man förebygga extremism?

Det vill jag gärna tro att vi kan. Här är några av förslag på att stoppa radikalisering:

Bygga upp ett inkluderande samhälle där människor känner sig värdefulla och har en plats.

Polariseringen kring svenskhet har gått till överdrift, där en grupp försöker bestämma vilka som ska räknas som svenskar och vilka som inte hör hemma här.

Vi måste tagga ner och låta alla i landet känna samhörighet med sitt hem och sin identitet. Att vara svensk är så mycket mer än bara etnisk tillhörighet. Låt oss känna oss som en del av samhället.

Sprid inte hat

De senaste två åren har många politikers sociala medier – och även traditionella medier – fyllts med aggressivt innehåll och en tydlig jakt på syndabockar.

När staten misslyckas med att lösa problemen med kriminalitet, pekar de ut invandrare som roten till alla samhällsproblem.

Politiker bör föregå med gott exempel och ena landet, inte splittra det. Jakten på röster ska inte kosta människoliv.

Lära ut kritiskt tänkande i skolan så att människor blir bättre på att genomskåda propaganda och manipulation.

I en tid där information sprids snabbt och ofta utan granskning är kritiskt tänkande en av de viktigaste färdigheterna vi kan ge unga.

Det handlar om att lära elever att analysera och ifrågasätta information istället för att bara acceptera den som sanning.

Ett utbildningssystem som prioriterar kritiskt tänkande minskar risken för att unga hamnar i extremistiska rörelser, eftersom de blir bättre på att genomskåda manipulering och grupptryck.

Att stärka dessa källkritiska färdigheter är därför en viktig del av det förebyggande arbetet mot radikalisering.

Bryta bekräftelsebubblorna genom att uppmuntra dialog mellan olika grupper.

Erbjuda alternativ så att människor har något meningsfullt att engagera sig i. Samhällets institutioner måste aktivt stötta individer som riskerar att radikaliseras.

Det handlar om att erbjuda jobb, praktikplatser och utbildning till dem som känner sig isolerade och utanför. Extremism föds ur rädsla, ensamhet, ilska och brist på känslan av sammanhang.

Om vi kan minska dessa faktorer kan vi också minska extremism.

Slutord

Det är lätt att se extremism som något som bara drabbar “andra människor.”

Men sanningen är att vi alla påverkas av samma psykologiska mekanismer: vi söker mening, vi gillar enkla svar och vi formas av vår omgivning. Därför är det vårt gemensamma ansvar att skapa ett samhälle där färre människor faller in i extremismens fälla.

Det handlar inte om att vara naiv eller ursäkta våldsamma handlingar – det handlar om att förstå varför det händer och vad vi kan göra åt det så inga fler oskyldiga mördas.

Vi har inte råd att blunda längre. Det som hände i Örebro kan hända på andra skolor också, om vi inte arbetar förebyggande.

Hat är som en eld. Om den får brinna ostört sprider den sig och kan till slut förtära en hel nation.

February 8, 2025 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

När jäv och nepotism styr i det tysta

av Azita Miakhel January 29, 2025
9 minuter läs

Korruption är ett fenomen som förknippas med mutor, maktmissbruk och olagliga affärer, men det finns också en mer subtil och svårfångad form av korruption som ofta förbises – den som sker genom jäv, nepotism och informella nätverk. 

Många gånger är det inte enbart pengar som byter händer, utan snarare förmåner, tjänster och lojaliteter som påverkar vem som får möjligheter till ett jobb, en praktikplats eller en befordran.

En av de mest förbisedda formerna av korruption är när personer i maktpositioner favoriserar sina landsmän eller individer med samma kulturella bakgrund, ofta utan att det väcker uppmärksamhet eller ifrågasätts. Detta snedvrider meritokrati, rättvisa och lika möjligheter – men eftersom det sker diskret, förblir det ofta osynligt i den offentliga debatten.

Denna typ av korruption kan utgöra en direkt fara för rättssystemet och demokratin. Jag läste till exempel idag att en nämndeman var jävig när tre män friades för ett uppmärksammat mord (Källa: Aftonbladet).

Liknande händelser har rapporterats i medier, bland annat om socialtjänsten som inte agerade på polisers orosanmälningar eftersom en socialsekreterare hade släktskap med familjen som anmälan gäller.

När individer tar beslut som bryter mot lagar, regler och etiska principer enbart för att skydda den egna släkten, egna vänner eller landsmän – kan vi inte lita på deras objektivitet i beslutsfattande.

När egna intressen går före rättvisa

Jäv uppstår när en person hamnar i en intressekonflikt i en situation där opartiskhet och objektivitet borde vara vägledande. 

Jäv kan förekomma på flera nivåer i samhället:

Inom politiken: När en minister beviljar ekonomiskt stöd till en organisation där hen har personliga kopplingar eller fördelar viktiga politiska uppdrag till nära vänner, bekanta.

Inom rättsväsendet: När en domare dömer i ett fall där en vän eller släkting är inblandad.

Inom näringslivet: När en chef anlitar en konsultfirma där han själv äger aktier.

Jäv undergräver förtroendet för institutioner och skapar en känsla av orättvisa. När människor upplever att beslut grundas på personliga relationer snarare än kompetens och rättvisa, riskerar det att leda till ökad cynism och minskad tillit till samhället som helhet.

Exempel på jäv i praktiken

Ett konkret exempel är när politiker i kommuner beviljar bygglov till företag där deras vänner eller familjemedlemmar har intressen. Även om det på pappret ser korrekt ut, eftersom alla juridiska krav uppfylls, kan beslutet vara påverkat av relationer snarare än objektiva kriterier.

I vissa fall kan det vara svårt att bevisa att jäv påverkar beslut, eftersom det kan döljas bakom argument om att den gynnade parten råkade vara den “mest kvalificerade”. Därför är det viktigt med ökad transparens och tydliga regler för hur intressekonflikter ska hanteras.

Nepotism – När familjeband väger tyngre än kompetens

Nepotism, svågerpolitik eller svågervälde – innebär att gynna släktingar, främst inom politiska kretsar på ett odemokratiskt sätt. Nepotism är en specifik form av jäv där förmåner ges till familj och nära vänner snarare än till den mest lämpade kandidaten. Detta kan ske i både offentlig och privat sektor. Det kan innebära att ge jobb eller kontrakt till vänner utan att följa normala regler eller krav. 

I många kulturer är nepotism en normaliserad del av maktfördelningen. I vissa länder är det nästan en oskriven regel att familjeband går före kompetens. Men även i länder där meritokrati är en officiell princip sker nepotism ofta i det tysta.

Exempel på nepotism i verkligheten

Ett känt exempel är när stora företagsimperier går i arv från generation till generation, trots att det kan finnas mer kvalificerade kandidater utanför familjen. Inom politik har det funnits många fall där en avgående president eller premiärminister har banat väg för en son, dotter eller annan släkting att ta över makten.

Se bara på USA där avgående president benådade sin son och nuvarande president släppte alla de kriminella som stormade Kapitolium. 

För att inte tala om alla nationella politiska skandaler som har fyllt våra medier. En lapp i receptionen, ett hittepå uppdrag för bästa vännen och ge ett  välbetalt jobb till hen som kommer från samma släkt (sista har inte kommit ut ännu).

Problemet med nepotism då?

Problemet med nepotism är att det skapar en sluten elit där möjligheter inte fördelas rättvist. Det kan handla om ett gäng medelålders män som gör upp om makten i en bastu eller i privata chattgrupper. 

Och där går du runt runt i en cirkel och undrar varför du blir bortprioriterad – trots dina arbetslivserfarenheter och kunskaper.

Nepotism gör att utvecklingen stannar upp och minskar motivationen att bli bättre, eftersom de med rätt kontakter får fördelar oavsett om de är bra eller inte.

Eldsjälar dör för att de aldrig fick chansen att förverkliga sina visioner för att man känner lojalitetsband till kompisen som egentligen inte är bäst lämpad för uppdraget.

Det spelar ingen roll hur hårt du kämpar – utan rätt kontakter eller släktband till inflytelserika personer får du nöja dig med det lilla. Men visst, vi kan fortfarande inbilla oss om att du lever i ett fritt land där alla har samma möjligheter.

Landsmän och dolda nätverk – den tysta korruptionen

En av de minst diskuterade formerna av korruption är när människor i maktpositioner gynnar sina landsmän eller personer från sin egen kulturella/religiösa bakgrund. Detta kan ske i flera sammanhang:

Inom arbetsmarknaden –  Chefer som anställer personer med samma etniska eller nationella bakgrund, trots att andra kandidater är mer kvalificerade.

Inom affärsrelationer – Företag som bara samarbetar med leverantörer från en specifik nationell eller etnisk grupp.

Inom den offentlig sektorn – Myndighetspersoner som fördelar bidrag, kontrakt eller tjänster till personer från deras egen gemenskap.

I många fall försvaras detta beteende med argument om att “hjälpa sin egen grupp” eller att “bygga nätverk”. Men när detta sker på bekostnad av meritokrati och rättvisa, är det i praktiken en form av korruption.

Exempel på dold korruption

Forskning om integration på arbets- och bostadsmarknaden visar att många hittar jobb och bostäder genom personliga kontakter. På samma sätt har det förekommit att infödda medborgare gynnar sina landsmän vid anställningar eller när offentliga kontrakt delas ut. Eftersom detta ofta sker genom informella rekommendationer är det svårt att upptäcka och bevisa.

Varför pratar ingen om detta?

En av de största anledningarna till att denna typ av korruption inte diskuteras öppet är att den ofta döljs bakom sociala normer och kulturella förväntningar. I många fall anses det naturligt att hjälpa sina närmaste, och många ser det inte ens som ett problem.

Andra faktorer som bidrar till tystnaden kring ämnet kan vara följande:

Svårigheter att bevisa – Eftersom beslut ofta motiveras med vaga kriterier som “personkemi” eller “bästa kandidaten”, är det svårt att bevisa att någon har gynnats på grund av personliga band så som kultur, etnicitet och religion.

Rädsla för att bli anklagad för rasism eller diskriminering – Att lyfta frågan om hur landsmän eller etniska grupper gynnar varandra kan vara känsligt och riskerar att väcka kontroverser.

Normalisering av beteendet – I många kulturer är det en oskriven regel att hjälpa sina egna, vilket gör att det inte uppfattas som korruption.

Jag har alltid varit positiv till kvotering som leder till jämställdhet och jämlikhet på arbetsmarknaden. Men kvotering är en positiv sak, medan jäv och korruption är olagligt och underminerar vår tillit till demokratiska institutioner.

Finns det en psykologisk påverkan av korruption?

Så vad har korruption att göra med vardagens psykologi, tänker du?

Låt fröken Azita försöka förklara och analysera.

Emotionell påverkan

Att vara utsatt för korruption kan skapa en djup känsla av frustration, särskilt om man har arbetat hårt för att uppnå något men inte får sin rättmätiga belöning. Ilska över orättvisa kan bli ett långvarigt känslotillstånd – en ilska som kan vara svår att skaka av sig. Om man tänker deterministiskt, försvinner inte dessa känslor om de inte bearbetas. Antingen riktas aggressionen utåt, där man skadar andra, eller inåt, vilket kan leda till självskadebeteende.

Känslor av skam eller skuld

I vissa fall kan en individ känna skam eller skuld, särskilt om de känner att de inte har kunnat stå upp för sig själva eller har blivit tvungna att acceptera en orättvisa utan att kunna förändra situationen. Känslor av skam och skuld är svåra att bli av med. De kan stanna kvar inom individen och påverka livet negativt.

Sömnstörningar och hälsorisker

Den stress och oro som kan uppkomma genom att vara utsatt för korruption kan leda till sömnproblem, vilket i sin tur kan påverka den fysiska hälsan. Tänk dig själv att du arbetar dag in och dag ut för en vision, men när det kommer till att få en möjlighet, går den istället till en släkting till den med makt.

Vem kan då sova lugnt om natten när man upplever sig ha blivit orättvist behandlad? Långvarig stress och psykiska påfrestningar kan också ge fysiska symptom som huvudvärk, magbesvär eller till och med hjärtproblem.

Isolering

Personen kan känna sig isolerad, särskilt om deras erfarenheter inte tas på allvar eller om det råder en tystnadskultur kring korruptionen. Detta kan leda till att de inte söker stöd eller hjälp från andra. Eftersom korruption är som ett virus som smittar många, kan det lätt hända att en person som blivit orättvist behandlad får hela gruppen emot sig. Jag har tidigare skrivit om ryktesspridning som kan förstöra människoliv.

Om en person blivit orättvist behandlad eller förbigången på grund av korruption kan det påverka deras sociala ställning, vilket ytterligare förstärker känslor av maktlöshet och utsatthet.

Hur kan vi motverka detta?

Först och främst tycker jag att det är på tiden att vi får en: Antikorruptionsmyndighet.

En antikorruptionsmyndighet skulle vara en central enhet för att effektivt bekämpa och förebygga korruption. Genom att samla expertis och resurser kan myndigheten öka transparensen, säkerställa rättvisa och opartiskhet i beslut och förebygga korruption genom riktlinjer och utbildning.

Dess arbete skulle också stärka medborgarnas förtroende genom ökad insyn och skapa ett rättvisare samhälle. Internationellt skulle det signalera att landet tar korruptionsbekämpning på allvar, vilket kan leda till ökat förtroende och samarbete globalt.

För att motverka jäv och nepotism krävs flera åtgärder. För det första måste transparensen öka – rekryteringsprocesser och offentliga upphandlingar bör vara öppna och möjliga att granska för att förhindra dolda lojaliteter.

Dessutom behövs tydligare lagar och effektiv tillsyn för att avslöja och bestraffa fall där maktmissbruk förekommer. Men lagar räcker inte om inte kulturen förändras. Samhället måste börja värdera kompetens och meritokrati högre än personliga relationer. Vi behöver prata mer om värdegrunden.

Slutligen är ökad medvetenhet avgörande. Genom att prata öppet om problemet kan vi bryta tystnaden och motverka normaliseringen av denna form av korruption.

Slutord

En av mina elever berättade häromdagen att hon gärna vill ha ett extrajobb, men att hon inte kan få det utan rätt kontakter.

Tänk dig att vara 17 år, vilja jobba extra eller hitta ett sommarjobb, men inse att samhället har förändrats så mycket att även unga nu behöver nätverk för att få en chans.

Jag har ibland kallats pessimist, men hur förklarar man för en ung människa att hon visst kan få ett jobb på egen hand, när verkligheten visar något helt annat?

Och jag …

Det var en tid då jag hade stora drömmar och visioner. 99 procent av drömmarna och visionerna krossades tack vare nepotism. Elden i själen är död, men kroppen fortsätter kämpa ett tag till.

January 29, 2025 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Verkligheten bakom maktspelet i sociala medier

av Azita Miakhel January 14, 2025
6 minuter läs

Verkligheten är vinklad

“Verkligheten är vinklad”, brukar jag säga när jag inleder momentet om källkritik i kursen Samhällskunskap 1b. Därefter studerar vi de verktyg som finns för att stärka elevernas kritiska förmåga.

Men en sak måste jag erkänna: jag tycker att det blir allt svårare att vara källkritisk, särskilt när det gäller internet.Det känns som att makt och kontroll över människors liv utövas mer på digitala plattformar än i den fysiska verkligheten.

De senaste dagarna har jag haft en tanke som jag vill utveckla här: tänk om techjättarna medvetet vill hålla oliktänkande borta från sina plattformar? Läs texten nedan och berätta vad du tycker.

Twitter blev X

När Elon Musk köpte Twitter, lämnade många vänstersympatisörer plattformen.

Resultatet?

Högern, inklusive mer extrema röster, fick fritt spelrum. Twitter blev en arena där progressiva idéer nästan tystnade helt, och högeråsikter kunde flöda utan större motstånd. Det här är inget nytt.

Det hände (händer) något liknande när Zuckerberg började prata om förändringar i faktakontroll på Facebook och Instagram.

Många användare, som känner att deras röster begränsas, kommer att lämna plattformarna. Kvar blir en mer homogen användarbas som kommer att spela Zuckerberg och hans företagsintressen rakt i händerna.

Och nu är det TikTok som står i skottlinjen. Musk har nyligen sagt att han vill köpa appen, annars borde den förbjudas.

TikTok, som har blivit en viktig plattform för unga och för många vänsterorienterade rörelser, är mer än bara en app för dansvideor. Det är ett globalt forum för idéer, aktivism och debatt.

Att få kontroll över TikTok skulle ge Musk och andra techjättar enorm makt över hur en hel generation konsumerar och skapar information.

Men här finns ett problem: TikTok är kinesisktägt, och amerikanska företag tjänar ändå på dess framgång. Därför är det tveksamt att Musk faktiskt skulle lyckas förbjuda eller köpa upp appen.

Så vad är poängen? Det känns som att socialamedie-jättarna medvetet försöker hålla vänstersympatisörer borta från sina plattformar.

De skapar en bild av verkligheten som bara gynnar högeridéer och de rikaste i samhället. Genom att tysta vissa grupper kan de styra samtalet, förstärka sin egen makt och behålla de system som gör dem ännu rikare.

Det här handlar inte bara om sociala medier. Det handlar om makt – över oss som individer, över grupper och i förlängningen över stater.

Musk har redan givit sig själv rätten att lägga sig i Europeiska länders inrikespolitik. Bara en tidsfråga innan han tänjer gränserna ännu mera (snälla begränsa hans makt nu).

Om vänsteridéer marginaliseras på plattformar där så mycket av dagens debatt och information sprids, så påverkar det också politiska beslut, ekonomi och jämlikhet.

Så vad gör vi?

För det första behöver vi stanna kvar och ta plats. Om alla lämnar plattformarna försvinner också möjligheten att stå emot. För det andra behöver vi kräva transparens och reglering av techjättarna.

Det handlar om att skydda demokratin och se till att ingen får total kontroll över vad vi ser, säger och tror. Det är dags att se vad det här egentligen handlar om – inte bara om sociala medier, utan om vem som ska få forma vår framtid.

Kontroll och makt – en psykologisk analys

Idag ser vi hur kontroll och makt går hand i hand, särskilt när det gäller hur techjättar använder sina plattformar. Det handlar inte bara om att styra vad vi ser och hör, utan också om att påverka vem som får vara med och forma samhällsdebatten. De som äger dessa plattformar har en enorm makt över vilka röster som får höras och vilka som tystas.

Kontroll via sociala medier

Sociala medier är idag några av de viktigaste arenorna för att sprida information och påverka opinionen. När Elon Musk köpte Twitter såg vi tydligt hur det kan påverka vilka som känner sig välkomna. Många vänstersympatisörer lämnade plattformen, vilket gjorde att högeridéer, inklusive mer extrema åsikter, fick ta mer plats.

Det här är ett tydligt exempel på indirekt kontroll. Musk behövde inte aktivt censurera någon – det räckte med att ändra tonen och riktningen för att vissa skulle känna sig ovälkomna.

Resultatet blev en miljö där vissa idéer stärktes medan andra försvagades eller försvann helt. Det visar hur subtil kontroll kan vara, men också hur effektiv den är när det gäller att påverka samhället.

Makt kopplad till pengar

De stora techföretagen styrs inte bara av viljan att erbjuda tjänster – de drivs av ekonomiska intressen.

Plattformar som Meta (Facebook, Instagram och Threads) och Twitter är inte neutrala. De gynnar de som redan har makt och pengar. Ett bra exempel är när Mark Zuckerberg ändrade hur faktakontroll och innehållsmoderering fungerade. Det fick en del användare att lämna, vilket gjorde användarbasen mer homogen och därmed lättare att kontrollera.

På så sätt kan företagen både skydda sina egna intressen och skapa en miljö där deras agenda får större utrymme. Genom algoritmerna, som styr vad vi ser i våra flöden, kan företagen bestämma vilka berättelser och idéer som får spridning. Det är en form av makt som sträcker sig långt bortom pengarna – det handlar om att forma vår verklighetsbild.

TikTok – nästa spelplan

När Musk pratar om att köpa TikTok, eller förbjuda appen om han inte får kontroll över den, ser vi hur kampen om makt och kontroll spelar ut på global nivå.

TikTok är inte bara en app för underhållning – det är en plattform där särskilt unga delar idéer och engagerar sig i samhällsfrågor. Att kontrollera TikTok skulle ge Musk eller någon annan techjätte en enorm möjlighet att påverka vad en hel generation ser och tycker.

Men TikTok är kinesiskt, vilket gör det aningen komplicerat. Här krockar nationella och ekonomiska intressen. Samtidigt gynnas amerikanska företag indirekt av TikToks popularitet, vilket gör det osannolikt att appen faktiskt skulle förbjudas.

Vad vi ser här är hur kontroll inte bara handlar om enskilda plattformar, utan också om större maktförhållanden på global nivå.

Vad händer när makten tar över?

När vänstersympatisörer tystas och högern får dominera skapas en ensidig bild av verkligheten. Det handlar inte bara om vilka idéer som får höras, utan det påverkar hur samhället ser ut och vilka beslut som tas och vilka som nedprioriteras.

Om vissa röster tystas blir det också svårare att ifrågasätta de system som gynnar de mäktigaste och rikaste. Den här typen av makt är inte alltid synlig. Den handlar om att skapa förutsättningar där människor påverkas utan att de märker det. Det gör det svårare att stå emot och skapa förändring.

Slutsatsen

Om vi vill motverka den här maktkoncentrationen måste vi börja ifrågasätta hur dessa strukturer fungerar.

Vi måste finnas där högeridéer och högerextremister finns för att nyansera bilden av verkligheten, så att inte bara en enda vinkel dominerar.

Vill vi ha ett jämlikt samhälle behöver vi stötta varandra och hjälpa andra röster att få spridning.

En av de största framgångsfaktorerna för högeridéer är att de håller ihop och stöttar varandra. Det handlar inte bara om att skapa tio trollkonton, utan om att återpublicera, gilla och dela inlägg från likasinnade.

Kontroll och makt är inte något som bara finns. Det är något vi kan utmana. Men det kräver att vi är medvetna om hur det fungerar och vågar stå upp för en större mångfald av röster och idéer. Det är så vi kan påverka framtiden.

January 14, 2025 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

Blir alla visionärer ensamma?

av Azita Miakhel December 15, 2024
5 minuter läs

Nyår närmar sig, och med det följer reflektioner över året som gått. För mig handlar dessa tankar om en sak jag verkligen behövde, men som inte fick: Stöd.

Trots att jag har upplevt stunder av intensiv rädsla och utsatthet har jag sällan fått konkret hjälp.

Som kvinna som vågar stå upp mot orättvisor har jag insett att hatet är en oundviklig konsekvens – det kommer lika pålitligt som ett brev på posten.

Att ta ställning, särskilt inom politiken, verkar dessutom ge vissa fritt spelrum att visa sitt förakt. Människor kan skriva hatiska, hotfulla och kränkande kommentarer på sociala medier, utan att det blir några som helst konsekvenser.

Ifrågasätter man en destruktiv struktur eller dysfunktionellt system, görs det försök att hitta problemet hos individen. Det är nämligen enklare att göra sig av med enskilda individer, än att göra positiva förändringar som är resurskrävande.

Vi lever i ett samhälle där man hellre sätter plåster på ett sår än undersöker de bakomliggande orsakerna. De som gör fel, de blir kvar – till och med hyllade av gruppen och massan.

De som tar stryk ska skylla sig själva. De drabbade omplacerar man, prioriterar bort och isolerar från all form av gemenskap.

Om gemenskap och ensamhet

Ibland gör det ont att se hur vissa grupper alltid stöttar varandra – genom likes på sociala medier, genom att backa upp varandra i diskussioner eller bara finnas där i svåra stunder.

Att det smärtar, beror på en påminnelse om vad jag själv har saknat. Ett riktigt jävla nätverk.

Att hålla varandra om ryggen

Det är sorgligt att se hur vissa människor får förmåner och karriärmöjligheter genom vänskapsband, släktskap, rätt efternamn eller genom att knyta kontakter med “rätt” personer.

Själv lyckades jag aldrig. Kanske på grund av min fuck-off-attityd. Eller vad vet jag.

Jag tycker ju att jag är snäll.

Jag ville tro att meriter, utbildning, personlighet och kompetens skulle räcka för att lyckas. Varför skulle man behöva något annat?

Men nej! Verkligheten ser annorlunda ut. Du kan vara en demokratikämpe i samhällets ögon, men den som får jobba med demokratifrågor är ofta den med rätt nätverk och kontakter.

Det är en bitter insikt, men också en påminnelse om hur långt vi har kvar innan jämlikhet och rättvisa blir mer än bara fina ord.

När slutar det eviga dömandet

En sak som har varit svår att sätta fingret på är hur jag ofta döms hårdare som person, även i situationer där jag själv varit offer.

Det känns ibland som om det finns en tyst överenskommelse: “Azita är en tuffing som klarar allt, så ge henne bara mer skit – hon tål det.”. Men det få förstår är att jag faktiskt blev sjukskriven i nästan ett år på grund av en dålig arbetsmiljö som till slut knäckte mig.

Under den perioden var jag totalt isolerad och hade bara vårdcentralen som stöd.

Att läsa böcker har varit en stor del av mitt liv, men under sjukskrivningen kunde jag inte ens läsa någonting.

Bäst kan jag beskriva den tiden som om min själ hamnade i koma.

Och vet du vad som var svårast under den perioden? Att inte ha orken att hjälpa min son med sina läxor.

Människor ser ofta bara en fasad – den offentliga delen av ens liv. De ser inte de andra rollerna man har. Ingen såg mig som en mamma till ett barn, som kämpade bakom kulisserna.

En inre kompass med högt pris

Jag vet att jag ofta uppfattas som annorlunda – och kanske obekväm för många. Min inre kompass driver mig att stå upp för rättvisa, även när det innebär att jag går emot strömmen.

Att följa den kompassen har blivit en del av min identitet, men det kommer med ett högt pris. Priset är ensamhet. Det är en ständig följeslagare, som påminner mig om att min vilja att säga ifrån och vägra blunda för orättvisor skapar avstånd.

Människor drar sig ofta undan från det som utmanar deras bekvämlighet eller tvingar dem att reflektera över sina egna val.

Jag har fått lära mig att min övertygelse inte alltid är lätt att dela. Att stå upp för rättvisa innebär att konfrontera strukturer, maktspel och ibland till och med människor i ens närhet. Det kräver mod – men också en förmåga att hantera den isolering som följer när man inte kompromissar med sina värderingar.

Gruppen och individen

Människor har ett grundläggande behov av att tillhöra en grupp. Gruppidentiteter kan bli oerhört starka eftersom trygghet och gemenskap är livsnödvändigt för oss som sociala varelser.

Men vad händer när man inte passar in i någon grupp? I extrema och destruktiva grupper händer det lätt att det skapas en sorts masspsykos, där medlemmarna gör allt för att försvara sina övertygelser. Genom att förminska “de andra” bygger individen en falsk känsla av överlägsenhet.

Socialpsykologin beskriver detta fenomen med termen konformitet – hur grupper drar sig mot likformighet och belönar dem som följer normen.

Den som bryter mot gruppens oskrivna regler riskerar att exkluderas. Det känns som att det är precis vad som händer.

När jag säger ifrån, när jag vägrar spela med i den sociala teatern, växer avståndet mellan mig och andra. Det är som om det är enklare för dem att ignorera mig än att faktiskt bemöta de orättvisor jag pekar på.

En uppmaning eller önskan

Så här vid tredje advent funderar jag över hur vi kan bryta dessa mönster. Hur kan vi bli bättre på att stötta varandra, även dem som inte delar våra åsikter eller passar in i våra förväntningar?

Kanske ligger svaret i ett annat begrepp från socialpsykologin: Empati. Förmågan att försöka förstå, istället för att döma.

Tänk om vi kunde skapa gemenskaper som inte bygger på likformighet, utan på öppenhet och respekt för våra olikheter. Det är i våra skillnader som vi hittar det verkligt mänskliga – där vi kan lära oss av varandra och växa tillsammans. Kanske är det just den tanken vi borde bära med oss in i det nya året.

Margot Wallström uttryckte en gång: “Jag tyckte det var jobbigt att folk som inte ens kände mig hade uppfattningar om min personlighet.” Och jag känner igen mig så väl i det. Fördomar och missuppfattningar gör ont, men trots allt vägrar jag att låta dem definiera mig.

Mitt fokus ligger på att fortsätta vara sann mot mig själv och bidra till en gemenskap som ser styrkan i våra olikheter.

Jag kommer inte att sluta kämpa för jämlikhet, men jag kommer inte längre att söka svar i djupet av horisontens mörker.

Det är på tiden att sluta bygga slott i luften och se verkligheten som den är. Det stinker att vara realist än idealist, men tro mig – jag har inte valt detta själv.


Foto: Azita Miakhel

December 15, 2024 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Det som bär oss – En resa genom Frankls mening

av Azita Miakhel December 1, 2024
4 minuter läs

Jag avslutade boken A Man’s Search for Meaning för andra gången, och den lämnar mig fortfarande lika berörd som första gången jag läste den. Victor Frankl berättar i denna självbiografiska skildring om sina erfarenheter i koncentrationslägret Auschwitz och hur dessa prövningar formade hans livssyn och ledde till utvecklingen av hans terapimetod, logoterapi.

Det är en djupt gripande bok som berör på alla plan – jag måste erkänna att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna vid flera tillfällen.

Boken kretsar kring en enkel men kraftfull idé: människans förmåga att hitta mening, även under de mest outhärdliga omständigheter.

Frankl observerar både sig själv och sina medfångar och beskriver hur de som kunde finna en mening eller ett syfte i sitt lidande oftast var de som överlevde. För några handlade denna mening om kärlek eller hoppet om en framtid, medan andra gav upp och förlorade viljan att leva.

Frankl betonar att människan är otroligt anpassningsbar. Han beskriver hur vi kan vänja oss vid såväl lyx som misär, så länge vi behåller hoppet om att livet har en mening. För vissa fångar var detta hopp deras livlina; de kunde skämta trots lidandet eller drömma om en framtid i frihet.

För andra blev ångesten övermäktig, vilket ledde till att de förlorade livsgnistan. Detta visar hur avgörande det är att vi har något att leva för, något som ger oss styrka att fortsätta även när allt verkar hopplöst.

En av de mest fängslande delarna i boken är Frankls tankar om kärlekens betydelse. Han beskriver hur han, mitt i det omänskliga lidandet, hittar styrka i sina fantasier om sin fru. Trots att han inte vet om hon lever eller är död, föreställer han sig dagligen att de samtalar, att hon ler och rör sig framför honom.

Denna kärlek, som Frankl beskriver som gränslös och bortom tid och rum, blir en källa till mening och hopp för honom. Han menar att kärlekens kraft är så stark att den existerar oberoende av fysisk närvaro – den är en djupare dimension som bär oss genom livets mörkaste stunder.

En annan viktig idé i boken är att livets mening inte är statisk utan förändras beroende på våra omständigheter. Vad som känns viktigt idag kanske inte är det imorgon. Frankl beskriver tre huvudsakliga sätt att finna mening i livet:

  1. Att ha en livsuppgift – att känna att det du gör har ett syfte och bidrar till något större.
  2. Upplevelser – att förundras över kärlek, naturens skönhet eller konsten.
  3. Att omfamna lidandet – att acceptera och växa av motgångar istället för att fly från dem.

När jag reflekterar över Frankls budskap slås jag av hur aktuellt det är. Idag är det så lätt att känna sig tyngd av framtiden, av pressen att prestera och uppnå något stort.

Men Frankl påminner oss om att meningen med livet inte behöver vara något storslaget. Den kan finnas i det lilla och vardagliga – i jobbet du går till varje morgon, i människorna du älskar, eller i det mod du visar när du möter motgångar.

Frankls ord ekar djupt inom mig:
“Lev som om du har fått en andra chans till livet.”

Den här meningen stannar kvar i mig. Den är en påminnelse om att vi alltid har makten att välja hur vi möter våra dagar, oavsett omständigheter. Livet ger oss inga garantier, men vi kan ändå hitta mening i det vi gör och i det vi delar med andra. Det är inte våra problem som definierar oss, utan hur vi förhåller oss till dem.

När jag läste boken för andra gången insåg jag något nytt. Jag tänkte på hur mycket vi jagar efter något stort, som om meningen med livet alltid måste vara en enorm prestation eller något världsomvälvande.

Men Frankl säger att meningen kan vara enkel. Den kan vara att finnas där för någon, att fullfölja ett ansvar eller att uppskatta ett ögonblick av glädje. Svårigheter är en del av livet, men de hjälper oss också att växa och hitta styrka.

Frankl skriver också om kärlek och hopp som två av de viktigaste källorna till mening. Det fastnar verkligen hos mig – tanken att kärlek inte behöver vara något som kräver tillbaka, utan kan vara villkorslös.

Att älska någon utan att försöka ändra dem eller kontrollera dem är något otroligt kraftfullt. Det är kärlek som inte känner några gränser, inte ens tid och rum, och den kan ge oss mening när allt annat känns hopplöst.

Boken är en påminnelse om att livet alltid bär på möjligheter till mening, om vi bara är öppna för att se dem. Det vi gör varje dag, de relationer vi bygger och det hopp vi håller vid liv – det är det som får oss att fortsätta framåt.

Svårigheter gör oss starkare, kärlek håller oss samman, och det vi gör, även det lilla, kan vara den mening vi söker.


Originaltexten: Meningen med livet – kärlek och hopp

Jag har använt AI-verktyg som hjälp för att korrigera textens grammatik

December 1, 2024 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Bok och biblioteksmässans elitism

av Azita Miakhel September 30, 2024
5 minuter läs

Ett av mina inlägg på Threads om Bokmässan i Göteborg fick stor spridning och väckte mängder av negativa kommentarer. Inlägget kritiserade dels de höga priserna för entré och seminarier, dels det omfattande festandet i anslutning till mässan. 

När jag besökte mässan ihop med sonen, märkte vi att redan vid 18.30, innan mässan stängde, såg man folk gå runt med alkohol i handen.

Att konst och elitism ofta hör ihop är ett faktum, men måste kultur verkligen kosta så mycket? Varför ska människor uteslutas från kulturupplevelser på grund av ekonomin? Varför ska en elit göra stora vinster på mässor medan vanliga människor inte har råd att delta och istället sparar sina pengar till livsnödvändigheter?

Jag tycker att kultur är en viktig komponent för demokratin, och nedan skriver jag mina argument.

Men först en definition av vad kultur är, utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. 

Socialpsykologi och kultur  

Kultur är allt mänskligt samspel även om ordet kultur i daglig bemärkelse syftar till att innebära konst, musik, teater etc. 

Människans identitet och hennes kultur hänger tätt ihop då individen identifierar sig själv utifrån sin kulturella bakgrund och tillhörighet. 

Kulturen fungerar vidare som en ram inom vilken människor lär sig sociala normer, värderingar och beteenden, vilket i sin tur påverkar individens identitetsutveckling och självkänsla. 

Socialpsykologin betonar hur människors uppfattning av sig själva och andra formas av de grupper och samhällen de ingår i. Vi socialiseras in i samhällets normer utifrån våra uppväxtvillkor. 

Barn som fostras in i en kultur där hen tidigt lär sig att läsa, gå på teater, uppskatta konst, växer upp med bättre självkänsla och vidgat perspektiv på livet och samhället. Barn som aldrig eller sällan får möjlighet att utöva kulturella aktiviteter, kommer att ha svårare med nyanserat tänkande.

Nu kommer jag till varför kultur bör vara lättillgänglig:

Klasskillnader bör inte höra hemma i kultur 

Kultur är en del av samhällets gemensamma arv och tillhör alla i samhället. Att begränsa tillgången till kultur på grund av socioekonomisk status skulle innebära att vissa grupper ställs utanför rättigheten till kultur. I ett demokratiskt samhälle är det viktigt att alla, oavsett bakgrund, har lika tillgång till kulturyttringar som teater, konst, litteratur och musik.

Människor från högre samhällsklasser har ofta större möjlighet att delta i kulturella aktiviteter som teater, museer eller konstutställningar (de har oftast tid också), vilket gör att de får större tillgång till de normer och värderingar som är centrala i dessa miljöer. Detta kan förstärka en känsla av tillhörighet och självförtroende, medan de som saknar dessa möjligheter kan uppleva exkludering och att deras sociala identitet begränsas.

För att inte tala om vikten av att knyta viktiga kontakter vid kulturella interaktioner.

När kultur inte är tillgänglig för alla riskerar de från lägre samhällsklasser att missa dessa viktiga lärdomar och upplevelser, vilket kan försvåra utvecklingen av en positiv social identitet och minska deras chans att få tillgång till olika perspektiv som kan främja empati och förståelse för andra. 

Därmed kan klasskillnader inom tillgång till kulturen förstärka sociala ojämlikheter och hindra människor från att fullt ut utvecklas genom kulturens bildande effekter.

Social sammanhållning när klyftorna minskar 

Ett mål för varje samhälle bör vara att minska ekonomiska och sociala klyftor i samhället. Om kultur enbart blir tillgänglig för de privilegierade riskerar det att förstärka ojämlikheter och klasskillnader. 

När kultur görs tillgänglig för alla (oavsett socioekonomisk bakgrund) bidrar man istället till att stärka den sociala gemenskapen och minska segregationen och utanförskapet.

Om kulturen enbart blir tillgänglig för vissa grupper riskerar samhället att splittras, och risken för ökad polarisering följer med.

I en demokrati ska det alltid finnas en strävan att jobba för delaktighet, solidaritet och jämlikhet, där alla ska känna sig inkluderade och lika värda.

Vår hjärna mår bra av kultur 

När kulturen är tillgänglig för alla har människor större möjlighet till kreativitet och nytänkande. När fler människor med olika bakgrund, erfarenheter och perspektiv får chansen att ta del av och bidra till kulturlivet, mår hela samhället bättre. Vi fokusera på någonting bättre än håller fast vid våra pessimistiska olikheter.

Kultur som är till för en liten elit kan bli exkluderande, medan ett brett deltagande skapar dynamik, engagemang och inlevelse. 

Utsatta och åsidosatta grupper 

Genom att göra kulturen tillgänglig för alla motverkar vi att individer och grupper stängs ute från samhället.

Detta är särskilt viktigt för utsatta och grupper som ofta känner sig exkluderade och stigmatiserade. Genom att inkludera dem i kulturlivet skapar vi inte bara en känsla av tillhörighet och inkludering, utan också en möjlighet för dessa människor att utvecklas och växa.

Sedan så går kkultur och folkbildning hand i hand. När kulturen görs mer tillgänglig, särskilt för barn och unga från alla samhällsskikt, stärks barnens kognitiva förmågor och möjligheter att förstå komplexa problem.

Genom att ge alla människor samma tillgång till kultur kan samhället främja ett mer jämlikt, kreativt och inkluderande klimat där alla har möjlighet att delta, lära och utvecklas. 

Kulturen bör vara en kraft som förenar oss, inte en ekonomisk hinder som delar oss i olika samhällsklasser.

I have a dream – Nej jag bara skojar

Nästa år hoppas jag att biblioteksbussen inte bara stannar utanför mässan, utan att biblioteket blir en naturlig och integrerad del av evenemanget. Från början var det ju faktiskt Bok-och-biblioteksmässan, innan eventet omvandlades till en klassfest för eliten.

Jag önskar dessutom att biljettpriserna halveras, och att de viktiga, folkbildande seminarierna görs tillgängliga kostnadsfritt för alla besökare.


Lästips: Nättroll och hotet mot demokratin

En lektion där jag förklarar bl.a. begreppet “kultur”


*Jag har använt ChatGPT för att korrigera textens flyt och grammatik.

*Foto: Azita Miakhel

September 30, 2024 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Suicideprevention är att vilja förändra

av Azita Miakhel September 10, 2024
5 minuter läs

I strid mellan gruppen och individen är det alltid gruppen som får rätt

Hon minns den dagen med en klarhet som nästan gör det smärtsamt att återberätta. Hon väntade på återkoppling från en utredning som hade varit så påfrestande för hennes psyke att det ledde till en sjukskrivning på ett helt år.

En privatfirma hade anlitats för att utreda ett ärende hon hade anmält, och där satt hon i köket, framför datorn, när kvinnan började berätta för henne att hennes “upplevelser” inte stämde överens med verkligheten.

Varför kallas det för upplevelser när alla kunde se hur isolerad hon hade blivit? Hur var det bara upplevelser när filer försvann från hennes dator utan förklaringar och hon hittade sin mobiltelefon som hon hade lämnat på bordet ,helt sönderslagen? Vem hade gjort det?

Redan från början av samtalet skakade hennes kropp och tårarna började rinna. Men kvinnan fortsatte sitt arbete, fast besluten att ge henne återkoppling och avsluta sitt ansvar.

Hon bad kvinnan om ursäkt och förklarade att hon inte orkade fortsätta samtalet. Kvinnan bad henne ta en två minuters paus, dricka lite vatten och lyssna klart på dokumentationen.

När samtalet var över, satte hon sig på golvet och skrek ut sin frustration och sorg.

Var det nu slutet? Hon var ensam hemma, och kvinnan hade gjort sitt jobb, precis som alla andra hade gjort sitt. Mörkret hon kände i det ögonblicket är svårt att beskriva med ord; det var en djup och förtvivlad uppgivenhet som hon aldrig tidigare upplevt.

Mitt i den överväldigande sorgen hade hon ställt in alarmet på mobilen för att inte glömma att hämta sin son. Just i det ögonblicket ringde det.

Först förstod hon inte vad det var, men sedan blev hon medveten om vad som hade hänt. Det var dags att hämta honom. Han väntade på henne.

(Från boken som ännu inte har blivit skriven).

Suicidpreventiva dagen 10 september

Suicidpreventiva dagen (idag), som instiftats av Världshälsoorganisationen (WHO), syftar till att belysa arbetet med att förebygga självmord.

Under 2023 tog 1 617 personer sina liv, vilket inkluderar både bekräftade och osäkra självmord. Det innebär en ökning jämfört med 2022, då antalet var 1 569.

Nedan presenteras statistik om självmord, baserad på kön.

En spontan reflektion utifrån statistiken kan vara följande:

Att män i lägre grad får diagnosen depression, men står för en stor andel av självmorden, kan bero på könsnormer som fortfarande gör det tabu för män att visa sårbarhet.

Traditionella förväntningar på att män ska vara starka och känslomässigt återhållsamma gör det svårt för dem att söka hjälp för psykisk ohälsa.

Där kvinnor ofta uppmuntras att prata om känslor, lär sig många män att dölja sin smärta. För att motverka detta måste vi bryta de destruktiva normerna och skapa en miljö där män känner sig trygga nog att söka stöd.

Ska vi inte börja här och nu?

När jag söker igenom bloggen ser jag att jag har skrivit fyra längre inlägg om självmord. Två av dem publicerades på Suicidpreventiva dagen 2022 och 2023 för att belysa självmordsproblemen i Sverige.

Jag hittar också flera texter om barn och ungdomar som har begått självmord där jag har desperat försökt förklara hur allvarligt läget är.

Men till vem riktar jag egentligen mina ord? Jag har tillbringat tre år med att blogga om psykisk ohälsa och har hela tiden försökt belysa hur illa situationen är, men det verkar som om ingen riktigt lyssnar.

Min envishet att skapa förändring ledde mig till politiskt engagemang, men vad har det egentligen hjälpt? Vi har fortfarande inte lyckats få psykisk hälsa på schemat i skolan eller införa en nationell antimobbningsplan för skolor och arbetsplatser.

Det görs få satsningar på psykiatrivården, och rapporter visar att människor tar sina liv medan de väntar på psykvård.

Kommer den här texten att vara den sista som uppmärksammar Suicidpreventiva dagen? Jag är rädd för att det kan vara så. Jag har svårt att tro att det längre gör någon nytta att lägga tid och energi på att lyfta fram problem som ständigt nedprioriteras.

Ironiskt nog infaller Suicidpreventiva dagen på samma dag som riksdagens nya arbetsår börjar. Jag vet inte ens varför jag lade märke till den kopplingen.

Angripa problemet från fler håll – Börja med mobbning

Att mobbning kan leda till självmord är en dyster verklighet som ofta negligeras. Mobbning på arbetsplatser, liksom i skolor, skapar en miljö av psykisk och fysisk nedbrytning.

För många som drabbas av systematisk trakassering och utfrysning, finns ingen enkel väg ut, och den psykiska pressen kan bli överväldigande.

Könsnormer och andra sociala faktorer kan göra det svårt för personer att söka hjälp, vilket ytterligare förvärrar deras situation.

Att mobboffer ofta lämnas utan stöd förstärker känslan av isolering och hopplöshet. Rädslan för repressalier, eller att ses som “svag”, gör att många tystnar, medan samhällets oförmåga att effektivt hantera problemet leder till fortsatt lidande. Detta är en orsak till att självmord kan bli en sista, tragisk utväg för de som inte längre ser någon annan lösning.

För att förebygga detta krävs ökad medvetenhet om hur allvarligt mobbning påverkar den psykiska hälsan.

Det måste skapas trygga system för att rapportera och hantera mobbning, samt ett förändrat samhällsklimat där empati och respekt blir centrala värderingar.

Endast genom att ta dessa problem på allvar kan vi minska antalet självmord kopplade till mobbning och trakasserier.

När en individ avslutar sitt liv, lämnar hen en familj/grupp i sorg. Att bearbeta förlust som sker på grund av självmord är betydligt mer traumatiskt och svårhanterat än när någon dör av naturliga skäl.

Slutord

Blunda inte när någon lider. Är du i position att förändra människors liv till det bättre, så tycker jag att du ska göra det.

Gå inte runt och och försök hitta fel hos personen som drabbas. Kalla inte heller självmord för ett val. Ingen som mår bra, väljer att avsluta sitt liv.


Foto. Unsplash.com

AI verktyg har använts till delar av texten där mina egna tidigare blogginlägg omformulerats.

September 10, 2024 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Yttrandefriheten kvävs – repressalier tar över

av Azita Miakhel August 22, 2024
7 minuter läs

När vi håller tyst, blir vi som tryckkokare

Fröken Azita-bloggen skapade jag för att uppmärksamma vardagens små och stora händelser som på sikt kan påverka vår psykiska hälsa, antingen genom att stärka den eller genom att bana väg för psykisk ohälsa.

Alltför ofta möter vi fyrkantiga tankesätt som lägger hela ansvaret för en människas öde på individen själv, och menar att det är hennes egna val som formar hennes liv, hälsa och livsvillkor. Jag anser dock att strukturella förändringar, samhällsstrukturen och de normer och värderingar som råder i ett samhälle, spelar en avgörande roll i hur enskilda människors liv formas. Att tro att vi har oändlig frihet, trots att vi lever i samspel med andra, är naivt.

Genom bloggen har jag skrivit ett antal inlägg med fokus på sociologi och socialpsykologi, där jag har försökt förstå hur olika system påverkar individens fysiska och psykiska hälsa.

I detta blogginlägg fokuserar jag på hur grundlagskyddade rättigheter som yttrandefrihet, fri åsiktsbildning och tryckfriheten kan komma i konflikt med människors, gruppers och organisationers intressen där resultatet blir repressalier. 

Tro det eller ej, lever vi i ett samhället där det fria ordet begränsas alltmer och den individuella rättigheten att yttra oss fria, blir kontrollerade.

Till exempel så följer jag en stark kvinna och feminist på sociala medier: “Lady Dahmer” som fick sitt Instagramkonto med över 60000 följare avstängt från Meta, för att hon gjorde  inlägg om folkmordet i Palestina. 

Ett annat exempel är den 10:e augusti, då en man körde rakt in i en fredlig Palestinademonstration, men inga av de etablerade nyhetsmedierna rapporterade om det. Efter att händelsen spred sig på sociala medier och den socialdemokratiske riksdagspolitikern och frihetskämpen Ola Möller gjorde en video om händelsen, valde Aftonbladet att skriva en krönika om den.

Varför valde stora nyhetsmedier att inte rapportera om bilen som körde in i folkmassan som demonstrerade för fred i Palestina? 

Svar: Tystnadskultur!

Vad innebär tystnadskultur?

Jag brukar ibland få hjälp av AI när jag skriver delar av mina texter (så jag slipper de jagande språkpoliserna). Jag frågade ChatGPT vad tystnadskultur är för någonting, och fick ett bra svar. Efter att ha jämfört med andra källor som har liknande beskrivning, skriver jag förklaringen nedan:

Tystnadskultur är en situation där människor inom en grupp, organisation eller samhälle känner sig rädda eller ovilliga att tala öppet om problem, missförhållanden eller sina åsikter. 

Detta kan bero på att de är rädda för negativa konsekvenser, som repressalier, att bli utsatta för kritik eller att förlora sin position. I en sådan kultur väljer människor ofta att vara tysta istället för att ta upp viktiga frågor, vilket gör det svårt att åtgärda problem och främjar en ohälsosam eller orättvis miljö.

Yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen

Sedan 2008 har jag undervisat i bl.a. samhällskunskap, och jag börjar alltid mina kurser, särskilt Samhällskunskap 1, med att gå igenom demokratins grunder. Som lärare har jag mina favoritområden; dessa är undervisning om yttrandefrihetsgrundlagen, tryckfrihetsförordningen och källkritik. 

När jag inte har ingått i något ämneslag, har jag alltid börjat mina samhällskunskapskurser med källkritik, då jag anser att det är skolans ansvar att stärka individers kritiska förmåga i en tid där vi bombarderas av information. Börjar eleverna med källkritik, kan de använda detta tankesätt igenom hela kursen och även i sina andra kurser.

När jag började prata om algoritmer i min undervisning, var moment om algoritmer inte ens en del av läroplanen (ja, jag skryter) för skolan och gymnasieskolan. Jag är inget medium, men jag har en tendens att förutspå vissa förändringar som sker i samhället.

Ta därför min oro på allvar när jag skriver att tryckfriheten och yttrandefriheten på sikt inte kommer att vara självklara grundstenar i demokratin, ju längre makten finns i händerna på populister, kapitalister och förenklande politiker med hård retorik.

Låt oss här förklara en gång för alla varför det är viktigt med yttrandefrihetsgrundlagen.

Yttrande- och åsiktsfrihet

Yttrandefrihet är en grundpelare i demokratin eftersom den tillåter oss att diskutera öppet och hålla makthavare ansvariga. Genom att vi fritt kan uttrycka våra tankar minskar risken för maktmissbruk och vi får en chans att utveckla nya idéer och åtgärder. Yttrandefrihet hjälper också oss som individer att växa och förstå världen på ett mer nyanserat sätt.

Friheten att yttra sig ger minoritetsgrupper en röst, motverkar censur och propaganda, och erbjuder en fredlig väg till förändring. 

Kort sagt, yttrandefriheten är avgörande för att skapa ett rättvist och dynamiskt samhälle. Såhär skriver lagen:

1 kap. Yttrandefriheten enligt denna grundlag

Syfte och grunder

1 §   Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag. Lag (2018:1802).

Repressalier och straff

Det finns inga gratis lunchar. Det mesta i livet kostar någonting. Ibland betalar du för en vara med pengar och ibland betalar du med din hälsa om du uppmärksammar brister i en verksamhet.

Så vad är repressalier? Man läser om det, men förstår alla vad det innebär? Jag gör ett försök med att förklara begreppet för att sedan koppla till hur repressalier kan skada den psykiska och fysiska hälsan hos individer som uppmärksammar missförhållanden:

Repressalier är åtgärder som vidtas som en form av straff eller hämnd mot någon som har agerat på ett sätt som misshagar den som utför åtgärden. Dessa kan inkludera sanktioner, hot, våld eller andra typer av bestraffningar som syftar till att avskräcka eller straffa någon för att ha uttryckt kritik, avslöjat missförhållanden eller på annat sätt utmanat makt eller auktoritet.

Subtila repressalier – det som inte syns men känns

Meddelarskyddet är en rättighet i Sverige som innebär att offentligt anställda har rätt att lämna information till journalister för publicering, utan att riskera att bli straffade eller utsatta för repressalier av sin arbetsgivare. Det är en del av yttrandefriheten och tryckfriheten, och syftar till att skydda den som vill avslöja missförhållanden eller annan viktig information för allmänheten. 

Så långt no harm. Vi tänker att lagen skyddar oss och utnyttjar vår yttrandefrihet med meddelarskyddet i bakfickan. Men visste du att det finns subtila repressalier och straff som inte bryter mot lagen, men som kan förstöra en individs psykiska hälsa?

Låt mig berätta mer: 

Subtila repressalier är mindre tydliga men lika skadliga som uppenbara repressalier. Dessa kan inkludera att underminera en persons rykte genom att sprida rykten eller insinuationer, förändrade arbetsvillkor utan tydlig anledning, social exkludering, förhalning av beslut eller försämrade utvecklingsmöjligheter. 

Dessa subtila former av repressalier är ofta svårare att upptäcka och motarbeta, men de kan ändå lämna den drabbade känslomässigt och professionellt skadad.

Med andra ord, tagga sjukskrivning om du öppnar käften – lite förenklad men ingen lögn.

Slutord

Du kanske inte tror att jag är en fegis, men tro mig, av rädsla för negativa konsekvenser har jag valt att sätta ett tjockt filter på mig själv. Ibland skriker jag inombords av att vilja berätta, men rädslan tvingar mig att hålla tillbaka orden.

För ja, det kan bli värre. Mycket mycket värre.

Jag skriver förtäckt, med hopp om att beslutsfattare läser mina texter och arbetar för att öka skyddet för individer som vågar uppmärksamma missförhållanden i samhället och världen.

Ett av mina inlägg på Threads resulterade i att jag fick uppleva ett rent helvete som konsekvens. Människorättsaktivister, som Lady Dahmer, får sina konton avstängda när deras kritik inte uppskattas av kapitalistiska företag som Meta.

Repressalier kan allvarligt hämma yttrandefriheten genom att tysta kritik och avskräcka individer från att uttrycka sina åsikter eller rapportera oegentligheter. På ett bredare plan underminerar repressalier rättvisan och försvagar demokratiska institutioner, vilket gör det svårare för människor att stå upp mot maktmissbruk och orättvisor.

Är vi tysta håller vi med andra ord käften och förblir slavar åt mäktiga män och kvinnor.

DO förklarar

Videon nedan förklarar varför det är förbjudet med repressalier, men tänk på att det subtila syns inte, även om den känns.

August 22, 2024 0 kommentarer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • …
  • 16

Nya Inlägg

  • Hur var det att festa med djävulen?
  • Din box är inte min
  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen
  • Skugga eller Skepnad

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Du kan be om ursäkt, men...

April 5, 2026

Han skyddar andra kvinnor men bryter...

March 29, 2026

Berättelsen om D och psykologin bakom...

February 24, 2026