Kategori:

Psykologi

PsykologiSociologi

Samma person på Nätet som IRL

av Azita Miakhel
5 minuter läs

För ett par dagar sedan gjorde jag ett inlägg på Threads där jag ställde en fråga. Frågan kanske var slarvigt formulerad, men av de 260 kommentarerna förstod drygt 90 procent vad jag menade. Men så fanns det tio procent som äntligen hittade ett fel att göra sig lustiga över. Fröken Azita hade gjort en felformulering och nu minsann skulle hon förringas, pikas, hånas och skämmas.

Som kvinna med utländsk bakgrund är jag vid det här laget van vid att folk ibland pratar långsamt med mig eller älskar att rätta mig när jag gör språkliga fel.

Det räcker med min blotta existens och voila ger en del människor sig rätten att omyndigförklara, trycka ner och uppfostra mig. Jag är 45 år, har ägnat mitt liv åt kunskap, är lärare som dagligen uppfostrar ungdomar.

Men tyvärr ser en del bara de bruna ögonen och precis där börjar fördomarna flöda.

Om Freud fick analysera

Att människor blir otrevliga på nätet eller njuter av att trycka ner andra beror på många orsaker, men låt mig analysera beteendet utifrån Freuds teori. Det var länge sedan jag gjorde en psykologisk analys, så det kliar i fingrarna.

Let’s do it

Freud menar att vårt psyke är delat i tre delar: det förmedvetna, det medvetna och det undermedvetna. I det medvetna har vi information som vi använder till vardag, i det förmedvetna finns det förtäckta känslor, impulser och önskningar som kan komma fram till ytan med hjälp av lite grävande, eller i våra drömmar.

Och så har vi den undermedvetna delen av oss där libidots förbjudna önskningar har lagrats, men som påverkar våra tankar, beteenden och känslor dagligen.

I det undermedvetna finns det framförallt våra drifter, som exempelvis sexualdriften och aggressionsdriften. Drifterna vill gärna göra sig påminda då och då, men vi förnekar dem genom våra försvarsmekanismer för att skydda vårt medvetna jag.

När någon gör oss avundsjuka, frustrerade eller arga, vill aggressionsdriften gärna slå till personen – vår primitiva instinkt som agerar på impuls. Men jaget påminner oss om konsekvenserna och hindrar oss från att slåss.

Våld är inte accepterat i vår moderna civilisation och därmed behöver aggressiviteten komma ut på ett annat sätt. Om ilskan inte riktas mot det verkliga objektet, kan vi istället ta ut den på någon oskyldig person i vår närhet, eller på någon som inte vågar säga ifrån.

Inom det psykodynamiska perspektivet kallas denna försvarsmekanism för förskjutning. Förskjutning tar bort fokuset från den riktiga ilskan individen känner och kanaliserar den åt ett annat objekt. När man tar ut sin aggression på en annan person, får libidot tillfälligt tillfredsställelse. 

Med andra ord, om det inte finns någon i vår fysiska närhet som ilskan kan gå ut över, hittar vi någon på någon app. Gärna en person som man känner delvis irritation över, typ tagga Fröken Azita som verkar trigga en hel del individer.

Olika perspektiv på nätmobbning och trakasserier på Internet

Personligen är jag lättad över faktumet att problem med trollkonton, nätmobbning och trakasserier på olika appar, börjar uppmärksammas. Jag har skrivit om dessa problem i flera år nu och det känns bra när fokus läggs på problem som cybermobbning medför.

Det finns olika sätt att se på varför nätmobbning sker. Man kan betrakta det från ett strukturperspektiv, ett samhällsperspektiv, ett grupperspektiv och ett individperspektiv.

Jag har tidigare analyserat mobbning, utfrysning och nätmobbning utifrån flera olika perspektiv, så här ska jag bara kort skriva om konsekvenserna som andras beteenden medför på enskilda individer.

Hitta de rätta kanalerna istället

Min personliga åsikt är att en person som ägnar sig åt nätmobbning lider av någon sorts psykisk ohälsa eller gör handlingen som ett resultat av grupptryck och/eller önskan om grupptillhörighet.

Starka känslor av aggression och fiendskap bubblar inom förövaren som letar efter en utloppskanal – en syndabock. Det egna lidandet får tillfälligt lindring när ilskan riktas mot någon annan.

Till exempel, en individ som har svårt att få sin ekonomi att gå runt kan rikta sitt missnöje mot invandrare med tanken att de “tar alla jobb och pengar”. En ensam person som känner sig utanför kan projicera sina känslor genom att avundas och kritisera andras utseende, vilket leder till att de skyller på dessa för sina egna problem.

Konsekvenser av nätmobbning:

Nätmobbning leder till psykisk ohälsa och kan göra offret sjuk. Nedan följer en lista över möjliga konsekvenser av nätmobbning:

  • Känslor av obehag, nedstämdhet och ångest
  • Instabilitet i känslor med pendlande mellan olika känslotillstånd
  • Svårigheter att sova och ständig uppvaknande
  • Tankar om självmord och självmordsförsök
  • Dålig självkänsla och lågt självvärde
  • Självisolering
  • Svårigheter med koncentration och inlärning
  • Problem i sociala relationer
  • Posttraumatiskt stressyndrom
  • Självskadebeteende
  • Ilska, irritation, aggressivitet och känsloutbrott

Subtil rasism

Det finns de som är öppet rasistiska, de som inte är rasister men… Och så finns det de som är rasister i smyg. Personer som stör sig på att individer med annan bakgrund kommer till Sverige, bosätter sig här, arbetar här och med förmodan blir framgångsrika här.

En person med genuina avsikter kan rätta till språkliga fel hos någon, utan att det känns jobbigt. Däremot när någon vid upprepade tillfällen ger pikar, skriver nedlåtande kommentarer eller medvetet missförstår ens åsikter och avsikter, då ligger problemet i någonting djupare.

Jag tänker så här: om en person inte skulle skriva någonting nedlåtande till en etnisk svensk kvinna, men ger sig rätten att uttrycka sig elakt hos en person med annan bakgrund, då är det rasistiskt. När människor får sämre bemötande då de inte är födda här, då får man rannsaka sig själv och ställa sig frågan: Är jag inte lite rasist ändå?

Slutord

Under ett inlägg på Threads skrev en kvinna att avundsjuka var en bra känsla då avundsjuka kunde ge människor motivationen till att konkurrera och bli bättre.

Jag tänkte: varför ska man behöva konkurrera och konkurrera ut?

Tävling hit. Tävling dit.

Om man drivs av marknadsliberala och marknadsekonomiska värderingar som menar på att välstånd uppnås genom att vi tävlar mot varandra, så köper jag argumentet. 

Däremot tycker jag inte om argumentet.

Jag tänker att det måste vara jobbigt att behöva känna avundsjuka för att vilja arbeta hårdare. Men om den metoden funderar för effektivisering (det himla tjatet), då får det väl gå.

Samtidigt tycker jag att det finns andra känslor som är positiva och som ger liknande resultat av framgång (hur man nu uppfattar framgång).

Om man är en person som brinner för jämlikhet, solidaritet och alla människors lika värde, då drivs man av någonting mycket starkare – empati!

Det är denna djupa förståelse och medkänsla som motiverar en att kämpa för rättvisa och att stå upp mot orättvisor, även när det är svårt. Empatin ger oss kraften att se bortom våra egna intressen och arbeta för en bättre värld för alla.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskap

Om George Orwell skrev “2024”

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Jag har lite svårt att andas. Nej, du behöver inte ringa 112. Det är inte livshotande. Jag blir så här när jag känner mig instängd i ett hörn.

Att vakna på morgonen och läsa nyheterna är en vana för mig. Jag är samhällsintresserad och engagerad i vårt gemensamma Sverige. Jag lägger tid och energi på att lyfta orättvisor, ojämlikheter och uppmärksamma beslut som fattas idag och som kan bli skadliga för vår demokrati.

Och imorse, när jag vaknade, blev jag översköljd av tankar om alla drastiska förändringar som har skett på så kort tid i vårt vackra, oskuldsfulla land. ‘

Kontroll hit – Kontroll dit

Vi gick med i Nato och överlämnade vår neutralitet. Att ha en klar åsikt om Nato-inträdet är svårt med tanke på att Putin är oförutsägbar. Får han för sig att attackera ett annat land, kommer han antagligen att göra det.

Så någon direkt åsikt om den militära alliansen har jag inte, fastän jag tycker att det var bättre förr.

Direkt efter medlemskapet i den militära alliansen kom DCA-avtalet, som ger USA rätten att ha sina baser i Sverige. Jag har haft så många diskussioner om DCA-avtalet på sociala medier att jag inte ens orkar skriva om det. 

Vi har sagt ja till en stormakt att använda Sverige om det blir krig. Ännu ett beslut som fattades alltför snabbt. Men det kanske var nödvändigt? Med tanke på kriget i Europa och att Putin besöker diktatorer för att diskutera Gudarna vet vad. 

Kanske behövs det snabba beslut för att markera att vi inte sitter passiva om något land får för sig att bråka med oss?

Men det har hänt för mycket

Bara på de senaste två åren har det kommit flera lagar som inskränker den personliga integriteten. Det har beslutats om visitationszoner där polisen kan stoppa vem som helst och visitera dem utan någon som helst brottsmisstanke – till och med barn.

I ett kärleksfullt land som Sverige har man vidare bestämt sig för att nu minsann ska barn som begår brott sättas i fängelse. Resonemanget är: “Kan de begå brott, är de mogna nog att sättas i fängelse”.

Storebror ser dig

Varför i hela världen har jag en röst i bakhuvudet som upprepar meningen: “Storebror ser dig”. Och när den svenska versionen har tröttnat, hör jag den på engelska: “Big Brother is watching you”.

Hårdare och hårdare tag. Tuff retorik. Bestämt språk.

Återvandringscenter. Hänsynslös flyktingpolitik. Vi mot dem. Riv ner! 

Låt staten kontrollera allt, även rättsväsendet och domstolarna. 

En kommer på en extrem åsikt, och den andra ska konkurrera ut genom ännu extremare idéer. De vill ha kontroll över vår identitet, vårt tänkande och våra hjärtan.

Varför inte sätta in ett chip i huvudet på oss? Då vet de exakt vad vi ska skicka iväg innan vi ens har tänkt tanken.

Då skulle inte Chat-control behövas. 

Eller vi kanske inte behöver ha en personlig integritet i det tekniskt utvecklade samhället? Vi kanske ska kasta av oss kläderna och gå runt nakna för att visa att vi inte har något att dölja?

Nej, det skulle inte vara tänkbart. En bunt nudister är ingen vacker syn.

Men 1984 börjar få alltför många likheter med 2024.

Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka

Jag funderar mycket på vart vårt samhälle är på väg. Det känns som om vi går mot en framtid där individens frihet och rättigheter hela tiden får stå tillbaka för statens intressen. 

Var går gränsen? När säger vi ifrån? Är det när vi inser att vi inte längre kan tala fritt utan rädsla för konsekvenser? Eller är det när vi inte längre kan röra oss fritt utan att känna oss övervakade och kontrollerade?

Vi lever i en tid av förändring och osäkerhet, och det är viktigare än någonsin att vi står upp för våra värderingar och rättigheter. Vi måste våga ifrågasätta och utmana de beslut som fattas i vårt namn, och vi måste våga tro på en framtid där frihet och rättvisa inte är tomma ord utan verkliga principer som vi alla lever efter.

Det är dags att vi alla tar ett steg tillbaka och reflekterar över vad vi verkligen vill ha för samhälle.

Vill vi leva i ett samhälle där vi ständigt övervakas och kontrolleras, eller vill vi leva i ett samhälle där vi är fria att vara oss själva och uttrycka våra åsikter utan rädsla? 

Valet är vårt, och det är upp till oss att bestämma vilken framtid vi vill skapa.

Bildkälla: Unsplash.com

0 kommentarer
Psykologi

Vi är inte våra känslor – det bara känns så

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Det var ett tag sedan jag skrev ett psykologiskt blogginlägg, men ett par livshändelser har fått mig att börja tänka och analysera.

Vi människor är underliga varelser. Vi gör vårt yttersta för att få någonting vi innerst inne vill ha och sedan förstör vi det vi har kämpat för av rädsla för att förlora det.

Vår rädsla förstör fina relationer och möjligheter för att vi inte riktigt vet hur vi ska hantera känslorna.

För ett par år sedan skrev jag ett par inlägg om våra grundkänslor.

Idag känner jag ett behov av att gå tillbaka till de teorierna för att kanske lyckas förklara varför vi mår, agerar och känner som vi gör.

Våra grundkänslor

Psykologin påstår att vi i stor utsträckning drivs av sju grundemotioner: apati, aggression, sorg, lust, acceptans, mod och kärlek.

På dessa grundkänslor reser sig våra andra känslor, till exempel rädsla, avundsjuka, svartsjuka, glädje etc.

Du kan läsa mer om de sju grundkänslorna, men här fokuserar jag på rädsla, kontrollbehov och dödsdriften.

Vad är rädsla?

Låt mig först förklara vad rädsla är. När man sätter ord på en känsla och förstår uppkomsten av den, blir det kanske lättare att hantera den (vad vet jag).

Rädsla är en naturlig känsla som uppstår när vi känner oss hotade, antingen verkligt eller inbillat.

Den är en form av varningssignal som aktiverar våra kroppar både fysiskt och känslomässigt för att hjälpa oss att hantera hotande situationer.

Rädsla kan få oss att känna oss oroliga, spända eller rentav upprymda, beroende på individuella preferenser och erfarenheter.

Symptomen på rädsla kan inkludera både fysiska tecken, såsom snabb hjärtrytm och svettningar, och psykiska symtom, som känslor av överväldigande, nedstämdhet och hjälplöshet.

Varför blir vi rädda?

Rädslan har sina rötter i barndomens tidiga ångest och behovet av trygghet, vilka formades från allra första början och kan följa med in i vuxenlivet.

Rädsla och stress leder till samma sorts psykisk och fysisk reaktion. Rädsla är en automatisk reaktion i kroppens nervsystem som innebär att hjärnan ställer in sig på att kämpa mot eller fly från ett hot (kamp eller flykt reaktionen).

När du får en stressreaktion till följd av rädsla för en situation, utsöndras kemiska ämnen i blodet – såsom socker, adrenalin och kortisol. Musklerna gör sig redo för att antingen slå till fienden, eller springa därifrån fort som bara den.

Vi blir rädda för vi vill ha kontroll

Evolutionen spelar en stor roll i vårt behov av kontroll. Från grottmänniskans dagar, där kontroll över omgivningen var en överlevnadsinstinkt, till dagens moderna samhälle, har vi alltid strävat efter att ha koll på läget.

Grottmänniskan var tvungen att hålla sig på sin vakt för att inte riskera att bli uppäten av ett starkare djur.

Detta drev grottmänniskan att reagera med katastroftankar för att överleva.

Vår hjärna lever kvar i stenålderns drama och gillar inte att vi blir för bekväma. Den försöker skydda oss mot faror – riktiga och inbillade.

Därmed är rädsla för de hittepå farorna och riktiga sådana, en överlevnadsstrategi som är biologiskt förankrad i vårt system.

Och lite dödsdrift på det

Ibland är vi rädda för rädslan. Sigmund Freud försökte förklara våra rädslor med hjälp av teorin om dödsdriften “Thanatos”.

Dödsdriften är motsatsen till Eros (Libido eller livsnjutningen) som är våra dolda, förbjudna impulser och önskningar.

Enligt Freud uppstod dödsdriften som ett resultat av nirvanaprincipen, en teori som föreslår att människan strävar efter att hålla den inre spänningen på en minimal nivå. Vi får inte ge efter våra innersta fantasier på grund av samhällets normer och moral.

Förenklad kan man beskriva dödsdriften som en önskan att dö, samtidigt som vi är rädda för döden (min enkla analys av teorin).

Dödsdriften är en kraft inom oss som drar oss mot självförstörelse och förstörelse av saker runt omkring oss.

Den fungerar som en motvikt till vår vilja att leva och kallas ibland för destruktiv drift.

Dödsdriften syftar vidare till en inneboende tendens hos människan att antingen sträva mot självskadebeteende eller att vara förstörande gentemot andra.

Blev det för komplext?

Jag är inte speciellt känd för att vara enkel – sorry.

Och så strävar vi efter att kontrollera livet

Behovet av kontroll har en djup rot som sträcker sig tillbaka till våra förfäders tid.

Under den tidiga människans era var det avgörande att ha kontroll över omgivningen för att överleva.

De var ständigt på sin vakt för att undvika faror som attacker från rovdjur. Idag möter vi många utmaningar som vi inte kan förutse eller förhindra.

Det kan vara relationer som tar slut, hälsoproblem eller oväntade händelser, som när ens barn ramlar och skadar sig.

Detta får oss att fundera över hur mycket kontroll vi egentligen har i livet och vad vi kan och inte kan påverka.

Du kanske inte hade planerat att bli kär, men nu när det har hänt försöker du kontrollera dina egna känslor, den andra personens känslor och till och med grannarnas avsikter (hoppas du förstår min poäng).

Men behovet av kontroll kan också leda till ångest, frustration och oro när saker och ting inte går som planerat. Ångestproblematiken har många orsaker, men en tydlig sådan är just vårt kontrollbehov.

Ångest är en direkt följd av den stress som hjärnan upplever när den känner att den tappar kontrollen över situationen.

Detta skapar en negativ spiral av oro och obehagliga känslor. Kontrollbehovet kan till och med leda till att vi medvetet förstör något, bara för att situationen känns utanför vår kontroll.

Rädsla bottnar i sorg

Jag tror att rädsla har sitt ursprung i sorgen. Någonstans har vi blivit så ledsna över att bli övergivna att vi hellre överger.

Sorgen över att något tagit slut har varit så stark att vi rusar igenom nya situationer för att få dem att ta slut snabbare.

Vi avslutar relationer för att undvika att bli lämnade.

Vi går så att den andra inte ska gå först.

Vi bryter av rädsla för avbrott. För tänk om vi blev älskade villkorslöst?

Vem skulle vi då vara?

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Korruption hör inte hemma i en demokrati

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Påverkar korruption vår mentala hälsa?

De senaste nyheterna om korruption inom politiken har fått mig att reflektera över psykologin bakom sådant korrupt beteende.

Min blogg handlar om vardagens psykologi där jag skriver om små och stora händelser som kan påverka vår mentala hälsa, antingen positivt eller negativt.

På min egen fråga om korruption påverkar vårt psykiska mående, svarar jag, ja!

Samhällets struktur och funktion påverkar gruppen och individen.

Vi människor har ett biologiskt behov av att känna samhörighet med andra och att få bekräftelse för våra prestationer.

Att inte få ett jobb på grund av bristande kompetens kan vara en utmaning att hantera, men att bli förbigången till förmån för någon arbetsgivaren känner eller är släkt med kan verkligen skada psyket.

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att fördjupa mig i ämnet genom att läsa en bok, då jag för tillfället fokuserar på en annan bok, men jag har hunnit läsa ett antal artiklar från pålitliga psykologiska källor som behandlar ämnet.

Artiklarna har gett mig en inblick i den psykologiska aspekten av korruption.

Och här skriver jag en längre text om korruption, dess orsaker och tar upp några strategier för att motverka problemet.

När är det korruption?

Var går gränsen för korruption? Är det att överträda en gräns när man anställer sina vänner till prestigefyllda positioner med höga löner?

Eller är det snarare när man gynnar sina landsmän och utesluter andra kandidater som faktiskt skulle kunna göra ett bättre jobb?

Till exempel, om en person från Venezuela ger företräde åt andra sydamerikaner när de har makten att anställa någon – skulle det anses som korruption?

Vad är korruption per definition?

Korruption är ett samlingsbegrepp för att ge och ta emot muta, trolöshet mot huvudman och att utnyttja sin ställning för att uppnå obefogad fördel för egen eller annans vinning.

Korruption är en långsam process som gradvis överväldigar sina offer.

När individer känner sig besegrade innan de ens har gått igenom anställningsprocessen eller konkurrerat om en position, och inser att de andra sökande har fördelar på grund av sina relationer eller kontakter, då kan det leda till psykisk ohälsa.

Känslor av uppgivenhet, hopplöshet och bristande tilltro till framtiden kan komma att uppstå.

Varför förekommer korruption?

Svårt att förklara uppkomsten av korruption då mellanmänskligt samspel kan vara svårt att analysera.

Inom humaniora ämnen blir inte alltid 1+1=2. Ibland blir det 5, ibland 7 och ibland får någon för sig att be dig söka efter X och Y samtidigt.

Men genom att studera samband mellan olika variabler, går det ändå dra en del rationella slutsatser.

Här gör jag ett försök att sammanställa ett antal anledningar till uppkomsten av korruption med hjälp av psykologiska artiklar i ämnet.

En grupp inom en grupp

Jag har skrivit flera inlägg om gruppsykologi där jag bl.a. tagit exempel om masspsykos.

Vad som händer med människor i korrupta grupper, är att medlemmarna skapar en inre krets som separerar dem från resten av samhället.

De formar sin egen identitet genom unika gruppnamn och använder dem för att identifiera medlemmar och ge dem status och makt.

Till exempel kan någon få företräde i anställningsprocessen på grund av sin nationalitet, politiska tillhörighet eller personliga relationer (jag pekar inte fingret mot någon).

I dessa situationer tar lojalitet till gruppen över skyldigheten gentemot samhället, och korrupta grupper är beredda att gå till extrema längder för att bevara sin makt och överleva.

Dessa grupper är oförmögna att kompromissa eftersom det skulle hota deras identitet och avslöja deras korruption.

Medlemmar i sådana grupper svär lojalitet till varandra och ignorerar sin skyldighet mot samhället, vilket leder till att personliga värden och gruppvärden prioriteras över samhällsvärden.

Vi mot dem – paradigmet

Korrupta grupper bygger upp en tankevärld där det är antingen “oss eller dem”, och de är misstänksamma mot personer utanför den egna gruppen.

Här är det avgörande att välja sina ord noggrant för att undvika påföljder som uteslutning eller utfrysning från gruppen.

Det är inte ovanligt att dessa grupper försöker framstå som öppna och toleranta, men i själva verket är taket för acceptans mycket lågt när man väl är en del av gruppen.

Även om du blir accepterad, så finns det de som blir mer accepterade.

De som har varit med längre, de vars föräldrar känner dina föräldrar, de som delar varandras kultur, tradition, seder och normer.

En kompis berättade en gång att ”Den där personen kommer att bli minister en dag. Alla hens släktingar är högtuppsatta politiker”.

Kompisen hade en poäng. Skrämmande men inte alls förvånande.

Vem behöver en CV när man har sitt efternamn liksom.

Behov av makt

Osäkra människor strävar efter makt för att höja sig över andra och dölja sina osäkerheter.

Att välkomna nya idéer hotar makten och erkännandet för en del ledare.

Behovet av makt är som en beroendeframkallande drog och osäkra personer kan ta till korruption för att behålla och öka sin makt.

Försök att studera de två krigen som pågår i världen nu, utifrån teorin om makt, så förstår du vad jag syftar på.

I dagens samhälle är korruption alltmer vanligt, där makthavare vill behålla sina positioner och de utan makt strävar efter att få den.

Båda grupperna kan frestas att använda korruption för att behålla sin makt och undvika att rannsaka den egna självkänslan.

Nepotism och vänskapskorruption

Nepotism, svågerpolitik eller svågervälde – innebär att gynna släktingar, främst inom politiska kretsar på ett odemokratiskt sätt.

Vänskapskorruption är när människor missbrukar sin vänskap eller relationer för att få fördelar eller gynna varandra på ett orättvist sätt.

Det kan innebära att ge jobb eller kontrakt till vänner utan att följa normala regler eller krav.

Typ att “annonera” ut en tjänst genom en lapp i receptionen. Still not pointing any finger.

Sverige ligger högt i korruptionsindexet

I Sverige betraktas svågerpolitik och nepotism som några av de vanligaste formerna av korruption, vilket skiljer sig från resten av EU-länderna.

Rapporten publicerades av Europeiska kommissionen i december och du kan läsa den här.

Motverka korruption

Kan man motverka korruption är frågan? Det tror jag att man kan.

Eller rättare sagt vi måste försöka då korruption är en fara för demokratin.

Vi kan till exempel använda beteendevetenskapens strategier för att bekämpa korruption genom att förstå hur människor tänker, känner och agerar.

Att minska tillgången på möjligheter till korruption och öka riskerna och kostnaderna kan göra det svårare att vara korrupt.

Att öka medvetenheten om de psykologiska faktorer som driver korruption är också viktigt, särskilt bland personer inom offentlig sektor, politik och näringslivet.

För att stärka etiskt beteende behöver vi utveckla och främja etiska riktlinjer och normer, skapa en kultur som värdesätter värdegrund och motverkar korruption på samhällsnivå.

Folkvalda är våra förebilder. Demokrati handlar i grunden om att värna om människans unika egenskaper och den individuella och kollektiva friheten.

Frihet innebär vidare att känna sig trygg i samhällets institutioner och myndigheter.

När individens tilltro till makthavare minskar, ökar misstänksamheten och misstron till våra gemensamma värderingar.

Föregå med bättre exempel och överväg därmed dina val noggrant.

Har personen du gett uppdraget till, kompetensen som krävs för det uppdraget, eller gör du det för att ni är släkt, bekanta eller kommer från samma land?

Källor

Källa 1, Källa 2, Källa 3, Källa 4

Foto: IMattSmart

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Är de inte följsamma – tvinga dom

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Detta inlägg kommer delvis att vara skrivet i affekt

Jag har hört experterna säga att man bör hålla sig inom ramen för skrivregler när man skriver artiklar, men denna text kommer att sakna formaliteter. Jag vill fokusera på budskapet bara.

Jag har ingen aning om hur länge jag orkar kämpa, men många besökare i bloggen säger mig att mina tankar sprids allt mer på nätet. Och just nu, av alla tider, är det extra viktigt att vi som står på den rätta sidan av mänskligheten vågar vara en röst för de som inte kan tala.

Innan du fortsätter att läsa vill jag ge dig en liten varning: inlägget kommer att handla om mäns beteende gentemot kvinnor.

Om du inte är intresserad kan du sluta läsa här, men klaga inte på att jag inte varnade dig.

Vad har vår perception med feminism att göra?

Att vara människa innebär att vi tar in information från våra fem sinnen, bearbetar den i arbetsminnet och när vi repeterar den går informationen till långtidsminnet där den blir vår världsbild och färgar alla våra dagliga erfarenheter.

Minnen bildar sedan våra kognitiva scheman.

När vi försöker lära oss något i skolan kan det ta tid innan det verkligen fastnar i vårt långtidsminne. Det är anledningen till varför vi spenderar tolv år i skolan och studerar liknande ämnen år efter år.

Vi vill att den kunskapen ska följa med oss för alltid.

Men det finns en genväg till långtidsminnet som går mycket snabbare, där vi inte behöver vänta tolv år. Det är genom att koppla ihop informationen i perceptionen med starka känslor.

Förenklat: I en situation där du blir rädd, förälskad, äcklad eller ledsen, går informationen direkt till långtidsminnet och stannar där resten av ditt liv.

Starka känslor kopplas ihop med en händelse och vi minns händelsen länge.

Nu när vi är rakt på sak ska jag berätta av egna erfarenheter:

Jag kan inte kontrollera flashback-bilderna av händelser där jag direkt har blivit rädd för män. Inte heller kan jag komma över de situationer där de har använt härskartekniker för att få tyst på mig.

Vi blir en produkt av samhällets normer

En del kanske kallar mig bitter, men jag ser mig själv som resultatet av samhällets interaktion med mig.

Att växa upp med tre äldre bröder lärde mig att det enda sättet att komma någonvart i livet var att vara envis.

När man var omringad av tre manliga figurer som alla hade synpunkter på precis allt man gjorde, fanns det två val: underkastelse eller revolution.

Tidigt valde jag revolution. Jag skulle fan stå på mig för jag ansåg att jag hade samma rätt till livet som de hade.

Vad gör liksom att jag inte har en snopp?

Vad som har fastnat i långtidsminnet

Jag tänker på den manliga kollegan som bankade på bordet och höjde rösten när han tyckte att jag var för kaxig.

Jag tänker på den andra manliga kollegan som stod mitt emot mig och skrek om att jag bar skulden för att hans anhörig var sjuk. Jag var politiker i hans ögon. En bisarr situation som skrämde upp mig ordentligt.

Jag tänker på de fem gängmännen som omringade mig och hotade med våldtäkt och döden, och deras släktingar som knuffade mig hit och dit.

Sedan tänker jag på de “godhjärtade männen”. De med sunda värderingar som aldrig skulle höja rösten mot en kvinna, men som hellre använder “fredligare” metoder för att få mig att tystna.

Och så har vi de goda. Bra män som uppmuntrar, ger stöd och håller dig om ryggen – men de vill ha dig i en box. En rosa box.

Min favoritfärg är röd.

Dessa män fascineras av att du är annorlunda, men gör allt för att forma om dig till en socialkonstruerad mall som de har skapat i sina långtidsminnen.

Och så finns det en variant som infekterar din omgivning och trycker in dig i ett hörn. Den sorten är farligast då de kan förstöra ditt liv, din karriär och dina framtidsvisioner om du retar upp dem. 

Please God help me!

Tänk om man vore en docka

Ta plats. Men ta inte för mycket plats.

Våga stå på dig, men sätt dig ner när du ser mig stå.

Förändra, ta till orda, våga kämpa för rättvisa. Men förstå att dina värderingar ska utgå ifrån mina.

En Azita, så många önskemål. Inte konstigt att hon blev utbränd.

What about the women?

Nu kanske du tänker: men kvinnorna då?. Yes what about the women.

Jadå, vi är inte varandras bästa vänner heller. Men om det har jag skrivit ett helt artikel som du kan läsa: Tapp Poppy Syndrome.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Reflektioner kring feminism och pornografi

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Feministiska porrfilmer (?)

För någon vecka sedan läste jag en artikel i Göteborgs-Posten som fick mig att höja på ögonbrynen.

Vänta nu. Vad är det jag läser? En regissör som regisserar feministiska pornografifilmer? 

Jag gillar att läsa texter som handlar om feminism, så jag tänkte för mig själv: “Coolt!”. Jag visste inte riktigt vad jag hade förväntat mig av artikeln, men det var inte det innehåll jag hade hoppats på.

Bara ingressen fick min mun att gapa stort.

What liksom?

Man kan applicera feminism på många aspekter av vardagen (inte för att porr är vardag), men att den skulle förekomma i samma kommersiella artikel som ett sätt att marknadsföra porrindustrin kunde jag inte föreställa mig.

Jag vet att några kommer att protestera och tycka att artikeln är minsann inte alls kommersiell, utan bara informativ, men let’s agree to disagree. 

Jag fortsätter:

Efter att ha läst första stycket i artikeln och blivit förvånad, blev situationen ännu mer bekymmersamt när jag fortsatte läsa och stötte på detta:

– De sa att det inte fanns någon marknad för porr för kvinnor, säger hon (Erika Lust). Nu när vuxenfilm är mer tillgänglig än någonsin, även för de minsta, vill hon att föräldrar ska våga prata om porr med sina barn.

Du förstår, min kropp blev stel och blandade känslor dök upp till ytan när jag läste meningen som jag har fetmarkerat ovan. Eller jag repeterar här igen: 

Nu när vuxenfilm är mer tillgänglig än någonsin, även för de minsta,

Varför i hela friden ska porr vara tillgänglig för “de allra minsta”? Hur små är de minsta? Varför ska de minsta över huvud taget kolla på vuxenfilmer eller ha tillgång till Internet? 

Kanske låter jag provocerande, men det är som att säga: “Det skjuts hejvilt i landet, vi accepterar problemet och sätter på oss skottsäkra västar istället för att lösa problemet”.

Eller att miljöförstöringar är så omfattande att det inte är någon idé att försöka göra något åt saken. Vi fortsätter med utsläppen ohämmade och okontrollerade.

It is what it is liksom. 

Är allt och inget feminism nuförtiden?

Feminismen har flera grenar. Till exempel finns det kvinnorörelser som förespråkar traditionella könsroller, där kvinnan förväntas leva på mannen, se söt ut och ta hand om familj och barn.

Det finns också feminister som är abortmotståndare och på allvar anser att en kvinna bör genomgå en graviditet även om hon inte vill behålla fostret.

Precis som socialismen och liberalismen har flera grenar, har även feminismen det.

Men, hur kan pornografi vara feministisk när vuxenfilmer enbart handlar om att sälja kroppar?

När skådespelarna objektifierar och exponerar sig själva offentligt för att bli sedda av miljontals tittare, är detta inte kultur eller konst, utan snarare en form av auktionering.

Varje person som bidrar till att skapa porrfilmer är med och främjar försäljningen och utnyttjandet av kvinnokroppen, oavsett om kvinnan ger sitt samtycke eller inte.

Så nej, kära porrfilmregissör, det finns ingen feministisk pornografi. Det finns bara hårdare pornografi och så finns det mildare. De två varianterna går jag med på.

Blanda inte feminism in i detta bara.

Och nej. Barn ska inte se på pornografi.

Personligen värnar jag mycket om individens frihet. Samtidigt är jag angelägen om barns och ungas välbefinnande och anser att vuxna har ett ansvar att skydda barn från allt som kan skada deras hälsa och deras relationer.

Att regissera och skapa mjukare porrfilmer skyddar inte barn och ungdomar på något sätt. Det lär inte heller ungdomar om intimitet och närhet.

Pornografi är inte utbildning. På samma sätt som paddan inte är en nanny.

Som förälder skulle jag helst vilja slippa prata om pornografi med mitt barn, men samtidigt känna mig tryggare om skolan kunde ansvara för undervisning om sex- och samlevnad, relationer och livskunskaper.

Fick en idé

Vad gäller tillgången till pornografi för de allra yngsta skulle jag önska att det fanns lagstiftning som tvingar internetleverantörer att sätta spärrar på fria pornografisajter. För att ta bort dessa spärr ska ungdomar själva behöva kontakta internetleverantören och be om att “låset” tas bort.

Eller att föräldrar ger sitt samtycke till att internetleverantörer tar bort pornografi-spärren (om några föräldrar ens skulle vilja detta).

Jag har ingen åsikt om åldersgränsen för ungdomar att konsumera pornografi på sina mobiler. Jag välkomnar gärna förslag från psykologer och experter inom utvecklingspsykologi angående den mognadsnivå i hjärnan som krävs för att hantera pornografiskt material.

Läs också “Barnrapporten ger mig ångest“

Bildkälla: Unsplash

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskap

Ingen elev ska behöva misstänkliggöras

av Azita Miakhel
4 minuter läs

På den vita väggen hemma hos mamma hängde det inramade diplomet som jag nästan hade glömt bort att jag hade.

Jag har sett diplomet många gånger, men inte selektivt lagt fokuset på det. Det har hängt där många år, utan att jag har velat ta med det hem till mig själv.

Det har nog skett en slags habituering hos mig där sinnen kan ta emot intryck, men att den uppmärksamheten riktas inte på objektet – förrän nu.

Berättelsen om Sven

Jag var drygt sjutton år och hade bott i Sverige i två eller tre år. Jag minns att jag blev placerad i en vanlig klass på gymnasiet och läste svenska med mina klasskamrater och lärde mig språket varje dag.

Men då kom Sven.

Min lärare i svenska som tyckte att jag skulle börja läsa svenska som andraspråk istället.

Jag kommer ihåg att vi hade ett fördjupningsarbete i temat kärlek och jag älskade att jobba med mina texter. Jag skrev en kort novell, en dikt och en liten berättelse om kärlek.

Vi hade inte AI på den tiden. Inte heller Google. Utan vi skrev för hand och besökte biblioteket. Jag arbetade hårt med kärlekstemat.

När jag lämnade in textsamlingen till Sven, var jag exalterad och ivrig. Ville att han skulle läsa den och ge mig betyg.

Den dagen då vi skulle få tillbaka våra arbeten sa Sven till mig (framför flera klasskamrater): “Det är ett bra arbete. Textsamlingen förtjänar ett VG, men du får ett G- för jag tror inte det är du som skrev alla dessa texter”

Jag försökte desperat övertyga honom om att det var jag, men Sven struntade i mig. Minns också att jag brast ut i tårar och gick ut ur klassen, men han brydde sig inte ens om att fråga hur jag mådde.

En klasskamrat kom ut och tröstade mig. Sedan gick jag in till klassrummet igen.

Nästa lektion sa Sven till mig: Du måste byta till svenska som andraspråk. Det spelar ingen roll vad du gör i svenska, men jag ger dig inte mer än ett G. Byt så kanske du får bättre betyg.

Och så bytte jag till svenska som andraspråk. Jag hade inget val. Han ville inte ha mig i sin undervisningsgrupp.

Mötet med Sverige

Min lärare i svenska som andraspråk berättade en dag att det var en uppsatstävling på temat “Mötet med Sverige” och hon tyckte att jag skulle skriva en uppsats och delta i tävlingen.

Jag sa okej och skrev en uppsats. Den handlade om hur vår lilla gummibåt räddades av det svenska militärfartyget i havet.

Minns inte hur många sidor uppsatsen blev, men utan några förhoppningar lämnade jag den till läraren som skickade iväg den.

Några veckor senare fick jag veta att jag hade vunnit uppsatstävlingen. Nyheten kom till och med upp på Tingvallagymnasiets TV och rullade där i en vecka: “Vi gratulerar vår elev Azita Miakhel som har vunnit uppsatstävlingen mötet med Sverige”.

Jag vann ca 1500 kronor (minns inte exakt) och fick ett diplom.

Familjen var glada, min lärare var glad, men jag brydde mig inte. Jag ville att Sven skulle se att jag kunde skriva och låta mig komma tillbaka till min klass och mina klasskamrater igen.

Men det hände inte.

Jag har skrivit sedan jag var nio år. Den längsta novellen skrev jag för hand på 150 sidor när jag var fjorton år.

Min dröm var att bli författare eller journalist, men livet hade en annan plan för mig.

Det kanske var meningen att jag skulle bli lärare, lära mig av min egen gymnasietid och kämpa för mina ungdomars skola?

Jag vet inte.

Jämlikhet i skolan är ingen självklarhet

Låt mig berätta en sak: en elvs etnisk bakgrund, föräldrars plånbok eller läggning har aldrig spelat roll för mig.

Varenda unge, varenda barn och varenda ungdom har rätt till en bra skolgång och jämlika villkor.

Min poäng med inlägget är inte att jag är emot svenska som andraspråk undervisning, utan syftet är att uppmärksamma på att elever kan misstänkliggöras på helt fel basis.

Inget barn eller ungdom ska någonsin misstänkliggöras på ogrundade fakta. Varje elev är lika mycket värd och förtjänar rättvisa, omtanke och framförallt bra undervisning med hög kvalitet.

Sven lever inte längre, men hur han fick mig känna mig kommer att följa med mig livet ut.

Jag vill inte att mina ungdomar ska minnas mig som jag minns Sven.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Tall Poppy Syndrome – Lagom är inte bäst

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Nej, lagom är inte alltid bäst

Att bli erkänd för dina prestationer bör vara en anledning till firande. Så varför känns det ibland som om dina framgångar har gjort dig till måltavla för kritik, skvaller, mobbning, utfrysning eller rentav sabotage?

Den frågan ville jag länge få svar på tills en bekant bad mig att läsa om den amerikanska forskningen kallad “Tall Poppy Syndrome”. Du kan föreställa dig min förvåning när jag äntligen lyckades sätta ord på ett subtilt problem som många (framförallt kvinnor) drabbas av.

Vad är Tall Poppy Syndrome?

Termen Tall Poppy Syndrome kommer från hur vissa vallmoväxter har en tendens att växa högre än andra, vilket gör dem enkla att lägga märke till och möjligtvis utsatta för att skäras ned.

Syndromet uppstår när en persons framgång får dem att bli attackerade, angripna eller kritiserade. Det är en kulturell företeelse där individer som utmärker sig eller uppnår framgång utsätts för kritik, missunnsamhet eller till och med avvisning av sina jämlikar.

Individer kan reagera på andras framgångar genom att försöka nedvärdera dem, sannolikt på grund av faktorer som avundsjuka och rädsla för att den framgångsrika personens prestationer ska skugga deras egna.

När man befinner sig i en svår och besvärlig situation, kommer de flesta för att hjälpa till. Det är som att alla älskar en svag, hjälplös person i behov av hjälp.

De stöttar dig, hjälper dig och uppmuntrar dig. Med andra ord, hejar man på de som man inte tror kommer att lyckas.

Vågar den personen däremot resa sig upp, kämpa vidare och bli en vinnare, försvinner plötsligt berömmelsen. På ett ögonblick ersätts jubel med kritik, utfrysning, mobbning och skvaller.

Vad leder Tall Poppy Syndrome till?

Att bli offer för Tall Poppy Syndrome kan resultera i psykisk och fysisk ohälsa hos den drabbade. Vanligaste psykosomatiska och fysiologiska symtom på syndromet är:

  • En generell förlust av självförtroende
  • Okontrollerbara tics
  • Missbruk av substanser
  • Sömnproblem
  • Fysiska symptom, såsom huvudvärk eller problem med matsmältningen
  • Symptom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
  • Ångest
  • Depression
  • Problem i relationer.

En kvinnlig grej?

Något jag har lagt märke till är att det verkar som att Tall Poppy Syndrome påverkar kvinnor oproportionerligt mycket än män. I västerländsk kultur, och kanske runt om i världen, verkar det som om män tillåts stiga till vilka höjder de än önskar, medan kvinnornas möjligheter är begränsade.

Vi kvoteras in i den traditionellt mansdominerade världen och förväntas vara försiktiga så att vi inte springer om de som befinner sig högre upp i hierarkin.

Skulle du få för dig att bli bättre än “de där uppe” finns risken stor att du får äta upp dina framgångar.

Kvinnor som hatar på kvinnor

Det som jag upplever som mest sorgligt är kvinnor som hatar på andra kvinnors framgångar och kritiserar, mobbar och fryser ut sina medsystrar till sjukdomar.

Lättkränkta män kommer alltid att känna sig hotade av kvinnors framgångar. Det är inget nytt. Men det som verkligen är hjärtskärande är att kvinnor är lika snabba på att hugga ner den långa vallmon, om inte snabbare.

Kvinnor och flickor använder sig i större utsträckning av passiv-aggressiva metoder som mobbning, utfrysning, skvaller och ryktesspridning när de vill bli av med sina “rivaler”.

Ju bra en kvinna är, desto extrema metoder används för att eliminera henne.

Det händer alltför sällan att starka, kompetenta kvinnor som blir utfrysta och mobbade stannar kvar i en verksamhet. Antingen byter de jobb eller blir sjukskrivna i stressrelaterade sjukdomar.

Slutord

Gudarna ska veta hur ofta jag personligen fått stå ut med utfrysning, gliringar, hat och misstankar när jag har presterat bättre än de flesta i en del situationer.

Det tog mig många år innan jag slutade ifrågasätta och skuldbelägga mig själv för andras avundsjuka och passiv aggressivitet.

Nuförtiden när jag ställs inför situationer där jag jämförs med någon annan, backar jag och lämnar. Ingen situation, relation eller erfarenhet är värd att riskera sin självkänsla för.

Läs också inlägget – En det vill inte se dig lyckas

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

När gick vision bubblan sönder?

av Azita Miakhel
2 minuter läs

Lördag och jag läser några av mina gamla blogginlägg. Det var drygt två år sedan jag startade Fröken Azita bloggen och det är lite läskigt att upptäcka hur jag har förändrats på bara ett par år.

När jag scrollar igenom arkivet 2021/2022 märker jag att jag då var visionär och optimistisk.

Så många av mina inlägg handlar om kärlek, hopp, gemenskap, samarbete och solidaritet.

De senaste blogginläggen är händelserika där jag ibland berättar om hot, hat, kvinnoförtryck, ojämlikheter och kriminalitet, men “visionen” lyser med sin avsaknad i mina texter.

Händelserika texter, men aningen livlösa där det går inte att ignorera pessimismen och bitterheten.

Vad hände och när hände det?

Vad har hänt Azita? Frågar jag mig själv.

Sedan läser jag blogginlägget: “IKVÄLL SKRIVER JAG I AFFEKT” och om “vision bubblan” som håller på att spricka.

Och där någonstans tappar jag tråden och minns inte när vision bubblan egentligen sprack och när blev jag varse om den kalla, hårda världen med orättvisor, ojämlikheter och enorma mängder av egoism.

I kampen om god och ond – vem vinner?

Hade jag ställt frågan till mig själv för två år sedan (innan jag gick in i väggen) hade mitt svar varit: “självklart vinner i slutändan det goda”.

Nu är jag inte lika säker längre, då gränsen mellan vad som uppfattas som moralisk rätt och vad som uppfattas som ond suddas alltmer.

Och här sitter jag rädd och orolig för att samhället blir mer och mer polariserat där “de goda” står passivt och ser på medan demokratin är på väg att urholkas.

Tar bort filtret och skriver ocensurerat

Här utelämnar jag mig själv utan filter och skriver om mina djupaste rädslor:

  • Jag är rädd för kvinnohatare som använder kroppen och rösten för att kontrollera och härska.
  • Jag är rädd för egoisten som är villig att sänka båten alla färdas på, bara för han/hon inte får styra.
  • Jag är rädd för den som predikar antirasism, men som själv bidrar till mer rasism i samhället.
  • Jag är rädd för folkvalda som får makt över människors liv, men som missbrukar den makten.
  • Jag är rädd för att korruption ska bli trendig och att vanliga människor slutar drömma om ett bättre liv.
  • Jag är rädd att de rikaste människornas girighet blir slutet för vår planet.
  • Jag är vidare rädd för alla de som bevittnar orättvisor men håller tyst och tittar bort. Eller smälter in och blir konforma.

Och vet du vad som skrämmer mig allra mest?

Att även jag slutar bry mig.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

De anlitar propagandaexperter – Näthat

av Azita Miakhel
8 minuter läs

År 2023 och världsalltet

Efter att ha varit ledig i några veckor har jag haft möjligheten att återhämta mig, träna och verkligen reflektera över allt som hände under 2023.

Även om jag är tacksam för vissa möjligheter och positiva upplevelser jag hade förra året, kan jag inte förneka att det övergripande intrycket av 2023 var negativt.

För de som känner mig vet att jag inte drar förhastade slutsatser.

Det tar mycket innan jag verkligen bestämmer mig för en åsikt eller bedömning av en situation.

Till exempel skulle jag behöva uppleva extremt svåra omständigheter, som att “gå in i väggen” (Boom!) eller motta hot, innan jag formar en fast uppfattning.

Fram till den punkten håller jag mitt sinne öppet och behåller mitt tålamod.

Så när jag skriver att förra året var dåligt, har jag haft ett helt år på mig att komma fram till den slutsatsen.

I detta blogginlägg ska jag inte dyka djupt in i personliga upplevelser, eftersom det redan finns många personliga berättelser därute.

Istället vill jag betona min oro över den rådande negativa riktningen samhället verkar vara på väg mot.

Förstå att vi är en helhet

Även om vi kanske tror att vi inte är beroende av varandras liv, är vi faktiskt en del av ett sammanlänkat världsallt där vi ständigt påverkas av varandra.

Oavsett hur gärna andra människor genom manipulation vill få dig att bli egoist, så gå inte in i den fällan.

Jag känner ängslan, främst på grund av de manipulativa metoder som används av vissa individer, företag och grupper för att styra och påverka allmänhetens tankar, känslor och beteenden.

Det är tydligt att vi nu lever i ett samhälle präglat av klasskillnader. På bara ett år har dessa skillnader blivit mer påtagliga, där inkomst, utbildning och både psykisk och fysisk hälsa varierar kraftigt mellan olika grupper.

Ett aktuellt exempel är den ökande trenden av sjukskrivningar på grund av utmattningssyndrom bland offentligt anställda, vilket jag nyligen läste om på SVT Nyheter.

En fråga som ständigt gnager mig är varför många människor, trots vetenskapliga bevis som visar att högerpolitik och högerextremism inte gynnar medborgarna, ändå väljer att stödja sådana politiska rörelser?

Efter noggrant övervägande och analys tror jag att svaret ligger i att många av oss, omedvetet eller inte, påverkas och manipuleras av propaganda.

Vad är propaganda?

Propaganda är en strategisk kommunikationsmetod som främst används för att påverka eller övertyga en publik att främja en viss agenda.

Denna kommunikation kan vara ensidig och välja ut fakta för att stödja en viss åsikt, istället för att ge en neutral bild.

Genom att använda laddat språk siktar propaganda ofta på att framkalla emotionella reaktioner snarare än rationella svar på den information som presenteras.

Denna teknik är inte begränsad till en enda arena utan kan återfinnas i en mängd olika sammanhang, inklusive politik, religion, ideologi och kommersiella intressen.

Ofta kan propaganda innehålla element som halvsanningar, överdrifter eller till och med rentav falska påståenden.

Den kan anta många former, oavsett om det är genom text, bilder, film, musik eller andra medier.

Huvudsyftet med propaganda är att påverka människors åsikter, känslor, uppfattningar eller beteenden i en särskild riktning.

Genom att skapa eller förstärka en specifik uppfattning strävar propagandan vanligtvis efter att bygga stöd för en viss sak eller åsikt.

Detta görs ofta på bekostnad av en alternativ synvinkel eller uppfattning.

Verkligheten är vinklad

Vi lever i en tid där vår verklighet ofta är snedvriden. Många av oss tar till oss information från osäkra källor, driven av de snabba kommunikationskanalerna vi har tillgängliga.

Det verkar som att det inte krävs mycket för att påverka allmänhetens åsikt.

En enkel agenda, utan nödvändig utbildning, kan räcka för att börja förändra hur människor tänker.

Ofta behöver man bara en smartphone och ett konto på sociala medier för att göra sin röst hörd.

Det tar bara några sekunder för någon att twittra något kontroversiellt eller hatiskt, och plötsligt får det hundratals eller till och med tusentals likes.

Detta inlägg sprids snabbt vidare, vilket ger upphov till ännu mer hat och extremt beteende från personen bakom inlägget.

Om vi tidigare såg på propaganda som något mer dolt och subtilt, har reglerna förändrats i dagens samhälle.

Företag och politiska partier anlitar nu lobbyister vars huvuduppgift är att aktivt sprida propaganda, vilket ytterligare förstärker denna oroande utveckling.

Faran med propaganda

Propaganda spelar mest på känslor, och det behöver inte bara vara negativa känslor.

De som sprider propaganda kan tala till våra rädslor men också till vår mod, vår avsky och vår kärlek.

Att propaganda i grund och botten handlar om att manipulera våra känslor betyder inte att våra känslor är dåliga.

Det betyder att våra känslor kan användas på ett destruktivt sätt.

Motgiftet mot propaganda är att hitta den faktiska sanningen och vara källkritisk.

Det bästa sättet att göra det på är genom vetenskaplig undersökning, som granskar olika påståenden baserat på bevis.

Propaganda lägger ofta åsikter före fakta, även om det innebär att förvränga eller ignorera fakta helt och hållet.

För vetenskapen är den faktiska sanningen det viktigaste; den följer bevisen oavsett var de leder.

Allt som är felaktigt eller förvränger sanningen står i motsats till vetenskapens mål.

Propaganda kan sälja en produkt. Vetenskapen vet hur man handlar klokt.

Vilka anlitade propagandaexperter? – Hitler

Vet du vem som var bra på att manipulera genom propaganda och få en hel nation att hata en hel folkgrupp?

Adolf Hitler!

Hitler använde många strategier för att hålla samman Tyskland, men han var bland fåtal politiker som hade en egen propagandaexpert: Joseph Goebbels.

Joseph Goebbels nazistpartiets propagandaexpert och Tysklands minister för folkupplysning och propaganda, hade en central roll i att styra och kontrollera mediabudskapet under nazistregimen.

Han använde sin inflytande för att manipulera olika medieformer, inklusive radio, tidningar och film, för att främja partiets agenda och säkerställa dess dominans.

En av de mest skadliga propagandakampanjerna under Hitlers ledarskap var den antisemitiska retoriken.

Genom att intensivt skuldbelägga judarna för Tysklands ekonomiska och sociala problem skapade Hitler och hans anhängare en syndabock.

Denna fientliga bild av judarna användes för att ena den tyska befolkningen bakom den nazistiska ideologin och rättfärdiga partiets förföljelse av judiska medborgare.

För att ytterligare befästa sin rasistiska och nationalistiska ideologi publicerade nazistpartiet en omfattande mängd böcker och tidningar.

Dessa material fungerade som verktyg för att sprida partiets världsbild och omforma det tyska samhällets kollektiva tänkesätt, vilket bidrog till att cementera nazisternas makt och inflytande.

Vad vill jag ha sagt med det?

Visste du att det finns höguppsatta politiker i Sverige som betalar ut löner till propagandaexperter så att de ska sprida hat och desinformation om sina motståndare?

Typ du och jag betalar skatt och den skatten går till att betala lönen för någon som ska sprida lögner om dig och mig?

Om du inte har hört talas om detta, kan det vara en tankeställare och kanske även chockerande, precis som det var för mig när jag fick reda på fakta om detta.

Principen med hjärntvättning av medborgarna i modern tid är densamma, trots att Adolf Hitler hade inflytande i världen ca 78 år sedan.

För de högerextrema räcker det inte med en liten del av makten; deras ambition sträcker sig till att uppnå både nationellt och globalt inflytande.

För att förverkliga denna ambition är de beroende av en stor armé av nätsoldater som aktivt sprider deras politiska agenda.

Många av dessa individer (läs nättroll) har specialiserat sig på att sprida hat, hot och propaganda.

Medan vissa av dessa propagandaaktörer kan vara kända och officiellt kopplade till höger- eller extremhögerpartier, agerar många andra i skuggan, gömda bakom falska profiler på nätet, med syftet att tysta ned personer med olika åsikter.

Om jag, till exempel, väljer att kommentera en artikel mitt riktiga namn och snabbt blir angripen av flera individer med fake-konton, ökar risken att jag väljer att radera min egen kommentar (hände mig för ett par veckor sedan).

Detta kan skapa en känsla av rädsla och avhålla mig från att engagera mig i liknande diskussioner i framtiden.

Och det är precis vad högerpopulistiska, rasistiska och autokratiska partier livnär på: att undertrycka och tysta sina kritiker och motståndare.

Kommentarsfältet avstängt

Flera har undrat varför jag har valt att stänga av kommentarsfältet på min blogg, och nu ger jag er svaret på varför jag har tagit det beslutet.

På min TikTok, med användarnamnet @psykologiivardagen, har vissa av mina inlägg fått mycket uppmärksamhet.

Trots att syftet med kontot är att förmedla vetenskapliga insikter om hur vardagliga händelser påverkar vårt välbefinnande, har jag märkt att det förekommer en del hat och personliga påhopp i kommentarerna.

Det ironiska är att det mesta av det jag delar faktiskt bygger på verifierad fakta.

Om jag skulle haft kommentarsfältet öppet på min blogg, kan ni bara föreställa er den ström av negativitet och ogrundade påhopp jag skulle ha behövt hantera.

Nej, det är inte värt det.

Livet är alltför kort för att behöva utsättas för andras ogrundade frustrationer och negativitet.

Så, jag väljer att låta min blogg vara som den är, och det är därför ni inte finner ett öppet kommentarsfält där.

Källor fakta om vad propaganda innebär: SO-rummet, Wikipedia, Levande historia

Läs också: Vad gör Zuckerberg åt nätmobbning

*Textens grammatik har korrigerats via Chat GPT

0 kommentarer