Tagg:

antimobbningslag

PsykologiSamhällskunskapSociologi

Arbetsplatsmobbning, diskriminering och utfrysning

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Beror trygghet på jobbet på kön och härkomst?

Fär ett par veckor sedan skrev jag ett blogginlägg där jag hänvisade till Arbetsmiljöverkets undersökning där fler kvinnor än män rapporterade under förra året om att de hade drabbats av arbetsplatsmobbning och diskriminering än manliga anställda (källa).

Jag bloggar i syfte att uppmärksamma psykisk ohälsa i vardagen då jag är övertygad om att små och stora händelser i vardagslivet kan stärka vår hälsa eller föra oss in i ohälsa.

När vuxna fryser ut och…

Ett av mina första blogginlägg som fortfarande är det mest lästa är inlägget om “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på”.

Jag skrev inlägget i en tid då det fortfarande var tabu att prata om utfrysning och mobbning bland vuxna.

Det rådde och fortfarande råder en sorts “skyll dig själv” norm där man söker svaret: “Varför hände detta just dig” hos den drabbade istället för att hitta svaret: “Varför mobbade de dig och varför ingen ingrepp?”.

Syftet med inlägget var att uppmärksamma olika arbetsplatser på det utbredda problemet med utfrysning och mobbning där jag skrev ett antal förslag på åtgärder.

Det händer ibland att jag ger förslag på lösningar av problem som jag lyfter, men det händer också att jag belyser ett problem och låter någon annan stå för problemets lösningar.

Det är emellertid svårt att vara både visionär och problemlösare samtidigt.

Men,

I och med att arbetsplatsmobbning är ett ämne jag kan en hel del om, tänkte jag här ge mig ut på att skriva om ett antal konkreta förslag på lösningar/förebyggande åtgärder kring arbetsplatsmobbning och diskriminering.

Vem vet, inlägget kanske hjälper någon därute.

Diskriminering och mobbning på arbetsplatser kan ha samma grunder

Då diskriminering och mobbning på arbetsplatsen kan ha samma grunder, ska jag här fokusera på hur arbetsplatsmobbning bör åtgärdas och förebyggas.

En kvinnlig anställd som fryses ut eller mobbas på sin arbetsplats då hon är minoritet, diskrimineras också per automatik.

Tycker jag!

Att lyckas förebygga mobbning på arbetsplatsen är viktigt för att upprätthålla en hälsosam, produktiv och sund arbetsmiljö.

Och alla förtjänar vi känslan av trygghet på våra jobb.

Regler och regelverk

Då människor respekterar nedskrivna lagar och regler mer än muntligt uttalade värdegrund och etiska framförhållning är det viktigt att i varje arbetsplats finns det antimobbningsplan som regelbundet kommuniceras till de anställda.

Planen ska tydliggöra vad som är mobbningsbeteende och konsekvenserna för dem som ägnar sig åt mobbning, utfrysning eller diskriminering.

Då förbud mot kränkande särbehandling finns uttryckt i arbetsmiljölagen, kan planen hänvisa till följderna av arbetsmiljöbrott.

Utbildning och fortbildning

Mobbning är ett känsligt ämne trots att beteedet är vanligt förekommande och som skadar människors psykiska och fysiska hälsa dagligen.

Många människor klarar inte av påfrestningen som arbetsplatsmobbning medför, vilket i många fall resulterar i svår psykisk ohälsa eller i självmord.

Chefer som är osäkra på hur de ska hantera arbetsplamobbning bör gå på utbildning och lära sig om ämnet.

Chefen har ansvaret för den fysiska och psykosociala arbetsmiljön och behöver därmed ta sitt ansvar för att förebygga ohälsa hos medarbetarna.

När medvetenheten om arbetsplamobbning ökar, minskar själva beteendet, då de flesta individer (kanske?) inte vill uppfattas som mobbare av sin omgivning.

Respekt och sund värdegrund

Varje arbetsplats, oavsett vem som äger företaget, behöver uppmuntra en arbetsplatskultur som uppmuntrar vänlighet, empati och respekt.

Ledarna ska uppmuntra anställda på att behandla varandra med snällhet och förståelse.

Chefen är det bästa exemplet

Chefer som använder härskartekniker eller andra strategier för att förminska eller förringa sina anställda, lär indirekt sina medarbetare att det är fritt fram att mobba andra.

Arbetsledare och chefer bör därmed föregå med ett positivt exempel genom att behandla alla anställda rättvist och respektfullt.

Något sorts meddelarsystem

Mobboffer på arbetsplatser vågar många gånger inte berätta om sina upplevelser då de är rädda för repressalier.

Är det chefen som står för mobbningen, kan den anställda bli helt låst och lämnas helt utan stöd och hjälp.

Här är det viktigt att det finns något sorts anonymt rapporteringssystem för anställda att rapportera arbetsplatsmobbning utan rädsla för att bli bestraffade.

Anonymitetsskyddet gör att fler vågar rapportera om missförhållanden på sina arbetsplatser och därmed förebygga psykisk och fysisk ohälsa bland de anställda.

HR:s roll

I de fall där mina vänner och bekanta har berättat om arbetsplatsmobbning har de upplevt HR (Human Resources) som chefens/företagets förlängda arm.

Jag tycker att HR ska vara helt oberoende av organisationen – lite som domstolar i Sverige – där de tar sig an varje enskilt fall på ett objektivt sätt.

Ge stöd till mobboffret

När en anställd sjukskrivs på grund av arbetsplatsmobbning, blir han/hon oftast lämnad ensam och utan stöd från företaget hen arbetar på.

Tyvärr lever vi i en tid där retoriken är att “alla anställda är utbytbara”.

Det är vanligt att personen som utsätts för mobbning, trakasserier, utfrysning eller diskriminering är den som förväntas lämna arbetsplatsen.

Det är tyvärr enklare att göra sig av med en enskild anställd än att lösa problemet med mobbning som oftast förekommer av en hel grupp människor.

Dessutom är stödet som kommer från HR eller företag som anlitas av arbetsgivaren inte alltid opartiska och risken för att den drabbades situation förvärras när hen är tillbaka på arbetsplatsen väldigt stort.

Antimobbningslag

När jag för första gången (för drygt ett år sedan) skrev ett blogginlägg om antimobbningslag fick jag flers arga motargument från olika håll.

Det-går-aldrig-att-bevisa-arbetsplamobbning argumenten jagade mig så långt att jag lät kampen om en trygg arbetsplats för alla vila ett tag.

Nu när undersökning efter undersökning uppmärksammar att jobbet kan göra många anställda sjuka, kanske är det dags att utforma en antimobbningslag?

Ingen individ ska bli så sjuk av sitt arbete att hen tar till självskadebeteende eller hamnar i utmattningssyndrom.

När arbetstagare tar ångestdämpande eller antidepressiva medel för att orka visats på jobbet, är det dags att ta problemet på allvar.

Slutord och reflektion

En vännina till mig berättade om att hon kände symtom på utbrändhet efter knappt sex månader på sin nya arbetsplats.

Anledningen till varför hon kände ständigt obehag och ångest var att ett gäng kvinnliga arbetskollegor frös ut henne på arbetsplatsen.

Vänninan som ser bra ut och som är ytterst kompetent i sitt yrke, har börjat tvivla på sig själv där hon tänker att: “om jag förändrar mig själv…”, vilken är en vanlig tanke hos de som fryses ut och mobbas.

Mobbarnas strategi är att skapa tvivel och angripa en individs självkänsla så den ska börja tveka på sin egen förmåga och till slut ge upp kampen (säga upp sig eller bli sjukskriven).

Om den drabbade inte får omedelbar hjälp, kommer en utbrändhet att skynda sig som mail i mailkorgen (eller som ett brev på posten).

Att hjälpa människor i arbetsför ålder så de orkar ett helt yrkesliv borde ligga i statens intresse.

Sjukskrivningar kostar samhället mycket – ekonomiskt men också i längre perspektiv.

Utbrända föräldrar orkar sällan ta hand om sig själva och sina barn, vilket kan skada barns mående och hälsa.

Då barnen är vår framtid är barnens välmående och trygghet samhällets ansvar.

Små justeringar i strukturen må inte ge omedelbara resultat, men i längre perspektiv kommer folket att gynnas av dessa.

Foto: Unsplash.com

Textens grammatik har granskats av AI.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Förlustkris – Att Hantera De Kritiska Faserna

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Aftonbladet publicerade en känslosam intervju med Mats Löfvings bror, Jan Löfving – där han berättar om pressen, frustrationen och stressen som brodern upplevde innan han plötsligt gick bort.

Enlig brodern omvandlades Mats Löfving under utredningens gång och mådde allt sämre ju mer veckorna gick:

– Det är hur extremt illa Mats har farit av allt och den förändring han genomgick. Från att ha varit den här extremt professionella, självsäkra, driftiga och orädda polismannen till att bli helt nedmonterad och sviken. Som han själv uttryckte det: de har tagit min heder ifrån mig.

Igår läste jag på SVT Nyheter om att Thomas Agnevik, som tidigare var ordförande i polisförbundet i Östergötland, har lämnat in en anmälan om misstänkt arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död.

Det tycker jag är helt rätt!

Gruppen mot individen

Människolivet är värdefullt. När någon dör på grund av en pressad arbetssituation på jobbet ska det självfallet handla om vållande till annans död.

När en stor grupp människor vänder sig mot en enskild individ, blir det en fajt som den enskilda individen är dömd att förlora.

När en persons anseende, arbetsmoral och heder ifrågasätts, leder påfrestningen till djup frustration, vanmakt och uppgivenhet.

Som jag skrev i förra inlägget, ryktesspridning, förtal och utfrysning kan knäcka den starkaste av oss.

En person som har varit frisk, energisk och som älskade sitt jobb, hamnar i ohälsa därför att han trycks in i ett hörn och “dom” fortsätter att trycka ännu mera.

Mobbning som vållande till kroppsskada

Personligen tycker jag att vi ska gå ännu längre där vi anmäler arbetsrelaterade psykiska skador som vållande till “kroppsskada”.

Kroppen och psyket hör ihop och bör inte skiljas åt.

Om någon bryter armen på en person kan anmälan om misshandel göras, men om någon får PTSD på grund av utfrysning och mobbning, tas problemet inte upp som lagbrott.

En bruten arm läker inom några månader, men psykiska besvär kan ge men för livet.

En skada orsakad av en annan är vållande och åtgärder bör vidtas utifrån skadans allvar inte utifrån om skadan är synlig eller osynlig.

Några tankar kring kriser

Mats Löfvings död har fått mig att fundera djupare kring kriser och krishantering.

Här skriver jag vad som händer med oss vid en förlustkris och vad vi behöver vara uppmärksamma på.

Hoppas detta inlägg hjälper någon som kämpar med att hantera en kris själv eller någon som försöker hjälpa en annan som befinner sig i en kris.

Förlustkrisen

En förlustkris inträffar plötsligt. Det kan handla om dödsfall av närstående, ett besked man får (t ex att man har fått cancer), en skilsmässa eller att förlora ett jobb eller ett kapital.

Vad som upplevs som kris är indviduellt. Att förlora sin identitet, sin heder eller sitt anseende kan vara lika traumatisk för en person som förlusten av en anhörig.

Det är mycket viktigt att inte förminska en persons upplevelse av en kris och inte förringa individens känslor som uppkommer till följd av krisen.

Förlustkrisens fyra faser

Förlustkrisen har fyra faser: Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

Om krisens olika faser har jag tidigare skrivit om. Här tänker jag stanna vid krisens två första faser för att klargöra vad den krisdrabbade går igenom vid en plötslig förlust.

Observera att analysen som följer är min egen där jag drar slutsatser utifrån kristeorin för att förstå vad en person vid en förlustkris går igenom.

De två mest kritiska faserna vid förlustkrisen

Vid krisens fas ett och två är det vanligt att intensiva, djupa känslor tar över psyket och den logiska förmågan trycks aningen undan.

Känslan som uppkommer vid första fasen, chockfasen, är förnekelse. Här tror den drabbade att det inträffade är bara en illusion och snart kommer det hemska att vara över.

Under chockfasen är det vanligt att individen överväldigas av svåra emotioner där det kan vara svårt att orientera sig i känslorna.

Att uppleva ambivalens, ångest och aggression är vanlig under chockfasen.

Vid fas två, reaktionsfasen, avtar förnekelsen av förlusten och individen blir varse om sanningen. Till följd av reaktionen börjar känslor av uppgivenhet, frustration, skam-/skuldkänslor och djup sorg att uppnebara sig.

Under den här fasen känns det för den drabbade som att befinna sig i en mörk tunnel och enda ljuset som syns till, kan vara från ett tåg som är på väg mot personen.

Att känna sig ensam och övergiven är vanligt förekommande under reaktionsfasen.

Här händer det att den krisdrabbade isolerar sig och tar avstånd från sociala sammanhang och situationer.

Observera dock att den sociala isoleringen är ofrivillig då trots viljan att träffa människor, kan den drabbade bli så trött och utmattad att han/hon inte orkar ta sig ut och socialisera sig.

Vidare är det viktigt att komma ihåg är att trots isolering och ovilja att träffa andra behöver den krisdrabbade enormt stöd, förståelse och empati från andra människor.

Risken att gå in i depression är stor under reaktionsfasen om inte insatser och hjälp sätts in tidigt i sorgeprocessen.

Den drabbade behöver emotionellt stöd och bara genom att fysiskt finnas till kan man göra stor skillnad.

Reaktionsfasen brukar övergå till bearbetningsfasen efter ca 2-3 månader (kortare/längre beroende på person) och då blir det lättare för den krisdrabbade att acceptera förlustens sorg och starta sin bearbetningsprocess.

Slutord

Låt oss lära av Löfvings tragiska bortgång och bli snällare mot varandra.

Låt oss skapa ett samhälle där det råder noll tolerans mot trakasserier, kränkande särbehandling, mobbning och utfrysning i alla former.

Börja där du är och bidra med det du kan.

En kan inte göra allt, men tillsammans kan vi göra en positiv skillnad för samhället.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Må Mats Löfving vila i frid

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Idag låter jag känslorna stå för skrivandet av detta blogginlägg.

Ingen psykologisk analys, bara jag och mina tankar:

Jag har (o) vanan att börja varje morgon med att kolla igenom nyhetsnotiserna i mobilen.

Idag blev det riktigt jobbigt att läsa nyheten om Stockholms regionpolischefen Mats Löfvings plötsliga bortgång.

Mediernas aggressiva närmanden

Sedan december förra året har jag följt nyheterna om Mats Löfvings påstådda tjänstefel och då och då reagerat på mediernas aggressiva approach till honom.

Medierna i en demokrati har den granskande makten och bör lyfta fram brister i samhället – det skriver jag gärna under.

Det jag däremot blir ledsen över, är att ursäkten att: “jag gör bara mitt jobb“, kan faktiskt förstöra människors liv.

Mediernas granskande behövde inte bli så aggressiv mot regionpolischefen Löfving, som det i själva verket blev.

Mats Löfving stod på den rätta sidan av lagen och jag är övertygad om att han arbetade för landets bästa betydligt mycket mer än vad vi kommer att få veta om.

Tänk så lätt det blir att glömma bort allt bra någon har gjort och så snabbt det går att smutskasta en person och förstöra personens rykte, karriär och liv.

Jag vill inte spekulera kring regionpolischefens död, men jag kan leva mig in i hur han mådde de senaste månaderna.

Från att vara en person som människor respekterar, till att förvandlas till en person som medier och sociala medier baktalar och utmålar som ond och opålitlig.

Det kan knäcka den starkaste av oss.

Ryktesspridning

Om faran med ryktesspridning och mobbning har jag skrivit flera inlägg om och jag vet inte när samhället ska vakna och ta problemet på allvar.

Ryktesspridning kan faktiskt skada individer psykiskt och fysiskt. Om ryktet handlar om enskild person, kan det skada personens anseende och leda till social isolering, social exkludering, förtryck och psykisk ohälsa.

Ryktesspridning kan med andra ord ha allvarliga konsekvenser för den enskilda personen, såväl som för samhället i stort.

Vi må tro att vi kan tänka objektivt, men tyvärr förlitar vi oss (oftare än vi vill erkänna) på andras berättelser om en person.

Medier har stort ansvar i att skapa ett fredligare och mildare samhälle. Det media rapporterar blir medborgarnas sanning. Därför bör medier ta sitt ansvar i hur de rapporterar om händelser.

Det borde ingå i journalistiketiken att inte döma en person som lagen ännu inte har dömt.

Sättet som nyheter förmedlas påverkar oss betydligt mer än vi vill tro. Det som skrivs i medier, diskuteras sedan i sociala medier och där är tonen ännu grövre och avsaknad av empati alldeles för stort.

Enligt mig borde det vara förbud mot all sorts mobbning och där ska även mediemobbning inkluderas.

Bara för att en person är offentlig betyder det inte att det är fritt fram att skriva vad som helst om personen.

Medier behöver se människan bakom nyheten först och främst!

Slutord

I svårigheter blir många lämnade helt ensamma i sina problem.

Det är mycket roligare att umgås med människor när de är glada, friska och gör nytta för oss.

Men när de går igenom svåra tider, kan familjen, vänner, kollegor och bekanta ta avstånd och sluta bry sig.

Kärleken har tyvärr villkor.

Jag hoppas att Löfving fick stöd av sina allra närmaste i sina jobbigaste dagar.

Det är många som uttrycker att de är ledsna för att Löfving är död och jag kan inte sluta undra om de ställde upp för honom innan hans liv tog slut.

Må han vila i frid.

Och du kära läsare: hör av dig till de du bryr dig om. Ibland kan ett enda samtal rädda någons liv.

____

Foto: Julian Hanslmaier

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Fem anledningar till antimobbningslag

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Förra veckan skrev jag till en riksdagsledamot om min vision att mobbning bland vuxna på arbetsplatser ska bli olaglig/alternativt att det görs korrigeringar i diskrimineringslagen som ska ge medborgarna bättre skydd mot mobbning och utfrysning.

Jag fick faktiskt ett svar av ledamoten och blev glad över att personen som är upptagen tog sig tid att återkoppla. Svaret var icke-värderande och väldigt artigt.

Min ambition är att så en liten frö hos våra politiker och hoppas på att den frön växer sig till en lag, eller eventuellt ett tillägg till diskrimineringslagen.

Diskrimineringslagen sammanfattad:

Vad som anses som diskriminering regleras i diskrimineringslagen. Förenklat är diskriminering att någon missgynnas eller kränks.

Missgynnandet eller kränkningen ska ha sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna:

  • kön
  • könsöverskridande identitet eller uttryck
  • etnisk tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuell läggning
  • ålder

Det är en trygghet att vi har diskrimineringslag som ger minoriteter visst skydd. Det som jag däremot saknar i lagen är ett tillägg om utfrysning, mobbning och kränkande särbehandling som inte grundar sig I någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

En person kan vara etnisk svensk, vara heterosexuell, ung, frisk och ändå bli mobbad/utfryst på en arbetsplats.

Det händer alltför ofta att personer som är drivande (visionärer), ambitiösa, högpresterande och framåt, blir offer för trakasserier, social exkludering och mobbning.

Att bevisa?

Nu kanske du tänker: det är svårt att bevisa mobbning/utfrysning så hur ska man göra det brottsligt? Låt mig ge ett exempel och göra en jämförelse med samtyckeslagen:

Första juli 2018 fick vi samtyckeslagen som bygger den svenska sexualbrottslagstiftningen på principen att allt sex ska vara frivilligt.

Innan lagen blev till, fanns det oro för att det skulle för offret vara svårt att bevisa att hen har utsatts för brott, men efter att lagen blev till, fick vi starkare skydd och större frihet över våra kroppar.

Som samhällskunskapslärare går jag igenom samtyckeslagen med mina ungdomar och vi brukar ha workshops om lagen där vi diskuterar/förklarar den.

En person som blir drabbad av sexualbrott gör en anmälan hos polisen och rättsprocessen börjar därifrån.

Tänk om …

Jag ska skriva om ett påhittat scenario för att nyansera en idé. Bara visa tålamod och läs till slutet.

Tänk: En person blir offer för ett sexualbrott och gör en anmälan hos polisen, men polisen skriver inte ens anmälan då brottet kan vara svårtbevisat.

Förställ dig att polisen som skriver din anmälan ger dig indikationer på att du borde ha haft anständigare kläder på dig. Du kan ju inte gå runt på natten och se slampig ut. Du fiskar efter att bli utsatt.

Offret får höra att ärendet är svårtbevisat och därmed ingen idé att göra en anmälan.

Visst går det inte ens att föreställa sig ett sådant scenario i Sverige? Vi blir tagna på större allvar än så.

Min poäng: I fallet mobbning och utfrysning på arbetsplatser råder oftast principen som jag beskrev ovan.

När en person blir drabbad, blir hon/han lätt ifrågasatt. Hur kan du bevisa det?

Borde personen skriva ner varje gång någon använder härskartekniker på henne/honom? Borde han/hon skriva ner (fota?) varje gång han/hon inte blir medbjuden på gemensamma fester och AW? Om en/flera personer pratar bakom ryggen på en person eller sprider rykten om henne/honom ska det filmas eller tas bild på?

Undanhållande av information, subtila gester, otillåten påverkan av andras arbete, är olika former av kränkande särbehandling. Svårtbevisat? Ibland. Men bryter dessa ner en person psykiskt? Absolut!

Psykisk misshandel är också misshandel.

Någonstans måste den drabbade tas på allvar där hon/han får en rättslig prövning. En kränkning är en kränkning, oavsett om den är fysiskt eller psykologiskt. En kränkning ska alltid tas på allvar.

Mobbningen/social exkludering leder till psykisk och fysisk ohälsa. Läs gärna inlägget om “Mobbningens effekter“.

Fem anledningar till varför utfrysning/mobbning på arbetsplatser ska bli olaglig

Låt mig berätta varför jag är envis i mitt förslag om att mobbning, utfrysning och social exkludering på arbetsplatser bör bli olaglig:

1. Sjukskrivningar kostar samhället pengar

En person som blir mobbad/utfryst på sin arbetsplats kan antingen få utmattningssyndrom eller andra psykiska och fysiska besvär som begränsar personen att fortsätta arbeta. När en person blir långtidssjukskriven drabbas välfärden.

Innan sjukskrivninen arbetade personen och betalade skatt. Under sjukskrivningen blir hon/han tvungen att leva på Försäkringskassan och skattemedel. Vem vinner på det?

2. Barnen drabbas

När en förälder blir utbränd, orkar han/hon inte ta hand om sitt/sina barn. Barnen kan drabbas av psykisk ohälsa när en förälder inte är mentalt närvarande i deras liv.

Vid utbrändhet är mängden av energi begränsad hos den drabbade där enkla saker som att laga mat till sin familj eller läsa en bok för barnen kan kännas utmattande och överväldigande.

Barnen är framtiden och samhället tjänar på att uppfostra starka barn än att reparera söndriga vuxna.

3. Lag kan ge avskräckande effekt

Har vi en lag som förbjuder kränkande särbehandling, blir människor försiktiga med hur de behandlar varandra. Moralen i en grupp försvinner när de team bildar sig emot en individ. Lagen kan med andra ord få oss att respektera varandra i högre grad.

Samhället tjänar på det.

4. Effektivisering gynnar samhället

Arbetsplatser blir mer effektiva när det råder trivsel och samarbete kollegor emellan. Effektiva arbetsplatser bidrar med utveckling i samhället.

Glada människor sprider glädje.

5. Suicid

Många människor som drabbas av utfrysning/mobbning på jobbet blir suicidala och i tragiska fall begår självmord.

Att förlora unga människor drabbar inte bara en familj, men också vänner och staten. En person med god arbetsförmåga försvinner och lämnar efter sig en trasig familj.

Absolut ingen tjänar på det!

Slutord

Mobbning påverkar viktiga funktioner i individens personlighet och den mental hälsan. Studier har visat att enbart fem minuters utfrysning från en grupp som är av betydelse för någon påverkar personens grundläggande känslor negativt. 

Konkret påverkas individens känsla av tillhörighet, känsla av kontroll och att offret utvecklar känslor av nedstämdhet och aggressivitet. 

När effekterna är såpass allvarliga, kan vi inte förlita oss på föreskrifter, policyn och likabehandlingsplaner. Vi behöver lagstadgat skydd mot all form av mobbning.

Låt oss börja med att korrigera lagen om diskriminering så den täcker även all form av mobbning och utfrysning bland vuxna.

Längre fram i livet kan vi hittaa effektivare strategier för att förebygga mobbning bland barn och ungdomar också.

Låt oss vuxna föregå med gott exempel och jag är övertygad om att barn och ungdomar tar efter. Barn lyssnar inte alltid på vad vi säger – de gör som vi vuxna gör.

0 kommentarer