Kvinnor Twerkar när män jobbar
För någon vecka sedan såg jag en TikTok video där en man, med seriöst ansiktsuttryck, visade en video på en ung kvinna som dansade med rumpan (Twerking) och sedan jämförde han med en video på byggarbetande män som jobbade på någon järnväg.
Mannen verkade upprörd över faktumet att den unga kvinnan tjänade pengar genom att dansa med bakdelen, medan männen var ute på fältet och byggde upp landet.
Min första reflektion (efter att ha höjt på ögonbrynen) var: “Går det ens att jämföra två helt olika videor med olika kontext för att dra sina macho-slutsatser”?
Om man nu ska visa på hur män arbetar ute på fältet, borde man inte jämföra den med filmklipp på de kvinnor som också arbetar ute på fältet och bygger upp sina länder?
Kvinnor som arbetar som läkare, poliser, sjuksköterskor, brandmän, lärare och ingenjörer?
Det finns självklart kvinnor som tjänar pengar genom att bli The Desire of Object för män, men det finns också män som objektifierar sig för att få visningar, likes och följare på sociala medier.
Det är – enligt mig – en korkad jämförelse där man väljer en video med en dansande kvinna för att sedan jämföra det med män i byggbranschen för att påverka tittarna att se ner på kvinnor.
Sedan kan jag ju tycka att anledningen till varför kvinnor gör Twerk videos eller skapar Only fans konton, beror på att deras målgrupp är män.
Om män slutade konsumera, då skulle kvinnor sluta producera.
Men jag ska inte gå in på detta ämne mer.
Vill ju inte att någon ska få för sig att kalla mig feminist.
Jag identifierar mig hellre som ett träd än som feminist. Vem vill utstå mer hot och hat liksom?
Fler kvinnor blir sjuka av sina jobb
I detta blogginlägg vill jag inte vidare lägga fokus på macho-mannens videoanalyser, utan fokuserar på någonting som är viktigare: att kvinnor i högre grad blir sjuka på sina jobb jämfört med manliga anställda.
På LikedIn publicerade Arbetsmiljöverket en rapport där det har visat sig att fler kvinnor, under förra året, har blivit sjuka på sina jobb än män.
Enligt Arbetsmiljöverket är de vanligaste orsakerna till att kvinnor blir sjuka följande:
➡ smitta av virus och bakterier, till exempel covid-19
➡ organisatoriska och sociala faktorer, till exempel hög arbetsbelastning och problem i relationer på arbetsplatsen
➡ ergonomi och belastning, till exempel tunga lyft och arbetsställningar.
Utrikesfödda mår ännu sämre
Vidare finns det en ny rapport från augusti 2023 på Arbetsmiljöverkets hemsida som indikerar att utrikesfödda individer rapporterar en sämre arbetsmiljö jämfört med personer födda i Sverige som är i arbete.
Den dåliga arbetsmiljön gäller inte bara den organisatoriska och sociala arbetsmiljön utan även den fysiska arbetsmiljön.
Det är dubbelt så vanligt att utrikesfödda personer säger att de har upplevt kränkande särbehandling på sin arbetsplats.
Men även inom utrikesfödda grupper som utsätts för kränkande särbehandling på sina arbetsplatser skiljer sig graden av ohälsa.
Enligt rapporten på Arbetsmiljöverket är skillnaderna som störst mellan personer som är inrikes födda och personer som är utomeuropeiskt födda.
Du kan läsa hela rapporten här.
Snöbollseffekten
Då Fröken Azita fokuserar på vardagens psykologi, finner jag Arbetsmiljöverkets rapporter vara av stor betydelse, dock ej överraskande.
Det är de småportionerna av problem i vardagen som leder till omfattande fysiska och psykiska sjukdomar.
Låt mig här skriva om ett sociologiskt begrepp “Intersektionalitet” för att sedan dra en kortare slutsats.
Intersektionalitet
Intersektionalitet är ett perspektiv som betonar vikten av att tänka på hur flera olika samhällsfaktorer och identiteter interagerar och påverkar individers livserfarenheter och möjligheter.
Det kan inkludera faktorer som kön, etnicitet, sexualitet, klass, ålder och funktionsvariation.
Intersektionaliteten understryker att det inte är tillräckligt att bara titta på en enskild faktor för att förstå en persons livssituation.
Istället måste man se hur olika faktorer samverkar och skapar en unik upplevelse av identitet och position i samhället.
Till exempel kan en svart kvinna uppleva diskriminering på grund av både kön och ras, och hennes erfarenheter kan inte förstås fullt ut om man bara fokuserar på en av dessa faktorer.
Intersektionalitet har blivit ett viktigt begrepp inom många olika områden, inklusive feminism, antirasism, queer-teori och social rättvisa.
Teorin används för att belysa ojämlikheter och orättvisor i samhället och för att främja en mer rättvis och inkluderande värld.
Begreppet intersektionalitet myntades av den amerikanska forskaren och aktivisten Kimberlé Crenshaw på 1980-talet.
Crenshaw använde begreppet för att beskriva hur svarta kvinnor i USA ofta upplevde en dubbel diskriminering på grund av både sin ras och sitt kön.
Crenshaw hävdade att både feministisk och antirasistisk teori ofta misslyckades med att adressera denna specifika form av diskriminering eftersom de fokuserade på en enskild faktor (antingen ras eller kön) och inte såg hur dessa faktorer interagerade.
Enklast innebär intersektionalitet att färgen på din hud, din etniska tillhörighet, hur mycket pengar du har och hur ung du är, sätter agendan för vilken status du kommer att ha inom olika sociala grupper i samhället.
Den sociala statusen är hierarkisk. Här ska jag illustrera med ett exempel. Exemplet kanske låter dramatiskt, men ibland behövs det drastiska beskrivningar för att förtydliga en tes:
Hierarkisk uppdelning
Den vita mannen är idealet i vårt samhälle. Den vita mannen får lättare jobb, blir lättare betrodd och upplever minimal/ingen diskriminering i de olika sociala kontexten.
Den vita mannen får högre lön och är en respekterad medlem av samhället.
När han belyser ett problem, tas den vita mannens bekymmer på stort allvar.
På plats nummer två kommer den vita kvinnan.
Den vita kvinnan har lätt för att få jobb, dock om valet skulle vara mellan den vita mannen och den vita kvinnan så skulle vita mannen få jobbet (om inte arbetsplatsen vill kvotera in kvinnor förstås).
Den vita kvinnan kan i sin tur bli diskriminerad vid lönesättning.
Det är ju ingen hemlighet att kvinnor får lägre lön än män trots att de utför samma arbete.
Nummer tre i statushierarkin kommer invandrarmannen. Det är vanligare för en invandrarman att bli diskriminerad än en vit kvinna.
Här skulle man kunna göra ännu en hierarkisk uppdelning där invandrarmän bemöts olika beroende på vilket land de kommer ifrån (utanför eller innanför Europa).
En spanjor eller en grek har till exempel bättre förutsättningar än män som kommer från Mellanöstern eller Afrika.
En fransman gillar vi extra mycket då vi finner det så charmigt när han försöker prata svenska.
Åh liksom.
Efter invandramannen kommer invandrarkvinnan som förväntas jobba extra hård och finna sig i orättvisor vid lönesättning, anställning och karriärmöjligheter.
Hon blir lättare mobboffer på arbetsplatsen och ryker ut vid minsta tecken på nedskärningar.
Invandrarkvinnan – beroende på vilket land hon kommer ifrån – bemöts av olika sorters fördomar.
Här spelar ålder, etnicitet och hudfärg stor roll (precis som för invandrarmannen).
Kvinnor från europeiska delen av världen blir mer accepterade än kvinnor som kommer från Mellanöstern och Afrika.
Tillbaka till Arbetsmiljöverkets rapport
En vännina berättade för några år sedan att hon hade fått stå ut med sexuella trakasserier på jobbet och när hon tog upp problemet med sin kvinnliga chef, fick hon höra att: “Ni får lösa era problem själva”.
Väninnan tror att anledningen till varför chefen bad henne och mannen hon blev sexuellt trakasserad av att “lösa” sina problem själva, berodde på att hon var från mellanöstern och även den manliga kollegan hade sina rötter i mellanöstern.
De var inte födda i samma land, men vem lägger märke till detaljer.
Chefens bästa lösning på sexuella trakasserier var att be “utlänningarna” lösa sina problem själva.
Man kan undra om chefens lösning hade varit detsamma om sexuella traksserierna var riktade mot henne själv eller mot en annan kvinnlig kollega som var etnisk svensk … det lär vi aldrig få svar på.
Slutord
De flesta människor som kan tänka rationellt tycker att alla anställda ska följa samma regler som gäller på en arbetsplats: oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning och klass.
Men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.
Det händer alltför ofta att kvinnor med utländsk bakgrund utsätts för kränkande särbehandling och mobbning på sina arbetsplatser – av sina kollegor men också av sina chefer (tyvärr).
Du förväntas arbeta mer, slita mer och gärna hålla käften och acceptera allt som kastas åt din riktning.
För någonstans måste du ju vara tacksam (åh den eviga tacksamhetsskulden) över faktumet att de har “låtit” dig arbeta på samma arbetsplats som dem.
Samhället skulle må så mycket bättre om alla behandlades likvärdig och med respekt.
Tyvärr har vi lång väg att gå för att skapa ett jämlikt samhälle, men vi ger väl nte upp?
Låt oss visualisera ett samhälle där alla människor i framtiden bemöts utifrån sina personliga egenskaper än sociala stereotyper och stämpel skapat av andra människor.
Låt oss hålla hoppet vid liv.
Du kan vara förändringen du vill se i världen. Så börja där du är och med de resurser du har till hands.
En kan inte göra allt. Men alla kan göra något positivt.
Foto: Unsplash.com