Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Tagg:

#Azita Miakhel #psykologi #psykologiivardagen #utveckling #enkelpsykologi

Dikter

Hur var det att festa med djävulen?

av Azita Miakhel September 14, 2026
1 minuter läs

Hur var det att festa med djävulen?
När era blickar möttes,
brann de då som helvetets lågor?
Och när ni såg varandra djupt i ögonen
vad såg ni egentligen?
Skuggorna av alla dem
ni trampat över,
en efter en?

Din blick vilade vid hennes bröstkorg.
Såg du där moderns urkraft,
det liv som ger näring och värme,
eller bara ännu en leksak,
något att hålla i händerna
för en stund?

Och när du såg på hennes ansikte,
såg du då, någonstans bakom leendet,
en liten skärva av den förstörelse
ni lämnade efter er i mig?

Hur känns det
att vända ryggen åt dem
som vägrade tänka som ni?
Att göra sveket till ett vapen
och tystnaden till ett straff?
Att se en dröm
som knappt hunnit bli ett frö
och ändå välja att trampa sönder jorden
innan den hann slå rot?

Ni trodde kanske
att allt kunde planeras,
vägas och genomföras
in i minsta detalj.

Men vissa saker går inte att begrava.
Vissa sår vägrar försvinna.
Och vissa sanningar
hittar alltid tillbaka till ljuset.
Så jag tittar en sista gång.

Var är hennes man,
han som håller henne så varmt?
Var är den kärlek
som borde finnas mellan en människa
och de människor hon älskar?
Och varför söker dina ögon
en plats där hennes barn
borde ha fått känna trygghet?

Ni lekte med något
som aldrig var ert att leka med.
Men livet har ett långt minne.
En dag kommer allt ni gjorde
att stå framför er
inte som ett hinder,
utan som en sanning
ni inte längre kan vända bort blicken från.

September 14, 2026 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskap

Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta

av Azita Miakhel April 5, 2026
4 minuter läs

Efter att ha läst Aftonbladets artikel om skolprofiler som varit på PR-besök på en “extrem” i skola London känner jag en stark avsmak. Det gäller skolmodellen “No Excuses”. En modell som bygger på hård disciplin och bestraffningar, och som nu aktivt marknadsförs i Sverige av aktörer med både ekonomiskt och politiskt inflytande.

En grupp barn får trygghet, annan får hårda tag

Svenskt Näringsliv har finansierat en rapport som förespråkar lagändringar för att No Excuses ska kunna införas i Sverige, och även anordnat träffar i Stockholm där metoden lyfts fram som en lösning för invandrarbarn i utanförskapsområden.

No Excuses skolor har förespråkats i Sverige av svenska friskolebolag samt av Moderaterna och Ulf Kristersson.

De profiler från svensk näringsliv som förespråkar No Excuses skolor, är också kritiska (!) mot elevinflytande och vill helst av allt ta bort elevinflytande från Skolverkets riktlinjer.

Särlagstiftning  och särbehandling

Vi ser tyvärr allt fler förslag om särlösningar i samhället. Steg för steg flyttas gränsen för vad som anses acceptabelt,  från lika villkor till olika behandling beroende på var barn bor och vilken bakgrund de har.

I praktiken riskerar särbehandling att skapa ett system där vissa barn får en helt annan och hårdare skolgång än andra. Det är inte bara fel väg att gå, det utmanar själva idén om alla människors lika värde – barns lika värde.

Efter studieresor och riktade insatser lyfts nu modellen fram i svensk debatt, trots att den kritiserats för metoder som bygger på kontroll, bestraffning och i vissa fall rent skuldbeläggande.

Och detta är inte en slumpmässig utveckling, utan ett försök att påverka vilken riktning den svenska skolan ska ta.

Vi har en tradition i Sverige av att stärka barn, inkludera dem i gemenskap och arbeta aktivt mot mobbning. Ska vi nu gå mot en skola där vuxna i praktiken börjar utsätta elever för det motsatta? Där isolering som “gråa bänken”, blir ett verktyg?

Ska skolan vara en plats för lärande och utveckling eller en plats präglad av kontroll och bestraffning?

Isolering av barn psykologiskt

En forskningsgenomgång har tittat på hur social isolering påverkar barn och unga, både psykiskt och fysiskt. Forskarna gick igenom över 500 studier och valde ut 12 som de analyserade närmare. I de studierna undersökte man bland annat hur isolering påverkar mående, social utveckling, kroppen och hormoner.

Resultaten visar tydligt att social isolering är kopplat till en högre risk för ångest och depression hos barn och unga. Dessutom har isolering visat sig påverka stressnivåerna, mätt som ökad kortisolproduktion, och kan även hämma kognitiv utveckling hos barnen.

Översikten betonar därför att barns sociala och psykologiska hälsa måste uppmärksammas, både under och efter perioder av isolering för att undvika långvariga negativa konsekvenser.

Gråa bänken

Användningen av “time out” som bestraffningsmetod är ett omdiskuterat ämne inom barnpsykologi, där modern forskning ofta lyfter fram risker för barnets psykiska hälsa.

Den främsta kritiken handlar om att metoden innebär ett socialt och emotionellt avvisande när barnet är som mest sårbart.

Små barn har ännu inte utvecklat förmågan till självreglering, och att isoleras under ett känsloutbrott kan skapa en djup känsla av otrygghet. Barnet kan tolka situationen som att vårdarens kärlek är villkorad, att närhet endast ges när barnet uppför sig väl, vilket i förlängningen kan skada den grundläggande anknytningen till vuxna.

Time in istället för time out

Istället för att reflektera över sitt beteende, vilket ofta är syftet med metoden (bestraffning), drabbas barnet ofta av känslor som skam, förödmjukelse och hämndlystnad. Detta kan leda till en negativ självbild och i vissa fall ökad aggression istället för det önskade lugnet.

Beteendeproblematik av barn hanteras mer effektivt när vuxna möter barnets känslor snarare än att straffa dem.

Genom att erbjuda trygghet i stunden skapas bättre förutsättningar för att barnet faktiskt ska lära sig hantera liknande situationer i framtiden, utan att dess psykiska hälsa eller självkänsla tar skada.

Men fler vuxna i skolan kostar mer och därmed vill skolägarna av No Excuses skolor den billigaste alternativet: Skräm och bestraffa barnet så det inte vågar bete sig ”fel” igen.

Slutord

Den som någon gång har blivit utfryst eller mobbad vet vilka trauman en sådan behandling kan lämna efter sig, oavsett om det handlar om barn eller vuxna.

Föreställ dig då att bli kränkt av vuxna i skolan, vars uppdrag egentligen är att skydda dig, lära dig och förbereda dig för vuxenlivet. Hur skulle du må?

Min fråga är: vilka är vi att ta ifrån barn deras rätt till en stark självkänsla, bara för att vissa aktörer vill tjäna pengar på våra barns skolgång?

Skolägarna menar att detta främst gäller barn i utsatta områden, och att dessa barn snarare behöver hårdare tag än omsorg, kärlek och respekt. Men är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha? Ett samhälle där vissa barn får växa upp med trygghet i skolan, medan andra isoleras och bestraffas? För att de har en annan kulturell bakgrund än majoriteten?

Och är detta ens förenligt med FN:s barnkonvention, som är svensk lag!

Bildkälla: Unsplash.com

April 5, 2026 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning

av Azita Miakhel February 24, 2026
4 minuter läs

D fick ett samtal hon aldrig hade kunnat förbereda sig på.

Rösten på andra sidan var hård, nästan anklagande, när han sa: “Du kanske ska sluta söka upp folk vid deras hus.”

Orden slog mot henne som en kall vind. Hon förstod ingenting. Hon hade aldrig varit vid någon annans hus, aldrig ställt några frågor, aldrig gjort något som ens liknade det hon nu beskylldes för. När hon bad honom förklara kom historien: en kvinna som stod honom mycket nära hade påstått att D hade dykt upp vid hennes föräldrars hem och ställt obekväma frågor om deras relation.

Han var inte intresserad av om det var sant. Han ville bara veta varför hon hade gjort det.

D försökte desperat få klarhet: när skulle detta ha hänt, var, hur? Men han hade redan bestämt sig. Utan att ifrågasätta kastade han D åt sidan. Och när ryktet väl hade börjat cirkulera var det som om det fick eget liv. Ingen ville lyssna. Ingen ville se bevis. En lögn som upprepas tillräckligt många gånger blev till slut en sanning i deras ögon.

De två kände varandra väl. Kärlekspar? Kanske, kanske inte, eftersom hon var gift med en annan.

Men scenariot som skapades riktades mot en kvinna som aldrig gjort en fluga illa.

Men varför gör människor så?

Varför skapar vi falska berättelser som skadar andra? Psykoanalysens svar: aggressionsdriften, sexualdriften och avundsjukan.

För att förstå ryktesspridning behöver vi förstå människan. Ett psykoanalytiskt perspektiv skulle vara att rykten sällan handlar om den som blir utsatt, utan om den som sprider dem.

Avundsjuka och svartsjuka som ursprung

Falska rykten föds ofta ur avundsjuka eller svartsjuka. I psykoanalysen betraktas avundsjuka som en primitiv känsla, nära kopplad till aggression. När någon känner sig hotad av en annan persons närvaro, styrka, integritet eller relationer, aktiveras aggressionsdriften.

Den primitiva impulsen är att vilja skada, eliminera eller förgöra det upplevda hotet.

När aggressionen inte får ta fysisk form

I ett civiliserat samhälle är våld oacceptabelt. Därför söker sig aggressionen andra vägar. Den blir social, subtil, förklädd.

I stället för slag kommer:

  • skvaller
  • härskartekniker
  • utfrysning
  • förtal
  • hattrådar
  • rykten som sprids som en löpeld

Det är aggression i social kostym.

Freud uttryckte det så: “Ironi och sarkasm är mildare former av aggression.”

Och om de milda formerna kan såra, vad gör då de dolda, de förklädda, de kollektiva?

När ilska inte bearbetas blir den farlig

Obearbetad ilska är som en tryckkokare. Den måste ut någonstans.

Om den inte riktas inåt i form av reflektion, självrannsakan eller personlig utveckling riktas den ofta utåt. Mot någon som råkar stå i vägen.

Mot någon som väcker känslor man inte vill kännas vid. Mot någon som är lätt att offra.

För den som sprider ryktet kan det kännas som en lättnad.  För den som drabbas kan det vara förödande.

Lämna skammen åt de som skapar rykten

Ryktet om D var aldrig en berättelse om vad hon hade gjort.

Det var en berättelse om vad berättelseskaparna hade för avsikt med att sprida falsk information.

Att välja något annat

När vi förstår mekanismerna bakom ryktesspridning blir det tydligt att det inte handlar om “skvaller” i vardaglig mening. Det handlar om psykologiska processer som bottnar i rädsla, osäkerhet och brist på självkännedom. Eller kanske självhat?

Och kanske är det just där förändringen börjar: i insikten att vi alla bär på aggression, men att vi också har ett val i hur vi uttrycker den.

  • Vi kan välja att bearbeta våra känslor.
  • Vi kan välja att inte skada andra.
  • Vi kan välja att inte låta en lögn bli en sanning.

När sanningen till slut hittar hem

I efterhand förstod D att ryktet aldrig handlade om henne.

Det handlade om deras rädsla, deras osäkerhet, deras oförmåga att bära sina egna känslor. Hon blev en projektionsyta, en symbol, ett enkelt mål för aggression som inte fick ta fysisk form.  En syndabock stärker relationer. Och kanske blev de starkare ihop när de gjorde D till ett gemensamt hatobjekt?

Men även om hon visste detta gjorde det ont. Att bli misstänkliggjord, misstolkad och misstänkt är en sorts osynlig våldshandling.  Det skär inte i huden, men i ens inre.

Ändå bar hon något som de som spred ryktet saknade: förmågan att se sig själv i spegel och kunna se sig själv i ögonen.

Med tiden insåg D att sanningen inte behöver försvaras med våld, ordkrig eller hat. Sanningen är tålmodig. Den väntar och överlever.

Och den har en märklig förmåga att hitta hem, även när lögnen ropar högre.

Ryktet som skapades av paret, byggt på svartsjuka, rädsla och obearbetad ilska, var aldrig starkare än D:s integritet. Det tog tid, men hon lärde sig att det inte är hennes ansvar att korrigera andras fantasier.

Det enda ansvar hon bar var att fortsätta vara den hon alltid varit:  en person som inte skadar, inte manipulerar, inte förgör. Och absolut inte eliminerar andra på vägen fram till mållinjen.

Och kanske är det just där hennes styrka ligger.

I en värld där människor ofta låter sina aggressionsdrifter styra, valde hon något annat.

Hon valde att inte bli som dem.

I slutändan är det inte ryktet som definierar henne. Det är hur hon reste sig efteråt; med klar blick, rak rygg och en tyst visshet om att sanningen, till skillnad från lögnen, inte behöver någon publik.

February 24, 2026 0 kommentarer
Berättelse

Sektledaren i Gläntan

av Azita Miakhel December 27, 2025
3 minuter läs

Långt in i skogen låg Gläntan. Ett samhälle dolt för resten av världen. Där bodde en grupp människor som alla följde mannen som kallades “Magnar”. Hans ord vägde tyngre än någon lag, och ingen hade någonsin sett honom tveka. Han talade om trygghet och gemenskap, om världen där ute som farlig, kall och full av människor som ”inte förstår”.

En dag kom Alma. Hon bar inte på något annat än sin väska och en försiktig tro på att hon hittat en plats där hon kunde höra hemma. Till en början log de mot henne. De visade henne var hon skulle sova och hur vardagen i Gläntan såg ut.

Men Alma hade frågor. Små frågor, egentligen. Varför fick ingen skriva brev till sina familjer? Varför var det alltid Magnar som bestämde vilka som var ”värdiga”? Varför blev människor som tvivlade plötsligt osynliga och fick lämna? Varför fick den storbystade kvinnan som Magnar gillade det finaste rummet med egen toalett, medan de andra fick dela dela rum och badrum?

Magnar log mot henne, men i hans ögon fanns något hårt.

– ”Frågor och nyfikenhet skapar mörker, Alma. Och mörker leder dig bort från oss” sa han lågt.

Efter det behövde han inte säga mer.

Det började i det tysta. En stol som inte längre stod framdragen till henne vid måltiden och blickar som gled undan när hon försökte säga hej. Människor som pratade med henne, tills någon annan gick förbi, och då blev samtalet som bortblåst.

Till slut började barnen undvika henne. Barnen som älskade hennes sällskap och såg henne som vägvisare. Det kändes som om hennes närvaro bar smitta. Som om hon var nästa som skogen skulle sluka.

Ingen sa ett enda ord rakt ut. Ingen sa ”du får inte vara med”. Men varje viskning, varje suck, varje steg bort från henne sa samma sak. Och Alma bar deras avstånd som en vikt över bröstet som gjorde det svårt att andas.

En natt låg hon vaken i sin tunna säng och hörde de andra andas. Det kändes som om luften stod still. Lite som om tankarna i hennes huvud redan var bestämda av dem. Till och med tystnaden viskade också: ”Du är ensam. De vill inte ha dig här”.

Hon orkade inte mer.

Hon steg upp, utan att byta om, utan att tänka. Hon tog inga skor, bara kroppen som den var, klädd i tunn pyjamas och ett hjärta som slog så hårt att hon nästan trodde det skulle spränga revbenen.

Sedan sprang hon.

Genom gläntan, förbi eldplatsen där hon en gång suttit med de andra. Förbi husen där hon trott att hon kanske skulle få ett liv. In i skogen, där grenarna slog mot hennes armar och fötterna skar sig mot rötterna.

Och ingen följde efter. Ingen ropade hennes namn. Ingen sa “stanna du är en av oss”. Absolut ingenting.

Och när solen gick upp var allt som fanns kvar i Gläntan en man som stod stilla i tystnaden och visste: han hade inte behövt slå ett enda slag. Han pekade med pinnen och vargflocken lydde order.

***

Den mäktigaste makten är den som tyst pressar en människa tills hon reser sig och går. Ingen hör rop, ingen ser våld  bara ett par nakna fötter som försvinner mellan träden. Pyjamasen fladdrar i vinden, och världen fortsätter som om hon aldrig funnits.

December 27, 2025 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Hat, hot, förtal och kränkningar

av Azita Miakhel November 24, 2025
5 minuter läs

Det här blpgginlägget kommer att handla om hat, hot, förtal och kränkningar som förekommer både på nätet och i verkliga livet. Genom att skriva om dessa fenomen kan vi förhoppningsvis få en ökad förståelse för problematiken och på så sätt förebygga att de uppstår.

Vad är hat?

Hat innebär nedsättande eller aggressiva uttryck riktade mot en person eller grupp. Det kan handla om elaka kommentarer, förakt eller spridning av negativa stereotyper.

Vad är hot?

Hot är när någon uttrycker att de tänker skada eller utsätta en annan person för fara. Det kan vara både fysiska hot, som våld, och psykiska hot, som att förstöra någons rykte eller trygghet.

Vad innebär förtal?

Förtal innebär att någon sprider uppgifter om en person som kan skada dennes anseende. Det spelar ingen roll om uppgiften är sann eller falsk – det avgörande är om den kan utsätta personen för andras missaktning.

Ett typiskt exempel är att sprida rykten om att någon är kriminell eller har gjort något olämpligt . Även att sprida lögner om en persons privatliv eller yrkesliv kan räknas som förtal.

Grovt förtal

Grovt förtal är en allvarligare form av förtal. Det blir aktuellt när uppgifterna är särskilt kränkande, sprids till många människor eller riskerar att få stora konsekvenser för den utsatta. Exempel kan vara:

Att sprida falska rykten som gör att en persons yrkeskarriär skadas, till exempel att påstå att någon fuskat eller begått brott i sitt arbete eller hitta på lögner som saknar helt verklighetsförankring.

Att sprida uppgifter som leder till att personen mår psykiskt dåligt, exempelvis genom att offentligt påstå saker om någons privatliv eller försvåra en demokratisk process genom att påverka beslutsfattare genom falska påståenden om en enskild individ.

Det kan handla om att någon hittar på uppgifter om en tjänstepersons privatliv som saknar verklighetsförankring, och sprider dem offentligt för att få beslutsfattare att ta avstånd från personen.

Vad innebär kränkningar?

Kränkningar är handlingar eller ord som får en person att känna sig nedvärderad, sårad eller förminskad. Det kan ske både direkt, riktat till personen själv, eller indirekt, genom att spridas till andra.

Psykologisk analys av hot, hat, förtal och kränkningar

Psykologisk analys av hot

Hot uppstår ofta när en person känner sig maktlös eller trängd och försöker återta kontroll genom att skrämma eller pressa någon annan. Psykologiskt fungerar hot som ett sätt att snabbt förskjuta maktbalansen, särskilt när personen saknar förmåga, vilja eller emotionell kontroll nog att föra en saklig dialog.

Hot kan vara impulsiva, drivna av stark affekt och låg impulskontroll, men de kan också vara instrumentellt utformade för att manipulera, tysta eller disciplinera en annan individ.

Det handlar ofta om ett försök att avleda egen frustration genom att skapa rädsla hos den andra parten.

Psykologisk analys av hat

Hat är en mer långvarig och intensiv emotion, som ofta växer fram när individens identitet, värderingar eller grupptillhörighet upplevs som hotade. Psykologiskt bygger hat på kategorisering: man delar upp människor i ”vi” och ”dom”, där den andra gruppen successivt avhumaniseras.

Detta gör det enklare för personen att legitimera aggressiva uttryck eller beteenden. Hatet skapar dessutom en upplevelse av moralisk klarhet och riktning; övertygelsen om att man befinner sig på ”den rätta sidan” dämpar inre konflikter och förenklar svåra situationer, även om det sker på bekostnad av empati och förmågan att se nyanser.

Hat skapar polarisering, splittring och misstänksamhet.

Psykologisk analys av förtal

Förtal uppstår ofta när någon vill kontrollera ett narrativ eller skada en annan persons rykte för egen vinning, som ett sätt att vinna social, politisk eller personlig fördel.

Psykologiskt har det ofta sina rötter i avund, rivalitet eller en önskan om att höja sin egen status genom att sänka någon annan.

Förtal kan också vara en form av projektion, där personen tillskriver andra det hen själv upplever, fruktar eller skäms över. Det fungerar dessutom som en gruppstärkande mekanism: genom att demonisera en ”motståndare” ökar sammanhållningen i den egna kretsen.

När någon fabricerar en lögn för att skada en annan persons anseende bottnar det ofta i djup osäkerhet och känslor av mindervärde. Varför skulle man annars hitta på händelser som aldrig ägt rum eller envist försöka övertyga andra om det mest negativa tänkbara om en annan individ?

Psykologisk analys av kränkningar

Kränkningar handlar om att förminska, förlöjliga eller nedvärdera någon, ofta för att etablera dominans eller stärka den egna självbilden. Psykologiskt är kränkande beteende ofta kopplat till osäkerhet eller bristande självkänsla; genom att trycka ner någon annan kan individen tillfälligt dämpa sina egna känslor av otillräcklighet.

Kränkningar kan vara impulsdrivna, men de kan också vara strategiska, särskilt i ojämlika maktrelationer där målet är att kontrollera eller tysta den andra personen. Den kortsiktiga psykologiska vinsten, känslan av att ha makt eller överläge sker på bekostnad av empati och respekt.

Psykologisk hantering av hat, hot, förtal och kränkningar

Att möta hat, hot, förtal och kränkningar innebär en emotionell belastning som kan väcka både rädsla, ilska och maktlöshet.

Trots det finns psykologiskt sunda sätt att hantera sådana angrepp, och särskilt när det gäller förtal är det avgörande att sätta gränser och säga ifrån inte bara för sin egen skull, utan också för att stoppa beteendet och bryta den psykologiska dynamiken bakom det.

Individer som kan ljuga trots vetskapen om att de riskerar att skada andra, kan ha mycket svårt med att känna empati och förståelse. Dessa individer behöver tydliga gränser så inte de skadar helt oskyldiga människor.

Slutord

Det är bra att vara medveten om att samtliga dessa handlingar kan vara brottsliga. En person som i sitt huvud planerar att skada någon annan tänker oftast inte på konsekvenserna av sina handlingar. När sådant riktas mot förtroendevalda kan rättsväsendet dessutom ta det på ännu större allvar. Det är viktigt att rådgöra med en jurist eller polisen om man utsätts för något av detta och det leder till fysiskt eller psykiskt lidande.

Och du, kära läsare. Om/när du lyssnar  på lögnerna utan att säga ifrån eller stoppa dem, är du aktivt med och bidrar till att en annan människas liv, anseende och psykiska hälsa förstörs. Vill du vara förändringen i världen? Börja i den situationen som du står framför.

Foto: Unsplash.com

November 24, 2025 0 kommentarer
Dikter

Hon lurar med ett leende

av Azita Miakhel November 23, 2025
1 minuter läs

Du är hög på sex, kokain och makt,
pengar är din religion
och kvinnor dina slavar.
De ska böja sina huvuden,
för annars stjäl du deras drömmar.

Du tar och tar
energi, kroppar, öden
och du väljer dina byten
bland dem som fortfarande tror gott om världen.

Men hon där…
hon är inget att leka med.
Jag såg i hennes ögon
de var tomma,
en blick kall som minusgrader,
utan en gnutta empati
i hennes mammahjärta.

Hon drar i snöret
och du snurrar som en viljelös marionett.
Hon nöjer sig inte med ett litet hugg i ryggen på mig,
hon vill se mig falla,
hon vill höra mina sista andetag.

Hon säger hoppa,
du hoppar.
Hon viskar lögner,
du bär dem vidare som heliga psalmer.
Hon kräver att du släcker allt hopp
jag byggt med min själ,
och du tvekar inte ens.

Men när ska ni sluta?
Snälla… be henne sluta.
Och du också.
Det som en gång brann av passion
är bara aska nu,
en pytteliten glöd som knappt vågar leva.

Men era hajar kan vara lugna,
jag har redan lämnat er värld.
Jag ber bara,
snälla… snälla…
be henne sluta.

November 23, 2025 0 kommentarer
Berättelse

I baksätet på hans bil

av Azita Miakhel October 13, 2025
3 minuter läs

Och så var det samma mönster igen. Först ett gillande på en story. Sedan ett kort meddelande, till synes oskyldigt, men med den där undertonen hon kände igen. Orden var alltid desamma, men de fick henne ändå att känna något som om han såg henne, bara henne.

Hon svarade, förstås.

Naiv, skulle vissa säga. Hoppfull, kanske mer rättvist.

Hon ville så gärna tro att den här gången skulle bli annorlunda. Att han hade tänkt på henne. Att han faktiskt saknade henne, inte bara tillfälligt, utan på riktigt.

Hon kallade det kärlek, fast någonstans visste hon att det inte var det. Deras möten var alltid korta, hemliga och bara handlade om sex.

En promenad på en ödslig väg, ett skratt som klingade falskt i dagsluften, några ömma ord som för en stund fick allt att kännas möjligt.

Sedan bilen.

Alltid den varma illaluktande bilen.

Där tiden stod stilla i några minuter, innan den rasade över henne som en kall våg när han drog sig undan och sa att han behövde åka. Efteråt gick hon hem i tystnaden.

Allt doftade asfalt och besvikelse. Hjärtat slog hårt, men inte av kärlek, utan av skam. Hon visste inte varför hon fortsatte. Kanske för att minnet av hans händer kändes som bevis på att hon fortfarande fanns. Kanske för att hon fortfarande bar på en dröm om att han en dag skulle se henne på riktigt.

Men dagarna efter blev tyngre för varje gång. Ångesten smög sig på, först som en viskning, sedan som ett tryck över bröstet. Det blev svårt att andas.

Hon försökte ringa honom, inte för att bråka, bara för att försäkra sig om att hon fortfarande betydde något.

Men det var tyst i andra änden. Hon ringde igen. Och igen. Tystnaden var som ett hån. Och när han väl svarade, skrek han om att hon var galen. Att hon skulle lämna honom ifred.

Den här kvällen kändes tyngre än alla tidigare. Hon hade fått veta att hans älskarinna hade slagit sig ihop med hans dotter (ett osannolikt men effektivt samarbete) för att hålla henne borta ur hans liv. När hon förstod det, kände hon sig dum. Allt hade ju funnits framför hennes ögon, men hon hade vägrat se. Älskarinnan, som redan spridit allvarliga lögner om henne, hade nu blivit hans dotters förtrogna.

En märklig allians, byggd på förakt och manipulation. Och plötsligt slog tanken henne: Tänk om det egentligen är han själv som styr allt?

Att det är han som ligger bakom spelet, som långsamt bryter ner henne, pressar henne tills hon försvinner, eller värre, tar sitt liv. Hon ville bara ha ett svar. Ett enda ord som kunde förklara varför. Tårarna kom utan förvarning. Hon föll ihop, sjönk ner på den fuktiga marken och grät tills kroppen skakade. Folk gick förbi. Några stannade upp, andra vände bort blicken.

Men hon märkte dem inte. Hela världen hade krympt till en enda fråga som ekade inom henne: Varför?

Hon grät hysteriskt och han fortsatte gapa och skrika i telefonen. Förolämpade henne med grova ord och skrek ännu högre.

Hon började förstå, långsamt, att han inte sökte henne för att han älskade henne, utan för att hon fick honom att känna sig mäktig.

Och att hon stannade, inte för att hon älskade honom, utan för att hon inte längre visste hur det kändes att vara älskad på riktigt.

En kväll såg hon sig själv i backspegeln innan hon klev ur bilen. Ljuset från gatlampan föll över hennes ansikte, blekt och trött.Hon tänkte: “Det här är inte jag.”

Och för första gången kände hon inte bara skam, hon kände en stilla, nästan ny känsla.

Motstånd.

October 13, 2025 0 kommentarer
Dikter

Alla vet

av Azita Miakhel July 18, 2025
1 minuter läs

De samlade sig kring bord av guld,
med händer vita av tvättad skuld.

Blodet flöt, men bara där långt borta,
där inga valutor sjunker,
där inga kontrakt går förlorade.

De sa:
”Tystnad kostar mindre än sanning.
Mindre än liv.”

Och världen teg.
Blundade för barnens kroppar,
för ögon som bar döden innan andetagen tog slut.

Vi ser.
Vi hör.
Vi vet.

Men våra tungor är bundna av silver,
våra händer kedjade vid handeln.

En dag, när femtio vintrar bleknat,
ska de resa statyer,
skulden ska skrivas i böcker,
och de ska säga:
”Vi visste inte.”

Men vi vet.
Vi har alltid vetat.
Vi bara valde att inte agera.


Foto: Unsplash.com

July 18, 2025 0 kommentarer
Samhällskunskap

Kyrkovalet viktigt och du måste rösta

av Azita Miakhel June 18, 2025
4 minuter läs

Medan andra målar upp en bild av ett Sverige i fritt fall – där kriminaliteten sägs ha tagit över och invandringen får skulden – är det något annat som oroar mig på riktigt.

Det är att mörka krafter steg för steg leder oss mot ett auktoritärt system. Ett system som hotar våra rättigheter och som, när vi väl klivit över gränsen, kan vara mycket svårt att återvända från.
Jag har tidigare frågat mig själv – och er – hur vi hamnade här. Vad var det som hände? Hur kunde Sverigedemokraterna få så stort inflytande? Och varför ser vi på medan demokratins grundpelare monteras ner, bit för bit.

Svaret är enkelt och samtidigt skrämmande: inget hände över en natt. Mörka idéer smög sig in i våra institutioner, i medierna, i människors vardag – och började långsamt påverka hur vi ser på varandra.
Och det kommer inte att sluta här. Tro mig – deras mål är ett kallare Sverige, mer likt en amerikansk högernationalism, med drag av kontroll och intolerans.

Så hur stoppar vi den utvecklingen?
Vi gör det genom att vara en motkraft.
I ett samhälle där debattklimatet hårdnar, där klyftor växer och människor ställs mot varandra, behövs vi som tror på gemenskap, respekt och medmänsklighet mer än någonsin.
Och därför vill jag prata om något många kanske inte tänker på som politiskt viktigt: kyrkovalet.

En kamp om värderingar – inte bara om tro

Kyrkovalet avfärdas ofta som irrelevant. “Det rör ju bara kyrkan”, får man höra. Men det kunde inte vara mer fel. Svenska kyrkan är en av Sveriges största folkrörelser, med miljontals medlemmar. Det är en stor arbetsgivare, men framför allt en aktör som varje dag gör skillnad i människors liv – genom diakoni, sociala insatser, och närvaro i både glädje och sorg.

För oss socialdemokrater har det alltid varit självklart att stå upp för en öppen, demokratisk och inkluderande folkkyrka. En kyrka för alla, inte bara för några få. En kyrka som vilar på solidaritet, medmänsklighet och respekt för varje människas lika värde.
Men det finns krafter som vill något helt annat.

Högerextrema grupper försöker ta sig in i kyrkans beslutande organ. Deras mål? Att göra kyrkan till ett verktyg för sin nationalistiska agenda. De vill vrida kyrkan bort från öppenhet, bort från mångfald … bort från kärleken till nästan.

Det här sker inte med stora rubriker. Det sker tyst, strategiskt – genom att placera sina kandidater i kyrkofullmäktige, stiftsstyrelser och kyrkomötet. Och det händer när vi andra stannar hemma och inte röstar.

Det handlar om mycket mer än tro

Kyrkovalet må verka smalt, men det handlar om våra värderingar. Om hur vi vill att samhället ska se ut. Om vilket budskap vi sänder till våra barn. Och det handlar om att skydda en institution som varje dag arbetar för att stötta barn, äldre, sjuka, ensamstående och nyanlända.

Kyrkan är, eller kan vara, ett hem för alla. Men om högerextrema krafter får inflytande kommer de göra skillnad på människor, även i Guds hus.

Vi formas av grupper och grupper formar samhället

Socialpsykologin lär oss att vi människor söker gemenskap. Vi vill känna tillhörighet, bli sedda och förstå vilka vi är. Institutioner som Svenska kyrkan erbjuder inte bara tro – de erbjuder sammanhang. Just därför blir de också måltavlor i tider av kris.

När människor känner oro eller upplever samhällsförändringar som hotfulla, ökar risken att vi söker oss till grupper med enkla svar och starka gränser. Det är precis där auktoritära krafter kliver in med löften om kontroll, hierarki och stabilitet.

Det är inte en slump att dessa krafter nu riktar sig mot kyrkan. De vet vilken makt den har. De vet att kyrkan bär värderingar och de vill byta ut dem.

Kyrkan som verktyg eller värdebärare?

Högerextrema vill ha en kyrka där jämställdhet ses som ett hot, där unga kvinnor uppmanas till underkastelse snarare än självständighet, och där tradition används som mur i stället för bro. Där “vi och de” ersätter det kristna budskapet om alla människors lika värde.

Det handlar inte om religion i första hand. Det handlar om vilken moral som får dominera samhället. Och den moralen har vi redan sett prov på. Vi vet vart den leder.

Därför måste vi rösta och engagera oss

Vi – troende eller ej – måste gå till valurnorna. Vi måste säkerställa att kyrkan fortsätter vara en solidarisk plats. En plats där kristna värderingar betyder medmänsklighet, inte kontroll. Öppenhet, inte främlingsfientlighet. Kärlek, inte hat.

Att rösta i kyrkovalet är att försvara demokratin, även där vi kanske minst anar att den hotas.
Det är att visa att vi inte tänker backa. Inte där. Inte någonstans.


Fotokälla: Unspalsh.com

* Till denna text har AI text-verktyg används för att korrigera textens grammatik och stavning

June 18, 2025 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskap

Mellan gemenskap och självutplåning

av Azita Miakhel June 2, 2025
5 minuter läs

Lojalitet betraktas ofta som något vackert. Ett uttryck för karaktär, värme och tillhörighet. Vi hyllar människor som är trogna sin familj, sitt arbete eller sina principer. Den moraliska kompassen som alla pratar om är inget annat än önskan om att vara lojal, trogen och pålitlig.

So long no harm.

Men lojalitet kan också ha en annan sida. Den kan få oss att tiga när vi borde säga ifrån. Den kan hindra oss från att vara ärliga, både mot oss själva och mot andra. Vi stannar kvar i destruktiva relationer, vi skyddar dåliga beslut, vi backar orättvisa personer och allt detta i lojalitetens namn.

Varför gör vi som andra gör utan att ifrågasätta?

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Jag har skrivit flera blogginlägg om konformitet, masspsykos och social kontroll, men ska här förklara vad som händer med oss när vi befinner oss bland andra människor.

Konformitet kan bli farlig

Konformitet innebär likformighet. Det är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktivt försöker påverka individen.Konformitet är ett sorts passivt grupptryck. Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej. Förenklad är det som att man ljuger för sig själv för att fortsätta vara en del av gruppen.

Social kontroll på gott och ont

Vi utövar social kontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppen. Människor är olika starka och påverkas olika av den sociala kontrollen.

Den som har större behov av grupptillhörighet gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt. Vi följer massan, för det är så vi alltid har gjort.

Vi håller fast vid osunda traditioner eftersom de skapar en känsla av stabilitet – även om de i själva verket gör oss otrygga. Vi säger ja när vi menar nej, och nej när vi vill säga ja. Allt för att få höra till.

Trygghet eller rädsla?

Vår syn på lojalitet formas tidigt. Barn som växer upp i trygga relationer med villkorslös kärlek och får stöd, utvecklar ofta en lojalitet grundad i kärlek och tillit.

Men det finns också barn som lär sig att lojalitet är ett villkor för att få vara kvar. För att undvika bråk, våld eller känslomässig kyla. Där blir lojalitet ett sätt att “klara sig” snarare än att “växa”. Och det beteendet följer med in i vuxenlivet.

Vi stannar i relationer, i grupper, i arbetsmiljöer där något skaver inte för att vi vill, utan för att vi inte vågar släppa taget om lojalitetsbandet.

Priset kan bli högt när lojalitet går för långt

Vi människor är flockdjur. Vi bär på ett djupt psykologiskt behov av att höra till – en familj, ett sammanhang, ett “vi”. Det i bästa fall ger trygghet, mening och styrka. Men i sämsta fall blir lojaliteten ett hinder för utveckling och framåtblickande.

Ett tyst krav på att hålla med, att inte ifrågasätta, att ställa sig bakom … oavsett vad. Överdriven lojalitet kan bli ett kraftfullt verktyg för kontroll.

Den får oss att tiga om det vi ser, blunda för felsteg och ibland till och med försvara sådant vi vet är orätt bara för att det är “vårt team”, “vår grupp”, “vår sida”.Det kan handla om arbetsplatser där kritik ses som illojalt och om vänskapskretsar där man inte får säga ifrån.

Psykologisk förklaring

Psykologiska mekanismer som grupptänk och masspsykos kan få oss att sluta tänka själva.

Vi anpassar oss, blundar för sådant vi egentligen inte håller med om, och rättfärdigar det vi innerst inne ifrågasätter – allt i lojalitetens namn.

Men vad kostar den lojaliteten oss i längden?

Den kan kosta oss modet att säga ifrån. Den kan urholka relationer som borde vila på ärlighet och öppenhet. Och i värsta fall kan den kosta oss vår integritet.

Lojalitet i sig är inte farlig. Den kan vara vacker, stark och bärande. Men när den kräver vår tystnad, vårt samvete eller vår självrespekt, då måste man våga välja något annat.

Våga ifrågasätta sin lojalitet

Det kräver mod att se på sin egen lojalitet med öppna ögon, men det är viktigt. Inte för att vi ska bli illojala mot allt och alla, utan för att kunna välja det som är rätt, snarare än det som är tryggt eller fler håller med om.

En lojalitet som inte kräver att vi håller med om allt, utan som tillåter oss att ifrågasätta, vara kritiska och ändå få stanna kvar.

Det är den lojalitet som uppstår när vi vet att vi är välkomna även när vi säger emot. När viljan att förbättra räknas mer än att blint följa. Den sortens lojalitet är hållbar. Den bygger tillit, inte skuld. Den ger energi, inte utmattning.

Kontrollfrågor

Jag reflekterar över mina tankar och handlingar dagligen. Dels för att jag är min egen största kritiker och dels för vilja att utvecklas.

Nästa gång jag känner mig skyldig att vara tyst, att hålla med, att stanna fast jag egentligen vill gå, då ska jag fråga mig: Vem tjänar på min lojalitet? Är den grundad i rädsla eller i respekt? Har jag friheten att säga nej och ändå få vara kvar?

Först när lojalitet är ett fritt och medvetet val blir den en verklig tillgång. Men när lojalitet förväntas utan ifrågasättande, när den blir ett krav snarare än ett val, då blir den farlig. Och då riskerar vi att sätta andras intressen före vår egen moral, vår övertygelse eller vårt välmående.

Vi tystnar inte för att vi vill, utan för att vi är rädda för att bli kallade illojala. Den verkligt värdefulla lojaliteten är inte tyst, lydig eller blind.

Den är modig, reflekterande och rotad i tillit.


Källor: Tidigare inlägg

Bildkälla: Unsplash.com

*Till denna text har jag använt AI verktyg för att korrigera textens grammatik och stavning.

June 2, 2025 0 kommentarer
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 6

Nya Inlägg

  • Skolgårdens mobbning och politiskt maktspel
  • Hur var det att festa med djävulen?
  • Din box är inte min
  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Din box är inte min

May 1, 2026

Skugga eller Skepnad

March 21, 2026

In eller ut?

December 16, 2025