Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Tagg:

#Azita Miakhel #psykologi #psykologiivardagen #utveckling #frokenazita #Azitasblogg #enkelpsykologi

Samhällskunskap

Älska din public Service som en anhörig

av Azita Miakhel December 17, 2025
3 minuter läs

Varför public service behövs mer än någonsin

Sverige är inget socialistiskt land. Inte heller är det ett land som kan beskrivas som renodlat socialdemokratiskt med för stor prägel av blandekonomi (privata aktörer styr stora delar av ekonomin). Tvärtom är Sverige mer marknadsliberalt än många vill (eller kanske tror) att det är.

Ett tydligt exempel är skolsystemet, där privata aktörer tillåts äga skolor och ta ut vinster som går till ägarna i stället för att återinvesteras i elevernas utbildning.

Men det här blogginlägget handlar inte om marknadsskolan, utan om vikten av public service.

Varför värna om public service?

Vi lever i en tid där alternativa medier, opinionsbildare och influerare får allt större utrymme i den politiska debatten. Att många olika röster hörs är i grunden positivt för demokratin. Samtidigt blir jag personligen orolig när dessa aktörer börjar misstänkliggöra skattefinansierade medier och ifrågasätta deras existens.

Marknadsliberalismens grundidé är konkurrens, och den tanken behöver inte vara fel i sig. Problemet uppstår när medier i allt högre grad riskerar att ägas och kontrolleras av en ekonomisk elit. När information blir en vara för dem som kan betala, skadas demokratin och människors möjligheter till objektiv information minimeras.

Välfärdsstaten Sverige har försvagats och kommer att försvagas i ännu högre grad om marknadsliberala högerpartier fortsätter styra Sverige. Högern gillar privatiseringar. Det behöver jag inte gå in på … eller?

Public Service är en del av den svenska modellen

Vi som arbetar betalar skatt till skolan, sjukvården, försvaret – och till public service. Det är därför rimligt att se public service som en del av välfärden.

Om vi menar att välfärd är sådant som finansieras gemensamt, är tillgängligt för alla oavsett ekonomi och som gör det möjligt att fungera och delta i samhället, då passar public service väl in i den definitionen. Det finansieras med skatt, är gratis att ta del av och har ett tydligt uppdrag: att informera, granska makten, utbilda och bidra till ett gemensamt offentligt samtal.

Precis som skolan, vården och biblioteken handlar public service om att jämna ut skillnader och ge alla tillgång till något grundläggande, i det här fallet tillförlitlig information som gör det möjligt att förstå samhället och ta ställning i viktiga frågor.

Vaccin mot desinformation

I en tid där information sprids snabbare än någonsin och där gränsen mellan fakta, åsikt, manipulation och desinformation ofta är suddig, spelar public service en avgörande roll. Public service är inte enbart radio och tv, utan en demokratisk bas som ger medborgare tillgång till tillförlitlig information, oavsett plånbok, bostadsort eller politiska åsikter.

Till skillnad från kommersiella medier styrs inte innehållet på public service av annonsintäkter eller klickjakt. Redaktionerna är också skyddade från politisk styrning, vilket skiljer de från privat propaganda.

Public service visar sitt verkliga värde särskilt i kriser. Under pandemin, vid val och vid internationella konflikter vände sig många människor till public service för saklig och information. När rykten och spekulationer sprids i sociala medier fungerar public service som en trygg motvikt, en plats där fakta granskas, sätts i perspektiv och hjälper oss att förstå världen runt omkring oss.

Public service har också ett folkbildande uppdrag där den genom nyheter, kultur, dokumentärer och utbildande program bidrar den till ökad kunskap, kritiskt tänkande och förståelse för samhällets komplexitet. Den ger vidare utrymme åt minoriteter, regionala perspektiv och röster som annars riskerar att tystna i ett medielandskap som domineras av marknadslogik och social mediers algoritmer.

Alla har rätt till objektiv nyhetsförmedling

Medieägare och andra privata aktörer menar på att public service är för dyrt eller onödigt i ett digitalt medielandskap. Men frågan är snarare: vad kostar det att vara utan?

Utan en gemensamt finansierad, oberoende nyhetsförmedling riskerar vi ett samhälle där information blir en handelsvara och där tillgången till trovärdig journalistik avgörs av betalningsförmåga.

Att värna public service är i grunden att värna demokratin. Det handlar om rätten att få tillgång till kunskap, om att kunna förstå vad som händer i samhället och om ett offentligt samtal som inte formas enbart av de starkaste ekonomiska eller politiska intressena.

I en tid när polariseringen ökar och desinformationen sprids snabbare än någonsin blir det tydligt att public service inte är ett problem, tvärtom är det en del av lösningen, en trygg punkt där fakta granskas och människor kan mötas i ett sakligt samtal.

December 17, 2025 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Till minnet av Utöya 22 juli 2011

av Azita Miakhel July 21, 2025
6 minuter läs

Den 22 juli 2011 förändrades Norge och Norden för alltid. Först detonerade en bilbomb i regeringskvarteren på Grubbegata i Oslo. Två timmar senare gick gärningsmannen i land på Utøya, där han kallblodigt sköt ungdomar och vuxna på ett sommarläger. Åtta personer dog i explosionen och 69 människor dödades på ön.

Gärningsmannen var en norsk högerextremist som i sitt blinda hat trodde sig ha rätten att släcka oskyldiga liv. Hans namn är oviktigt – det ska inte eka vidare, för han förtjänar ingen plats i vårt minne.

Det är offren, deras leenden, drömmar och den oändliga sorgen hos de anhöriga som vi ska bära med oss. Det är deras röster som tystades den dagen som vi aldrig får glömma.

Hatets rötter och radikalisering

Hat är en stark negativ känsla som kan riktas mot människor, grupper eller idéer. När hatet får gro, riskerar det att utvecklas till radikalisering. Radikalisering innebär att en person stegvis antar extrema ideologier och till slut kan rättfärdiga våld som ett medel för att uppnå politiska mål.

Högerextrema miljöer, som Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och så kallade aktivklubbar, är exempel på grupper som rekryterar och radikaliserar människor genom propaganda, lögner och en falsk känsla av gemenskap.

Dessa grupper lever på att peka ut syndabockar: invandrare, politiker eller minoriteter. Hatet göds av lögner, missnöje och ett “vi mot dom”-tänkande.

En ensam, frustrerad individ kan bli mottaglig för högerextrem retorik om hen upplever att samhället har svikit.

Steg för steg kan personen dras in i ett ekosystem av hat, först via nätforum och sociala medier, senare genom fysiska möten, demonstrationer och sociala aktiviteter.

Aktivklubbar där män (och tonåringar) samlas för att bygga fysisk styrka så de kan “rädda landet”, blir snabbaste vägen till metoder för att eliminera demokratin och alla icke-vita individer.

Och slutligen, håller en av dem ett gevär i handen och …

Psykologiska perspektiv på hat

Hat kan förklaras utifrån olika psykologiska perspektiv. Jag gör en kortare analys utifrån det kognitiva perspektivet och social inlärningsteorin:

Det kognitiva synsättet på hat

Kognition handlar om hur vi tänker, tolkar, uppfattar och bearbetar sinnesintryck och information. För att lättare kunna sortera sinnesintrycken är vi som människor tvungna att gruppera händelser, situationer och människor och lägga in dessa i olika fack. 

Inom det kognitiva perspektivet kallas denna processen för kategorisering. Våra erfarenheter skapar kognitiva scheman (små lådor i den mentala strukturen i hjärnan) i vårt tänkande och inne i de kognitiva scheman skapas det kategorier.

Kategorier kan vara människor, fåglar, bestick etc.

Kategorierna hjälper oss att sortera bland alla sinnesintryck och är nödvändiga för att vi ska förstå vår omvärld, men när vi lägger för mycket fokus på att kategorisera, uppstår det fördomar, generaliseringar och ett vi-och-dom tänkande.

När kategorier blir fördomar

Fördomar förklaras inom socialpsykologin och det kognitiva perspektivet som en felaktig och fastlåst förutfattad mening om en individ eller grupp av individer.

Fördomar är våra förutfattade åsikter om människor utifrån deras ras, social status, kön, etnicitet och klass. Det är också att vi bildar oss en uppfattning om en person utifrån personens grupptillhörighet.

Negativa kognitiva mönster som generaliseringar, kategoriseringar och stereotyper kan bidra till bildandet av hat. 

När människor kategoriserar andra som en del av en grupp (t.ex. etnisk, religiös eller ideologisk) och sedan generaliserar negativa egenskaper till hela gruppen, kan det leda till att hat riktas mot gruppen som helhet.

Social inlärning – hur hat lärs och sprids

Hat är inte medfött, utan lärs ofta in genom de miljöer och sammanhang vi växer upp i. Social inlärningsteori, som bland annat utvecklats av psykologen Albert Bandura, betonar att människor lär sig beteenden och attityder genom att observera och imitera andra – särskilt de som upplevs som auktoriteter eller förebilder.

Om ett barn växer upp i en familj, en vänkrets eller ett samhälle där hat, fördomar och våld är vardagliga inslag, ökar risken att barnet internaliserar dessa mönster. Hat blir då inte något som ifrågasätts, utan något som tas för givet.

Bobo doll-experiment

Albert Banduras “Bobo doll-experiment” visade att barn som observerade en vuxen agera aggressivt mot en docka själva blev mer benägna att agera aggressivt. Experimentet bekräftade att aggressivt beteende kan läras genom att efterlikna andras handlingar och att även verbala förolämpningar förstärker denna effekt.

Terroristen i Utøya

Mannen som genomförde massakern på Utøya bar på ett mörker och en vrede som hade vuxit inom honom sedan barndomen. De känslor av konflikt, frustration och hat som han aldrig förmådde hantera förvandlades med tiden till en destruktiv kraft.

I sin jakt på svar och bekräftelse drogs han till högerextrema grupper och miljöer där hatet inte bara accepterades utan uppmuntrades och förstärktes. Där fann han likasinnade, människor som delade hans förakt och hans förvridna ideologier.

Denna förgiftade gemenskap gav näring åt hans hat tills det växte till ett raseri som till slut riktades mot de mest oskyldiga. På sommarlägret i Utøya mötte hans mörker en grupp unga människor vars enda mål var att bidra till ett bättre samhälle – ett samhälle byggt på välfärd, solidaritet och gemenskap. De var där för att lära sig, för att utbyta idéer, för att skapa framtiden tillsammans.

De hade ingen möjlighet att ana att någon utanför såg deras engagemang som ett hot. Ingen av dem kunde föreställa sig att en man, fylld av självhat och förvridna övertygelser, hade beslutat att mörda dem.

Jag använder ordet självhat, för innerst inne tror jag att människor som är kapabla att begå sådana dåd drivs av en djup oförmåga att acceptera och älska sig själva. Hatet mot andra är ofta en spegel av det hat de bär gentemot sitt eget jag. De som finner frid inom sig själva, som känner respekt och kärlek för sitt eget liv, känner sällan ett behov av att krossa andras.

Vi och dom-tänkande

Vi får aldrig, aldrig glömma terroristattacken på Utøya den 22 juli 2011. Den dagen förändrades så många liv för alltid, och sorgen är fortfarande lika påtaglig. Om historien har lärt oss något är det detta: ett “vi-och-dom”-tänkande leder alltid till splittring och förödelse.

Forskare inom biologisk psykologi menar att empati är en av människans grundläggande egenskaper. Vi föds med förmågan att känna med andra, att knyta band och förstå deras känslor. Denna förmåga förstärks genom de så kallade “spegelneuronerna” – nervceller som aktiveras både när vi själva upplever känslor och när vi ser dem i andra människor.

Med andra ord: empatin är en del av våra gener. Hat, däremot, är något vi lär oss. Det är inte medfött. Det föds i miljöer där intolerans, fördomar och rädsla får växa utan motstånd.

Vi glömmer aldrig

Historien har gång på gång visat oss att hat inte uppstår i ett vakuum, det växer när vi vänder bort blicken. Därför måste vi våga se tecknen på radikalisering, våga tala emot hatretoriken och våga möta varandra som människor, trots våra olikheter.

För i slutändan är det inte hatet som är starkast, utan empatin.

Det är vår förmåga att förstå och bry oss om varandra som kan bygga en värld där en terrorattack som Utøya aldrig får upprepas.

July 21, 2025 0 kommentarer
Dikter

För att ingen skulle se mig

av Azita Miakhel May 25, 2025
1 minuter läs

Göm dig,
bakom trädet där skuggorna djupnar,
eller inne i ditt hus där ingen ser.
Kom inte ut.
Vänd inte blicken.


Ser du gruset där på marken?
Kryp under det,
bli stilla som jord,
och tyst som glömd sanning.
Om du gör ljud, hör de dig.
Om du talar, blottas mina lögner.
Om du viskar, väcker du deras frågor.


Jag sa att du var farlig.
Jag målade dig med penseln de älskar att hata.
Jag raderade dina nyanser med flit,
för en enkel fiende är lättare att använda.
Men om du syns,
börjar de undra.


Varför gömde jag dig?


Mina vänner viskade till sina,
de viskade vidare –
ett nät av ord över staden.
Och nu vill du träda fram?


Snälla,
gå tillbaka till skuggan.
Låt mitt svek vila ostört.

May 25, 2025 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

När jäv och nepotism styr i det tysta

av Azita Miakhel January 29, 2025
9 minuter läs

Korruption är ett fenomen som förknippas med mutor, maktmissbruk och olagliga affärer, men det finns också en mer subtil och svårfångad form av korruption som ofta förbises – den som sker genom jäv, nepotism och informella nätverk. 

Många gånger är det inte enbart pengar som byter händer, utan snarare förmåner, tjänster och lojaliteter som påverkar vem som får möjligheter till ett jobb, en praktikplats eller en befordran.

En av de mest förbisedda formerna av korruption är när personer i maktpositioner favoriserar sina landsmän eller individer med samma kulturella bakgrund, ofta utan att det väcker uppmärksamhet eller ifrågasätts. Detta snedvrider meritokrati, rättvisa och lika möjligheter – men eftersom det sker diskret, förblir det ofta osynligt i den offentliga debatten.

Denna typ av korruption kan utgöra en direkt fara för rättssystemet och demokratin. Jag läste till exempel idag att en nämndeman var jävig när tre män friades för ett uppmärksammat mord (Källa: Aftonbladet).

Liknande händelser har rapporterats i medier, bland annat om socialtjänsten som inte agerade på polisers orosanmälningar eftersom en socialsekreterare hade släktskap med familjen som anmälan gäller.

När individer tar beslut som bryter mot lagar, regler och etiska principer enbart för att skydda den egna släkten, egna vänner eller landsmän – kan vi inte lita på deras objektivitet i beslutsfattande.

När egna intressen går före rättvisa

Jäv uppstår när en person hamnar i en intressekonflikt i en situation där opartiskhet och objektivitet borde vara vägledande. 

Jäv kan förekomma på flera nivåer i samhället:

Inom politiken: När en minister beviljar ekonomiskt stöd till en organisation där hen har personliga kopplingar eller fördelar viktiga politiska uppdrag till nära vänner, bekanta.

Inom rättsväsendet: När en domare dömer i ett fall där en vän eller släkting är inblandad.

Inom näringslivet: När en chef anlitar en konsultfirma där han själv äger aktier.

Jäv undergräver förtroendet för institutioner och skapar en känsla av orättvisa. När människor upplever att beslut grundas på personliga relationer snarare än kompetens och rättvisa, riskerar det att leda till ökad cynism och minskad tillit till samhället som helhet.

Exempel på jäv i praktiken

Ett konkret exempel är när politiker i kommuner beviljar bygglov till företag där deras vänner eller familjemedlemmar har intressen. Även om det på pappret ser korrekt ut, eftersom alla juridiska krav uppfylls, kan beslutet vara påverkat av relationer snarare än objektiva kriterier.

I vissa fall kan det vara svårt att bevisa att jäv påverkar beslut, eftersom det kan döljas bakom argument om att den gynnade parten råkade vara den “mest kvalificerade”. Därför är det viktigt med ökad transparens och tydliga regler för hur intressekonflikter ska hanteras.

Nepotism – När familjeband väger tyngre än kompetens

Nepotism, svågerpolitik eller svågervälde – innebär att gynna släktingar, främst inom politiska kretsar på ett odemokratiskt sätt. Nepotism är en specifik form av jäv där förmåner ges till familj och nära vänner snarare än till den mest lämpade kandidaten. Detta kan ske i både offentlig och privat sektor. Det kan innebära att ge jobb eller kontrakt till vänner utan att följa normala regler eller krav. 

I många kulturer är nepotism en normaliserad del av maktfördelningen. I vissa länder är det nästan en oskriven regel att familjeband går före kompetens. Men även i länder där meritokrati är en officiell princip sker nepotism ofta i det tysta.

Exempel på nepotism i verkligheten

Ett känt exempel är när stora företagsimperier går i arv från generation till generation, trots att det kan finnas mer kvalificerade kandidater utanför familjen. Inom politik har det funnits många fall där en avgående president eller premiärminister har banat väg för en son, dotter eller annan släkting att ta över makten.

Se bara på USA där avgående president benådade sin son och nuvarande president släppte alla de kriminella som stormade Kapitolium. 

För att inte tala om alla nationella politiska skandaler som har fyllt våra medier. En lapp i receptionen, ett hittepå uppdrag för bästa vännen och ge ett  välbetalt jobb till hen som kommer från samma släkt (sista har inte kommit ut ännu).

Problemet med nepotism då?

Problemet med nepotism är att det skapar en sluten elit där möjligheter inte fördelas rättvist. Det kan handla om ett gäng medelålders män som gör upp om makten i en bastu eller i privata chattgrupper. 

Och där går du runt runt i en cirkel och undrar varför du blir bortprioriterad – trots dina arbetslivserfarenheter och kunskaper.

Nepotism gör att utvecklingen stannar upp och minskar motivationen att bli bättre, eftersom de med rätt kontakter får fördelar oavsett om de är bra eller inte.

Eldsjälar dör för att de aldrig fick chansen att förverkliga sina visioner för att man känner lojalitetsband till kompisen som egentligen inte är bäst lämpad för uppdraget.

Det spelar ingen roll hur hårt du kämpar – utan rätt kontakter eller släktband till inflytelserika personer får du nöja dig med det lilla. Men visst, vi kan fortfarande inbilla oss om att du lever i ett fritt land där alla har samma möjligheter.

Landsmän och dolda nätverk – den tysta korruptionen

En av de minst diskuterade formerna av korruption är när människor i maktpositioner gynnar sina landsmän eller personer från sin egen kulturella/religiösa bakgrund. Detta kan ske i flera sammanhang:

Inom arbetsmarknaden –  Chefer som anställer personer med samma etniska eller nationella bakgrund, trots att andra kandidater är mer kvalificerade.

Inom affärsrelationer – Företag som bara samarbetar med leverantörer från en specifik nationell eller etnisk grupp.

Inom den offentlig sektorn – Myndighetspersoner som fördelar bidrag, kontrakt eller tjänster till personer från deras egen gemenskap.

I många fall försvaras detta beteende med argument om att “hjälpa sin egen grupp” eller att “bygga nätverk”. Men när detta sker på bekostnad av meritokrati och rättvisa, är det i praktiken en form av korruption.

Exempel på dold korruption

Forskning om integration på arbets- och bostadsmarknaden visar att många hittar jobb och bostäder genom personliga kontakter. På samma sätt har det förekommit att infödda medborgare gynnar sina landsmän vid anställningar eller när offentliga kontrakt delas ut. Eftersom detta ofta sker genom informella rekommendationer är det svårt att upptäcka och bevisa.

Varför pratar ingen om detta?

En av de största anledningarna till att denna typ av korruption inte diskuteras öppet är att den ofta döljs bakom sociala normer och kulturella förväntningar. I många fall anses det naturligt att hjälpa sina närmaste, och många ser det inte ens som ett problem.

Andra faktorer som bidrar till tystnaden kring ämnet kan vara följande:

Svårigheter att bevisa – Eftersom beslut ofta motiveras med vaga kriterier som “personkemi” eller “bästa kandidaten”, är det svårt att bevisa att någon har gynnats på grund av personliga band så som kultur, etnicitet och religion.

Rädsla för att bli anklagad för rasism eller diskriminering – Att lyfta frågan om hur landsmän eller etniska grupper gynnar varandra kan vara känsligt och riskerar att väcka kontroverser.

Normalisering av beteendet – I många kulturer är det en oskriven regel att hjälpa sina egna, vilket gör att det inte uppfattas som korruption.

Jag har alltid varit positiv till kvotering som leder till jämställdhet och jämlikhet på arbetsmarknaden. Men kvotering är en positiv sak, medan jäv och korruption är olagligt och underminerar vår tillit till demokratiska institutioner.

Finns det en psykologisk påverkan av korruption?

Så vad har korruption att göra med vardagens psykologi, tänker du?

Låt fröken Azita försöka förklara och analysera.

Emotionell påverkan

Att vara utsatt för korruption kan skapa en djup känsla av frustration, särskilt om man har arbetat hårt för att uppnå något men inte får sin rättmätiga belöning. Ilska över orättvisa kan bli ett långvarigt känslotillstånd – en ilska som kan vara svår att skaka av sig. Om man tänker deterministiskt, försvinner inte dessa känslor om de inte bearbetas. Antingen riktas aggressionen utåt, där man skadar andra, eller inåt, vilket kan leda till självskadebeteende.

Känslor av skam eller skuld

I vissa fall kan en individ känna skam eller skuld, särskilt om de känner att de inte har kunnat stå upp för sig själva eller har blivit tvungna att acceptera en orättvisa utan att kunna förändra situationen. Känslor av skam och skuld är svåra att bli av med. De kan stanna kvar inom individen och påverka livet negativt.

Sömnstörningar och hälsorisker

Den stress och oro som kan uppkomma genom att vara utsatt för korruption kan leda till sömnproblem, vilket i sin tur kan påverka den fysiska hälsan. Tänk dig själv att du arbetar dag in och dag ut för en vision, men när det kommer till att få en möjlighet, går den istället till en släkting till den med makt.

Vem kan då sova lugnt om natten när man upplever sig ha blivit orättvist behandlad? Långvarig stress och psykiska påfrestningar kan också ge fysiska symptom som huvudvärk, magbesvär eller till och med hjärtproblem.

Isolering

Personen kan känna sig isolerad, särskilt om deras erfarenheter inte tas på allvar eller om det råder en tystnadskultur kring korruptionen. Detta kan leda till att de inte söker stöd eller hjälp från andra. Eftersom korruption är som ett virus som smittar många, kan det lätt hända att en person som blivit orättvist behandlad får hela gruppen emot sig. Jag har tidigare skrivit om ryktesspridning som kan förstöra människoliv.

Om en person blivit orättvist behandlad eller förbigången på grund av korruption kan det påverka deras sociala ställning, vilket ytterligare förstärker känslor av maktlöshet och utsatthet.

Hur kan vi motverka detta?

Först och främst tycker jag att det är på tiden att vi får en: Antikorruptionsmyndighet.

En antikorruptionsmyndighet skulle vara en central enhet för att effektivt bekämpa och förebygga korruption. Genom att samla expertis och resurser kan myndigheten öka transparensen, säkerställa rättvisa och opartiskhet i beslut och förebygga korruption genom riktlinjer och utbildning.

Dess arbete skulle också stärka medborgarnas förtroende genom ökad insyn och skapa ett rättvisare samhälle. Internationellt skulle det signalera att landet tar korruptionsbekämpning på allvar, vilket kan leda till ökat förtroende och samarbete globalt.

För att motverka jäv och nepotism krävs flera åtgärder. För det första måste transparensen öka – rekryteringsprocesser och offentliga upphandlingar bör vara öppna och möjliga att granska för att förhindra dolda lojaliteter.

Dessutom behövs tydligare lagar och effektiv tillsyn för att avslöja och bestraffa fall där maktmissbruk förekommer. Men lagar räcker inte om inte kulturen förändras. Samhället måste börja värdera kompetens och meritokrati högre än personliga relationer. Vi behöver prata mer om värdegrunden.

Slutligen är ökad medvetenhet avgörande. Genom att prata öppet om problemet kan vi bryta tystnaden och motverka normaliseringen av denna form av korruption.

Slutord

En av mina elever berättade häromdagen att hon gärna vill ha ett extrajobb, men att hon inte kan få det utan rätt kontakter.

Tänk dig att vara 17 år, vilja jobba extra eller hitta ett sommarjobb, men inse att samhället har förändrats så mycket att även unga nu behöver nätverk för att få en chans.

Jag har ibland kallats pessimist, men hur förklarar man för en ung människa att hon visst kan få ett jobb på egen hand, när verkligheten visar något helt annat?

Och jag …

Det var en tid då jag hade stora drömmar och visioner. 99 procent av drömmarna och visionerna krossades tack vare nepotism. Elden i själen är död, men kroppen fortsätter kämpa ett tag till.

January 29, 2025 0 kommentarer
Dikter

Vad är hoppet värt

av Azita Miakhel December 1, 2024
0 minuter läs

Höll ett ljus i handen,
lågan så svag,
den flämtade i vinden,
i nattens kalla drag.

Jag trodde på universum,
och på ljusnande dagar,
men det dunkla stannade,
och tiden rusade iväg.

Drömmarna byggde en bro,
som slott i luften,
men med varje steg jag tog
rasade den sönder.

En sten jag höll i handen
kändes tungt som bly,
en fjäder på axeln
känns bastant som en last.

Så jag lägger ner ljuset,
låter vinden ta flamman.
Det som en gång var jag
kan ingen förstå.

Jag ger upp,
släpper taget,
för vad är hoppet värt
om inget blir rätt?


Foto: Unspalsh.com

December 1, 2024 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Bok och biblioteksmässans elitism

av Azita Miakhel September 30, 2024
5 minuter läs

Ett av mina inlägg på Threads om Bokmässan i Göteborg fick stor spridning och väckte mängder av negativa kommentarer. Inlägget kritiserade dels de höga priserna för entré och seminarier, dels det omfattande festandet i anslutning till mässan. 

När jag besökte mässan ihop med sonen, märkte vi att redan vid 18.30, innan mässan stängde, såg man folk gå runt med alkohol i handen.

Att konst och elitism ofta hör ihop är ett faktum, men måste kultur verkligen kosta så mycket? Varför ska människor uteslutas från kulturupplevelser på grund av ekonomin? Varför ska en elit göra stora vinster på mässor medan vanliga människor inte har råd att delta och istället sparar sina pengar till livsnödvändigheter?

Jag tycker att kultur är en viktig komponent för demokratin, och nedan skriver jag mina argument.

Men först en definition av vad kultur är, utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. 

Socialpsykologi och kultur  

Kultur är allt mänskligt samspel även om ordet kultur i daglig bemärkelse syftar till att innebära konst, musik, teater etc. 

Människans identitet och hennes kultur hänger tätt ihop då individen identifierar sig själv utifrån sin kulturella bakgrund och tillhörighet. 

Kulturen fungerar vidare som en ram inom vilken människor lär sig sociala normer, värderingar och beteenden, vilket i sin tur påverkar individens identitetsutveckling och självkänsla. 

Socialpsykologin betonar hur människors uppfattning av sig själva och andra formas av de grupper och samhällen de ingår i. Vi socialiseras in i samhällets normer utifrån våra uppväxtvillkor. 

Barn som fostras in i en kultur där hen tidigt lär sig att läsa, gå på teater, uppskatta konst, växer upp med bättre självkänsla och vidgat perspektiv på livet och samhället. Barn som aldrig eller sällan får möjlighet att utöva kulturella aktiviteter, kommer att ha svårare med nyanserat tänkande.

Nu kommer jag till varför kultur bör vara lättillgänglig:

Klasskillnader bör inte höra hemma i kultur 

Kultur är en del av samhällets gemensamma arv och tillhör alla i samhället. Att begränsa tillgången till kultur på grund av socioekonomisk status skulle innebära att vissa grupper ställs utanför rättigheten till kultur. I ett demokratiskt samhälle är det viktigt att alla, oavsett bakgrund, har lika tillgång till kulturyttringar som teater, konst, litteratur och musik.

Människor från högre samhällsklasser har ofta större möjlighet att delta i kulturella aktiviteter som teater, museer eller konstutställningar (de har oftast tid också), vilket gör att de får större tillgång till de normer och värderingar som är centrala i dessa miljöer. Detta kan förstärka en känsla av tillhörighet och självförtroende, medan de som saknar dessa möjligheter kan uppleva exkludering och att deras sociala identitet begränsas.

För att inte tala om vikten av att knyta viktiga kontakter vid kulturella interaktioner.

När kultur inte är tillgänglig för alla riskerar de från lägre samhällsklasser att missa dessa viktiga lärdomar och upplevelser, vilket kan försvåra utvecklingen av en positiv social identitet och minska deras chans att få tillgång till olika perspektiv som kan främja empati och förståelse för andra. 

Därmed kan klasskillnader inom tillgång till kulturen förstärka sociala ojämlikheter och hindra människor från att fullt ut utvecklas genom kulturens bildande effekter.

Social sammanhållning när klyftorna minskar 

Ett mål för varje samhälle bör vara att minska ekonomiska och sociala klyftor i samhället. Om kultur enbart blir tillgänglig för de privilegierade riskerar det att förstärka ojämlikheter och klasskillnader. 

När kultur görs tillgänglig för alla (oavsett socioekonomisk bakgrund) bidrar man istället till att stärka den sociala gemenskapen och minska segregationen och utanförskapet.

Om kulturen enbart blir tillgänglig för vissa grupper riskerar samhället att splittras, och risken för ökad polarisering följer med.

I en demokrati ska det alltid finnas en strävan att jobba för delaktighet, solidaritet och jämlikhet, där alla ska känna sig inkluderade och lika värda.

Vår hjärna mår bra av kultur 

När kulturen är tillgänglig för alla har människor större möjlighet till kreativitet och nytänkande. När fler människor med olika bakgrund, erfarenheter och perspektiv får chansen att ta del av och bidra till kulturlivet, mår hela samhället bättre. Vi fokusera på någonting bättre än håller fast vid våra pessimistiska olikheter.

Kultur som är till för en liten elit kan bli exkluderande, medan ett brett deltagande skapar dynamik, engagemang och inlevelse. 

Utsatta och åsidosatta grupper 

Genom att göra kulturen tillgänglig för alla motverkar vi att individer och grupper stängs ute från samhället.

Detta är särskilt viktigt för utsatta och grupper som ofta känner sig exkluderade och stigmatiserade. Genom att inkludera dem i kulturlivet skapar vi inte bara en känsla av tillhörighet och inkludering, utan också en möjlighet för dessa människor att utvecklas och växa.

Sedan så går kkultur och folkbildning hand i hand. När kulturen görs mer tillgänglig, särskilt för barn och unga från alla samhällsskikt, stärks barnens kognitiva förmågor och möjligheter att förstå komplexa problem.

Genom att ge alla människor samma tillgång till kultur kan samhället främja ett mer jämlikt, kreativt och inkluderande klimat där alla har möjlighet att delta, lära och utvecklas. 

Kulturen bör vara en kraft som förenar oss, inte en ekonomisk hinder som delar oss i olika samhällsklasser.

I have a dream – Nej jag bara skojar

Nästa år hoppas jag att biblioteksbussen inte bara stannar utanför mässan, utan att biblioteket blir en naturlig och integrerad del av evenemanget. Från början var det ju faktiskt Bok-och-biblioteksmässan, innan eventet omvandlades till en klassfest för eliten.

Jag önskar dessutom att biljettpriserna halveras, och att de viktiga, folkbildande seminarierna görs tillgängliga kostnadsfritt för alla besökare.


Lästips: Nättroll och hotet mot demokratin

En lektion där jag förklarar bl.a. begreppet “kultur”


*Jag har använt ChatGPT för att korrigera textens flyt och grammatik.

*Foto: Azita Miakhel

September 30, 2024 0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

Politikerförakt splittrar samhället

av Azita Miakhel August 28, 2024
7 minuter läs

Jag läste på SVT Nyheter om en undersökning som visar att 40 procent av de kommunanställda i Botkyrka känner sig obekväma med att tala om något de upplevt på jobbet, på grund av oro för eventuella konsekvenser.

Det är lätt att skylla på politiker när delar av samhället inte fungerar, vilket ofta känns rättvist eftersom deras beslut påverkar våra liv och vår vardag.

Men i just det här fallet vill jag lyfta fram en annan synvinkel: tystnadskulturen på arbetsplatser är inte enbart politikernas fel, utan snarare ett resultat av att politiska beslut inte alltid följs upp eller implementeras korrekt i förvaltningar och organisationer.

Det handlar om att se problemet ur ett mikroperspektiv, snarare än ett makroperspektiv.

Låt mig konkretisera med ett exempel

Anta att det finns en kommunal verksamhet där det förekommer brister och missförhållanden. Dessa problem lyfts fram i årliga enkäter och annan dokumentation som sedan skickas till politikerna i respektive nämnd.

I nämnden studeras problemen noga, analyser görs, och beslut fattas om regler och åtgärder för att hantera situationen.

Politikerna har gjort sitt arbete och lämnar sedan ansvaret vidare till de professionella i organisationen, med förtroendet att besluten ska verkställas.

Här uppstår dock ett dilemma: den interna makten i organisationen kan komma i konflikt med politikernas beslut. Någon kanske känner att de vill ha full kontroll över sin verksamhet och ifrågasätter hur politiker kan fatta beslut som påverkar deras organisation. Då de vill bestämma själva.

Men så här ligger det till: politiker finns inte på varje arbetsplats för att säkerställa att politiska beslut verkställs. Det ansvaret ligger hos varje förvaltning, myndighet och organisation. Dessa måste se till att de anställda känner sig trygga och hörda på sina arbetsplatser.

Mina texter berör oftast ett makroperspektiv där samhällsstrukturen är i fokus, men vad gäller ansvarsfördelning, tycker jag att även ett mikroperspektiv är viktigt att uppmärksamma.

Vid fel och brister är medierna snabba med att ställa politiker i en kommun till svars – med all rätt. Men det är också viktigt att uppmärksamma var någonstans i verksamheterna det egentligen brister. 

Politikerförakt

Jag har personligen tagit emot en hel del skit (ursäkta språket) bara för att jag är politiskt engagerad. Ingen säger tack när man hjälper samhällsstrukturen till det bättre, men många skuldbelägger när saker och ting inte är i deras smak. 

Tro mig, jag klagar själv jämt och ständigt på politiker som inte delar mina värderingar. Det är mänskligt, det är bra för demokratin och det är nödvändigt att vi tänker olika. 

Däremot är jag orolig för politikerförakt som råder i samhället där trots våra grundlagsskyddade rättigheter, vågar många inte ta ställning i politiken eller att vara öppen politiker när man arbetar med annat. 

Och jag tänker: Vilka vill ha ett samhällsengagemang när hatet och hotet blir allt större mot våra folkvalda? 

Tänk dig att i privata chattar planerar nazister att mörda landets justitieminister.

Jag är totalt emot den moderata politiken, men skulle aldrig vilja önska en meningsmotståndare smärta.

Politikerförakt är inte är ett nytt fenomen, men har  blivit allt vanligare i dagens samhälle, där många känner sig distanserade från de som har makten.

Man kan ju tänka: Varför blir du inte engagerad för att göra skillnad, istället för att klaga? 

Men den frågan vågar man ju inte ställa. 

Politikerförakt innebär 

Politikerförakt innebär en utbredd misstro och negativa känslor gentemot politiker och politiska institutioner. Det kan ta sig uttryck i skepsis, cynism eller direkt avsky mot dem som styr och fattar beslut. 

Varför uppstår Politikerförakt?

När politiker bryter löften, agerar i eget intresse, eller inte lever upp till förväntningarna, känner många sig svikna. Skandaler, korruption och beslut som tycks gynna en liten elit snarare än folket spär på misstron.

Många upplever att det finns en stor klyfta mellan dem och politikerna. Denna känsla av avstånd, både fysiskt och mentalt, gör att politiker kan framstå som avskilda från vanliga människors vardag.

Media spelar också en stor roll i att förstärka politikerföraktet. Ofta fokuserar rapporteringen på skandaler och negativa händelser, vilket kan skapa en bild av politiker som opålitliga eller inkompetenta.

När stora nyhetsmedier köps upp av rikskapitalister och andra rika, försvinner objektiviteten. 

Global solidaritet är också viktigt för många människor. När folk ser att politiker inte tar ställning till globala konflikter, krig och orättvisor, förskjuts känslor av uppgivenhet till politiker.

Ordet “syndabock” används som en metafor för en person som oförtjänt klandras eller pekas ut som skyldig av en person eller en grupp. Detta fenomen kan också kopplas till politikerförakt, där politiker ofta blir syndabockar för problem i samhället (individuella som kollektiva), oavsett om de är direkt ansvariga eller inte. 

Sociologen Emil Durkheim menade att sociala strukturer är hierarkiska, där roller och status spelar en stor roll i skapandet av vår identitet och självkänsla.

När individer misslyckas med att nå en hög status inom en grupp, kan det leda till syndabockstänkande och skuldbeläggande. I detta sammanhang kan politikerförakt ses som ett resultat av sådana sociala mekanismer, där politiker blir de som (ibland) oförtjänt klandras för samhällets problem. 

Detta förakt kan både skapa och förstärka en kultur av skuld och anklagelser, som i sin tur försvårar konstruktiv dialog och lösningar på de verkliga problemen.

Vad leder Politikerförakt till

Politikerförakt är ett allvarligt problem som kan få långtgående konsekvenser för demokratin. När förtroendet för våra folkvalda ledare urholkas, riskerar det att leda till att färre människor deltar i demokratiska processer, som att rösta eller engagera sig politiskt.

Denna politiska passivitet försvagar vårt demokratiska system och gör det mindre representativt. 

När medborgare börjar tvivla på sina ledare, öppnar det dessutom dörren för populistiska rörelser och extremism. I en värld där förtroendet för politiker är lågt, blir förenklade lösningar och retoriska löften mer lockande än de komplexa och ofta långsiktiga processer som den traditionella politiken kräver.

Populistiska rörelser utnyttjar detta misstroende genom att presentera enkla svar på komplicerade problem, vilket kan underminera den demokratiska stabiliteten.

Men föraktet drabbar inte bara medborgarna, utan också politikerna själva. När de känner av folkets missnöje, blir de ofta mer försiktiga och rädda för att fatta beslut som kan uppfattas som impopulära, även om dessa beslut är nödvändiga. 

Denna försiktighet kan i sin tur förstärka medborgarnas bild av politiker som ineffektiva, handlingsförlamade eller ointresserade av att ta itu med verkliga problem.

Det skapar en ond cirkel där politikerförakt och politisk passivitet växer, vilket i slutändan riskerar att försvaga hela det demokratiska systemet.

Som i en cirkel, går det då runt runt.

Ta bort politikerföraktet

Folket i landet behöver bli mer engagerade och informerade om politiken. När man deltar i samhällsdebatten, röstar och håller politiker ansvariga på ett konstruktivt sätt, kan vi bidra till att stärka demokratin och minska föraktet.

Politikerföraktet är en utmaning för demokratin som vi kan övervinna genom att bygga upp förtroendet mellan politiker och medborgare. Det kräver ansträngningar från båda sidor, men det är nödvändigt för att skapa ett starkt och fungerande samhälle

Slutord

En vän sa en gång: “Vi får snälltolka varandra.” För någon som mig, en Azita som har fått uppleva mycket elände i livet och känt knivar i ryggen fler gånger än jag kan räkna, var det svårt att acceptera detta.

Varför skulle jag lita på ett system som gjorde mig så sjuk att jag ville vända mig mot mig själv?

Missförstå mig inte, jag är mycket skeptisk mot politiska ideologier och politiker som fattar ogenomtänkta beslut. Mina egna politiska värderingar färgar min syn, och jag har svårt att acceptera extremister som nazister och rasister.

Men jag tror att genom förhandlingar, konstruktiva diskussioner och tolerans kan vi rösta bort de partier som på sikt kan skada samhällets sammanhållning och gemenskap.

Att förakta politiker eller ta till våld löser inga problem; det skapar bara mer osäkerhet bland medborgarna.

Med det menar jag att politiska beslut som fattas kan vi absolut ogilla, men för att samhället ska fungera, måste vi rätta oss efter de lagar och regler som finns.

Grundlagen skyddar vår rätt att yttra oss fria. Tystandskultur eller uppmaningar till tystnad i olika organisationer, skapar ett misstro mot lagar, regler och det demokratiska systemet.

Hoppas jag kunde hitta kontexten i denna text.

Foto: unsplash.com

August 28, 2024 0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

Nättroll och hotet mot demokratin

av Azita Miakhel August 7, 2024
6 minuter läs

Med tanke på hatdrevet mot mig, både i verkliga livet och på sociala medier, borde jag ha gett upp för länge sedan. Men jag är av uppfattningen att om varenda en av oss som vill åstadkomma positiva förändringar i samhället ger upp, vad kommer då att hända med demokratin? 

Just därför har jag envist fortsatt kämpa. Under resan har jag haft turen att ha människor runt mig som dagligen stöttar, motiverar och hjälper mig att hålla visionen vid liv.

Ja. Visionen är tillbaka.

Jag har inte skrivit ett blogginlägg på hela sommaren eftersom jag inte har känt för det, men det ämnet jag nu vill beröra är så viktigt att jag inte kan låta bli att skriva.

Det handlar nämligen om näthat och nättroll. 

Upptäckten av trollfabriker

I maj avslöjade TV4 att Sveriges tredje största parti, Sverigedemokraterna, driver trollfabriker för att sprida högerextrem propaganda och tysta meningsmotståndare. Fram till TV4:s granskning undrade jag, liksom många andra, varför så många människor på en och samma gång kunde attackera en enda person som skrev något kritiskt om Sverigedemokraternas politik. 

En kritisk kommentar på sociala medier kunde få hundratals hån-emojis och mängder av svar som förklarade hur dum i huvudet man var för att man hade åsikter. 

När konstruktiva diskussioner snabbt omvandlas till personliga påhopp, kränkande ord och direkta trakasserier, tystnar individer snabbt. 

Jag minns mycket väl alla kommentarer jag var tvungen att radera på grund av direkta personangrepp från konton som hatade och hotade utan några som helst spärrar. 

Det hjälpte sällan att anmäla kommentarerna – hur dessa elakheter påverkade mitt psyke är svårt att skriva om. 

Kalla Faktas granskning satte med andra ord fingret på ett demokratiskt dilemma. Att ha yttrandefrihet men tvingas till tystnad på grund av öppna/dolda kränkningar av riktiga och falska konton.

En definition av trollfabriker

Jag blev så lättad när dessa tystnadsstrategier på internet fick äntligen ett namn: Trollfabriker

Men vad är en trollfabrik?

Wikipedia har en enkel och bra beskrivning av trollfabriker:

Trollfabriker finansieras ofta av stater och är en del av strategin för att påverka information. Personerna som arbetar som propagandatroll får betalt för att använda olika digitala identiteter och sprida sin uppdragsgivares åsikter på sociala medier. 

Målet är att skapa intrycket av en stark opinion i en viss fråga. Genom att vara aktiva på sociala medier och andra plattformar utger sig medlemmarna i trollfabrikerna för att vara vanliga privatpersoner. Till skillnad från vanliga internettroll brukar skribenter i trollfabriker inte vara provokativa, utan de strävar snarare efter att framstå som trovärdiga personer.

Att identifiera ett troll på nätet

Efter att ha varit engagerad i samhällsdebatten i ett par år och öppet skrivit tankar och åsikter på olika sociala medieplattformar, har jag fått utstå en hel del skit (ursäkta språket) i vardagen.

Att människor trakasserar andra på nätet kan bero på psykisk ohälsa hos personen som står för trakasserierna, men även grupptryck och känslan av att tillhöra en grupp kan få enskilda individer att förminska andra.

Hat riktat mot mig kommer till 99 procent från högerextrema, populister och rasister, oavsett kön och ålder på trollen.

Jag har observerat och studerat gemensamma nämnare för internettroll under en period och en översikt presenterar jag nedan. 

Vilka kännetecken ett internettroll har kan man läsa om på flera webbplatser som skriver psykologiskt eller källkritiskt innehåll.

Här kommer en sammanställning av beskrivningen av nättroll som jag hoppas kan få fler att öppna ögonen för dessa då ingen av oss vill bli hjärntvättade eller manipulerade.

Vanliga kännetecken för troll på nätet 

Personangrepp och hån – Trollar använder ofta personliga angrepp, hån, eller förolämpningar för att såra eller förminska andra i diskussioner.

Desinformation och upprepning – Troll kan sprida falsk eller missvisande information för att vilseleda eller manipulera andra användare.

Avledande taktik – De kan avsiktligt avleda diskussioner från ämnet för att skapa förvirring eller förstöra samtal. Whataboutism.

CAPS LOCK och utropstecken (!) – Användning av stora bokstäver och överdrivna skiljetecken kan vara ett sätt att dra uppmärksamhet till sina inlägg och framstå som mer aggressiva.

Anonymitet och falska identiteter – Troll använder ofta anonyma eller falska konton för att dölja sin verkliga identitet och undvika konsekvenser.

Sarkasm och ironi – Användning av sarkasm och ironi för att förlöjliga andra eller deras åsikter är en vanlig strategi.

Gaslighting – Troll kan försöka få andra att tvivla på sin egen uppfattning eller verklighetsuppfattning genom manipulativa och förnekande kommentarer.

Störning av gemenskaper – Deras mål kan vara att förstöra sammanhållningen och trivseln i onlinegemenskaper genom att skapa konflikt och osämja.

Önskan om uppmärksamhet – Många troll agerar för att få uppmärksamhet, och de njuter av den uppståndelse de orsakar.

Är nättroll fara för demokratin?

Ja nättroll kan vara ett stort problem för demokratin på flera sätt. För det första sprider de desinformation och konspirationsteorier, vilket innebär att de sprider falska nyheter och felaktig information. Detta lurar folk och förstör möjligheten till en faktabaserad, objektiv och nyanserad diskussion. 

Särskilt under val är det farligt, eftersom folk kan fatta sina beslut baserat på felaktiga uppgifter. 

Nättroll kan underminera förtroendet för viktiga institutioner, som media, rättsväsendet och myndigheter, genom att sprida lögner. Detta gör att människor börjar tvivla på sådant som är sant och viktigt, vilket kan leda till att samhället splittras och det blir svårare att samarbeta.

Grupper ställs mot varandra och jakten på syndabockar tar fart, när trollfabriker sprider propaganda. Enkla lösningar på svåra samhällsproblem presenteras och den källkritiska förmågan hos människor minskar. 

Trollen bidrar till att skapa mer polarisering då hen älskar att skapa konflikter och trycka på folks känsliga punkter, vilket gör att människor blir mer extrema i sina åsikter. Detta gör det svårare att ha konstruktiva samtal och komma överens om lösningar på problem.

De kan också försöka påverka val och politiska processer genom att sprida lögner om kandidater och partier. 

Det är ett direkt hot mot den demokratiska processen, eftersom det hindrar folk från att göra informerade val. Nättroll skrämmer människor från att delta i offentliga diskussioner genom trakasserier och hot. Detta tystar kritiska röster och begränsar det fria utbytet av idéer, vilket är en grundsten i demokratin.

Genom att störa och avleda diskussioner förstör nättrollen möjligheten till meningsfulla debatter.

Sammanfattningsvis: Trollarna är farliga för demokratin eftersom de sprider falsk information, skapar polarisering, minskar förtroendet för viktiga institutioner och hindrar folk från att uttrycka sina åsikter fritt. 

Det är viktigt att vi blir medvetna om detta och gör vad vi kan för att motverka deras negativa påverkan.

Avslutning

TV4 avslöjandet om trollfabrikerna har gett mig en klarare bild av hur nättroll arbetar och hur de kan skada demokratin genom att tysta kritiska röster och sprida desinformation. Det är mycket viktigt att vi fortsätter kämpa mot dessa taktiker och skyddar vår rätt att fritt uttrycka våra åsikter utan rädsla för trakasserier, kränkningar, hot och hat.

Yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen är den svenska demokratins grundstenar och borde fortsatt vara heliga instrument för samhällets konstruktion och funktion. Dock har vi även skyldigheter i en demokrati. Din rätt att yttra dig (i tal och skrift) bör inte innebära psykisk belastning för en annan. 

Ryktesspridning på internet (läs mer här) är ett problem som direkt kan skada den drabbade. Samhället ska och bör agera när exremistgrupper sluter samman i privata chattgrupper i syfte att förstöra samhällsgemenskapen och samhällets viktiga institutioner. 

Att hitta balans mellan att värna om det fria ordet och skydda individers psykiska hälsa, kan absolut vara svårt. Men det borde finnas vägar dit?

Eller?

____________

Jag har korrigerat texten och dess grammatik med hjälp av AI

August 7, 2024 0 kommentarer
Dikter

När ljuset slocknar och natten tar vid

av Azita Miakhel June 6, 2024
1 minuter läs

Sån rädsla för lite mörker,

för det okända, det dolda,

det mystiska,det främmande.

I kolsvart natt,

vara sårbar,

inte veta vad som händer,

när ögonen blundar.

Kommer jag vakna när solen går upp?

Ovetande, aningslös.

I mörkret finns ingen sorg,

ingen glädje,

ingen ambivalens,

ingen vilja till kontroll.

I mörkret finns lugnet, stillsamheten,

tryggheten och acceptansen.

Mörkret är inte farligt.

Bebisar får liv i mörka livmodern,

frö blir till växter i jordens djup.

När ljusen slocknar och natten tar form,

blir himlen klar och stjärnorna vid.

Och bortom rädslan finns en frid,

ett inre rum där tankar vilar,

där drömmar svävar,

där hjärtat slår och själen får ro.

I mörkrets famn vi finner harmoni,

och världen blir en hemlig skog,

där varje skugga har en tro,

och varje träd en berättelse.

En berättelse om livet, hoppet, pånyttfödelse och ljuset.

Så släpp din rädsla, och låt det mörka omfamna dig,

för imorgon kommer en ny dag.

June 6, 2024 0 kommentarer
Psykologi

Vi är inte våra känslor – det bara känns så

av Azita Miakhel May 13, 2024
5 minuter läs

Det var ett tag sedan jag skrev ett psykologiskt blogginlägg, men ett par livshändelser har fått mig att börja tänka och analysera.

Vi människor är underliga varelser. Vi gör vårt yttersta för att få någonting vi innerst inne vill ha och sedan förstör vi det vi har kämpat för av rädsla för att förlora det.

Vår rädsla förstör fina relationer och möjligheter för att vi inte riktigt vet hur vi ska hantera känslorna.

För ett par år sedan skrev jag ett par inlägg om våra grundkänslor.

Idag känner jag ett behov av att gå tillbaka till de teorierna för att kanske lyckas förklara varför vi mår, agerar och känner som vi gör.

Våra grundkänslor

Psykologin påstår att vi i stor utsträckning drivs av sju grundemotioner: apati, aggression, sorg, lust, acceptans, mod och kärlek.

På dessa grundkänslor reser sig våra andra känslor, till exempel rädsla, avundsjuka, svartsjuka, glädje etc.

Du kan läsa mer om de sju grundkänslorna, men här fokuserar jag på rädsla, kontrollbehov och dödsdriften.

Vad är rädsla?

Låt mig först förklara vad rädsla är. När man sätter ord på en känsla och förstår uppkomsten av den, blir det kanske lättare att hantera den (vad vet jag).

Rädsla är en naturlig känsla som uppstår när vi känner oss hotade, antingen verkligt eller inbillat.

Den är en form av varningssignal som aktiverar våra kroppar både fysiskt och känslomässigt för att hjälpa oss att hantera hotande situationer.

Rädsla kan få oss att känna oss oroliga, spända eller rentav upprymda, beroende på individuella preferenser och erfarenheter.

Symptomen på rädsla kan inkludera både fysiska tecken, såsom snabb hjärtrytm och svettningar, och psykiska symtom, som känslor av överväldigande, nedstämdhet och hjälplöshet.

Varför blir vi rädda?

Rädslan har sina rötter i barndomens tidiga ångest och behovet av trygghet, vilka formades från allra första början och kan följa med in i vuxenlivet.

Rädsla och stress leder till samma sorts psykisk och fysisk reaktion. Rädsla är en automatisk reaktion i kroppens nervsystem som innebär att hjärnan ställer in sig på att kämpa mot eller fly från ett hot (kamp eller flykt reaktionen).

När du får en stressreaktion till följd av rädsla för en situation, utsöndras kemiska ämnen i blodet – såsom socker, adrenalin och kortisol. Musklerna gör sig redo för att antingen slå till fienden, eller springa därifrån fort som bara den.

Vi blir rädda för vi vill ha kontroll

Evolutionen spelar en stor roll i vårt behov av kontroll. Från grottmänniskans dagar, där kontroll över omgivningen var en överlevnadsinstinkt, till dagens moderna samhälle, har vi alltid strävat efter att ha koll på läget.

Grottmänniskan var tvungen att hålla sig på sin vakt för att inte riskera att bli uppäten av ett starkare djur.

Detta drev grottmänniskan att reagera med katastroftankar för att överleva.

Vår hjärna lever kvar i stenålderns drama och gillar inte att vi blir för bekväma. Den försöker skydda oss mot faror – riktiga och inbillade.

Därmed är rädsla för de hittepå farorna och riktiga sådana, en överlevnadsstrategi som är biologiskt förankrad i vårt system.

Och lite dödsdrift på det

Ibland är vi rädda för rädslan. Sigmund Freud försökte förklara våra rädslor med hjälp av teorin om dödsdriften “Thanatos”.

Dödsdriften är motsatsen till Eros (Libido eller livsnjutningen) som är våra dolda, förbjudna impulser och önskningar.

Enligt Freud uppstod dödsdriften som ett resultat av nirvanaprincipen, en teori som föreslår att människan strävar efter att hålla den inre spänningen på en minimal nivå. Vi får inte ge efter våra innersta fantasier på grund av samhällets normer och moral.

Förenklad kan man beskriva dödsdriften som en önskan att dö, samtidigt som vi är rädda för döden (min enkla analys av teorin).

Dödsdriften är en kraft inom oss som drar oss mot självförstörelse och förstörelse av saker runt omkring oss.

Den fungerar som en motvikt till vår vilja att leva och kallas ibland för destruktiv drift.

Dödsdriften syftar vidare till en inneboende tendens hos människan att antingen sträva mot självskadebeteende eller att vara förstörande gentemot andra.

Blev det för komplext?

Jag är inte speciellt känd för att vara enkel – sorry.

Och så strävar vi efter att kontrollera livet

Behovet av kontroll har en djup rot som sträcker sig tillbaka till våra förfäders tid.

Under den tidiga människans era var det avgörande att ha kontroll över omgivningen för att överleva.

De var ständigt på sin vakt för att undvika faror som attacker från rovdjur. Idag möter vi många utmaningar som vi inte kan förutse eller förhindra.

Det kan vara relationer som tar slut, hälsoproblem eller oväntade händelser, som när ens barn ramlar och skadar sig.

Detta får oss att fundera över hur mycket kontroll vi egentligen har i livet och vad vi kan och inte kan påverka.

Du kanske inte hade planerat att bli kär, men nu när det har hänt försöker du kontrollera dina egna känslor, den andra personens känslor och till och med grannarnas avsikter (hoppas du förstår min poäng).

Men behovet av kontroll kan också leda till ångest, frustration och oro när saker och ting inte går som planerat. Ångestproblematiken har många orsaker, men en tydlig sådan är just vårt kontrollbehov.

Ångest är en direkt följd av den stress som hjärnan upplever när den känner att den tappar kontrollen över situationen.

Detta skapar en negativ spiral av oro och obehagliga känslor. Kontrollbehovet kan till och med leda till att vi medvetet förstör något, bara för att situationen känns utanför vår kontroll.

Rädsla bottnar i sorg

Jag tror att rädsla har sitt ursprung i sorgen. Någonstans har vi blivit så ledsna över att bli övergivna att vi hellre överger.

Sorgen över att något tagit slut har varit så stark att vi rusar igenom nya situationer för att få dem att ta slut snabbare.

Vi avslutar relationer för att undvika att bli lämnade.

Vi går så att den andra inte ska gå först.

Vi bryter av rädsla för avbrott. För tänk om vi blev älskade villkorslöst?

Vem skulle vi då vara?

May 13, 2024 0 kommentarer
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 5

Nya Inlägg

  • Din box är inte min
  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen
  • Skugga eller Skepnad
  • Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Du kan be om ursäkt, men...

April 5, 2026

Hat, hot, förtal och kränkningar

November 24, 2025

Till minnet av Utöya 22 juli...

July 21, 2025