Höll ett ljus i handen,
lågan så svag,
den flämtade i vinden,
i nattens kalla drag.
Jag trodde på universum,
och på ljusnande dagar,
men det dunkla stannade,
och tiden rusade iväg.
Drömmarna byggde en bro,
som slott i luften,
men med varje steg jag tog
rasade den sönder.
En sten jag höll i handen
kändes tungt som bly,
en fjäder på axeln
känns bastant som en last.
Så jag lägger ner ljuset,
låter vinden ta flamman.
Det som en gång var jag
kan ingen förstå.
Jag ger upp,
släpper taget,
för vad är hoppet värt
om inget blir rätt?
Foto: Unspalsh.com