Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Tagg:

Azita

Existentiell PsykologiPsykologi

Kärlek – inte dysfunktionell anknytning

av Azita Miakhel May 1, 2022
3 minuter läs

Småsaker blir psykisk ohälsa

Jag läste en intressant text som påstås vara av Anthony Hopkins, men hittade ingen säker källa på att orden skulle vara hans. Oavsett vem som har skrivit texten, borde den bli uppmärksammad och läst av alla, då budskapet är starkt och viktigt. 

Visdomsorden är en uppmaning till alla som ger hela/delar av sig själva till människor som inte ger någonting tillbaka. Individer som ger energi, tid och omtanke, men i gengäld blir förbisedda, ignorerade och bortglömda.

Författaren av texten menar att för varje gång vi går dit vi inte är välkomna, älskar någon som inte älskar oss tillbaka, ställer upp för de som tar oss för givet, ger vi en stor del av oss själva som inte går att ersätta. Vi ger bort vår energi (tankekraft).

Men villkorslös kärlek då?

Jag förespråkar villkorslös kärlek, men tycker (som textens författare) att det är skillnad mellan kärlek och anknytning. Att vara snäll och hjälpsam är fint, men att aldrig sätta gränser kan leda till stress, ångest och minskad energinivå.

En stark rot till psykisk ohälsa är önskan om att göra alla glada (som om man vore glass på en varm solig dag).

People pleasers – Människobehagare

En del människor gör allt för att få bekräftelse och kärlek. De offrar sina värderingar, tro, och stolthet i hopp om att bli sedda, bekräftade och älskade.

På engelska kallas den kategorin av människor för “People pleasers”. Den svenska översättningen blir typ “människobehagare”. Här väljer jag att använda den engelska termen. 

Karaktäristisk för en people pleaser är:

  • Att aldrig kunna säga nej.
  • Att vara stressad över vad andra tänker om henne/honom. 
  • Att låta andra trycka ner henne/honom och inte kunna sätta gränser.
  • Att ha ständigt skuldkänslor för saker som tidigare har hänt. 
  • Att älta, överanalysera och ha ångest över vardagens småsaker.
  • Att offra sina hobbies, viktiga delar av sitt liv för andras skull, även när hen inte måste göra det.

Nothing will sabotage our happiness and success more thoroughly than the fear that we are not enough.”

– Bill Crawford

Varför blir man people pleaser?

People pleasing har sina rötter i barndomen. Att låta småbarn ta ansvar är nödvändigt för att barn ska bli självständiga. 

Men (med betoning på men!) att systematiskt tvinga ett barn att offra sin fritid och lektid för att ta hand om småsyskon, stora syskon eller sina föräldrar, kan leda till att barnet lär sig att alltid sätta andras behov före sina egna. 

Även religiösa övertygelser som att underkasta sig en Gud och förneka egna behov, drifter och känslor kan resultera i people pleasing i vuxen ålder. 

Går det att jobba bort “besväret”?

Eftersom min psykologiövertygelse går ut på tron att våra känslor, tankar och beteenden är inlärda, så tror jag på att det mesta går att lära om. En olycklig betingning leder till en olycklig respons (läs tidigareinlägg om inlärningspsykologin).

Till exempel: Du bestraffas när du gör saker för dig själv och lär dig att trycka undan dina egna behov – du lär dig att sätta andras känslor före egna, annars kan du bli bestraffad på nytt.

Och några tips ?

Några tips på att komma ifrån människobehagar-tänket:

  • Lär dig att sätta upp gränser – och upprätthåll dem.
  • Lär dig att säga nej (inte kanske, utan nej)
  • Tänk innan du tar ett beslut. Har du beslutsångest, säg bara att du ska återkomma. Extra tid ger dig möjligheten att träna på att säga nej (om det är det du vill säga).
  • Gör övningar som stärker din självkänsla då people pleasing bottnar I dålig självkänsla. 
  • Träna kroppen samtidigt som du jobbar på din personlig utveckling (folk respekterar människor med muskler – skämt)

Kom ihåg…

Kärlek utan villkor innebär att vi med äkthet, öppenhet, acceptans och empati (Carl Rogers ord) låter de vi älskar utvecklas och växa.

Villkorslös kärlek är inte detsamma som att söka dysfunktionell anknytning till någon som inte har något intresse i att älska dig tillbaka. 

May 1, 2022 0 kommentarer
PsykologiSociologi

(men) vissa – är mer jämlika än andra (?)

av Azita Miakhel April 26, 2022
3 minuter läs

Jag läste en debattartikel, som en ung kille har skrivit om utanförskap och segregering, vilket gjorde djupt intryck i mig. Den unga killen är född och uppvuxen i Sverige, men skriver om sig själv som ”invandraren som är mindre värd i samhällets ögon än sina etniskt svenska vänner”.  

I debattartikeln skriver den unga killen att han ofta blir dömd utan att ha sagt eller gjort någonting. Att folk är misstänksamma mot honom bara för att han är mörkhyad och bor i “förorten”.

(but) some — are more equal than others 

George Orwell

Det som gjorde mest intryck på mig var sammanfattningen på debatten där den unga killen skriver: ”Det är inte så mycket att göra åt. Vi är blattar, det är det som är felet med oss”.

Att en ung man sätter etikett på sig själv som att ”jag är blatte” och sedan tänka att framtiden är hopplöst, tycker jag är en skrämmande samhällsutveckling.

Barnen är vår framtid och de skall känna hopp, samhörighet och känsla av gemenskap med andra människor inom den svenska nationsgränsen.

Vadå blatte liksom.

Vägra ta emot etiketter

Hela min själ gjorde ont när jag läste debattartikeln. Jag tänker att som tonåring ska man ha stora drömmar, visioner och mål i livet. Man har hela livet framför sig och världen ska upplevas som ett stort smörgåsbord. Smaka och ta för dig.

Ja så tänker jag – men den unga killen tänker inte som mig. I hans uppfattning om samhället finns det en hierarkisk uppdelning av människovärdet där hans personlighet mäts utifrån hans etnicitet, hudfärg och föräldrarnas härkomst, medan hans jämnåriga blir bemötta av samhället på ett helt annat sätt.

Psykologiskt

Låt mig berätta hur mentala strukturer i vårt tänkande fungerar! Människor har en tendens att gruppera andra och lägga in dem i olika fack. Inom det kognitiva perspektivet kallas processen för kategorisering. Våra erfarenheter skapar kognitiva scheman i vårt tänkande och inne i de kognitiva scheman skapas det kategorier.

Kategorier kan vara människor, fåglar, bestick etc. Kategorierna hjälper oss att sortera bland alla sinnesintryck och är nödvändiga för att vi ska förstå vår omvärld, men när vi lägger för mycket fokus på att kategorisera, uppstår det fördomar, generaliseringar och ett vi-och-dom tänkande.

När kategorier blir fördomar

Fördomar förklaras inom socialpsykologin och det kognitiva perspektivet som en felaktig och fastlåst förutfattad mening om en individ eller grupp av individer.

Fördomar är våra förutfattade åsikter om människor utifrån deras: ras, social status, kön, etnicitet, klass. Det är också att vi bildar oss en uppfattning om en person utifrån personens grupptillhörighet.

Vi ska inte jobba bort fördomarna

Skolpersonal och andra vuxna som arbetar med barn, blir oftast tipsade (uppmanade?) att prata om vad fördomar är för någonting för att medvetandegöra andra om att de har fördomar.

Jag är med på det, men har också en annan åsikt:

Uppmärksamma, lär ut och berätta gärna vad en fördom är, hur den skapas och upprätthålls, men rikta fokuset på individen som blir offer för fördomar. Lägg energin på att stärka barn och ungdomars självkänsla i den grad att de inte påverkas av samhällets fördomar.

Vi ska vara exempel på villkorslös kärlek

Stärk barn och ungas självtillit och självförtroende så mycket att de vägrar ta emot socialkonstruerade stämpel. Hjälp barn och unga att hålla hoppet vid liv och att våga drömma. Vägra låta barn sätta sig själva i ett fack och skapa en stereotyp bild om sig själva utifrån en grupptillhörighet. Hjälp barn och ungdomar att utveckla sin förmåga till självkännedom och självkärlek.

Barn behöver uppleva äkta omtanke och kärlek. Älskade barn, lär sig självrespekt. Älskade barn vet sitt eget självvärde. Älskade barn ger fan (ursäkta språket) i andras fördomar.

Om du bara blir älskad för att du är blond, brunett eller mörkhyad – då är det inte kärlek – för i kärleken finns det varken färg eller villkor.

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.

Martin Luther King Jr
April 26, 2022 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Sänkta förväntningar lyckligare liv

av Azita Miakhel March 16, 2022
4 minuter läs

Förväntningar är den djupa tron att någonting som vi vill kommer definitivt att hända. När vi förväntar oss någonting, ställer vi in oss på att få våra förväntningar ska bli uppfyllda (lite som på julafton).

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om vikten av förväntningar på barn som presterar bättre om vuxna har positiva förväntningar på dem. Inom socialpsykologin kallas det för Rosenthaleffekten (läs inlägget om: Positiva förväntningar på slöa barn).

I detta inlägg, intar jag ett annat perspektiv: Kan orealistiska förväntningar försvåra livet för oss?

Realistiska förväntningar boostar oss på ett bra sätt. Om jag förväntar mig att kunna lyfta 100kg i marklyft inom ett halvt år, sätta upp mål och delmål, och jobba hårt, kommer jag (troligtvis) förverkliga min förväntning.

Vid konkreta mål där vi själva har en avgörande roll fungerar förväntningar som katalysatorn i processen.

So long no harm.

Vilka förväntningar förstör för oss?

Det som kan döda glädjen i livet, är förväntningar vi har på andra. Vi hoppas att andra ska göra som vi vill (vårt behov av att utöva kontroll på andra liksom).

Här är några exempel på förväntningar som kan förstöra livets harmoni:

  • Det jag förväntar mig måste hända. Ibland bygger vi upp ett slott i vårt huvud och när vi upptäcker att slottet var byggt på luft, blir vi besvikna, ledsna och känner oss hjälplösa.
  • Livet ska vara rättvist. Håll i dig när jag berättar att: Livet är inte rättvist!. Hade det varit rättvist, hade vi inte haft krig, svält, fattigdom och gängbrottslighet. Sänk dina förväntningar vad gäller rättvisa och stay realistic.
  • Alla ska tycka om mig. Hmmm … berätta varför?. Alla kan inte/vill inte/kommer inte att tycka om dig. Att anstränga sig för att få gillande kan trötta ut oss psykiskt och fysiskt. Släpp därför taget om förväntningen av gillande och fokusera inåt istället. Gilla dig själv.
  • Personer i vår omgivning ska bete sig som vi vill. Alla människor är fria (nu citerar jag den allmänna deklarationen helt plötsligt) och har fri vilja. Vi äger ingen. Vi lånar andra människor, till och med våra barn. Att förvänta sig att andra ska göra det vi vill göra, kan bli en stor besvikelse. Släpp därför kontrollen.
  • Att tänka: om jag förväntar mig någonting enormt mycket, kommer det kanske att hända. Sluta läsa pseudo psykologi så som Law Of Attraktion. Reflektera igenom fakta och låt dina “tänk om”- tankar vila ett tag. Vi är varken magiska eller har övernaturliga förmågor.
  • Att förvänta oss för mycket av de vi älskar. Kärlek ska vara utan villkor. Du älskar inte personen om du ständigt förväntar dig att hen ska göra/vara/bete sig som du vill. I kärleken finns inga förväntningar. Släpp kravet på de du bryr dig om och sänk dina förväntningar på dem.

I’m not in this world to live up to your expectations and you’re not in this world to live up to mine.

Bruce Lee

Barn fantiserar … och det gör även vuxna

Utvecklingspsykologen Jean Piaget menade att barn kan ha svårt att skilja mellan den subjektiva världen och deras egna tankar. Enlig Piaget, föreställer sig barn att om hon tänker elaka tankar om lillebror, kommer tankarna att slå igenom … och han kommer att ramla och slå sig.

Piaget trodde att “den magiska” processen avtar vid 7 års åldern och vi blir mer logiska efter den perioden.

Det visar sig att Piaget hade fel. Det finns även vuxna som tror att de kan få magiska saker att hända med hjälp av sina tankar och förväntningar. Trust me, I have been there.

Är det alltid dåligt med att ha förväntningar?

Förväntningar i sig behöver inte vara dåliga. Till exempel förväntar jag mig att min dubbelespresso på morgonen ska göra mig lite lyckligare. Och voilà, jag blir en bättre och lyckligare människa efter att jag har druckit upp den.

Lite magiskt ändå, eller hur?

Problem blir det när våra förväntningar inkluderar andra människor. Jag må älska min dubbelespresso men om jag förväntar mig att alla ska älska espresso lika mycket som mig, blir jag med all säkerhet besviken. 

Det finns faktiskt människor därute som inte ens gillar kaffe (jag lovar jag känner ett par stycken).

Det är lite taskigt att bli arg på andra människor när de inte kan/vill leva upp till våra förväntningar. Man får ta ett steg tillbaka, andas ut och fråga sig: “Vem är det egentligen som sårar mig? Någon annan eller mina egna förväntningar?”.

March 16, 2022 0 kommentarer

Nya Inlägg

  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen
  • Skugga eller Skepnad
  • Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning
  • Sektledaren i Gläntan

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Du kan be om ursäkt, men...

April 5, 2026

Han skyddar andra kvinnor men bryter...

March 29, 2026

Berättelsen om D och psykologin bakom...

February 24, 2026