Det fanns en tid av inkludering och gemenskap – även om vissa inte minns den
Tidigare var det självklart att alla fick vara med. Att hjälpa varandra, bjuda in och stå upp för varandra var en naturlig del av vardagen.
Gemenskapen var självklar. Man umgicks, åt och firade tillsammans utan att dra gränser mellan människor.
Inkludering och tolerans präglade människors möten, och ensamhet eller stigmatisering var undantag snarare än regel.
Förändringen som började 2018
Men något förändrades runt 2018. Innan dess var tanken på mobbning, utfrysning och stigmatisering inte lika närvarande som idag. Sedan dess har samhället förändrats i grunden.
Högerpopulistiska partier som Lega i Italien, AfD i Tyskland och Sverigedemokraterna i Sverige fick snabbt ökat stöd, och frågor om migration, nationell identitet och misstro mot EU blev centrala i den offentliga debatten.
Vårt bemötande gentemot andra har förändrats
Förändring i det politiska klimatet märks tydligt även i det vardagliga språket. Ord och uttryck som tidigare kändes otänkbara eller stötande har blivit vanligare och mer accepterade, inte bara i media och politik, utan också i samtal mellan vanliga människor.
Smygrasism och aggressiv nationalism smyger sig in i vardagen, och tonen har blivit hårdare och mer polariserad. Det känns som att gränserna för vad som sägs och hur det sägs ständigt flyttas.
Människor med utomeuropeisk bakgrund stigmatiseras mer aggressivt, än de som har vandrat in i Sverige från Europeiska länder.
Fackliga organisationer, ideella föreningar och självständiga institutioner börjar bli politiserade, eller så påverkas de ytterst av vilka vindar som blåser.
Viljan att protestera mot orättvisorna har ersatts med rädsla för repressalier, vilket skrämmer människor till tystnad.
Det har utvecklats en ny syn på olikhet
Samhället har i takt med polarisering rört sig bort från sin inkluderande grund. Idag ses den som avviker från normen – oavsett om det gäller språk, kultur, utseende eller beteende – ofta med misstänksamhet eller hån.
Det räcker numera att vara lite annorlunda för att hållas utanför. Vissa bjuds inte in till samtalen, inte med i planeringen eller gemenskapen. En retorik som tidigare hördes i ytterkanten av debatten har nu blivit vardagsspråk.
Passar det inte, så stick!
Och man undrar vart man ska sticka till?
Olika perspektiv och olikheter betraktas i allt större utsträckning som problem eller hot och den snabbaste lösningen är att eliminera olikheter.
Skolan och de unga i förändringen
Den tragiska utveckling märks särskilt i skolan, där trygghet och gemenskap ibland har ersatts av utanförskap och ensamhet.
Forskning visar att ungas känsla av sammanhang och tillhörighet minskat, samtidigt som psykisk ohälsa ökat.
Normerna för vad som är ”okej” har blivit snävare och sociala sammanhang mer krävande att navigera för den som inte helt passar in.
Polarisering minskar tilliten – kan du stå emot?
Polariserade åsikter och minskad tillit är nu ett återkommande tema i forskning och samhällsdebatt. Förtroendet för myndigheter, medier och medmänniskor sjunker i flera länder, inklusive Sverige.
Den växande misstron påverkar hur människor bemöter varandra i vardagen och bidrar till ökade klyftor.
Konsekvenser för samhället och demokratin?
De senaste åren inneburit ett skifte från ett samhälle byggt på inkludering, empati och solidaritet till ett där tillhörighet alltmer villkoras av likriktning och anpassning.
Den enskilde riskerar att uteslutas, men även demokratin som helhet försvagas när människor reduceras till identiteter och misstänkliggörs.
Nu handlar det inte längre bara om att erkänna att samhället förändrats, utan om att ifrågasätta hur och varför vi tillåtit en sådan splittring att växa.
Det är hög tid att ställa krav på vad som verkligen krävs för att återuppbygga ett tolerant och sammanhållet samhälle, istället för att passivt acceptera att polariseringen blir normen.
Så, min vän: är du redo att göra din insats för ett inkluderande samhälle i din vardag med de människor du möter?
Foto: Unsplash.com
