För ett par dagar sedan gjorde jag ett inlägg på Threads där jag ställde en fråga. Frågan kanske var slarvigt formulerad, men av de 260 kommentarerna förstod drygt 90 procent vad jag menade. Men så fanns det tio procent som äntligen hittade ett fel att göra sig lustiga över. Fröken Azita hade gjort en felformulering och nu minsann skulle hon förringas, pikas, hånas och skämmas.
Som kvinna med utländsk bakgrund är jag vid det här laget van vid att folk ibland pratar långsamt med mig eller älskar att rätta mig när jag gör språkliga fel.
Det räcker med min blotta existens och voila ger en del människor sig rätten att omyndigförklara, trycka ner och uppfostra mig. Jag är 45 år, har ägnat mitt liv åt kunskap, är lärare som dagligen uppfostrar ungdomar.
Men tyvärr ser en del bara de bruna ögonen och precis där börjar fördomarna flöda.
Om Freud fick analysera
Att människor blir otrevliga på nätet eller njuter av att trycka ner andra beror på många orsaker, men låt mig analysera beteendet utifrån Freuds teori. Det var länge sedan jag gjorde en psykologisk analys, så det kliar i fingrarna.
Let’s do it
Freud menar att vårt psyke är delat i tre delar: det förmedvetna, det medvetna och det undermedvetna. I det medvetna har vi information som vi använder till vardag, i det förmedvetna finns det förtäckta känslor, impulser och önskningar som kan komma fram till ytan med hjälp av lite grävande, eller i våra drömmar.
Och så har vi den undermedvetna delen av oss där libidots förbjudna önskningar har lagrats, men som påverkar våra tankar, beteenden och känslor dagligen.
I det undermedvetna finns det framförallt våra drifter, som exempelvis sexualdriften och aggressionsdriften. Drifterna vill gärna göra sig påminda då och då, men vi förnekar dem genom våra försvarsmekanismer för att skydda vårt medvetna jag.
När någon gör oss avundsjuka, frustrerade eller arga, vill aggressionsdriften gärna slå till personen – vår primitiva instinkt som agerar på impuls. Men jaget påminner oss om konsekvenserna och hindrar oss från att slåss.
Våld är inte accepterat i vår moderna civilisation och därmed behöver aggressiviteten komma ut på ett annat sätt. Om ilskan inte riktas mot det verkliga objektet, kan vi istället ta ut den på någon oskyldig person i vår närhet, eller på någon som inte vågar säga ifrån.
Inom det psykodynamiska perspektivet kallas denna försvarsmekanism för förskjutning. Förskjutning tar bort fokuset från den riktiga ilskan individen känner och kanaliserar den åt ett annat objekt. När man tar ut sin aggression på en annan person, får libidot tillfälligt tillfredsställelse.
Med andra ord, om det inte finns någon i vår fysiska närhet som ilskan kan gå ut över, hittar vi någon på någon app. Gärna en person som man känner delvis irritation över, typ tagga Fröken Azita som verkar trigga en hel del individer.
Olika perspektiv på nätmobbning och trakasserier på Internet
Personligen är jag lättad över faktumet att problem med trollkonton, nätmobbning och trakasserier på olika appar, börjar uppmärksammas. Jag har skrivit om dessa problem i flera år nu och det känns bra när fokus läggs på problem som cybermobbning medför.
Det finns olika sätt att se på varför nätmobbning sker. Man kan betrakta det från ett strukturperspektiv, ett samhällsperspektiv, ett grupperspektiv och ett individperspektiv.
Jag har tidigare analyserat mobbning, utfrysning och nätmobbning utifrån flera olika perspektiv, så här ska jag bara kort skriva om konsekvenserna som andras beteenden medför på enskilda individer.
Hitta de rätta kanalerna istället
Min personliga åsikt är att en person som ägnar sig åt nätmobbning lider av någon sorts psykisk ohälsa eller gör handlingen som ett resultat av grupptryck och/eller önskan om grupptillhörighet.
Starka känslor av aggression och fiendskap bubblar inom förövaren som letar efter en utloppskanal – en syndabock. Det egna lidandet får tillfälligt lindring när ilskan riktas mot någon annan.
Till exempel, en individ som har svårt att få sin ekonomi att gå runt kan rikta sitt missnöje mot invandrare med tanken att de “tar alla jobb och pengar”. En ensam person som känner sig utanför kan projicera sina känslor genom att avundas och kritisera andras utseende, vilket leder till att de skyller på dessa för sina egna problem.
Konsekvenser av nätmobbning:
Nätmobbning leder till psykisk ohälsa och kan göra offret sjuk. Nedan följer en lista över möjliga konsekvenser av nätmobbning:
- Känslor av obehag, nedstämdhet och ångest
- Instabilitet i känslor med pendlande mellan olika känslotillstånd
- Svårigheter att sova och ständig uppvaknande
- Tankar om självmord och självmordsförsök
- Dålig självkänsla och lågt självvärde
- Självisolering
- Svårigheter med koncentration och inlärning
- Problem i sociala relationer
- Posttraumatiskt stressyndrom
- Självskadebeteende
- Ilska, irritation, aggressivitet och känsloutbrott
Subtil rasism
Det finns de som är öppet rasistiska, de som inte är rasister men… Och så finns det de som är rasister i smyg. Personer som stör sig på att individer med annan bakgrund kommer till Sverige, bosätter sig här, arbetar här och med förmodan blir framgångsrika här.
En person med genuina avsikter kan rätta till språkliga fel hos någon, utan att det känns jobbigt. Däremot när någon vid upprepade tillfällen ger pikar, skriver nedlåtande kommentarer eller medvetet missförstår ens åsikter och avsikter, då ligger problemet i någonting djupare.
Jag tänker så här: om en person inte skulle skriva någonting nedlåtande till en etnisk svensk kvinna, men ger sig rätten att uttrycka sig elakt hos en person med annan bakgrund, då är det rasistiskt. När människor får sämre bemötande då de inte är födda här, då får man rannsaka sig själv och ställa sig frågan: Är jag inte lite rasist ändå?
Slutord
Under ett inlägg på Threads skrev en kvinna att avundsjuka var en bra känsla då avundsjuka kunde ge människor motivationen till att konkurrera och bli bättre.
Jag tänkte: varför ska man behöva konkurrera och konkurrera ut?
Tävling hit. Tävling dit.
Om man drivs av marknadsliberala och marknadsekonomiska värderingar som menar på att välstånd uppnås genom att vi tävlar mot varandra, så köper jag argumentet.
Däremot tycker jag inte om argumentet.
Jag tänker att det måste vara jobbigt att behöva känna avundsjuka för att vilja arbeta hårdare. Men om den metoden funderar för effektivisering (det himla tjatet), då får det väl gå.
Samtidigt tycker jag att det finns andra känslor som är positiva och som ger liknande resultat av framgång (hur man nu uppfattar framgång).
Om man är en person som brinner för jämlikhet, solidaritet och alla människors lika värde, då drivs man av någonting mycket starkare – empati!
Det är denna djupa förståelse och medkänsla som motiverar en att kämpa för rättvisa och att stå upp mot orättvisor, även när det är svårt. Empatin ger oss kraften att se bortom våra egna intressen och arbeta för en bättre värld för alla.
