Tagg:

Azitas blogg

Existentiell PsykologiPsykologi

Från lovebombing till silent treatment

av Azita Miakhel
8 minuter läs

Att skriva “godmorgon” ska inte ta dina krafter

I morse skrev jag med en väninna som var helt förtvivlad. Hon hade skickat ett “godmorgon”-meddelande till en kille hon dejtar men sedan ångrat sig och tagit tillbaka det.Hon berättade att hon skakade och kände sig rädd för hur han skulle reagera.

Hon ångrade att hon ens hade skrivit till honom. Det gjorde mig ledsen att höra. Att skicka ett “godmorgon” till någon man tycker om borde vara en fin gest – ett tecken på omtanke.

Men för min väninna var det inte så enkelt. Mannen hon träffar vill ha relationen helt på sina egna villkor. Hon ska anpassa sig efter honom, men han gör ingenting för att anpassa sig efter henne.

Han bjuder henne aldrig på dejt, spenderar inte en enda krona på henne, samtidigt som han reser på dyra semestrar med sina vänner och familjemedlemmar.

När de ses är det alltid hemma hos honom eller i hans bil, där de tillbringar någon timme – tills han har fått nog och ber henne gå hem. Hon får inte ringa honom alls och skulle hon göra det, blir hon ignorerad, utskälld och slutligen blockerar han henne i några veckor – tills han känner att det är dags att komma tillbaka igen.

När hon ringer för att prata, svarar han inte och säger sedan att hon ringer bara för att kontrollera och därmed svarar han inte.

Vardagspsykologi

Det var länge sedan jag skrev ett blogginlägg om vardagens psykologi, men efter det här samtalet känner jag att jag måste. Jag vill försöka förstå och förklara mannens beteende utifrån psykologin.

Kanske kan den här texten hjälpa min väninna och även någon annan kvinna där ute som befinner sig i någon liknande situation.

Lovebombing och silent treatment

Har du någonsin varit med om att någon överöser dig med kärlek ena dagen, bara för att nästa dag ignorera dig helt?

Den där känslomässiga berg- och dalbanan, där du aldrig riktigt vet var du står. Ena stunden får du komplimanger, uppmärksamhet, kärlek och kanske till och med stora löften om framtiden, sedan plötsligt blir det tyst.

Meddelanden besvaras inte, personen drar sig undan, och du lämnas med en klump i magen. Vad hände? – Frågar du dig själv.

Det här kallas att pendla mellan lovebombing och silent treatment, och det är ett riktigt effektivt sätt att bryta ner någon känslomässigt och mentalt.

Lovebombing – när allt känns för bra för att vara sant

I början, eller under en period känns det fantastiskt. Personen ger dig all sin uppmärksamhet, skickar fina meddelanden, vill träffas ofta och kanske pratar om framtiden.

Du känner dig speciell. Du är utvald. Du är full av energi och euforiska känslor.

Äntligen har du hittat någon som verkligen ser dig och älskar dig villkorslöst.

Men det du kanske inte vet är att lovebombing inte handlar om genuin kärlek – det handlar om kontroll och manipulation.

I början kan det kännas överväldigande vackert, som att du har träffat någon som ser och uppskattar dig på ett sätt som ingen annan gjort tidigare.

Men det som verkar vara en djup och intensiv kärlek kan i själva verket vara en manipulativ strategi för att snabbt skapa ett beroende.

Tänk på knark här. Pillret ger energi, eufori och känslor av att sky is the limit. Fram tills drogen börjar skapa ett missbruk och man blir beroende av intaget.

När någon är överdrivet på, snabb med stora ord och nästan för intensiv i sin kärlek, kan det vara en varningssignal.

De kanske säger att de aldrig har känt så här för någon förut, att du är deras själsfrände, eller att de vill planera en framtid med dig. Du är den bästa som har hänt honom. Bästa ligget, bästa kyssen, bästa sällskapet.

De överöser dig med komplimanger, kärleksförklaringar eller konstant uppmärksamhet.

Du går på moln. Visst är slottet i luften vackert?

Problemet här är att detta sällan är hållbart eller äkta. Det som först känns som en passionerad kärlekssaga kan snabbt vända, och plötsligt börjar personen dra sig undan, ignorerar dig eller ställa krav som får dig att känna att du måste “förtjäna” deras uppmärksamhet igen.

När du vill uttrycka känslor, frustration eller vill kommunicera, får du höra att det är ditt fel att han har klippt bort och avvisar dig.

Om du var lite mer logisk, lite mer medgörlig och lite mer … då skulle personen inte bli arg.Tänk på att lovebombing handlar inte om att ge kärlek – det handlar om att skapa ett maktförhållande där du blir beroende av deras bekräftelse.

Först höjs du till skyarna, sedan tas uppmärksamheten bort, vilket gör att du börjar anstränga dig för att få tillbaka den.

Det är en farlig cykel som kan bryta ner din självkänsla och få dig att stanna i en relation där du ständigt tvivlar på dig själv.

När tystnaden tar över – och osäkerheten växer

Men lovebombing kan ändras snabbt. Personen som nyss var så engagerad svarar plötsligt kortfattat, eller inte alls. De blir svåra att nå, drar sig undan och gör dig osäker på vad du har gjort fel.

Du kanske skickar flera meddelanden efter varandra, ringer i förtvivlan och vill bara veta om personen fortfarande vill träffas och ha ett förhållande med dig.

Det är vanligt att offer för lovebombing/silent treatment tappar helt självkontroll och blir så frustrerade att de inte kan låta bli att hysteriskt höra av sig.

Nu när du har lärt dig din läxa, börjar du att anpassa dig.

Du skriver lite mer försiktigt (vågar tex inte skriva godmorgon). Försöker hitta rätt ord. Håller tillbaka för att inte verka ”jobbig”.

Du försöker desperat förstå vad som hände och varför personen förändrades, och vad du kan göra för att få tillbaka den där kärleksfulla versionen av dem (knarket).

Och vet du vad?

Det är precis det som är poängen!

Silent treatment är en form av straff – och den fungerar. Den får dig att känna att du måste “förtjäna” personens uppmärksamhet igen.

Konsekvenserna av lovebombing/silent treatment

Att utsättas för lovebombing/silent treatment gång på gång sliter på självkänslan. Du börjar tvivla på ditt eget värde, blir osäker och kanske till och med beroende av de där korta stunderna av bekräftelse.

När all din energi går åt att ändra din personlighet för att duga för honom, kan du inte ens tänka på att träffa någon annan.

Nedan följer ett antal konsekvenser av den sortens manipulation:

  • Konstant osäkerhet – Du vet aldrig var du står eller vad som gäller. Du saknar kontroll helt. Det är hans förhållande – du råkar bara vara där. Han bestämmer spelreglerna.
  • Sänkt självkänsla – Du börjar tro att det är du som gör något fel. Att du är felet.
  • Ångest och oro – Du går på tå och anpassar dig för att undvika tystnaden. Här blir det vanligt med panikångestattacker men också andra psykosomatiska besvär (illamående, yrsel, huvudvärk).
  • Emotionellt beroende – De fina stunderna blir som en drog du jagar. Och det värsta? När de väl ger dig lite uppmärksamhet igen, känns det som en lättnad. Du är tillbaka i värmen – tills det händer igen. I början är lyckoruset ett par veckor, men just längre tid det går, blir det kortare.
  • Gaslighting och tvivel på den egna verklighetsuppfattningen. Personer som använder dessa manipulationstekniker är ofta skickliga på gaslighting – att få dig att ifrågasätta dina egna känslor och upplevelser. Du kanske hör saker som: ”Du överdriver, jag har inte ignorerat dig‘. “Jag älskar dig, men du måste sluta vara så needy”. “Du inbillar dig att jag är kall mot dig“. “Jag var upptagen med mina föräldrar, men mitt barn, med hunden etc“. Efter ett tag börjar du tvivla på din egen perception och ifrågasätta om du ens har rätt att känna som du gör.
  • Depression och känslomässig utmattning. När du ständigt behöver kämpa för kärlek och bekräftelse kan du till slut känna dig känslomässigt utmattad. Silent treatment skapar en känsla av avvisning och ensamhet, vilket kan leda till nedstämdhet, isolering eller till och med depression.

Hur tar man sig ur en sån här relation?

Det första steget är att inse vad som händer. Det här är inte en sund relation, och beteendet är inte normalt!

Människor som älskar oss bryter oss inte ner mentalt.

De skapar inte osäkerhet och rädsla. De finns där i både glädje och sorg och med dem behöver du aldrig känna att du måste förtjäna deras uppmärksamhet. Kärleken finns där naturligt, för att du är du och för att du är älskad.

Börja därför med att ställa dig själv några viktiga frågor:

  • Mår jag bra i den här relationen?
  • Känner jag mig trygg och stabil, eller går jag ständigt på nålar?
  • Vem var jag innan det här, och hur har jag förändrats?
  • Är jag glad?

Om du inser att relationen tar mer än den ger, att du känner dig osäker, nedbruten och tvivlar på ditt eget värde – då är det dags att gå.

Det kommer inte att vara lätt. Avgiftning från drogberoende är smärtsamt och svårt.

Men att stanna i en relation där du ständigt måste jaga kärlek, uppmärksamhet och bekräftelse kommer bara att tömma dig ännu mer.

Och viktigast av allt:

Riktig kärlek gör dig trygg. Den är jämn, pålitlig och varm. Den får dig aldrig att känna dig otillräcklig – den lyfter dig, stärker dig och får dig att må bra.

Den famnen som tar emot dig i dina svåraste stunder, i den famnen ligger äkta kärlek.

Och tänk på en sak: anknytning är inte samma sak som kärlek. Läs mina andra inlägg om utvecklingspsykologi eller besök Youtube kanalen.

Oavsett vem du är, hoppas jag att när du ringer personen du älskar, att han/hon svarar dig med mängder av kärlek och att du aldrig blir ignorerad.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Psykologin bakom radikalisering och extremism

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Skolmassakern i Örebro 20250204

Den 4 februari 2025 inträffade en av de värsta skolskjutningarna i svensk historia. En gärningsman öppnade eld på Campus Risbergska i Örebro och dödade elva personer innan han tog livet av sig.

Mördaren (terroristen?) Richard Andersson kallblodigt sköt ihjäl sju kvinnor och tre män. Denna tragedi har skakat Sverige och väckt frågor om vad som får en människa att begå en sådan handling.

Vad driver en person till extremt våld? Hur formas radikala idéer? Och kan vi förhindra att fler hamnar i samma destruktiva bana?

Extremism, oavsett om den är politisk, religiös eller ideologisk, är sällan en slump. Det är en process som formas av psykologiska och sociala faktorer.

Här vill jag utforska några av de vanligaste mekanismerna bakom extremism – för att förstå.

Människor behöver mening och tillhörighet

Människor är sociala varelser. Vi söker sammanhang, en känsla av att höra till. För vissa kan extrema grupper erbjuda just det – en plats där de känner sig sedda, uppskattade och viktiga.

Det spelar ingen roll om det handlar om högerextremism, islamism eller någon annan form av radikal rörelse – gemenskapen är ofta en av de starkaste drivkrafterna.

Tänk dig någon som känner sig misslyckad i skolan, utanför i samhället eller som upplever att ingen lyssnar på dem. Plötsligt hittar de en grupp som säger: “Vi ser dig. Vi behöver dig. Du betyder något. Vi håller din rygg. Vi har svaren du letar efter.” Det är en påtaglig lockelse.

De gillar enkla förklaringar och en tydlig fiende

Världen är komplex, men vår hjärna gillar enkla svar. Det är lättare att tänka att en grupp människor bär skulden för samhällets problem än att hantera en verklighet full av nyanser och osäkerhet.

Extremistiska rörelser erbjuder ofta just detta – en tydlig förklaring och en tydlig fiende. Oavsett om det är “muslimerna”, “vänstern”, “invandrare” eller “eliten” som pekas ut, fungerar det på samma sätt.

Genom att skapa en “vi mot dem”-mentalitet kan en grupp stärka sin egen sammanhållning samtidigt som de avhumaniserar sina motståndare.

Sociala medier driver på radikaliseringen

Förr i tiden kunde det vara svårt att hitta likasinnade om man hade extrema åsikter. Idag räcker det med några klick. Internet och sociala medier skapar ekokammare där människor bara exponeras för information som bekräftar deras egna idéer.

Någon som börjar titta på konspirationsvideor om “den stora utbytestesen” får snabbt fler liknande klipp i sitt flöde (Tacka algoritmerna). De blir övertygade om att de har sett “sanningen”, samtidigt som de börjar lita mindre på vanliga nyhetskällor och andra människor.

Ju mer isolerade de blir, desto mer extrema blir deras åsikter. Att regelbundet lägga upp content där en grupp uppfattas som syndabockar, är som mat för den hungrige extremisten som får sina fördomar bekräftade.

Ilska och upplevd orättvisa är en stark drivkraft

Många extremister drivs av en känsla av att ha blivit svikna – av samhället, staten eller en viss grupp människor. Ilska är en stark känsla, och när den får gro utan ventil kan den bli destruktiv.

Det kan handla om någon som inte får det jobb de anser sig förtjäna, som upplever att deras kultur hotas, eller som känner sig maktlös inför globala förändringar.

När en ideologi ger dem en förklaring – och en väg att “göra något åt saken” – kan det leda till en snabb radikalisering.

Önskan om hämnd

Extremister drivs ofta av en känsla av orättvisa och kränkning, vilket kan leda till en önskan om hämnd.

Inom psykologin förklaras detta genom grievance-based radicalization (radikalisering baserad på upplevd orättvisa).

När en person känner sig marginaliserad eller ogynnad – vare sig det handlar om social status, politiska beslut eller personlig förlust, kan ilska och frustration omvandlas till ett behov av att straffa dem som ses som ansvariga.

Gruppidentitet förstärker denna process. Ju mer en person identifierar sig med en radikal grupp, desto mer rättfärdigas hämndhandlingar som en del av en större kamp.

På så sätt blir hämnd inte bara en personlig känsla, utan något de ser som nödvändigt och rättfärdigt. Det finns alltför många personer som på olika sätt försöker rättfärdiga det som massmördaren i Örebro gjorde.

På sociala medier cirkulerar till exempel bilder på honom med budskapet: “Ett ockuperat folk hämnas.”

Ingen blir extremist över en natt

Det är sällan någon vaknar upp en dag och bestämmer sig för att bli extremist. Radikalisering är en gradvis förändring, där en person steg för steg rör sig mot mer extrema åsikter och beteenden.

Först kanske de bara uttrycker frustration över samhället. Sedan börjar de konsumera mer polariserande innehåll, ansluta sig till grupper och ta till sig ett allt mer svartvitt tänkande.

Till slut kan de vara beredda att ta till våld. Det är därför det är så viktigt att fånga upp människor tidigt – att ifrågasätta deras världsbild innan de fastnar i en destruktiv bana.

Kan man förebygga extremism?

Det vill jag gärna tro att vi kan. Här är några av förslag på att stoppa radikalisering:

Bygga upp ett inkluderande samhälle där människor känner sig värdefulla och har en plats.

Polariseringen kring svenskhet har gått till överdrift, där en grupp försöker bestämma vilka som ska räknas som svenskar och vilka som inte hör hemma här.

Vi måste tagga ner och låta alla i landet känna samhörighet med sitt hem och sin identitet. Att vara svensk är så mycket mer än bara etnisk tillhörighet. Låt oss känna oss som en del av samhället.

Sprid inte hat

De senaste två åren har många politikers sociala medier – och även traditionella medier – fyllts med aggressivt innehåll och en tydlig jakt på syndabockar.

När staten misslyckas med att lösa problemen med kriminalitet, pekar de ut invandrare som roten till alla samhällsproblem.

Politiker bör föregå med gott exempel och ena landet, inte splittra det. Jakten på röster ska inte kosta människoliv.

Lära ut kritiskt tänkande i skolan så att människor blir bättre på att genomskåda propaganda och manipulation.

I en tid där information sprids snabbt och ofta utan granskning är kritiskt tänkande en av de viktigaste färdigheterna vi kan ge unga.

Det handlar om att lära elever att analysera och ifrågasätta information istället för att bara acceptera den som sanning.

Ett utbildningssystem som prioriterar kritiskt tänkande minskar risken för att unga hamnar i extremistiska rörelser, eftersom de blir bättre på att genomskåda manipulering och grupptryck.

Att stärka dessa källkritiska färdigheter är därför en viktig del av det förebyggande arbetet mot radikalisering.

Bryta bekräftelsebubblorna genom att uppmuntra dialog mellan olika grupper.

Erbjuda alternativ så att människor har något meningsfullt att engagera sig i. Samhällets institutioner måste aktivt stötta individer som riskerar att radikaliseras.

Det handlar om att erbjuda jobb, praktikplatser och utbildning till dem som känner sig isolerade och utanför. Extremism föds ur rädsla, ensamhet, ilska och brist på känslan av sammanhang.

Om vi kan minska dessa faktorer kan vi också minska extremism.

Slutord

Det är lätt att se extremism som något som bara drabbar “andra människor.”

Men sanningen är att vi alla påverkas av samma psykologiska mekanismer: vi söker mening, vi gillar enkla svar och vi formas av vår omgivning. Därför är det vårt gemensamma ansvar att skapa ett samhälle där färre människor faller in i extremismens fälla.

Det handlar inte om att vara naiv eller ursäkta våldsamma handlingar – det handlar om att förstå varför det händer och vad vi kan göra åt det så inga fler oskyldiga mördas.

Vi har inte råd att blunda längre. Det som hände i Örebro kan hända på andra skolor också, om vi inte arbetar förebyggande.

Hat är som en eld. Om den får brinna ostört sprider den sig och kan till slut förtära en hel nation.

0 kommentarer
Dikter

Kostar du något?

av Azita Miakhel
1 minuter läs

Glänsande skal.
Drömmar säljs i snygga förpackningar.
Marknaden talar med hög röst:
Köp och sälj, det är livets tröst.

De rika bygger palats av människors svett,
men på golvet viskar en hemlighet.

De som jobbar dag in och dag ut,
för att tillgodose de förmögnas behov.

Är det systemet, eller egoism?
En värld där allt är till salu.
Allt kan köpas.
Människor är varor,
varor älskas,
själar dör kalla.

Krav, krav och krav.
En hand sträcks ut,
en annan tar.
Allting mäts,
och allt vägs.

Hur mycket kostar det?
Människor utnyttjas.
Den enes drömmar går sönder,
för att en annan ska bli rik.

De vill köpa sig tid.
Vi säljer vår kraft.

Frihet kostar skjortan,
och endast få har råd.
Vad kostar ett liv?
En summa på papper?
Eller någonting större,
som inte kan köpas för pengar?

Replik från kapitalisten

Och att jag har mer än dig?
Att jag har råd att köpa såna som dig?
Var glad att du har ett jobb,
mitt företag ger dig ditt bröd.

Du pratar om frihet,
men jag bad aldrig om att bli rik.
Jag valde inte mitt namn,
inte heller skolan jag gick i.

Är det avundsjuka som bränner i dig,
när du ser mitt palats i ljusets sken?
Är det därför du hatar
att jag aldrig behöver tänka på priset?

Ja, jag kan renovera ett lyxkök,
kan köpa tid, 

köpa drömmar.
Så jobba nu, bara lite hårdare
och sluta klaga på att du fryser.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

Blir alla visionärer ensamma?

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Nyår närmar sig, och med det följer reflektioner över året som gått. För mig handlar dessa tankar om en sak jag verkligen behövde, men som inte fick: Stöd.

Trots att jag har upplevt stunder av intensiv rädsla och utsatthet har jag sällan fått konkret hjälp.

Som kvinna som vågar stå upp mot orättvisor har jag insett att hatet är en oundviklig konsekvens – det kommer lika pålitligt som ett brev på posten.

Att ta ställning, särskilt inom politiken, verkar dessutom ge vissa fritt spelrum att visa sitt förakt. Människor kan skriva hatiska, hotfulla och kränkande kommentarer på sociala medier, utan att det blir några som helst konsekvenser.

Ifrågasätter man en destruktiv struktur eller dysfunktionellt system, görs det försök att hitta problemet hos individen. Det är nämligen enklare att göra sig av med enskilda individer, än att göra positiva förändringar som är resurskrävande.

Vi lever i ett samhälle där man hellre sätter plåster på ett sår än undersöker de bakomliggande orsakerna. De som gör fel, de blir kvar – till och med hyllade av gruppen och massan.

De som tar stryk ska skylla sig själva. De drabbade omplacerar man, prioriterar bort och isolerar från all form av gemenskap.

Om gemenskap och ensamhet

Ibland gör det ont att se hur vissa grupper alltid stöttar varandra – genom likes på sociala medier, genom att backa upp varandra i diskussioner eller bara finnas där i svåra stunder.

Att det smärtar, beror på en påminnelse om vad jag själv har saknat. Ett riktigt jävla nätverk.

Att hålla varandra om ryggen

Det är sorgligt att se hur vissa människor får förmåner och karriärmöjligheter genom vänskapsband, släktskap, rätt efternamn eller genom att knyta kontakter med “rätt” personer.

Själv lyckades jag aldrig. Kanske på grund av min fuck-off-attityd. Eller vad vet jag.

Jag tycker ju att jag är snäll.

Jag ville tro att meriter, utbildning, personlighet och kompetens skulle räcka för att lyckas. Varför skulle man behöva något annat?

Men nej! Verkligheten ser annorlunda ut. Du kan vara en demokratikämpe i samhällets ögon, men den som får jobba med demokratifrågor är ofta den med rätt nätverk och kontakter.

Det är en bitter insikt, men också en påminnelse om hur långt vi har kvar innan jämlikhet och rättvisa blir mer än bara fina ord.

När slutar det eviga dömandet

En sak som har varit svår att sätta fingret på är hur jag ofta döms hårdare som person, även i situationer där jag själv varit offer.

Det känns ibland som om det finns en tyst överenskommelse: “Azita är en tuffing som klarar allt, så ge henne bara mer skit – hon tål det.”. Men det få förstår är att jag faktiskt blev sjukskriven i nästan ett år på grund av en dålig arbetsmiljö som till slut knäckte mig.

Under den perioden var jag totalt isolerad och hade bara vårdcentralen som stöd.

Att läsa böcker har varit en stor del av mitt liv, men under sjukskrivningen kunde jag inte ens läsa någonting.

Bäst kan jag beskriva den tiden som om min själ hamnade i koma.

Och vet du vad som var svårast under den perioden? Att inte ha orken att hjälpa min son med sina läxor.

Människor ser ofta bara en fasad – den offentliga delen av ens liv. De ser inte de andra rollerna man har. Ingen såg mig som en mamma till ett barn, som kämpade bakom kulisserna.

En inre kompass med högt pris

Jag vet att jag ofta uppfattas som annorlunda – och kanske obekväm för många. Min inre kompass driver mig att stå upp för rättvisa, även när det innebär att jag går emot strömmen.

Att följa den kompassen har blivit en del av min identitet, men det kommer med ett högt pris. Priset är ensamhet. Det är en ständig följeslagare, som påminner mig om att min vilja att säga ifrån och vägra blunda för orättvisor skapar avstånd.

Människor drar sig ofta undan från det som utmanar deras bekvämlighet eller tvingar dem att reflektera över sina egna val.

Jag har fått lära mig att min övertygelse inte alltid är lätt att dela. Att stå upp för rättvisa innebär att konfrontera strukturer, maktspel och ibland till och med människor i ens närhet. Det kräver mod – men också en förmåga att hantera den isolering som följer när man inte kompromissar med sina värderingar.

Gruppen och individen

Människor har ett grundläggande behov av att tillhöra en grupp. Gruppidentiteter kan bli oerhört starka eftersom trygghet och gemenskap är livsnödvändigt för oss som sociala varelser.

Men vad händer när man inte passar in i någon grupp? I extrema och destruktiva grupper händer det lätt att det skapas en sorts masspsykos, där medlemmarna gör allt för att försvara sina övertygelser. Genom att förminska “de andra” bygger individen en falsk känsla av överlägsenhet.

Socialpsykologin beskriver detta fenomen med termen konformitet – hur grupper drar sig mot likformighet och belönar dem som följer normen.

Den som bryter mot gruppens oskrivna regler riskerar att exkluderas. Det känns som att det är precis vad som händer.

När jag säger ifrån, när jag vägrar spela med i den sociala teatern, växer avståndet mellan mig och andra. Det är som om det är enklare för dem att ignorera mig än att faktiskt bemöta de orättvisor jag pekar på.

En uppmaning eller önskan

Så här vid tredje advent funderar jag över hur vi kan bryta dessa mönster. Hur kan vi bli bättre på att stötta varandra, även dem som inte delar våra åsikter eller passar in i våra förväntningar?

Kanske ligger svaret i ett annat begrepp från socialpsykologin: Empati. Förmågan att försöka förstå, istället för att döma.

Tänk om vi kunde skapa gemenskaper som inte bygger på likformighet, utan på öppenhet och respekt för våra olikheter. Det är i våra skillnader som vi hittar det verkligt mänskliga – där vi kan lära oss av varandra och växa tillsammans. Kanske är det just den tanken vi borde bära med oss in i det nya året.

Margot Wallström uttryckte en gång: “Jag tyckte det var jobbigt att folk som inte ens kände mig hade uppfattningar om min personlighet.” Och jag känner igen mig så väl i det. Fördomar och missuppfattningar gör ont, men trots allt vägrar jag att låta dem definiera mig.

Mitt fokus ligger på att fortsätta vara sann mot mig själv och bidra till en gemenskap som ser styrkan i våra olikheter.

Jag kommer inte att sluta kämpa för jämlikhet, men jag kommer inte längre att söka svar i djupet av horisontens mörker.

Det är på tiden att sluta bygga slott i luften och se verkligheten som den är. Det stinker att vara realist än idealist, men tro mig – jag har inte valt detta själv.

Foto: Azita Miakhel

0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

När 14-åringar skjuter – eller var det 13 år?

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Är det nu vi ska normalisera gärningsbarn?

Barn formas av sin omgivning. När vi ser att 14-åringar mördar, måste vi se det som ett symptom på ett större problem. Gängkriminalitet, social utsatthet, otrygga hemförhållanden och bristande skolstöd är bara några av de faktorer som kan leda unga människor på en farlig väg.

Men det handlar också om värderingar och normer. Vem fostrar dessa unga? Vilken typ av samhälle har vi skapat när våld blir ett verktyg för att lösa konflikter eller vinna respekt?

Vi ser en skrämmande normalisering av våld bland unga, särskilt i vissa miljöer där kriminalitet nästan verkar vara en naturlig del av vardagen.

Barnkonventionen om barnsoldater

Tycker du att jag överdriver när jag skriver att vi har barnsoldater i Sverige?

Då får du tycka det.

Att vara barnsoldat innebär att barn utnyttjas i mellanstatliga krig och konflikter men också interna konflikter. Och det händer i Sverige, år 2024, framför våra ögon.

Såhär står det i Barnkonventionen om barnsoldater:

Enligt artikel 38 i barnkonventionen är det förbjudet för alla parter att använda barn som soldater.

Dock skiljer sig åldersgränsen här från andra delar av konventionen, då gränsen sätts till 15 år istället för 18:

“Konventionsstaterna ska avstå från att rekrytera en person som inte uppnått 15 års ålder till sina väpnade styrkor.”

På grund av denna formulering antog FNgeneralförsamling i maj 2000 ett tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter. Detta protokoll kräver att staterna vidtar åtgärder för att säkerställa att barn under 18 år inte deltar direkt i sådana konflikter.

Symbolisk interaktionism och socialisationens roll

Jag har inte gjort några djupa analyser på ett tag, men gör ett försök med sociologin här. Faktan har jag tidigare använt i andra kontexter, men låt oss se om jag kan försöka förstå varför barnsoldater skapas utifrån teorin om symbolisk interaktionism.

Symbolisk interaktionlism är en teori inom socialpsykologi och sociologi som betonar att människan är en social produkt.

Vår identitet och känsla av jaget formas genom samspel med andra människor. Enligt denna teori är individen en del av samhället och kan inte separeras från det. Vårt beteende och våra tankar påverkas av de relationer och interaktioner vi har, och detta gäller även när vi är ensamma.

Vårt sinne är alltid upptaget med att bearbeta tidigare interaktioner, och våra minnen påverkar hur vi mår och agerar, även om vi fysiskt har lämnat en viss situation eller grupp.

Ett exempel: Även om du fysiskt lämnar en traumafylld situation kan minnena av den påverka ditt mående och dina beslut, även när du är ute och joggar.

George Herbert Mead och symbolisk interaktionism

George Herbert Mead utvecklade den symboliska interaktionismen vidare genom att hävda att vårt medvetande och jag uppstår genom interaktion med andra. Han formulerade tre grundprinciper för denna teori:

  1. Människor agerar utifrån den betydelse situationen har för dem. Det betyder att vi tolkar andras beteenden baserat på våra egna erfarenheter och tolkningar. Ett barn som accepterar att ta emot och kasta en handgranat på ett familjehus gör det kanske för att barnets föräldrar inte har råd att köpa den där vinterjackan till honom, inte nödvändigtvis för att barnet är ont eller medvetet vill förstöra.
  2. Betydelsen skapas genom social interaktion. Värderingar, normer och kultur lär vi oss genom att interagera med andra. Vår identitet formas och stärks i dessa möten. Vuxna föregår med exempel för barn. Dåliga förebilder skapar problembarn. Bra förebilder ger barn en starkare känsla av moral och etik.
  3. Betydelser hanteras och modifieras genom tolkning. Vi är inte passiva mottagare av andras normer och värderingar utan skapar våra egna tolkningar av interaktionen. Till exempel, om föräldrar och äldre släktingar är kriminella, men i skolan får barnet kärlek, uppskattning och trygghet, ökar chansen att hen växer upp med bra värderingar trots en konfliktfylld uppväxtmiljö.

Samhällsanalys och socialisationens ansvar

Symbolisk interaktionism understryker vikten av socialisation, särskilt från föräldrar och andra viktiga vuxna.

Barn lär sig av sina vårdare och andra omgivande vuxna. Deras värderingar och beteenden överförs till barnen och formar deras identitet.

Till exempel, om ett barn ser sina föräldrar använda våld eller vapen, lär sig barnet att detta är ett accepterat beteende.

Det motsatta gäller om barnet uppmuntras att bete sig respektfullt och arbeta hårt i skolan – då stärks en annan, mer positiv identitet.I situationer där våldsamma beteenden uppmuntras, är det tydligt att föräldrar och andra vuxna har en avgörande roll.

Genom att heja på destruktiva beteenden förstärks barnets självförtroende i fel riktning.

Inspärrning hjälper sällan, bra förebilder gör jobbet

Det här problemet kräver insatser från flera håll. Föräldrar, skolan, socialtjänsten, polisen – alla har ett ansvar att skapa trygghet och ge unga de verktyg de behöver för att välja andra vägar.

Tidiga insatser, mentorer, fler fritidsaktiviteter och ökad närvaro av vuxna förebilder kan göra stor skillnad.Vi behöver också se över hur vi hanterar ungdomskriminalitet juridiskt.

Är samhällets nuvarande system tillräckligt anpassat för att hantera unga gärningsmän (läs gärningsbarn)?

Samtidigt måste vi komma ihåg att det handlar om barn som själva är offer för ett trasigt system. Straff kan inte vara vårt enda svar.

Barnkonventionen uppmanar att stater inte ska tillåta barnsoldater – inte dömer Barnkonventionen barnen som redan är offer i sammanhanget.

Politiker som skriker högst om att spärra in barn i fängelser får tänka en gång till: Vad händer när dessa barn kommer ut från fängelse? Kommer de att vara välfungerande medborgare som tjänar samhället?

Svaret är nej!

Det behövs mer vårdande insatser.

Omtanke och förståelse för barns hela liv, istället för att sätta in repressiva åtgärder.

Det gör ont att tänka på framtiden för dessa barn. Vart är vi på väg om vi inte agerar? Vi har inte råd att vända bort blicken längre. Det är dags att vi alla, som samhälle, tar vårt ansvar och säkerställer att våra barn aldrig hamnar i en sådan desperat och tragisk situation igen.

Och för Guds skull. Ta reda på vem det är som sätter en handgranat eller en pistol i handen på en 13-åring!

Bildkälla: Unsplash.com

0 kommentarer
Dikter

Tystnadens likformighet

av Azita Miakhel
1 minuter läs

Konformitet; tystnadens sång,
inte samma som grupptryckets tvång.
Passivt vi följer, utan ett ljud,
när mötena hålls,
vi nickar och ger svar.

Jag sitter och lyssnar,
håller ej med,
men ändå jag säger ja,
men i hemlighet ett nej.

De som mest söker,
tillhörighetens band,
följer normerna strikt,
med lagens hand.

Om en annan skadas,
psykiskt eller fysiskt,
är konformitetens väg,
praktiskt och cyniskt.

De mest sårbara,
är lättast att manipulera,
hjärntvättas snabbt,
de låter sig regera.

Sårbara män,
men också kvinnor,
konforma de blir,
styras de låter,
i auktoritetens järngrepp.

Nu är det tid,
för ledarna mäktiga,
att ta makten,
medan de svaga krossas nedtryckta.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Korruption hör inte hemma i en demokrati

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Påverkar korruption vår mentala hälsa?

De senaste nyheterna om korruption inom politiken har fått mig att reflektera över psykologin bakom sådant korrupt beteende.

Min blogg handlar om vardagens psykologi där jag skriver om små och stora händelser som kan påverka vår mentala hälsa, antingen positivt eller negativt.

På min egen fråga om korruption påverkar vårt psykiska mående, svarar jag, ja!

Samhällets struktur och funktion påverkar gruppen och individen.

Vi människor har ett biologiskt behov av att känna samhörighet med andra och att få bekräftelse för våra prestationer.

Att inte få ett jobb på grund av bristande kompetens kan vara en utmaning att hantera, men att bli förbigången till förmån för någon arbetsgivaren känner eller är släkt med kan verkligen skada psyket.

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att fördjupa mig i ämnet genom att läsa en bok, då jag för tillfället fokuserar på en annan bok, men jag har hunnit läsa ett antal artiklar från pålitliga psykologiska källor som behandlar ämnet.

Artiklarna har gett mig en inblick i den psykologiska aspekten av korruption.

Och här skriver jag en längre text om korruption, dess orsaker och tar upp några strategier för att motverka problemet.

När är det korruption?

Var går gränsen för korruption? Är det att överträda en gräns när man anställer sina vänner till prestigefyllda positioner med höga löner?

Eller är det snarare när man gynnar sina landsmän och utesluter andra kandidater som faktiskt skulle kunna göra ett bättre jobb?

Till exempel, om en person från Venezuela ger företräde åt andra sydamerikaner när de har makten att anställa någon – skulle det anses som korruption?

Vad är korruption per definition?

Korruption är ett samlingsbegrepp för att ge och ta emot muta, trolöshet mot huvudman och att utnyttja sin ställning för att uppnå obefogad fördel för egen eller annans vinning.

Korruption är en långsam process som gradvis överväldigar sina offer.

När individer känner sig besegrade innan de ens har gått igenom anställningsprocessen eller konkurrerat om en position, och inser att de andra sökande har fördelar på grund av sina relationer eller kontakter, då kan det leda till psykisk ohälsa.

Känslor av uppgivenhet, hopplöshet och bristande tilltro till framtiden kan komma att uppstå.

Varför förekommer korruption?

Svårt att förklara uppkomsten av korruption då mellanmänskligt samspel kan vara svårt att analysera.

Inom humaniora ämnen blir inte alltid 1+1=2. Ibland blir det 5, ibland 7 och ibland får någon för sig att be dig söka efter X och Y samtidigt.

Men genom att studera samband mellan olika variabler, går det ändå dra en del rationella slutsatser.

Här gör jag ett försök att sammanställa ett antal anledningar till uppkomsten av korruption med hjälp av psykologiska artiklar i ämnet.

En grupp inom en grupp

Jag har skrivit flera inlägg om gruppsykologi där jag bl.a. tagit exempel om masspsykos.

Vad som händer med människor i korrupta grupper, är att medlemmarna skapar en inre krets som separerar dem från resten av samhället.

De formar sin egen identitet genom unika gruppnamn och använder dem för att identifiera medlemmar och ge dem status och makt.

Till exempel kan någon få företräde i anställningsprocessen på grund av sin nationalitet, politiska tillhörighet eller personliga relationer (jag pekar inte fingret mot någon).

I dessa situationer tar lojalitet till gruppen över skyldigheten gentemot samhället, och korrupta grupper är beredda att gå till extrema längder för att bevara sin makt och överleva.

Dessa grupper är oförmögna att kompromissa eftersom det skulle hota deras identitet och avslöja deras korruption.

Medlemmar i sådana grupper svär lojalitet till varandra och ignorerar sin skyldighet mot samhället, vilket leder till att personliga värden och gruppvärden prioriteras över samhällsvärden.

Vi mot dem – paradigmet

Korrupta grupper bygger upp en tankevärld där det är antingen “oss eller dem”, och de är misstänksamma mot personer utanför den egna gruppen.

Här är det avgörande att välja sina ord noggrant för att undvika påföljder som uteslutning eller utfrysning från gruppen.

Det är inte ovanligt att dessa grupper försöker framstå som öppna och toleranta, men i själva verket är taket för acceptans mycket lågt när man väl är en del av gruppen.

Även om du blir accepterad, så finns det de som blir mer accepterade.

De som har varit med längre, de vars föräldrar känner dina föräldrar, de som delar varandras kultur, tradition, seder och normer.

En kompis berättade en gång att ”Den där personen kommer att bli minister en dag. Alla hens släktingar är högtuppsatta politiker”.

Kompisen hade en poäng. Skrämmande men inte alls förvånande.

Vem behöver en CV när man har sitt efternamn liksom.

Behov av makt

Osäkra människor strävar efter makt för att höja sig över andra och dölja sina osäkerheter.

Att välkomna nya idéer hotar makten och erkännandet för en del ledare.

Behovet av makt är som en beroendeframkallande drog och osäkra personer kan ta till korruption för att behålla och öka sin makt.

Försök att studera de två krigen som pågår i världen nu, utifrån teorin om makt, så förstår du vad jag syftar på.

I dagens samhälle är korruption alltmer vanligt, där makthavare vill behålla sina positioner och de utan makt strävar efter att få den.

Båda grupperna kan frestas att använda korruption för att behålla sin makt och undvika att rannsaka den egna självkänslan.

Nepotism och vänskapskorruption

Nepotism, svågerpolitik eller svågervälde – innebär att gynna släktingar, främst inom politiska kretsar på ett odemokratiskt sätt.

Vänskapskorruption är när människor missbrukar sin vänskap eller relationer för att få fördelar eller gynna varandra på ett orättvist sätt.

Det kan innebära att ge jobb eller kontrakt till vänner utan att följa normala regler eller krav.

Typ att “annonera” ut en tjänst genom en lapp i receptionen. Still not pointing any finger.

Sverige ligger högt i korruptionsindexet

I Sverige betraktas svågerpolitik och nepotism som några av de vanligaste formerna av korruption, vilket skiljer sig från resten av EU-länderna.

Rapporten publicerades av Europeiska kommissionen i december och du kan läsa den här.

Motverka korruption

Kan man motverka korruption är frågan? Det tror jag att man kan.

Eller rättare sagt vi måste försöka då korruption är en fara för demokratin.

Vi kan till exempel använda beteendevetenskapens strategier för att bekämpa korruption genom att förstå hur människor tänker, känner och agerar.

Att minska tillgången på möjligheter till korruption och öka riskerna och kostnaderna kan göra det svårare att vara korrupt.

Att öka medvetenheten om de psykologiska faktorer som driver korruption är också viktigt, särskilt bland personer inom offentlig sektor, politik och näringslivet.

För att stärka etiskt beteende behöver vi utveckla och främja etiska riktlinjer och normer, skapa en kultur som värdesätter värdegrund och motverkar korruption på samhällsnivå.

Folkvalda är våra förebilder. Demokrati handlar i grunden om att värna om människans unika egenskaper och den individuella och kollektiva friheten.

Frihet innebär vidare att känna sig trygg i samhällets institutioner och myndigheter.

När individens tilltro till makthavare minskar, ökar misstänksamheten och misstron till våra gemensamma värderingar.

Föregå med bättre exempel och överväg därmed dina val noggrant.

Har personen du gett uppdraget till, kompetensen som krävs för det uppdraget, eller gör du det för att ni är släkt, bekanta eller kommer från samma land?

Källor

Källa 1, Källa 2, Källa 3, Källa 4

Foto: IMattSmart

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Utøya 22 juli 2011- Psykologin bakom hat

av Azita Miakhel
7 minuter läs

Den 22 juli 2011 inträffade en bilbombsexplosion på Grubbegata i Oslo, följt av skottlossning mot ungdomar och vuxna på Utøya cirka två timmar senare.

Totalt omkom åtta personer i explosionen och 69 människor dödades i skjutningarna på ön. 

Terroristen var en norsk högerextrem som gav sig själv rätten att släcka så många liv.

Varför?

Därför att han var fylld av hat på grund av sina rasistiska/nazistiska/fascistiska övertygelser. 

Jag väljer medvetet att inte nämna terroristen vid namn då jag vägrar ge honom uppmärksamhet på nätet genom en tagg i min blogg. 

Hat är roten till många konflikter

Hat är roten till många konflikter människor emellan som har gett/ger förödande konsekvenser.

Här ska jag kort förklara utifrån olika psykologiska perspektiv hur hat skapas och vad hat livnär sig på.

Det är inte möjligt att förstå hela bakgrunden till varför en del individer handlar som de gör, men när vi vet de generella orsakerna, kanske kan vi förebygga att oskyldiga människor skadas.

Att ansvara för och återuppta kontrollen över egna känslor kan för en del människor vara svårt – i stället riktar de sina aggressioner utåt: 

Mot någon annan. Mot några andra. 

De hittar syndabockar för att skuldbelägga ega misslyckanden på.

De skadar andra för att tillfälligt dämpa egen ångest och få lindring inombords.

Vad är hat?

Hat är en stark negativ känsla som kan riktas mot individer, grupper eller idéer och kan ha allvarliga konsekvenser för både enskilda personer och samhället som helhet.

För att förstå varför hat uppstår måste man studera hatet utifrån flera olika psykologiska perspektiv.

Här väljer jag tre psykologiska teorier för att förklara varför människor hatar:

Det kognitiva perspektivet, det psykodynamiska perspektivet och socialinlärningsteorin.

Det kognitiva synsättet

Kognition handlar om hur vi tänker, tolkar, uppfattar och bearbetar sinnesintryck och information. 

För att lättare kunna sortera sinnesintrycken är vi som människor tvungna att gruppera händelser, situationer och människor och lägga in dessa i olika fack. 

Inom det kognitiva perspektivet kallas denna processen för kategorisering.

Våra erfarenheter skapar kognitiva scheman (små lådor i den mentala strukturen i hjärnan) i vårt tänkande och inne i de kognitiva scheman skapas det kategorier.

Kategorier kan vara människor, fåglar, bestick etc.

Kategorierna hjälper oss att sortera bland alla sinnesintryck och är nödvändiga för att vi ska förstå vår omvärld, men när vi lägger för mycket fokus på att kategorisera, uppstår det fördomar, generaliseringar och ett vi-och-dom tänkande.

När kategorier blir fördomar

Fördomar förklaras inom socialpsykologin och det kognitiva perspektivet som en felaktig och fastlåst förutfattad mening om en individ eller grupp av individer.

Fördomar är våra förutfattade åsikter om människor utifrån deras ras, social status, kön, etnicitet och klass.

Det är också att vi bildar oss en uppfattning om en person utifrån personens grupptillhörighet.

Negativa kognitiva mönster som generaliseringar, kategoriseringar och stereotyper kan bidra till bildandet av hat. 

När människor kategoriserar andra som en del av en grupp (t.ex. etnisk, religiös eller ideologisk) och sedan generaliserar negativa egenskaper till hela gruppen, kan det leda till att hat riktas mot gruppen som helhet.

Psykodynamiskt perspektiv på hat

Hat har sina rötter i aggressionsdriften och visar sig genom försvarsmekanismen förskjutning.

I den undermedvetna delen av oss lagras det detets drifter.

Aggressionsdriften är ett exempel på en drift som alla människor har inom sig.

Aggressionsdriften vill gärna göra sig påmind då och då, men vi envisas med att förneka den för att skydda den medvetna delen av oss. 

När någon gör oss arg, frustrerad eller ursinnig, vill aggressionsdriften klappa till personen (impulsen), MEN jaget talar om för aggressionsimpulsen att tänka på konsekvenserna och låta bli att slåss. 

När ilskan inte riktas mot det “riktiga objektet” händer det istället att vi tar med oss ilskan och tar ut den på någon annan oskyldig. 

Personer som är fientliga och hatiska bär inom sig stora mängder aggressivitet.

Dessa individer saknar balans mellan detets begär, jagets konsekvenstänk och överjagets etik och moral.

Ibland vet de – och oftast vet de inte att de egentligen är arga för saker de inte kunde kontrollera som barn, utan tror att det är andra människor som är problemet. 

Ilskan vill ut och där finns det olika vägar att ta.

En del väljer att förskjuta ilskan genom att ta uppmärksamheten från känslan som har skapat aggressionen då det kan vara jobbig att hantera den – och istället riktar den mot andra människor eller objekt. 

Att hata en grupp blir ett sätt att leva ut sin aggression och överleva trots sin ilska. 

Ett exempel:

Ett barn som växer upp med verbala och fysiska kränkningar och som saknar snälla/stabila förebilder, tränger bort aggressionen om kränkningarna till det undermedvetna och börjar förskjuta sin ilska genom att trycka ner, hata, skada och kränka andra människor.

Varför aggressionsimpulsen trängs undan till det undermedvetna kan förklaras med att barnet känner ambivalens till föräldern som kränker.

Å ena sidan känner barnet kärlek till föräldern som kränker men samtidigt känner barnet aggression då föräldern gör barnet illa. 

Att hata föräldern kan skapa ännu svårare känslor hos barnet och av den anledningen bortträngs aggressionsdriftens önskan till det undermedvetna och istället skapas det hos barnet olika försvarsmekanismer som ska täcka de riktiga impulserna och önskningarna.

Analyserar vi hat, handlar det om försvarsmekanismen förskjutning (som jag skrev ovan).

I ilskan finns det mycket överskottsenergi som vill ut.

Denna sortens energi är dock tillfälligt och kommer efter ett tag att mattas av och omvandlas till depression. 

Social inlärning

Enlig socialinlärningsteori kan hat också läras genom social interaktion och observation. 

Om en person växer upp i en miljö där hat och fördomar är vanliga, kan de internalisera dessa värderingar och beteenden och sedan sprida dem vidare till andra. 

Social inlärningsteorier betonar vikten av förebilder och omgivningens påverkan på hur människor formar sina attityder och beteenden.

Gruppidentitet

Människor har ett grundläggande behov av att identifiera sig med olika sociala grupper.

Gruppidentiteter kan bli mycket starka då individens behov av att tillhöra en grupp är livsnödvändigt. 

I extrema och destruktiva grupper kan det lättare uppstå masspsykos där gruppmedlemmarna gör allt för att behålla egna övertygelser.

Genom att förminska “dom andra” får individen känslor av falsk betydelse – en slags överlägsenhetskomplex.

Terroristen i Utøya

Utøyaterroristen hade mängder med hat och aggression inom sig sedan barndomen.

De ohanterade konfliktfyllda känslorna inom honom ledde till att han anslöt sig till olika högerextrema grupper och i dessa grupper fick han sitt hat förstärkt då fler än honom avskydde samma ideologier och samma grupper av människor. 

Massmördaren tog ut sin aggression på oskyldiga ungdomar på sommarlägret i Utøya vars enda önskan var att bidra till ett samhälle med ökad välfärd och gemenskap.

Ungdomarna hade samlats där för att umgås, utbyta idéer, lära sig politik och träffa jämnåriga.

De hade ingen aning om att det fanns en man därute som på grund sitt eget självhat skulle mörda dem.

Jag skriver självhat då jag tror innerligen att människor som är kapabla till att döda/skada oskyldiga drivs av ohanterade känslor av egenhat.

Individer som älskar och respekterar sig själva har sällan behov av att skada andra.

Låt oss aldrig glömma

Låt oss aldrig glömma terroristattacken på Utøya den 22 juli 2011.

Om historien har lärt oss någonting så är det att “Vi-och-dom” tänkande leder oss rakt in i förödelser.

Experter inom biologisk psykologi menar att förmågan till empati finns inom människan.

Vi föds med förmågan att knyta an till andra människor och utvecklar empatin som finns inom oss.

Vetenskapsmän har upptäckt “spegelneuroner” (Mirror neurons på engelska) som aktiveras när en människa erfar en känsla eller ser den i någon annan.

Med andra ord: empatin finns i våra gener.

Hat är däremot inlärt!

Etnicitet, ras och rasism

Videon nedan förklarar begreppen ras och rasism mer detaljerade.

Källa: Anlysen utifrån de psykologiska teorierna är min egen.

Foto: Sixteen Miles Out

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Sommarångest och sommardepression

av Azita Miakhel
9 minuter läs

Mentala påfrestningar under våren och sommaren

Få vill lyssna och läsa om sommarångest, då bilden av sommaren förknippas med förväntningar om en perfekt semester och önskan om att vara orealistisk glad.

Sommaren associeras med att äta glass i stora lass, bada i havet, jobba på solbrännan och att du sippar på din fina champagne.

Och så är målet att vi ska vara lyckliga. 

Man kan väl inte ha ångest eller vara ledsen när solen skiner? – Tänker vi.

Men tro det eller inte så finns det många människor som drabbas av ångest, nedstämdhet och depression under just sommarårstiden. 

Svaret på varför sommaren kan upplevas som mentalt påfrestande hos vissa, kan hittas antingen inom hjärnans biologiska system eller inom psykologin.  

Mitt mål med detta blogginlägg är att uppmärksamma de personerna som mår dåligt under sommaren, så att dessa förstår varför de inte förmår sig att vara glada när värmen och ljuset tar över.

När vi förstår bakgrunden till varför vi mår, beter oss eller reagerar som vi gör, kanske blir det lättare att hantera de negativa känslorna.

Ibland räcker det med att vi tar reda på orsakerna bakom varför vi påverkas negativt av olika omständigheter. Bara den förståelsen kan i en del fall hjälpa oss att må bättre.

Det händer också att vi genom informationen upptäcker att det behövs professionell hjälp för att ta oss ur ett psykologiskt tillstånd.

Psykologins förklaring av sommarångest

I blogginlägget “VÅRÅNGEST, VÅRDEPRESSION – SYMTOM OCH ORSAKER” skrev jag om Seasonal Affective Disorder (SAD) som kan översättas som: “Säsongsmässig affektiv störning”. SAD leder till ångest, nedstämdhet och depression som orsakas av årstidsväxlingar. 

Symtomen på SAD börjar vid samma tid och slutar vid samma tid varje år. 

Det depressiva tillståndet SAD påverkar individen framförallt under hösten och vintern, men kan drabba många även under våren och sommaren – antingen som depression eller som ångest och panikångestattacker. 

Varför SAD drabbar vissa kan bero på: 

  • Värme och ökad temperatur
  • Förväntningar på socialisering och att umgås med andra
  • Fear of missing out (FOMO)
  • Semesterstress
  • Ohanterade känslor av oro för att gå tillbaka till skolan eller jobbet efter sommaren.

Medicinsk förklaring till Seasonal Affective Disorder (SAD)

En av de medicinska förklaringarna till SAD är att kroppens biologiska klocka och signalsubstansen serotonin störs när årstider ändras. 

Serotonin är en neurotransmittor som är kopplad till regleringen av humöret. Brist på serotonin kan leda till nedstämdhet och depression.

Hormoner, särskilt melatonin, kan också påverka humöret under våren och sommaren.

Melatonin är viktigt för regleringen av vår sömncykel, den så kallade cirkadiska rytm. Obalans i melatoninproduktionen kan resultera i sömnproblem och sömnrubbningar.

Solstrålning hyllas ofta för sina positiva effekter på humöret, men det finns människor som kan uppleva ångest när de exponeras för för mycket sol.

Det vetenskapliga skälet till detta är att överdrivet solljus stänger av produktionen av melatonin.

Personer som lider av sommar-SAD kan uppleva svårigheter att få tillräckligt med sömn under sommaren. De varmare temperaturerna kan också öka ångest och irritabilitet hos personer med sommar-SAD.

När det blir ljusare under våren och sommaren blir hjärnan mer alert och det kan bli svårare att somna.

Trots att sömnbehovet är detsamma som tidigare, kan det ljusa ljuset lura hjärnan att tro att sömnen inte behövs lika mycket.

Vissa människor upplever ökad ångest och panikattacker under sommaren, vilket också kan vara relaterat till störd sömn och pressen att njuta av sommarmånaderna till fullo.

Symtom på sommarångest:

Symtomen på sommarångest och sommardepression kan vara individuellt, men nedan följer de vanligaste symtomen på SAD:

  • Kvarstående nedstämdhet
  • Låg självkänsla
  • Upplevelse av stress trots att man är ledig från jobbet eller skolan
  • Brist på motivation
  • Mindre socialt aktiv
  • Känsla av irritabilitet
  • Förlust av glädje i tidigare njutbara aktiviteter
  • Trötthet
  • Minskad aktivitet
  • Längre perioder av sömn (eller svårighet att sova alls)
  • Svårigheter att koncentrera sig.
  • Ökad aptit

En del gillar inte att svettas

Att tänka på överhettningssymptom som hög hjärtfrekvens, svettiga händer och andfåddhet kan också utlösa ångest och panikattacker.

Att svettas är allmänmänskligt, men trots det kan svettandet upplevas som ofräscht av många.

Okontrollerade svettningar i värmen kan skapa ångest hos många. Rädslan för att inte svettas kan göra att individen isolerar sig från andra människor.

Irritation och aggression under sommaren

Vädret påverkar vårt humör, temperament, beteende, handlingar och synsätt. Vädret kan även påverka människors personlighet.

Medan milda varma temperaturer kan vara behagliga kan extrem hetta få människor att bli aggressiva.

Enligt en studie publicerad i en artikel i “The Association for Psychological Science” framkommer det att det är mer sannolikt att människor blir irriterade och beter sig aggressivt, eller till och med våldsamt, när de utsätts för överdriven värme. 

Studiet i “The Association for Psychological Science” kom också fram till slutsatsen att i regioner med större fattigdom, utanförskap, segregation och social utsatthet var det vanligare med våldsbrott i varmare städer än i kyligare regioner. 

Värmen kan också få många att tappa tålamodet, bli impulsiva och ta farligare risker.

The Expectations vs. Reality Trap

Alla som har beställt kläder på nätet har nog upplevt att det perfekta plagget på bilden ser fantastiskt ut. När vi föreställer oss hur vi kommer att se ut i kläderna vi ser på en webbshop, ser vi fantastiska ut i vår fantasi.

Och så klickar vi på “genomför beställning”.

Men när vi väl får hem de beställda kläderna och provar dem hemma – kommer besvikelsen.

Vi ser inte alls ut som vi hade föreställt oss.

Sätt på returetiketten och returnera kläderna direkt.

På samma sätt som när vi beställer varor online har vi höga/orealistiska förväntningar på hur sommaren bör bli. Tyvärr kan våra utopiska förväntningar om sommaren leda oss rakt in i The Expectations vs. Reality Trap.

Att sova ut och vila ingår inte i våra sommarförväntningar, utan en perfekt sommarsemester ska fyllas med massor av (sociala-) aktiviteter och festande.

Förväntningar vs. verklighet

Förväntningar är den djupa tron att någonting som vi vill kommer definitivt att hända. När vi förväntar oss någonting, ställer vi in oss på att få våra förväntningar ska bli uppfyllda.

Att ha förväntningar, förhoppningar och visioner ger oss anledning till att vakna på morgonen. Vi ska därmed ha förväntningar på oss själva, på situationer och på människor.

Men när våra förväntningar inte uppfylls som vi hade tänkt oss kan vi få känslor av besvikelse, frustration och till och med ilska.

Här är några vanliga tecken på att du kan ha orealistiska-förväntningar:

  • Att förutse ett visst resultat.
  • Att ha en bild i ditt sinne av hur saker kommer att utvecklas.
  • Att försöka kontrollera processen.
  • Att försöka kontrollera människor.
  • Att ha en fast idé om vad du vill ha eller behöver från en situation.
  • Att bli irriterad/arg när du inte får din vilja fram.

Den idealiserade bilden kan vara förfalskad

Det är lätt att fastna i en förväntningsfälla när det gäller sommaren. Under hösten och vintern skapar vi ofta en idealiserad bild av hur vår sommar kommer att bli.

Vi tänker att vi kommer att vara 8 kilo lättare, få fräscht solbränna, ligga på en underbar strand i Spanien och njuta av smaskig bubbel.

Men när sommaren väl dyker upp, inser vi att vi inte har gått ner i vikt som vi hoppades, försöket att bli brun har resulterat i att vi blivit tomatröda och huden har blivit irriterad och vi har fått soleksem.

Och den dyra resan vi bokade uppfyller inte alls våra förväntningar.

Flyget kan vara försenat, maten på hotellet kanske inte är så bra som vi hade tänkt oss, och sängen på rummet kan vara obekväm och störa vår sömn under hela resan.

Förväntningar kan verkligen blinda oss till den grad att vi inte ser verkligheten som den är.

När våra förväntningar överträffar verkligheten, tenderar vi att inte uppskatta det vi redan har. Istället finner vi oss själva i att förvänta oss mer och jämföra det vi har med vad vi skulle kunna ha.

Fear of missing out (FOMO)

Jag har tidigare skrivit om Fear of missing out, vilket enklast betyder att känner att vi måste “hänga med”.

När solen skiner kanske känner du dig så trött att du vill bara ta en tupplur mitt på dagen, men samtidigt tänker du på vad grannen gör i den stunden.

Grannen kanske har picknick vid havet eller har hyrt en båt, medan du planerar på att sova.

Hallå liksom tråkmåns.

FOMO gör att du trots tröttheten och din kropps uppmaning på att vila, reser dig upp, packar picknick åt barnen, sätter dig i bilen och åker iväg.

Personligen tycker jag att en av de största anledningarna till psykisk ohälsa är den ständiga jämförelsen med andra.

Att ha livsmål för vår egen utveckling är nödvändigt för ett meningsfullt liv, men att ständigt sträva efter att få det som andra har, utan att uppskatta det vi själva har, för oss rakt in i mentala påfrestningar.

Lyssna därmed på mig och försök att inte vara en FOMO.

Var istället en “IDC I IMO” (I Dont Care If I Miss Out).

IDC I IMO har jag kommit på själv. Så varsågod låna den.

Slutord

Bästa läsare. Jag får inget betalt för att skriva mina inlägg. Mitt enda mål med bloggen är att uppmärksamma psykisk ohälsa i vardagen och hjälpa folk därute att förstå sina känslor, beteenden, tankar och handlingar.

Genom att uppmärksamma psykisk (o) hälsa är min förhoppning att vi hittat strategier för att hjälpa så många som möjligt.

Du som besöker bloggen ofta, dela gärna inläggen i sociala medier och/eller be vänner att besöka frokenazita.com.

Så länge jag vet att jag har läsare som får nytta av mina inlägg fortsätter jag skriva och dela med mig.

Psykisk ohälsa uppstår i vardagen och därmed behöver fler läsa om vardagens psykologi.

Genom att dela artiklarna med dina kontakter, hjälper vi tillsammans fler att lära sig psykologi på ett enklare sätt och kanske kan vi få våra släktingar, vänner och bekanta att söka professionell hjälp i god tid.

Statistiken över antalet självmord i Sverige för år 2022 är skrämmande hög. Jag fick magknip när jag läste den dystra rapporten.

Vi måste tillsammans hjälpas åt att hjälpa varandra.

Och du …

Vi kan inte bara vänta på att politiker på ett magiskt sätt löser alla problemen i världen.

Genom omtanke, kärlek, respekt och förståelse för andra, kan vi bli den positiva förändringen vi vill se i vår värld.

Spara därmed inte på uppmuntrande och kärleksfulla ord och fraser.

Visa de människorna i din omedelbara närhet att de är viktiga och att de spelar roll.

En kram, några varma ord och en fin gest kostar ingenting, men kan göra en annan person gladare.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Vem styr världen egentligen?

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Vi pratar inte könsroller

Jag går in i caféet som ligger runt hörnet på torget för att köpa en kopp kaffe att ta med.

Caféet är fullt med folk och snabbt upptäcker jag att samtliga gäster är män. Inga barn, inga kvinnor – bara män!

Jag tittar runt för att se om det finns någon kvinna som fikar där, men ser ingen.

Jag går fram till kassan och plingar på ringklockan. Och Voilà – där dyker en kvinna upp som ska hjälpa mig med att köpa kaffe.

Pusta ut Azita! Allt är i sin ordning. Den enda kvinnan på caféet (ägaren?) var i köket och förberedde mackorna.

Det är precis som det borde vara.

Traditionsenligt.

På väg tillbaka går jag förbi en familjrestaurang som finns inne i gallerian och smygtittar i den. Där råder det motsatta. Många kvinnor och barn och någon enstaka pappa. Också här är allt som det ska.

Traditionsenligt.

På eftermiddagen bestämmer jag mig för att träna överkropp på gymmet. Förra året vid den här tiden kom jag upp till 90kg i marklyft – gamla goda tider.

Nuförtiden smyger jag in på gymmet och stressar med att träna ett pass. Snabbt får det gå.

Jag har tajmat så jag går till gymmet när min sambo kör sitt pass. Känns tryggare att vara med en man när man ska träna.

Inne i gymmet går jag till kvinnorummet. Här kan jag träna ifred. Slitna maskiner och för lite tunga hantlar, men det får duga.

Att veta att sambon är i närheten (utanför kvinnorummet) gör att klumpen i magen känns mindre obehaglig.

Between the sets tittar jag runt i kvinnorummet och den stora texten på väggen fångar min uppmärksamhet:

“WHO RUN THE WORLD? – GIRLS“.

Analytisk som jag är tänker jag: “Hur run:er girls världen från ett litet rum ni har skapat åt dem på ert gym?”.

Ska de bygga muskler i smyg i ett avskilt rum och inbilla sig om att det är kvinnorna som styr världen?

Nope. Kvinnor styr inte ett skit (ursäkta språket).

Vi styr inte, vi blir styrda.

Tycker du jag överdriver? Titta på lönestatistiken mellan män och kvinnor som utför samma arbete.

Och nu när du ska titta på lönestatistiken mellan könen, kolla också upp hur hög/låg status kvinnodominerade jobben har.

Tycker du att det inte stämmer att kvinnor blir styrda?

Testa att träna i sport BH och korta shorts på vissa träningsanläggningar. Blir du inte tafsad på, kommer de att glo sönder dig.

Och en och annan man som smygfilmar och smygfotar när man vänder blicken.

Vad de sedan kommer att göra med filmer och bilder vet jag inte.

Vill inte ens tänka på det.

Social kontroll och makt

Om social kontroll har jag skrivit flera blogginlägg om så jag ska bara förklara det kort här.

Människor utövar kontroll på varandra på många olika sätt. Vi har våra lagar, normer och regler för hur samhället ska fungera.

Utan tydliga direktiv skulle inte civilisationen fungera och utan regler blir vi förvirrade då vi inte vet vad som är tillåtet och vad som är förbjudet.

Vi kontrollerar och kontrolleras genom konformitet (likformighet).

Vi påverkas av gruppens normer och gör allt för att inte avvika från de rådande förväntningarna.

Som kvinna badar du i bikini på sommaren i Sverige, men åker du till Saudiarabien kommer du behöva anpassa dig till klädkoden som råder där.

Anpassningen kan ske antingen genom att polisen ber dig att klä dig mer, eller att du känner dig så obekväm att du självmant väljer att täcka allt som går att täcka.

Max Weber om makt

Den ständiga viljan att kontrollera kvinnors kroppar, deras psyke och sexualitet har börjat gå mig på nerverna.

Vad vill man uppnå liksom?

En önskan om makt och att känna sig mäktig?

Jag har tidigare skrivit om vad makt innebär och använt begreppet i olika sammanhang.

Här ska jag utgå från sociologen Max Webers definition av makt för att sedan försöka förstå samhällets makthierarki med kvinnorna längst ner i skalan.

Definitionen:

Weber skriver följande definition om makt:

Möjligheten för en eller flera personer att genomdriva sin egen vilja i en viss aktivitet även om andra som är delaktiga i samma aktivitet gör motstånd mot detta.

(hämtad ur Gerth & Mills, 1948)

Förenklad innebär Webers definition om makt att man gör som man vill även om andra skulle motsätta sig detta.

Weber har djupgående teorier om samhällets struktur och funktion, men här tar jag bara delar av hans teorier för att analysera kvinnors utsatthet i samhället.

Enligt Weber finns det tre typer av makt

1. Traditionell makt

Makten att kontrollera genom tradition och sedvanor med retoriken: “Det har alltid varit såhär”.

Ett exempel på traditionell makt är att kvinnor ska lyda män. Kvinnans plats är i köket och hennes lott i livet är att sköta om hemmet och servera sin familj.

2. Karismatisk makt

Karismatisk makt utövas genom att vi självmant följer en ledare. Karisma är enligt Weber ett personlighetsdrag.

Den charmige ledaren som med sina övertygelser kan få oss att göra det mesta för honom/henne.

3. Rationell/legal makt

Makten som behövs för att samhället ska hålla samman och strukturen ska fungera. Exempel på rationell makt är lagar, regler och regelverk i ett samhälle.

Andra typer av makt

Sedan finns det andra sorters makt (inflytande) så som att bestämma över vilka frågor som ska komma upp på dagordningen som media besitter, men jag ska inte gå in på den sortens makt.

Sociologi + Socialpsykologi

När det gäller psykiskt och fysiskt våld mot kvinnor tycker jag att det handlar om traditionell makt.

Utifrån ett evolutionspsykologiskt perspektiv kan traditionell makt förklaras som att män och kvinnors olika roller hjälpte arten med dess överlevnad.

Mannen var ute och jagade och kvinnan tog hand om barnen. Enklast innebär detta att män av tradition är vana vid att vara “jägare” och förväntar sig att kvinnor ska ha rollen som “vårdare”.

Som tur är, lever vi idag i en modern civilisation där de flesta yrken kan utövas av båda könen.

Däremot är det samhällets förväntningar och (o-) vanor vi behöver ändra och bryta.

Jag skriver om förväntningen (vanan/uppfattningen) att kvinnor inte ska vara i vägen för män.

En anledning till varför män tar till hot och våld mot kvinnor kan bero på att maktbalansen i det moderna samhället har aningen rubbats och våldsamma män vill med hjälp av fysiskt våld “jämna ut” maktbalansen:

Gör som jag säger så far ingen illa ut.

Men om du inte lyder, kommer jag ta till fysiskt våld.

För fysiskt sätt är jag starkare än dig.

En kan inte göra allt …

Det kommer perioder där jag vill lägga ner bloggandet, men samtidigt märker jag att mina texter gör och har gjort skillnad.

Trots att jag sällan får Cred för mitt arbete får jag min belöning när jag märker att de som kan göra skillnad läser mina inlägg.

Alla kan bidra till en bättre värld på sitt sätt, bara vi gör det autentiskt och från hjärtat.

Men

Jag har velat vara förändringen jag vill se i världen, men börjat på sistone känna att jag kanske inte orkar länge till.

Hur länge orkar en individ kämpa ensam?

Det senaste halvåret har jag haft en del svårigheter tack vare destruktiva/infekterade strukturer.

En och annan har hjälpt till, men jag har inte fått tillbaka ens en bråkdel av min själ som jag har lämnat ut därute.

Och min Vision-bubbla?

-Den är på väg att spricka sönder.

Vill du vara med att skapa ett bättre samhälle, får du faktiskt skynda dig lite.

Källa teori delen: Anthony Giddens

Foto: Unsplash

0 kommentarer