Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Tagg:

Azitas dikter

Dikter

Hon lurar med ett leende

av Azita Miakhel November 23, 2025
1 minuter läs

Du är hög på sex, kokain och makt,
pengar är din religion
och kvinnor dina slavar.
De ska böja sina huvuden,
för annars stjäl du deras drömmar.

Du tar och tar
energi, kroppar, öden
och du väljer dina byten
bland dem som fortfarande tror gott om världen.

Men hon där…
hon är inget att leka med.
Jag såg i hennes ögon
de var tomma,
en blick kall som minusgrader,
utan en gnutta empati
i hennes mammahjärta.

Hon drar i snöret
och du snurrar som en viljelös marionett.
Hon nöjer sig inte med ett litet hugg i ryggen på mig,
hon vill se mig falla,
hon vill höra mina sista andetag.

Hon säger hoppa,
du hoppar.
Hon viskar lögner,
du bär dem vidare som heliga psalmer.
Hon kräver att du släcker allt hopp
jag byggt med min själ,
och du tvekar inte ens.

Men när ska ni sluta?
Snälla… be henne sluta.
Och du också.
Det som en gång brann av passion
är bara aska nu,
en pytteliten glöd som knappt vågar leva.

Men era hajar kan vara lugna,
jag har redan lämnat er värld.
Jag ber bara,
snälla… snälla…
be henne sluta.

November 23, 2025 0 kommentarer
Dikter

Alla vet

av Azita Miakhel July 18, 2025
1 minuter läs

De samlade sig kring bord av guld,
med händer vita av tvättad skuld.

Blodet flöt, men bara där långt borta,
där inga valutor sjunker,
där inga kontrakt går förlorade.

De sa:
”Tystnad kostar mindre än sanning.
Mindre än liv.”

Och världen teg.
Blundade för barnens kroppar,
för ögon som bar döden innan andetagen tog slut.

Vi ser.
Vi hör.
Vi vet.

Men våra tungor är bundna av silver,
våra händer kedjade vid handeln.

En dag, när femtio vintrar bleknat,
ska de resa statyer,
skulden ska skrivas i böcker,
och de ska säga:
”Vi visste inte.”

Men vi vet.
Vi har alltid vetat.
Vi bara valde att inte agera.


Foto: Unsplash.com

July 18, 2025 0 kommentarer
Dikter

För att ingen skulle se mig

av Azita Miakhel May 25, 2025
1 minuter läs

Göm dig,
bakom trädet där skuggorna djupnar,
eller inne i ditt hus där ingen ser.
Kom inte ut.
Vänd inte blicken.


Ser du gruset där på marken?
Kryp under det,
bli stilla som jord,
och tyst som glömd sanning.
Om du gör ljud, hör de dig.
Om du talar, blottas mina lögner.
Om du viskar, väcker du deras frågor.


Jag sa att du var farlig.
Jag målade dig med penseln de älskar att hata.
Jag raderade dina nyanser med flit,
för en enkel fiende är lättare att använda.
Men om du syns,
börjar de undra.


Varför gömde jag dig?


Mina vänner viskade till sina,
de viskade vidare –
ett nät av ord över staden.
Och nu vill du träda fram?


Snälla,
gå tillbaka till skuggan.
Låt mitt svek vila ostört.

May 25, 2025 0 kommentarer
Dikter

Vill du bli sedd? Håll käften

av Azita Miakhel April 8, 2025
1 minuter läs

Åh, alla ljuva drömmar
att få komma in, hjälpa till, vara en del.
Men så dök du upp –
krossade varje tanke, varje hopp.
Varför? Varför tog du ifrån mig det som var mitt?

Azita, Azita,
du tar allt så personligt.
Du är inte bortprioriterad,
det är bara mina vänner som måste få först.

Den som visar mig kärlek i det offentliga,
ibland med en – oftast tre – rosor.
Den som hyllar mina framgångar,
som dyrkar marken jag går på.

Den som är vaken hela natten,
väntar på mina meddelanden.
Den jag kan styra med en viskning,
så jag kan fortsätta min resa.

Och jag gillar dom riktigt unga.

Men du –
du är jobbig.
Du är inte följsam.
Du vägrar lyda.
Du vägrar passa in i min box.

Du tror att du är stark, att du är smart.
Men jag är starkare. Mäktigare.
Jag får alla att göra som jag vill.

Vill du bli sedd?
Sluta med attityden.
Lägg dig i min säng,
håll gärna käften.
Du är ingenting utan mig.

Säger jag ja – blir det ja.
Säger jag nej – lyder alla.
Ger jag tillstånd – får de andas.
Uppmanar jag dö –
lägger de sig på marken.

Jag vill ha den kvinnan, den andra och alla dom.

Bara dom säger att jag är deras starke ledare.
Men de får sätta munkavel på sig själva,
och aldrig möta min blick.

Du må vara smart. Du må ha visioner.
Men tyvärr –
jag vill ha mina marionettdockor.

April 8, 2025 0 kommentarer
Dikter

Spelet

av Azita Miakhel February 11, 2025
1 minuter läs

Han kysser ömt,

hans blick borrar sig in i din själ,
han ler stort,
som om din närvaro var allt han behövde.

Du låter dig förföras,
ger upp allt motstånd,
säger ja
och tystar logikens varningar.

Han viskar att du är älskad,
kallar dig sin,
men när du vänder bort blicken
hugger han kniven i din rygg.

Kärleken smulas till hat,
hatet brinner till avsky,
avskyn blir kalla blockeringar,
här, där och överallt.

Han ger andra vackra ord,
skänker sin bästa sida till dem som gång på gång skär honom,
men dig –
dig kallar han idiot.

Han stämplar dig som nattfjäril,
ignorerar din kärlek,
medan han lyfter andra till skyarna.
Han ger sitt hjärta till dem som sliter det i stycken,
men hämnas deras svek
genom att hugga dig djupare.

Du trodde kärleken räckte,
att du var nog,
men du kan inte spelet.
Och den som inte spelar fult
får ingen plats i hans värld.

February 11, 2025 0 kommentarer
Dikter

Kostar du något?

av Azita Miakhel December 26, 2024
1 minuter läs

Glänsande skal.
Drömmar säljs i snygga förpackningar.
Marknaden talar med hög röst:
Köp och sälj, det är livets tröst.

De rika bygger palats av människors svett,
men på golvet viskar en hemlighet.

De som jobbar dag in och dag ut,
för att tillgodose de förmögnas behov.

Är det systemet, eller egoism?
En värld där allt är till salu.
Allt kan köpas.
Människor är varor,
varor älskas,
själar dör kalla.

Krav, krav och krav.
En hand sträcks ut,
en annan tar.
Allting mäts,
och allt vägs.

Hur mycket kostar det?
Människor utnyttjas.
Den enes drömmar går sönder,
för att en annan ska bli rik.

De vill köpa sig tid.
Vi säljer vår kraft.

Frihet kostar skjortan,
och endast få har råd.
Vad kostar ett liv?
En summa på papper?
Eller någonting större,
som inte kan köpas för pengar?

Replik från kapitalisten

Och att jag har mer än dig?
Att jag har råd att köpa såna som dig?
Var glad att du har ett jobb,
mitt företag ger dig ditt bröd.

Du pratar om frihet,
men jag bad aldrig om att bli rik.
Jag valde inte mitt namn,
inte heller skolan jag gick i.

Är det avundsjuka som bränner i dig,
när du ser mitt palats i ljusets sken?
Är det därför du hatar
att jag aldrig behöver tänka på priset?

Ja, jag kan renovera ett lyxkök,
kan köpa tid, 

köpa drömmar.
Så jobba nu, bara lite hårdare
och sluta klaga på att du fryser.

December 26, 2024 0 kommentarer
Dikter

Vad är hoppet värt

av Azita Miakhel December 1, 2024
0 minuter läs

Höll ett ljus i handen,
lågan så svag,
den flämtade i vinden,
i nattens kalla drag.

Jag trodde på universum,
och på ljusnande dagar,
men det dunkla stannade,
och tiden rusade iväg.

Drömmarna byggde en bro,
som slott i luften,
men med varje steg jag tog
rasade den sönder.

En sten jag höll i handen
kändes tungt som bly,
en fjäder på axeln
känns bastant som en last.

Så jag lägger ner ljuset,
låter vinden ta flamman.
Det som en gång var jag
kan ingen förstå.

Jag ger upp,
släpper taget,
för vad är hoppet värt
om inget blir rätt?


Foto: Unspalsh.com

December 1, 2024 0 kommentarer
Dikter

Jag visste vad en marionett var

av Azita Miakhel October 16, 2024
1 minuter läs

Inuti mörka rum,
osynliga band,
rör sig min frihet,
i någon annans hand.

Varje steg jag tar,
varje ord jag ger,
är bara en spegelbild
av någon annans begär.

Jag visste vad en marionett var,
men nu är jag en.
Trådarna dras åt alla håll,
min egen vilja bortblåst,
försvunnen som vind.

Jag följer,
jag lyder,
men ändå vill de ha mer.
Varje beslut som fattas,
lämnar alltid fler kvar.

Drömmarna bleknar,
visionerna försvinner,
min vilja löses upp,
medan andra styr
mitt livs fallande kurs.

Men djupt där inne brinner ännu en låga,
ett mod som väntar på att vakna.

Kroppen må kontrolleras,
styrd av hårda kedjor,
men hur ska ni nå min själ?

Själen som vandrar genom
nattens drömmar,
den som gömmer sig
i varje tystnad?

Ni kan hålla tillbaka mina steg,
dämpa min röst,
men själen svävar fritt,
genom stormar,
bortom era gränser,
fängelser och murar.

Försök hålla fast min kropp,
men hur ska ni kontrollera det som aldrig syns?

Hur ska ni fånga det som dansar
i hjärtats rytm och ljusets rand,
för alltid obundet,
för alltid fritt?

October 16, 2024 0 kommentarer
Dikter

Min älskade box

av Azita Miakhel September 6, 2024
1 minuter läs

Längtan, åh den eviga längtan,
avsaknaden av längtan.

En dröm som uppfylldes,
en önskan som infriades,
en tanke omöjlig, blev möjlig.

Ett nej blev ett ja,
ett ja blev magi,
magin gav liv åt det döda,
det mörka.

Mina händer varma,
själen likaså,
ångesten borta,
en glimt av ljus.

Är det så lycka känns?
Är det så det är att vara levande?
Är jag i dvala, eller är det människors vardag?

Kan en liten jag uppleva lycka?
Har jag betalat klart för alla livets synder?
Är lidandet slut nu?

En puss på kinden,
en varm famn,
en stund av trygghet.

Åh, så skönt med ett ankare,
som håller mig uppe, så jag inte faller.

Ja ja,
jag vet att inget kommer gratis,
inte heller är stunden för evigt.

Känslor som berg och dalbanor,
där ena sekunden är lovord,
och i nästa finns man inte till.

Boxen?

Boxen gick jag självmant in i.
Nej, inget tvång.

Håll den bara hårt,
så att alla skakningar inte krossar mina händer,
ben, själ och ande.

Krama om boxen,
lägg en filt över den,
håll den nära kroppen,
så jag åtminstone slipper frysa.

September 6, 2024 0 kommentarer
Dikter

Evighetens labyrint

av Azita Miakhel August 27, 2024
0 minuter läs

Runt, runt i en cirkel,
går du, springer,
men aldrig kommer fram.

Trampar mjukt, trampar hårt,
trampas sönder,
men står kvar på samma fläck.

En kastar vatten, en kastar mat,
en slänger brödsmulor, en annan rättsstat.

En stänger dörren, en annan hela dig,
en ifrågasätter dina intentioner,
en annan din själ.

Höger fot fram, vänster fot fram,
båda händer på marken,
kryper du steg för steg,
som en viskning från en dold domän.

Genomskinlig är ringen,
ut kan du titta,
bortom horisonten,
med önskan om ett gnutta hopp.

Foto: Unsplash.com

August 27, 2024 0 kommentarer
  • 1
  • 2

Nya Inlägg

  • Din box är inte min
  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen
  • Skugga eller Skepnad
  • Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Din box är inte min

May 1, 2026

Skugga eller Skepnad

March 21, 2026

In eller ut?

December 16, 2025