Medan andra målar upp en bild av ett Sverige i fritt fall – där kriminaliteten sägs ha tagit över och invandringen får skulden – är det något annat som oroar mig på riktigt.
Det är att mörka krafter steg för steg leder oss mot ett auktoritärt system. Ett system som hotar våra rättigheter och som, när vi väl klivit över gränsen, kan vara mycket svårt att återvända från.
Jag har tidigare frågat mig själv – och er – hur vi hamnade här. Vad var det som hände? Hur kunde Sverigedemokraterna få så stort inflytande? Och varför ser vi på medan demokratins grundpelare monteras ner, bit för bit.
Svaret är enkelt och samtidigt skrämmande: inget hände över en natt. Mörka idéer smög sig in i våra institutioner, i medierna, i människors vardag – och började långsamt påverka hur vi ser på varandra.
Och det kommer inte att sluta här. Tro mig – deras mål är ett kallare Sverige, mer likt en amerikansk högernationalism, med drag av kontroll och intolerans.
Så hur stoppar vi den utvecklingen?
Vi gör det genom att vara en motkraft.
I ett samhälle där debattklimatet hårdnar, där klyftor växer och människor ställs mot varandra, behövs vi som tror på gemenskap, respekt och medmänsklighet mer än någonsin.
Och därför vill jag prata om något många kanske inte tänker på som politiskt viktigt: kyrkovalet.
En kamp om värderingar – inte bara om tro
Kyrkovalet avfärdas ofta som irrelevant. “Det rör ju bara kyrkan”, får man höra. Men det kunde inte vara mer fel. Svenska kyrkan är en av Sveriges största folkrörelser, med miljontals medlemmar. Det är en stor arbetsgivare, men framför allt en aktör som varje dag gör skillnad i människors liv – genom diakoni, sociala insatser, och närvaro i både glädje och sorg.
För oss socialdemokrater har det alltid varit självklart att stå upp för en öppen, demokratisk och inkluderande folkkyrka. En kyrka för alla, inte bara för några få. En kyrka som vilar på solidaritet, medmänsklighet och respekt för varje människas lika värde.
Men det finns krafter som vill något helt annat.
Högerextrema grupper försöker ta sig in i kyrkans beslutande organ. Deras mål? Att göra kyrkan till ett verktyg för sin nationalistiska agenda. De vill vrida kyrkan bort från öppenhet, bort från mångfald … bort från kärleken till nästan.
Det här sker inte med stora rubriker. Det sker tyst, strategiskt – genom att placera sina kandidater i kyrkofullmäktige, stiftsstyrelser och kyrkomötet. Och det händer när vi andra stannar hemma och inte röstar.
Det handlar om mycket mer än tro
Kyrkovalet må verka smalt, men det handlar om våra värderingar. Om hur vi vill att samhället ska se ut. Om vilket budskap vi sänder till våra barn. Och det handlar om att skydda en institution som varje dag arbetar för att stötta barn, äldre, sjuka, ensamstående och nyanlända.
Kyrkan är, eller kan vara, ett hem för alla. Men om högerextrema krafter får inflytande kommer de göra skillnad på människor, även i Guds hus.
Vi formas av grupper och grupper formar samhället
Socialpsykologin lär oss att vi människor söker gemenskap. Vi vill känna tillhörighet, bli sedda och förstå vilka vi är. Institutioner som Svenska kyrkan erbjuder inte bara tro – de erbjuder sammanhang. Just därför blir de också måltavlor i tider av kris.
När människor känner oro eller upplever samhällsförändringar som hotfulla, ökar risken att vi söker oss till grupper med enkla svar och starka gränser. Det är precis där auktoritära krafter kliver in med löften om kontroll, hierarki och stabilitet.
Det är inte en slump att dessa krafter nu riktar sig mot kyrkan. De vet vilken makt den har. De vet att kyrkan bär värderingar och de vill byta ut dem.
Kyrkan som verktyg eller värdebärare?
Högerextrema vill ha en kyrka där jämställdhet ses som ett hot, där unga kvinnor uppmanas till underkastelse snarare än självständighet, och där tradition används som mur i stället för bro. Där “vi och de” ersätter det kristna budskapet om alla människors lika värde.
Det handlar inte om religion i första hand. Det handlar om vilken moral som får dominera samhället. Och den moralen har vi redan sett prov på. Vi vet vart den leder.
Därför måste vi rösta och engagera oss
Vi – troende eller ej – måste gå till valurnorna. Vi måste säkerställa att kyrkan fortsätter vara en solidarisk plats. En plats där kristna värderingar betyder medmänsklighet, inte kontroll. Öppenhet, inte främlingsfientlighet. Kärlek, inte hat.
Att rösta i kyrkovalet är att försvara demokratin, även där vi kanske minst anar att den hotas.
Det är att visa att vi inte tänker backa. Inte där. Inte någonstans.
Fotokälla: Unspalsh.com
* Till denna text har AI text-verktyg används för att korrigera textens grammatik och stavning