Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Tagg:

Azitasblogg

PsykologiSamhällskunskapSociologi

Utøya 22 juli 2011- Psykologin bakom hat

av Azita Miakhel July 22, 2023
7 minuter läs

Den 22 juli 2011 inträffade en bilbombsexplosion på Grubbegata i Oslo, följt av skottlossning mot ungdomar och vuxna på Utøya cirka två timmar senare.

Totalt omkom åtta personer i explosionen och 69 människor dödades i skjutningarna på ön. 

Terroristen var en norsk högerextrem som gav sig själv rätten att släcka så många liv.

Varför?

Därför att han var fylld av hat på grund av sina rasistiska/nazistiska/fascistiska övertygelser. 

Jag väljer medvetet att inte nämna terroristen vid namn då jag vägrar ge honom uppmärksamhet på nätet genom en tagg i min blogg. 

Hat är roten till många konflikter

Hat är roten till många konflikter människor emellan som har gett/ger förödande konsekvenser.

Här ska jag kort förklara utifrån olika psykologiska perspektiv hur hat skapas och vad hat livnär sig på.

Det är inte möjligt att förstå hela bakgrunden till varför en del individer handlar som de gör, men när vi vet de generella orsakerna, kanske kan vi förebygga att oskyldiga människor skadas.

Att ansvara för och återuppta kontrollen över egna känslor kan för en del människor vara svårt – i stället riktar de sina aggressioner utåt: 

Mot någon annan. Mot några andra. 

De hittar syndabockar för att skuldbelägga ega misslyckanden på.

De skadar andra för att tillfälligt dämpa egen ångest och få lindring inombords.

Vad är hat?

Hat är en stark negativ känsla som kan riktas mot individer, grupper eller idéer och kan ha allvarliga konsekvenser för både enskilda personer och samhället som helhet.

För att förstå varför hat uppstår måste man studera hatet utifrån flera olika psykologiska perspektiv.

Här väljer jag tre psykologiska teorier för att förklara varför människor hatar:

Det kognitiva perspektivet, det psykodynamiska perspektivet och socialinlärningsteorin.

Det kognitiva synsättet

Kognition handlar om hur vi tänker, tolkar, uppfattar och bearbetar sinnesintryck och information. 

För att lättare kunna sortera sinnesintrycken är vi som människor tvungna att gruppera händelser, situationer och människor och lägga in dessa i olika fack. 

Inom det kognitiva perspektivet kallas denna processen för kategorisering.

Våra erfarenheter skapar kognitiva scheman (små lådor i den mentala strukturen i hjärnan) i vårt tänkande och inne i de kognitiva scheman skapas det kategorier.

Kategorier kan vara människor, fåglar, bestick etc.

Kategorierna hjälper oss att sortera bland alla sinnesintryck och är nödvändiga för att vi ska förstå vår omvärld, men när vi lägger för mycket fokus på att kategorisera, uppstår det fördomar, generaliseringar och ett vi-och-dom tänkande.

När kategorier blir fördomar

Fördomar förklaras inom socialpsykologin och det kognitiva perspektivet som en felaktig och fastlåst förutfattad mening om en individ eller grupp av individer.

Fördomar är våra förutfattade åsikter om människor utifrån deras ras, social status, kön, etnicitet och klass.

Det är också att vi bildar oss en uppfattning om en person utifrån personens grupptillhörighet.

Negativa kognitiva mönster som generaliseringar, kategoriseringar och stereotyper kan bidra till bildandet av hat. 

När människor kategoriserar andra som en del av en grupp (t.ex. etnisk, religiös eller ideologisk) och sedan generaliserar negativa egenskaper till hela gruppen, kan det leda till att hat riktas mot gruppen som helhet.

Psykodynamiskt perspektiv på hat

Hat har sina rötter i aggressionsdriften och visar sig genom försvarsmekanismen förskjutning.

I den undermedvetna delen av oss lagras det detets drifter.

Aggressionsdriften är ett exempel på en drift som alla människor har inom sig.

Aggressionsdriften vill gärna göra sig påmind då och då, men vi envisas med att förneka den för att skydda den medvetna delen av oss. 

När någon gör oss arg, frustrerad eller ursinnig, vill aggressionsdriften klappa till personen (impulsen), MEN jaget talar om för aggressionsimpulsen att tänka på konsekvenserna och låta bli att slåss. 

När ilskan inte riktas mot det “riktiga objektet” händer det istället att vi tar med oss ilskan och tar ut den på någon annan oskyldig. 

Personer som är fientliga och hatiska bär inom sig stora mängder aggressivitet.

Dessa individer saknar balans mellan detets begär, jagets konsekvenstänk och överjagets etik och moral.

Ibland vet de – och oftast vet de inte att de egentligen är arga för saker de inte kunde kontrollera som barn, utan tror att det är andra människor som är problemet. 

Ilskan vill ut och där finns det olika vägar att ta.

En del väljer att förskjuta ilskan genom att ta uppmärksamheten från känslan som har skapat aggressionen då det kan vara jobbig att hantera den – och istället riktar den mot andra människor eller objekt. 

Att hata en grupp blir ett sätt att leva ut sin aggression och överleva trots sin ilska. 

Ett exempel:

Ett barn som växer upp med verbala och fysiska kränkningar och som saknar snälla/stabila förebilder, tränger bort aggressionen om kränkningarna till det undermedvetna och börjar förskjuta sin ilska genom att trycka ner, hata, skada och kränka andra människor.

Varför aggressionsimpulsen trängs undan till det undermedvetna kan förklaras med att barnet känner ambivalens till föräldern som kränker.

Å ena sidan känner barnet kärlek till föräldern som kränker men samtidigt känner barnet aggression då föräldern gör barnet illa. 

Att hata föräldern kan skapa ännu svårare känslor hos barnet och av den anledningen bortträngs aggressionsdriftens önskan till det undermedvetna och istället skapas det hos barnet olika försvarsmekanismer som ska täcka de riktiga impulserna och önskningarna.

Analyserar vi hat, handlar det om försvarsmekanismen förskjutning (som jag skrev ovan).

I ilskan finns det mycket överskottsenergi som vill ut.

Denna sortens energi är dock tillfälligt och kommer efter ett tag att mattas av och omvandlas till depression. 

Social inlärning

Enlig socialinlärningsteori kan hat också läras genom social interaktion och observation. 

Om en person växer upp i en miljö där hat och fördomar är vanliga, kan de internalisera dessa värderingar och beteenden och sedan sprida dem vidare till andra. 

Social inlärningsteorier betonar vikten av förebilder och omgivningens påverkan på hur människor formar sina attityder och beteenden.

Gruppidentitet

Människor har ett grundläggande behov av att identifiera sig med olika sociala grupper.

Gruppidentiteter kan bli mycket starka då individens behov av att tillhöra en grupp är livsnödvändigt. 

I extrema och destruktiva grupper kan det lättare uppstå masspsykos där gruppmedlemmarna gör allt för att behålla egna övertygelser.

Genom att förminska “dom andra” får individen känslor av falsk betydelse – en slags överlägsenhetskomplex.

Terroristen i Utøya

Utøyaterroristen hade mängder med hat och aggression inom sig sedan barndomen.

De ohanterade konfliktfyllda känslorna inom honom ledde till att han anslöt sig till olika högerextrema grupper och i dessa grupper fick han sitt hat förstärkt då fler än honom avskydde samma ideologier och samma grupper av människor. 

Massmördaren tog ut sin aggression på oskyldiga ungdomar på sommarlägret i Utøya vars enda önskan var att bidra till ett samhälle med ökad välfärd och gemenskap.

Ungdomarna hade samlats där för att umgås, utbyta idéer, lära sig politik och träffa jämnåriga.

De hade ingen aning om att det fanns en man därute som på grund sitt eget självhat skulle mörda dem.

Jag skriver självhat då jag tror innerligen att människor som är kapabla till att döda/skada oskyldiga drivs av ohanterade känslor av egenhat.

Individer som älskar och respekterar sig själva har sällan behov av att skada andra.

Låt oss aldrig glömma

Låt oss aldrig glömma terroristattacken på Utøya den 22 juli 2011.

Om historien har lärt oss någonting så är det att “Vi-och-dom” tänkande leder oss rakt in i förödelser.

Experter inom biologisk psykologi menar att förmågan till empati finns inom människan.

Vi föds med förmågan att knyta an till andra människor och utvecklar empatin som finns inom oss.

Vetenskapsmän har upptäckt “spegelneuroner” (Mirror neurons på engelska) som aktiveras när en människa erfar en känsla eller ser den i någon annan.

Med andra ord: empatin finns i våra gener.

Hat är däremot inlärt!

Etnicitet, ras och rasism

Videon nedan förklarar begreppen ras och rasism mer detaljerade.


Källa: Anlysen utifrån de psykologiska teorierna är min egen.

Foto: Sixteen Miles Out

July 22, 2023 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

När 11 åringar begår självmord

av Azita Miakhel April 23, 2023
7 minuter läs

Här sitter jag med min åttaårige son som pratar högt och ivrigt om sommarlovet och allt han vill göra.

Pojken säger att han (minsann) bara vill besöka de “fina” stränderna i Göteborg på sommaren.

Han ska bada, bada och bada. “Och mamma … kan vi resa bort?” – frågar han vidare.

Jag tänker för mig själv “det måste vara alla föräldrars stora önskan att få se sina barn så här glada och hoppfulla inför framtiden”.

Men för en stund stannar jag upp och fylls av nedstämdhetskänslor. För tyvärr finns det föräldrar därute som sörjer förlusten av sitt barn och kommer aldrig att kunna spendera ännu en sommar ihop med barnet.

Tre av de barnen som aldrig mer får uppleva ett sommarlov är Emil 11 år, Bryna 11 år och Yasmine 14 år.

Barnen som inte längre finns

De senaste dagarna har jag översvämmats av känslor. De intensiva känslorna går inte över så jag tänkte skriva ett blogginlägg med hopp om att lindra den djupa besvikelsen jag upplever över systemet.

Det är inte för att skuldbelägga någon enskild person som jag skriver detta, utan jag vill att vi slutar blunda och öppnar ögonen. Vuxenvärlden måste vakna och inse vad det är som försiggår med samhällets barn.

11 åringar som inte orkade leva

För några veckor sedan läste jag en artikel på Aftonbladet om 11 årige Emil som hösten 2020 tog sitt liv. Jag blev så påverkad av den artikeln att jag förmådde mig inte ens att dela den på sociala medier.

Jag brukar uppmärksamma fall där barn tar/har tagit skada på grund av psykisk ohälsa och delar nyheterna på sociala medier. Artikeln om Emil 11, klarade jag helt enkelt inte av att dela.

Jag kände inte den fina pojken, men ändå upplevde jag en smärta när jag läste om hans livsöde. Tragiskt. Sorgligt. Overkligt. En pojke på 11 år som avslutade sitt liv då han inte orkade leva längre.

När jag började skriva detta blogginlägg Google-sökte jag på “11 åring tog sitt liv” för att hitta intervjun med Emils mamma.

Du kan bara föreställa dig chocken jag fick när Google sökningen hittade ännu en 11-åring på webben. Denna 11-åring begick självmord år 2022. Sökningsrrsultatet förde mig till fallet Bryna.

Bryna hade fått diagnosen ADHD och utreddes för autism. Påfrestningar och frustration för flickan blev för höga när hon började mellanstadiet och märkte att hon hamnade efter sina klasskamrater.

Stressen och pressen i skolan blev ohanterlig för Bryna som kämpade med varje skoldag. Till slut orkade Bryna inte med skolan och blev hemmasittare.

På nyårsdagen 2022 tog 11 åriga Bryna sitt liv.

Statistiken visar på fler barn

Att ett barn hade tagit livet av sig var redan för mycket för mig att smälta. Två självmordsfall blev ännu svårare att begripa. Och tänk om det fanns fler? – tänkte jag.

Motvilligt sökte jag statistik över självmord bland barn. Ja – det var fler barn. Enligt Folkhälsomyndigheten var det 11 barn under 15 år som tog sina liv under 2021.

Svårt att processa informationen.

Jag lider. Jag lider för jag är mamma. Jag lider för jag är lärare. Jag lider för att jag är människa. Och jag tänker: “Hur i helvete hamnade vi här? Varför lät vi det gå såhär långt?”.

Och Yasmine

Måndagen den 17:e april hittades Yasmine 14 år, död på en toalett på Örnässkolan i Luleå.

Dödsorsaken är ännu inte fastställd så jag ska inte spekulera om den, men utifrån Yasmines mammas berättelse mådde Yasmine psykisk dåligt vilket gjorde att hon började andas in torrschampo för att (kanske?) döva sin psykiska smärta.

Yasmines mamma berättar i en intervju med SVT om att dottern blev mobbad i skolan och började använda farliga preparat för att bli hög så hon orkade gå kvar i skolan.

Yasmines bortgång är en fruktansvärd tragedi. En tonårsflicka som inte längre finns och som inte kan planera sommarlovet.

Barn visar psykisk ohälsa tydligt

Vuxna lyckas lättare att dölja psykisk ohälsa. Det händer att någon man känner berättar om ångestproblematik eller depression och man blir förvånad då man inte hade någon aning om att personen mådde dåligt.

Barn däremot visar mycket tydligare när de mår dåligt – det gäller för oss vuxna att vara alerta på signalerna.

  • När det spralliga, alltid glada barnet blir helt plötsligt tyst och försjunken i sig själv, då vill barnet säga att det är något som är fel.
  • När det lugna barnet börjar få vredesutbrott och från ingenstans börjar kasta saker, slåss, skrika och gapa- då signalerar barnet att något är fel.
  • När barnet inte kan sova, eller vaknar flera gånger under natten och sedan är trött och hängig dagen därpå – då kan det vara barnets sätt att säga att något är fel.
  • Om barnet vägrar gå till skolan och hittar på ursäkter för att stanna hemma ännu en dag – då försöker barnet säga att någonting är fel.
  • Om ett barn testar farliga preparat för att bli berusad – kan det vara ett tecken på att något är fel och barnet försöker dämpa sin smärta genom att fly från verkligheten – även om det bara är en kort stunds flykt.

Barn signalerar, men lyssnar vi vuxna på signalerna?

Puberteten påverkar barnets psykiska hälsa

Här skriver jag om adolescensen (puberteten) i hopp om att uppmärksamma vuxna om den kritiska perioden i barns/tonåringens liv.

Om de fysiska förändringarna under puberteten pratas det ofta om, men vi behöver också öka kunskapen om de psykologiska konsekvenserna av puberteten.

Puberteten och psyket

Under den tidigare delen av puberteten kan barn uppleva mentala påfrestningar så som ångest, depression, ätstörningar och antisocialt beteende.

Risken för självskadebeteende ökar under den första perioden av puberteten.

De hormonella förändringarna kan upplevas påfrestande hos ett barn som befinner sig i puberteten, men även sociala sammanhang kan leda till ökad stress och påfrestningar. 

Under puberteten stärks jakten på den egna identiteten. Frågor som: Vem är jag? Vem vill jag vara? Var hör jag hemma? – blir viktigt för barnet att få svar på.

Vid puberteten ökar risken för att falla för grupptryck markant. Önskan om att tillhöra “rätt” grupp blir fundamental för barnet. 

De jämnåriga blir här viktigare än den egna familjen. Att bli mobbad eller utstött från en kompisgrupp kan för en skör tonåring innebära en fråga om liv och död.

Eriksons utvecklingsfaser

Erik Erikson är känd för sin teori om människans åtta åldrar. Jag har en lektion om Erikssons teori på YouTube och har tidigare använt hans teori i flera blogginlägg.

Här ska jag nämna två viktiga utvecklingsfaser som vi behöver öka kunskapen om:

Arbetsflit kontra underlägsenhet 6-12 år

Den här utvecklingsfasen infaller mellan 6-12 års ålder. Skolan blir det centrala punkten i barns liv under den här perioden.

Barn som hänger med i undervisningen och håller samma nivå (ej lägre) med sina jämnåriga, får bra självkänsla och utvecklar arbetsflit.

De barn som är “långsamma” i utvecklingen och hamnar efter sina jämnåriga, börjar få känslor av underlägsenhet, skuld och skam. Dessa barn lär sig att misstro sin egna förmåga och börjar tvivla på sig själva.

För barnet som känner sig underlägsen kan det uppstå motvilja mot att gå till skolan om barnet inte får rätt hjälp med att strukturerar upp vardagen i skolan.

Identitet kontra splittring

Under perioden mellan 13-18 års ålder strävar tonåringen efter sin identitet (som jag skrev om ovan).

Barnet som har utvecklat arbetsflit kan under denna perioden ha bättre känsla av det egna jaget, medan barnet som upplever sig underlägsen kan få en splittrad identitet.

Tonåringen som känner sig splittrad och vet inte riktig var han/hon hör hemma, kan lättare hamna i psykisk ohälsa, självskadebeteende och/eller ta farliga risker (t ex använda alkohol, droger eller annan farlig preparat)

Viktig föreläsning om utvecklingsfaser

Slutsats

Med tanke på hur mycket vi i samhället vet om barns utveckling, är det hemskt tragiskt att vi har så många barn som mår psykiskt dåligt där en del av dessa begår självmord.

Jag tycker att det är bra att vi har utökat psykiaterivården och att staten kämpar vidare med att hjälpa de barn som mår dåligt (genom t ex BUP).

Jag tycker också att vi kan arbeta förebyggande med våra barn och ungdomar så dessa inte alls hamnar i psykisk ohälsa.

Ibland krävs det större insatser att hjälpa barnen, men ibland räcker det med att ge dem uppmärksamhet, kärlek och omtanke.

Barn som får en meningsfull fritid och har människor runtomkring sig som bryr sig om dem, växer upp till mentalt friska individer med stark självkännedom och självkänsla.

Låt målet bli absolut NOLL självmord bland barn!

Må Emil, Bryna och Yasmine vila i frid.

PS: Detta blogginlägg var riktigt tungt att skriva.

Läs också: “Barn och självmord hör inte ihop“


Foto: Michał Parzuchowski

April 23, 2023 0 kommentarer
PsykologiSociologi

Multitaskande tröttar ut hjärnan

av Azita Miakhel January 4, 2023
6 minuter läs

Vi kan känna oss produktiva (duktiga) när vi gör fler saker samtidigt, men vad många inte vet är att multitasking (också kallad för simultankapacitet) ökar vår stressnivå, sänker vår IQ och kan minska vår produktivitet med hela 40 procent!

Forskare menar att multitasking fördröjer utförandet av uppgifter när vi avbryter oss själva och det tar oss 25 procent mer tid att genomföra en uppgift när vi multitaskar.

Har du en smartphone?

Låt oss ta dig som ett exempel. Hur ofta växlar du mellan olika appar i mobilen? Från Facebook till Instagram, från Instagram till TikTok,  från TikTok till Aftonbladet och så tillbaka till Facebook. 

Samtidigt kastar du ett öga på TV:n, zappar mellan olika kanaler för att sedan gå tillbaka till mobiltelefonen och fortsätta processen.

Och allt detta gör du under någon/några minuter bara.

Simultankapacitet eller en (o)vana?

Ett företags drömanställd är oftast en person som lyckas hålla fler bollar i luften.

Men multitasking kan långsiktig skada vår psykiska hälsa då risken för stress, ångest och panikångestattacker ökar när vi försöker dela vår uppmärksamhet.

När vi tar på oss flera arbetsuppgifter för att visa hur effektiva vi är, finns det faktiskt en risk att inget av dessa projekt blir riktigt bra (unless you are the superman).

Helt ärligt, vem har någonsin lyckats hålla flera bollar i luften? Det är ytterst opraktiskt och dömd till misslyckande.

Det räcker med att hålla en boll åt gången (att ha många järn ielden är inte heller någon bra idé).

Multitaskandet är inte bara ett problem på jobbet, utan händer var vi än befinner oss – så länge vi har tillgång till våra telefoner och inte besitter självdisciplin.

Risker med multitasking

Häng med så ska jag berätta varför multitasking i det långa loppet kan göra oss mindre effektiva och bidra till att vi blir känsligare för stress, nedstämdhet, utmattning och få ångestrelaterade sjukdomar.

Hjärnan delar inte fokus – den växlar fokus

Vår hjärnas kapacitet är begränsad. Hjärnan besitter inte förmågan att göra flera saker samtidigt. Vid multitasking byter hjärnan snabbt fokus mellan olika uppgifter. 

Vi fokuserar vår uppmärksamhet på en sak och snabbt byter till en annan. Alltför ofta växlandet av uppmärksamheten kan göra hjärnan förvirrad och skapa frustration och irritation.

Multitasking kan vara en effektiv strategi för att få mycket gjort på kort tid, men risken att komplicera vårt arbete och vår produktivitet blir högre när vi multitaskar.

Multitasking är en myt. I själva verket innebär det att snabbt växla från en uppgift till en annan, för att sedan växla tillbaka igen. Och varje gång du gör det bytet betalar du en ”skatt” för både din tid och din energi. Av den anledningen är det nästan alltid mer effektivt att utföra en uppgift:  fokusera på en sak och gå vidare när du är klar, så att du inte betalar onödiga bytesskatter.

— DR. SAHAR YOUSEF, FORSKARE I KOGNITIV NEUROVETENSKAP, UC BERKELEY

Mer om riskerna med multitasking 

När vi multitaskar växlar vi fokus från det ena objekt till det andra. Stressen som uppstår i hjärnan kan öka risken för att göra misstag.

Ökad stress

När vi försöker hålla reda på flera saker samtidigt blir vi stressade. Kronisk multitaskande (och stress) kan i längden orsaka utmattning, insomnia och andra hälsoproblem. 

Sämre kvalitet

Uppgifternas kvalitet blir sämre och produktiviteten sjunker till följd av en trött hjärna som har förbrukat onödig mycket energi på att växla uppmärksamhet.

När vi multitaskar är det lätt att glömma bort saker eller så gör vi halvfärdiga jobb.

Ökar tröttheten

Multitasking kan vara mycket ansträngande och trötta ut vår hjärna. Tröttheten kan i sin tur påverka viktiga kognitiva förmågor så som koncentrationsförmågan, planeringsförmpågan, spatial förmågan och problemlösningsförmågan.

I det långa loppet?

Om multitasking i längden kan medföra mer skada än nytta, borde även användandet av sociala medier skada oss i längden?

Vad händer med vår hjärna och uppmärksamhet när vi dagligen använder sociala medier och pendlar mellan olika sinnesstämning, sinnesintryck och känslor? 

Föreställ dig att du sitter med TikTok i ett par timmar och bläddrar mellan olika videoklipp.

Du ser ett klipp om översvämning, direkt efter (bara sekunder) nästa klipp om roliga katter, därefter klipp om någon skjutning som följer av någon video om skrattande giraffer. 

Upplevelse av kontext och sammanhang

Jag har börjat undra vad som egentligen händer med vår hjärnas upplevelse av kontext och sammanhang när vi multitaskar.

Tittar vi på en film, följer vi en tråd. Detsamma om vi läser en bok, eller har ett telefonsamtal, men vad händer när vi växlar mellan olika appar I mobilen?

Kanske skadas vår känsla av sammanhang när vi missbrukar användandet av sociala medier?

En selfie på Snapchat, ett meddelande på messenger, en story på WhatsApp. Och allt samtidigt!

Min personliga åsikt är att ja; växlandet mellan olika appar leder till att hjärnans känsla av kontext försämras. 

Vad ska skolan göra?

När jag gick i skolan var jag bosatt i biblioteket. All information fanns i böckerna så det var bara att söka i stora bokmängder för att skriva en liten uppsats.

Nu är det andra tider. Dagens barn och ungdomar kan med några klick ta fram all fakta de behöver.

I dagsläget har de flesta hört talas om Chat GPT där du skriver en fråga och får utförliga, faktabaserade svar.

Ber du chatten att skriva ett blogginlägg så gör den det åt dig (du behöver inte ens läsa mina inlägg längre).

Lite coolt med den tekniska utvecklingen, men tänk på att allt har ett pris. Vi betalar med vår psykiska hälsa när teknologin tar över.

Vi vistas inte ute, vi blir rastlösa av att vara i nuet och kroppen blir orolig när telefonen är utom räckhåll.

Livs-/och mentalkunskap i skolan

Skolan behöver satsa på att lära barn livs-/ och mentalkunskap (hittade på ett eget ord) och hjälpa barnen att orientera i sina tankar, känslor och beteenden. 

Att införa mobilförbud under lektionerna är bra då eleverna blir mindre distraherade av allt som händer i deras telefoner, men att ge dem en laptop som pedagogisk hjälpmedel med tillgång till Internet, är samma sak som att ha telefonen.

Samtliga mobilappar kan laddas ner till datorn och så fort fröken inte ser, växlas det mellan de olika apparna.

Vad vi vuxna behöver göra är att få barn/ungdomar att förstå riskerna med multitasking i tidig ålder.

Förbjuder vi mobilerna under lektioner, används de under raster istället och sedan hemma.

Barn/unga behöver strategier för att själva kunna lägga undan elektronik utan vuxnas “tjat”, men vi vuxna behöver hjälpa dem med självdisciplin först.

Vidare …

Vidare behöver skolan handleda eleverna med att sortera bland sina tankar/känslor och utveckla barnens förståelse-/och empatiförmåga. 

Det finns de som spekulerar om att skolor/universitet kan få konkurrens när den artificiella intelligensen utvecklas ännu mera (syftar på Chat GPT). 

Kritikerna är oroliga för vilken funktion skolan ska ha i människors liv när framtagandet av kunskap är bara en klick bort?

Det är enkelt att söka fram fakta om depression, men att hantera sina känslor dagligen så inte ungdomen drabbas av depression, är utmaningen. 

Den artificiella intelligensen utvecklas. Parallellt med den utvecklingen behöver vi utveckla vår och våra barns emotionella intelligens också.

January 4, 2023 0 kommentarer
Psykologi

False Hope Syndrome – Nyårslöftet

av Azita Miakhel January 2, 2022
4 minuter läs

Det nya året har börjat och jag har inte ett enda nyårslöfte. Det hade jag inte förra året heller och året passerade helt okej ändå.

Jag tränar styrketräning och jag har lärt mig att det sämsta man kan göra för självkänslan är att sätta upp orealistiska löften som inte blir av.

Om false hope syndrome längre ner i texten.

Tänk dig ett barn vars förälder lovar att ta med hen till en nöjespark kommande helg. Helgen kommer, föräldern får förhinder och besöket till nöjesparken blir inte av. Förälder ger ett nytt löfte om att vi tar det nästa helg och nästa vecka blir inte heller av. Brutna löften gör barnet besviken och så småningom tappar hen tron på förälderns ord. 

Jag ser nyårslöftet lite på samma sätt. Att måla upp en bild där man är tjugo kilo lättare, har fina synliga magmuskler i slutet på ett år, är inte särskild realistiskt.

Jag tror inte på ett luftslott, men däremot på hårt arbete, engagemang och grit (mer om grit i framtida blogginlägg).

Anledningen till att många misslyckas med sitt nyårslöfte är den romantiserade bilden av det egna jaget.

En önskan om att livet blir bättre om jag går ner i vikt, om jag byter jobb, om jag börjar plugga igen. Kanske blir det bättre också, men nyckeln till varje framgång är att först acceptera sig själv där man är.

Det är viktigt att veta för vem man vill åstadkomma förändringen? Är förändringen för dig eller för andra runtomkring? Vill du bevisa något för någon? 

Förändring tar tid, räkna med att ha tålamod. Det är 6 år mellan dessa två bilder.

När jag började träna på allvar för sex år sedan, skapade jag Instagramkontot @fitstrongerazita . Att lägga upp bilder på träningen blev som en besatthet och jag skulle pusha mig själv mer och mer för att lägga upp transformationsbilder varje tisdag (#TransformationTuesday).

Mina ansträngningar gav resultat, men pressen och tviveln på mig själv gjorde att jag ständigt föll tillbaka i dåliga vanor.

Det var liksom aldrig tillräcklig bra. Och när det inte var bra, var det bara att förstöra dieten. Självkänslan tog skada för varje gång.

Min träningsresa började med löpning då jag trodde att konditionsträning var det enda sättet att bli smalare på. Jag sprang varje dag och gav mig på två halvmaraton i Göteborg, bara för att bevisa (för vem?) att jag kunde.

Andra halvmaran var det sista då jag fick en knäskada under loppet och därmed var det goodbye med löpningen (som längst kan jag nu jogga 8km). 

Den riktiga förändringen började ske när mitt perspektiv ändrades. Jag kom på att jag gillade inte ens att springa.  Jag sprang för att gå ner i vikt och inget jag kände passion för.

Jag anlitade en Pt och började med styrketräning istället. Styrketräningen blev precis vad jag tyckte om och jag började känna mig hemma med vikterna på gymmet. Nu handlade det om att ta lite mer vikt nästa gång. One more rep. Och så har det fortsatt tills nu. 

En av anledningarna till att många ger upp sina nyårslöften är så kallade “false hope syndrome” vilket betyder att individen sätter upp orealistiska/onåbara mål då personen har felaktig bild om tid, mängd och hastigheten för hur lång tid det tar att uppnå ett mål.

Börja långsamt, men ha en plan för ditt mål. Forskning visar att om du håller fast vid en vana 30 dagar, ökar sannolikheten att du inte ger upp.

Några råd som hjälpte mig på vägen:

  • Är målet realistiskt? Var helt ärlig mot dig själv.
  • Vad behöver jag förändra i mitt liv för att uppnå mitt mål? – Du kan inte gå ner i vikt om inte du har en kostplan. Säger du jag dör om jag inte äter ost, då behöver du en annan sorts plan.
  • Gör en sak i taget och stressa inte igenom progressionen.
  • Om du faller tillbaka, är det inte hela världen, börja nästa dag igen.
  • Hitta glädjen och nyttan med träningen. Slutmålet behöver inte bara vara en snygg kropp, utan hur bra du mår efter varje träningspass.

Viktigt att du mår bra

Var snäll mot dig själv. Om du misslyckas är det bara att börja om på nytt. De där känslorna av att jag är misslyckad eller jag duger inte, fyller ingen funktion och de tar stundens nöje ifrån dig.

Ibland behöver du också ändra i miljön runtomkring dig när du vill ha en förändring. Du kan inte bli en positiv person som du har personer nära dig som ältar, är negativa och är onödig kritiska.

Om du visste hur många gånger jag har hört att jag tränar för mycket, att jag borde äta mer/mindre, att jag är besatt av träningen. Puff liksom.

Nyckeln till framgång är att inte bry sig om vad andra tycker och tänker om oss. Du behöver inte berätta om dina mål och visioner för andra och du behöver inte förklara dig heller. 

Vill du veta varför andra människor lägger sig i, läs mitt inlägg om “social kontroll” så får du ett psykologisk förklaring till varför vi har kontrollbehov.

Lycka till med dina mål.

January 2, 2022 0 kommentarer

Nya Inlägg

  • Din box är inte min
  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen
  • Skugga eller Skepnad
  • Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Du kan be om ursäkt, men...

April 5, 2026

Han skyddar andra kvinnor men bryter...

March 29, 2026

Berättelsen om D och psykologin bakom...

February 24, 2026