Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Tagg:

barndomens psykologi

SamhällskunskapSociologi

Barnrapporten 2024 ger mig ångest

av Azita Miakhel March 29, 2024
3 minuter läs

Bättre sent än aldrig, säger de. Idag fick jag äntligen tid över att läsa Bris Barnrapport för år 2024. Om jag ska vara ärlig, har jag väntat med att läsa rapporten sedan jag blev nedstämd av sammanfattningen för några veckor sedan.

Men att bli ledsen är ingen anledning att undvika att ta del av viktiga studier. Rapporten presenterar dystra, alarmerande och sorgliga slutsatser, samtidigt som den lyfter viktiga insikter om hur barn och ungdomar i samhället mår och lever.

Barnrapporten fastställer följande utifrån sina kontakter med barn och unga:

  • Många barn har större misstro till framtiden och upplever hopplöshet.
  • Oroligheter i världen har skapat oro för liknande händelser i Sverige, förstärkt av ekonomisk nedgång och klimatförändringar.
  • Våldet i offentliga miljöer har ökat under 2023 och påverkar även de som inte är direkt inblandade i brottsliga nätverk.
  • Framtidstro är avgörande för barns välmående, och bristen på detta syns tydligt i fall där barn inte klarar skolan, skadar sig själva eller hamnar i kriminella miljöer.

Många av barnen som Bris har varit i kontakt med visar tecken på psykisk ohälsa. Självskadebeteende är den kategori som har ökat mest under flera år, med 390 procent sedan 2016.

När vi vet att vi kan – varför gör vi det inte?

Under långfredagen vaknade jag strax före klockan sex på morgonen och kunde inte somna om.

Mina tankar snurrade, och jag överanalyserade frågan: “Varför tar vi inte varje dag chansen att bidra till att uppfostra trygga och starka nästkommande generationer?”.

Jag tänkte på Barnrapporten som menar på att cirka 15 procent av eleverna i Sverige avslutar grundskolan utan godkända betyg, vilket hindrar dem från att fortsätta till gymnasiet direkt.

Misslyckad skolgång ökar risken för psykisk ohälsa, med en sju gånger högre risk för självmord bland dessa ungdomar.

Barn och ungdomar som lämnas utanför sunda sammanhang, som skolan, blir lätta offer för gängkriminella som rekryterar dem till sina brottsliga verksamheter.

Jag önskar att Astrid Lindgren levde

Astrid Lindgren hade en vision om att folkvettet skulle komma naturligt om vi bara gav barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek.

Varför följer vi inte Astrids råd för att skapa ett bättre samhälle för dagens och morgondagens generationer?

Kärlek handlar dock inte bara om att krama någon eller säga ömma ord; det handlar om att visa hänsyn till barnets unika behov och ta tillvara på deras potential, där vi vuxna låter dem växa upp i trygghet och säkerhet.

Landet kan välja att ingå tio ytterligare militära allianser som NATO, men ändå vara misslyckat när dess barn ser på framtiden som en mörk lång tunnel där ljuset känns oerhört långt borta.

Jag har tidigare skrivit om barn som begår självmord, och jag tycker att det är svårt att skriva om barn somfar illa ut.

Samtidigt vill jag att de folkvalda, som sitter bakom sina skärmar och svarar JA/NEJ när beslut fattas, tänker en extra gång på konsekvenserna av sina handlingar.

Kan du göra skillnad – gör det

Om du har chansen att göra en positiv förändring i en människas liv, ta den chansen. Imorgon kan det vara ditt barn eller ditt barnbarn som behöver hjälp.

Jag brukar sällan vädja, då jag har skapat en mur runtom mig för att inte visa min sårbarhet, men idag vädjar jag: Snälla, prioritera barn och ungdomar genom att prioritera skolan.

Barnen har inte valt att födas in i er värld där ni romantiserar krig, älskar polarisering av samhället och predikar hårda tag.

Ge barnen kärlek genom att låta dem växa upp i trygghet och säkerhet med hopp och drömmar om framtiden.

March 29, 2024 0 kommentarer
PsykologiSociologiUncategorized

Utskällning leder till psykisk ohälsa hos barn

av Azita Miakhel March 13, 2023
4 minuter läs

För tre år sedan när min son var fem år, minns jag en händelse som gjorde att jag lärde mig en läxa för livet.

Jag kommer ihåg att sonen hade gjort någonting (minns inte riktigt vad) som jag hade blivit arg över.

Jag minns att jag tillrättavisade min pojke och skällde på honom. Min utskällning gjorde sonen jätteledsen och han grät en lång stund den dagen.

Det var hjärtskärande att se på mitt barn gråta och bli ledsen. Kort efter bad jag om ursäkt för min utskällning och jag lovade mig själv den dagen att aldrig mer höja rösten åt honom.

Ett löfte som jag har hållit i över tre år nu. Emellanåt när jag frågar sonen om jag är en snäll mamma till honom, händer det ibland (bara ibland) att han säger: “Du är snäll, men du skrek på mig en gång. Gör aldrig om det mamma”.

Varför ska vi undvika utskällningar?

Vad vi säger till våra barn (och ungdomar) och hur vi säger det, skapar deras inre röst, deras syn på dem själva och bildar deras identitet.

Jag skrev ett blogginlägg om utställningens negativa effekter för drygt ett år sedan, men känner att ämnet är så viktigt att det är värd att skriva om det igen.

Vi bör satsa på att bygga upp mentalt starka barn så vi slipper reparera söndriga vuxna.

Vad är aggression?

Först låt mig berätta om vad aggression är för någonting för att sedan fördjupa mig i utskällningens negativa effekter.

När vi pratar om aggressivitet, tänker vi oftast på misshandel eller att skada någon fysiskt. Men att skrika på någon eller höja rösten i den grad som upplevs obehagligt, är också ett aggressivt beteende.

Psykologiskt beskrivs aggressivitet som en samling av beteenden som resulterar i fysisk eller psykisk skada gentemot sig själv eller en annan.

Jag ska inte gå in på vilken funktion ilska och aggression uppfyller, utan fokuserar främst på varför vi bör undvika utskällningar och skrikande när vi blir arga.

Tre sorters aggressivitet

Inom psykologin beskrivs tre sorter aggressivitet:

  • Fysisk och verbal aggressivitet (Reactive-expressive)
  • Fientlighet (Reactive-inexpressive)
  • Passiv aggressivitet – t ex att man förtalar någon, ger elaka kommentarer eller sprider rykten. (Proactive-relational aggression)

Att stå framför någon och skrika visar tydliga tecken på aggressivitet. Ett aggressivt beteende är skrämmande och traumatiserade för framförallt barn.

Så varför ska vi undvika utskällningar?

Att skrika på barn kan orsaka en mängd negativa effekter både på kort och lång sikt.

Skrik och utskällningar kan orsaka rädsla och ångest hos barnet. När en vuxen skriker på ett barn kan det skapa en känsla av hot och rädsla hos barnet.

Detta kan leda till att barnet känner sig otryggt och osäkert. Skrikande kan påverka barnets självkänsla negativt.

Om ett barn ständigt får utskällningar kan det leda till att barnet känner sig värdelöst och får känslor av nedvärdering och bristande tillit till sin egna förmåga.

Om ett barn upprepat utsätts för utskällningar kan barnet utveckla aggressivt beteende och bli mer benäget att skrika på andra.

Även relationen mellan barn och föräldrar kan drabbas av utskällningar. Att skrika på ett barn kan skapa en känsla av avstånd mellan barnet och föräldern. Det kan också leda till att barnet tappar förtroendet för föräldern.

Som vuxen skulle vi reagera djupt om någon skrek på oss, eller hur?.

Skrik på mig en gång, skriker jag tillbaka. Skrik på mig systematiskt under en längre period, blir jag tillbakadragen, rädd och full av ångest.

Detsamma gäller för barnen och ungdomarna.

Psykologiska effekter av utskällningar

Psykologiska konsekvenser av utskällningar och skrikande:

  • Ångest
  • Rädsla
  • Aggressivitet
  • Tillbakadragenhet
  • Försämrad självkänsla
  • Nedstämdhet
  • Depression
  • Stress
  • Oro
  • Problem att skapa relationer
  • Sömnproblem
  • Fobier

Det säger sig självt att: rädsla leder till ångest, ångest leder till sömnproblem, sömnproblem kan leda till nedstämdhet och depression och depression kan försvåra möjligheterna till att skapa sunda relationer.

Rädsla kan försvåra tilliten till andra människor då individen utvecklar misstänksamhet gentemot omgivningen.

Slutord

Vi tror att vi uppfostrar våra barn rätt så länge de inte tar fysisk skada, men de psykiska skadorna kan vara betydligt allvarligare och ta fäste i psyket livet ut.

Systematiska utskällningar och andra verbala kränkningar kan skada barns mentala hälsa och påverka hela barnets liv negativt.

Så varför skrika när vi kan låta bli? När vi höjer rösten, upprepar vi det vi redan har sagt – fast högre.

Varför tror vi att budskapet kommer fram bättre om vi skäller ut budskapet?

Barn är människor och de förtjänar exakt samma respekt som vuxna.

Att tappa tålamodet på grund av stress, kan hända oss alla, men vi får inte låta skrikande och utskällningar bli ett beteende inom oss.

Lektion om anknytning mellan barn och vuxna

Läs också: Barnens psykiska hälsa är alla vuxnas ansvar.


Foto: Solen Feyissa

March 13, 2023 0 kommentarer

Nya Inlägg

  • Din box är inte min
  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen
  • Skugga eller Skepnad
  • Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Du kan be om ursäkt, men...

April 5, 2026

Älska din public Service som en...

December 17, 2025

Hat, hot, förtal och kränkningar

November 24, 2025