Tagg:

enkel psykologi

PsykologiSociologi

Tall Poppy Syndrome – Lagom är inte bäst

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Nej, lagom är inte alltid bäst

Att bli erkänd för dina prestationer bör vara en anledning till firande. Så varför känns det ibland som om dina framgångar har gjort dig till måltavla för kritik, skvaller, mobbning, utfrysning eller rentav sabotage?

Den frågan ville jag länge få svar på tills en bekant bad mig att läsa om den amerikanska forskningen kallad “Tall Poppy Syndrome”. Du kan föreställa dig min förvåning när jag äntligen lyckades sätta ord på ett subtilt problem som många (framförallt kvinnor) drabbas av.

Vad är Tall Poppy Syndrome?

Termen Tall Poppy Syndrome kommer från hur vissa vallmoväxter har en tendens att växa högre än andra, vilket gör dem enkla att lägga märke till och möjligtvis utsatta för att skäras ned.

Syndromet uppstår när en persons framgång får dem att bli attackerade, angripna eller kritiserade. Det är en kulturell företeelse där individer som utmärker sig eller uppnår framgång utsätts för kritik, missunnsamhet eller till och med avvisning av sina jämlikar.

Individer kan reagera på andras framgångar genom att försöka nedvärdera dem, sannolikt på grund av faktorer som avundsjuka och rädsla för att den framgångsrika personens prestationer ska skugga deras egna.

När man befinner sig i en svår och besvärlig situation, kommer de flesta för att hjälpa till. Det är som att alla älskar en svag, hjälplös person i behov av hjälp.

De stöttar dig, hjälper dig och uppmuntrar dig. Med andra ord, hejar man på de som man inte tror kommer att lyckas.

Vågar den personen däremot resa sig upp, kämpa vidare och bli en vinnare, försvinner plötsligt berömmelsen. På ett ögonblick ersätts jubel med kritik, utfrysning, mobbning och skvaller.

Vad leder Tall Poppy Syndrome till?

Att bli offer för Tall Poppy Syndrome kan resultera i psykisk och fysisk ohälsa hos den drabbade. Vanligaste psykosomatiska och fysiologiska symtom på syndromet är:

  • En generell förlust av självförtroende
  • Okontrollerbara tics
  • Missbruk av substanser
  • Sömnproblem
  • Fysiska symptom, såsom huvudvärk eller problem med matsmältningen
  • Symptom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
  • Ångest
  • Depression
  • Problem i relationer.

En kvinnlig grej?

Något jag har lagt märke till är att det verkar som att Tall Poppy Syndrome påverkar kvinnor oproportionerligt mycket än män. I västerländsk kultur, och kanske runt om i världen, verkar det som om män tillåts stiga till vilka höjder de än önskar, medan kvinnornas möjligheter är begränsade.

Vi kvoteras in i den traditionellt mansdominerade världen och förväntas vara försiktiga så att vi inte springer om de som befinner sig högre upp i hierarkin.

Skulle du få för dig att bli bättre än “de där uppe” finns risken stor att du får äta upp dina framgångar.

Kvinnor som hatar på kvinnor

Det som jag upplever som mest sorgligt är kvinnor som hatar på andra kvinnors framgångar och kritiserar, mobbar och fryser ut sina medsystrar till sjukdomar.

Lättkränkta män kommer alltid att känna sig hotade av kvinnors framgångar. Det är inget nytt. Men det som verkligen är hjärtskärande är att kvinnor är lika snabba på att hugga ner den långa vallmon, om inte snabbare.

Kvinnor och flickor använder sig i större utsträckning av passiv-aggressiva metoder som mobbning, utfrysning, skvaller och ryktesspridning när de vill bli av med sina “rivaler”.

Ju bra en kvinna är, desto extrema metoder används för att eliminera henne.

Det händer alltför sällan att starka, kompetenta kvinnor som blir utfrysta och mobbade stannar kvar i en verksamhet. Antingen byter de jobb eller blir sjukskrivna i stressrelaterade sjukdomar.

Slutord

Gudarna ska veta hur ofta jag personligen fått stå ut med utfrysning, gliringar, hat och misstankar när jag har presterat bättre än de flesta i en del situationer.

Det tog mig många år innan jag slutade ifrågasätta och skuldbelägga mig själv för andras avundsjuka och passiv aggressivitet.

Nuförtiden när jag ställs inför situationer där jag jämförs med någon annan, backar jag och lämnar. Ingen situation, relation eller erfarenhet är värd att riskera sin självkänsla för.

Läs också inlägget – En det vill inte se dig lyckas

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

När 11 åringar begår självmord

av Azita Miakhel
7 minuter läs

Här sitter jag med min åttaårige son som pratar högt och ivrigt om sommarlovet och allt han vill göra.

Pojken säger att han (minsann) bara vill besöka de “fina” stränderna i Göteborg på sommaren.

Han ska bada, bada och bada. “Och mamma … kan vi resa bort?” – frågar han vidare.

Jag tänker för mig själv “det måste vara alla föräldrars stora önskan att få se sina barn så här glada och hoppfulla inför framtiden”.

Men för en stund stannar jag upp och fylls av nedstämdhetskänslor. För tyvärr finns det föräldrar därute som sörjer förlusten av sitt barn och kommer aldrig att kunna spendera ännu en sommar ihop med barnet.

Tre av de barnen som aldrig mer får uppleva ett sommarlov är Emil 11 år, Bryna 11 år och Yasmine 14 år.

Barnen som inte längre finns

De senaste dagarna har jag översvämmats av känslor. De intensiva känslorna går inte över så jag tänkte skriva ett blogginlägg med hopp om att lindra den djupa besvikelsen jag upplever över systemet.

Det är inte för att skuldbelägga någon enskild person som jag skriver detta, utan jag vill att vi slutar blunda och öppnar ögonen. Vuxenvärlden måste vakna och inse vad det är som försiggår med samhällets barn.

11 åringar som inte orkade leva

För några veckor sedan läste jag en artikel på Aftonbladet om 11 årige Emil som hösten 2020 tog sitt liv. Jag blev så påverkad av den artikeln att jag förmådde mig inte ens att dela den på sociala medier.

Jag brukar uppmärksamma fall där barn tar/har tagit skada på grund av psykisk ohälsa och delar nyheterna på sociala medier. Artikeln om Emil 11, klarade jag helt enkelt inte av att dela.

Jag kände inte den fina pojken, men ändå upplevde jag en smärta när jag läste om hans livsöde. Tragiskt. Sorgligt. Overkligt. En pojke på 11 år som avslutade sitt liv då han inte orkade leva längre.

När jag började skriva detta blogginlägg Google-sökte jag på “11 åring tog sitt liv” för att hitta intervjun med Emils mamma.

Du kan bara föreställa dig chocken jag fick när Google sökningen hittade ännu en 11-åring på webben. Denna 11-åring begick självmord år 2022. Sökningsrrsultatet förde mig till fallet Bryna.

Bryna hade fått diagnosen ADHD och utreddes för autism. Påfrestningar och frustration för flickan blev för höga när hon började mellanstadiet och märkte att hon hamnade efter sina klasskamrater.

Stressen och pressen i skolan blev ohanterlig för Bryna som kämpade med varje skoldag. Till slut orkade Bryna inte med skolan och blev hemmasittare.

På nyårsdagen 2022 tog 11 åriga Bryna sitt liv.

Statistiken visar på fler barn

Att ett barn hade tagit livet av sig var redan för mycket för mig att smälta. Två självmordsfall blev ännu svårare att begripa. Och tänk om det fanns fler? – tänkte jag.

Motvilligt sökte jag statistik över självmord bland barn. Ja – det var fler barn. Enligt Folkhälsomyndigheten var det 11 barn under 15 år som tog sina liv under 2021.

Svårt att processa informationen.

Jag lider. Jag lider för jag är mamma. Jag lider för jag är lärare. Jag lider för att jag är människa. Och jag tänker: “Hur i helvete hamnade vi här? Varför lät vi det gå såhär långt?”.

Och Yasmine

Måndagen den 17:e april hittades Yasmine 14 år, död på en toalett på Örnässkolan i Luleå.

Dödsorsaken är ännu inte fastställd så jag ska inte spekulera om den, men utifrån Yasmines mammas berättelse mådde Yasmine psykisk dåligt vilket gjorde att hon började andas in torrschampo för att (kanske?) döva sin psykiska smärta.

Yasmines mamma berättar i en intervju med SVT om att dottern blev mobbad i skolan och började använda farliga preparat för att bli hög så hon orkade gå kvar i skolan.

Yasmines bortgång är en fruktansvärd tragedi. En tonårsflicka som inte längre finns och som inte kan planera sommarlovet.

Barn visar psykisk ohälsa tydligt

Vuxna lyckas lättare att dölja psykisk ohälsa. Det händer att någon man känner berättar om ångestproblematik eller depression och man blir förvånad då man inte hade någon aning om att personen mådde dåligt.

Barn däremot visar mycket tydligare när de mår dåligt – det gäller för oss vuxna att vara alerta på signalerna.

  • När det spralliga, alltid glada barnet blir helt plötsligt tyst och försjunken i sig själv, då vill barnet säga att det är något som är fel.
  • När det lugna barnet börjar få vredesutbrott och från ingenstans börjar kasta saker, slåss, skrika och gapa- då signalerar barnet att något är fel.
  • När barnet inte kan sova, eller vaknar flera gånger under natten och sedan är trött och hängig dagen därpå – då kan det vara barnets sätt att säga att något är fel.
  • Om barnet vägrar gå till skolan och hittar på ursäkter för att stanna hemma ännu en dag – då försöker barnet säga att någonting är fel.
  • Om ett barn testar farliga preparat för att bli berusad – kan det vara ett tecken på att något är fel och barnet försöker dämpa sin smärta genom att fly från verkligheten – även om det bara är en kort stunds flykt.

Barn signalerar, men lyssnar vi vuxna på signalerna?

Puberteten påverkar barnets psykiska hälsa

Här skriver jag om adolescensen (puberteten) i hopp om att uppmärksamma vuxna om den kritiska perioden i barns/tonåringens liv.

Om de fysiska förändringarna under puberteten pratas det ofta om, men vi behöver också öka kunskapen om de psykologiska konsekvenserna av puberteten.

Puberteten och psyket

Under den tidigare delen av puberteten kan barn uppleva mentala påfrestningar så som ångest, depression, ätstörningar och antisocialt beteende.

Risken för självskadebeteende ökar under den första perioden av puberteten.

De hormonella förändringarna kan upplevas påfrestande hos ett barn som befinner sig i puberteten, men även sociala sammanhang kan leda till ökad stress och påfrestningar. 

Under puberteten stärks jakten på den egna identiteten. Frågor som: Vem är jag? Vem vill jag vara? Var hör jag hemma? – blir viktigt för barnet att få svar på.

Vid puberteten ökar risken för att falla för grupptryck markant. Önskan om att tillhöra “rätt” grupp blir fundamental för barnet. 

De jämnåriga blir här viktigare än den egna familjen. Att bli mobbad eller utstött från en kompisgrupp kan för en skör tonåring innebära en fråga om liv och död.

Eriksons utvecklingsfaser

Erik Erikson är känd för sin teori om människans åtta åldrar. Jag har en lektion om Erikssons teori på YouTube och har tidigare använt hans teori i flera blogginlägg.

Här ska jag nämna två viktiga utvecklingsfaser som vi behöver öka kunskapen om:

Arbetsflit kontra underlägsenhet 6-12 år

Den här utvecklingsfasen infaller mellan 6-12 års ålder. Skolan blir det centrala punkten i barns liv under den här perioden.

Barn som hänger med i undervisningen och håller samma nivå (ej lägre) med sina jämnåriga, får bra självkänsla och utvecklar arbetsflit.

De barn som är “långsamma” i utvecklingen och hamnar efter sina jämnåriga, börjar få känslor av underlägsenhet, skuld och skam. Dessa barn lär sig att misstro sin egna förmåga och börjar tvivla på sig själva.

För barnet som känner sig underlägsen kan det uppstå motvilja mot att gå till skolan om barnet inte får rätt hjälp med att strukturerar upp vardagen i skolan.

Identitet kontra splittring

Under perioden mellan 13-18 års ålder strävar tonåringen efter sin identitet (som jag skrev om ovan).

Barnet som har utvecklat arbetsflit kan under denna perioden ha bättre känsla av det egna jaget, medan barnet som upplever sig underlägsen kan få en splittrad identitet.

Tonåringen som känner sig splittrad och vet inte riktig var han/hon hör hemma, kan lättare hamna i psykisk ohälsa, självskadebeteende och/eller ta farliga risker (t ex använda alkohol, droger eller annan farlig preparat)

Viktig föreläsning om utvecklingsfaser

Slutsats

Med tanke på hur mycket vi i samhället vet om barns utveckling, är det hemskt tragiskt att vi har så många barn som mår psykiskt dåligt där en del av dessa begår självmord.

Jag tycker att det är bra att vi har utökat psykiaterivården och att staten kämpar vidare med att hjälpa de barn som mår dåligt (genom t ex BUP).

Jag tycker också att vi kan arbeta förebyggande med våra barn och ungdomar så dessa inte alls hamnar i psykisk ohälsa.

Ibland krävs det större insatser att hjälpa barnen, men ibland räcker det med att ge dem uppmärksamhet, kärlek och omtanke.

Barn som får en meningsfull fritid och har människor runtomkring sig som bryr sig om dem, växer upp till mentalt friska individer med stark självkännedom och självkänsla.

Låt målet bli absolut NOLL självmord bland barn!

Må Emil, Bryna och Yasmine vila i frid.

PS: Detta blogginlägg var riktigt tungt att skriva.

Läs också: “Barn och självmord hör inte ihop“

Foto: Michał Parzuchowski

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Förlustkris – Att Hantera De Kritiska Faserna

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Aftonbladet publicerade en känslosam intervju med Mats Löfvings bror, Jan Löfving – där han berättar om pressen, frustrationen och stressen som brodern upplevde innan han plötsligt gick bort.

Enlig brodern omvandlades Mats Löfving under utredningens gång och mådde allt sämre ju mer veckorna gick:

– Det är hur extremt illa Mats har farit av allt och den förändring han genomgick. Från att ha varit den här extremt professionella, självsäkra, driftiga och orädda polismannen till att bli helt nedmonterad och sviken. Som han själv uttryckte det: de har tagit min heder ifrån mig.

Igår läste jag på SVT Nyheter om att Thomas Agnevik, som tidigare var ordförande i polisförbundet i Östergötland, har lämnat in en anmälan om misstänkt arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död.

Det tycker jag är helt rätt!

Gruppen mot individen

Människolivet är värdefullt. När någon dör på grund av en pressad arbetssituation på jobbet ska det självfallet handla om vållande till annans död.

När en stor grupp människor vänder sig mot en enskild individ, blir det en fajt som den enskilda individen är dömd att förlora.

När en persons anseende, arbetsmoral och heder ifrågasätts, leder påfrestningen till djup frustration, vanmakt och uppgivenhet.

Som jag skrev i förra inlägget, ryktesspridning, förtal och utfrysning kan knäcka den starkaste av oss.

En person som har varit frisk, energisk och som älskade sitt jobb, hamnar i ohälsa därför att han trycks in i ett hörn och “dom” fortsätter att trycka ännu mera.

Mobbning som vållande till kroppsskada

Personligen tycker jag att vi ska gå ännu längre där vi anmäler arbetsrelaterade psykiska skador som vållande till “kroppsskada”.

Kroppen och psyket hör ihop och bör inte skiljas åt.

Om någon bryter armen på en person kan anmälan om misshandel göras, men om någon får PTSD på grund av utfrysning och mobbning, tas problemet inte upp som lagbrott.

En bruten arm läker inom några månader, men psykiska besvär kan ge men för livet.

En skada orsakad av en annan är vållande och åtgärder bör vidtas utifrån skadans allvar inte utifrån om skadan är synlig eller osynlig.

Några tankar kring kriser

Mats Löfvings död har fått mig att fundera djupare kring kriser och krishantering.

Här skriver jag vad som händer med oss vid en förlustkris och vad vi behöver vara uppmärksamma på.

Hoppas detta inlägg hjälper någon som kämpar med att hantera en kris själv eller någon som försöker hjälpa en annan som befinner sig i en kris.

Förlustkrisen

En förlustkris inträffar plötsligt. Det kan handla om dödsfall av närstående, ett besked man får (t ex att man har fått cancer), en skilsmässa eller att förlora ett jobb eller ett kapital.

Vad som upplevs som kris är indviduellt. Att förlora sin identitet, sin heder eller sitt anseende kan vara lika traumatisk för en person som förlusten av en anhörig.

Det är mycket viktigt att inte förminska en persons upplevelse av en kris och inte förringa individens känslor som uppkommer till följd av krisen.

Förlustkrisens fyra faser

Förlustkrisen har fyra faser: Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

Om krisens olika faser har jag tidigare skrivit om. Här tänker jag stanna vid krisens två första faser för att klargöra vad den krisdrabbade går igenom vid en plötslig förlust.

Observera att analysen som följer är min egen där jag drar slutsatser utifrån kristeorin för att förstå vad en person vid en förlustkris går igenom.

De två mest kritiska faserna vid förlustkrisen

Vid krisens fas ett och två är det vanligt att intensiva, djupa känslor tar över psyket och den logiska förmågan trycks aningen undan.

Känslan som uppkommer vid första fasen, chockfasen, är förnekelse. Här tror den drabbade att det inträffade är bara en illusion och snart kommer det hemska att vara över.

Under chockfasen är det vanligt att individen överväldigas av svåra emotioner där det kan vara svårt att orientera sig i känslorna.

Att uppleva ambivalens, ångest och aggression är vanlig under chockfasen.

Vid fas två, reaktionsfasen, avtar förnekelsen av förlusten och individen blir varse om sanningen. Till följd av reaktionen börjar känslor av uppgivenhet, frustration, skam-/skuldkänslor och djup sorg att uppnebara sig.

Under den här fasen känns det för den drabbade som att befinna sig i en mörk tunnel och enda ljuset som syns till, kan vara från ett tåg som är på väg mot personen.

Att känna sig ensam och övergiven är vanligt förekommande under reaktionsfasen.

Här händer det att den krisdrabbade isolerar sig och tar avstånd från sociala sammanhang och situationer.

Observera dock att den sociala isoleringen är ofrivillig då trots viljan att träffa människor, kan den drabbade bli så trött och utmattad att han/hon inte orkar ta sig ut och socialisera sig.

Vidare är det viktigt att komma ihåg är att trots isolering och ovilja att träffa andra behöver den krisdrabbade enormt stöd, förståelse och empati från andra människor.

Risken att gå in i depression är stor under reaktionsfasen om inte insatser och hjälp sätts in tidigt i sorgeprocessen.

Den drabbade behöver emotionellt stöd och bara genom att fysiskt finnas till kan man göra stor skillnad.

Reaktionsfasen brukar övergå till bearbetningsfasen efter ca 2-3 månader (kortare/längre beroende på person) och då blir det lättare för den krisdrabbade att acceptera förlustens sorg och starta sin bearbetningsprocess.

Slutord

Låt oss lära av Löfvings tragiska bortgång och bli snällare mot varandra.

Låt oss skapa ett samhälle där det råder noll tolerans mot trakasserier, kränkande särbehandling, mobbning och utfrysning i alla former.

Börja där du är och bidra med det du kan.

En kan inte göra allt, men tillsammans kan vi göra en positiv skillnad för samhället.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Koka en groda – Om psykisk ohälsa i vardagen

av Azita Miakhel
5 minuter läs

In the long run

Det finns ett berömt citat av nationalekonomen John Maynard Keynes som lyder: “In the long run we are all dead“.

Med uttrycket menade Keynes att människor inte bör oroa sig för långsiktiga ekonomiska effekter eftersom vi alla kommer att vara döda i framtiden.

Istället menade Keynes att vi bör fokusera på de kortsiktiga problemen och lösningarna som kan göra vår nuvarande situation bättre.

Nu ska jag inte gå in på nationalekonomi här (trots att jag blir frestad), utan jag ska låta Keynes citat inspirera detta blogginlägg om psykisk ohälsa i vardagen. I väntan på framtiden, förlorar vi nuet.

Tålamod så ska jag berätta mer.

Psykisk ohälsa uppstår i vardagen

Små portioner av mentala påfrestningar i vardagen bäddar rent för psykisk ohälsa och psykiskt lidande.

En pik här och en där, ett kränkande ord, ett par negativa kommentarer om din personlighet och någon mening om hur ful din outfit är – knuffar vem som helst i nedstämdhet, depression och ångestproblematik.

Mentala påfrestningar i vardagen

När vi pratar om trauma refererar vi oftast till svåra psykologiska händelser som oftast förekommer i barndomen och som leder till psykisk ohälsa i vuxen ålder.

Vi associerar trauma till katastrofer, misshandel och olyckor, men trauma kan faktiskt skapas av en påfrestande vistelsemiljö också.

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om systematiska påfrestningar som kan leda till trauma hos individen. Läs om det här.

Kom bara ihåg att trauma är en psykisk skada eller belastning som uppstår som en reaktion på en (för individen) exceptionellt stressfull eller skrämmande händelse.

Att koka en groda

Låt mig berätta hur vardagen kan påverka vår mentala hälsa genom metaforen om den kokande grodan.

Om en groda plötsligt skulle sättas ner i kokande vatten skulle grodan genast hoppa ur.

Om grodan placeras i ljummet vatten som värms upp gradvis, så skulle den inte bli medveten om den ökande faran från det varma vattnet. Som ett resultat kokas grodan långsamt och dör till slut.

Psykiskt våld

Handlingar som orsakar allvarlig mental eller känslomässig lidande, trauma eller stress för en person kallas för psykiskt våld

Psykiskt våld kan ta många former så som: psykisk misshandel, förnedring, kränkningar, isolering, kontroll och manipulation.

Följderna av psykiskt våld kan bli ångvariga och skadliga effekter på en persons mentala och känslomässiga välbefinnande och kan leda till allvarliga hälsoproblem som ångest, depression och posttraumatiskt stressyndrom.

Du kanske tänker: “Fröken Azita nu överdriver du. Hur kan negativitet i miljön runtomkring individen leda till psykisk ohälsa?”

Några negativa kommentarer om dagen, några pikar, någon utskällning, några kränkande ord – kan väl knappast göra oss sjuka?

Om du tänker så, tycker jag att du ska tänka på grodan som simmar i kallt vatten i kastrullen och har ännu inte märkt av att spisen är tänd.

Om du har läst mitt blogginlägg om Leo som undviker att gå i skolan på grund av mobbning, då förstår du att Leo som alla andra barn började skolan och inte väntade sig en destruktiv skolmiljö.

Vardagens negativa händelser i skolan gjorde att han bestämde sig för att inte gå till skolan mer.

Varför blir man kvar?

Ett av de första blogginläggen som jag skrev handlar om: “Hur fri är en fri person?”, där jag skriver om social kontroll och vår begränsade frihet.

Grodan borde ha hoppat ur när vattnet började bli obehagligt varmt. Varför stannade den kvar i vattnet? När grodan upptäcker att vattnet har börjat koka, är det försent att agera. Nu kan den inte ta sig ut.

Det som hände grodan kan hända oss människor också.

Ibland stannar vi kvar i destruktiva grupper och omständigheter då vattnet känns bara obehagligt varmt. Man bränner sig inte, men det känns inte skönt heller.

Vi stannar då vi känner lojalitet.

Vi stannar då vi har hopp om att det blir bra.

Det blir liksom bekvämt i det obekväma.

Var snäll mot dig själv också

Människor tenderar att vara mer kärleksfulla mot sina husdjur än sig själva.

Man kanske glömmer bort att ta sin medicin, men om medicinen är till hunden, ser man till att djuret får sin medicin.

Du kanske inte hinner själv äta, men ser till att barnen får hemlagad middag.

Din kropp är trött, din själ likaså, trots det dyker du upp och finns till för andra. Varje dag, varje vecka, varje månad, varje år.

Bort med alla mentala barriärer

Du blir ingen hjälte av att utsätta dig själv för dagliga påhopp, kränkningar och negativitet. Vad vill du liksom uppnå genom att acceptera att bli nedtryckt?

Du blir inte heller resistent mot psykisk påfrestning om du fortsätter din utsatthet. Om du blir kall och arg till följd av en destruktiv vardag, är detta en tillfällig strategi för ditt psyke att hantera vardagen, men den strategin är inte hållbar. 

Låt inte andras tankar om dig definiera dig som person. Ditt värde finns i din existens. Andra må tycka vad de tycker – men du bör vara övertygad om att du är mycket mer än de situationer du är en del av.

Psykologen och författaren Jordan Peterson uttrycker det så fint: “Man ska inte låta sig stämplas av en mobbare, vare sig mobbaren är en annan person eller om det handlar om självmobbning“.

Var ärlig mot dig själv

Om du inte pratar din sanning och tror att du är stark när du är tyst, då ger du näring till monstret inom dig.

Monstret växer sig stark och antingen äter den upp dig levande eller förstör det precis allt du besitter. När du vågar berätta din story, försvagas monstret och du finner inre frid.

Som Sigmund Freud uttryckte det:

You can accept or reject the way you are treated by other people, but until you heal the wounds of your past, you will continue to bleed. You can bandage the bleeding with food, with alcohol, with drugs, with work, with cigarettes, with sex, but eventually, it will all ooze through and stain your life

Sigmund Freud

Foto: Adam Currie

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

Väljer du att titta bort?- om civilkurage

av Azita Miakhel
4 minuter läs

För några dagar sedan blev jag vittne till en fruktansvärd händelse på gymmet. Det var ett gäng män som efter en ordväxling med en ensam kvinna blev aggressiva och började hota och trakassera kvinnan.

Händelsen

Först närmade sig en av männen kvinnan och började svära och skrika, sedan den andra, den tredje … och den femte … och däremellan några som samtidigt skrek och svor.

Det var tydligt att kvinnan var rädd och desperat försökte få männen att lugna ner sig – men förgäves. Svordomara blev allt mer intensiva och risken för att någon av männen skulle göra kvinnan illa, blev bara större.

Att få höra allt som männen ville göra med kvinnan, var rent av gräsligt att höra.

Fråga mig inte vad jag gjorde i den här situationen då jag gjorde mer än jag borde. Tro på mig när jag säger att jag inte blev en passiv åskådare av det inträffade.

Jag gjorde det jag förmådde mig att göra.

Mitt under trakasserierna och hoten tittade jag runt på gymmet i hopp om att någon skulle hjälpa kvinnan. Vad jag iakttog chockade mig den dagen: Två unga kvinnor (varav en anställd på gymmet) stod och bevittnade händelsen med ro, hån och skratt.

De tyckte tydligen att förödmjukandet av kvinnan var underhållande – hit med popcornen and let’s watch the show.

Ingen av dem gjorde ens ett försök att hjälpa kvinnan.

En manlig anställd på gymmet höll sig kvar i receptionen och såg på hur kvinnan hotades – från distans.

Gymvärdarna varken hjälpte kvinnan eller ringde efter hjälp. De bara tittade på.

Jag tittade runt igen och såg att uppskattningsvis sju personer tränade i närheten av kvinnan och nyfiken tittade på trakasserierna, men absolut ingen gick fram för att hjälpa kvinnan eller visa något stöd.

Eller ringa efter hjälp.

Nu tänker du kanske, varför såg folk på men ingen reagerade? Du kanske tänker att du hade minsann hjälpt kvinnan om du var där – men helt ärligt tvivlar jag på det.

Låt mig berätta varför.

Åskådareffektens förbannelse

Vad som hände efter situationen kan jag inte skriva om, men jag vill göra en socialpsykologisk analys av varför människor blundar när någon far illa ut.

Åskådareffekten (The Bystandard effect på engelska) är en socialpsykologisk term som förklarar varför människor i grupper väljer passivitet istället för att hjälpa någon i behov av hjälp.

Åskådareffekten betyder förenklad att ju fler personer som bevittnar en händelse, desto färre reagerar, därför att alla tänker att någon annan måste agera först.

Man lämnar ansvaret till ”någon annan” och vill personligen inte bli involverad. Klippet nedan handlar om åskådareffekten.

Experimentet är gjort i London och visar på hur lite folk hjälper en människa i nöd när de befinner sig i en större folkmassa:

Civilkurage då?

Civilkurage innebär att ha mod att stå för sina värderingar och moral även när det innebär en personlig risk för den enskilda individen.

Vidare är civilkurage förmågan att stå upp för orättvisor och våga hjälpa någon som är i nöd.

Civilkurage är att konfrontera någon eller att utföra ett hjältedåd som t ex att rädda någons liv. Men civilkurage är också att stå upp för orättvisor, missförhållanden och förtryck.

Vi älskar historiska hjältar som vågade stå upp för sina värderingar och med risk för sina liv kämpade för mänskliga rättigheter och friheter.

Kvinnan med väskan

Alla blir inte hjältar i omgivningens ögon

Vi avgudar en person som räddar någon från ett brinnande hus, men den individen som larmar om missförhållanden på en plats kan lätt stämplas som förrädare.

Jobbiga personer vill man bara få bort. Det är mycket enklare med följsamma, konforma människor med dämpad kritisk förmåga.

Människor som har mod att berätta/uppmärksamma missförhållanden och problem, kan riskera sina jobb, sina relationer och till och med sina liv.

Så varför involvera sig överhuvudtaget?

Slutord

En anledning till varför folk tittade på när kvinnan på gymmet blev hotad till livet, kanske berodde på att de inte ville riskera något? Och valde därmed att inte agera?

Kanske ville de hellre förbli passiva åskådare än någon som blandar sig i och mot förmodan får stryk?

De kanske inte ville bli en del av problemet? Då var det enklast för dem att titta på men inget göra (?).

Jag höll i alla fall inte tyst i den bisarra situationen, det kan jag lova, men jag rekommenderar inte andra att vara som mig.

Man ska inte behöva bli traumatiserad.

Oss emellan; mitt stora problem i livet är att jag inte kan hålla tyst. Det kryper i huden på mig när jag ser/hör någonting orätt utan att säga vad jag tycker.

Tänk så långt jag hade kommit i livet om jag bara var söt och följsam. Yes sir … No sir liksom. Enkelt och konform.

Alla blir vi inte ihågkomna som Nelson Mandela, Martin Luther King eller Astrid Lindgren. Många “hjältars” historia slutar med att de blir isolerade, övergivna, sjuka och bortglömda och i värsta fall få sina liv förstörda.

Vill du visa vardaglig civilkurage, var beredd på att det inte alltid blir bekvämt.

Ibland är det svårt att vara modig och du kommer förmodligen att inte få en egen staty.

Däremot när du gör rätt, finner du sinnesro och en inre frihet. När vi hjälper andra, hjälper vi oss själva att hitta meningen i våra liv.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Multitaskande tröttar ut hjärnan

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Vi kan känna oss produktiva (duktiga) när vi gör fler saker samtidigt, men vad många inte vet är att multitasking (också kallad för simultankapacitet) ökar vår stressnivå, sänker vår IQ och kan minska vår produktivitet med hela 40 procent!

Forskare menar att multitasking fördröjer utförandet av uppgifter när vi avbryter oss själva och det tar oss 25 procent mer tid att genomföra en uppgift när vi multitaskar.

Har du en smartphone?

Låt oss ta dig som ett exempel. Hur ofta växlar du mellan olika appar i mobilen? Från Facebook till Instagram, från Instagram till TikTok,  från TikTok till Aftonbladet och så tillbaka till Facebook. 

Samtidigt kastar du ett öga på TV:n, zappar mellan olika kanaler för att sedan gå tillbaka till mobiltelefonen och fortsätta processen.

Och allt detta gör du under någon/några minuter bara.

Simultankapacitet eller en (o)vana?

Ett företags drömanställd är oftast en person som lyckas hålla fler bollar i luften.

Men multitasking kan långsiktig skada vår psykiska hälsa då risken för stress, ångest och panikångestattacker ökar när vi försöker dela vår uppmärksamhet.

När vi tar på oss flera arbetsuppgifter för att visa hur effektiva vi är, finns det faktiskt en risk att inget av dessa projekt blir riktigt bra (unless you are the superman).

Helt ärligt, vem har någonsin lyckats hålla flera bollar i luften? Det är ytterst opraktiskt och dömd till misslyckande.

Det räcker med att hålla en boll åt gången (att ha många järn ielden är inte heller någon bra idé).

Multitaskandet är inte bara ett problem på jobbet, utan händer var vi än befinner oss – så länge vi har tillgång till våra telefoner och inte besitter självdisciplin.

Risker med multitasking

Häng med så ska jag berätta varför multitasking i det långa loppet kan göra oss mindre effektiva och bidra till att vi blir känsligare för stress, nedstämdhet, utmattning och få ångestrelaterade sjukdomar.

Hjärnan delar inte fokus – den växlar fokus

Vår hjärnas kapacitet är begränsad. Hjärnan besitter inte förmågan att göra flera saker samtidigt. Vid multitasking byter hjärnan snabbt fokus mellan olika uppgifter. 

Vi fokuserar vår uppmärksamhet på en sak och snabbt byter till en annan. Alltför ofta växlandet av uppmärksamheten kan göra hjärnan förvirrad och skapa frustration och irritation.

Multitasking kan vara en effektiv strategi för att få mycket gjort på kort tid, men risken att komplicera vårt arbete och vår produktivitet blir högre när vi multitaskar.

Multitasking är en myt. I själva verket innebär det att snabbt växla från en uppgift till en annan, för att sedan växla tillbaka igen. Och varje gång du gör det bytet betalar du en ”skatt” för både din tid och din energi. Av den anledningen är det nästan alltid mer effektivt att utföra en uppgift:  fokusera på en sak och gå vidare när du är klar, så att du inte betalar onödiga bytesskatter.

— DR. SAHAR YOUSEF, FORSKARE I KOGNITIV NEUROVETENSKAP, UC BERKELEY

Mer om riskerna med multitasking 

När vi multitaskar växlar vi fokus från det ena objekt till det andra. Stressen som uppstår i hjärnan kan öka risken för att göra misstag.

Ökad stress

När vi försöker hålla reda på flera saker samtidigt blir vi stressade. Kronisk multitaskande (och stress) kan i längden orsaka utmattning, insomnia och andra hälsoproblem. 

Sämre kvalitet

Uppgifternas kvalitet blir sämre och produktiviteten sjunker till följd av en trött hjärna som har förbrukat onödig mycket energi på att växla uppmärksamhet.

När vi multitaskar är det lätt att glömma bort saker eller så gör vi halvfärdiga jobb.

Ökar tröttheten

Multitasking kan vara mycket ansträngande och trötta ut vår hjärna. Tröttheten kan i sin tur påverka viktiga kognitiva förmågor så som koncentrationsförmågan, planeringsförmpågan, spatial förmågan och problemlösningsförmågan.

I det långa loppet?

Om multitasking i längden kan medföra mer skada än nytta, borde även användandet av sociala medier skada oss i längden?

Vad händer med vår hjärna och uppmärksamhet när vi dagligen använder sociala medier och pendlar mellan olika sinnesstämning, sinnesintryck och känslor? 

Föreställ dig att du sitter med TikTok i ett par timmar och bläddrar mellan olika videoklipp.

Du ser ett klipp om översvämning, direkt efter (bara sekunder) nästa klipp om roliga katter, därefter klipp om någon skjutning som följer av någon video om skrattande giraffer. 

Upplevelse av kontext och sammanhang

Jag har börjat undra vad som egentligen händer med vår hjärnas upplevelse av kontext och sammanhang när vi multitaskar.

Tittar vi på en film, följer vi en tråd. Detsamma om vi läser en bok, eller har ett telefonsamtal, men vad händer när vi växlar mellan olika appar I mobilen?

Kanske skadas vår känsla av sammanhang när vi missbrukar användandet av sociala medier?

En selfie på Snapchat, ett meddelande på messenger, en story på WhatsApp. Och allt samtidigt!

Min personliga åsikt är att ja; växlandet mellan olika appar leder till att hjärnans känsla av kontext försämras. 

Vad ska skolan göra?

När jag gick i skolan var jag bosatt i biblioteket. All information fanns i böckerna så det var bara att söka i stora bokmängder för att skriva en liten uppsats.

Nu är det andra tider. Dagens barn och ungdomar kan med några klick ta fram all fakta de behöver.

I dagsläget har de flesta hört talas om Chat GPT där du skriver en fråga och får utförliga, faktabaserade svar.

Ber du chatten att skriva ett blogginlägg så gör den det åt dig (du behöver inte ens läsa mina inlägg längre).

Lite coolt med den tekniska utvecklingen, men tänk på att allt har ett pris. Vi betalar med vår psykiska hälsa när teknologin tar över.

Vi vistas inte ute, vi blir rastlösa av att vara i nuet och kroppen blir orolig när telefonen är utom räckhåll.

Livs-/och mentalkunskap i skolan

Skolan behöver satsa på att lära barn livs-/ och mentalkunskap (hittade på ett eget ord) och hjälpa barnen att orientera i sina tankar, känslor och beteenden. 

Att införa mobilförbud under lektionerna är bra då eleverna blir mindre distraherade av allt som händer i deras telefoner, men att ge dem en laptop som pedagogisk hjälpmedel med tillgång till Internet, är samma sak som att ha telefonen.

Samtliga mobilappar kan laddas ner till datorn och så fort fröken inte ser, växlas det mellan de olika apparna.

Vad vi vuxna behöver göra är att få barn/ungdomar att förstå riskerna med multitasking i tidig ålder.

Förbjuder vi mobilerna under lektioner, används de under raster istället och sedan hemma.

Barn/unga behöver strategier för att själva kunna lägga undan elektronik utan vuxnas “tjat”, men vi vuxna behöver hjälpa dem med självdisciplin först.

Vidare …

Vidare behöver skolan handleda eleverna med att sortera bland sina tankar/känslor och utveckla barnens förståelse-/och empatiförmåga. 

Det finns de som spekulerar om att skolor/universitet kan få konkurrens när den artificiella intelligensen utvecklas ännu mera (syftar på Chat GPT). 

Kritikerna är oroliga för vilken funktion skolan ska ha i människors liv när framtagandet av kunskap är bara en klick bort?

Det är enkelt att söka fram fakta om depression, men att hantera sina känslor dagligen så inte ungdomen drabbas av depression, är utmaningen. 

Den artificiella intelligensen utvecklas. Parallellt med den utvecklingen behöver vi utveckla vår och våra barns emotionella intelligens också.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Ondskan bland oss – Psykologin bakom

av Azita Miakhel
4 minuter läs

För några veckor sedan pratade jag och en bekant om ondska. Min bekant tyckte att människor inte är onda, men att de kunde utföra onda handlingar.

Som psykologilärare blev det svårt för mig att ta ställning då svaret är komplext och behöver undersökas utifrån flera perspektiv så vi kan hitta nyanserna i ämnet. Ikväll är en sådan kväll då jag verkligen vill skriva om ondska.

Vad är ondska?

Definitionen av ondska enligt psykologin är att: avsiktligt skada människor psykiskt och/eller fysiskt, att förstöra (för) människor, att döda människor, att döda människors idéer, och att begå brott mot mänskligheten.

Generna och miljön

Biologen Robert Sapolsky menar att bakom ondskan finns det neurobiologiska orsaker, hormonella orsaker, kemiska orsaker och genetiska orsaker. Dessa orsaker samspelar sedan med miljön och gör människan mer/mindre ond.

Alltså för att veta varför ondskan uppstår, behöver vi studera den utifrån ett arv och miljöperspektiv.

Hur skapas en psykopat?

I dokumentären “Hur skapas en psykopat” intervjuar programledaren tidernas seriemördare i England och USA. Psykiatriker som intervjuas i dokumentären antyder att seriemördarna har en sak gemensamt: brist/skador på den gråa substansen i hjärnan.

En annan gemensam sak för psykopater är att de saknar empatiförmågan.

Psykopater brister vidare i förmågan att förstå sociala koder och tolka människors känslouttryck.

I dokumentären blir en intagen som har mördat flera personer ombedd att se bilder på människors emotioner och tolka deras ansiktsuttryck.

Mannen pekar på bilden där en kvinna ser rädd ut och säger: “Jag vet inte vad det är för känsla, men så ser dom ut innan man dödar dom“.

Philip Zimbardo

Psykologiprofessorn Philip Zimbardo gjorde studier av 19 mördares livshistoria i USA och kom fram till att brist på impulskontroll, svårigheter att orientera sig i sina känslor och en njutning av se andras lidande var några av de generella orsakerna till att fångarna hade begått ondskefulla handlingar.

Philip Zimbardo är mest känd för sitt berömda fängelseexperminet som han och hans team genomförde i Stanford.

Zimbardos experiment har blivit en film som jag personligen använder i undervisningen inom det socialpsykologiska perspektivet. Filmen heter “The Experiment” och bör ses av alla!.

Jag ska inte spoila filmen för mycket och ska bara berätta kort om delar av den:

En grupp män som inte har haft några som helst problem med aggressivitet innan, skickas till ett tomt fängelse i Stanford.

Om de lyckas vara kvar I fängelset i två veckor får var och en en check på 14000 dollar. Framme vid fängelset delas gruppen upp i två delar och får olika roller: majoriteten blir fångar och ca 8 personer blir fångvaktare.

Efter bara några dagar i fängelset, när deltagarna har intagit sina roller, börjar vistelsen bli kaotisk. Vakterna som har utsett en ledare börjar kränka fångarna … och en fånge blir utvald till gruppens syndabock.

Se filmen bara. Din bild av grupper kommer garanterat att förändras för alltid.

Andra förklaringar till ondska

Andra psykologiska förklaringa till ondska är:

  • Dåliga gener – Dålig impulskontroll och svårigheter att känna empati.
  • Personlighetsdrag – Till exempel narcissism och psykopati
  • Beteendemönster – De som utför ondskefulla handlingar upprepar beteendet systematiskt.
  • Svåra barndomsupplevelser – Trauma i barndomen kan leda till ouppklarade aggressioner som projiceras på andra.

Evil is knowing better but doing the worse.

– Irving Sarnoff

Egenvinning

Studerar vi mäktiga ledare i historien som har åsamkat mest lidande i mänskligheten, har de en sak gemensamt: önskan om makt. 

Att skada andra psykiskt/fysiskt är för många ett sätt att känna sig mäktig och viktig. Känslan av det egna jaget kan vara så svag hos personen att hon/han väljer bästa tänkbara metoder för att skada andra.

Varför? – För att känna makt.

Konformitet

Du kan läsa mer om konformitet i mina tidigare inlägg eftersom jag har skrivit om ämnet flera gånger tidigare.

En kortare förklaring utifrån konformitet skulle kunna vara att ondskan fortsätter finnas när andra blundar för den. Det krävs mod att stå emot orättvisor och det är betydligt lättare att följa strömmen.

Vi tillåter ondskan att stärka dina rötter bland oss, när vi ser på men inget gör.

Läs mer om konformitet: Hur fria är vi?

Förskjutning

Om förskjutning har jag också skrivit innan. Alla människor känner aggressivitet i någon grad/form, men vissa förskjuter ilskan på andra genom våld, mobbning, utfrysning och social exkludering.

Barndomens traumatiska upplevelser gör en del människor ilskna och aggressiva. De söker den borttappade barndomens kontroll i människor som är svagare än dem och skadar dessa psykiskt och fysiskt.

Slutord

Tillbaka till reflektionen jag hade med min bekant. Är människor onda eller gör de bara onda handlingar? Mitt svar på den frågan är att: Ondskan finns och kommer alltid att finnas i mänskligheten.

Utan att gå in i detaljer så har jag tyvärr bevittnat ondskan själv. Ingen rolig upplevelse.

Det går inte att eliminera ondskan helt, men om du och jag står upp för vad vi etisk tror vara rätt, kanske gör vi en insats för mänskligheten.

Om du och jag blundar, sparar vår röst och låter “någon annan” ta hand om orättvisor, blir inte världen bättre för dig, mig och våra barn.

Jag är fortfarande så naiv att jag vill tro att godheten övervinner ondskan.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Ca 700 000 har upplevt mobbning på jobbet

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Det mest lästa blogginlägget på min hemsida är “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på“. Jag tänker att mobbning och utfrysning bland vuxna är omfattande, men många hellre låtsas som att problemet inte existerar än att ta tag i situationen och hitta lösningar.

Närmare 700 000 människor har upplevt mobbning på arbetsplatsen. Enligt Sveriges företagshälsor var femte svensk känner psykiskt obehag inför att gå till jobbet flera gånger varje vecka eller några gånger i månaden.

Med andra ord; en av dina fem kollegor känner ångest för att gå till jobbet. Problemet är stort och nu är det dags att vakna upp och prata om det.

Jag har tidigare skrivit om mobbningens effekter på kroppen och psyket så jag går inte in på det här. Idag skriver jag om hur vi alla kan bli delaktiga i utfrysning om vi väljer passivitet.

Först en socialpsykologisk analys

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet.

Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen. Konformitet är passiv grupptryck.

Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej.

Titta på klippet nedan om hur gruppmedlemmar faller för konformitet:

Social kontroll

Vi utövar social kontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppen.

Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Och den som tänker på annat sätt eller ser “annorlunda” ut eller har annan kultur/tradition, blir uppfattad som främlingen. Främlingen som inte hör hemma i gruppen, i staden eller i nationen.

Hur märks social utfrysning på en arbetsplats?

På 1970-talet identifierade Berit Ås, professor i socialpsykologi, fem uttryck för härskartekniker; osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påföljande av skuld och skam (Ås, 1978).

När mobbning bland vuxna förekommer, är det framförallt härskarteknikerna man uppmärksammar. MEN utfrysning på en arbetsplats är inte bara härskartekniker.

Andra vanliga strategier som används vid utfrysning kan vara:

  • Ryktesspridning och förtal – där förövaren och dennes pakt sprider lögner och rykten om offret och får honom/henne att framstå som ond och opålitlig.
  • Tar åt sig äran av offrets idéer – till exempel att jag berättar om en idé och personen presenterar idén som sin egen under det gemensamma mötet.
  • Påverka direkt/indirekt miljön runtomkring för att försvåra för offret att utföra sitt arbete.
  • Manipulation där förövaren använder alla verbala medel för att förstöra sitt offer för egen vinnings skull.
  • Att gruppen bestämmer sig för att gå på AW eller äta lunch tillsammans men bara en person inte blir medbjuden (ingen hade hens nummer hallå).
  • Gaslighting

Hur delaktig är du i utfrysningen?

När du sitter vid ett bord och en i sällskapet börjar snacka skit bakom ryggen på någon du känner/inte känner, blir du passiv delaktig i utfrysninen. Vidare blir du inblandad i utfrysninen om du:

  • Sitter tyst (tystnad tolkas som jag håller med),
  • Börjar följa strömmen och säger något dåligt om personen fastän hen inte gjort dig något.
  • Som ansvarig har fått information, men har valt att sopa problemet under mattan.
  • Ser och hör, men väljer att inte säga ifrån.

Slutord

När det gäller utfrysning och mobbning bland vuxna behövs det tydliga regler där det framgår noll tolerans mot mobbning och utfrysning.

Man måste skilja på vad som är en konflikt och vad som är systematisk mobbning och utfrysning.

Att bara förlita sig på att “här minsann finns det ingen mobbning” tycker jag vara godtyckligt. Där det finns människor, finns det konformitet, lydnad, önskan om inflytande och vilja att såra andra.

Värdegrunden, etiken och moralen ska ligga på en stabil bas: Nedskrivna lagar och regler!

Och tänk om …

I en perfekt Sverige är mitt hopp att en vacker dag göra all form av mobbning och utfrysning olaglig. På så sätt kanske hjälper vi människor som lider i tystnad och som hamnar i psykisk ohälsa som ångest, depression och utbrändhet.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Om social kontroll och ADHD tester

av Azita Miakhel
4 minuter läs

När jag pluggade statsvetenskap, vid ett tillfälle diskuterade jag och en kurskamrat frihet. Kurskamraten insisterade med att vi hade all frihet att forma våra liv, men jag (redan då) var aningen skeptisk. 

Hur fria är vi egentligen? 

Låt oss börja med födseln: har bebisen tur, föds hen i ett “rätt” land, i en familj med “rätt” social status och med “rätta” föräldrar (gärna rätt hudfärg också). Ett välbärgat barn växer upp med alla livets möjligheter.

Hon/han börjar utöva flera sporter, får läxhjälp och får hjälp av föräldrarna med att köpa insatslägenhet när han/hon flyttar hemifrån. 

Ett rikt barn får med större sannolikhet sina drömmar förverkligade och hennes liv kommer att betyda mycket för många. 

Alla barn föds tyvärr inte med samma förutsättningar. Detta i sig borde vara ett exempel på att vår frihet är ytterst begränsad. Världen ser inte likadan ut för alla dess medborgare.

Att utöva kontroll på varandra – socialpsykologiskt

Ett kärnbegrepp inom socialpsykologin och sociologin är ordet norm. Det finns skrivna normer och det finns oskrivna normer. De skrivna normerna ser till att samhällsstrukturen fungerar. De är våra lagar, regler och styrdokument.

Exempel: Ett politiskt parti har som förslag att ADHD testa alla barn i utsatta områden. Anta nu att förslaget går igenom och voilà har vi en lag som tillåter diskriminering av barn. 

Är vi fria i sammanhanget? Om jag får frågan: “ger du tillstånd att ADHD testa ditt barn”, så har jag friheten att välja, men om det stiftas en lag som säger att mitt barn ska ADHD testas då han bor i Angered, blir min frihet begränsad. 

Bara att stämpla ett område som “utsatt” är bevis på social kontroll. Utsatt för vad liksom? Attacker från yttre rymden? Krigsutsatthet? Vad är det egentligen man är utsatt för?

Ditt postnummer, ditt etnicitet, ditt namn/efternamn ger dig olika mängder med frihet.

Läs gärna inlägget: ADHD UNGAR OCH KUNSKAPSKRAVEN där jag skriver om faran med att ADHD diagnostisera barn.

Oskrivna normer

Förutom de skrivna normerna, finns det oskrivna normer som oavsett om de är synliga eller inte, är de införstådda i det mänskliga samspelet. Vi förväntas följa dessa, annars så … ja annars blir det sanktioner.

De följder som brytandet av en oskriven norm kan medföra är bland andra tillrättavisande, trakasserier, mobbning eller utfrysning.

Har vi friheten att välja/välja bort stressfyllda situationer? Här svarar jag: “kanske”. Vi kan välja att röra på oss (vi är ju inte träd liksom). 

Normer fungerar som ett koncept för livet. Vi lär oss tidigt vad vi ska göra, säga, känna och tänka. Vi lär oss att smälta in, passa in, inte avvika och ha respekt för nummer. Ja nummer. Vi lär oss att ju fler antalet i en grupp är, desto större trovärdighet har deras ord och beslut.

Konformitet – likformighet

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet. Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen.

Konformitet är passiv grupptryck. Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej.

Förenklad är det som att man ljuger för sig själv för att fortsätta vara en del av gruppen. Man vill ju inte vara den som klagar. 

Vi utövar social kontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppen.

Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Och den som tänker på annat sätt, ser “annorlunda” ut eller har annan kultur/tradition, blir uppfattad som främlingen. Främlingen som inte hör hemma i gruppen, i staden eller i nationen.

Är vi beroende av andra?

Vi behöver varandra för att vi fortfarande är flockdjur. Att tillhöra en grupp inger känslor av trygghet och accepterande. Och det är fint med gemenskap.

Problem uppstår när vi tror att vår grupp är bättre än den andra. Vi har mer rätt än dom. Jag har mer rätt då fler tycker som mig. 

Vi behöver lagar, regler och strukturer för att kunna samexistera. Vi måste respektera samhällets ramar för att veta hur vi ska leva i harmoni med andra.

MEN en del lagar och regler skapas av enbart hat (eller av hatfyllda människor) och dessa måste vi ifrågasätta för våra grundläggande mänskliga fri-/rättigheter.

Hjältarna vågade mer

Med all respekt för massan, är det de människorna som vågade stå emot de rådande normerna som vi pratar om i våra historieböcker.

Hur hade världen sett ut om inte oliktänkande hjältar stått emot orättvisa och fel? Hur hade det till exempel sett ut i USA och resten av världen om Martin Luther King Jr inte vågade berätta högt om sin dröm?

Friheten är begränsad, men vi måste vägra leva i fängelset av andras tankar. Vi bör ställa upp för vad som är rätt oavsett hur många människor som än följer felet. 

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

Att gå tillbaka till jobbet ångesten

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Innan sommarlovet skrev jag ett blogginlägg om ledighetsångest och nu är det dags att skriva om ångesten som uppstår när vi  går tillbaka till skolan eller till jobbet. 

Återinträdesstress

Det uppmärksammas inte ofta, men det är rätt vanligt med gå-tillbaka-till-jobbet-ångesten (du kan byta ut ordet jobb mot skolan om du vill). På engelska finns det till och med en beteckning för tillståndet: “Reentry stress“, Google översätt “återinträdesstress“.

Efter en periods ledighet kan vissa individer känna stark oro för att gå tillbaka till de dagliga rutinerna på jobbet/skolan. Det händer att det uppstår blandade känslor där man å ena sidan vill tillbaka till rutinerna och å andra sidan vill lata sig i soffan. 

Som all sorts ångest kan det kännas obehagligt med känslorna som uppstår vid återgång till jobbet eller skolan, men lyckligtvis är Reentry stressen kortvarig och går över efter ett par veckor när rutinerna sätter sig. 

Ångestens intensitet och varaktighet varierar från person till person. Har semestern/ledigheten inte gått enligt planerna, kan ångesten vara starkare vid återgång till jobbet/skolan. 

Är det vanligt att känna ångest?

Jag lade upp en video på TikTok om ämnet jag skriver om och där var det några som kommenterade om olika sorters ångest som de känner: En följare skrev att han upplever mest ångest under semestern och vill hellre arbeta. En annan skrev att hen känner söndagsångesten som starkast. 

Vi känner ångest i olika situationer och på grund av olika orsaker. En situation kanske stressar en person, men en annan skulle vara lugnare i liknande situation. 

Det är fullt normalt att känna oro, rädsla och ångest, så länge problemet inte blir en begränsning i vardagslivet (i så fall bör man söka professionell hjälp). Nedan skriver jag kort om vad ångesten egentligen är:

Om ångest 

Det är fullt normalt att känna ångest. Ångestreaktionen påminner om stressreaktionen kamp-eller-flykt där hjärnan skickar signaler till det sympatiska nervsystemet som aktiveras och som påverkar hela kroppen.

Vid ångest aktiveras försvarsreaktioner och beredskapen i kroppen höjs. Alarmreaktionen styrs av det autonoma nervsystemet som normalt inte går att kontrollera med viljan. Detta förenklad innebär att det hjälper inte att vid ångest säga till dig själv att: “Känn inte ångest nu … bli inte stressad … svettas inte …“. 

Ångesten räknas bland de psykosomatiska besvären. Psykosomatiskt innebär att fysiska symtom orsakas av mentala sinnestillstånd (typ att du spyr eftersom du är stressad).

Mentalt visar sig ångesten i känslor som:

  • Oro
  • Nervositet
  • Desillusionering
  • Overklighetskänslor
  • Som att vara i en bubbla
  • Rädsla
  • Katastroftänkande

De fysiska symtomen på ångest är:

  • Spänningar i nacke och axlar
  • Illamående
  • Ont i magen
  • Yrsel
  • Trötthet
  • Hjärtklappningar
  • Kortare andning
  • Svettningar 

Avslutande reflektion

Vi ställer (emellanåt) orealistiska krav på oss själva. Vi förväntar oss att semestern ska vara avkopplande, kul och händelserik – men livet är oförutsägbart och det är inte alltid kul, varken på jobbet, i skolan eller under ledigheten – OCH det bör vara okej!

Det är inte meningen att vi alltid ska vara på topp och att livet ska vara som en romantisk saga – ingen smärta, inget obehag och absolut inga regniga dagar under semestern.

Livet är att vara i vardagen, leva i varje stund och omfamna nuet med allt det erbjuder. Bra stunder som mindre bra stunder, allt ingår i livets cirkel.

Fördjupning

Här kan du lyssna på min lektion om stress och stressreaktion:

0 kommentarer