Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Tagg:

enkelpsykologi

PsykologiSamhällskunskapSociologi

Utøya 22 juli 2011- Psykologin bakom hat

av Azita Miakhel July 22, 2023
7 minuter läs

Den 22 juli 2011 inträffade en bilbombsexplosion på Grubbegata i Oslo, följt av skottlossning mot ungdomar och vuxna på Utøya cirka två timmar senare.

Totalt omkom åtta personer i explosionen och 69 människor dödades i skjutningarna på ön. 

Terroristen var en norsk högerextrem som gav sig själv rätten att släcka så många liv.

Varför?

Därför att han var fylld av hat på grund av sina rasistiska/nazistiska/fascistiska övertygelser. 

Jag väljer medvetet att inte nämna terroristen vid namn då jag vägrar ge honom uppmärksamhet på nätet genom en tagg i min blogg. 

Hat är roten till många konflikter

Hat är roten till många konflikter människor emellan som har gett/ger förödande konsekvenser.

Här ska jag kort förklara utifrån olika psykologiska perspektiv hur hat skapas och vad hat livnär sig på.

Det är inte möjligt att förstå hela bakgrunden till varför en del individer handlar som de gör, men när vi vet de generella orsakerna, kanske kan vi förebygga att oskyldiga människor skadas.

Att ansvara för och återuppta kontrollen över egna känslor kan för en del människor vara svårt – i stället riktar de sina aggressioner utåt: 

Mot någon annan. Mot några andra. 

De hittar syndabockar för att skuldbelägga ega misslyckanden på.

De skadar andra för att tillfälligt dämpa egen ångest och få lindring inombords.

Vad är hat?

Hat är en stark negativ känsla som kan riktas mot individer, grupper eller idéer och kan ha allvarliga konsekvenser för både enskilda personer och samhället som helhet.

För att förstå varför hat uppstår måste man studera hatet utifrån flera olika psykologiska perspektiv.

Här väljer jag tre psykologiska teorier för att förklara varför människor hatar:

Det kognitiva perspektivet, det psykodynamiska perspektivet och socialinlärningsteorin.

Det kognitiva synsättet

Kognition handlar om hur vi tänker, tolkar, uppfattar och bearbetar sinnesintryck och information. 

För att lättare kunna sortera sinnesintrycken är vi som människor tvungna att gruppera händelser, situationer och människor och lägga in dessa i olika fack. 

Inom det kognitiva perspektivet kallas denna processen för kategorisering.

Våra erfarenheter skapar kognitiva scheman (små lådor i den mentala strukturen i hjärnan) i vårt tänkande och inne i de kognitiva scheman skapas det kategorier.

Kategorier kan vara människor, fåglar, bestick etc.

Kategorierna hjälper oss att sortera bland alla sinnesintryck och är nödvändiga för att vi ska förstå vår omvärld, men när vi lägger för mycket fokus på att kategorisera, uppstår det fördomar, generaliseringar och ett vi-och-dom tänkande.

När kategorier blir fördomar

Fördomar förklaras inom socialpsykologin och det kognitiva perspektivet som en felaktig och fastlåst förutfattad mening om en individ eller grupp av individer.

Fördomar är våra förutfattade åsikter om människor utifrån deras ras, social status, kön, etnicitet och klass.

Det är också att vi bildar oss en uppfattning om en person utifrån personens grupptillhörighet.

Negativa kognitiva mönster som generaliseringar, kategoriseringar och stereotyper kan bidra till bildandet av hat. 

När människor kategoriserar andra som en del av en grupp (t.ex. etnisk, religiös eller ideologisk) och sedan generaliserar negativa egenskaper till hela gruppen, kan det leda till att hat riktas mot gruppen som helhet.

Psykodynamiskt perspektiv på hat

Hat har sina rötter i aggressionsdriften och visar sig genom försvarsmekanismen förskjutning.

I den undermedvetna delen av oss lagras det detets drifter.

Aggressionsdriften är ett exempel på en drift som alla människor har inom sig.

Aggressionsdriften vill gärna göra sig påmind då och då, men vi envisas med att förneka den för att skydda den medvetna delen av oss. 

När någon gör oss arg, frustrerad eller ursinnig, vill aggressionsdriften klappa till personen (impulsen), MEN jaget talar om för aggressionsimpulsen att tänka på konsekvenserna och låta bli att slåss. 

När ilskan inte riktas mot det “riktiga objektet” händer det istället att vi tar med oss ilskan och tar ut den på någon annan oskyldig. 

Personer som är fientliga och hatiska bär inom sig stora mängder aggressivitet.

Dessa individer saknar balans mellan detets begär, jagets konsekvenstänk och överjagets etik och moral.

Ibland vet de – och oftast vet de inte att de egentligen är arga för saker de inte kunde kontrollera som barn, utan tror att det är andra människor som är problemet. 

Ilskan vill ut och där finns det olika vägar att ta.

En del väljer att förskjuta ilskan genom att ta uppmärksamheten från känslan som har skapat aggressionen då det kan vara jobbig att hantera den – och istället riktar den mot andra människor eller objekt. 

Att hata en grupp blir ett sätt att leva ut sin aggression och överleva trots sin ilska. 

Ett exempel:

Ett barn som växer upp med verbala och fysiska kränkningar och som saknar snälla/stabila förebilder, tränger bort aggressionen om kränkningarna till det undermedvetna och börjar förskjuta sin ilska genom att trycka ner, hata, skada och kränka andra människor.

Varför aggressionsimpulsen trängs undan till det undermedvetna kan förklaras med att barnet känner ambivalens till föräldern som kränker.

Å ena sidan känner barnet kärlek till föräldern som kränker men samtidigt känner barnet aggression då föräldern gör barnet illa. 

Att hata föräldern kan skapa ännu svårare känslor hos barnet och av den anledningen bortträngs aggressionsdriftens önskan till det undermedvetna och istället skapas det hos barnet olika försvarsmekanismer som ska täcka de riktiga impulserna och önskningarna.

Analyserar vi hat, handlar det om försvarsmekanismen förskjutning (som jag skrev ovan).

I ilskan finns det mycket överskottsenergi som vill ut.

Denna sortens energi är dock tillfälligt och kommer efter ett tag att mattas av och omvandlas till depression. 

Social inlärning

Enlig socialinlärningsteori kan hat också läras genom social interaktion och observation. 

Om en person växer upp i en miljö där hat och fördomar är vanliga, kan de internalisera dessa värderingar och beteenden och sedan sprida dem vidare till andra. 

Social inlärningsteorier betonar vikten av förebilder och omgivningens påverkan på hur människor formar sina attityder och beteenden.

Gruppidentitet

Människor har ett grundläggande behov av att identifiera sig med olika sociala grupper.

Gruppidentiteter kan bli mycket starka då individens behov av att tillhöra en grupp är livsnödvändigt. 

I extrema och destruktiva grupper kan det lättare uppstå masspsykos där gruppmedlemmarna gör allt för att behålla egna övertygelser.

Genom att förminska “dom andra” får individen känslor av falsk betydelse – en slags överlägsenhetskomplex.

Terroristen i Utøya

Utøyaterroristen hade mängder med hat och aggression inom sig sedan barndomen.

De ohanterade konfliktfyllda känslorna inom honom ledde till att han anslöt sig till olika högerextrema grupper och i dessa grupper fick han sitt hat förstärkt då fler än honom avskydde samma ideologier och samma grupper av människor. 

Massmördaren tog ut sin aggression på oskyldiga ungdomar på sommarlägret i Utøya vars enda önskan var att bidra till ett samhälle med ökad välfärd och gemenskap.

Ungdomarna hade samlats där för att umgås, utbyta idéer, lära sig politik och träffa jämnåriga.

De hade ingen aning om att det fanns en man därute som på grund sitt eget självhat skulle mörda dem.

Jag skriver självhat då jag tror innerligen att människor som är kapabla till att döda/skada oskyldiga drivs av ohanterade känslor av egenhat.

Individer som älskar och respekterar sig själva har sällan behov av att skada andra.

Låt oss aldrig glömma

Låt oss aldrig glömma terroristattacken på Utøya den 22 juli 2011.

Om historien har lärt oss någonting så är det att “Vi-och-dom” tänkande leder oss rakt in i förödelser.

Experter inom biologisk psykologi menar att förmågan till empati finns inom människan.

Vi föds med förmågan att knyta an till andra människor och utvecklar empatin som finns inom oss.

Vetenskapsmän har upptäckt “spegelneuroner” (Mirror neurons på engelska) som aktiveras när en människa erfar en känsla eller ser den i någon annan.

Med andra ord: empatin finns i våra gener.

Hat är däremot inlärt!

Etnicitet, ras och rasism

Videon nedan förklarar begreppen ras och rasism mer detaljerade.


Källa: Anlysen utifrån de psykologiska teorierna är min egen.

Foto: Sixteen Miles Out

July 22, 2023 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Ikväll skriver jag i affekt

av Azita Miakhel January 12, 2023
3 minuter läs

Du kanske är van vid mina psykologiska (och sociologiska) analyser där jag utgår från fakta och teorier när jag analyserar vardagliga händelser som leder till psykisk ohälsa.

Men den här texten blir annorlunda. Jag känner för mycket ikväll och emotionerna väller ut. Så jag skriver i affekt. Jag skriver det jag känner och jag känner (för) mycket.

För några veckor sedan hängde sajten Dumpen.se ut en anställd på en grundskola som hade i avsikt att utnyttja ett barn i sexuellt syfte.

Jag läste delar av chattkonversationen (klarade inte av att läsa hela) på Dumpens hemsida och det fick mig att må illa.

Det som kom fram om den anställde i Dumpens video vet vi, men jag är rädd för allt vi inte vet – nej Azita, sluta spekulera.

Kanske bitter kanske inte

Detta inlägg kommer att låta bittert och negativt för en del – och kanske är jag bitter. Kanske aningen negativ också. Eller så är jag rädd?

Kanske är jag besviken, uppgiven och aningen trött på att ondska finns bland oss?

Kanske skrämmer det mig att “de goda” inte gör sin del för att motverka/förebygga ondskan?

Du må tänka: Man kan inte förebygga allt – och det är förmodligen sant. Men varför känns det som om vi kan åstadkomma mirakel på jorden om vi bara hade “balls to do that”?

Jag har läst mycket stoisk filosofi så låt mig berätta att jag är inte rädd för döden (den händer och den är säker).

Däremot finns det en lista på saker som skrämmer mig:

  • Jag är rädd för pedofiler som arbetar med barn.
  • Jag är rädd för kvinnohatare som arbetar med jämställdhetsfrågor.
  • Jag är rädd för den systematiske kränkaren som arbetar med demokrati och jämlikhet.
  • Jag är rädd för främlingsfientlige som arbetar med integration.
  • Jag är rädd för narcissister som får makt över människors liv och använder den makten utan samvetskval.
  • Jag fruktar alla kvinnohatare (jag vet att jag upprepar mig).
  • Jag är vidare rädd för alla de som bevittnar orättvisor men håller tyst och tittar bort.

Nu har jag avslöjat mina innersta rädslor här på Internet. Jag är känslosam, jag är fundersam. Jag känner ambivalens. Ska jag fortsätta kämpa för en bättre värld eller ge upp?

Ensam är jag inte stark. Det har jag fått bevisat för mig tydligt i det senaste.

Visionsbubblan

Helst av allt vill jag ha kvar min vision och mitt hopp om ett tryggare samhälle. Ett samhälle som tar hand om alla sina barn och ger dem villkorslös kärlek.

Ett samhälle som skyddar, uppfostrar och sätter gränser. Ett samhälle som tar främst hand om de mest sårbara – barnen och ungdomarna.

Min vision är som en osynlig bubbla jag bär runt mig, men de gånger det görs hål i bubblan och jag blir tvungen att se verkligheten som den är, blir jag varse om min naivitet.

Ofrivillig blir jag emellanåt tvungen att se igenom hålen i visionsbubblan – det kalla, det hårda och det tuffa.

Hittills har jag många gånger lyckats laga de hål som görs här och där i min bubbla, men tänk om den spricker helt någon gång?

Innerligen hoppas jag att bubblan inte spricker helt. Jag råkar gilla den. Den är en del av mig.

Jag vill gärna hjälpa till att skapa en bättre värld (samhälle). Min fråga är om du kan tänka dig att skapa den tillsammans med mig?

January 12, 2023 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Anhedonia – när likgiltighet tar över

av Azita Miakhel October 24, 2022
3 minuter läs

Anhedonia är ett tillstånd där individen upplever en oförmåga att känna lust och glädje. Vid anhedonia sjunker önskan om att delta i sociala aktiviteter och känslor av likgiltighet blir dominerande.

Anhedonia orsakas framförallt av depression men kan också uppkomma som en del av annan psykisk ohälsa. I en del fall har personer som har varit psykisk friska fått anhedonia utan någon särskild anledning.

Ett mysterium i sådana fall.

När en person drabbas av anhedonia slutar hon/han njuta av sina hobbies och/eller olika sociala sammanhang. Allt som var rolig innan, kan kännas som meningslöst och energikrävande.

Hos en del personer med anhedonia kan den euforiska känslan som uppstår vid förälskelse försvinna helt. Andra kan sluta njuta av samlag och annan fysisk kontakt.

En kram kan lämna personen frustrerad och ångestfylld, när en kram egentligen kan frigöra endorfiner och få oss känna värme och trygghet.

Det går att skilja mellan två typer av anhedonia:

1.Social anhedonia – när man inte vill umgås med andra människor.

2.Fysisk anhedonia – där man undviker fysisk kontakt då fysisk närhet kan upplevas ångestskapande och inte alls njutbart.

Anhedonia symtom:

  • Tillbakadragande från sociala aktiviteter
  • Oförmåga att känna lust kring aktiviteter som man tyckte var roliga innan.
  • Ingen lust till fysisk kontakt (samlag, närhet,kyssar,kramar)
  • Förlorat intresse för hobbies

Några exempel på hur anhedonia kan kännas:

Du älskade att träna, men känner ingen mening i att gå till gymmet längre.

Du älskade att läsa, men nu orkar du inte ens hålla i en bok.

Du älskade att träffa andra människor, men känner absolut ingen lust att umgås med någon.

Psykoanalytisk analys av anhedonia

Det finns flera psykologiska perspektiv som man kan analysera anhedonia utifrån och här ska jag bege mig på en analys utifrån Sigmund Freuds teori.

Besöker du bloggen ofta, vet du att jag älskar psykoanalysen och anser Freud vara psykologins Gud (och Jung anser jag vara profeten).

Låt oss prata libido:

Libido är njutningen, lusten och livsenergin. Libidot vill komma upp till ytan och leva ut sina lustar. Libidot finns i detet och där finns också impulsen, aggressionen och sexuallusten. En person som trycker undan sina drifter, sexuella impulser och önskan om att få nutning – och som har en dominerande överjag (samvete/moral) kan lättare hamna i depression och/eller få anhedonia.

Låt mig berätta mer:

De som blir skam-/skuldbelagda alltför hård, och som har levt under strikta regler (t ex religiösa övertygelser) kan få emotionella störningar och hamna i nedstämdhet. Ju oftare du får höra om att dina önskningar, drömmar, fantasier, lustar är fel fel fel, desto djupare trycker du undan lustfyllda känslor, dina drömmar och dina impulser.

Barn som uppfostras för strikt där deras impulsbeteende resulterar i bestraffning, kan få svårt att känna njutning – skulle Freud påstå.

När libidots önskningar vill komma upp till ytan, men förbjuds att göra det, skyddar försvarsmekanismen “sublimering” jaget till en början. Detta betyder att individen ägnar sig åt olika aktiviteter (som jobb eller hobbies) för att förneka detets begär.

Till en början funkar sublimeringen men efter ett tag hjälper det inte att förneka sina grundkänslor – då problemet egentligen är den undantryckta driftenergin som har hamnat i det undermedvetna.

Den kicken, glädjen man får av den sublimerade energin (så som att dränka sig i arbete eller sina hobbies) mattas så småningom av och individen hamnar i ett “likgiltigt” tillstånd. Orkar inget. Vill inget. Känner inget.

Som barn, när du kände lust, blev du skuldbelagd och bestraffad. Rädslan för att få uppleva känslor av skam – och ångesten över att bli bestraffad igen, gjorde att lustkänslorna trängdes bort till det undermedvetna.

Med andra ord: Anhedonia i vuxen ålder är en försvarsmekanism som egentligen censurerar detets drifter.

Det finns, som jag skrev ovan, många olika teorier som förklarar uppkomsten av anhedonia, men jag valde det psykoanalytiska perspektivet och skapade en egen teori utifrån den.

Titta gärna på genomgången om Sigmund Freuds teori där jag berättar om psykets uppdelning utifrån det psykoanalytiska perspektivet.

October 24, 2022 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Söndagsångesten dyker upp sakta men säkert

av Azita Miakhel August 28, 2022
4 minuter läs

Söndagsångesten är på riktig och drabbar de flesta. De som känner oro oftare, känner av symtomen på söndagsångesten redan när de vaknar på morgonen. För andra kan det dröja tills kvällen innan härligheten uppenbarar sig (ursäkta sarkasmen).

Konstig nog kände jag inte av söndagsångesten förra läsåret, men nu har den börjat krypa fram igen, därmed tänker jag: “Varför inte skriva ett inlägg om det?”. Att få ångest inför kommande veckan, är vanligt och drabbar många människor. Vet vi orsakerna bakom de psykosomatiska besvären på söndagskvällen, kanske underlättas hanteringen av de obehagliga känslorna. 

Sunday scaries eller Sunday blues

Vi i Sverige är lite dramatiska och sätter stämpel på olika tillstånd som “ångest”. Personligen föredrar jag den engelska förklaringen av emotionerna som dyker upp när det bara är några timmar kvar av helgen. På engelska kallas Söndagsångesten för “Sunday scaries” eller “Sunday blues” (visst låter dessa beteckningar mindre dramatiskt?).

Det är vanligt att vi vill ha kontroll över händelserna i livet. T ex om jag ska åka tåg till Stockholm tidig på morgonen, ser jag till att åka hemifrån i god tid. Jag får (med all sannolikhet) svårt att sova kvällen innan på grund av oron inför resan. 

Att känna stress inför större skeenden i livet är rätt vanligt. Men en del av oss känner den enorma stressen varje söndagkväll. Det är därför angeläget att förstå orsakerna bakom känslorna för att undvika den negativa snöbollseffekten (Läs om snöbollseffekten här).

Orsakerna bakom söndagsångesten 

Det är svårt att konkret skriva om orsakerna bakom söndagsångesten, då upplevelsen av den och intensiteten skiljer sig från person till person. Går du till exempel i skolan, kan orsakerna bakom söndagsångesten skilja sig betydligt än om du arbetar. 

De vanligaste orsakerna:

Stress på jobbet – Att ta en paus från ett stressigt jobb (typ under helgen) tar inte bort faktumet att jobbet är stressigt. Det är därmed vanligt att personen börjar tänka på alla måsten och deadlines när söndagen dyker upp.

Ouppklarade uppgifter från veckan innan kan resultera i stark söndagsångest. Försök därför att göra klart det mesta på fredagen innan du åker hem.

Dålig arbetsmiljö – Trivs du inte på din arbetsplats eller har det otryggt i skolan, kan det bli svårt att motivera sig till att gå upp på måndagen.

Att hitta balansen mellan hem och jobb – Du är bara en enda person. För mycket krav hemifrån och på jobbet samtidigt kan ge vem som helst ångest (titta på lektionen om rollkonflikter). Ibland förväntas vi tillfredsställa flera viljor samtidigt. Andras orealistiska krav kan lätt skapa ångest.

Orimliga krav på hur helgen ska vara – Emellanåt ställer vi för höga krav på oss själva när det är helg. Vi vill ha gjort något extraordinärt i helgen så vi kan skryta om det vid fikabordet på måndag. När kroppen och huvudet behöver vila under helgen stressar vi istället för att göra mängder med saker som vi faktiskt kan vänta med.

Och alkoholen…

Nu är det helg, fram med flaskan – lär vi oss av kulturen. Det där överdrivna festandet. Eller festandet i sig är kul, det är alkoholkonsumtionen under helgen jag har problem med. Vid alkoholdrickande utsätts nervsystemet för flera skadliga attacker. När alkoholen väl har lämnat kroppen, kommer ångesten i form av baksmällan och andra negativa känslor. 

En rolig helg är en helg där man dricker några glas, men baksmällan då? Koncentrationssvårigheter på grund av alkohol på en måndag då?

Jag kommer att skriva ett blogginlägg om alkoholens påverkan på psyket och kroppen längre fram i höst.

De psykosomatiska besvären kopplade till söndagsångest:

Under helgen blir våra kognitiva förmågor lägre och hjärnan blir mindre energikrävande. När det blir söndag (helt plötsligt) krävs det mängder med energi för att förbereda oss för de kommande uppgifterna den kommande veckan.  

Under helgen trycker vi på stoppknappen. Vi går liksom standby mode. Framåt kvällen på söndag börjar tankarna på alla kraven dyka upp. Realistiska orealistiska tankar leder till känslor av rädsla och vi får ångest. 

Vanliga symtom på söndagsångesten:

  • Högre puls
  • Irritation 
  • Tryck över bröstet 
  • Ont i magen
  • Yrsel
  • Svettningar 
  • Sömnsvårighet 
  • Migrän/huvudvärk 
  • Känslor av oro och rädsla 
  • Stickningar I fingrar och tår

Följande kan mildra söndagsångesten:

Skippa inte träningen på söndagen. Jag gillar inte konditionsträning, men söndagarna är min “Jogging dag”. Jogga/löpa lugnar ner nerverna och lugnar ner katastroftankarna.

Vakna tidigare på söndag och vänj kroppen. Sover du till 12.00 på söndag blir det svårt att vakna vid 06.30 på måndag morgon.

Undvik för stora mängder alkohol på lördagkvällen (låt bli baksmällan). Att stoppa i sig gifter och förvänta sig att må bra, går liksom inte ihop.

Meditera på söndagen eller koppla av med en bok. Meditation är bevisat att hjälpa kroppen och själen till avkoppling så ge den en chans.

Om stressen tar över och du mår dåligt, jobba ett par timmar. Ibland tänker vi: jag ska inte arbeta på söndag – sen går vi runt och tänker på jobbet istället. Avsätt en stund på söndag och skriv ner allt som ska göras den kommande veckan (priolista).

August 28, 2022 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Psykets och kroppens reaktion på saknad

av Azita Miakhel August 25, 2022
2 minuter läs

Det är smärtsamt att sakna någon. När hen vi håller av inte längre finns i vårt liv, sorger vi förlusten. Sorgeprocessen på grund av förlust kan påverka psyket och kroppen negativt. Vid saknad är det vanligt att drabbas av insomnia, ångest, nedstämdhet, rädsla och oro.

Saknaden kan göra att kroppen känns trött, matt och omotiverad. Man blir liksom ur balans och distraherad – som om man är i en bubbla med vandrande tankar.

Kemiska relationer vid förlust och saknad

Hjärnan reagerar påtagligt när vi saknar någon vi älskar. Oxytocinet och dopaminet som frigörs under ett förhållande slutar plötsligt att flöda. Dessa kemikalier triggas igång när vi får lyckorus eller eufori (t ex när vi kramas).

Med enklare ord blir vi kemiskt beroende av personens närvaro i livet. När hen försvinner, söker hjärnan efter de glada känslorna igen och börjar leta efter dessa. Jag vill må bra igen- tänker hjärnan – ring honom/henne!

Människor spelar roll för vårt välmående. När det går bra i våra relationer är vi fyllda med glada hormoner. När det går dåligt känner vi förtvivlan och stresshormonet kortisol ökar, och vid separation upplever vi separationsångest vilket leder till att kroppen utsöndrar signalsubstanserna adrenalin, kortisol och noradrenalin (som frihörs även vid stress).

Separationsångesten skapar rädsla för framtiden. Om du någonsin har skickat 50 sms (efter varandra!) och ringt ditt ex 75 gånger på en dag, då kan du skylla på att det är hjärnans fel att du får tvångsmässiga tankar och utför tvångsmässiga handlingar (fast … försök att kontrollera dig).

Vi behöver andra människor för vår trygghet, för att känna oss älskade och sedda. När vi älskar någon skapas det i hjärnan en sorts känslomässigt beroende. Vi blir småbestatta av personen/personerna som vi gillar, vi gör uppoffringar och vi vill göra det vi kan för att göra de glada.

Vi är beroende av att skapa starka band med andra individer. När känslor tar över, är det svårt att skaka av sig dessa och gå vidare (vi är inga robotar liksom).

Ha därför tålamod med någon som går igenom en förlust och visa empati och förståelse.

Varför saknar vi någon?

När vi skapar band med andra, bryr vi oss om personen och de får oss att må bra och trygga. Deras närvaro blir viktig för oss och för vårt välmående. När relationen/förhållandet tar slut, är det inte konstigt att vi reagerar som om vi befann oss i en sorg.

Förminska inte någons förlust och sorg. Det som känns enkelt för dig och mig kan kännas överväldigande traumatisk för någon annan. Försök att finnas till och visa att du bryr dig.

Fördjupning:

  • Läs mer om kriser och förlust: “Inre kris, förlustkris och utvecklingskris“
  • Läs även artikeln: “What happnes in your brain when you miss someone“
  • YouTube klippet nedan är lektion om signalsubstansers uppgifter i nervsystemet:
August 25, 2022 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Avvisandets psykiska och fysiska smärta

av Azita Miakhel July 20, 2022
4 minuter läs

En psykologiartikel som handlade om: “Avvisande” fångade min uppmärksamhet och jag tänkte skriva ett inlägg om ämnet. Jag fastnade för ett citat i artikeln som jag tänkte inleda med; As far as the brain is concerned, a broken heart may not be so different from a broken arm.

Varför jag vill skriva om detta, beror på att vi behöver veta vilka känslor som triggas inom oss när vi känner oss avvisade, dumpade eller helt enkelt bortglömda.

Att bli avvisad kan leda till psykisk ohälsa då det är vanligt att känna skuld och skam eller att bli besatt av tanken på att “fixa” avvisandet och bli inkluderad igen.

Samhörighet med andra

Människor må födas ensamma men vi är flockdjur och i stort behov av andra människor. Det är i samspelet med andra som vi formar vår identitet och blir oss själva. 

Vi har stort behov av att känna oss accepterade, älskade och värderade. När vi blir avvisade av någon vi älskar, eller av en grupp som betyder mycket för oss, upplever vi oss kränkta och vi blir frustrerade. Varför? Varför just jag? – tänker vi.

Effekterna av avvisande

Psykologisk forskning har kommit på att exkludering från sociala grupper och avvisande från de vi gillar kan ge upphov till psykisk och fysisk smärta. 

Kroppen och psyket är en enhet och det säger sig själv att svåra emotioner kan leda till psykosomatiska besvär. Att bli avvisad kan väcka känslor av sorg, svartsjuka, ilska, frustration, nedstämdhet och ångest. 

Dessa svåra känslor kan i sin tur göra det svårare för oss att tänka klart vilket medför att olika kognitiva förmågor påverkas; så som beslutsfattande och förmågan att tänka rationellt och strategiskt.

Avvisande kan påverka sömnen negativt, då hjärnan ägnar sig åt grubbleri istället för att sova. Insomnia kan i sin tur påverka välmåendet negativt och leder även till att immunförsvaret försvagas och vi lättare blir sjuka.

Det blir personligt

Det är en utmaning att inte ta ett avvisande personligt. Att inte få jobbet vi hade hoppats på, att inte få dejta personen vi gillar eller att inte bli bjuden på festen alla andra kompisar var bjudna på, väcker känslor av nedvärdering hos “den drabbade”. 

Personligt blir det eftersom det skapar tvivel hos oss. Var det mitt fel? Borde jag ha gjort annorlunda? Vad gör/gjorde jag för fel för att förtjäna det här? – frågar vi oss själva.

Såret måste få läka 

Om du bryter armen försöker du inte skynda på läkningsprocessen. Det kan ta flera veckor tills armen blir som vanlig igen.

Detsamma gäller förluster och sorg (läs om: Finns det sorg bakom den där känslan). Processen ska inte skyndas på, utan den får ta den tiden som krävs tills det gör mindre ont i själen.

När känslor tar över är det svårt att tänka logiskt och basera sina iakttagelser på fakta. Hade man varit utanför sig själv hade man kunnat se på en situation objektivt, men inne i en känslomässig bubbla kan det vara svårt att vara objektiv och tänka rationellt.

Det gäller därmed att respektera de känslorna som väcks vid ett avvisande och vara empatisk mot sig själv – och gärna visa empati mot den andre (alltås den som har avvisat).

Avslutande reflektion

Med detta inlägg vill jag uppmärksamma att det är fullt naturligt att gå igenom svåra känslor vid ett avslut, bortgång eller när någonting fint tar slut och/eller man känner sig avvisad. 

Det finns skamkänslor runt avvisande där vi vill glömma händelsen snabbt och gå vidare. Dock blir det inte alltid bra att ignorera det som händer inom oss därför att känslor behöver uppmärksammas och hanteras.

Som Freud uttryckte det så vackert:

“Unexpressed emotions will never die. They are buried alive and will come forth later in uglier ways.”

Sigmund Freud

Det är absolut inget fel i ett avslut. Människor vill olika och det är inte alltid livet blir som vi har tänkt oss. Det gäller att ta sin tid, sörja och komma tillbaka igen när man känner sig redo. 

Vid ett avvisande är det extra viktigt att ge sig själv uppmärksamhet och villkorslös kärlek, då det kan finnas risk att vi lägger skulden på oss själva. 

Med egen kärlek menar jag att fortsätta göra saker vi gillar, inte isolera sig och använda positiva affirmationer dagligen för att orka med vardagen. 

Om möjligt, försök också att visa empati för personen som har valt att avvisa/avsluta. Vi bildar oss en uppfattning om andra genomden fakta vi tillhandahåller, men det kan finnas mycket mer under ytan som vi inte känner till.

Att hata andra för att de har sårat oss gör bara oss bittra och tråkiga. Släpp därför taget om honom/henne/dem med kärlek, empati och förståelse.

Läs också om: Att släppa taget och gå vidare

July 20, 2022 0 kommentarer

Nya Inlägg

  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen
  • Skugga eller Skepnad
  • Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning
  • Sektledaren i Gläntan

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Du kan be om ursäkt, men...

April 5, 2026

Han skyddar andra kvinnor men bryter...

March 29, 2026

Berättelsen om D och psykologin bakom...

February 24, 2026