Tagg:

Fröken Azitas blogg

Samhällskunskap

Älska din public Service som en anhörig

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Varför public service behövs mer än någonsin

Sverige är inget socialistiskt land. Inte heller är det ett land som kan beskrivas som renodlat socialdemokratiskt med för stor prägel av blandekonomi (privata aktörer styr stora delar av ekonomin). Tvärtom är Sverige mer marknadsliberalt än många vill (eller kanske tror) att det är.

Ett tydligt exempel är skolsystemet, där privata aktörer tillåts äga skolor och ta ut vinster som går till ägarna i stället för att återinvesteras i elevernas utbildning.

Men det här blogginlägget handlar inte om marknadsskolan, utan om vikten av public service.

Varför värna om public service?

Vi lever i en tid där alternativa medier, opinionsbildare och influerare får allt större utrymme i den politiska debatten. Att många olika röster hörs är i grunden positivt för demokratin. Samtidigt blir jag personligen orolig när dessa aktörer börjar misstänkliggöra skattefinansierade medier och ifrågasätta deras existens.

Marknadsliberalismens grundidé är konkurrens, och den tanken behöver inte vara fel i sig. Problemet uppstår när medier i allt högre grad riskerar att ägas och kontrolleras av en ekonomisk elit. När information blir en vara för dem som kan betala, skadas demokratin och människors möjligheter till objektiv information minimeras.

Välfärdsstaten Sverige har försvagats och kommer att försvagas i ännu högre grad om marknadsliberala högerpartier fortsätter styra Sverige. Högern gillar privatiseringar. Det behöver jag inte gå in på … eller?

Public Service är en del av den svenska modellen

Vi som arbetar betalar skatt till skolan, sjukvården, försvaret – och till public service. Det är därför rimligt att se public service som en del av välfärden.

Om vi menar att välfärd är sådant som finansieras gemensamt, är tillgängligt för alla oavsett ekonomi och som gör det möjligt att fungera och delta i samhället, då passar public service väl in i den definitionen. Det finansieras med skatt, är gratis att ta del av och har ett tydligt uppdrag: att informera, granska makten, utbilda och bidra till ett gemensamt offentligt samtal.

Precis som skolan, vården och biblioteken handlar public service om att jämna ut skillnader och ge alla tillgång till något grundläggande, i det här fallet tillförlitlig information som gör det möjligt att förstå samhället och ta ställning i viktiga frågor.

Vaccin mot desinformation

I en tid där information sprids snabbare än någonsin och där gränsen mellan fakta, åsikt, manipulation och desinformation ofta är suddig, spelar public service en avgörande roll. Public service är inte enbart radio och tv, utan en demokratisk bas som ger medborgare tillgång till tillförlitlig information, oavsett plånbok, bostadsort eller politiska åsikter.

Till skillnad från kommersiella medier styrs inte innehållet på public service av annonsintäkter eller klickjakt. Redaktionerna är också skyddade från politisk styrning, vilket skiljer de från privat propaganda.

Public service visar sitt verkliga värde särskilt i kriser. Under pandemin, vid val och vid internationella konflikter vände sig många människor till public service för saklig och information. När rykten och spekulationer sprids i sociala medier fungerar public service som en trygg motvikt, en plats där fakta granskas, sätts i perspektiv och hjälper oss att förstå världen runt omkring oss.

Public service har också ett folkbildande uppdrag där den genom nyheter, kultur, dokumentärer och utbildande program bidrar den till ökad kunskap, kritiskt tänkande och förståelse för samhällets komplexitet. Den ger vidare utrymme åt minoriteter, regionala perspektiv och röster som annars riskerar att tystna i ett medielandskap som domineras av marknadslogik och social mediers algoritmer.

Alla har rätt till objektiv nyhetsförmedling

Medieägare och andra privata aktörer menar på att public service är för dyrt eller onödigt i ett digitalt medielandskap. Men frågan är snarare: vad kostar det att vara utan?

Utan en gemensamt finansierad, oberoende nyhetsförmedling riskerar vi ett samhälle där information blir en handelsvara och där tillgången till trovärdig journalistik avgörs av betalningsförmåga.

Att värna public service är i grunden att värna demokratin. Det handlar om rätten att få tillgång till kunskap, om att kunna förstå vad som händer i samhället och om ett offentligt samtal som inte formas enbart av de starkaste ekonomiska eller politiska intressena.

I en tid när polariseringen ökar och desinformationen sprids snabbare än någonsin blir det tydligt att public service inte är ett problem, tvärtom är det en del av lösningen, en trygg punkt där fakta granskas och människor kan mötas i ett sakligt samtal.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Psykologin bakom radikalisering och extremism

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Skolmassakern i Örebro 20250204

Den 4 februari 2025 inträffade en av de värsta skolskjutningarna i svensk historia. En gärningsman öppnade eld på Campus Risbergska i Örebro och dödade elva personer innan han tog livet av sig.

Mördaren (terroristen?) Richard Andersson kallblodigt sköt ihjäl sju kvinnor och tre män. Denna tragedi har skakat Sverige och väckt frågor om vad som får en människa att begå en sådan handling.

Vad driver en person till extremt våld? Hur formas radikala idéer? Och kan vi förhindra att fler hamnar i samma destruktiva bana?

Extremism, oavsett om den är politisk, religiös eller ideologisk, är sällan en slump. Det är en process som formas av psykologiska och sociala faktorer.

Här vill jag utforska några av de vanligaste mekanismerna bakom extremism – för att förstå.

Människor behöver mening och tillhörighet

Människor är sociala varelser. Vi söker sammanhang, en känsla av att höra till. För vissa kan extrema grupper erbjuda just det – en plats där de känner sig sedda, uppskattade och viktiga.

Det spelar ingen roll om det handlar om högerextremism, islamism eller någon annan form av radikal rörelse – gemenskapen är ofta en av de starkaste drivkrafterna.

Tänk dig någon som känner sig misslyckad i skolan, utanför i samhället eller som upplever att ingen lyssnar på dem. Plötsligt hittar de en grupp som säger: “Vi ser dig. Vi behöver dig. Du betyder något. Vi håller din rygg. Vi har svaren du letar efter.” Det är en påtaglig lockelse.

De gillar enkla förklaringar och en tydlig fiende

Världen är komplex, men vår hjärna gillar enkla svar. Det är lättare att tänka att en grupp människor bär skulden för samhällets problem än att hantera en verklighet full av nyanser och osäkerhet.

Extremistiska rörelser erbjuder ofta just detta – en tydlig förklaring och en tydlig fiende. Oavsett om det är “muslimerna”, “vänstern”, “invandrare” eller “eliten” som pekas ut, fungerar det på samma sätt.

Genom att skapa en “vi mot dem”-mentalitet kan en grupp stärka sin egen sammanhållning samtidigt som de avhumaniserar sina motståndare.

Sociala medier driver på radikaliseringen

Förr i tiden kunde det vara svårt att hitta likasinnade om man hade extrema åsikter. Idag räcker det med några klick. Internet och sociala medier skapar ekokammare där människor bara exponeras för information som bekräftar deras egna idéer.

Någon som börjar titta på konspirationsvideor om “den stora utbytestesen” får snabbt fler liknande klipp i sitt flöde (Tacka algoritmerna). De blir övertygade om att de har sett “sanningen”, samtidigt som de börjar lita mindre på vanliga nyhetskällor och andra människor.

Ju mer isolerade de blir, desto mer extrema blir deras åsikter. Att regelbundet lägga upp content där en grupp uppfattas som syndabockar, är som mat för den hungrige extremisten som får sina fördomar bekräftade.

Ilska och upplevd orättvisa är en stark drivkraft

Många extremister drivs av en känsla av att ha blivit svikna – av samhället, staten eller en viss grupp människor. Ilska är en stark känsla, och när den får gro utan ventil kan den bli destruktiv.

Det kan handla om någon som inte får det jobb de anser sig förtjäna, som upplever att deras kultur hotas, eller som känner sig maktlös inför globala förändringar.

När en ideologi ger dem en förklaring – och en väg att “göra något åt saken” – kan det leda till en snabb radikalisering.

Önskan om hämnd

Extremister drivs ofta av en känsla av orättvisa och kränkning, vilket kan leda till en önskan om hämnd.

Inom psykologin förklaras detta genom grievance-based radicalization (radikalisering baserad på upplevd orättvisa).

När en person känner sig marginaliserad eller ogynnad – vare sig det handlar om social status, politiska beslut eller personlig förlust, kan ilska och frustration omvandlas till ett behov av att straffa dem som ses som ansvariga.

Gruppidentitet förstärker denna process. Ju mer en person identifierar sig med en radikal grupp, desto mer rättfärdigas hämndhandlingar som en del av en större kamp.

På så sätt blir hämnd inte bara en personlig känsla, utan något de ser som nödvändigt och rättfärdigt. Det finns alltför många personer som på olika sätt försöker rättfärdiga det som massmördaren i Örebro gjorde.

På sociala medier cirkulerar till exempel bilder på honom med budskapet: “Ett ockuperat folk hämnas.”

Ingen blir extremist över en natt

Det är sällan någon vaknar upp en dag och bestämmer sig för att bli extremist. Radikalisering är en gradvis förändring, där en person steg för steg rör sig mot mer extrema åsikter och beteenden.

Först kanske de bara uttrycker frustration över samhället. Sedan börjar de konsumera mer polariserande innehåll, ansluta sig till grupper och ta till sig ett allt mer svartvitt tänkande.

Till slut kan de vara beredda att ta till våld. Det är därför det är så viktigt att fånga upp människor tidigt – att ifrågasätta deras världsbild innan de fastnar i en destruktiv bana.

Kan man förebygga extremism?

Det vill jag gärna tro att vi kan. Här är några av förslag på att stoppa radikalisering:

Bygga upp ett inkluderande samhälle där människor känner sig värdefulla och har en plats.

Polariseringen kring svenskhet har gått till överdrift, där en grupp försöker bestämma vilka som ska räknas som svenskar och vilka som inte hör hemma här.

Vi måste tagga ner och låta alla i landet känna samhörighet med sitt hem och sin identitet. Att vara svensk är så mycket mer än bara etnisk tillhörighet. Låt oss känna oss som en del av samhället.

Sprid inte hat

De senaste två åren har många politikers sociala medier – och även traditionella medier – fyllts med aggressivt innehåll och en tydlig jakt på syndabockar.

När staten misslyckas med att lösa problemen med kriminalitet, pekar de ut invandrare som roten till alla samhällsproblem.

Politiker bör föregå med gott exempel och ena landet, inte splittra det. Jakten på röster ska inte kosta människoliv.

Lära ut kritiskt tänkande i skolan så att människor blir bättre på att genomskåda propaganda och manipulation.

I en tid där information sprids snabbt och ofta utan granskning är kritiskt tänkande en av de viktigaste färdigheterna vi kan ge unga.

Det handlar om att lära elever att analysera och ifrågasätta information istället för att bara acceptera den som sanning.

Ett utbildningssystem som prioriterar kritiskt tänkande minskar risken för att unga hamnar i extremistiska rörelser, eftersom de blir bättre på att genomskåda manipulering och grupptryck.

Att stärka dessa källkritiska färdigheter är därför en viktig del av det förebyggande arbetet mot radikalisering.

Bryta bekräftelsebubblorna genom att uppmuntra dialog mellan olika grupper.

Erbjuda alternativ så att människor har något meningsfullt att engagera sig i. Samhällets institutioner måste aktivt stötta individer som riskerar att radikaliseras.

Det handlar om att erbjuda jobb, praktikplatser och utbildning till dem som känner sig isolerade och utanför. Extremism föds ur rädsla, ensamhet, ilska och brist på känslan av sammanhang.

Om vi kan minska dessa faktorer kan vi också minska extremism.

Slutord

Det är lätt att se extremism som något som bara drabbar “andra människor.”

Men sanningen är att vi alla påverkas av samma psykologiska mekanismer: vi söker mening, vi gillar enkla svar och vi formas av vår omgivning. Därför är det vårt gemensamma ansvar att skapa ett samhälle där färre människor faller in i extremismens fälla.

Det handlar inte om att vara naiv eller ursäkta våldsamma handlingar – det handlar om att förstå varför det händer och vad vi kan göra åt det så inga fler oskyldiga mördas.

Vi har inte råd att blunda längre. Det som hände i Örebro kan hända på andra skolor också, om vi inte arbetar förebyggande.

Hat är som en eld. Om den får brinna ostört sprider den sig och kan till slut förtära en hel nation.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

Blir alla visionärer ensamma?

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Nyår närmar sig, och med det följer reflektioner över året som gått. För mig handlar dessa tankar om en sak jag verkligen behövde, men som inte fick: Stöd.

Trots att jag har upplevt stunder av intensiv rädsla och utsatthet har jag sällan fått konkret hjälp.

Som kvinna som vågar stå upp mot orättvisor har jag insett att hatet är en oundviklig konsekvens – det kommer lika pålitligt som ett brev på posten.

Att ta ställning, särskilt inom politiken, verkar dessutom ge vissa fritt spelrum att visa sitt förakt. Människor kan skriva hatiska, hotfulla och kränkande kommentarer på sociala medier, utan att det blir några som helst konsekvenser.

Ifrågasätter man en destruktiv struktur eller dysfunktionellt system, görs det försök att hitta problemet hos individen. Det är nämligen enklare att göra sig av med enskilda individer, än att göra positiva förändringar som är resurskrävande.

Vi lever i ett samhälle där man hellre sätter plåster på ett sår än undersöker de bakomliggande orsakerna. De som gör fel, de blir kvar – till och med hyllade av gruppen och massan.

De som tar stryk ska skylla sig själva. De drabbade omplacerar man, prioriterar bort och isolerar från all form av gemenskap.

Om gemenskap och ensamhet

Ibland gör det ont att se hur vissa grupper alltid stöttar varandra – genom likes på sociala medier, genom att backa upp varandra i diskussioner eller bara finnas där i svåra stunder.

Att det smärtar, beror på en påminnelse om vad jag själv har saknat. Ett riktigt jävla nätverk.

Att hålla varandra om ryggen

Det är sorgligt att se hur vissa människor får förmåner och karriärmöjligheter genom vänskapsband, släktskap, rätt efternamn eller genom att knyta kontakter med “rätt” personer.

Själv lyckades jag aldrig. Kanske på grund av min fuck-off-attityd. Eller vad vet jag.

Jag tycker ju att jag är snäll.

Jag ville tro att meriter, utbildning, personlighet och kompetens skulle räcka för att lyckas. Varför skulle man behöva något annat?

Men nej! Verkligheten ser annorlunda ut. Du kan vara en demokratikämpe i samhällets ögon, men den som får jobba med demokratifrågor är ofta den med rätt nätverk och kontakter.

Det är en bitter insikt, men också en påminnelse om hur långt vi har kvar innan jämlikhet och rättvisa blir mer än bara fina ord.

När slutar det eviga dömandet

En sak som har varit svår att sätta fingret på är hur jag ofta döms hårdare som person, även i situationer där jag själv varit offer.

Det känns ibland som om det finns en tyst överenskommelse: “Azita är en tuffing som klarar allt, så ge henne bara mer skit – hon tål det.”. Men det få förstår är att jag faktiskt blev sjukskriven i nästan ett år på grund av en dålig arbetsmiljö som till slut knäckte mig.

Under den perioden var jag totalt isolerad och hade bara vårdcentralen som stöd.

Att läsa böcker har varit en stor del av mitt liv, men under sjukskrivningen kunde jag inte ens läsa någonting.

Bäst kan jag beskriva den tiden som om min själ hamnade i koma.

Och vet du vad som var svårast under den perioden? Att inte ha orken att hjälpa min son med sina läxor.

Människor ser ofta bara en fasad – den offentliga delen av ens liv. De ser inte de andra rollerna man har. Ingen såg mig som en mamma till ett barn, som kämpade bakom kulisserna.

En inre kompass med högt pris

Jag vet att jag ofta uppfattas som annorlunda – och kanske obekväm för många. Min inre kompass driver mig att stå upp för rättvisa, även när det innebär att jag går emot strömmen.

Att följa den kompassen har blivit en del av min identitet, men det kommer med ett högt pris. Priset är ensamhet. Det är en ständig följeslagare, som påminner mig om att min vilja att säga ifrån och vägra blunda för orättvisor skapar avstånd.

Människor drar sig ofta undan från det som utmanar deras bekvämlighet eller tvingar dem att reflektera över sina egna val.

Jag har fått lära mig att min övertygelse inte alltid är lätt att dela. Att stå upp för rättvisa innebär att konfrontera strukturer, maktspel och ibland till och med människor i ens närhet. Det kräver mod – men också en förmåga att hantera den isolering som följer när man inte kompromissar med sina värderingar.

Gruppen och individen

Människor har ett grundläggande behov av att tillhöra en grupp. Gruppidentiteter kan bli oerhört starka eftersom trygghet och gemenskap är livsnödvändigt för oss som sociala varelser.

Men vad händer när man inte passar in i någon grupp? I extrema och destruktiva grupper händer det lätt att det skapas en sorts masspsykos, där medlemmarna gör allt för att försvara sina övertygelser. Genom att förminska “de andra” bygger individen en falsk känsla av överlägsenhet.

Socialpsykologin beskriver detta fenomen med termen konformitet – hur grupper drar sig mot likformighet och belönar dem som följer normen.

Den som bryter mot gruppens oskrivna regler riskerar att exkluderas. Det känns som att det är precis vad som händer.

När jag säger ifrån, när jag vägrar spela med i den sociala teatern, växer avståndet mellan mig och andra. Det är som om det är enklare för dem att ignorera mig än att faktiskt bemöta de orättvisor jag pekar på.

En uppmaning eller önskan

Så här vid tredje advent funderar jag över hur vi kan bryta dessa mönster. Hur kan vi bli bättre på att stötta varandra, även dem som inte delar våra åsikter eller passar in i våra förväntningar?

Kanske ligger svaret i ett annat begrepp från socialpsykologin: Empati. Förmågan att försöka förstå, istället för att döma.

Tänk om vi kunde skapa gemenskaper som inte bygger på likformighet, utan på öppenhet och respekt för våra olikheter. Det är i våra skillnader som vi hittar det verkligt mänskliga – där vi kan lära oss av varandra och växa tillsammans. Kanske är det just den tanken vi borde bära med oss in i det nya året.

Margot Wallström uttryckte en gång: “Jag tyckte det var jobbigt att folk som inte ens kände mig hade uppfattningar om min personlighet.” Och jag känner igen mig så väl i det. Fördomar och missuppfattningar gör ont, men trots allt vägrar jag att låta dem definiera mig.

Mitt fokus ligger på att fortsätta vara sann mot mig själv och bidra till en gemenskap som ser styrkan i våra olikheter.

Jag kommer inte att sluta kämpa för jämlikhet, men jag kommer inte längre att söka svar i djupet av horisontens mörker.

Det är på tiden att sluta bygga slott i luften och se verkligheten som den är. Det stinker att vara realist än idealist, men tro mig – jag har inte valt detta själv.

Foto: Azita Miakhel

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Det som bär oss – En resa genom Frankls mening

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Jag avslutade boken A Man’s Search for Meaning för andra gången, och den lämnar mig fortfarande lika berörd som första gången jag läste den. Victor Frankl berättar i denna självbiografiska skildring om sina erfarenheter i koncentrationslägret Auschwitz och hur dessa prövningar formade hans livssyn och ledde till utvecklingen av hans terapimetod, logoterapi.

Det är en djupt gripande bok som berör på alla plan – jag måste erkänna att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna vid flera tillfällen.

Boken kretsar kring en enkel men kraftfull idé: människans förmåga att hitta mening, även under de mest outhärdliga omständigheter.

Frankl observerar både sig själv och sina medfångar och beskriver hur de som kunde finna en mening eller ett syfte i sitt lidande oftast var de som överlevde. För några handlade denna mening om kärlek eller hoppet om en framtid, medan andra gav upp och förlorade viljan att leva.

Frankl betonar att människan är otroligt anpassningsbar. Han beskriver hur vi kan vänja oss vid såväl lyx som misär, så länge vi behåller hoppet om att livet har en mening. För vissa fångar var detta hopp deras livlina; de kunde skämta trots lidandet eller drömma om en framtid i frihet.

För andra blev ångesten övermäktig, vilket ledde till att de förlorade livsgnistan. Detta visar hur avgörande det är att vi har något att leva för, något som ger oss styrka att fortsätta även när allt verkar hopplöst.

En av de mest fängslande delarna i boken är Frankls tankar om kärlekens betydelse. Han beskriver hur han, mitt i det omänskliga lidandet, hittar styrka i sina fantasier om sin fru. Trots att han inte vet om hon lever eller är död, föreställer han sig dagligen att de samtalar, att hon ler och rör sig framför honom.

Denna kärlek, som Frankl beskriver som gränslös och bortom tid och rum, blir en källa till mening och hopp för honom. Han menar att kärlekens kraft är så stark att den existerar oberoende av fysisk närvaro – den är en djupare dimension som bär oss genom livets mörkaste stunder.

En annan viktig idé i boken är att livets mening inte är statisk utan förändras beroende på våra omständigheter. Vad som känns viktigt idag kanske inte är det imorgon. Frankl beskriver tre huvudsakliga sätt att finna mening i livet:

  1. Att ha en livsuppgift – att känna att det du gör har ett syfte och bidrar till något större.
  2. Upplevelser – att förundras över kärlek, naturens skönhet eller konsten.
  3. Att omfamna lidandet – att acceptera och växa av motgångar istället för att fly från dem.

När jag reflekterar över Frankls budskap slås jag av hur aktuellt det är. Idag är det så lätt att känna sig tyngd av framtiden, av pressen att prestera och uppnå något stort.

Men Frankl påminner oss om att meningen med livet inte behöver vara något storslaget. Den kan finnas i det lilla och vardagliga – i jobbet du går till varje morgon, i människorna du älskar, eller i det mod du visar när du möter motgångar.

Frankls ord ekar djupt inom mig:
“Lev som om du har fått en andra chans till livet.”

Den här meningen stannar kvar i mig. Den är en påminnelse om att vi alltid har makten att välja hur vi möter våra dagar, oavsett omständigheter. Livet ger oss inga garantier, men vi kan ändå hitta mening i det vi gör och i det vi delar med andra. Det är inte våra problem som definierar oss, utan hur vi förhåller oss till dem.

När jag läste boken för andra gången insåg jag något nytt. Jag tänkte på hur mycket vi jagar efter något stort, som om meningen med livet alltid måste vara en enorm prestation eller något världsomvälvande.

Men Frankl säger att meningen kan vara enkel. Den kan vara att finnas där för någon, att fullfölja ett ansvar eller att uppskatta ett ögonblick av glädje. Svårigheter är en del av livet, men de hjälper oss också att växa och hitta styrka.

Frankl skriver också om kärlek och hopp som två av de viktigaste källorna till mening. Det fastnar verkligen hos mig – tanken att kärlek inte behöver vara något som kräver tillbaka, utan kan vara villkorslös.

Att älska någon utan att försöka ändra dem eller kontrollera dem är något otroligt kraftfullt. Det är kärlek som inte känner några gränser, inte ens tid och rum, och den kan ge oss mening när allt annat känns hopplöst.

Boken är en påminnelse om att livet alltid bär på möjligheter till mening, om vi bara är öppna för att se dem. Det vi gör varje dag, de relationer vi bygger och det hopp vi håller vid liv – det är det som får oss att fortsätta framåt.

Svårigheter gör oss starkare, kärlek håller oss samman, och det vi gör, även det lilla, kan vara den mening vi söker.

Originaltexten: Meningen med livet – kärlek och hopp

Jag har använt AI-verktyg som hjälp för att korrigera textens grammatik

0 kommentarer
Dikter

Vad är hoppet värt

av Azita Miakhel
0 minuter läs

Höll ett ljus i handen,
lågan så svag,
den flämtade i vinden,
i nattens kalla drag.

Jag trodde på universum,
och på ljusnande dagar,
men det dunkla stannade,
och tiden rusade iväg.

Drömmarna byggde en bro,
som slott i luften,
men med varje steg jag tog
rasade den sönder.

En sten jag höll i handen
kändes tungt som bly,
en fjäder på axeln
känns bastant som en last.

Så jag lägger ner ljuset,
låter vinden ta flamman.
Det som en gång var jag
kan ingen förstå.

Jag ger upp,
släpper taget,
för vad är hoppet värt
om inget blir rätt?

Foto: Unspalsh.com

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Korruption hör inte hemma i en demokrati

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Påverkar korruption vår mentala hälsa?

De senaste nyheterna om korruption inom politiken har fått mig att reflektera över psykologin bakom sådant korrupt beteende.

Min blogg handlar om vardagens psykologi där jag skriver om små och stora händelser som kan påverka vår mentala hälsa, antingen positivt eller negativt.

På min egen fråga om korruption påverkar vårt psykiska mående, svarar jag, ja!

Samhällets struktur och funktion påverkar gruppen och individen.

Vi människor har ett biologiskt behov av att känna samhörighet med andra och att få bekräftelse för våra prestationer.

Att inte få ett jobb på grund av bristande kompetens kan vara en utmaning att hantera, men att bli förbigången till förmån för någon arbetsgivaren känner eller är släkt med kan verkligen skada psyket.

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att fördjupa mig i ämnet genom att läsa en bok, då jag för tillfället fokuserar på en annan bok, men jag har hunnit läsa ett antal artiklar från pålitliga psykologiska källor som behandlar ämnet.

Artiklarna har gett mig en inblick i den psykologiska aspekten av korruption.

Och här skriver jag en längre text om korruption, dess orsaker och tar upp några strategier för att motverka problemet.

När är det korruption?

Var går gränsen för korruption? Är det att överträda en gräns när man anställer sina vänner till prestigefyllda positioner med höga löner?

Eller är det snarare när man gynnar sina landsmän och utesluter andra kandidater som faktiskt skulle kunna göra ett bättre jobb?

Till exempel, om en person från Venezuela ger företräde åt andra sydamerikaner när de har makten att anställa någon – skulle det anses som korruption?

Vad är korruption per definition?

Korruption är ett samlingsbegrepp för att ge och ta emot muta, trolöshet mot huvudman och att utnyttja sin ställning för att uppnå obefogad fördel för egen eller annans vinning.

Korruption är en långsam process som gradvis överväldigar sina offer.

När individer känner sig besegrade innan de ens har gått igenom anställningsprocessen eller konkurrerat om en position, och inser att de andra sökande har fördelar på grund av sina relationer eller kontakter, då kan det leda till psykisk ohälsa.

Känslor av uppgivenhet, hopplöshet och bristande tilltro till framtiden kan komma att uppstå.

Varför förekommer korruption?

Svårt att förklara uppkomsten av korruption då mellanmänskligt samspel kan vara svårt att analysera.

Inom humaniora ämnen blir inte alltid 1+1=2. Ibland blir det 5, ibland 7 och ibland får någon för sig att be dig söka efter X och Y samtidigt.

Men genom att studera samband mellan olika variabler, går det ändå dra en del rationella slutsatser.

Här gör jag ett försök att sammanställa ett antal anledningar till uppkomsten av korruption med hjälp av psykologiska artiklar i ämnet.

En grupp inom en grupp

Jag har skrivit flera inlägg om gruppsykologi där jag bl.a. tagit exempel om masspsykos.

Vad som händer med människor i korrupta grupper, är att medlemmarna skapar en inre krets som separerar dem från resten av samhället.

De formar sin egen identitet genom unika gruppnamn och använder dem för att identifiera medlemmar och ge dem status och makt.

Till exempel kan någon få företräde i anställningsprocessen på grund av sin nationalitet, politiska tillhörighet eller personliga relationer (jag pekar inte fingret mot någon).

I dessa situationer tar lojalitet till gruppen över skyldigheten gentemot samhället, och korrupta grupper är beredda att gå till extrema längder för att bevara sin makt och överleva.

Dessa grupper är oförmögna att kompromissa eftersom det skulle hota deras identitet och avslöja deras korruption.

Medlemmar i sådana grupper svär lojalitet till varandra och ignorerar sin skyldighet mot samhället, vilket leder till att personliga värden och gruppvärden prioriteras över samhällsvärden.

Vi mot dem – paradigmet

Korrupta grupper bygger upp en tankevärld där det är antingen “oss eller dem”, och de är misstänksamma mot personer utanför den egna gruppen.

Här är det avgörande att välja sina ord noggrant för att undvika påföljder som uteslutning eller utfrysning från gruppen.

Det är inte ovanligt att dessa grupper försöker framstå som öppna och toleranta, men i själva verket är taket för acceptans mycket lågt när man väl är en del av gruppen.

Även om du blir accepterad, så finns det de som blir mer accepterade.

De som har varit med längre, de vars föräldrar känner dina föräldrar, de som delar varandras kultur, tradition, seder och normer.

En kompis berättade en gång att ”Den där personen kommer att bli minister en dag. Alla hens släktingar är högtuppsatta politiker”.

Kompisen hade en poäng. Skrämmande men inte alls förvånande.

Vem behöver en CV när man har sitt efternamn liksom.

Behov av makt

Osäkra människor strävar efter makt för att höja sig över andra och dölja sina osäkerheter.

Att välkomna nya idéer hotar makten och erkännandet för en del ledare.

Behovet av makt är som en beroendeframkallande drog och osäkra personer kan ta till korruption för att behålla och öka sin makt.

Försök att studera de två krigen som pågår i världen nu, utifrån teorin om makt, så förstår du vad jag syftar på.

I dagens samhälle är korruption alltmer vanligt, där makthavare vill behålla sina positioner och de utan makt strävar efter att få den.

Båda grupperna kan frestas att använda korruption för att behålla sin makt och undvika att rannsaka den egna självkänslan.

Nepotism och vänskapskorruption

Nepotism, svågerpolitik eller svågervälde – innebär att gynna släktingar, främst inom politiska kretsar på ett odemokratiskt sätt.

Vänskapskorruption är när människor missbrukar sin vänskap eller relationer för att få fördelar eller gynna varandra på ett orättvist sätt.

Det kan innebära att ge jobb eller kontrakt till vänner utan att följa normala regler eller krav.

Typ att “annonera” ut en tjänst genom en lapp i receptionen. Still not pointing any finger.

Sverige ligger högt i korruptionsindexet

I Sverige betraktas svågerpolitik och nepotism som några av de vanligaste formerna av korruption, vilket skiljer sig från resten av EU-länderna.

Rapporten publicerades av Europeiska kommissionen i december och du kan läsa den här.

Motverka korruption

Kan man motverka korruption är frågan? Det tror jag att man kan.

Eller rättare sagt vi måste försöka då korruption är en fara för demokratin.

Vi kan till exempel använda beteendevetenskapens strategier för att bekämpa korruption genom att förstå hur människor tänker, känner och agerar.

Att minska tillgången på möjligheter till korruption och öka riskerna och kostnaderna kan göra det svårare att vara korrupt.

Att öka medvetenheten om de psykologiska faktorer som driver korruption är också viktigt, särskilt bland personer inom offentlig sektor, politik och näringslivet.

För att stärka etiskt beteende behöver vi utveckla och främja etiska riktlinjer och normer, skapa en kultur som värdesätter värdegrund och motverkar korruption på samhällsnivå.

Folkvalda är våra förebilder. Demokrati handlar i grunden om att värna om människans unika egenskaper och den individuella och kollektiva friheten.

Frihet innebär vidare att känna sig trygg i samhällets institutioner och myndigheter.

När individens tilltro till makthavare minskar, ökar misstänksamheten och misstron till våra gemensamma värderingar.

Föregå med bättre exempel och överväg därmed dina val noggrant.

Har personen du gett uppdraget till, kompetensen som krävs för det uppdraget, eller gör du det för att ni är släkt, bekanta eller kommer från samma land?

Källor

Källa 1, Källa 2, Källa 3, Källa 4

Foto: IMattSmart

0 kommentarer