Tagg:

frökenazita

Samhällskunskap

Älska din public Service som en anhörig

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Varför public service behövs mer än någonsin

Sverige är inget socialistiskt land. Inte heller är det ett land som kan beskrivas som renodlat socialdemokratiskt med för stor prägel av blandekonomi (privata aktörer styr stora delar av ekonomin). Tvärtom är Sverige mer marknadsliberalt än många vill (eller kanske tror) att det är.

Ett tydligt exempel är skolsystemet, där privata aktörer tillåts äga skolor och ta ut vinster som går till ägarna i stället för att återinvesteras i elevernas utbildning.

Men det här blogginlägget handlar inte om marknadsskolan, utan om vikten av public service.

Varför värna om public service?

Vi lever i en tid där alternativa medier, opinionsbildare och influerare får allt större utrymme i den politiska debatten. Att många olika röster hörs är i grunden positivt för demokratin. Samtidigt blir jag personligen orolig när dessa aktörer börjar misstänkliggöra skattefinansierade medier och ifrågasätta deras existens.

Marknadsliberalismens grundidé är konkurrens, och den tanken behöver inte vara fel i sig. Problemet uppstår när medier i allt högre grad riskerar att ägas och kontrolleras av en ekonomisk elit. När information blir en vara för dem som kan betala, skadas demokratin och människors möjligheter till objektiv information minimeras.

Välfärdsstaten Sverige har försvagats och kommer att försvagas i ännu högre grad om marknadsliberala högerpartier fortsätter styra Sverige. Högern gillar privatiseringar. Det behöver jag inte gå in på … eller?

Public Service är en del av den svenska modellen

Vi som arbetar betalar skatt till skolan, sjukvården, försvaret – och till public service. Det är därför rimligt att se public service som en del av välfärden.

Om vi menar att välfärd är sådant som finansieras gemensamt, är tillgängligt för alla oavsett ekonomi och som gör det möjligt att fungera och delta i samhället, då passar public service väl in i den definitionen. Det finansieras med skatt, är gratis att ta del av och har ett tydligt uppdrag: att informera, granska makten, utbilda och bidra till ett gemensamt offentligt samtal.

Precis som skolan, vården och biblioteken handlar public service om att jämna ut skillnader och ge alla tillgång till något grundläggande, i det här fallet tillförlitlig information som gör det möjligt att förstå samhället och ta ställning i viktiga frågor.

Vaccin mot desinformation

I en tid där information sprids snabbare än någonsin och där gränsen mellan fakta, åsikt, manipulation och desinformation ofta är suddig, spelar public service en avgörande roll. Public service är inte enbart radio och tv, utan en demokratisk bas som ger medborgare tillgång till tillförlitlig information, oavsett plånbok, bostadsort eller politiska åsikter.

Till skillnad från kommersiella medier styrs inte innehållet på public service av annonsintäkter eller klickjakt. Redaktionerna är också skyddade från politisk styrning, vilket skiljer de från privat propaganda.

Public service visar sitt verkliga värde särskilt i kriser. Under pandemin, vid val och vid internationella konflikter vände sig många människor till public service för saklig och information. När rykten och spekulationer sprids i sociala medier fungerar public service som en trygg motvikt, en plats där fakta granskas, sätts i perspektiv och hjälper oss att förstå världen runt omkring oss.

Public service har också ett folkbildande uppdrag där den genom nyheter, kultur, dokumentärer och utbildande program bidrar den till ökad kunskap, kritiskt tänkande och förståelse för samhällets komplexitet. Den ger vidare utrymme åt minoriteter, regionala perspektiv och röster som annars riskerar att tystna i ett medielandskap som domineras av marknadslogik och social mediers algoritmer.

Alla har rätt till objektiv nyhetsförmedling

Medieägare och andra privata aktörer menar på att public service är för dyrt eller onödigt i ett digitalt medielandskap. Men frågan är snarare: vad kostar det att vara utan?

Utan en gemensamt finansierad, oberoende nyhetsförmedling riskerar vi ett samhälle där information blir en handelsvara och där tillgången till trovärdig journalistik avgörs av betalningsförmåga.

Att värna public service är i grunden att värna demokratin. Det handlar om rätten att få tillgång till kunskap, om att kunna förstå vad som händer i samhället och om ett offentligt samtal som inte formas enbart av de starkaste ekonomiska eller politiska intressena.

I en tid när polariseringen ökar och desinformationen sprids snabbare än någonsin blir det tydligt att public service inte är ett problem, tvärtom är det en del av lösningen, en trygg punkt där fakta granskas och människor kan mötas i ett sakligt samtal.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

Blir alla visionärer ensamma?

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Nyår närmar sig, och med det följer reflektioner över året som gått. För mig handlar dessa tankar om en sak jag verkligen behövde, men som inte fick: Stöd.

Trots att jag har upplevt stunder av intensiv rädsla och utsatthet har jag sällan fått konkret hjälp.

Som kvinna som vågar stå upp mot orättvisor har jag insett att hatet är en oundviklig konsekvens – det kommer lika pålitligt som ett brev på posten.

Att ta ställning, särskilt inom politiken, verkar dessutom ge vissa fritt spelrum att visa sitt förakt. Människor kan skriva hatiska, hotfulla och kränkande kommentarer på sociala medier, utan att det blir några som helst konsekvenser.

Ifrågasätter man en destruktiv struktur eller dysfunktionellt system, görs det försök att hitta problemet hos individen. Det är nämligen enklare att göra sig av med enskilda individer, än att göra positiva förändringar som är resurskrävande.

Vi lever i ett samhälle där man hellre sätter plåster på ett sår än undersöker de bakomliggande orsakerna. De som gör fel, de blir kvar – till och med hyllade av gruppen och massan.

De som tar stryk ska skylla sig själva. De drabbade omplacerar man, prioriterar bort och isolerar från all form av gemenskap.

Om gemenskap och ensamhet

Ibland gör det ont att se hur vissa grupper alltid stöttar varandra – genom likes på sociala medier, genom att backa upp varandra i diskussioner eller bara finnas där i svåra stunder.

Att det smärtar, beror på en påminnelse om vad jag själv har saknat. Ett riktigt jävla nätverk.

Att hålla varandra om ryggen

Det är sorgligt att se hur vissa människor får förmåner och karriärmöjligheter genom vänskapsband, släktskap, rätt efternamn eller genom att knyta kontakter med “rätt” personer.

Själv lyckades jag aldrig. Kanske på grund av min fuck-off-attityd. Eller vad vet jag.

Jag tycker ju att jag är snäll.

Jag ville tro att meriter, utbildning, personlighet och kompetens skulle räcka för att lyckas. Varför skulle man behöva något annat?

Men nej! Verkligheten ser annorlunda ut. Du kan vara en demokratikämpe i samhällets ögon, men den som får jobba med demokratifrågor är ofta den med rätt nätverk och kontakter.

Det är en bitter insikt, men också en påminnelse om hur långt vi har kvar innan jämlikhet och rättvisa blir mer än bara fina ord.

När slutar det eviga dömandet

En sak som har varit svår att sätta fingret på är hur jag ofta döms hårdare som person, även i situationer där jag själv varit offer.

Det känns ibland som om det finns en tyst överenskommelse: “Azita är en tuffing som klarar allt, så ge henne bara mer skit – hon tål det.”. Men det få förstår är att jag faktiskt blev sjukskriven i nästan ett år på grund av en dålig arbetsmiljö som till slut knäckte mig.

Under den perioden var jag totalt isolerad och hade bara vårdcentralen som stöd.

Att läsa böcker har varit en stor del av mitt liv, men under sjukskrivningen kunde jag inte ens läsa någonting.

Bäst kan jag beskriva den tiden som om min själ hamnade i koma.

Och vet du vad som var svårast under den perioden? Att inte ha orken att hjälpa min son med sina läxor.

Människor ser ofta bara en fasad – den offentliga delen av ens liv. De ser inte de andra rollerna man har. Ingen såg mig som en mamma till ett barn, som kämpade bakom kulisserna.

En inre kompass med högt pris

Jag vet att jag ofta uppfattas som annorlunda – och kanske obekväm för många. Min inre kompass driver mig att stå upp för rättvisa, även när det innebär att jag går emot strömmen.

Att följa den kompassen har blivit en del av min identitet, men det kommer med ett högt pris. Priset är ensamhet. Det är en ständig följeslagare, som påminner mig om att min vilja att säga ifrån och vägra blunda för orättvisor skapar avstånd.

Människor drar sig ofta undan från det som utmanar deras bekvämlighet eller tvingar dem att reflektera över sina egna val.

Jag har fått lära mig att min övertygelse inte alltid är lätt att dela. Att stå upp för rättvisa innebär att konfrontera strukturer, maktspel och ibland till och med människor i ens närhet. Det kräver mod – men också en förmåga att hantera den isolering som följer när man inte kompromissar med sina värderingar.

Gruppen och individen

Människor har ett grundläggande behov av att tillhöra en grupp. Gruppidentiteter kan bli oerhört starka eftersom trygghet och gemenskap är livsnödvändigt för oss som sociala varelser.

Men vad händer när man inte passar in i någon grupp? I extrema och destruktiva grupper händer det lätt att det skapas en sorts masspsykos, där medlemmarna gör allt för att försvara sina övertygelser. Genom att förminska “de andra” bygger individen en falsk känsla av överlägsenhet.

Socialpsykologin beskriver detta fenomen med termen konformitet – hur grupper drar sig mot likformighet och belönar dem som följer normen.

Den som bryter mot gruppens oskrivna regler riskerar att exkluderas. Det känns som att det är precis vad som händer.

När jag säger ifrån, när jag vägrar spela med i den sociala teatern, växer avståndet mellan mig och andra. Det är som om det är enklare för dem att ignorera mig än att faktiskt bemöta de orättvisor jag pekar på.

En uppmaning eller önskan

Så här vid tredje advent funderar jag över hur vi kan bryta dessa mönster. Hur kan vi bli bättre på att stötta varandra, även dem som inte delar våra åsikter eller passar in i våra förväntningar?

Kanske ligger svaret i ett annat begrepp från socialpsykologin: Empati. Förmågan att försöka förstå, istället för att döma.

Tänk om vi kunde skapa gemenskaper som inte bygger på likformighet, utan på öppenhet och respekt för våra olikheter. Det är i våra skillnader som vi hittar det verkligt mänskliga – där vi kan lära oss av varandra och växa tillsammans. Kanske är det just den tanken vi borde bära med oss in i det nya året.

Margot Wallström uttryckte en gång: “Jag tyckte det var jobbigt att folk som inte ens kände mig hade uppfattningar om min personlighet.” Och jag känner igen mig så väl i det. Fördomar och missuppfattningar gör ont, men trots allt vägrar jag att låta dem definiera mig.

Mitt fokus ligger på att fortsätta vara sann mot mig själv och bidra till en gemenskap som ser styrkan i våra olikheter.

Jag kommer inte att sluta kämpa för jämlikhet, men jag kommer inte längre att söka svar i djupet av horisontens mörker.

Det är på tiden att sluta bygga slott i luften och se verkligheten som den är. Det stinker att vara realist än idealist, men tro mig – jag har inte valt detta själv.

Foto: Azita Miakhel

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Det som bär oss – En resa genom Frankls mening

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Jag avslutade boken A Man’s Search for Meaning för andra gången, och den lämnar mig fortfarande lika berörd som första gången jag läste den. Victor Frankl berättar i denna självbiografiska skildring om sina erfarenheter i koncentrationslägret Auschwitz och hur dessa prövningar formade hans livssyn och ledde till utvecklingen av hans terapimetod, logoterapi.

Det är en djupt gripande bok som berör på alla plan – jag måste erkänna att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna vid flera tillfällen.

Boken kretsar kring en enkel men kraftfull idé: människans förmåga att hitta mening, även under de mest outhärdliga omständigheter.

Frankl observerar både sig själv och sina medfångar och beskriver hur de som kunde finna en mening eller ett syfte i sitt lidande oftast var de som överlevde. För några handlade denna mening om kärlek eller hoppet om en framtid, medan andra gav upp och förlorade viljan att leva.

Frankl betonar att människan är otroligt anpassningsbar. Han beskriver hur vi kan vänja oss vid såväl lyx som misär, så länge vi behåller hoppet om att livet har en mening. För vissa fångar var detta hopp deras livlina; de kunde skämta trots lidandet eller drömma om en framtid i frihet.

För andra blev ångesten övermäktig, vilket ledde till att de förlorade livsgnistan. Detta visar hur avgörande det är att vi har något att leva för, något som ger oss styrka att fortsätta även när allt verkar hopplöst.

En av de mest fängslande delarna i boken är Frankls tankar om kärlekens betydelse. Han beskriver hur han, mitt i det omänskliga lidandet, hittar styrka i sina fantasier om sin fru. Trots att han inte vet om hon lever eller är död, föreställer han sig dagligen att de samtalar, att hon ler och rör sig framför honom.

Denna kärlek, som Frankl beskriver som gränslös och bortom tid och rum, blir en källa till mening och hopp för honom. Han menar att kärlekens kraft är så stark att den existerar oberoende av fysisk närvaro – den är en djupare dimension som bär oss genom livets mörkaste stunder.

En annan viktig idé i boken är att livets mening inte är statisk utan förändras beroende på våra omständigheter. Vad som känns viktigt idag kanske inte är det imorgon. Frankl beskriver tre huvudsakliga sätt att finna mening i livet:

  1. Att ha en livsuppgift – att känna att det du gör har ett syfte och bidrar till något större.
  2. Upplevelser – att förundras över kärlek, naturens skönhet eller konsten.
  3. Att omfamna lidandet – att acceptera och växa av motgångar istället för att fly från dem.

När jag reflekterar över Frankls budskap slås jag av hur aktuellt det är. Idag är det så lätt att känna sig tyngd av framtiden, av pressen att prestera och uppnå något stort.

Men Frankl påminner oss om att meningen med livet inte behöver vara något storslaget. Den kan finnas i det lilla och vardagliga – i jobbet du går till varje morgon, i människorna du älskar, eller i det mod du visar när du möter motgångar.

Frankls ord ekar djupt inom mig:
“Lev som om du har fått en andra chans till livet.”

Den här meningen stannar kvar i mig. Den är en påminnelse om att vi alltid har makten att välja hur vi möter våra dagar, oavsett omständigheter. Livet ger oss inga garantier, men vi kan ändå hitta mening i det vi gör och i det vi delar med andra. Det är inte våra problem som definierar oss, utan hur vi förhåller oss till dem.

När jag läste boken för andra gången insåg jag något nytt. Jag tänkte på hur mycket vi jagar efter något stort, som om meningen med livet alltid måste vara en enorm prestation eller något världsomvälvande.

Men Frankl säger att meningen kan vara enkel. Den kan vara att finnas där för någon, att fullfölja ett ansvar eller att uppskatta ett ögonblick av glädje. Svårigheter är en del av livet, men de hjälper oss också att växa och hitta styrka.

Frankl skriver också om kärlek och hopp som två av de viktigaste källorna till mening. Det fastnar verkligen hos mig – tanken att kärlek inte behöver vara något som kräver tillbaka, utan kan vara villkorslös.

Att älska någon utan att försöka ändra dem eller kontrollera dem är något otroligt kraftfullt. Det är kärlek som inte känner några gränser, inte ens tid och rum, och den kan ge oss mening när allt annat känns hopplöst.

Boken är en påminnelse om att livet alltid bär på möjligheter till mening, om vi bara är öppna för att se dem. Det vi gör varje dag, de relationer vi bygger och det hopp vi håller vid liv – det är det som får oss att fortsätta framåt.

Svårigheter gör oss starkare, kärlek håller oss samman, och det vi gör, även det lilla, kan vara den mening vi söker.

Originaltexten: Meningen med livet – kärlek och hopp

Jag har använt AI-verktyg som hjälp för att korrigera textens grammatik

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Korruption hör inte hemma i en demokrati

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Påverkar korruption vår mentala hälsa?

De senaste nyheterna om korruption inom politiken har fått mig att reflektera över psykologin bakom sådant korrupt beteende.

Min blogg handlar om vardagens psykologi där jag skriver om små och stora händelser som kan påverka vår mentala hälsa, antingen positivt eller negativt.

På min egen fråga om korruption påverkar vårt psykiska mående, svarar jag, ja!

Samhällets struktur och funktion påverkar gruppen och individen.

Vi människor har ett biologiskt behov av att känna samhörighet med andra och att få bekräftelse för våra prestationer.

Att inte få ett jobb på grund av bristande kompetens kan vara en utmaning att hantera, men att bli förbigången till förmån för någon arbetsgivaren känner eller är släkt med kan verkligen skada psyket.

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att fördjupa mig i ämnet genom att läsa en bok, då jag för tillfället fokuserar på en annan bok, men jag har hunnit läsa ett antal artiklar från pålitliga psykologiska källor som behandlar ämnet.

Artiklarna har gett mig en inblick i den psykologiska aspekten av korruption.

Och här skriver jag en längre text om korruption, dess orsaker och tar upp några strategier för att motverka problemet.

När är det korruption?

Var går gränsen för korruption? Är det att överträda en gräns när man anställer sina vänner till prestigefyllda positioner med höga löner?

Eller är det snarare när man gynnar sina landsmän och utesluter andra kandidater som faktiskt skulle kunna göra ett bättre jobb?

Till exempel, om en person från Venezuela ger företräde åt andra sydamerikaner när de har makten att anställa någon – skulle det anses som korruption?

Vad är korruption per definition?

Korruption är ett samlingsbegrepp för att ge och ta emot muta, trolöshet mot huvudman och att utnyttja sin ställning för att uppnå obefogad fördel för egen eller annans vinning.

Korruption är en långsam process som gradvis överväldigar sina offer.

När individer känner sig besegrade innan de ens har gått igenom anställningsprocessen eller konkurrerat om en position, och inser att de andra sökande har fördelar på grund av sina relationer eller kontakter, då kan det leda till psykisk ohälsa.

Känslor av uppgivenhet, hopplöshet och bristande tilltro till framtiden kan komma att uppstå.

Varför förekommer korruption?

Svårt att förklara uppkomsten av korruption då mellanmänskligt samspel kan vara svårt att analysera.

Inom humaniora ämnen blir inte alltid 1+1=2. Ibland blir det 5, ibland 7 och ibland får någon för sig att be dig söka efter X och Y samtidigt.

Men genom att studera samband mellan olika variabler, går det ändå dra en del rationella slutsatser.

Här gör jag ett försök att sammanställa ett antal anledningar till uppkomsten av korruption med hjälp av psykologiska artiklar i ämnet.

En grupp inom en grupp

Jag har skrivit flera inlägg om gruppsykologi där jag bl.a. tagit exempel om masspsykos.

Vad som händer med människor i korrupta grupper, är att medlemmarna skapar en inre krets som separerar dem från resten av samhället.

De formar sin egen identitet genom unika gruppnamn och använder dem för att identifiera medlemmar och ge dem status och makt.

Till exempel kan någon få företräde i anställningsprocessen på grund av sin nationalitet, politiska tillhörighet eller personliga relationer (jag pekar inte fingret mot någon).

I dessa situationer tar lojalitet till gruppen över skyldigheten gentemot samhället, och korrupta grupper är beredda att gå till extrema längder för att bevara sin makt och överleva.

Dessa grupper är oförmögna att kompromissa eftersom det skulle hota deras identitet och avslöja deras korruption.

Medlemmar i sådana grupper svär lojalitet till varandra och ignorerar sin skyldighet mot samhället, vilket leder till att personliga värden och gruppvärden prioriteras över samhällsvärden.

Vi mot dem – paradigmet

Korrupta grupper bygger upp en tankevärld där det är antingen “oss eller dem”, och de är misstänksamma mot personer utanför den egna gruppen.

Här är det avgörande att välja sina ord noggrant för att undvika påföljder som uteslutning eller utfrysning från gruppen.

Det är inte ovanligt att dessa grupper försöker framstå som öppna och toleranta, men i själva verket är taket för acceptans mycket lågt när man väl är en del av gruppen.

Även om du blir accepterad, så finns det de som blir mer accepterade.

De som har varit med längre, de vars föräldrar känner dina föräldrar, de som delar varandras kultur, tradition, seder och normer.

En kompis berättade en gång att ”Den där personen kommer att bli minister en dag. Alla hens släktingar är högtuppsatta politiker”.

Kompisen hade en poäng. Skrämmande men inte alls förvånande.

Vem behöver en CV när man har sitt efternamn liksom.

Behov av makt

Osäkra människor strävar efter makt för att höja sig över andra och dölja sina osäkerheter.

Att välkomna nya idéer hotar makten och erkännandet för en del ledare.

Behovet av makt är som en beroendeframkallande drog och osäkra personer kan ta till korruption för att behålla och öka sin makt.

Försök att studera de två krigen som pågår i världen nu, utifrån teorin om makt, så förstår du vad jag syftar på.

I dagens samhälle är korruption alltmer vanligt, där makthavare vill behålla sina positioner och de utan makt strävar efter att få den.

Båda grupperna kan frestas att använda korruption för att behålla sin makt och undvika att rannsaka den egna självkänslan.

Nepotism och vänskapskorruption

Nepotism, svågerpolitik eller svågervälde – innebär att gynna släktingar, främst inom politiska kretsar på ett odemokratiskt sätt.

Vänskapskorruption är när människor missbrukar sin vänskap eller relationer för att få fördelar eller gynna varandra på ett orättvist sätt.

Det kan innebära att ge jobb eller kontrakt till vänner utan att följa normala regler eller krav.

Typ att “annonera” ut en tjänst genom en lapp i receptionen. Still not pointing any finger.

Sverige ligger högt i korruptionsindexet

I Sverige betraktas svågerpolitik och nepotism som några av de vanligaste formerna av korruption, vilket skiljer sig från resten av EU-länderna.

Rapporten publicerades av Europeiska kommissionen i december och du kan läsa den här.

Motverka korruption

Kan man motverka korruption är frågan? Det tror jag att man kan.

Eller rättare sagt vi måste försöka då korruption är en fara för demokratin.

Vi kan till exempel använda beteendevetenskapens strategier för att bekämpa korruption genom att förstå hur människor tänker, känner och agerar.

Att minska tillgången på möjligheter till korruption och öka riskerna och kostnaderna kan göra det svårare att vara korrupt.

Att öka medvetenheten om de psykologiska faktorer som driver korruption är också viktigt, särskilt bland personer inom offentlig sektor, politik och näringslivet.

För att stärka etiskt beteende behöver vi utveckla och främja etiska riktlinjer och normer, skapa en kultur som värdesätter värdegrund och motverkar korruption på samhällsnivå.

Folkvalda är våra förebilder. Demokrati handlar i grunden om att värna om människans unika egenskaper och den individuella och kollektiva friheten.

Frihet innebär vidare att känna sig trygg i samhällets institutioner och myndigheter.

När individens tilltro till makthavare minskar, ökar misstänksamheten och misstron till våra gemensamma värderingar.

Föregå med bättre exempel och överväg därmed dina val noggrant.

Har personen du gett uppdraget till, kompetensen som krävs för det uppdraget, eller gör du det för att ni är släkt, bekanta eller kommer från samma land?

Källor

Källa 1, Källa 2, Källa 3, Källa 4

Foto: IMattSmart

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Utfrysning: En Verklighet Många Tystnar Om

av Azita Miakhel
7 minuter läs

“Psykologiivardagen” på TikTok

Parallellt med bloggen har jag ett TikTok konto som jag driver under namnet “Psykologiivardagen” där jag lägger upp korta inlägg i syfte att uppmärksamma händelser, beteenden och situationer som kan leda till psykisk ohälsa.

Gissa nu vilka inlägg på TikTok som har fått och får flest visningar och likes? 

Svar: Inlägg om utbrändhet, utfrysning och mobbning.

Liknande gäller min blogg. Det inlägget som har legat bland de mest lästa inläggen under snart två år, är “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på”.

Kan detta vara ett tecken på att många lider i det tysta och när någon uppmärksammar problemet, blir igenkänningsfaktorn plötsligt uppenbar? 

Att många som blir sjukskrivna på grund av utbrändhet har befunnit sig i destruktiva, dysfunktionella arbetsmiljöer under en lång period, men inte riktigt kunnat sätta fingret på kärnan av problemet?

Att mobbning, utfrysning och kränkningar på jobbet är faktorer som förstör enskilda individers liv och vardag.

Jag vet inte. 

Social utestängning 

Social utestängning och avvisning inträffar oftast i två former. Den första formen är fysisk utestängning där offret blir helt ensamt och isolerat. 

Den andra formen är emotionell utestängning där en individ ignoreras och känner sig oönskad.

Det finns en tro om att människans kropp och psyke ska på något magiskt sätt vara separerade från varandra, där våra tankar och känslor inte bör ge kroppsliga reaktioner, men så är inte fallet.

Utestängning från sociala sammanhang utlöser samma smärtområde i hjärnan som aktiveras vid stark fysisk eller emotionell smärta.

Hur påverkas vi av mobbning?

Stressen som utlöses i hjärnan resulterar i känslor av ångest, och denna ångest leder i sin tur till psykisk smärta. 

Hjärnans starka reaktion på utfrysning och mobbning har sina rötter i evolutionen.

I det vilda var människan mest skyddad när hon var en del av en grupp.

Att tillhöra flocken minskade risken för faror, och med fler medlemmar kände sig stammen tryggare.

Mobbning påverkar viktiga aspekter av vår personlighet och mental hälsa.

Forskning har visat att endast fem minuter av utfrysning från en betydelsefull grupp negativt påverkar individens grundläggande känslor.

Specifikt påverkar det personens känsla av tillhörighet, känsla av kontroll, och resulterar i utvecklingen av nedstämdhet och aggressivitet hos offret.

Vem bär ansvaret?

Om utfrysning och mobbning förekommer bland barn i skolan, är det de vuxnas ansvar att motverka detta. 

Då individens primära socialisation sker i hemmet, är sunda värderingar kring bemötande av andra människor viktiga. 

Jag brukar likna barnuppfostran som att köra bil: Du kan vara en bra bilförare, följa alla lagar, köra försiktigt och med omtanke, men du kan inte kontrollera hur andra trafikanter kör sina bilar.

Jag som förälder kan lära mitt barn att inte mobbas, kränka eller frysa ut, men om du uppmuntrar ditt barn till att slåss eller vara elak, då har jag inte längre något inflytande. 

Vidare för att motverka mobbning behövs det konkreta regler och regelverk i skolorna där skolpersonal arbetar förebyggande för att motverka alla former av trakasserier.

Om vi inte uppfostrar barnen rätt, kommer dessa att bli vuxna som fortsätter med mobbningsbeteendet till sina arbetsplatser och ute i samhället.

På arbetsplatsen och bland vuxna

När det gäller mobbning-/och utfrysning bland vuxna är det främst härskartekniker som väcker uppmärksamhet.

Men utfrysning på arbetsplatsen innefattar inte bara härskartekniker.

Vanliga strategier vid utfrysning kan vara:

  • Ryktesspridning, manipulation och förtal – där förövaren och dess följare sprider lögner och rykten om offret för att porträttera denne som ond och opålitlig. Ryktena har skapats någonstans ifrån och fortsätter att spridas vidare. Vanligt är att säga “Jag har hört att …”. – I stället för att bilda sig egen uppfattning om en person, förlitar man sig på saker som man har hört andra berätta. Dessa rykten blir sedan så djupa, att till och med personer som offret knappt känner, tar avstånd för att “inte associeras” med hen.
  • Påverka direkt/indirekt den omgivande miljön för att göra det svårt för offret att utföra sitt arbete. Det kan innebära inblandning och/eller försök att påverka personens arbetsuppgifter för att skapa stress och frustration hos den mobbade.

Låt mig ge ett hypotetiskt exempel:

Det finns fyra bord med fyra stolar i ett personalrum. En kollega sitter ensam vid ett bord och äter lunch.

Det droppar så småningom in fler personer till personalrummet, men varje person som kommer in sätter sig vid ett annat bord.

När det blir fullt vid ett bord tar man hellre en stol från bordet där “den utfrysta” sitter och klämmer in sig med de andra än att sitta bredvid den ensamma kollegan.

Nu är de sju vid ett bord som egentligen har fyra stolar. Hellre att squeeza in sig i det trånga utrymmet än att sitta på en ledig stol bredvid den där kollegan.

Vem ska ansvara för att motverka utfrysning på arbetsplatser?

Rent logiskt tänker man att vuxna människor ska kunna bete sig värdigt och med respekt på en arbetsplats.

Om du tycker att 15 minuters lunch där du sitter bredvid en kollega (som du inte ens känner) är smärtsamt, varför inte gå ut med dina kompisar och äta på en restaurang i stället?

Gemensamma utrymmen på arbetsplatser tillhör alla som arbetar på arbetsplatsen!

Chefen på en arbetsplats har det största ansvaret för att motverka utfrysning och mobbning, då det ligger på chefens ansvar att den psykosociala arbetsmiljön fungerar.

Personligen känner jag till exempel att en person väljs till ett jobb som många har sökt till, men kort efter anställningen kan chefen bli den största mobbaren mot den anställda som hen har valt att anställa.

I en perfekt värld, är chefen professionell och bemöter alla med samma omtanke och likvärdighet, men vi lever inte i en perfekt värld.

I organisationer där utfrysning och mobbning förekommer, är det inte konstigt att chefen har ett nätverk av sina “bästisar”. 

Om en anställd blir kritisk mot organisationen, kan man få ett helt pack efter sig.

Och lycka till med att klara dig på en sådan arbetsplats.

Alla dessa utlänningar som tar våra jobb

I en rapport från augusti 2023 på Arbetsmiljöverkets hemsida som indikerar att utrikesfödda individer rapporterar en sämre arbetsmiljö jämfört med personer födda i Sverige som är i arbete. 

Den dåliga arbetsmiljön påverkar inte bara den organisatoriska och sociala arbetsmiljön utan även den fysiska arbetsmiljön. 

Det är dubbelt så vanligt att utrikesfödda personer säger att de har upplevt kränkande särbehandling på sin arbetsplats. 

Men även inom utrikesfödda grupper som utsätts för kränkande särbehandling på sina arbetsplatser skiljer sig graden av ohälsa. 

Enligt rapporten från Arbetsmiljöverket är skillnaderna som störst mellan personer som är inrikes födda och personer som är utomeuropeiskt födda.

Ett tips:

Ett tips till alla som innehar inflytelserika roller och agerar som arbetsgivare:

Innan du anställer någon, följ din magkänsla. 

Om du exempelvis inte gillar personer med utländsk bakgrund, anställ då ingen sådan. Strunta i organisationens vision om mångfald.

Bara för att en kvot behöver fyllas, ska inte människor bli sjuka.

Rasismen har blivit så utpräglad i samhället att få bryr sig om lagar, regler, regelverk och mänskliga rättigheter.

Det är bättre att ha homogena arbetsgrupper än att anställa någon som sedan fryses ut och mobbas till sjukskrivning.

Tack vare den auktoritära regeringen som skyller allt på invandrare, har det skapats ett klimat där människor är öppna med sina fördomsfulla åsikter. 

Vad hindrar dig från att vara ärlig mot dig själv?

Var öppet fördomsfull och gallra bort sökande med annan bakgrund tidigt om du, som chef, inte kan garantera hela personalens trygghet på arbetsplatsen.

Låter lösningen enkel? Det behöver inte vara svårare. 

Det är bättre att vara arbetslös än att vara självmordsbenägen. 

Det är bättre att vara utan arbete än att gråta sig till sömns varje natt.

Det är bättre att vara sysslolös än att vara så utmattad att du inte kan hjälpa ditt barn med läxorna. 

Tänk på att …

Tänk på att för varje individ som drabbas av utmattningssyndrom på grund av en dysfunktionell arbetsmiljö på jobbet, påverkas hela familjen.

Vi lever i ett kretslopp där våra handlingar och beteenden resulterar i antingen ett positivare samhälle, eller bäddar vi för undergång medvetet.

The Bystander Effect

Titta på experimentet om “Åskådareffekten” där du kan se hur lite människor i grupp bryr sig om en enskild individs lidande.

Foto: Unspalsh

0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

Chalmers förbjuder politiska manifestationer

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Hur mår du Azita?

Jag satt i personalrummet och läste Göteborgs-Posten när en kollega artigt frågade: ”Hej Azita, hur mår du?”. Istället för en artighetsfras tillbaka blev mitt svar: ”Jo, jag är okej, men jag är orolig för den negativa samhällsutvecklingen där extremism blir alltmer accepterad”.

Oj. Efter att ha sagt detta ursäktade jag mig och började småprata istället (som man brukar göra när någon frågar hur man mår).

Nu kanske du undrar vad det var för nyheter jag läste som skuggade den sociala normen om hälsandet och jag lät istället impulsen svara på frågan.

Låt mig berätta om det.

Jag läste nämligen en artikel om att Chalmers tekniska högskolan i Göteborg förbjuder politiska manifestationer helt då institutionens rektor Martin Nilsson Jacobi menar att ”de värnar om arbetsplatsens trygghet”.

Poängtera måste göras att det hittills inte har förekommit några hot, hat eller trakasserier mot någon folkgrupp bland studenterna, utan rektorns beslut bygger helt på spekulationer och “tänk om”-resonemang.

Var det bättre förr?

Jag kan inte låta bli att tänka på tiden när jag pluggade samhällskunskap vid Göteborgs Universitet.

Jag minns att diskussioner studenter emellan kunde ibland bli riktigt heta.

Någon student kunde skrika.

Någon kurskamrat blev ledsen.

Någon tog åt sig.

Någon blev ursinnig, men

… när det var dags för rast samlades vi utanför caféet på Sprängkullsgatan, drack kaffe och blev sams igen.

Det absolut bästa under de åren jag pluggade samhällskunskap var delmomentet statsvetenskap och de politiska diskussionerna vi hade.

Det var besvärande härligt att få höra olika åsikter och argumentera för sina ståndpunkter.

Det var demokrati i dess genuina form.

Yttrandefrihet där vi lärde oss att se nyanserna i olika perspektiv och synvinklar.

Ibland när det hettade till lite för mycket fick vi avbryta och börja om på nytt. Något tal om att förbjuda åsikter fanns det inte.

Jag skrev min B uppsats i samhällskunskap om “USA:s motiv till Irakkriget” och trots att ämnet var känsligt, fick jag allt stöd och handledning som behövdes för att genomföra uppsatsen.

Något tal om att förbjuda åsikter fanns det inte.

Tvärtom. Institutionen gjorde sitt yttersta för att studenterna skulle våga tycka, tänka, vara skeptiska samt utveckla sin källkritiska förmåga.

En förmåga som jag har haft nytta av i mitt yrkesliv och privatliv.

Marknadsföring och verklighet?

Texten nedan står på Chalmers hemsida:

Chalmers arbetar med hållbara lösningar för en bättre framtid för människa och natur. Forskningen ska bidra till lösningar även på de globala utmaningarna. Ett globalt framstående tekniskt universitet för en bättre värld.

Källa

Ordet utmaning lockar oftast studenter till att välja en högskola.

Hade man varit ointresserad av utmaningar hade man inte sökt sig till högskola och universitet överhuvudtaget.

Det är en utmaning att läsa fyra böcker på en månad och skriva tenta på dem.

Men berätta för mig; på vilket sätt löser förbud mot att uttrycka politiska åsikter de globala utmaningarna?

Kännetecken för en diktatur

När jag startar kursen Samhällskunskap 1b, brukar jag börja med delmomentet “Demokrati – diktatur”.

Bilden nedan är en del av PowerPoints-presentationen som jag använde när jag hade mina genomgångar kring demokrati och diktatur för bara några veckor sedan.

Inte alls avancerad och på gymnasienivå:

Förtydligande,

Under delmomentet i Samhällskunskap 1b har vi fokuserat på vad som kännetecknar en demokrati respektive en diktatur och sedan har vi (bl.a.) tagit upp vilka maktmedel som används i de två olika styrelseformerna.

Försöker jag vara din samhällskunskapslärare?

Svar nej!

En del av punkterna ovan (typ alla!) kan vi tyvärr se inslag av i vårt samhälle här och nu.

Låt mig bocka av några av dessa punkterna – maktmedel som används i en diktatur – för att få dig att öppna ögonen och inse vart vårt samhälle är på väg:

Förtryckande åtgärder används i en diktatur:

Att skrämma befolkningen till underkastelse:

Tydliga exempel på den punkten:

  • Partiledaren för SD håller tal till nationen (obs: minoriteter) och ber svenska medborgare och människor som är bosatta i Sverige, att lämna landet.
  • Genom att påtala att svenska medborgare som har sina rötter I andra länder, inte är svenskar och inte heller välkomna i Sverige, tvingar man dessa till underkastelse.
  • En annan SD politiker tycker att man ska använda elchock i fotbojor på brottsmisstänkta så dessa ska få en stöt om de får för sig att närma sig sitt offer. De brottsmisstänkta ska inte rostas, bara få lite ont – förtydligar SD-kvinnors ordförande Linda Lindberg.

Vad blir härnäst? Dödsstraff? Tortyr av brottsmisstänkta?

Censur och kontroll över media

Vi är känsliga för att använda ordet censur i Sverige då den är starkt förknippad med diktaturstater, men vad är censur egentligen?

Begränsningar av politisk aktivism

Auktoritära stater hatar bildning, utbildning och organisationsfriheten. Dessa stater vill kontrollera människors tankar och medborgarnas rätt till politisk aktivism.

  • Till exempel att Chalmers förbjuder politiska manifestationer eller att människor som uttalar sig “politiskt inkorrekt” får sparken från olika uppdrag.
  • Vidare begränsar dessa och försvåra möjligheterna till föreningslivet genom att införa lagar som gör det ekonomiskt svårt för politiska motståndare att finansiera sina verksamheter.

Kontroll över ekonomin

Pengar styr allt. Vilka som äger resurserna i samhället är avgörande för en auktoritärstats överlevnad.

  • Privatiseringar som gynnar enskilda individer och företag, till exempel friskolereformen och vårdföretag som drivs av privatpersoner. 
  • När skolan privatiseras blir det enklare att ägaren att köra sin race och risk för att barnen lär sig underkastelse ökar enormt.
  • Nedskärningar av välfärden så att redan rika människor ska kunna expandera sina förmögenheter genom nyetableringar. Fattiga och rädda människor är lättare att kontrollera.

Övervakning och spionage

Här finns det många exempel men jag väljer ut ett par:

  • Har du läst om förslaget att polisen ska kunna avlyssna människor som inte ens är brottsmisstänkta?
  • År 2025 (om förslaget går igenom), när du myser med sin älskling i soffan och det börjar hetta till – tänk då att Big Brother might be watching you.

Propaganda, manipulation, hjärntvättning

Auktoritära regimer skapar rädsla och osäkerhet:

  • Genom rädsla har de högerextrema i Sverige lyckats skapa syndabockstänkande där alla samhällets problem har blivit invandrarnas fel. 
  • Missnöjepartier hjärntvättar folket genom att ständigt skuldbelägga minoriteter i samhället i stället för att låta medborgarna undersöka var problemet egentligen härstammar ifrån.
  • Det är, till exempel, enklare att rikta fokus på gängkriminella, än att berätta för oss vilka förebyggande arbeten de gör för att motverka att barn/unga hamnar i brottsbeteende.

Säkerhetsstyrkor

Militären används som auktoritära statens förlängda arm:

  • Först skapar de rädsla och sedan vill de ta i hårdhandskarna (och ännu hårdare).
  • Till exempel att man ber militären att kontrollera ”de utsatta områdena”.

Påstår jag att vi har blivit en diktatur?

Absolut inte.

Jag konstaterar ingenting. Mitt syfte är att vi ska vakna till och reagera på de auktoritära förslagen och beslut som kommer ut på löpande band.

Vi hinner inte smälta en repressiv lag (och lagförslag) förrän nästa presenteras.

Andas lite och meditera på dina förslag innan du presenterar dessa i den svenska riksdagen – kan man ju tycka.

Tänk på dina barn, barnbarn och barnbarnens barn som ska rätta sig efter de lagar du stiftar idag.

Ska kommande generationer leva i en djup kontrollerad stat där den individuella friheten blir minimal?

Hur kul kommer det att vara för dem? Har du tänkt på det?

Crossing my heart och hoppas på att vi aldrig förvandlas till en auktoritär stat.

Men det är viktigt att våga erkänna att tecknen på att staten håller på att bli auktoritärt blir alltmer tydliga.

Läs också: ÅH ljuva underbara makt

Foto QR kod: Unsplash.com

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Människors Psykiska Hälsa i Skuggan av Krig

av Azita Miakhel
8 minuter läs

Perception och uppmärksamhet

Psykisk ohälsa kan uppstå i vardagen. Små doser av påfrestningar varje dag kan leda oss rakt in i mentala påfrestningar. 

Sinnesintryck (neutral/positiv/negativ) trängs in i vårt medvetande via våra fem sinnen. 

Det händer att vår perception blir passiv mottagare av stimulin som överrumplar oss, men som tur är kan vi många gånger aktivt välja bort det negativa som vill fylla vår kropp och själ med sitt innehåll. 

I skrivande stund pågår det ett par krig i världen och vi blir exponerade för sinnesintryck från nyheter och bilder från de krigsdrabbade länderna.

På TikTok och X filtreras inte alltid filmer och bilder från krigen och man ser utan förvarning hemska videon på människors lidande. 

Bilder som sedan håller sig fast i minnet och blir svårt att skaka bort. 

Jag har under några veckor följt vänner på sociala medier som hysteriskt gör inlägg om krig på sina flöden och jag kan inte hjälpa att känna oro för just dessa empatiska individers välbefinnande. 

Att känna empati, medmänsklighet och förståelse för människor som direkt påverkas av krig är normalt, men jag tycker att även empatin bör ha sina gränser. 

När omtanke om andra människor går ut över den egna psykiska hälsan, är det dags för reflektion och eftertanke. 

I detta inlägg väljer jag därmed att skriva om psykiska påfrestningar (ohälsa) som neurotiskt konsumerade av krigs nyhetsrapportering kan innebära för den enskilda individen. 

Tillgänglighetsheuristik 

Jag har tidigare skrivit om tillgänglighetsheuristik som innebär att man drar slutsatser utifrån den omedelbara informationen som finns tillgänglig i minnet, utan att hjärnan anstränger sig för att gräva i långtidsminnet för att hitta alternativa förklaringar.

Tillgänglighetsheuristik påverkar oss så långt att vi ger större vikt åt den senaste informationen vi har fått och tränger undan gammal information. 

Och det kan vara på gott och på ont. 

Fördelen med tillgänglighetsheuristik är att vi blir varse om nya risker, nytt samhällsklimat och ny information.

Nackdelen är att vi blir blinda av den nya informationen och det som tidigare har hänt kan bli suddigt för vårt minne.

Vi börjar tro att det som händer just nu är unik för vår tid och glömmer bort liknande händelser som har tidigare inträffat.

Ju fler intensiva känslor en händelse väcker, desto djupare sätter dessa sig fast i vårt psyke.

Sedan blir det allt svårare att ta ett steg åt sidan och objektivt observera en händelse, då vi redan är fulla med negativa känslor, minnen, tankar och upplevelser. 

Hur påverkas vi av nyheter om krig?

Forskning visar att även kortvarig exponering för dåliga nyheter kan leda till ökade nivåer av oro och ångest som kan bli långvariga. 

Dåliga nyheter kan vänja hjärnan till negativt tänkande, vilket kan leda till att man känner sig fast i en destruktiv spiral av obehag.

Andra människors lidande kan faktiskt få oss att känna smärta. 

Empatin finns i våra gener och vi är förprogrammerade till att ta hand om varandra.

Hat är däremot ett inlärt beteende!

Att se personliga berättelser delade i sociala medier får oss att känna oss mer förbundna med människor, vilket ökar vår empati ytterligare.

Det enkla rådet vore att be människor att undvika att följa nyheterna som påverkar deras mentala hälsa – men det är lättare sagt än gjort.  

Särskilt med den ständiga strömmen av ofiltrerade berättelser i sociala medier och önskan att hålla sig uppdaterad om vad som händer.

Krig kan upplevas som förlustkris 

Kris definieras som en reaktion på en svår situation som att ha förlorat någon eller något eller att ha varit med om en förändring i livet. 

Vid kris, det vanliga sättet att hantera svårigheter räcker inte och individen upplever känslan av att tappa kontrollen.

Det finns tre olika sorters kriser: förlustkris, utvecklingskris och förändrings-/inre kris. 

Här vågar jag påstå att ett krig som har startats någonstans i världen kan ge upphov till ett krisliknande tillstånd hos många människor – trots det geografiska avståndet.

Låt mig förtydliga: 

Förlustkris

En förlustkris inträffar plötsligt. Det kan vara dödsfall av närstående, ett besked man får, en skilsmässa eller att förlora ett kapital. 

Den första fasen i en förlustkris är chockfasen då individen får svårt att ta till sig den nya informationen. 

Typiska känslor under chockfasen är: ångest, ånger, rädsla och viljan att fly verkligheten (förnekelse). 

När vi hör att ett militärt angrepp har skett i ett annat land och många människor har förlorat sina liv – hamnar vi i ett tillstånd som liknar krisens chockfas. 

Det kanske inte är sant? – tänker vi. 

Vi får svårt att ta till oss informationen och desperat väntar på att få höra att det var falska nyheter. 

Den andra fasen vid en förlustkris är reaktionsfasen.

Under reaktionsfasen som varar ungefär tre månader, accepterar individen det som har hänt, men här är känslorna som mest intensiva och svårhanterade. 

Vanliga känslor under reaktionsfasen är bl.a ilska, frustration, aggression, rädsla, oro, nedstämdhet och skuldkänslor.

När ett krig inträffar, kan individer med högre grad av empati få svårare att hantera de starka känslorna som uppkommer under den här fasen, om denne fortsätter exponera sig själv med sinnesintryck från krigshändelserna. 

Ju mer individen ser/hör om händelsen, desto oroligare kan han/hon bli.

Krig gör oss rädda

Rädsla är en känsla av obehag, oro eller hot inför något som uppfattas som farligt eller skadligt. 

Människor behöver känna rädsla så de kan vara försiktiga i farliga situationer. 

Däremot kan kronisk rädsla leda till ångeststörningar, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och fobier. 

När vi överkonsumerar nyheter om krig, blir vi -vare sig vi vill eller inte- rädda och oroliga.

Rädslan kan sprida sig till olika aspekter av vårt liv och göra oss mer misstänksamma när det kommer till andra människors intentioner.

Oro och rädsla kan resultera i svår ångestproblematik om man inte lär sig att ta distans från jobbiga händelser. 

Vi skuldbelägger oss själva 

Att skuldbelägga sig själv för att man lever ett tryggt liv medan människor i krig drabbas, påverkar den psykiska hälsan negativt. 

Skam-/ och skuld är svårsmälta känslor som kan dränera psyket på energi. 

Det händer att vi tänker “Kolla på mig som har mat, värme och vatten, medan de i kriget lider …”. 

Tyvärr kan vi inte lösa något problem, då internationella krig och konflikter är komplexa frågor. 

Vad som händer är att vi internaliserar känslorna av skuld, när vi egentligen inte bär någon som helst skuld i sammanhanget. 

Det är de som dödar, torterar och förstör som borde skämmas!

Krig gör oss arga

När vi ser/hör nyheterna om krig, kan vi känna svår ilska – särskild om vi är av uppfattningen att kriget är orättvist. 

Ilska kan tömma kroppen på energi där individen lämnas trött och matt. 

Om du har hög grad av empati (som mig) försök att omvandla din ilska till någonting konstruktivt. 

Gå med i ett politiskt parti som delar dina värderingar eller hjälp någon humanitär organisation. 

Eller varför inte fortsätta göra det du redan är bra på? 

Bara en vanlig sak som att gå till jobbet är en insats för mänskligheten. Glöm aldrig detta.

Fortsätt därmed med dina vanliga rutiner.

Krig får oss att känna hjälplöshet

När vi vet att det pågår ett krig någonstans i världen och vi inte kan göra något åt situationen, är det vanligt att känna sig hjälplös. 

Min personliga uppfattning är att få egentligen är helt hjälplösa. 

Vi kan börja med att hjälpa människorna runt omkring oss. 

Att drunkna in i nyhetsrapporteringar och tycka synd om människor som drabbas, ska inte gå så långt att vi försummar våra egna barn och de människorna som står oss nära och behöver oss.

Ibland är den bästa insatsen du kan göra så enkelt som att ge villkorslös kärlek till andra människor. 

Begränsa konsumtionen av nyheterna 

Att ta hand om sig själv när världen upplever kris, kan kännas egoistisk, men det är precis vad många behöver. 

Människor med hög grad av empati kan helt slukas av andras lidande. 

Dessa behöver själv-kärlek och själv-omtanke mer än någonsin tidigare. 

Hoppa inte därför över den där middagen du har planerat med dina vänner. 

Ta dig till gymmet och kör det där träningspasset som du har planerat.

Hur kan man hjälpa barnen i svåra globala kriser?

Utvecklingspsykologins fader Jean Piaget har sin teori om barns kognitiva utveckling.

Enligt Piaget påverkas barn fram till 12 års ålder framförallt av egenupplevda erfarenheter. 

Piaget menar att i detta skede kan barn använda logiskt tänkande, men deras tankar är fortfarande starkt kopplade till deras konkreta erfarenheter och interaktioner med föremål.

Förenklad innebär Piagets teori att barn (fram till 12 års ålder) kan höra berättelser om krig, men de kan inte sätta sig in i de drabbades situation så som tonåringar och vuxna människor kan göra.

Barn påverkas däremot av sina vårdares sinnesstämning och känslor. 

Oroliga föräldrar, gör barnen oroliga.

Rädda vårdare kan överföra egen ångest till sina barn. 

I en familj där krig (helt ofiltrerat) ständigt är samtalsämnet, finns det risk att de yngre barnen fylls med negativa känslor och blir onödigt oroliga.

Vuxna har ett ansvar att skydda barnen. 

Det är därför viktigt att vuxna inte för vidare sin ångest, rädslor och oro till barnen.

Foto: Unsplash.com

0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

Trygghet på jobbet beror på kön och härkomst

av Azita Miakhel
8 minuter läs

Kvinnor Twerkar när män jobbar

För någon vecka sedan såg jag en TikTok video där en man, med seriöst ansiktsuttryck, visade en video på en ung kvinna som dansade med rumpan (Twerking) och sedan jämförde han med en video på byggarbetande män som jobbade på någon järnväg. 

Mannen verkade upprörd över faktumet att den unga kvinnan tjänade pengar genom att dansa med bakdelen, medan männen var ute på fältet och byggde upp landet.

Min första reflektion (efter att ha höjt på ögonbrynen) var: “Går det ens att jämföra två helt olika videor med olika kontext för att dra sina macho-slutsatser”?

Om man nu ska visa på hur män arbetar ute på fältet, borde man inte jämföra den med filmklipp på de kvinnor som också arbetar ute på fältet och bygger upp sina länder?

Kvinnor som arbetar som läkare, poliser, sjuksköterskor, brandmän, lärare och ingenjörer?

Det finns självklart kvinnor som tjänar pengar genom att bli The Desire of Object för män, men det finns också män som objektifierar sig för att få visningar, likes och följare på sociala medier.

Det är – enligt mig – en korkad jämförelse där man väljer en video med en dansande kvinna för att sedan jämföra det med män i byggbranschen för att påverka tittarna att se ner på kvinnor.

Sedan kan jag ju tycka att anledningen till varför kvinnor gör Twerk videos eller skapar Only fans konton, beror på att deras målgrupp är män.

Om män slutade konsumera, då skulle kvinnor sluta producera. 

Men jag ska inte gå in på detta ämne mer.

Vill ju inte att någon ska få för sig att kalla mig feminist. 

Jag identifierar mig hellre som ett träd än som feminist. Vem vill utstå mer hot och hat liksom?

Fler kvinnor blir sjuka av sina jobb 

I detta blogginlägg vill jag inte vidare lägga fokus på macho-mannens videoanalyser, utan fokuserar på någonting som är viktigare: att kvinnor i högre grad blir sjuka på sina jobb jämfört med manliga anställda.

På LikedIn publicerade Arbetsmiljöverket en rapport där det har visat sig att fler kvinnor, under förra året, har blivit sjuka på sina jobb än män. 

Enligt Arbetsmiljöverket är de vanligaste orsakerna till att kvinnor blir sjuka följande:

➡ smitta av virus och bakterier, till exempel covid-19

➡ organisatoriska och sociala faktorer, till exempel hög arbetsbelastning och problem i relationer på arbetsplatsen

➡ ergonomi och belastning, till exempel tunga lyft och arbetsställningar. 

Utrikesfödda mår ännu sämre

Vidare finns det en ny rapport från augusti 2023 på Arbetsmiljöverkets hemsida som indikerar att utrikesfödda individer rapporterar en sämre arbetsmiljö jämfört med personer födda i Sverige som är i arbete. 

Den dåliga arbetsmiljön gäller inte bara den organisatoriska och sociala arbetsmiljön utan även den fysiska arbetsmiljön.

Det är dubbelt så vanligt att utrikesfödda personer säger att de har upplevt kränkande särbehandling på sin arbetsplats.

Men även inom utrikesfödda grupper som utsätts för kränkande särbehandling på sina arbetsplatser skiljer sig graden av ohälsa. 

Enligt rapporten på Arbetsmiljöverket är skillnaderna som störst mellan personer som är inrikes födda och personer som är utomeuropeiskt födda. 

Du kan läsa hela rapporten här.

Snöbollseffekten

Då Fröken Azita fokuserar på vardagens psykologi, finner jag Arbetsmiljöverkets rapporter vara av stor betydelse, dock ej överraskande.

Det är de småportionerna av problem i vardagen som leder till omfattande fysiska och psykiska sjukdomar.

Låt mig här skriva om ett sociologiskt begrepp “Intersektionalitet” för att sedan dra en kortare slutsats. 

Intersektionalitet

Intersektionalitet är ett perspektiv som betonar vikten av att tänka på hur flera olika samhällsfaktorer och identiteter interagerar och påverkar individers livserfarenheter och möjligheter. 

Det kan inkludera faktorer som kön, etnicitet, sexualitet, klass, ålder och funktionsvariation.

Intersektionaliteten understryker att det inte är tillräckligt att bara titta på en enskild faktor för att förstå en persons livssituation.

Istället måste man se hur olika faktorer samverkar och skapar en unik upplevelse av identitet och position i samhället.

Till exempel kan en svart kvinna uppleva diskriminering på grund av både kön och ras, och hennes erfarenheter kan inte förstås fullt ut om man bara fokuserar på en av dessa faktorer.

Intersektionalitet har blivit ett viktigt begrepp inom många olika områden, inklusive feminism, antirasism, queer-teori och social rättvisa.

Teorin används för att belysa ojämlikheter och orättvisor i samhället och för att främja en mer rättvis och inkluderande värld.

Begreppet intersektionalitet myntades av den amerikanska forskaren och aktivisten Kimberlé Crenshaw på 1980-talet. 

Crenshaw använde begreppet för att beskriva hur svarta kvinnor i USA ofta upplevde en dubbel diskriminering på grund av både sin ras och sitt kön.

Crenshaw hävdade att både feministisk och antirasistisk teori ofta misslyckades med att adressera denna specifika form av diskriminering eftersom de fokuserade på en enskild faktor (antingen ras eller kön) och inte såg hur dessa faktorer interagerade.

Enklast innebär intersektionalitet att färgen på din hud, din etniska tillhörighet, hur mycket pengar du har och hur ung du är, sätter agendan för vilken status du kommer att ha inom olika sociala grupper i samhället.

Den sociala statusen är hierarkisk. Här ska jag illustrera med ett exempel. Exemplet kanske låter dramatiskt, men ibland behövs det drastiska beskrivningar för att förtydliga en tes:

Om bl.a. Intersektionalitet

Hierarkisk uppdelning

Den vita mannen är idealet i vårt samhälle. Den vita mannen får lättare jobb, blir lättare betrodd och upplever minimal/ingen diskriminering i de olika sociala kontexten.

Den vita mannen får högre lön och är en respekterad medlem av samhället.

När han belyser ett problem, tas den vita mannens bekymmer på stort allvar.

På plats nummer två kommer den vita kvinnan.

Den vita kvinnan har lätt för att få jobb, dock om valet skulle vara mellan den vita mannen och den vita kvinnan så skulle vita mannen få jobbet (om inte arbetsplatsen vill kvotera in kvinnor förstås). 

Den vita kvinnan kan i sin tur bli diskriminerad vid lönesättning.

Det är ju ingen hemlighet att kvinnor får lägre lön än män trots att de utför samma arbete.

Nummer tre i statushierarkin kommer invandrarmannen. Det är vanligare för en invandrarman att bli diskriminerad än en vit kvinna.

Här skulle man kunna göra ännu en hierarkisk uppdelning där invandrarmän bemöts olika beroende på vilket land de kommer ifrån (utanför eller innanför Europa). 

En spanjor eller en grek har till exempel bättre förutsättningar än män som kommer från  Mellanöstern eller Afrika. 

En fransman gillar vi extra mycket då vi finner det så charmigt när han försöker prata svenska.

Åh liksom.

Efter invandramannen kommer invandrarkvinnan som förväntas jobba extra hård och finna sig i orättvisor vid lönesättning, anställning och karriärmöjligheter. 

Hon blir lättare mobboffer på arbetsplatsen och ryker ut vid minsta tecken på nedskärningar.

Invandrarkvinnan – beroende på vilket land hon kommer ifrån – bemöts av olika sorters fördomar.

Här spelar ålder, etnicitet och hudfärg stor roll (precis som för invandrarmannen).

Kvinnor från europeiska delen av världen blir mer accepterade än kvinnor som kommer från Mellanöstern och Afrika. 

Tillbaka till Arbetsmiljöverkets rapport

En vännina berättade för några år sedan att hon hade fått stå ut med sexuella trakasserier på jobbet och när hon tog upp problemet med sin kvinnliga chef, fick hon höra att: “Ni får lösa era problem själva”.

Väninnan tror att anledningen till varför chefen bad henne och mannen hon blev sexuellt trakasserad av att “lösa” sina problem själva, berodde på att hon var från mellanöstern och även den manliga kollegan hade sina rötter i mellanöstern.

De var inte födda i samma land, men vem lägger märke till detaljer.

Chefens bästa lösning på sexuella trakasserier var att be “utlänningarna” lösa sina problem själva.

Man kan undra om chefens lösning hade varit detsamma om sexuella traksserierna var riktade mot henne själv eller mot en annan kvinnlig kollega som var etnisk svensk … det lär vi aldrig få svar på. 

Slutord

De flesta människor som kan tänka rationellt tycker att alla anställda ska följa samma regler som gäller på en arbetsplats: oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning och klass.

Men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.

Det händer alltför ofta att kvinnor med utländsk bakgrund utsätts för kränkande särbehandling och mobbning på sina arbetsplatser – av sina kollegor men också av sina chefer (tyvärr). 

Du förväntas arbeta mer, slita mer och gärna hålla käften och acceptera allt som kastas åt din riktning.

För någonstans måste du ju vara tacksam (åh den eviga tacksamhetsskulden) över faktumet att de har “låtit” dig arbeta på samma arbetsplats som dem.

Samhället skulle må så mycket bättre om alla behandlades likvärdig och med respekt. 

Tyvärr har vi lång väg att gå för att skapa ett jämlikt samhälle, men vi ger väl nte upp?

Låt oss visualisera ett samhälle där alla människor i framtiden  bemöts utifrån sina personliga egenskaper än sociala stereotyper och stämpel skapat av andra människor. 

Låt oss hålla hoppet vid liv.

Du kan vara förändringen du vill se i världen. Så börja där du är och med de resurser du har till hands.

En kan inte göra allt. Men alla kan göra något positivt.

Foto: Unsplash.com

0 kommentarer
Psykologi

Emotionella Kränkningar: Att förstå, hantera och befria sig

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Psykisk (o) hälsa uppstår I vardagen. När våra relationer, våra rutiner och sammanhang vi möter dagligen fungerar, fungerar även vi som mental starka individer.

Om vardagslivet är däremot konfliktfylld eller om det förekommer rutinmässiga kränkningar, finns det risk att individen hamnar I ohälsa.

I detta blogginlägg fokuserar jag på verbala kränkningar, dess effekter på psyket och några råd som jag har lyckats få ihop som kanske kan hjälpa någon därute.

Vi börjar med en definition.

Vad är kränkningar?

Verbala kränkningar är en form av känslomässigt misshandel.

Det inträffar när någon använder sina ord för att angripa, dominera, förlöjliga, förminska, manipulera och/eller nedvärdera en annan person och påverka den personens psykiska mående.

Känslomässiga kränkningar är ett sätt att kontrollera och upprätthålla inflytande över en annan person.

Genom att trycka ner, trycka ännu hårdare och fortsätta trycka tills offret ger upp, kan förövaren utöva sin makt.

Tre typer av emotionella kränkningar

När jag sökte på begreppet “emotional abuse”, kom det upp två typer på psykologisidor som jag letade efter: verbala kränkningar som leder till fysisk misshandel och verbala kränkningar som skrämseltaktik.

1.Förspel för fysiskt misshandel

En del använder verbala kränkningar som “förspel’ för fysiskt misshandel. Förövaren kan till exempel börja med att förödmjuka offret genom att använda extremt laddade och fula ord, för att sedan bli arg och övergå till att slå sitt offer.

2.Skrämsel och hot

Andra typer av emotionella kränkningar är att använda grovt/vulgärt språk gentemot en annan, där förövaren skriker ut kränkande och sårande ord. Målet med sådana kränkningar är att utöva makt genom att använda sin röst och ett aggressivt kroppsspråk. Här skrämmer och hotar förövaren sitt offer till lydnad och tystand.

Jag vill också lägga till en tredje typ av emotionell kränkning, dvs den subtila typen. Det är jag själv som tycker att den tredje typen borde också räknas inom ramen för emotionella kränkningar.

3.När det inte hörs och syns men gör ont ändå

Den tredje sortens emotionella kränkningar är den subtila sorten. Exempel på sådana kränkningar är pikar, negativa kommentarer, subtila gester och kroppsspråk (såsom blickar, och hånskratt).

Här tycker jag att mobbning, social exkludering och utfrysning räknas in.

Vad är värst?

Det är omöjligt att förutspå vilken sorts kränkning som är värst, då hen som tar emot kränkningarna – enbart den personen – får leva med de psykologiska effekterna och traumat som medföljer kränkningarna.En del människor lär sig att hantera andras passiv aggressivitet på ett konstruktivt sätt, men kan få livet förstört om de skulle bli fysisk misshandlade.En annan del skulle hellre få en örfil än att få höra kränkande ord eller bli mobbad.

När grodan kokas

Många människor tror att de skulle veta om de blev verbalt kränkta. Trots allt innebär verbala kränkningar ofta skrik, nedvärderande kommentarer, förolämpningar och förminskande beteenden.

Men det finns mer i en kränkning än vad många inser. Vissa människor blir verbalt trakasserade regelbundet utan ens inse att det pågår.

Kommer du ihåg mitt blogginlägg om “Den kokande grodan”?

Låt mig friska upp ditt minne:

Metaforen om den kokande grodan:

Om en groda plötsligt skulle sättas ner i kokande vatten skulle grodan genast hoppa ur.

Om grodan placeras i ljummet vatten som värms upp gradvis, så skulle den inte bli medveten om den ökande faran från det varma vattnet.

Som ett resultat kokas grodan långsamt och dör till slut.

När saker och ting blir vanor reagerar vi inte längre på dem. Det positiva blir vardag, men också det negativa.

Och vi vänjer oss vid rutinerna i vardagen. Och vi stannar kvar.

Typer av emotionella kränkningar

Nedan följer några olika typer av emotionella kränkningar:

  • Trakasserier Skrämsel
  • Hot
  • Tvång
  • Mobbning
  • Förlöjligande
  • Förnedring
  • Härskartekniker som används under en längre period
  • Kontrollerande beteenden
  • Gaslighting
  • Utfrysning
  • Att isolera personen från deras vänner eller familj
  • Verbala uttryck för ilska, som skrikande eller svärord

Hur ska man hantera emotionella kränkningar?

Utifrån psykologiartiklarna jag har läst i ämnet, sammanfattar jag ett antal strategier som kan vara till hjälp om man misstänker att man blir emotionellt kränkt.

Jag har också lagt till strategier utifrån mina egna erfarenheter av emotionella skador.

Erkänn problemet

Bara för att någonting händer ofta, betyder det inte att det är normalt. Att t ex bli kränkt av främmande män på gymmet och tänka “Det är så det fungerar i orten” gör inte förövarnas handlingar “normalt”.

Det är inte normalt att ett tryggt gym-pass ska innebära att polisbilen står utanför lokalen.

Innan du kan ta dig ut ur en destruktiv situation, erkänn destruktiviteten först.

Lämna när du blir kränkt

Nej det händer inte alla och nej du ska inte vänja dig vid det.

Att lösa ett problem kan ibland innebära att lämna en situation helt.

Bryt och byt!

Offret bär inte skulden

Du själv men också samhället kan ibland lägga skulden på dig.

Vad gjorde du att den personen blev så arg att hen tog till fysiskt/verbalt angrepp?

Har du inte aktivt gjort något för att såra någon, har du absolut ingen anledning att känna skuld.

Skammen bör ligga på den som står för kränkningar inte på den som tar emot skiten (ursäkta språket).

Sök stöd och hjälp

Det är inte säkert att du får den bästa hjälpen att ta dig ut från kränkningar, men söker du inte stöd, kommer du aldrig att veta.

Prata med en vän, en släkting eller en myndighet för råd och vägledning.

Lämna bakom dig

När vi underhåller en del tankar och minnen, blir de kvar hos oss alldeles för länge.

Bestäm dig för att läka och med rätt insatser kommer du att hitta tillbaka till dig själv.

Slutord

Att leva I destruktivitet gör dig varken starkare eller ger dig immunitet mot mentala påfrestningar.

Ju mer vi fortsätter acceptera att bli kränkta, trakasserade, slagna och skrämda, desto svagare blir vi: psykiskt och fysiskt.

Lär dig av mina misstag och låt det inte pågå under lång tid.

Jag har haft turen att få rätt stöd och hjälp, men för en del kan det gå så långt att de blir apatiska och förmår sig inte att söka hjälp.

Och du kära läsare: var snäll mot människor du möter.

Fakta Källor: Länkade i brödtext

Foto: “Grodan” av Samuel Giacomelli och “Dörren” av Angel Luciano

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskap

Hot mot kvinnor tar dig till paradiset

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Bää bää vita lamm

Tidigare har jag skrivit om konformitet som betyder “likformighet”. Konformitet är att följa medström och inte avvika från gruppens riktiga och påhittade normer. 

När man söker på konformitet kommer oftast bilden av ett får upp. Varför då? 

Låt mig berätta:

Får är flockdjur. Om ett får i flocket börjar springa kommer alla andra får att springa även om de inte vet varför eller vad de springer ifrån.

Om ett får skriker “Bäää Bäää” så skriker de andra också, även om de inte vet varför de skriker. 

Får blir dock uppätna av vilda djur (och människor) då de är försvarslösa djur som lever sitt liv genom att följa strömmen. 

Att alltid vara följsam och aldrig ta vara på sin individualitet kan med andra ord bli farlig för individen.

Det kommer tider då

Fårmentaliteten kan leda en verksamhet rakt in i destruktion och/eller förstöra enskilda individers liv. 

När en grupp människor bryter mot rådande lagar, regler och regelverk bara för att de är många, blir detta en fara för individen, gruppen och samhället. 

Extremism (av alla sorter) är en sorts konformitet där individen blindas av sina övertygelser i den mån att hen tar till våld mot andra. 

Jag är av tanken att när människor samlas i flockar (som får) då skapas det en masspsykos. Gruppmedlemmarna blir övertygade om att de “äger” (stället, situationen, platsen) och att du måste bort.

Det kommer tider då dina kollegor inte vill ha dig på “sin” arbetsplats fast de vet mycket väl att de inte äger arbetsplatsen. 

De reflekterar tyvärr inte över faktumet att alla är vi utbytbara på ett jobb.

Människor med anger-issues vill inte ha dig på “sitt” gym när de mycket väl vet att gymkedjan ägs av privatpersoner och lokalerna av ett byggföretag. 

Nej, det är inte din träningsanläggning, det bara känns så eftersom fler av din sort har ockuperat den.

En grupp vill inte ha dig i “sitt” område när de borde veta att området inte är deras. Det bara råkar vara många av den sorten som har bosatt sig/rör sig där. 

Marken tillhör Sverige och du och jag är bara gäster här. 

Jag har aldrig gillat Hammarkullen 

1998 tvingades jag flytta till Göteborg från Karlstad då min mamma skilde sig och jag skulle bo med henne. 

Trots att jag bodde i Hammarkullen i drygt 13 år, kände jag mig aldrig hemma. 

Jag kände ingen trygghet där. 

Under tiden som jag pluggade till gymnasielärare arbetade jag extra på helgerna – för att hjälpa till med hyran och kunna ha ett hyfsat liv.

På helgerna, de dagar jag började jobba kl 07.00, väckte jag mamma vid 06.30 så hon skulle följa med till garaget så jag skulle ta ut bilen. 

Kvällar som jag slutade sent och var hemma runt 23-tiden var det samma princip. Mamma mötte upp mig i garaget.

Det var någonting med området som kröp sig in i skinnet och man kunde liksom aldrig slappna av. 

Jag frågade mig själv ofta: Varför skulle jag vara otrygg när andras döttrar inte var rädda i sina områden?

Den religiösa fasaden

Att jag har blivit hotat, trakasserat och lovat att bli våldtagen -av djupt religiösa män- har de flesta vid det laget känner till.

Männen är religiösa till den nivå att de inte missar en enda bön. 

Men det finns också ett par kvinnor som aktivt deltar och eldar sina manliga pojkvänner och släktingar i hatkampanjen mot mig.

Två av deras kvinnor som trakasserar är 19 och 27 år gamla. Och även de religiösa. 

En av kvinnorna visar sin religionstillhörighet genom religiös symbol.

Dessa kvinnor brusar upp sina män (bröder? kusiner? pojkvänner?) och männen står sedan för våldkapitalet. 

När hot-/hatarna får information om att jag befinner mig på gymmet eller rör mig i närheten ringar de in mig i grupper om 10, 20, 30 personer.

Omringar som i en cirkel där jag är alltid i mitten.

Vid tre tillfällen, när jag har befunnit mig i deras ring (olika många vid varje tillfälle) har de varit så nära att jag har känt av trycket mot min kropp.

Ja fysiskt tryck.

Vem fan har givit dig/er rätten att vidröra mig fysiskt?

Nej jag känner inte en enda av flockets medlemmar på en personlig plan.

De är främmande män och främmande kvinnor.  

De är i alla åldrar. Från småpojkar upp till fullvuxna män som har barn och barnbarn. 

De visar sin makt genom att stöta till dig

Förställ dig obehaget att nypumpade män och deras kvinna står mitt emot dig och stirrar med sina mördarblickar och mumlar kränkande ord.

Tillräckligt tyst för att jag ska höra orden, men inte tillräckligt högt för att andra ska höra det.

Tänk vidare att när du ska gå till vattenkranen för att fylla din vattenflaska så knuffas du av en av dessa pumpade (religiösa) män.

Inte så hård att du ramlar omkull, men tillräckligt hård för att övertyga dig om att: “Jag är man och jag kan skada dig när jag vill”.

Jag vet att det är fysiskt slag. Men vem fan tar det på allvar?

Du är kvinna. Du bor i orten. Lite hot och stryk av främmande moralpoliser borde du kunna tåla.

Varför då?

Ja för att de inte vill ha dig i “sitt territorium”. 

Som om deras pappa ägde gymmet och området!

Ditt jävla paradis finns inte på riktigt 

Att du går på fredagabönen och direkt efter trakasserar en 70 årig kvinna (min mor) och en småbarnsmamma kommer inte att ta dig till något jävla paradis.

Jag är ateist, men tror på en sak: Du kan inte genomgå onda handlingar mot dina medmänniskor och förvänta dig att leva ett gott liv. 

Om du tillbringar en hel dag på gymmet när du inte ens tränar, i väntan på att jag ska dyka upp så du kan hota och trakassera mig, då tycker jag är det dags att skaffa dig ett liv.

Och vet du vad?

Om du hatar mig så mycket när du inte ens känner mig, hur mycket hatar du dig själv egentligen?

Foto: Priscilla Du Preez

0 kommentarer