Det händer i vardagen
Min blogg heter “Vardagens psykologi” av en anledning: jag är fast övertygad om att vardagens små och stora händelser är avgörande för vårt välmående.
Det är i vardagen vi utvecklas eller bryts ner. Det är i vardagen som vår självkänsla stärks eller försvagas. Och det är i vardagen som vi blir medvetna om livets mening eller känslan av dess brist på mening.
Dagliga känslor av trygghet, sammanhang, sammanhållning, inkludering och acceptans leder till att individen utvecklar en stark känsla av det egna jaget och blir integrerad med sig själv.
Påfrestningar i vardagen (som inte ens tar en paus), såsom utfrysning, mobbning, psykiskt eller fysiskt våld, verbala kränkningar, samt negativa subtila signaler och gester kan däremot resultera i psykisk ohälsa.
Tidigare har jag skrivit ett antal inlägg om vardagens betydelse för uppkomsten av psykisk ohälsa, där jag bland annat har resonerat kring hur trauma uppstår och vilken skada trauma kan förorsaka.
Detta inlägg kommer att beröra vad trauma är för att sedan ge tips på hur man kan hjälpa sig själv ut ur de negativa känslorna som traumatiska upplevelser kan lämna efter.
Definitionen av trauma
Trauma betyder en allvarlig psykisk skada eller chock som orsakas av en händelse eller en upplevelse som är mycket oroande eller skrämmande.
Psykologiskt trauma förekommer som en följd av negativa emotionella händelser som lämnar individen med svårhanterade känslor, såsom nedstämdhet, svår ångest, sömnstörningar, uppgivenhet. skam-/och skuld. Trauma kan dessutom försvåra tilliten till andra människor.
En traumatisk händelse kan vara en olycka, en katastrof, en våldtäkt, en krigshändelse eller andra plötsliga och våldsamma händelser.
Trauma kan också skapas av vardagliga händelser om en individ utsätts för daglig stress, mentalt slitage och psykiska påfrestningar.
Hur visar sig trauma hos individen?
Kroppen och psyket reagerar olika på trauma beroende av vilka vi är. En situation/upplevelse kan kännas traumatisk för en person, men en annan kan hantera liknande situation lättare.
Det finns dock generella symtom på trauma som jag ska skriva om nedan.
Känslomässiga reaktioner på trauma
Den omedelbara känslan kopplad till trauma är sorg. När den personliga integriteten har skadats på grund av ett trauma, blir vi ledsna, uppgivna och nedstämda.
Andra vanliga känslomässiga reaktioner på trauma är aggressivitet, skuldkänslor, oro och stark ångest.
Efter eller under traumat är det också vanligt att individen känner sig desorganiserad, vilse, förvirrad eller fastlåst.
Fysiska reaktioner på trauma
Personer som har upplevt trauma kan få svårt att sova, får huvudvärk, svettningar eller känner sig illamående.
De kan också ha ständiga hjärtklappningar, andnöd eller andra fysiska reaktioner som kan likna panikattacker.
Andra vanliga fysiska reaktioner på trauma är trötthet, stickningar i fingrar och tår samt muskelspänning.
Kognitiva reaktioner på trauma
Det är vanligt att personer som har upplevt trauma kan få svårt att minnas den traumatiska händelsen eller att de får sämre minne och få minnesluckor.
Den traumatiserade individen kan få mardrömmar eller flashbacks.
Flashbacks i fallet innebär att den traumadrabbade kan vid minsta stimuli uppleva händelser på nytt och få exakt samma känsloreaktioner som när traumat inträffade.
De kognitiva funktionerna kan försämras som en följd av trauma. Det kan till exempel bli svårt för personen att lyssna på ljudböcker eller ta till sig skriftlig/muntlig information.
Förmågan att ta beslut kan också försämras, där vardagliga beslut kan kännas överväldigande.
Det kan handla om att betala räkningar, laga middag eller pendla mellan att vilja ta en promenad eller att inte göra det.
Beteendeförändringar vid trauma
Individer som har varit med om en traumatisk händelse kan ha svårt att direkt återgå till sina vanliga aktiviteter och kan ha svårt att fokusera eller koncentrera sig.
De kan också känna sig avstängda från andra människor eller ha svårt att uttrycka sina känslor. Detta kan leda till isolering och försämrad tillit till andra.
Kris och trauma
Trauma påminner mycket om förlustkris som jag tidigare har skrivit om. En förlustkris inträffar plötsligt. Det kan handla om dödsfall av närstående, ett besked man får (till exempel att man har fått cancer), en skilsmässa eller att förlora ett jobb eller en förmögenhet.
Kännedom om förlustkris och krisens fyra faser är viktigt för oss alla. Generellt pratas det om krisens fyra faser: Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.
De två första faserna av krisen är de mest kritiska, där den drabbade behöver mycket hjälp, förståelse och stöd från omgivningen.
Vid trauma gäller liknande principer som vid krisens första två faser. Individen som har upplevt trauma behöver rätt hjälp, stöd och behandling under den kritiska period som brukar vara upp till ett halvt år.
Den påtagligt uppenbara skillnaden mellan förlustkrisen och trauma är att en förlustrisk inträffar av akuta situationer och utlöser starka känslomässiga reaktioner, medan trauma kan vara långvariga och komplexa upplevelser som kan ha en mer djupgående inverkan på en persons liv.
Förlustkrisen och trauma har också olika behandlingsmetoder.
Lära sig leva med traumat
Precis som med sorgen går det inte att bota en individ som har upplevt trauma. Däremot är det fullt möjligt att lära sig att leva ett meningsfullt liv trots de känslor som traumat har åsamkat.
Hjälp att komma ut ur känslorna
Det är viktigt att söka professionell hjälp hos läkare och psykolog om traumat har gått så långt att det har omvandlats till utbrändhet eller depression.
Det finns mediciner som dämpar ångesten, det finns mediciner som hjälper vid depression, och det finns mediciner som hjälper mot sömnproblem.
Den psykologiska behandlingsmetoden “Eye Movement Desensitization and Reprocessing“ (EMDR) har visat sig vara effektiv för att lindra eller ta bort flashback-bilder och minnesbilder som utlöser ångesten.
Om upplevelsen av trauma begränsar livet är det viktigt att i första hand be om hjälp från experter inom området.
Kan man hjälpa sig själv ut ur känslorna?
Det är inte realistiskt att tänka sig att man kan botas helt från trauma, eftersom känslor, minnen och tankar fungerar annorlunda än fysiska sår.
Dock är det fullt möjligt att bearbeta känslorna som trauma har skapat och leva ett meningsfullt liv samt så småningom hitta tillbaka till sig själv.
Trauma orsakas av andra människor (till exempel övergrepp eller mobbning) och situationer (till exempel naturkatastrofer), men känslorna som kopplas till traumat blir personliga.
Det är vanligt att en person som har blivit kränkt börjar tvivla på sig själv och utvecklar känslor av skuld och skam, trots att felet inte ligger hos den drabbade.
Här är det viktigt med sunda relationer och stöd från omgivningen. Den traumadrabbade behöver övertygas om att det inte var hennes/hans fel och att det var situationen som var felet.
Utan stöd från andra människor finns det risk för den traumatiserade att få svår depression och självskadebeteende och få självmordstankar.
Fysisk aktivitet
En del personer som har upplevt trauma kan hamna i depression, då känslor av uppgivenhet och nedstämdhet tar över.
En person som finner sig i djup sorg eller andra svåra känslor kan ha svårt att tänka på träning. Dock har fysisk aktivitet visat sig hjälpa både mot ångest och mot depression.
En av mina favoritböcker är boken “Hjärnstark” som är skriven av Anders Hansen där författaren tar i sin bok upp vikten av motion för vår hälsa.
Jag förstår att en individ som mår dåligt kan få svårt att läsa en bok och ta till sig informationen, men omgivningen kan uppmuntra personen till att börja röra på sig.
Lättare träning är också bra för att ta sig ut ur nedstämdhet, ångest och oro. Promenader, stretching och yoga har visat sig ha positiva effekter på vår mentala hälsa.
Det gäller att börja där man befinner sig för att sedan utöva lite mer avancerade konditionsträning.
Acceptera och sedan läka
Det absolut svåraste vid ett trauma är att acceptera händelsen. Det är inte ovanligt att den traumadrabbade mentalt (omedvetet?) envisas med att förneka det inträffade. Det händer också att personen som har drabbats av ett trauma envisas med frågor som “varför jag?” eller att “det är inte rättvist“.
Självklart är det inte rättvist, men att inte acceptera traumat skadar ännu mera. Ju tidigare man accepterar händelsen desto lättare är det att påbörja läkningsprocessen.
Läkningsprocessen fördröjer ju längre tid vi lever i förnekelse eller försöker skipa rättvisa.
Hjälpa andra
En sak som inte är en psykologisk metod men som jag personligen tror på, är att hjälpa andra när man bearbetar sin egen sorg.
När svåra känslor tar över blir vi försjunken i oss själva och tror att ingen annan har det så svårt som oss. Överanalyserandet gör oss förlamade där vi gräver oss djupare och djupare i de negativa känslorna.
Genom att hjälpa andra kommer man ut från sitt eget huvud och fokuserar på annat. Godhet leder till många positiva händelser som kan göra oss på bättre humör.
Det är på grund av onda gärningar som människor far illa ut. Genom att göra något snällt för en annan människa, blir vi exemplet som vi vill vara i världen.
Slutord
Kom ihåg att du inte är ditt trauma. Du är inte heller de negativa händelser som har inträffat i ditt liv. Det är förståeligt att identifiera sig med “sitt” trauma, men försök att inte göra det. Vi är så mycket mer än situationer vi är en del av och saker som händer oss.
Ge bara inte upp – vad du än gör. Om du håller ut ett tag så kommer det att lättna. Tiden läker även de svåraste såren. Och ett ärr kan man faktiskt leva med.
Foto: Priscilla Du Preez