Bää bää vita lamm
Tidigare har jag skrivit om konformitet som betyder “likformighet”. Konformitet är att följa medström och inte avvika från gruppens riktiga och påhittade normer.
När man söker på konformitet kommer oftast bilden av ett får upp. Varför då?
Låt mig berätta:
Får är flockdjur. Om ett får i flocket börjar springa kommer alla andra får att springa även om de inte vet varför eller vad de springer ifrån.
Om ett får skriker “Bäää Bäää” så skriker de andra också, även om de inte vet varför de skriker.
Får blir dock uppätna av vilda djur (och människor) då de är försvarslösa djur som lever sitt liv genom att följa strömmen.
Att alltid vara följsam och aldrig ta vara på sin individualitet kan med andra ord bli farlig för individen.
Det kommer tider då
Fårmentaliteten kan leda en verksamhet rakt in i destruktion och/eller förstöra enskilda individers liv.
När en grupp människor bryter mot rådande lagar, regler och regelverk bara för att de är många, blir detta en fara för individen, gruppen och samhället.
Extremism (av alla sorter) är en sorts konformitet där individen blindas av sina övertygelser i den mån att hen tar till våld mot andra.
Jag är av tanken att när människor samlas i flockar (som får) då skapas det en masspsykos. Gruppmedlemmarna blir övertygade om att de “äger” (stället, situationen, platsen) och att du måste bort.
Det kommer tider då dina kollegor inte vill ha dig på “sin” arbetsplats fast de vet mycket väl att de inte äger arbetsplatsen.
De reflekterar tyvärr inte över faktumet att alla är vi utbytbara på ett jobb.
Människor med anger-issues vill inte ha dig på “sitt” gym när de mycket väl vet att gymkedjan ägs av privatpersoner och lokalerna av ett byggföretag.
Nej, det är inte din träningsanläggning, det bara känns så eftersom fler av din sort har ockuperat den.
En grupp vill inte ha dig i “sitt” område när de borde veta att området inte är deras. Det bara råkar vara många av den sorten som har bosatt sig/rör sig där.
Marken tillhör Sverige och du och jag är bara gäster här.
Jag har aldrig gillat Hammarkullen
1998 tvingades jag flytta till Göteborg från Karlstad då min mamma skilde sig och jag skulle bo med henne.
Trots att jag bodde i Hammarkullen i drygt 13 år, kände jag mig aldrig hemma.
Jag kände ingen trygghet där.
Under tiden som jag pluggade till gymnasielärare arbetade jag extra på helgerna – för att hjälpa till med hyran och kunna ha ett hyfsat liv.
På helgerna, de dagar jag började jobba kl 07.00, väckte jag mamma vid 06.30 så hon skulle följa med till garaget så jag skulle ta ut bilen.
Kvällar som jag slutade sent och var hemma runt 23-tiden var det samma princip. Mamma mötte upp mig i garaget.
Det var någonting med området som kröp sig in i skinnet och man kunde liksom aldrig slappna av.
Jag frågade mig själv ofta: Varför skulle jag vara otrygg när andras döttrar inte var rädda i sina områden?
Den religiösa fasaden
Att jag har blivit hotat, trakasserat och lovat att bli våldtagen -av djupt religiösa män- har de flesta vid det laget känner till.
Männen är religiösa till den nivå att de inte missar en enda bön.
Men det finns också ett par kvinnor som aktivt deltar och eldar sina manliga pojkvänner och släktingar i hatkampanjen mot mig.
Två av deras kvinnor som trakasserar är 19 och 27 år gamla. Och även de religiösa.
En av kvinnorna visar sin religionstillhörighet genom religiös symbol.
Dessa kvinnor brusar upp sina män (bröder? kusiner? pojkvänner?) och männen står sedan för våldkapitalet.
När hot-/hatarna får information om att jag befinner mig på gymmet eller rör mig i närheten ringar de in mig i grupper om 10, 20, 30 personer.
Omringar som i en cirkel där jag är alltid i mitten.
Vid tre tillfällen, när jag har befunnit mig i deras ring (olika många vid varje tillfälle) har de varit så nära att jag har känt av trycket mot min kropp.
Ja fysiskt tryck.
Vem fan har givit dig/er rätten att vidröra mig fysiskt?
Nej jag känner inte en enda av flockets medlemmar på en personlig plan.
De är främmande män och främmande kvinnor.
De är i alla åldrar. Från småpojkar upp till fullvuxna män som har barn och barnbarn.
De visar sin makt genom att stöta till dig
Förställ dig obehaget att nypumpade män och deras kvinna står mitt emot dig och stirrar med sina mördarblickar och mumlar kränkande ord.
Tillräckligt tyst för att jag ska höra orden, men inte tillräckligt högt för att andra ska höra det.
Tänk vidare att när du ska gå till vattenkranen för att fylla din vattenflaska så knuffas du av en av dessa pumpade (religiösa) män.
Inte så hård att du ramlar omkull, men tillräckligt hård för att övertyga dig om att: “Jag är man och jag kan skada dig när jag vill”.
Jag vet att det är fysiskt slag. Men vem fan tar det på allvar?
Du är kvinna. Du bor i orten. Lite hot och stryk av främmande moralpoliser borde du kunna tåla.
Varför då?
Ja för att de inte vill ha dig i “sitt territorium”.
Som om deras pappa ägde gymmet och området!
Ditt jävla paradis finns inte på riktigt
Att du går på fredagabönen och direkt efter trakasserar en 70 årig kvinna (min mor) och en småbarnsmamma kommer inte att ta dig till något jävla paradis.
Jag är ateist, men tror på en sak: Du kan inte genomgå onda handlingar mot dina medmänniskor och förvänta dig att leva ett gott liv.
Om du tillbringar en hel dag på gymmet när du inte ens tränar, i väntan på att jag ska dyka upp så du kan hota och trakassera mig, då tycker jag är det dags att skaffa dig ett liv.
Och vet du vad?
Om du hatar mig så mycket när du inte ens känner mig, hur mycket hatar du dig själv egentligen?
Foto: Priscilla Du Preez
