Sociologen Émile Durkheim kom på the Scapegoat Theory som på svenska skulle kunna översättas som syndabockstänkande i en grupp.
Teorin förenklad innebär att lägga egna misslyckanden, problem och frustration på en enskild individ eller grupp i syfte att boosta eget ego och få en känsla av kontroll och betydelse.
Syndabockstänkande är raka motsatsen till favorisering. Ordet syndabock används som metafor för en person som oförtjänt klandras, eller pekas ut som skyldig av en person eller en grupp.
Durkheim menade att sociala strukturer var hierarkiska där roller och status spelade stor roll för skapandet av vår identitet och självkänsla. Misslyckas individen/individer att få en hög status i en viss grupp, kan resultatet bli syndabockstänkande, skuldbeläggande och mobbning.
In-grupper och ut-grupper
Inom sociologin och socialpsykologin pratas det om in-grupper och ut-grupper. In-gruppen är samling av homogena människor som känner samhörighet med varandra.
Ut-gruppen är människor som inte är en del av majoritetsgruppen eller inte uppfattas av in-gruppen som “en av oss”. Personer från ut-gruppen stigmatiseras och upplevs som främlingen.
När skapas syndabocken?
I otrygga grupper där det finns många konflikter, råder orättvisor och där regler/regelverk saknas, blir det vanligt att hitta syndabockar för att dra bort uppmärksamheten från verkliga problem.
Vem eller vilka som blir syndabockar beror på kontext och situation. I grupper med hög grad av konformitet där oliktänkande inte får förekomma, får en person med annorlunda åsikter/värderingar lätt rollen som syndabock.
Allt problem, fientlighet och frustration från gruppen läggs då på syndabocken.
Fyra typer av scapegoating
Det finns fyra sociologiska/socialpsykologiska typer av scapegoating och jag väljer att inte översätta de fyra olika beteckningarna till svenska. Däremot kommer jag att förklara kort vad var och en innebär och ta exempel för att förtydliga scapegoatteorin.
1. One-on-one fenomen
Denna formen av scapegoating är när en individ skyller på en annan, till exempel när ett barn gör sönder ett dyrt porslin och skyller det på sitt syskon.
Ett annat exempel på one-on-one formen av scapegoating är när en person inte får löneförhöjning för att han/hon inte bidrar till organisationens utveckling, men han/hon lägger sin frustration på den kollegan som uppfattas som hot för en eventuell högre position på jobbet.
2. One-on-group fenomen
Den här formen av scapegoating förekommer när en individ beskyller en grupp för sin egen misär. Till exempel en person som förlorar sitt jobb på grund av alkoholmissbruk, skyller förlusten av sitt arbete på immigranter, tiggare och miljöaktivister.
3. Group-on-one form
Group-on-one formen av scapegoating är inget annat än det vi i dagligt tal kallar för mobbning. Det är när en grupp skyller gruppens frustration och misslyckande på en enskild individ.
Ett exempel på group-on-one formen av scapegoating är att fotbollslaget förlorar en match, men skyller förlusten på en enskild spelare.
4. Group-on-group form
Group-on-group formen av scapegoating är när en grupp bekyller en annan för alla samhällets problem. Till exempel att man vid lågkonjunktur lägger skulden på judar, muslimer, romer, migranter mm.
Mobbning/utfrysning utifrån scapegoating
Låt mig analysera mobbning/utfrysning med hjälp av syndabocksteorin.
Mobbning börjar med stor sannolikhet i one-on-one form där en enskild individ börjar förskjuta sin aggression på en annan enskild individ.
Mobbning kan, till exempel, starta med att en person börjar irritera sig på en annan. Vad som kan ha triggat igång förövaren är svårt att spekulera om, då mobbning skiljer sig från fall till fall.
Om personen som blir utfryst eller mobbad, säger ifrån och/eller sätter gränser, kan förövaren börja rekrytera andra medlemmar till “sitt lag”.
Förövaren fortsätter sedan strategiskt och systematiskt med ryktesspridning, lögner, förtal och snack bakom ryggen i syfte att övertyga gruppen om att det är syndabocken som är felet.
Och nu börjar det bli en group-on-one scapegoating där en hel grupp förskjuter egna frustrationer, ilska, missnöje på den där personen. Syndabocken har skapats och det är nu fritt fram att skuldbelägga henne/honom.
Hypotetiskt exempel på scapegoating:
Det är lågkonjunktur och allt har blivit dyrare – det är Azitas fel.
Jag får ingen löneförhöjning – det är Azitas fel.
Jag har fått besked om att jag är sjuk – det är Azitas fel.
Jag mår dåligt och vet inte varför – låt mig hitta något samband där det kanske kan vara Azitas fel. Och om jag inte hittar ett samband så är det ändå Azitas fel.
Hypotetiska exemplet kanske låter komiskt, men det finns situationer där det verkligen kan gå för långt.
Lite som att slå på en boxningssäck när ilskan kokar, läggs medveten/omedveten aggression på enskild syndabock. vad som händer med den enskilda individen som blir offer för scapegoating, har jag skrivit i tidigare inlägg: MOBBNING LEDER TILL PSYKISK OHÄLSA
Durkheim + Freud = Sant?
Durkheims teori liknar Sigmund Freuds teori om försvarsmekanismer där aggressionen riktas mot en enskild person som en förskjutning.
I det undermedvetna finns det detets drifter. Aggressionsdriften är ett exempel på en drift. Aggressionsdriften vill gärna göra sig påmind då och då, men vi envisas med att förneka den för att skydda den medvetna delen av oss.
När någon gör oss arg, frustrerad eller ursinnig, vill aggressionsdriften klappa till personen (impulsen) MEN jaget talar om för aggressionsimpulsen att tänka på konsekvenserna och låta bli att slåss.
När ilskan inte riktas mot det “riktiga objektet” händer det istället att vi tar med oss ilskan och tar ut den på någon stackars oskyldig som står oss nära eller någon som inte vågar säga ifrån.
Personer som är spydiga, otrevliga och fientliga, bär inom sig stora mängder av aggressivitet. Oftast vet de inte ens att de egentligen är arga för saker de inte kunde kontrollera som barn, utan tror att det är andra människor som är problemet.
Aggressionen måste ut och där finns det olika vägar. En väljer att förskjuta ilskan genom att ta uppmärksamheten från känslan som har skapat aggressionen då det kan vara jobbig att hantera- och rikta den mot andra människor eller objekt: Att skälla ut, skrika, mobba eller sparka på dörren.
Faran med scapegoating
Syndabockstänkande förekommer i destruktiva/dysfunktionella samhällen, organisationer och familjer som ett sätt att lägga skam och skuld på enskilda individer och grupper. Syftet blir att undvika ta tag i de rådande svårigheterna och de existerande problemen.
Syndabockstänkande må föra en grupp människor närmare varandra, men tänk på att den gruppens sammanhållning bygger på kränkningar, regelbrott och i viss mån lagbrott.
Historiskt har scapegoating orsakat enormt lidande i mänskligheten. Massmord (andra världskriget), förakt, folkmord och diskriminering är några följder av syndabockstänkandet.
Slutord
Där det förekommer syndabockstänkande, finns det varken jämlikhet, rättvisa eller respekt för grundläggande mänskliga rättigheter.
En person som blir mobbad drabbas med stor sannolikhet av psykisk ohälsa och hamnar i självskadetankar och självskadebeteende.
Föreställ dig till exempel att du spenderar drygt åtta timmar av varje dag på en plats där du systematiskt blir utfryst, mobbad och psykisk kränkt.
Hur många skulle kunna klara av det?
Slutligen tänk på att mobbningen försvinner inte om syndabocken försvinner. Så länge gruppens normer, värden och värderingar inte ändras och den strukturella mobbningen inte upphör (genom lagar och regler) kommer det att födas nya scapegoatar.
Titta gärna på klippen nedan som förklarar faran med scapegoating.
