Tagg:

psykisk hälsa

Existentiell PsykologiPsykologi

Gräset är grönare på andra sidan – Syndromet

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Jag fick förfrågan om att skriva ett blogginlägg om gräset är grönare syndromet, efter att ha gjort ett inlägg på TikTok om ämnet.

Det tog lite tid att forska om/kring syndromet, vilket är förklaringen till varför det tog lång tid att göra inlägget.

Men: den som väntar på något gott, väntar inte för länge. Så here we go:

Människor drivs av “ha begär”. Vi skaffar oss personer (pojkvän/flickvän, Make/maka, vänner och kompisar) och vi skaffar oss ting och prylar.

När vi precis har köpt någonting, känner vi en dopaminkick och blir exalterade (euforiska impulser). Efter ett tag dock, mattas dopaminintensiteten av och saken vi har köpt, ger inte samma tillfredsställelse som den gav när vi precis skaffade den.

Ett exempel: Nu när jag har haft Iphone 12 ett tag märker jag att den nyare modellen av min telefon är ute i affären. Den kanske är bättre? – tänker jag. 

Man vill ju inte vara en FoMo (Fear of missing out). En FoMo är en person som är utanför trenden. En sådan vill man ju inte vara! Vi är mer civiliserade än så. Herregud liksom.

Jag köper Iphone 13, blir nöjd och glad med den … tills den nyaste modellen kommer in på marknaden. Och så fortsätter konsumtionen i all dess oändlighet eftersom det finns så mycket därute som är bättre än de prylarna jag har.

Liknande kan hända när vi är i ett förhållande. Det är vanligt att vi ser runtomkring oss och där finns det människor som skulle kunna vara bättre än den personen vi är tillsammans med (det har säkert hänt dig också så sluta förneka). 

En man med söta smilgropar … en kvinna med synliga magmuskler (ska inte skriva om kvinnans andra attraktiva kroppsdelar) och så vidare. Man tittar, man tänker tanken, men man tar inte steget (oftast).

När det kommer till våra barn jämför vi inte lika ofta – kanske för att vi har skapat barnen själva och fel i barnen kan återspegla felet inom oss?. Fast å andra sidan tänk om min son var lika hjälpsam hemma som grannens son … lite grönare är det ändå vid huset bredvid.

Gräset är grönare på andra sidan – syndromet

Gräset är grönare på andra sidan blir ett syndrom när vi ständigt jämför oss själva med andra och inte blir nöjda med vårt eget liv. När ångesten att vilja ha det andra har, tar över och vi vill bara bort från oss själva, då har det skapats ett syndrom.

Några av de vanligaste symtomen på syndromet:

  1. Ständigt jämförande – Personen blir aldrig nöjd med tillvaron och hela tiden lever i jämförelseångesten. 
  2. Ständigt gnällande – Personen klagar jämt – stora som småsaker. Oavsett person och situation, blir hen aldrig nöjd. Personen kan bli bjuden på Nobelmiddagen, men ändå klaga på att inbjudan borde ha kommit tidigare. Det finns liksom alltid något att beklaga sig över.
  3. Impulsivitet – En person som lider av syndromet kan ha svårt att kontrollera sina impulser. Personen kan också ha svårt att tänka på konsekvenserna av sina handlingar. Man gör något och tänke efteråt: “Ops!”.
  4. Svårigheter att stadga sig – Personen med syndromet kan ha svårt med stabila relationer då hen ofta tänker på vad som finns därute som är bättre. Anknytningsproblemet hos personen med gräset är grönare syndromet kan ha sin grund i barndomen.
  5. Perfektionism – Jag har skrivit ett helt blogginlägg om perfektionism som du kan läsa här: I Huvudet på en perfektionist. En person med syndromet vill ha saker och ting på ett visst sätt och blir sällan nöjd med insatsen och ansträngningen. Detta medföljer problem i nära relationer då de som står nära personen inte vet vad de ska göra för att det ska bli rätt.
  6. Narcissiska tendenser – Många skriver om narcissism utan att egentligen veta vad diagnosen innebär. Det finns narcissism som diagnos och så finns det narcissistiska tendenser. En individ med gräset är grönare syndromet har orealistiska krav och förväntningar på personer och situationer.

Beslutsångest vid val

Gräset är grönare på andra sidan blir mer omfattande i dagens moderna samhälle då vi bombarderas av olika valmöjligheter.

Föreställ dig: Du är i mataffären och ska köpa mjölk? Vilken sorts mjölk? Soja, laktosfri, havre? Hur många procent fett ska mjölken innehålla? Ska den vara ekologisk eller bara vanlig mjölk?

Och dejtandet! Har du tur träffar du din kärlek på en avdramatiserad plats och ni håller ihop länge. Annars finns det alla dejtingsappar. Enklare än någonsin har det blivit att träffa någon och ännu lättare att dumpa och gå vidare till nästa dejt.

Vi konsumerar människor lika ofta som vi konsumerar varor och tjänster.

Behandling? Finns den?

Gräset är grönare syndromet går inte att bota, då problemet finns i inlärda beteenden och har socialpsykologiska och anknytningspsykologiska förklaringar. Du kan läsa om utvecklingspsykologi och anknytningsteorier här: Kärlek – inte dysfunktionell anknytning.

Samtalsterapi hjälper den inlärda delen av problemet och medicin kan hjälpa mot ångesten. Vårt beteende är resultatet av betingning och respons och en förändring kräver ombetingning hos experter i området (psykologer/terapeuter).

Gräset är grönare syndromet är en så pass ny diagnos att behandlingsalternativen är inte framtagna helt (särskild inte i Sverige).

Vid tendenser till syndromet kan det vara bra att skriva tacksamhetsdagbok där man skriver ner allt i livet som är bra. Att börja dagen med positiva affirmationer programmerar hjärnan till att bli mer positiv och nöjdare med tillvaron.

Källor:

Bok: Cleaning Up Your Mental Mess: 5 Simple, Scientifically Proven Steps to Reduce Anxiety, Stress, and Toxic Thinking

Bok: Avoiding the Greener Grass Syndrome

Länk: https://tinybuddha.com/blog/why-the-grass-is-never-greener-and-how-to-be-happy-today/

YouTube lektionen nedan handlar om Bowlbys anknytningsteorier där du kan höra hur en trygg relation mellan barn och vårdare skapas och upprätthålls.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Avvisandets psykiska och fysiska smärta

av Azita Miakhel
4 minuter läs

En psykologiartikel som handlade om: “Avvisande” fångade min uppmärksamhet och jag tänkte skriva ett inlägg om ämnet. Jag fastnade för ett citat i artikeln som jag tänkte inleda med; As far as the brain is concerned, a broken heart may not be so different from a broken arm.

Varför jag vill skriva om detta, beror på att vi behöver veta vilka känslor som triggas inom oss när vi känner oss avvisade, dumpade eller helt enkelt bortglömda.

Att bli avvisad kan leda till psykisk ohälsa då det är vanligt att känna skuld och skam eller att bli besatt av tanken på att “fixa” avvisandet och bli inkluderad igen.

Samhörighet med andra

Människor må födas ensamma men vi är flockdjur och i stort behov av andra människor. Det är i samspelet med andra som vi formar vår identitet och blir oss själva. 

Vi har stort behov av att känna oss accepterade, älskade och värderade. När vi blir avvisade av någon vi älskar, eller av en grupp som betyder mycket för oss, upplever vi oss kränkta och vi blir frustrerade. Varför? Varför just jag? – tänker vi.

Effekterna av avvisande

Psykologisk forskning har kommit på att exkludering från sociala grupper och avvisande från de vi gillar kan ge upphov till psykisk och fysisk smärta. 

Kroppen och psyket är en enhet och det säger sig själv att svåra emotioner kan leda till psykosomatiska besvär. Att bli avvisad kan väcka känslor av sorg, svartsjuka, ilska, frustration, nedstämdhet och ångest. 

Dessa svåra känslor kan i sin tur göra det svårare för oss att tänka klart vilket medför att olika kognitiva förmågor påverkas; så som beslutsfattande och förmågan att tänka rationellt och strategiskt.

Avvisande kan påverka sömnen negativt, då hjärnan ägnar sig åt grubbleri istället för att sova. Insomnia kan i sin tur påverka välmåendet negativt och leder även till att immunförsvaret försvagas och vi lättare blir sjuka.

Det blir personligt

Det är en utmaning att inte ta ett avvisande personligt. Att inte få jobbet vi hade hoppats på, att inte få dejta personen vi gillar eller att inte bli bjuden på festen alla andra kompisar var bjudna på, väcker känslor av nedvärdering hos “den drabbade”. 

Personligt blir det eftersom det skapar tvivel hos oss. Var det mitt fel? Borde jag ha gjort annorlunda? Vad gör/gjorde jag för fel för att förtjäna det här? – frågar vi oss själva.

Såret måste få läka 

Om du bryter armen försöker du inte skynda på läkningsprocessen. Det kan ta flera veckor tills armen blir som vanlig igen.

Detsamma gäller förluster och sorg (läs om: Finns det sorg bakom den där känslan). Processen ska inte skyndas på, utan den får ta den tiden som krävs tills det gör mindre ont i själen.

När känslor tar över är det svårt att tänka logiskt och basera sina iakttagelser på fakta. Hade man varit utanför sig själv hade man kunnat se på en situation objektivt, men inne i en känslomässig bubbla kan det vara svårt att vara objektiv och tänka rationellt.

Det gäller därmed att respektera de känslorna som väcks vid ett avvisande och vara empatisk mot sig själv – och gärna visa empati mot den andre (alltås den som har avvisat).

Avslutande reflektion

Med detta inlägg vill jag uppmärksamma att det är fullt naturligt att gå igenom svåra känslor vid ett avslut, bortgång eller när någonting fint tar slut och/eller man känner sig avvisad. 

Det finns skamkänslor runt avvisande där vi vill glömma händelsen snabbt och gå vidare. Dock blir det inte alltid bra att ignorera det som händer inom oss därför att känslor behöver uppmärksammas och hanteras.

Som Freud uttryckte det så vackert:

“Unexpressed emotions will never die. They are buried alive and will come forth later in uglier ways.”

Sigmund Freud

Det är absolut inget fel i ett avslut. Människor vill olika och det är inte alltid livet blir som vi har tänkt oss. Det gäller att ta sin tid, sörja och komma tillbaka igen när man känner sig redo. 

Vid ett avvisande är det extra viktigt att ge sig själv uppmärksamhet och villkorslös kärlek, då det kan finnas risk att vi lägger skulden på oss själva. 

Med egen kärlek menar jag att fortsätta göra saker vi gillar, inte isolera sig och använda positiva affirmationer dagligen för att orka med vardagen. 

Om möjligt, försök också att visa empati för personen som har valt att avvisa/avsluta. Vi bildar oss en uppfattning om andra genomden fakta vi tillhandahåller, men det kan finnas mycket mer under ytan som vi inte känner till.

Att hata andra för att de har sårat oss gör bara oss bittra och tråkiga. Släpp därför taget om honom/henne/dem med kärlek, empati och förståelse.

Läs också om: Att släppa taget och gå vidare

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

I huvudet på en perfektionist

av Azita Miakhel
2 minuter läs

Den som besöker min sida vet nu vid det laget att jag skriver om vardagens små/stora händelser som antingen försvårar livet eller gör det roligare att leva. Ikväll skriver jag om perfektionism.

Vad är perfektionism?

Perfektionism är en personlighetsegenskap där individen vill vara fullständigt felfri. En perfektionist har orealistiska förväntningar på sig själv och på sin omgivning.

Rädslan att göra fel kan hos individen skapa behov av egenkontroll men också önskan om att utöva kontroll på andra. Det finns ett missförstånd som antyder att perfektionister har läget under kontroll och är produktiva. Men en person som strävar efter perfektion blir oftast mer stressad och uppnår i lägre utsträckning sina mål än icke- perfektionister.

It makes sense eftersom all energi går åt att prestera på topp, vilken ökar risken för prokrastinering där saker och ting skjuts på eller inte alls blir gjorda.

Regelmässig önskan om perfektion kan resultera i psykisk ohälsa som tex ångestproblematik, tvångstankar/tvångshandlingar samt nedstämdhet och depression.

Tecken på perfektionism:

  • Orealistiska krav på sig själv – Till exempel att vara sönderstressad men inte be om hjälp.
  • Allt eller inget – Till exempel att ge upp styrketräningen för att du har inte lyckats lyfta 100 kg i marklyft.
  • Låg självkänsla – Personer med hög självkänsla klappar sig själva på axeln när de har gjort något bra. Perfektionisten däremot blir aldrig nöjd, vilket leder till känslor av tvivel hos personen.
  • Att bli defensiva – produktiva personer uppskattar konstruktiv kritik, men för perfektionister kan kritik upplevas som skrämmande. De kan ta minsta kritik personlig och må dålig på grund av den.

Vad orsakar perfektionism?

Perfektionism skapas i barndomen. Föräldrarnas orealistiska förväntningar och krav samt bristen på villkorslös kärlek kan skapa tvivel hos barnet.

Ju mer barnet utsätts för press och kritik, desto mer tvingar barnet sig själv att prestera hårdare. Den hårda prestationen leder tyvärr inte till att barnet förbättrar sig, utan han/hon kan låsa sig och tappa intresset helt.

Jämförelse är ett problem

Om föräldrar jämför sina barn med hens syskon eller kusiner kan detta leda till sämre självkänsla hos barnet. Den dåliga självkänslan kan leda till brist på självförtroende och barnet blir allt mindre nöjd med egna prestationer.

Barnet utvecklar vidare rädsla för att göra fel och misslyckas, vilket kan skapa enorm ångest vid utförandet av uppgifter och liknande.

Bemöta en perfektionist – barn eller vuxen

Om de perfektionistiska tendenserna hindrar individen att leva normalt och interagera med andra människor, är det viktigt med terapi. Ju tidigare desto bättre, då risken för att utveckla andra psykiska besvär är stort hos perfektionisten – till exempel OCD och GAD.

Och empati

Individer som uppvisar perfektionism har stort behov av villkorslös kärlek där personen bör övertygas om att det är personen som är älskad och inte hans/hennes ansträngningar.

Vi använder oftast positiv förstärkning när vi vill uppmuntra önskvärda beteenden och minimera oönskade beteenden, men när det gäller perfektionister är det viktigt att människan lyfts och uppmuntras och inte personens prestation.

Läs om inlärningspsykologi på: HJÄLPLÖSHETEN – ETT INLÄRT TANKEMÖNSTER

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Att släppa taget och gå vidare

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Mina trasiga gymhandskar

Jag har tidigare skrivit om att jag är en känslig person som känner lite för djupt, bryr mig lite för mycket och har svårt att släppa taget om personer och saker som betyder något för mig.

Jag har till exempel ett par gymhandskar som jag har haft i drygt fem år. Jag köpte dem när jag började med styrketräning. Handskarna har gått sönder, men går fortfarande använda, så jag vägrar slänga dem.

Skapade t.o.m story på Instagram om dem

Jag kan inte slänga mina gymhandskar därför att de har följt med mig under min träningsresa. De har blivit en del av en viktig del av mig och därmed ska vara med mig så länge det bara går. 

Nu kanske du kan lista ut hur svårt jag har för att släppa taget om människor, minnen och upplevelser. Jag är vuxen nog (vad det nu innebär) att avsluta det som har kommit till en slutpunkt, men jag har emellertid svårt att släppa taget.  

Att hålla fast vid bra minnen ger energi och glädje, men ibland håller vi fast vid det som inte längre är/vill vara en del av vårt liv.

Negativ klängande kan skapa nedstämdhet, ångest och ge upphov till skuldkänslor. 

Varför håller vi fast vid saker och människor? 

Vi människor gillar att veta vilka vi är. Vår självbild skapas och upprätthålls av våra erfarenheter, våra relationer och vårt sätt att leva.

Positiva som negativa vanor är delar av oss som definierar oss som personer. Vår identitet skapas av allt vi har varit med om, även våra trauman och svåra psykiska påfrestningar. 

Våra minnen (ja det handlar framförallt om minnen) ger oss en trygghet om vår egen existens. Vem skulle jag vara utan mina minnen, tankar, erfarenheter och upplevelser?

Vi tänker: om jag lät den där tanken/känslan gå, vem skulle jag då vara?

Hålla fast – metaforiskt

Att hålla fast är som att skapa ett skydd runt sin person – som en vägg där vi innanför väggen håller hårt vid våra minnen, tankar och upplevelser. Här samlas allt som definierar vem jag är och allt som är/har varit “mitt”.

Vi håller fast vid det som inte längre finns för att slippa känna ångest. Ångest är känslor av oro och rädsla för framtiden (Läs om ångest här). Om vi släpper taget kan det innebära för att vi måste förändras. Att förändras kan kännas obekvämt och obehagligt – i alla fall när förändringen börjar. 

En annan anledning till varför det kan vara svårt att släppa taget, är framtidens ovetande. Det jag är van vid, vet jag hur jag ska hantera, men om jag släpper taget – tänk om det blir värre? Lika bra att klänga sig fast istället för att ta onödiga risker – tänker vi. Alltså rädsla för framtiden.

En slags trygghet

Det blir en slags trygghet att grubbla över det som har varit (I dagar, veckor, månader och år) än att blicka framåt. 

Hur lätt/svårt det är att släppa taget, har med individen och hennes psyke att göra. Det är också av betydelse vilken situation det är man behöver släppa taget om och vilka känslor som har varit inblandade i den. 

Som jag skrev i början, är det skillnad mellan att gå vidare och att släppa taget. Vi (frivillig/ofrivillig) avslutar relationer, erfarenheter och situationer, men släpper kanske inte taget om dessa lika lätt.

Att släppa taget om det som är avslutad är definitionen på frihet.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Radera bort om den ger ångest

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Facebook normen?

Jag stod och småpratade med en bekant och samtalet (av någon anledning) kom in på sociala medier. Efter en stunds chitchatande säger personen till mig: “Du byter ofta profilbild på Facebook”. Mitt spontana svar blev: “Tur att du inte följer mig på Instagram” – med ett belåtet skratt till följd.

Om sociala normer och kontroll har jag skrivit om innan, men eftersom ämnet fascinerar mig enormt tar jag upp det igen. Put on your seatbelt please.  

Socialkontroll

Definitionen av socialkontroll utifrån det socialpsykologiska perspektivet är följande: – socialkontroll är en mekanism för att upprätthålla allmän ordning genom normativ reglering, vilket innebär samhällets handlingar som syftar till att förhindra avvikande beteende, straffa avvikare eller korrigera dem.

Korrigera dom! Alltså gör du fel så ska du/det rättas till.

Okej. Så Mark Zuckerberg (som egentligen stal idén från sina vänner) skapade Facebook och skrev ett manus för vårt liv? Sätt upp en profilbild men ändra den inte ofta? 

Till och med passbilden förnyas var femte år. Var i “socialmediamanualen” ska jag läsa om hur länge jag ska vänta tills jag byter profilbild?

Jag Googlade på “How often change facebook profile picture” och Google svarade att jag fick göra det hur ofta jag ville. Är jag okej nu då?

Den personen som kritiserade mig för att jag byter profilbild ofta, tog jag bort från Facebook. Tänkte om hen kunde störa sig på mina bilder, hör hen inte hemma bland mina “vänner” på Facebook. 

Ett sätt att få bort stressen

Nu kanske du spärrar upp ögonen och tänker: “Oj Azita. Så kan du inte göra. Man tar inte bort folk på Facebook”. Och jag tänker: “Jo det kan man. Det är faktiskt jätteenkelt. Du bör också ta bort en del folk.”. #frökenazitanormbrytare

Normer är skrivna och oskrivna regler för hur en individ ska bete sig, tänka och tycka (ibland även hur denne ska känna). Bryter du en grupp-/ social norm, möter du sanktioner. En sanktion är en följd av att bryta en norm. 

En ung man i Amerika skapade Facebook och här i Sverige får jag höra hur ofta jag bör/inte bör byta profilbild. Normer må strukturera upp våra liv, men de kan ge psykisk ohälsa om vi ständigt försöker tillgodose andra människors behov av godkännandet av vårt liv.

Socialamedier är en grundkälla till stress och ångest. Nummer har blivit så viktigt. Vi tar inte bort folk vi egentligen inte känner samhörighet med för att inte minska på antalet “vänner”. Det är liksom en trygghet i antalet. Detsamma gäller Likes. Har du 4000 likes på en bild är du populär. Har du bara tio, tänker man: “Hen är inte så omtyckt”. 

Siffror är den nya populär

En annan bekant sa en gång skrattandes till mig: “Din video på YouTube har tre dislikes” (informerar om att YouTube har nu gömt dislike funktionen). För henne var det inte viktigt med innehållet i videon, inte heller antalet likes och visningar, utan jag hade tre dislikes, då måste lektionen på YouTube vara dålig. 

Socialpsykologin riktar in sig på hur vi människor påverkar varandras tankar, känslor och beteenden. Carl Jung skrev om “collective consciousness/unconsciousness” där han analyserade hur våra innersta känslor kan ha påverkats av kollektivet.

Inom sociologin finns det liknande teori om kollektivets påverkan på individen av Émile Durkheim (1858-1917) där han menade att: sedvänjor, uppfattningar, sätt att se på saker och ting, regler av olika slag är skapade av olika grupper i samhället. Den enskilda individen är inte alltid medveten om att andra människor skapar strukturen som vi (vare sig vi vill eller inte)  blir en del av. 

Sammanfattning

Sociala medier ska/bör inte bli en stressfaktor. Vi ska använda dessa som roliga redskap för att få inspiration, se våra (riktiga-) vänners uppdateringar och hålla kontakten med folk vi tycker om.

Sociala medier får inte heller bli ännu en begränsning i livet. Vi får ta kontrollen över våra liv genom att rensa bort det som ger stress och behålla allt som ger positiv energi.

Kolla igenom din vänlista och radera profiler som ger dig omedelbar ångest. Det kommer att kännas bra efteråt.

0 kommentarer
Psykologi

Skillnaden mellan kritik och negativitet

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Alla klagar vi emellanåt. Igår klagade jag högt och tydligt över att samhället hade snott en timma från mitt liv (syftar på sommartiden). Idag klagade jag på att det plötsligt började hagla (eller var det snö?) från ingenstans. Jag som har ställt in mig på våren. Vad hände med vädret liksom?

Lite skillnad mellan kritik och negativitet

Personligen tycker jag att det kan vara nyttig med konstruktiv kritik. Igår sa mina elever att filmanalysen de hade jobbat med var för öppen. De hade önskat konkreta frågor till filmen för att underlätta för dem att förstå vad det var jag frågade efter. Jag tog till mig av kritiken och ska tänka på det till nästa gång jag formulerar en uppgift.

Det är stor skillnad mellan att framföra kritik och att älta. Vid kritik görs det oftast ett försök till förändring. Ältande kan ha grund i inre konflikter, missnöje med den egna situationen och känslan av avsaknad av kontroll. 

Behovet av bekräftelse

Vi är sociala varelser och i stort behov av att tillhöra en gemenskap. Att skapa relationer är viktiga för vårt välmående och vår identitet. Gruppen ger oss en bild om oss själva och får oss känna självvärde.

Relationsskapande

Olika människor har olika mönster för att skapa relationer. En del av oss får bekräftelsebehovet tillgodosett genom att imponera på andra, medan andra tar på sig offerrollen för att få erkännande av gruppens medlemmar. 

När någon klagar ständigt kan det bero på:

  • Svårigheter i att hantera stress. De som har en känslofokuserad stresshanteringsstrategi, grubblar mest på problem istället för att angripa problemet och hitta lösningar.
  • Känslan av avsaknad av kontroll. Upplever man att man saknar kontroll över viktiga delar i sitt liv, kan det leda till negativ inställning i vardagen.
  • Allmänt missnöje. Att personen egentligen inte vill vara där hon/han är och genom ältande försöker reparera en skada som egentligen finns någon annanstans (i djupet av ens psyke). 
  • Brister i emotionell intelligens: En person som ständigt ältar, klagar och gnäller, har svårare med självreglering, empati och social kompetens.

Vad kan det bero på?

Våra uppväxtvillkor, vad vi har varit med om och även våra gener (till viss del) påverkar vår personlighet. Jag är determinist – jag tror på att allting har en orsak. Gräver vi lite hittar vi oftast orsakerna till varför människor beter sig som de gör.

Vad ska man göra åt negativitet?

Visa förståelse: Börja med att visa empati och förståelse (eller ge en känsla av att du förstår). Jag älskar komediserier och här kom jag att tänka på serien “Two and a half men”. I ett av avsnitten går Charlie runt och säger till sina bekanta som uppvisar problem: “I understand!”. 

Både män och kvinnor upplever i det avsnittet Charlie som varm och förstående. När en vacker kvinna gråtandes kramar Charlie för att han är så empatisk, tittar Charlie in i kameran och viskar: “I actually understand nothing”. 

Min poäng är att människor med ältande mindset vill ha sympati och förståelse. Ibland räcker det bara att sätta på sig ett varmt leende och säga: “Jag förstår”.

Att visa förståelse är dock inte detsamma som att hålla med.

Dras inte med: Att vara i en negativ atmosfär kan trötta oss psykiskt. Hoppa inte på ältande-tåget. Svara artigt, men bestämt att du inte vill prata om det. Skifta fokus om det går.

Bli uppmärksam på hur de får dig att känna dig: Ingenting är mer värd än din mentala hälsa. Ta avstånd från de som ständigt sprider negativitet.

Försök inte att fixa dem, det kommer inte att gå, särskild om det är vuxna människor. Går det för långt, berätta för personen om hens beteende, sen håll dig borta i den mån det går.

Föreslå hjälp, men sätt dig själv först: En del relationer vill vi behålla även om de inte alltid är de bästa. Erbjud hjälp, om du kan hjälpa till, men inte på bekostnad av ditt eget välmående. Vi må leka hobbypsykolog, men det finns faktiskt professionell hjälp att få.

En sista reflektion

Tänk på att du ensam har ansvaret för din egen lycka. Vi kan inte kontrollera andra människors tankar, beteende och känslor, men vi kan kontrollera vår egen respons.

Livet är kort. Se, hör, observera, men vägra att dras med i negativa vibbar.

“No matter how good you are, someone is always going to be against you. But never let them be the limit of your success.” — Terry Mark

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Carl Roger – Självet och idealsjälvet

av Azita Miakhel
2 minuter läs

Tänkte ta en break från psykoanalysen och läsa humanistisk psykologi i ett par dagar. Personligen har jag inte varit särskilt intresserat av det humanistiska perspektivet inom psykologin, men i det senaste har jag kommit att uppskatta teorin alltmer. Kanske beror det på att humanismens uppmaning till villkorslös kärlek liknar det mesta jag har läst inom den existentialistiska psykologin?

Kan nog vara så.

Inom den humanistiska teorin är Carl Rogers ett känt namn. Rogers byggde sin teori på Abraham Maslows behovstrappa och skapade modeller för att förstå och förklara människans tankar, beteende och känslor. Rogers teori påminner vidare om det socialpsykologiska perspektivet som betonar vikten av individens sociala miljö och sunt samspel människor emellan.

Modellerna nedan är välkända inom det humanistiska perspektivet. Jag har använd originalversionen, men förenklad dessa en aning.

Enligt Rogers är alla människors motiv i livet att sträva efter självförverkligande. För att uppnå självförverkligande behövs det för individen att ha en stabil identitet, självet, och en strävan efter att bli bättre, idealsjälvet.

Självet liknar vår identitet. Vi vet vilka vi är och har en önskan om att utvecklas till det bättre – idealsjälvet. Om vi är långt ifrån idealbilden om oss, kan vi uppleva frustration och nedstämdhet. Vi är med andra ord inte nöjda med vårt liv och vill vara någon annanstans.

För att komma närmare idealsjälvet, behöver självet vara stark och självets styrka kommer från barndomens upplevelser och erfarenheter.

Humanismen menar att en människa utvecklas bäst genom: äkthet (öppenhet), accepterande (att bli villkorslöst sedd och bekräftad) och empati (att bli lyssnad på). Vi blir vårt bästa jag genom villkorslös kärlek.

Rogers ansåg att villkorslös kärlek är grunden för all form av personlig utveckling. Den villkorslösa kärleken är lika viktigt för människans utveckling som solljus och vatten är viktigt för växter. För att självet och idealsjälvet ska uppnå kongruens, behöver barn bli älskade utan några villkor.

Det är inte bara barn som behöver bli älskade utan några villkor, men också vuxna. Kärleken ska inte handla om receprocitet. Kärleken ska inte återgäldas, den ska upplevas, kännas och ges.

Rogers identifierade dessa egenskaper som bevis på mental hälsa:

1. Öppenhet gentemot erfarenheter: Man behöver acceptera både positiva och negativa emotioner. Negativa känslor förnekas inte, utan accepteras och bearbetas.

2. Existentialism: Vara i nuet med alla sina sinnen.

3. Lita på sina känslor: Vi får lita på att vi fattar rätt beslut i vårt liv. Det är okej att lita på sin intuition och inte bara förlita sig ständigt på logik och fakta.

4.Kreativitet: Ibland måste man ta vissa risker och/eller ändra perspektiv. Ingenting nytt händer om du alltid färdas i samma spår.

Det absolut bästa med det humanistiska perspektivet och Carl Rogers teori är konsten att lyssna empatiskt. I en stressad värld, hör vi ofta, men lyssnar tyvärr inte empatiskt.

Jag kommer i framtiden att skriva om vikten av empatiskt lyssnande.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Kärlekens dag och ångesten

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Traditioner är nödvändiga i människolivet. Vi behöver veta vad vi ska fira, hur länge och på vilket sätt. Traditioner skapas någonstans ifrån, fortlever och blir en del av våra liv. Traditioner åldras dessutom och ersätts med nya.

Jag har inget emot traditioner i sig, utan har en del emot tävlingen som en del traditioner innebär. Människor som är ensamma, människor som lider av nedstämdhet och ångest, mår sämre under traditionella högtider.

Alla dessa förväntningar som ställs på den enskilda individen på grund av sociala konstruktioner.

Här kom jag att tänka på gymnasietiden och “Alla hjärtans dag”. Jag minns att jag brukade få ångest när 14:e februari närmade sig. Valentine var en stor grej i vår skola. Det skickades röda rosor till elever och mellan elever på skolan.

De populära tjejerna brukade få många rosor skickade till sig. De gick sedan runt i skolan och visade upp sig …  Typ “Se på mig, jag är mer omtyckt än du”. Och man kände sig som en loser om bästa kompisen hade glömt skicka en ros till en. 

En tonåring som går i skolan en hel dag och känner att hon inte är lika omtyckt som de andra. Sorglig, men lika aktuellt då som nu. 

Drygt tjugo år efter min gymnasietid, kan kärlekens dag upplevas lika ångestfylld hos många. Nu har vi alla företagen också som passar på och säljer choklad, gosedjur och andra röda saker. Ett stort köpbehov har skapats och som konsument vill man inte vara utanför. 

Man vill ju inte vara en FoMo (Fear of missing out). En FoMo är en person som är utanför trenden. En sådan vill man ju inte vara!

Och, vad är det rätta sättet att fira alla hjärtans dag på? Jag läste ett inlägg på Facebook att även män ska få presenter idag då det inte är: “Internationella kvinnodagen”. Nu blev det ännu jobbigare. Jag som knappt kan köpa en present till mig själv. Beslutsångest liksom.

Alla dessa förväntningar (PUFF!). Som kvinna ska man sitta där och vänta på tolv röda rosor, romantisk middag, en dyr present, sötsaker (onyttigt) och ett mysigt gosedjur? Vilken press på den stackars partnern (om man nu har en sådan). 

Den som är singel kanske upplever annan sorts stress: Att hitta någon att fira Valentine med. Ska man då skynda sig in i en dejt, oavsett om det känns rätt eller fel, bara för att slippa vara ensam?

Några tips på att hantera Valentine ångesten:

  • Stäng av sociala medier. Du behöver inte jämföra dig med andra, varken idag eller någon annan dag.
  • Ta tillvara på dagen och gör något du mår bra av. Laga god mat hemma eller bara chilla i soffan. 
  • Håll dig till dina dagliga rutiner istället för att planera något “extraordinärt”.
  • Försök att inte ha för höga förväntningar på dagen. Det är en måndag och sedan råkar det vara alla hjärtans dag. Imorgon är 15:e februari och en tisdag.
  • Var extra snäll mot människor du möter; idag och alla andra dagar. Det finns inget kontrakt mellan kärleken och alla hjärtans dag. Kärleken existerar utanför tid och rum, i en annan dimension. Den kan upplevas varje minut och varje sekund. Den är inom oss.
  • Det är okej att älska någon på avstånd. All kärlek är fin. Var glad över att du har förmågan att känna kärlek för en annan människa.

Min plan för dagen är att pusha mig själv till att ta lite mer i marklyft på gymmet idag. Jag har aldrig varit en romantiker och lär inte bli det nu heller (lika bra att inse det). Jag har fått tips på hur jag kan träna upp styrkan så jag kan lyfta mer. Wish me luck så jag inte skadar mig.

Önskar dig en fin alla hjärtans dag vem du än är och var du än befinner dig.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Hantera ångest och känslor av oro

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Emellanåt känner vi alla ångest och oro. Enligt Folkhälsomyndigheten uppgav år 2020, 41 procent av befolkningen att de besväras av ängslan, oro eller ångest. Besvären är vanligare bland kvinnor då 49 procent anger att de upplever ångest och oro och bland män är det 33 procent.

Anledningen till att jag skriver om ångest siffror, är för att visa på hur vanligt det är med ångest. När vi upplever ångest, tror vi oftast att vi är unika i dessa känslor. Vi tror att det bara händer mig och ingen kan förstå mina känslor. 

Precis som migrän kan drabba vissa men inte andra, gör ångesten det också.

Relax, du är inte konstig eller onormal bara för att din kropp reagerar på intensiv stress och oro.

Förstå din ångest

Ångest och rädsla är en naturlig reaktion vid hotande fara och har en viktig funktion för vår överlevnad. Vid ångest aktiveras försvarsreaktioner och beredskapen i kroppen höjs. Alarmreaktionen styrs av det autonoma nervsystemet som normalt inte går att kontrollera med viljan. Man kan känna sig ängslig och orolig, få hjärtklappning, svettas, må illa och få svårt att andas. Ångesten är ofarlig, men den kan kännas läskig

Men (!) ångest kan ibland växa sig så stor att den istället för att skydda oss, begränsar oss, förlamar oss och påverkar vårt liv negativt.

Negativa känslor såsom intensiv stress, oro eller ångest kan dyka plötsligt upp och få individen ur balans. Beroende på graden av sårbarhet (till exempel genetisk sårbarhet och/eller coping strategier) hos individen, kan vi reagera olika starkt på ångest. 

Några strategier för att hantera ångest

Ångest går inte att bota, men den kan förebyggas eller lindras. Om ångesten har tagit över och begränsar livet, är det viktigt att rådgöra med läkare och få medicin. Vid mildare form av ångest kan tipsen nedan vara till hjälp. Strategierna används av terapeuter och inom Dialektiskt beteendeterapi.

  1. Byt miljö: Gå ut en sväng och ta frisk luft. Orkar du inte gå ut, byt rum. Promenad ute genom medveten närvaro lugnar ner nerverna och tankarna blir lugnare. 
  2. Spring eller jogga: 45 minuters löpning kan utsöndra endorfiner som motsvarar 10 milligram morfin. Löpning förebygger också  inflammation och depression samt dämpar stress och oro.
  3. Stretcha: Kroppen blir spänd när vi upplever starka negativa känslor. När du stretchar, får du bort fokuset från det negativa och blir mer medveten om kroppen. 
  4. Ta ett bad: Varmt lugnande bad gärna med dofter du gillar, lugnar ner det intensiva tempot i hjärnan. 
  5. Aktivera ögonen: Titta på bilder av någon du älskar. Jag brukar blunda och föreställa mig ett vackert leende.
  6. Empatiskt samtal: Prata positiv till dig själv och beröm någonting bra som du har gjort. 
  7. Andningen: Andas långsamt och lugnt. 
  8. Hjälp någon: För att få bort fokuset från det negativa, gör en god gärning. När vi hjälper andra människor blir de glada och deras glädje gör oss glada. 

Vi lever i en tid där vi ständigt uppmuntras till att vara någon annan än oss själva. Normerna talar om för oss att vi inte ska uttrycka våra känslor och ska passa in i olika mallar. Glöm inte att det är okej att känna positiva känslor men också negativa. Sträva inte efter att ta bort dina negativa känslor, lär dig istället att bli vän med dem.

0 kommentarer
Psykologi

Barn och självmord hör inte ihop

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Detta inlägg kommer att beröra ett känsligt ämne: psykisk ohälsa med betoning på självskadebeteende och självmord. 

På Folkhälsomyndighetens hemsida står det att år 2020 tog 1168 personer livet av sig I Sverige. 1168 liv som man kanske kunde ha räddat? Eller kanske inte? Det är försent nu och vi kommer aldrig att få svar på den frågan. 

Häromdagen läste jag en artikel i Svt Nyheter om att psykisk ohälsa bland barn och ungdomar har ökat kraftigt i Sverige. Enligt källan syns det en dyster trend vad gäller ökningen av ätstörningar och suicidala försök bland barn och ungdomar. Läsningen gjorde ont i hela mig. Barn ska vara glada, livliga och busiga. De ska inte tänka på självmord.

I artikeln understryks att det finns ett samband mellan den ökande psykiska ohälsan bland barn och den rådande pandemin. Och det kan ligga en viss sanning i det. Folk är hemma mer under pandemin och konflikter inom familjen kan vara en av faktorerna till psykisk ohälsa hos barn.

Jag vill å andra sidan poängtera att  Socialstyrelsen redan i april 2019 skrev om att antalet utskrivna antidepressiva mediciner har ökat bland barn. Så unga som tio åringar (!) får antidepressiva preparat.

Med andra ord psykisk ohälsa bland barn hade börjat öka redan innan pandemin bröt ut! Detta innebär att vi har vetat om att psykisk ohälsa bland barn stiger (i nästan 3 år!) men vi har gjort ytterst lite åt problemet.

När jag läste media och kommunikation, lärde vi oss att media uppmärksammar inte psykisk ohälsa därför att de tror att risken för självmord kan öka om man läser om det i tidningen (En slags tillgänglighetsheuristik).

Jag har ingen åsikt om detta, men däremot tänker jag att stigma, tabu och ignorering av psykisk ohälsa är inte en effektiv metod för att förebygga självskadebeteende.

Att se allvaret i ökningen av psykisk ohälsa bland barn tycker jag är ett första steg att närma sig problemet. Vi måste våga prata om det!. En tvååring må blunda och tro att objekt framför hen försvinner, men vuxna kan inte inbilla sig samma sak. Vi kan inte och får inte blunda. Det är dags att vuxenvärlden tar ett större grepp om problemet.

Globalt tycker jag att vi behöver minska sociala mediers stora inflytande i våra barns liv. Vi måste ställa högre krav på sociala medieföretagen. Facebook och Instagram har kritiserats för att deras forum skadar barn, ändå finns de kvar och fortsätter sina verksamheter som om ingenting har hänt.

Videon nedan berättar om hur Instagram använder sin plattform trots att företaget vet om att deras tjänster är skadlig för tonårsflickor:

Ställ krav på sociala mediekoncernen! Kräv på EU nivå om att sociala medier tar bort allt skadligt för barn och ungdomar.

Fixade vi GDPR lagen, fixar vi detta också.

Skolan behöver arbeta med att stärka barnens självkänsla. Ett förslag är att få med positiv psykologi och mindfulness på schemat. Epigenetik är ett tydligt exempel på att hjärnan och nervsystemet mår bra av fysisk aktivitet. I skolan behöver vi arbeta mer med rörelse och fysisk träning. 

Vi behöver informera barn om vikten av kost och sömn samt stärka närvaron av psykolog, sjuksköterskor och kuratorer i skolan.

Vi behöver diskutera skamkänslor kopplade till psykisk ohälsa och lära våra barn att sätta ord på sina känslor och våga be om hjälp. Vågar vi prata om sex och porr (som Skolverket har som krav i skolan) borde vi kunna diskutera psykisk ohälsa.

Slutord

Detta inlägg tog mig tre dagar att skriva. Det är ett tungt ämne. Två personer som jag kände väl tog livet av sig inom loppet av tre år. Jag har fortfarande inte bearbetat sorgen efter dem.

Genom att skriva inlägget hoppas jag kunna hjälpa mig själv gå vidare samtidigt som jag hoppas att problemet uppmärksammas av de som kan påverka samhällsstrukturen.

Avslutningsvis vill jag skriva till dig som läser detta: Sänk kraven på dig själv. Du behöver inte vara bäst, snyggast och mest framgångsrik. Bara att du är människa gör att du duger som du är.

Källor:
Svt Nyheter: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bris-1
Folkhälsomyndigheten: https://www.folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/statistik-om-suicid/
Socialstyrelsen: https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/allt-fler-far-antidepressiva-lakemedel/




0 kommentarer