En av våra grundkänslor
Sorg är en av människans grundemotioner (läs mer om de sju grundkänslorna här) som kan få olika skepnader och kan gömma sig bakom andra känslor.
Till exempel en person som ofta är arg, kan egentligen vara sårad och bära på djupa obearbetade känslor av sorg.
Sorg kommer sällan plötslig. Det är vanligt att individen upplever en kris av någon sorts, innan man börjar känna sig ledsen och nedstämd.
Kroppen och psyket reagerar snabbt och starkt på krisen (läs om olika sorters kriser), men efter en period kan sorg emotionen ta över.
När vi tänker på sorg, förknippar vi ofta känslan med bortgång av någon som står oss nära.
Men sorg kan visa sig i andra livssituationer också och behöver bearbetas på samma sätt som om det vore förlust av en människa.
Det finns ingen rätt eller fel sorg
Sorgen kan dyka upp när vi byter jobb, när barnen flyttar hemifrån, när vi blir pensionerade eller när vi avslutar en kärleksrelation.
Sorgen kan också dyka upp efter en intensiv period av stress och påfrestningar när man plötslig blir varse om vilka svårigheter man har varit med om.
Sorg och förlust hänger ihop, men vi envisas med att hellre känna andra känslor (t ex frustration, ilska, förnekelse) än att erkänna att vi egentligen behöver sörja.
Försvarsmekanismer
När någonting som betyder mycket går förlorad, använder vi hellre försvarsmekanismer än att ta tag i grundkänslan.
Vi förnekar att vi känner sorg och istället rationaliserar vi bort händelser/situationer eller borttränger våra impulser och önskningar.
Lever vi dessutom i en “tryck-undan-dina-känslor” – kultur där vi ständigt blir påminda om att rycka upp oss och vara positiva, blir det svårare för individen att låta sorgen komma upp till ytan.
Att erkänna och acceptera
Det första steget mot läkning är att erkänna sorgen, acceptera den och inte vara rädd för den.
Så länge vi är rädda för känslan, låter vi oss kontrolleras av den. Frihet från svåra känslor börjar med steget att sluta vara rädd för den.
Att dumförklara sig själv för att man reagerar starkt vid förluster, kan göra bearbetningen svårt. Att jämföra sig med andra som inte reagerar lika starkt vid liknande förluster kan försvåra hanteringen ännu mera.
Att försöka “fixa” känslan och snabbt övergå till “det normala” igen är inte realistiskt och möjligt.
Vi kan söka stöd hos andra och prata av oss (vilket kanske lindrar smärtan tillfälligt), men vi behöver ge oss själva tid.
Det är däremot viktig att vara uppmärksam på kroppens signaler och söka professionell hjälp om nedstämdheten varar länge.
Skulle känslorna vara svåra att bearbeta på egen hand är det viktigt med hjälp av en psykolog eller en läkare.