Tanken var att skriva ett blogginlägg om Martin Sligmans teori, men någonting hände som triggade mig till att skriva detta inlägg istället.
Om du tycker att mina senaste artiklar har mest ett kvinnoperspektiv, så beror det på att jag finner mig i en period där flickor och kvinnors utsatthet har tagit upp mitt fokus.
Psykisk ohälsa uppstår i vardagen. Hjälper vi barnen idag, kommer de att växa upp som mentalt starka individer.
Låt mig berätta om ett minne
När jag pluggade psykologi minns jag än idag den 20 åriga kurskamraten som var med mig i några grupparbeten.
Första gången jag såg ärren på den unga kvinnans handled blev jag lite fundersam över vad tjejen hade varit med om.
Jag hade mina misstankar, men ville inte dra förhastade slutsatser.
Men en solig junidag när den 20 åriga tjejen hade en kortärmad T-shirt på sig, fick jag bevis på vad jag hade misstänkt.
Tjejens båda armar var fulla med ärr från skärsår som hon hade vållat själv.
Jag minns att jag försökte titta bort för att inte göra henne obekväm, men då berättade hon öppet om att hon led av självskadebeteende under flera år, men att hon hade fått hjälp med att sluta skada sig.
Vad är självskadebeteende?
Ämnet är så viktigt att jag känner att jag måste först gräva fram fakta om självskadebeteende innan jag går vidare med en analys.
Fakta är lånad från sajten “Kunskapsguiden“:
Självskadebeteende är ett komplext fenomen som ofta används som ett sätt att hantera svåra känslor.
Människor som engagerar sig i självskadebeteende kan uppleva ångest, stress, förtvivlan eller tomhet och kan försöka avleda dessa känslor genom att skära sig eller rispa sig med ett vasst föremål.
Vanligtvis börjar självskadebeteendet i de yngre tonåren och ökar i förekomst fram till ung vuxen ålder, för att sedan avta.
Forskningen kring riskfaktorer för självskadebeteende är fortfarande bristfällig, men tidigare episoder av självskadebeteende, vissa personlighetssyndrom och en känsla av hopplöshet betraktas som de starkaste faktorerna.
Forskning i området har även antytt att självskadebeteende kan vara kopplat till en ökad risk för framtida självmordsförsök.
Psykologi + sociologi = sant?
Här vågar jag påstå att självskadebeteende skapas/stärks av samhällets overkliga förväntningar på flickor och misslyckanden om att ta hand om sina döttrar.
Låt mig bara först förklara vad genus innebär, innan jag dyker lite djupare i sambandet mellan sociologi och psykologi.
Genus
Genus förklaras som de könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politiska värderingar.
Genus är det begrepp som används för att urskilja sociala och kulturella faktorer som gör att flickor och pojkar bör bete sig på ett visst sätt.
Det är sociala och kulturella förväntningar som formar och upprätthåller skillnaderna mellan pojkar och flickor.
Detta betyder att samhället har ett stort ansvar och möjlighet att påverka synen på kvinnor och män; positivt eller negativt.
Tillbaka till självskadebeteende
Många är av den uppfattningen att barnet får sin könsroll vid födseln när föräldrarna väljer färg på barnets kläder.
Blå om det är en pojke. Rosa om det är en flicka. Och grön om du är en olydig förälder som inte följer de rådande könsnormerna.
Jag är däremot av den uppfattningen att små barn inte påverkas av färgen de har på sina kläder.
Det är senare under socialisationsprocessen som barns känsla av det egna jaget börjar bildas och det är perioden mellan 6-15 år.
Hypotetiska exempel:
Du har fått en flicka och fram till femårsåldern har du sett flickan bara som ett barn.
Hon gapar och skriker när hon är arg, gråter högt när hon är ledsen och berättar ärligt vad hon tycker om sina upplevelser.
Någonstans vid 6 års ålder börjar du ställa mer krav på flickan så hon passar in i samhällets normer.
Normer om hur en flicka/kvinna/dam bör bete sig och vara.
Du talar om för din flicka att: “Fina flickor skriker inte” eller “Du kan ju inte gråta för minsta lilla sak” och kanske något i stil med: “Dina bröder är på fotbollsmatch – kan du hjälpa mig med middagen?”.
Flickan lär sig så småningom att trycka undan sina känslor och behov och vara dig till lags.
Senare gör hon allt för att vara alla andra till lags. Det är vad hon tror förväntas av henne.
De undertryckta behov och känslorna försvinner dock inte, utan omvandlas till ångest, oro och andra tillstånd av psykisk ohälsa.
Ångesten lindras sedan genom att skära sig i kroppen. Genom att uppleva smärta i kroppen slipper flickan känna ångesten ett tag.
Pojkarna uppfostrar vi annorlunda
Jag har en vän som tidigt valde att sätta sin 6 åriga pojke i en boxningsklubb så han skulle kunna försvara sig om någon slog honom.
Föräldrarna och samhällets uppmaning till pojkar blir: Gråt inte! Bli arg i stället. Skräm din omgivning så ingen ger sig på dig.
Ta så mycket plats som det finns och skulle det bli trångt, ta någon annans plats också!
Skulle någon inte lyssna på dig – ta till våld. Räcker inte dina knytnävar, sätter jag ett dödligt vapen i händerna på dig.
Då minsann kommer de att fatta vem det är som bestämmer.
Överdriver jag?
Du kommer att förstå eller inte förstå beroende på var någonstans i landet du bor och vilket område du har växt upp i.
Slutsats
Kvinnor och män drabbas ibland av olika sorters psykisk ohälsa, men har en sak gemensamt: samhällets förväntningar!
Så länge pojkar förväntas vara tuffa, hänga med “farliga typer” för att ha råd med att köpa de senaste designmärkena, kommer risken med att hamna i kriminalitet vara hög.
Så länge pojkar lär sig att enda sättet att lösa sina konflikter på, är genom fysiskt våld, bör vi inte förvånas över att en 12 årig pojke skjuter med automatvapen.
Man kan undra vem det var som satte ett automatvapen i händerna på ett barn, men det ska jag inte gå in på här.
Samhällets förväntningar gäller även flickor. Så länge vuxna förmedlar att flickor ska ta mindre plats, hålla käften och hellre bli ledsna än arga – då kommer vi garanterat att få en generation av kvinnor som hamnar i underläge och hamnar i psykisk ohälsa.
När vi uppmanar en flicka att trycka undan vilja, önskningar och behov, kommer ångesten att hålla greppet om henne.
Och för varje gång det trycker i bröstet och hon vill skrika men hon uppmanas av omgivningen att le, kommer hon sticka något vasst i sina armar för att dämpa ångesten.
Och slutord
Slutligen så ska en kvinna i behov av skydd få hjälp av samhället innan det blir för sent (läs om de mördade kvinnorna på GP).
En kvinna som är rädd för att bli mördad, ska inte få höra av samhällets institutioner att hon kan ju sälja huset och flytta om hon inte känner sig trygg i sitt område.
När flickor och kvinnor förväntas hålla inne med svåra känslor, blir konsekvensen depression, ångestproblematik och ätstörningar.
När kvinnor och flickors rädsla och oro inte tas på allvar, hamnar dessa i destruktiva tankemönster och risk för självskadebeteende ökar.
Känslor av uppgivenhet och maktlöshet hos individen leder till psykiska tillstånd som utmattningssyndrom och utbrändhet.
Med andra ord är samspelet mellan individ, grupp och samhälle avgörande för hur en människa mår.
Hoppas jag inte är alltför provocerande när jag avslutar med följande:
I ett land som Afghanistan det enda sättet för en kvinna att vistas ute är att ha ett manligt sällskap med sig.
Och hur är det i Sverige?
Bäst jag avslutar innan jag avslöjar för mycket.
Källa teori delen: Barns tilldelade könsroller
Foto: Diana Polekhina
