Människa,
du kamrat,
du vän,
du älskare,
du fiende,
du livsgivare.
Du ger hopp, kärlek, beskydd, råd och vink.
Du slåss för medmänsklighet, fred och frihet.
Människa,
varför är du full av hat, avund och agg?
Varför utplånar du liv och hopp?
Varför dödar du, sårar du, åsamkar smärta?
Människa,
du kom till världen ensam,
precis som jag, som han, som hon, som hen.
Varför lyssnar du när de ber dig att göra ont?
Varför låter du dem övertyga dig om att deras resa är den enda rätta?
Ser du inte att de utnyttjar dig?
Märker du inte att du är en bricka i deras spel?
Hur kan du inte se att vägen till sinnesro är att hjälpa,
inte att skada?
Människa,
lägg handen på ditt hjärta.
Känner du hjärtslagen?
Är du glad att du är vid liv?
Jag känner mina hjärtslag också.
Jag, hon, han och hen,
alla är vi glada att vara vid liv.
En dag lämnar vi våra hem,
helt ensamma.
Så idag, människa, idag,
sträck fram en hand till den som inte förmår sig att gå.