sorg

En av våra grundkänslor

Sorg är en av människans grundemotioner (läs mer om de sju grundkänslorna här) som kan få olika skepnader och kan gömma sig bakom andra känslor.

Till exempel en person som ofta är arg, kan egentligen vara sårad och bära på djupa obearbetade känslor av sorg.

Sorg kommer sällan plötslig. Det är vanligt att individen upplever en kris av någon sorts, innan man börjar känna sig ledsen och nedstämd.

Kroppen och psyket reagerar snabbt och starkt på krisen (läs om olika sorters kriser), men efter en period kan sorg emotionen ta över.

När vi tänker på sorg, förknippar vi ofta känslan med bortgång av någon som står oss nära.

Men sorg kan visa sig i andra livssituationer också och behöver bearbetas på samma sätt som om det vore förlust av en människa.

Det finns ingen rätt eller fel sorg

Sorgen kan dyka upp när vi byter jobb, när barnen flyttar hemifrån, när vi blir pensionerade eller när vi avslutar en kärleksrelation.

Sorgen kan också dyka upp efter en intensiv period av stress och påfrestningar när man plötslig blir varse om vilka svårigheter man har varit med om.

Sorg och förlust hänger ihop, men vi envisas med att hellre känna andra känslor (t ex frustration, ilska, förnekelse) än att erkänna att vi egentligen behöver sörja.

Försvarsmekanismer

När någonting som betyder mycket går förlorad, använder vi hellre försvarsmekanismer än att ta tag i grundkänslan.

Vi förnekar att vi känner sorg och istället rationaliserar vi bort händelser/situationer eller borttränger våra impulser och önskningar.

Lever vi dessutom i en “tryck-undan-dina-känslor” – kultur där vi ständigt blir påminda om att rycka upp oss och vara positiva, blir det svårare för individen att låta sorgen komma upp till ytan.

Att erkänna och acceptera

Det första steget mot läkning är att erkänna sorgen, acceptera den och inte vara rädd för den.

Så länge vi är rädda för känslan, låter vi oss kontrolleras av den. Frihet från svåra känslor börjar med steget att sluta vara rädd för den.

Att dumförklara sig själv för att man reagerar starkt vid förluster, kan göra bearbetningen svårt. Att jämföra sig med andra som inte reagerar lika starkt vid liknande förluster kan försvåra hanteringen ännu mera.

Att försöka “fixa” känslan och snabbt övergå till “det normala” igen är inte realistiskt och möjligt.

Vi kan söka stöd hos andra och prata av oss (vilket kanske lindrar smärtan tillfälligt), men vi behöver ge oss själva tid.

Det är däremot viktig att vara uppmärksam på kroppens signaler och söka professionell hjälp om nedstämdheten varar länge.

Skulle känslorna vara svåra att bearbeta på egen hand är det viktigt med hjälp av en psykolog eller en läkare.

I ett tidigare blogginlägg skrev jag rätt övertygat om att vi drivs av två bas emotioner: kärlek och rädsla. Nu när jag har gjort en del grävande i psykologins värld, har jag kommit fram till att vi i stor utsträckning drivs av sju grundemotioner.

Dessa är: Apati, aggression, sorg, lust, acceptans, mod och kärlek.

Här illustreras “Känslomodellen”

Låt mig få presentera min absolut egna känslomodell (okej lite inspiration har jag fått av Marx ekonomiska samhällsmodell).

Modellen nedan visar på att grundkänslorna fungerar som fundamentet i vårt psyke och alla andra känslor reser sig på de basemotionerna.

Basemotioner påverkar våra beteenden

Vad vi känner i stunden kan ha sin grund I någon av våra grund/-primära känslor. Här kommer några exempel på vad som egentligen kan ligga bakom hur vi känner här och nu:

Apati

Apati kan förklaras som: likgiltighet, uppgivenhet, med total brist på intresse och reaktioner på vad som händer med den egna personen och i omvärlden.

Apatiska känslor gör sig uppenbara vid nedstämdhet och depression. Apati kan också förekomma efter stressfyllda situationer där psyket och kroppen har varit i högvarv under en period (som utbrändhet och utmattningsdepression). Apatin blir då ett påtvingat sätt för kroppen att gå i nedvarv.

Apati visar sig bl.a. i känslor av: hjälplöshet, passivitet, lathet, prokrastinering, nedvärdering, kluvenhet, skuldkänslor, skamkänslor samt känslor som att livet saknar mening.

Aggression

Aggression är ett beteende som resulterar i självskador eller att skada andra. Enligt den psykoanalytiska teorin är aggressionen en drift som finns inom oss, men hur vi hanterar aggressionen har att göra med våra erfarenheter, behov och de situationer vi befinner oss i. Aggressionen hanterar vi, men kan inte bli av med.

Aggressionen kan visa sig i känslor som: irritation, sarkasm, avundsjuka, svartsjuka, ilska och passivt aggressiva beteenden.

Sorg känner vi när vi förlorar någon eller något. Sorg är en normal reaktion när vi förlorar en anhörig, ett jobb eller går igenom en separation.

När vi är medvetna om att vi har förlorat någon/något, är det lättare att sörja, men det kan finnas sorg inom oss som vi inte riktigt vet att vi har. Det kan handla om sorgen efter behovet av kärlek som vi hade som barn men som vi aldrig fick av våra vårdare.

Sorgen uppenbarar sig i känslor av oro, ångest, klumpen i halsen, panikattacker, panikångest och gråtattacker.

Lust

Lust är en roligare emotion. Lusten är vår motivator i livet där vi handlar och beter oss med förväntningen att få olika belöningar. Exempel på lust är: sexuallusten, lusten att ha makt och/eller livslusten.

Men lusten kan också väcka negativa känslor hos oss. Lusten kan visa sig i hyperaktivitet, rastlöshet, svartsjuka, överdrivna förväntningar, fantiserande, tröstätande (om man inte får utlopp för sexual lusten) och offermentalitet.

Acceptans

Acceptans innebär att vi känner att vår omgivning är okej med att vi är de vi är. En orsak till varför mobbning och utfrysning upplevs smärtsam av individen, är att känslan av acceptans skadas när vi inte tillhör en gemenskap.

Acceptans gäller också att acceptera sig själv (kropp och själ) som man är.

Vi upplever känslor av tvivel och frustration när vi inte är nöjda med vilka vi är eller har blivit (läs inlägget om Carl Rogers teori).

När vi är accepterade och accepterande känner vi oss: lugna, optimistiska, harmoniska, hoppfulla, trygga och altruistiska.

Mod

Mod är förmågan att möta utmaningar trots att de kan medföra fysiska och psykiska risker. Personligen tror jag att vi är hellre altruister än egoister.

Vi tar mod till oss att göra saker för andra. Att förändra världen till det bättre trots att det ibland kan bli tufft.

Avsaknaden av mod kan leda till känslor av hjälplöshet, nedstämdhet och ifrågasättande av livets mening.

Mod visar sig oftast i impulsen. Mod visar sig vidare i självkänsla, självförtroende och självtillit.

Kärlek

Kärlek förklaras som en rad känslor och beteenden som karaktäriseras av intimitet, passion, åtagande och engagemang.

Kärleken är motorn i våra liv. Den är grundläggande för vår överlevnad och största motivet till allt vi gör. Negativa känslor och en del psykisk ohälsa uppkommer när kärleken rubbas och skadas.

Att ge kärlek är minst lika viktigt för vårt mående som att få kärlek.

Kärleken visar sig i känslor som glädje, hopp, altruism, gemenskap, optimism och samhörighet.

Utgår man från utvecklingspsykologin har kärleken en överlevnadsfunktion. Kärleken är grunden för allt mänskligt samspel och allt gott i världen.

Så var frikostig med kärleken – för din och andras skull.

“Sometimes, we miss the truth when it’s right in front of us, she thought. Sometimes the closer we are, the harder it is to see.”
— Jacqueline Simon Gunn