Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Tagg:

vardagens psykologi

Existentiell PsykologiPsykologi

Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen

av Azita Miakhel March 29, 2026
5 minuter läs

Jag försökte i snart två år, tillsammans med en väninna, analysera varför mannen hon var i förhållande med, stöttade alla andra kvinnor men tryckte ner henne till ett upplösningstillstånd (en hjärtskärande berättelse).

Idag hjälpte jag henne att hitta svaret: Han cementerar bilden av henne som jobbig och gränslös med en allians, samtidigt som han positionerar sig själv som den som måste skydda andra kvinnor från henne.

Här ska jag utveckla den tanken med förhoppningen att hjälpa någon fler kvinna därute som är i liknande situation.

Men han är ju snäll mot alla andra

I vissa relationer går det att urskilja ett tydligt och återkommande mönster: en man som utåt sett stöttar och försvarar andra kvinnor, men som i den nära relationen samtidigt bryter ner sin partner.

På ytan kan beteendet framstå som ädelt.

Han är den som står upp för kvinnor. Den som skyddar. Den som säger sig kunna se igenom andras beteenden.

Men inte hennes.

För i den nära relationen framträder en helt annan dynamik.

Andra kvinnor beskrivs som rimliga, balanserade och värda respekt, medan partnern tillskrivs negativa egenskaper som jobbig, gränslös, för mycket, värdelös och bråkig.

Och gradvis sker en förskjutning.

Kvinnans självtillit börjar eroderas. Det som tidigare kändes självklart blir osäkert, och den egna upplevelsen ifrågasätts allt oftare. Beteendet anpassas i ett försök att undvika kritik eller konflikt. Steg för steg minskar utrymmet att vara spontan eller trygg i sig själv.

Förklaringar blir återkommande. Samtal kretsar kring att rättfärdiga handlingar, känslor och intentioner. Ursäkter ges, även för sådant som inte är tydligt, rimligt eller ens begripligt.

Den inre stressen ökar. Kroppen reagerar. Ångest, oro och starka stressreaktioner blir en del av vardagen. Sömn påverkas, koncentrationen brister och en ständig vaksamhet inför nästa reaktion eller kritik tar form.

I vissa fall utvecklas även självdestruktiva mönster, inte som en vilja att skada sig själv, utan som ett sätt att hantera en situation som upplevs som överväldigande och svår att förstå eller ta sig ur.

Det som utifrån kan se ut som styrka och omtanke blir i praktiken en nedbrytande kraft i den nära relationen.

Så vad är det egentligen som pågår i en sådan dynamik?

I en sådan situation handlar det sällan om att han råkar behandla henne annorlunda. Det är ett mönster. Ett mönster som blir allt svårare att upptäcka ju längre det pågår.

Genom att lyfta andra kvinnor och samtidigt trycka ner henne skapas en berättelse: att hon är problemet, och att han är den som måste hantera eller till och med skydda andra från henne.

Genom att osynliggöra henne samtidigt som att bekräfta andra kvinnor, stärker han hennes osäkerhet och ångest. Han blir deras beskyddare i kriget mot den egna kvinnan.

Triangulering – när verkligheten formas i tre led

Triangulering är en psykologisk dynamik där en tredje part används för att skapa kontroll, allianser och en viss bild av verkligheten.

I den här typen av relation ser det ofta ut så här:

Han och de andra – mot henne

Det handlar inte alltid om att den tredje personen är aktiv. Det räcker att hon jämförs, ställs i kontrast eller mäts mot andra.

De andra kvinnorna kan vara hans medarbetare, släktingar eller kompisar.

Dessa framställs som mer rimliga och balanserade, samtidigt som fokus läggs på hur hennes beteende påverkar omgivningen. Han talar varmt om kvinnor i sin närhet, kollegor, bekanta och vänner, samtidigt som hon skuldbeläggs för att efterfråga det mest grundläggande i en relation: respekt, kärlek, stöd och omtanke och synlighet.

Hon börjar längta efter samma värme som han visar andra.

Men den kommer aldrig.

Och just det skapar ett starkt beroende. Förhoppningen om att en dag få samma bemötande gör det svårare att lämna. Vem lyckas ta sig ut ur ett beroende bara sådär?

Plötsligt befinner hon sig inte längre i en relation mellan två personer, utan i en situation där hon ständigt mäts mot en osynlig grupp och ständigt förlorar.

Triangulering fyller flera funktioner:

Det skapar makt

Genom att definiera vem som är problemet och vem som är rimlig sätter han spelreglerna. Han blir den som tolkar verkligheten, medan hennes upplevelse avfärdas som överdriven eller felaktig.

Vad hon än gör, blir fel. Till slut hela hon blir fel.

Isoleringen

Det finns ingen trygg plats där hennes upplevelse får stå för sig själv. Allt filtreras genom hur det påverkar andra. Med tiden skadas självkänslan så djupt att isoleringen även blir inre.

Det flyttar fokus.

Istället för att handla om vad som sker mellan två personer, förskjuts fokus till vem hon är i relation till andra. Andra lyfts upp. Hon trycks ner. Och det fortsätter.

Det bygger en berättelse

Över tid cementeras bilden att hon är svår, gränslös och problemet. Och han framstår som den som hanterar, balanserar och skyddar kvinnor.

Det mest destruktiva är att trianguleringen sällan sker genom tydliga angrepp. Det sker subtilt genom återkommande små förskjutningar i hur verkligheten beskrivs.

Till slut börjar hon anpassa sig efter en bild hon inte själv har skapat.

Det är inget annat än psykisk misshandel!

Och det är det som gör triangulering så kraftfullt och så svårt att upptäcka när någon står mitt i stormen.

Att skada dig själv får inte honom att se ditt värde

Om du känner igen dig i berättelsen så tänker jag såhär: Om du ständigt trycks ner för att någon annan ska lyftas upp, om din självkänsla minskar medan andras värde förstärks, så är det inte du som ska ändras.

Det är dynamiken, inte dig, som är fel. Hela grunden för kärlek handlar om bekräftelse av varandra. Om du behöver kämpa för att få bli sedd, medan andra i hans närhet inte behöver lyfta ett finger, då befinner du dig i ett destruktivt mönster som är farligt för din hälsa.

Det finns ännu en smärtsam aspekt av triangulering: att kvinnan som drabbas hyser avundsjuka gentemot andra kvinnor. Det kommer att användas mot dig, särskilt om du uppfattar dig själv som feminist.

Jag ska dock berätta en sak: det är inte avundsjuka mot andra kvinnor du känner, utan du upplever sorg. Sorg över att andra får en mans bekräftelse som du har investerat din tid och energi i.

March 29, 2026 0 kommentarer
Psykologi

Vi är inte våra känslor – det bara känns så

av Azita Miakhel May 13, 2024
5 minuter läs

Det var ett tag sedan jag skrev ett psykologiskt blogginlägg, men ett par livshändelser har fått mig att börja tänka och analysera.

Vi människor är underliga varelser. Vi gör vårt yttersta för att få någonting vi innerst inne vill ha och sedan förstör vi det vi har kämpat för av rädsla för att förlora det.

Vår rädsla förstör fina relationer och möjligheter för att vi inte riktigt vet hur vi ska hantera känslorna.

För ett par år sedan skrev jag ett par inlägg om våra grundkänslor.

Idag känner jag ett behov av att gå tillbaka till de teorierna för att kanske lyckas förklara varför vi mår, agerar och känner som vi gör.

Våra grundkänslor

Psykologin påstår att vi i stor utsträckning drivs av sju grundemotioner: apati, aggression, sorg, lust, acceptans, mod och kärlek.

På dessa grundkänslor reser sig våra andra känslor, till exempel rädsla, avundsjuka, svartsjuka, glädje etc.

Du kan läsa mer om de sju grundkänslorna, men här fokuserar jag på rädsla, kontrollbehov och dödsdriften.

Vad är rädsla?

Låt mig först förklara vad rädsla är. När man sätter ord på en känsla och förstår uppkomsten av den, blir det kanske lättare att hantera den (vad vet jag).

Rädsla är en naturlig känsla som uppstår när vi känner oss hotade, antingen verkligt eller inbillat.

Den är en form av varningssignal som aktiverar våra kroppar både fysiskt och känslomässigt för att hjälpa oss att hantera hotande situationer.

Rädsla kan få oss att känna oss oroliga, spända eller rentav upprymda, beroende på individuella preferenser och erfarenheter.

Symptomen på rädsla kan inkludera både fysiska tecken, såsom snabb hjärtrytm och svettningar, och psykiska symtom, som känslor av överväldigande, nedstämdhet och hjälplöshet.

Varför blir vi rädda?

Rädslan har sina rötter i barndomens tidiga ångest och behovet av trygghet, vilka formades från allra första början och kan följa med in i vuxenlivet.

Rädsla och stress leder till samma sorts psykisk och fysisk reaktion. Rädsla är en automatisk reaktion i kroppens nervsystem som innebär att hjärnan ställer in sig på att kämpa mot eller fly från ett hot (kamp eller flykt reaktionen).

När du får en stressreaktion till följd av rädsla för en situation, utsöndras kemiska ämnen i blodet – såsom socker, adrenalin och kortisol. Musklerna gör sig redo för att antingen slå till fienden, eller springa därifrån fort som bara den.

Vi blir rädda för vi vill ha kontroll

Evolutionen spelar en stor roll i vårt behov av kontroll. Från grottmänniskans dagar, där kontroll över omgivningen var en överlevnadsinstinkt, till dagens moderna samhälle, har vi alltid strävat efter att ha koll på läget.

Grottmänniskan var tvungen att hålla sig på sin vakt för att inte riskera att bli uppäten av ett starkare djur.

Detta drev grottmänniskan att reagera med katastroftankar för att överleva.

Vår hjärna lever kvar i stenålderns drama och gillar inte att vi blir för bekväma. Den försöker skydda oss mot faror – riktiga och inbillade.

Därmed är rädsla för de hittepå farorna och riktiga sådana, en överlevnadsstrategi som är biologiskt förankrad i vårt system.

Och lite dödsdrift på det

Ibland är vi rädda för rädslan. Sigmund Freud försökte förklara våra rädslor med hjälp av teorin om dödsdriften “Thanatos”.

Dödsdriften är motsatsen till Eros (Libido eller livsnjutningen) som är våra dolda, förbjudna impulser och önskningar.

Enligt Freud uppstod dödsdriften som ett resultat av nirvanaprincipen, en teori som föreslår att människan strävar efter att hålla den inre spänningen på en minimal nivå. Vi får inte ge efter våra innersta fantasier på grund av samhällets normer och moral.

Förenklad kan man beskriva dödsdriften som en önskan att dö, samtidigt som vi är rädda för döden (min enkla analys av teorin).

Dödsdriften är en kraft inom oss som drar oss mot självförstörelse och förstörelse av saker runt omkring oss.

Den fungerar som en motvikt till vår vilja att leva och kallas ibland för destruktiv drift.

Dödsdriften syftar vidare till en inneboende tendens hos människan att antingen sträva mot självskadebeteende eller att vara förstörande gentemot andra.

Blev det för komplext?

Jag är inte speciellt känd för att vara enkel – sorry.

Och så strävar vi efter att kontrollera livet

Behovet av kontroll har en djup rot som sträcker sig tillbaka till våra förfäders tid.

Under den tidiga människans era var det avgörande att ha kontroll över omgivningen för att överleva.

De var ständigt på sin vakt för att undvika faror som attacker från rovdjur. Idag möter vi många utmaningar som vi inte kan förutse eller förhindra.

Det kan vara relationer som tar slut, hälsoproblem eller oväntade händelser, som när ens barn ramlar och skadar sig.

Detta får oss att fundera över hur mycket kontroll vi egentligen har i livet och vad vi kan och inte kan påverka.

Du kanske inte hade planerat att bli kär, men nu när det har hänt försöker du kontrollera dina egna känslor, den andra personens känslor och till och med grannarnas avsikter (hoppas du förstår min poäng).

Men behovet av kontroll kan också leda till ångest, frustration och oro när saker och ting inte går som planerat. Ångestproblematiken har många orsaker, men en tydlig sådan är just vårt kontrollbehov.

Ångest är en direkt följd av den stress som hjärnan upplever när den känner att den tappar kontrollen över situationen.

Detta skapar en negativ spiral av oro och obehagliga känslor. Kontrollbehovet kan till och med leda till att vi medvetet förstör något, bara för att situationen känns utanför vår kontroll.

Rädsla bottnar i sorg

Jag tror att rädsla har sitt ursprung i sorgen. Någonstans har vi blivit så ledsna över att bli övergivna att vi hellre överger.

Sorgen över att något tagit slut har varit så stark att vi rusar igenom nya situationer för att få dem att ta slut snabbare.

Vi avslutar relationer för att undvika att bli lämnade.

Vi går så att den andra inte ska gå först.

Vi bryter av rädsla för avbrott. För tänk om vi blev älskade villkorslöst?

Vem skulle vi då vara?

May 13, 2024 0 kommentarer
Dikter

Om pappret hade känslor

av Azita Miakhel April 18, 2024
1 minuter läs

När du tror dig ha funnit ditt hem,

när du känner dig fullkomlig,

när du önskar dig fri från ångestens bojor;

Just då glider du från tio till noll.

Skriv det på ett papper.

Värme,

sedan ljummet,

och sedan kyla.

Åh, den kylan,

kallare än snön,

eller kanske isen.

Kanske kallare än deras själar?

Kylan, den värsta av alla.

När den omfamnar,

kroppen skälver,

den griper tag om bröstet,

trycker, klämmer, kramar.

Länge.

Så länge att du glömmer bort hur du andas.

Det är då du måste sätta det på ett papper.

När blicken förlorar sig,

och förvirringen tar över,

full av frågor,

full av undran,

strävande efter svar.

När du smälter bort, men ändå ger dem ett leende,

försök få ner det jobbiga, på ett papper.

Du blöder inte.

Du går inte sönder i bitar.

Du känner bara yrsel för att du håller andan.

Du vägrar ju att andas.

Snälla.

Skriv ner det på ett papper.

Men vad ska jag göra med papperet sen? – frågade jag.

Bränn det.

Eller riv det i stycken.

Släpp det i vinden.

Trampa på det, skrik åt det, visa det fingret.

Bara få ner det på ett papper.


Foto: Unsplash.com

April 18, 2024 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Reflektioner kring feminism och pornografi

av Azita Miakhel April 7, 2024
4 minuter läs

Feministiska porrfilmer (?)

För någon vecka sedan läste jag en artikel i Göteborgs-Posten som fick mig att höja på ögonbrynen.

Vänta nu. Vad är det jag läser? En regissör som regisserar feministiska pornografifilmer? 

Jag gillar att läsa texter som handlar om feminism, så jag tänkte för mig själv: “Coolt!”. Jag visste inte riktigt vad jag hade förväntat mig av artikeln, men det var inte det innehåll jag hade hoppats på.

Bara ingressen fick min mun att gapa stort.

What liksom?

Man kan applicera feminism på många aspekter av vardagen (inte för att porr är vardag), men att den skulle förekomma i samma kommersiella artikel som ett sätt att marknadsföra porrindustrin kunde jag inte föreställa mig.

Jag vet att några kommer att protestera och tycka att artikeln är minsann inte alls kommersiell, utan bara informativ, men let’s agree to disagree. 

Jag fortsätter:

Efter att ha läst första stycket i artikeln och blivit förvånad, blev situationen ännu mer bekymmersamt när jag fortsatte läsa och stötte på detta:

– De sa att det inte fanns någon marknad för porr för kvinnor, säger hon (Erika Lust). Nu när vuxenfilm är mer tillgänglig än någonsin, även för de minsta, vill hon att föräldrar ska våga prata om porr med sina barn.

Du förstår, min kropp blev stel och blandade känslor dök upp till ytan när jag läste meningen som jag har fetmarkerat ovan. Eller jag repeterar här igen: 

Nu när vuxenfilm är mer tillgänglig än någonsin, även för de minsta,

Varför i hela friden ska porr vara tillgänglig för “de allra minsta”? Hur små är de minsta? Varför ska de minsta över huvud taget kolla på vuxenfilmer eller ha tillgång till Internet? 

Kanske låter jag provocerande, men det är som att säga: “Det skjuts hejvilt i landet, vi accepterar problemet och sätter på oss skottsäkra västar istället för att lösa problemet”.

Eller att miljöförstöringar är så omfattande att det inte är någon idé att försöka göra något åt saken. Vi fortsätter med utsläppen ohämmade och okontrollerade.

It is what it is liksom. 

Är allt och inget feminism nuförtiden?

Feminismen har flera grenar. Till exempel finns det kvinnorörelser som förespråkar traditionella könsroller, där kvinnan förväntas leva på mannen, se söt ut och ta hand om familj och barn.

Det finns också feminister som är abortmotståndare och på allvar anser att en kvinna bör genomgå en graviditet även om hon inte vill behålla fostret.

Precis som socialismen och liberalismen har flera grenar, har även feminismen det.

Men, hur kan pornografi vara feministisk när vuxenfilmer enbart handlar om att sälja kroppar?

När skådespelarna objektifierar och exponerar sig själva offentligt för att bli sedda av miljontals tittare, är detta inte kultur eller konst, utan snarare en form av auktionering.

Varje person som bidrar till att skapa porrfilmer är med och främjar försäljningen och utnyttjandet av kvinnokroppen, oavsett om kvinnan ger sitt samtycke eller inte.

Så nej, kära porrfilmregissör, det finns ingen feministisk pornografi. Det finns bara hårdare pornografi och så finns det mildare. De två varianterna går jag med på.

Blanda inte feminism in i detta bara.

Och nej. Barn ska inte se på pornografi.

Personligen värnar jag mycket om individens frihet. Samtidigt är jag angelägen om barns och ungas välbefinnande och anser att vuxna har ett ansvar att skydda barn från allt som kan skada deras hälsa och deras relationer.

Att regissera och skapa mjukare porrfilmer skyddar inte barn och ungdomar på något sätt. Det lär inte heller ungdomar om intimitet och närhet.

Pornografi är inte utbildning. På samma sätt som paddan inte är en nanny.

Som förälder skulle jag helst vilja slippa prata om pornografi med mitt barn, men samtidigt känna mig tryggare om skolan kunde ansvara för undervisning om sex- och samlevnad, relationer och livskunskaper.

Fick en idé

Vad gäller tillgången till pornografi för de allra yngsta skulle jag önska att det fanns lagstiftning som tvingar internetleverantörer att sätta spärrar på fria pornografisajter. För att ta bort dessa spärr ska ungdomar själva behöva kontakta internetleverantören och be om att “låset” tas bort.

Eller att föräldrar ger sitt samtycke till att internetleverantörer tar bort pornografi-spärren (om några föräldrar ens skulle vilja detta).

Jag har ingen åsikt om åldersgränsen för ungdomar att konsumera pornografi på sina mobiler. Jag välkomnar gärna förslag från psykologer och experter inom utvecklingspsykologi angående den mognadsnivå i hjärnan som krävs för att hantera pornografiskt material.


Läs också “Barnrapporten ger mig ångest“

Bildkälla: Unsplash

April 7, 2024 0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

Nyanser i debatten om individualism

av Azita Miakhel March 10, 2024
4 minuter läs

För någon vecka sedan läste jag en text av Jesper Ahlin Marceta på Timbro (fråga inte varför) och känner att jag behöver skriva ett blogginlägg som nyanserar hans text.

När vi är inne i vår egen bubbla kan det vara svårt att se på en situation från flera perspektiv, så här kommer en liten hjälp på vägen till Marceta.

“Individualismen och dess utmaningar”

I texten “Individualismen och dess utmaningar” definierar författaren individualism som en ideologi där den enskilda individen står i centrum för moraliskt och politiskt tänkande.

Han försöker genom sitt budskap om att “individualiteten i Sverige är hotad” dramatisera och skrämma upp läsarna. Han likställer samhällsproblem kopplade till grupper i samhället som kollektivism, vilket för mig uppfattas som märkligt.

Jag upplever texten som en direkt kritik mot mångkultur, men att han ändrar beteckningen och kallar det för kollektivism istället.

Enligt Ahlin Marceta har de främsta historiska utmaningarna mot individualismen varit sociala och politiska strukturer som delade upp samhället i olika grupper, där individen inte hade samma grad av frihet och rättigheter som idag.

För att stärka sin tes nämner Marceta strukturer som ståndsriksdagen där det svenska samhället var uppdelat i adeln, prästerna, borgarna och bönderna. Han nyanserar dock inte bilden av hur samhället såg ut historiskt och hur gruppsammanhållningen hjälpte Sverige att växa sig stark som nation.

Hade Sverige varit som det är idag, utan gemenskap?

Marceta liknar en kollektivistisk samhällsstruktur som fascism och kommunism. Här är det viktigt att komma ihåg att de personer som historiskt har förstört livet för många, har drivits av egoistiska, själviska och individualistiska tankar.

Hitler gjorde ingenting bra för kollektivet.

Tvärtom, satte han hela den tyska nationen i krig. Det var aggressionen gentemot judar som drev honom till att bli en förfärlig tyrann.

Vladimir Lenin drevs av djupt individualistiska motiv innan han blev president. Han bar på enorm ilska efter att hans bror hängdes efter ett misslyckat attentatsförsök mot tsaren. Lenin svor på att hämnas sin brors död.

Kollektivistiskt handlande?

Knappast!

Att många anslöt sig till honom, berodde på att enskilda individer upplevde djupt missnöje med enstaka kapitalister som förstörde livsvillkoren för kollektivet.

Klankultur och hederskultur

Marceta nämner klansamhällen och hederskulturen som hot mot den individuella friheten. Här ska jag berätta att hederskulturen är djupt förankrad i kulturella/religiösa övertygelser hos en minoritet av folk som bor i Sverige.

En grupp människor med kulturella och traditionella avvikelser kan inte räknas som kollektivism. Dessa är minoriteter i ett kollektiv. Nationen och dess normer är kollektivet, medan människorna som bor i nationen delar in sig i olika grupper.

Kollektivism är att värna om den stora massan i samhället och med hjälp av lagar, reformer och regler skapa ett bättre liv för befolkningen. De som inte följer svenska lagar, bryter därmed mot rättssystemet och bör få sanktioner efter gärningen.

Att beskriva hederskulturen som kollektivism och som hot mot vår individuella frihet är enligt min mening helt fel. Låt mig också påpeka att antalet dödsfall, kopplade till hederskulturen, är betydligt färre än hur många människor som årligen tar livet av sig i Sverige (ca 1560 per år).

När samhället blir alltför individualistiskt lämnas individen ensam med sina problem vilket kan leda henne rakt in i psykisk ohälsa.

Varför är genus ett problem?

Marceta föreslår sedan att individualismen kan stärkas genom politiska insatser som bryter upp klansamhällen och hederskulturer, motverkar klass- och genusbetingade strukturer samt främjar idrott och kultur för att öka individualitet och självförverkligande.

Att å ena sidan kritisera genusbetingade strukturer och å andra sidan försöka värna om människans frihet, för mig upplevs motsägelsefullt. Det är tack vare genusbetingade strukturer som många människor kan leva i frihet utan att vara rädda för förföljelse på grund av HBTQ-hatare.

Jag blir lite förvirrad av hur man ska främja idrott och kultur utan att värna om kollektivismen. Är inte välfärdssystemet som gynnar föreningslivet, idrotten och kulturen, just kollektivism? Är inte medlemskap i ett politiskt parti ett resultat av kollektiva beslut?

Jag tycker att det är individualismen som är det större hotet för samhällsutvecklingen.

Att vi uppfostras i normen om att de personliga behoven är de absolut viktigaste. Kosta vad det kostar. Svenskar blir mer och mer skeptiska mot andra. Vi har utvecklat misstroende gentemot andra människor och dessa misstankar stärks hela tiden.

Vi tror varken på våra grannar, våra vänner eller våra politiker.

Grupper ställs mot grupper. Individer ställs mot individer. Och klasskillnaderna blir alldeles för stora.

En kan köpa ett löpband för 70 000 kronor, medan en annan har inte råd att handla mat.

Negativ samhällsutveckling är resultatet av en mindre grupp människor som tänker på att göra sig själva rikare och rikare. 

Girighet är djupt individualistiskt!


Foto: Unsplash.com

March 10, 2024 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

När gick vision bubblan sönder?

av Azita Miakhel January 27, 2024
2 minuter läs

Lördag och jag läser några av mina gamla blogginlägg. Det var drygt två år sedan jag startade Fröken Azita bloggen och det är lite läskigt att upptäcka hur jag har förändrats på bara ett par år.

När jag scrollar igenom arkivet 2021/2022 märker jag att jag då var visionär och optimistisk.

Så många av mina inlägg handlar om kärlek, hopp, gemenskap, samarbete och solidaritet.

De senaste blogginläggen är händelserika där jag ibland berättar om hot, hat, kvinnoförtryck, ojämlikheter och kriminalitet, men “visionen” lyser med sin avsaknad i mina texter.

Händelserika texter, men aningen livlösa där det går inte att ignorera pessimismen och bitterheten.

Vad hände och när hände det?

Vad har hänt Azita? Frågar jag mig själv.

Sedan läser jag blogginlägget: “IKVÄLL SKRIVER JAG I AFFEKT” och om “vision bubblan” som håller på att spricka.

Och där någonstans tappar jag tråden och minns inte när vision bubblan egentligen sprack och när blev jag varse om den kalla, hårda världen med orättvisor, ojämlikheter och enorma mängder av egoism.

I kampen om god och ond – vem vinner?

Hade jag ställt frågan till mig själv för två år sedan (innan jag gick in i väggen) hade mitt svar varit: “självklart vinner i slutändan det goda”.

Nu är jag inte lika säker längre, då gränsen mellan vad som uppfattas som moralisk rätt och vad som uppfattas som ond suddas alltmer.

Och här sitter jag rädd och orolig för att samhället blir mer och mer polariserat där “de goda” står passivt och ser på medan demokratin är på väg att urholkas.

Tar bort filtret och skriver ocensurerat

Här utelämnar jag mig själv utan filter och skriver om mina djupaste rädslor:

  • Jag är rädd för kvinnohatare som använder kroppen och rösten för att kontrollera och härska.
  • Jag är rädd för egoisten som är villig att sänka båten alla färdas på, bara för han/hon inte får styra.
  • Jag är rädd för den som predikar antirasism, men som själv bidrar till mer rasism i samhället.
  • Jag är rädd för folkvalda som får makt över människors liv, men som missbrukar den makten.
  • Jag är rädd för att korruption ska bli trendig och att vanliga människor slutar drömma om ett bättre liv.
  • Jag är rädd att de rikaste människornas girighet blir slutet för vår planet.
  • Jag är vidare rädd för alla de som bevittnar orättvisor men håller tyst och tittar bort. Eller smälter in och blir konforma.

Och vet du vad som skrämmer mig allra mest?

Att även jag slutar bry mig.

January 27, 2024 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

De anlitar propagandaexperter – Näthat

av Azita Miakhel January 5, 2024
8 minuter läs

År 2023 och världsalltet

Efter att ha varit ledig i några veckor har jag haft möjligheten att återhämta mig, träna och verkligen reflektera över allt som hände under 2023.

Även om jag är tacksam för vissa möjligheter och positiva upplevelser jag hade förra året, kan jag inte förneka att det övergripande intrycket av 2023 var negativt.

För de som känner mig vet att jag inte drar förhastade slutsatser.

Det tar mycket innan jag verkligen bestämmer mig för en åsikt eller bedömning av en situation.

Till exempel skulle jag behöva uppleva extremt svåra omständigheter, som att “gå in i väggen” (Boom!) eller motta hot, innan jag formar en fast uppfattning.

Fram till den punkten håller jag mitt sinne öppet och behåller mitt tålamod.

Så när jag skriver att förra året var dåligt, har jag haft ett helt år på mig att komma fram till den slutsatsen.

I detta blogginlägg ska jag inte dyka djupt in i personliga upplevelser, eftersom det redan finns många personliga berättelser därute.

Istället vill jag betona min oro över den rådande negativa riktningen samhället verkar vara på väg mot.

Förstå att vi är en helhet

Även om vi kanske tror att vi inte är beroende av varandras liv, är vi faktiskt en del av ett sammanlänkat världsallt där vi ständigt påverkas av varandra.

Oavsett hur gärna andra människor genom manipulation vill få dig att bli egoist, så gå inte in i den fällan.

Jag känner ängslan, främst på grund av de manipulativa metoder som används av vissa individer, företag och grupper för att styra och påverka allmänhetens tankar, känslor och beteenden.

Det är tydligt att vi nu lever i ett samhälle präglat av klasskillnader. På bara ett år har dessa skillnader blivit mer påtagliga, där inkomst, utbildning och både psykisk och fysisk hälsa varierar kraftigt mellan olika grupper.

Ett aktuellt exempel är den ökande trenden av sjukskrivningar på grund av utmattningssyndrom bland offentligt anställda, vilket jag nyligen läste om på SVT Nyheter.

En fråga som ständigt gnager mig är varför många människor, trots vetenskapliga bevis som visar att högerpolitik och högerextremism inte gynnar medborgarna, ändå väljer att stödja sådana politiska rörelser?

Efter noggrant övervägande och analys tror jag att svaret ligger i att många av oss, omedvetet eller inte, påverkas och manipuleras av propaganda.

Vad är propaganda?

Propaganda är en strategisk kommunikationsmetod som främst används för att påverka eller övertyga en publik att främja en viss agenda.

Denna kommunikation kan vara ensidig och välja ut fakta för att stödja en viss åsikt, istället för att ge en neutral bild.

Genom att använda laddat språk siktar propaganda ofta på att framkalla emotionella reaktioner snarare än rationella svar på den information som presenteras.

Denna teknik är inte begränsad till en enda arena utan kan återfinnas i en mängd olika sammanhang, inklusive politik, religion, ideologi och kommersiella intressen.

Ofta kan propaganda innehålla element som halvsanningar, överdrifter eller till och med rentav falska påståenden.

Den kan anta många former, oavsett om det är genom text, bilder, film, musik eller andra medier.

Huvudsyftet med propaganda är att påverka människors åsikter, känslor, uppfattningar eller beteenden i en särskild riktning.

Genom att skapa eller förstärka en specifik uppfattning strävar propagandan vanligtvis efter att bygga stöd för en viss sak eller åsikt.

Detta görs ofta på bekostnad av en alternativ synvinkel eller uppfattning.

Verkligheten är vinklad

Vi lever i en tid där vår verklighet ofta är snedvriden. Många av oss tar till oss information från osäkra källor, driven av de snabba kommunikationskanalerna vi har tillgängliga.

Det verkar som att det inte krävs mycket för att påverka allmänhetens åsikt.

En enkel agenda, utan nödvändig utbildning, kan räcka för att börja förändra hur människor tänker.

Ofta behöver man bara en smartphone och ett konto på sociala medier för att göra sin röst hörd.

Det tar bara några sekunder för någon att twittra något kontroversiellt eller hatiskt, och plötsligt får det hundratals eller till och med tusentals likes.

Detta inlägg sprids snabbt vidare, vilket ger upphov till ännu mer hat och extremt beteende från personen bakom inlägget.

Om vi tidigare såg på propaganda som något mer dolt och subtilt, har reglerna förändrats i dagens samhälle.

Företag och politiska partier anlitar nu lobbyister vars huvuduppgift är att aktivt sprida propaganda, vilket ytterligare förstärker denna oroande utveckling.

Faran med propaganda

Propaganda spelar mest på känslor, och det behöver inte bara vara negativa känslor.

De som sprider propaganda kan tala till våra rädslor men också till vår mod, vår avsky och vår kärlek.

Att propaganda i grund och botten handlar om att manipulera våra känslor betyder inte att våra känslor är dåliga.

Det betyder att våra känslor kan användas på ett destruktivt sätt.

Motgiftet mot propaganda är att hitta den faktiska sanningen och vara källkritisk.

Det bästa sättet att göra det på är genom vetenskaplig undersökning, som granskar olika påståenden baserat på bevis.

Propaganda lägger ofta åsikter före fakta, även om det innebär att förvränga eller ignorera fakta helt och hållet.

För vetenskapen är den faktiska sanningen det viktigaste; den följer bevisen oavsett var de leder.

Allt som är felaktigt eller förvränger sanningen står i motsats till vetenskapens mål.

Propaganda kan sälja en produkt. Vetenskapen vet hur man handlar klokt.

Vilka anlitade propagandaexperter? – Hitler

Vet du vem som var bra på att manipulera genom propaganda och få en hel nation att hata en hel folkgrupp?

Adolf Hitler!

Hitler använde många strategier för att hålla samman Tyskland, men han var bland fåtal politiker som hade en egen propagandaexpert: Joseph Goebbels.

Joseph Goebbels nazistpartiets propagandaexpert och Tysklands minister för folkupplysning och propaganda, hade en central roll i att styra och kontrollera mediabudskapet under nazistregimen.

Han använde sin inflytande för att manipulera olika medieformer, inklusive radio, tidningar och film, för att främja partiets agenda och säkerställa dess dominans.

En av de mest skadliga propagandakampanjerna under Hitlers ledarskap var den antisemitiska retoriken.

Genom att intensivt skuldbelägga judarna för Tysklands ekonomiska och sociala problem skapade Hitler och hans anhängare en syndabock.

Denna fientliga bild av judarna användes för att ena den tyska befolkningen bakom den nazistiska ideologin och rättfärdiga partiets förföljelse av judiska medborgare.

För att ytterligare befästa sin rasistiska och nationalistiska ideologi publicerade nazistpartiet en omfattande mängd böcker och tidningar.

Dessa material fungerade som verktyg för att sprida partiets världsbild och omforma det tyska samhällets kollektiva tänkesätt, vilket bidrog till att cementera nazisternas makt och inflytande.

Vad vill jag ha sagt med det?

Visste du att det finns höguppsatta politiker i Sverige som betalar ut löner till propagandaexperter så att de ska sprida hat och desinformation om sina motståndare?

Typ du och jag betalar skatt och den skatten går till att betala lönen för någon som ska sprida lögner om dig och mig?

Om du inte har hört talas om detta, kan det vara en tankeställare och kanske även chockerande, precis som det var för mig när jag fick reda på fakta om detta.

Principen med hjärntvättning av medborgarna i modern tid är densamma, trots att Adolf Hitler hade inflytande i världen ca 78 år sedan.

För de högerextrema räcker det inte med en liten del av makten; deras ambition sträcker sig till att uppnå både nationellt och globalt inflytande.

För att förverkliga denna ambition är de beroende av en stor armé av nätsoldater som aktivt sprider deras politiska agenda.

Många av dessa individer (läs nättroll) har specialiserat sig på att sprida hat, hot och propaganda.

Medan vissa av dessa propagandaaktörer kan vara kända och officiellt kopplade till höger- eller extremhögerpartier, agerar många andra i skuggan, gömda bakom falska profiler på nätet, med syftet att tysta ned personer med olika åsikter.

Om jag, till exempel, väljer att kommentera en artikel mitt riktiga namn och snabbt blir angripen av flera individer med fake-konton, ökar risken att jag väljer att radera min egen kommentar (hände mig för ett par veckor sedan).

Detta kan skapa en känsla av rädsla och avhålla mig från att engagera mig i liknande diskussioner i framtiden.

Och det är precis vad högerpopulistiska, rasistiska och autokratiska partier livnär på: att undertrycka och tysta sina kritiker och motståndare.

Kommentarsfältet avstängt

Flera har undrat varför jag har valt att stänga av kommentarsfältet på min blogg, och nu ger jag er svaret på varför jag har tagit det beslutet.

På min TikTok, med användarnamnet @psykologiivardagen, har vissa av mina inlägg fått mycket uppmärksamhet.

Trots att syftet med kontot är att förmedla vetenskapliga insikter om hur vardagliga händelser påverkar vårt välbefinnande, har jag märkt att det förekommer en del hat och personliga påhopp i kommentarerna.

Det ironiska är att det mesta av det jag delar faktiskt bygger på verifierad fakta.

Om jag skulle haft kommentarsfältet öppet på min blogg, kan ni bara föreställa er den ström av negativitet och ogrundade påhopp jag skulle ha behövt hantera.

Nej, det är inte värt det.

Livet är alltför kort för att behöva utsättas för andras ogrundade frustrationer och negativitet.

Så, jag väljer att låta min blogg vara som den är, och det är därför ni inte finner ett öppet kommentarsfält där.


Källor fakta om vad propaganda innebär: SO-rummet, Wikipedia, Levande historia

Läs också: Vad gör Zuckerberg åt nätmobbning

*Textens grammatik har korrigerats via Chat GPT

January 5, 2024 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Vad gör Zuckerberg åt nätmobbningen?

av Azita Miakhel December 25, 2023
7 minuter läs

Att använda Internet för att sprida hat, desinformation, hot och propaganda är (enligt mig) ett folkhälsoproblem. 

Finns det internet, finns det personer som gömmer sig bakom skärmen och trakasserar andra.

Om personen dessutom är anonym kan de skriva hur elaka saker som helst utan att bry sig om att såra någon annan.

När människor blir mer exponerade för sociala medier ökar risken med att utsättas för nätmobbning.

Sociala medieplattformar som tillåter fria och öppna kommentarer kan bli en mycket skrämmande miljö för offer för nätmobbning. 

Här kan hot, aggressiva, nedvärderande eller kränkande kommentarer eller meddelanden, samt redigerade bilder eller videor, förekomma.

Men vad räknas egentligen som nätmobbning?

En definition först

Låt mig börja med en definition av nätmobbning för att sedan ge mig in på varför nätmobbning förekommer för att slutligen analysera vad problemet leder till:

Nätmobbning avser användningen av digital teknik för att skada andra människor.

Detta innefattar oftast användningen av internet, men kan även ske genom mobiltelefoner (t.ex., textbaserad mobbning).

Sociala medier är en av de primära kanalerna genom vilka cybermobbning sker, inklusive Facebook, Instagram, Tik Tok, Snapchat och mer.

Vad driver människor till näthat?

Jag har tidigare skrivit om ämnet och väljer därmed att återpublicera delar av ett gammalt inlägg om vad det är som driver människor till att nätmobba. 

Kriterier för nätmobbning

Man kan undra varför nätmobbning förekommer.

Och det är svårt att ange de exakta orsakerna bakom varför:et, men det finns fem kriterier som föröker förklara uppkomsten av nätmobbning: syfte, ryktesspridning, makt, anonymitet och publicitet:

  • Syfte – Nätmobbaren har oftast ett syfte med mobbningen. Det kan vara att medvetet skada en person man känner eller att rikta hat mot en grupp människor. Det finns alltså en måltavla för mobbningen.
  • Ryktesspridning – Informationen på internet består längre, vilket gör att mobbaren väljer att använda nätet för att sprida rykten om sitt offer. I verkliga livet kan mobbning vara några timmar under en dag, medan det på internet varar i livstid.
  • Makt och inflytande – En person som nätmobbar vill ofta ha kontroll och makt över offret. Om det till exempel är en ensam, isolerad och olycklig individ som är missnöjd med sitt eget liv och sprider hat om en viss grupp, gör hen det för att känna kontroll och makt.
  • Anonymitet – Det är enklare att mobba när man sitter bakom skärmen och är anonym. Ingen vet vem förövaren är, vilket gör det lättare att sprida hat på internet.
  • Publicitet – Ett exempel på nätmobbning för att få publicitet är när kändisar skapar drama genom att mobba varandra. En kändis kan till exempel publicera en video där hen säger elaka saker om en annan person, och den andra personen svarar ännu hårdare. Fansen delar videon eftersom de finner dramat underhållande, vilket leder till att kändisarna får ännu mer publicitet eftersom alla talar om dem.

Olika perspektiv på nätmobbning

Det finns olika sätt att se på varför nätmobbning sker. Man kan betrakta det från ett strukturperspektiv, ett samhällsperspektiv, ett grupperspektiv och ett individperspektiv.

I detta inlägg kommer jag mestadels att fokusera på ett individuellt och psykologiskt synsätt.

Individuellt och psykologiskt synsätt

Min personliga åsikt är att en person som ägnar sig åt nätmobbning lider av någon sorts psykisk ohälsa eller gör handlingen som ett resultat av grupptryck och/eller önskan om grupptillhörighet.

Starka känslor av aggression och fiendskap bubblar inom förövaren som letar efter en utloppskanal – en syndabock.

Det egna lidandet får tillfälligt lindring när ilskan riktas mot någon annan. 

Till exempel, en individ som har svårt att få sin ekonomi att gå runt kan rikta sitt missnöje mot invandrare med tanke på att de “tar alla jobb och pengar”. 

En ensam person som känner sig utanför kan projicera sina känslor genom att avundas och kritisera andra individers utseende, vilket leder till att de skyller på dessa för sina egna problem.

Vilka konsekvenser har nätmobbning?

Nätmobbning leder till psykisk ohälsa och kan göra offret sjuk.

Nedan följer en lista över möjliga konsekvenser av nätmobbning:

  • Känslor av obehag, nedstämdhet och ångest
  • Instabilitet i känslor med pendlande mellan olika känslotillstånd
  • Svårigheter att sova och ständig uppvaknande
  • Tankar om självmord och självmordsförsök
  • Dålig självkänsla och lågt självvärde
  • Självisolering
  • Svårigheter med koncentration och inlärning
  • Problem i sociala relationer
  • Posttraumatiskt stressyndrom
  • Självskadebeteende
  • Ilska, irritation, aggressivitet och känsloutbrott

Viktigt i sammanhanget är att ohälsa inte enbart är begränsad till offret för mobbningen.

Nätmobbaren kan också uppleva liknande ohälsa. 

När mobbaren riktar all sin uppmärksamhet mot ett offer undviker hen att hantera sina egna undertryckta känslor. 

… och blir som en tryckkokare som kan explodera när som helst (Boom!).

Att hantera nätmobbning

Nu kommer vi till min favoritdel av detta blogginlägg, nämligen lösningar på problemet med nätmobbning.

Här delar jag upp förslag på lösningar i två delar: En etisk-pedagogisk del och en ställ koncernen till svars-del. 

Etisk-pedagogisk del

Internet är här för att stanna. Det är därmed ingen idé att försöka stå i vägen för expanderingen av internet. 

Vad vi däremot kan göra för att Internet ska bli en tryggare plats för barn, ungdomar och vuxna, är att införa “Internet etik” i skolans läroplan. 

Redan idag är “Normer och värden” en del av skolans pedagogiska förhållningssätt:

Enligt skollagen ska utbildningen utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränk­barhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

Skolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk vardaglig handling.

Utbildning och spridning av information om nätmobbning kommer att hjälpa till att lära en ny generation om etik och moral online, och uppmuntra förståelsen att anonyma kommentarer inte görs i ett vakuum och att offret för nätmobbning  är verkliga människor som förtjänar empati och förståelse. 

Sociala medier koncernens ansvar

Emellanåt känns det som om sociala medier lever ett eget liv och att vi som privatpersoner inte kan påverka dem.

Men vi får inte glömma bort att bakom sociala mediers algoritmer finns det rika personer som äger plattformarna. Dessa personer blir ännu rikare när hatiska inlägg går viralt och får massor av visningar och gillamarkeringar.

Mark Zuckerberg, ägaren av Facebook, Instagram, WhatsApp, Messenger och Threads, tjänar oerhört stora summor pengar på enskilda individers information.

Elon Musk, ägaren av Tesla, bygger rymdraket men är så snål att han inte ens kan erbjuda ett kollektivavtal till Tesla-arbetare i Norden.

(Oj. Jag vet inte hur jag hamnade i Teslastrejken. Låt mig styra mina tankar rätt igen).

Och så har vi ägarna av YouTube, TikTok och LinkedIn.

Men du förstår nog min poäng.

Slutord

Jag kanske verkar naiv, men jag förstår att förändring tar tid och att lösningar på vissa problem är svårare och mer komplexa.

När det kommer till pengar (till exempel är Mark Zuckerberg värd 54,7 miljarder dollar, vilket motsvarar ungefär 454 miljarder svenska kronor!), kan förändringar som gynnar kollektivet men skadar personer med mycket kapital vara svåra att genomföra.

MEN, vi kan inte ge upp kampen om att skapa trygghet på Internet och stärka våra barns psykiska hälsa, bara för att ett antal enskilda individer vill tjäna mer pengar (t ex Larry Page, grundaren av Google och YouTube som är god för 50,9 miljarder dollar vilket är ca 442 000 miljarder svenska kronor.) genom kontrollen av information.

Vi behöver, via vårt samarbete i EU, ställa sociala medier ägarna till svars.

Låt mig ge ett enkelt exempel: När man har köpt ägg i mataffären och det upptäcks att de köpta äggen innehåller bakterier som kan leda till sjukdom, återkallas äggen tillbaka till mataffären och till leverantören.

Konsumenterna får sina pengar tillbaka och äggföretaget står för kostnaderna.

När forskning efter forskning visar på att det finns samband mellan användandet av sociala medier och ungdomars psykiska ohälsa (där mobbning är ett exempel), borde företagen ta sitt ansvar och åtgärda problemet.

Vi kan inte lämna barnens hälsa i händerna på storföretagen och sedan fråga oss: “Varför mår så många barn och ungdomar dåligt?”.

December 25, 2023 0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Svenska Skolelevers Resultat Sjunker

av Azita Miakhel December 17, 2023
8 minuter läs

Jag är orolig, är du?

Nu har det gått ett par veckor sedan Pisamätningen publicerade sitt resultat som visar att svenska niondeklassares resultat har sjunkit kraftigt i både matematik och läsförståelse jämfört med Pisa 2018.

Då Fröken Azita bloggen fokuserar på psykisk ohälsa i vardagen och betydelsen av vardagliga erfarenheter som långsiktigt kan omvandlas till psykiska problem, finner jag ämnet ytterst intressant att redogöra och analysera.

Barn och ungdomar är samhällets framtid. Ojämlikheter mellan skolelever nu kommer garanterat skapa problem för individen, gruppen och samhället i framtiden.

Vi måste bryta den negativa trenden här och nu för att slippa ångra oss senare.

Tillåt mig först berätta om undersökningen i korthet för att sedan analysera den pedagogiska segregationens negativa effekter i ett längre perspektiv.

Kort om Pisaundersökningens resultat

Flera nyhetskällor har publicerat Pisas resultat, men jag väljer att hänvisa till tidningen “Vi Lärare” som skriver följande om den dystra Pisan:

Elevernas resultat påverkas fortfarande av deras hemförhållanden.

Den fjärdedel av elever med mest gynnade hemförhållanden har i genomsnitt 99 poäng högre resultat i matte jämfört med den fjärdedel med minst gynnade hemförhållanden.

Detta resultat har ökat i Sverige sedan 2012.

Klyftan mellan högpresterande och lågpresterande elever har ökat både i matematik och naturvetenskap.

Resultaten i matematik försämrades generellt, och den största försämringen observerades bland de svagaste eleverna.

Elever med svensk bakgrund har högre prestationer i både matematik och läsning jämfört med elever med utländsk bakgrund.

De firar Lucia men ändå kallas de “utlänningar“

När det gäller svenska traditioner, seder och bruk, är barnen bäst på att införliva och imitera dessa.

Barn som är födda (och/eller bor) i Sverige följer samhällets normer i förskolan och i skolan.

De firar Lucia, jul och midsommar och de sjunger “Staffan var en stalledräng”.

De bakar pepparkakshus vid jul och skjuter fyrverkerier på nyårsafton.

De tittar på Pippi Långstrump och känner väl till busfrön som Alfons Åberg.

Barn, oavsett kulturell bakgrund, socialiseras in i den svenska kulturen och internaliserar svenska traditioner.

Så berätta nu för mig, varför får de här barnen inte samma förutsättningar att lyckas i skolan som andra barn i deras ålder (läs etniskt svenska barn) gör?

När skolbarn växer upp med svenska traditioner, seder och bruk, borde inte de också ha samma möjligheter att klara sina skolämnen som vilka andra skolbarn som helst?

Varför är det så stor skillnad mellan skolelevers resultat beroende på varifrån deras föräldrar kommer?

Varför ska föräldrarnas etnicitet spela någon roll i hur barnen klarar av den svenska skolan?

Varför ska det finnas ett samband mellan skolmisslyckande och föräldrarnas härkomst och socioekonomisk bakgrund?

Varför ska det spela roll vilket område barnen bor i och vilket rykte en skola har?

När vi har ett gratis skolsystem med obligatorisk grundskola borde det vara självklart att alla barnen får samma möjligheter att lyckas i skolan.

Inte borde förväntningarna på eleverna sänkas till det minimala där man bara nöjer sig med att eleverna är fysisk närvarande i skolan – det spelar liksom ingen roll om de lär sig något eller inte.

Samhället gillar när det finns ett “dom”

Vi skriver att elever har utländsk bakgrund och tror oss ha hittat orsakerna bakom elevers misslyckade skolresultat.

Det sätts stämpel på barnen och sedan görs det försök att leta efter lösningar på helt fel ställen.

Vi borde egentligen erkänna att vi har en hel samhällsstruktur som tidigt – jättetidigt – sätter barnen i olika kategorier.

När de här barnen får en box tilldelad av samhället är det bara att beskriva hur boxen ser ut, vilket material som har använts för att bygga boxen och vilken färg boxen har.

Kanske går man så långt att man undersöker vilket trä boxen är gjort av, vilka spikar man har använt och försöker leta efter boxens förfäder. 

Jag tror du förstår poängen.

Du är inne, du är ute

I samhällsstrukturen finns det en stark önskan om att ha in-grupper och ut-grupper och en ännu större önskan att ställa grupper mot varandra (som blir tydligare varje dag).

In-gruppen identifierar sig med “sina egna” och tar avstånd från ut-gruppen som i deras ögon är främlingen.

Trots att “främlingen” pratar och skriver samma språk som resten av samhällets invånare, får den sällan en invite för att komma in och inkluderas i in-gruppens gemenskap.

Människor kommer ensamma till världen och dör ensamma, trots denna vetenskap lever de i tron om att det finns ett “vi” och det borde finnas ett “dom”.

Låt mig här berätta om ett socialpsykologiskt experiment som förklarar hur vi-och-dom grupper kan uppstå och vad som behövs för att skapa en vi-känsla.

Robbers Cave experimentet – Vi och dom

Det socialpsykologiska experimenten “Robbers Cave” genomfördes åren 1949, 1953 och 1954 av en grupp forskare ledda av Carolyn och Muzafer Sherif i Robbers Cave State Park i Oklahoma.

22 pojkar i tolvårsåldern, fördelade på två grupper åkte till läger på en sommarkoloni.

Pojkarna fick under 5-6 dagar lära känna varandra inom respektive grupp genom att tilldelas diverse uppgifter som krävde samverkan mellan dem. 

Den ena gruppen gav sig själv namnet Skallerormarna, den andra Örnarna. 

Efter ett antal dagar ordnade försöksledarna tävlingar mellan grupperna, vilket skapade konflikter med dem så att det uppstod fördomar, fientlighet och bråk mellan Skallerormarna och Örnarna. 

Aggressiviteten mellan grupperna gick efter några dagar så långt att pojkarna började slåss mot varandra.

Nu ville experimentledarna skapa en vi-känsla pojkarna emellan.

För att skapa en vi-känsla och få bort fientlighet mellan grupperna, skapade forskarteamet uppgifter som krävde båda gruppernas engagemang och arbete.

Ett exempel var att pumpen till en vattentank gått sönder och inte kunde lagas utan gemensamma ansträngningar.  

Ett annat var att bilen som levererade mat till lägret hade fastnat i ett djupt hjulspår och inte kunde dras loss utan båda gruppernas gemensamma ansträngningar vilket medförde nybildning av hierarkier och ledarskap. 

Efter ett antal meningsfulla samarbeten blev pojkarna kompisar igen och slutade identifiera sig som Skallerormar och Örnar igen.

Vad har Robbers Cave experimentet med Pisaundersökningen att göra?

På ungefär samma sätt som experimentledarna skapade en vi-och-dom känsla bland pojkarna genom att få dem att tävla och konkurrera mot varandra, sker det dagligen tävlingar och rivalitet skolor emellan.

Skolan har blivit företag och eleverna är deras kunder.

Skolor tävlar om bättre rykte, bättre elever, bättre lokaler, bättre pedagoger.

De resursstarka skolorna är lokaliserade i de mest attraktiva delarna av staden och dessa skolor är kräsna vad gäller urval av elever som urval av pedagoger.

Populära skolor har höga intagningspoäng och de går igenom svåra anställningsprocesser innan de anställer personal.

Har du som förälder inte ställt ditt barn på kö till en attraktiv skola när du var gravid, kan du glömma att ditt barn får samma chans till en bra utbildning som “de andra barnen”.

Vi-gruppen här är etnisk svenska föräldrar som är högutbildade och som har bra ekonomiska förutsättningar.

Kanske intages det en och annan barn med invandrarbakgrund för att kvoten ska fyllas, men dessa ska också vara barn till “rätt sorts” föräldrar.

Dom-gruppen i sammanhanget är föräldrar som inte aktivt kan påverka sina barns studieresultat då skolan är deras enda hopp vad gäller barnens utbildning.

Föräldrar som själva inte har lyckats i skolan, är arbetslösa eller har lågbetalda jobb som gör att de måste jobba många timmar extra för att kunna försörja sina familjer.

Föräldrar som bor i hyresrätter i utanförskapsområden och som knappt har råd med det absolut nödvändigaste.

Jag har arbetat på skolor där lärare öppet pratar nedsättande om ungdomarna som: “Dom där Angeredsbarnen”.

Hoppas jag inte provocerar alltför mycket när jag skriver att: så länge klassklyftor drabbar någon annan grupp och deras barn, då minsann är det helt okej att vi delar upp samhället i olika delar och ställer grupper mot varandra.

Det finns ett ordspråk som säger: “Döden är helt okej, så länge den inte drabbar mig och mina närstående”.

Bostadssegregation och pedagogisk segregation

För ett litet tag sedan läste jag boken “I en annan klass” av Emma Leijnse som följer två olika klasser i två olika stadsdelar. 

Att inte bli berörd och upprörd när man läser Leijnses skildring av två mellanstadieklasser är nästan omöjligt. 

I den ena klassen som Leijnses följer, går barn med utländsk bakgrund vars föräldrar är lågutbildade, medan i den andra klassen (i en annan skola) går barn med svensk bakgrund vars föräldrar är högutbildade. 

Barnen är i samma ålder, läser under samma läroplan, men har helt olika förutsättningar för att lyckas i skolan.

Bostadssegregeringen i Sverige har lett till pedagogisk segregation (Leijnses ord) där många barn växer upp med kriminalitet och skjutningar runtomkring sig.

Trångboddhet, isolering från stadens kärna och brist på möjlighet att träffa svensktalande individer i sin vardag, är några av de jämförelsepunkter som lyfts i Leijnses bok där hon lägger fokus på ojämlikheter skolor emellan.

Jag ska inte spoila bokens innehåll och starkt rekommenderar den.

När skolpersonal inte stannar kvar

Barn behöver trygga vuxna omkring sig i skolan, men lärare och övrig personal vill sällan vara kvar i skolor i utanförskapsområden.

Min son är nio år och går i en skola där majoriteten av barnen har utländska föräldrar.

Under de tre åren som min son har gått i skolan, har han bytt fröken tre gånger. Med andra ord en fröken varje läsår.

När sonen sa till mig: “mamma vi kommer att få en ny fröken i fyran … igen”, kunde jag se besvikelse i hans ögon. 

När fröknar inte orkar och barnen inte vet vem som ska ha klassen nästa år, kan detta skapa känslor av misstänksamhet gentemot vuxenvärlden. 

Barn behöver rutiner och de behöver känna sig trygga i att den läraren de har skapat anknytning till, kommer att vara kvar nästa läsår också.

Om inte som klasslärare, som lärare som fortfarande jobbar kvar i skolan.

Slutord

Jag måste gå tillbaka till rätta mina elevers prov och måste därmed avsluta inlägget här.

Slutordet blir detta citat:

The Child Who is Not Embraced by the Village Will Burn it Down to Feel its Warmth. 

Unknown

Läs också: SJÄLVUPPFYLLANDE PROFETIA – OM FÖRVÄNTNINGAR

Foto: Unspalsh.com

December 17, 2023 0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

Chalmers förbjuder politiska manifestationer

av Azita Miakhel November 16, 2023
6 minuter läs

Hur mår du Azita?

Jag satt i personalrummet och läste Göteborgs-Posten när en kollega artigt frågade: ”Hej Azita, hur mår du?”. Istället för en artighetsfras tillbaka blev mitt svar: ”Jo, jag är okej, men jag är orolig för den negativa samhällsutvecklingen där extremism blir alltmer accepterad”.

Oj. Efter att ha sagt detta ursäktade jag mig och började småprata istället (som man brukar göra när någon frågar hur man mår).

Nu kanske du undrar vad det var för nyheter jag läste som skuggade den sociala normen om hälsandet och jag lät istället impulsen svara på frågan.

Låt mig berätta om det.

Jag läste nämligen en artikel om att Chalmers tekniska högskolan i Göteborg förbjuder politiska manifestationer helt då institutionens rektor Martin Nilsson Jacobi menar att ”de värnar om arbetsplatsens trygghet”.

Poängtera måste göras att det hittills inte har förekommit några hot, hat eller trakasserier mot någon folkgrupp bland studenterna, utan rektorns beslut bygger helt på spekulationer och “tänk om”-resonemang.

Var det bättre förr?

Jag kan inte låta bli att tänka på tiden när jag pluggade samhällskunskap vid Göteborgs Universitet.

Jag minns att diskussioner studenter emellan kunde ibland bli riktigt heta.

Någon student kunde skrika.

Någon kurskamrat blev ledsen.

Någon tog åt sig.

Någon blev ursinnig, men

… när det var dags för rast samlades vi utanför caféet på Sprängkullsgatan, drack kaffe och blev sams igen.

Det absolut bästa under de åren jag pluggade samhällskunskap var delmomentet statsvetenskap och de politiska diskussionerna vi hade.

Det var besvärande härligt att få höra olika åsikter och argumentera för sina ståndpunkter.

Det var demokrati i dess genuina form.

Yttrandefrihet där vi lärde oss att se nyanserna i olika perspektiv och synvinklar.

Ibland när det hettade till lite för mycket fick vi avbryta och börja om på nytt. Något tal om att förbjuda åsikter fanns det inte.

Jag skrev min B uppsats i samhällskunskap om “USA:s motiv till Irakkriget” och trots att ämnet var känsligt, fick jag allt stöd och handledning som behövdes för att genomföra uppsatsen.

Något tal om att förbjuda åsikter fanns det inte.

Tvärtom. Institutionen gjorde sitt yttersta för att studenterna skulle våga tycka, tänka, vara skeptiska samt utveckla sin källkritiska förmåga.

En förmåga som jag har haft nytta av i mitt yrkesliv och privatliv.

Marknadsföring och verklighet?

Texten nedan står på Chalmers hemsida:

Chalmers arbetar med hållbara lösningar för en bättre framtid för människa och natur. Forskningen ska bidra till lösningar även på de globala utmaningarna. Ett globalt framstående tekniskt universitet för en bättre värld.

Källa

Ordet utmaning lockar oftast studenter till att välja en högskola.

Hade man varit ointresserad av utmaningar hade man inte sökt sig till högskola och universitet överhuvudtaget.

Det är en utmaning att läsa fyra böcker på en månad och skriva tenta på dem.

Men berätta för mig; på vilket sätt löser förbud mot att uttrycka politiska åsikter de globala utmaningarna?

Kännetecken för en diktatur

När jag startar kursen Samhällskunskap 1b, brukar jag börja med delmomentet “Demokrati – diktatur”.

Bilden nedan är en del av PowerPoints-presentationen som jag använde när jag hade mina genomgångar kring demokrati och diktatur för bara några veckor sedan.

Inte alls avancerad och på gymnasienivå:

Förtydligande,

Under delmomentet i Samhällskunskap 1b har vi fokuserat på vad som kännetecknar en demokrati respektive en diktatur och sedan har vi (bl.a.) tagit upp vilka maktmedel som används i de två olika styrelseformerna.

Försöker jag vara din samhällskunskapslärare?

Svar nej!

En del av punkterna ovan (typ alla!) kan vi tyvärr se inslag av i vårt samhälle här och nu.

Låt mig bocka av några av dessa punkterna – maktmedel som används i en diktatur – för att få dig att öppna ögonen och inse vart vårt samhälle är på väg:

Förtryckande åtgärder används i en diktatur:

Att skrämma befolkningen till underkastelse:

Tydliga exempel på den punkten:

  • Partiledaren för SD håller tal till nationen (obs: minoriteter) och ber svenska medborgare och människor som är bosatta i Sverige, att lämna landet.
  • Genom att påtala att svenska medborgare som har sina rötter I andra länder, inte är svenskar och inte heller välkomna i Sverige, tvingar man dessa till underkastelse.
  • En annan SD politiker tycker att man ska använda elchock i fotbojor på brottsmisstänkta så dessa ska få en stöt om de får för sig att närma sig sitt offer. De brottsmisstänkta ska inte rostas, bara få lite ont – förtydligar SD-kvinnors ordförande Linda Lindberg.

Vad blir härnäst? Dödsstraff? Tortyr av brottsmisstänkta?

Censur och kontroll över media

Vi är känsliga för att använda ordet censur i Sverige då den är starkt förknippad med diktaturstater, men vad är censur egentligen?

  • Hur verkligheten egentligen ser ut kommer inte alltid till vår kännedom. Media kontrollerar information och informationen är oftast subjektiva. 
  • Åtta borgerliga jättemdier kontrollerar 89 procent av tidningsupplagan i Sverige. Censur? Kanske inte. Men subjektiva urval av nyheterna? Åh ja!

Begränsningar av politisk aktivism

Auktoritära stater hatar bildning, utbildning och organisationsfriheten. Dessa stater vill kontrollera människors tankar och medborgarnas rätt till politisk aktivism.

  • Till exempel att Chalmers förbjuder politiska manifestationer eller att människor som uttalar sig “politiskt inkorrekt” får sparken från olika uppdrag.
  • Vidare begränsar dessa och försvåra möjligheterna till föreningslivet genom att införa lagar som gör det ekonomiskt svårt för politiska motståndare att finansiera sina verksamheter.

Kontroll över ekonomin

Pengar styr allt. Vilka som äger resurserna i samhället är avgörande för en auktoritärstats överlevnad.

  • Privatiseringar som gynnar enskilda individer och företag, till exempel friskolereformen och vårdföretag som drivs av privatpersoner. 
  • När skolan privatiseras blir det enklare att ägaren att köra sin race och risk för att barnen lär sig underkastelse ökar enormt.
  • Nedskärningar av välfärden så att redan rika människor ska kunna expandera sina förmögenheter genom nyetableringar. Fattiga och rädda människor är lättare att kontrollera.

Övervakning och spionage

Här finns det många exempel men jag väljer ut ett par:

  • Har du läst om förslaget att polisen ska kunna avlyssna människor som inte ens är brottsmisstänkta?
  • År 2025 (om förslaget går igenom), när du myser med sin älskling i soffan och det börjar hetta till – tänk då att Big Brother might be watching you.

Propaganda, manipulation, hjärntvättning

Auktoritära regimer skapar rädsla och osäkerhet:

  • Genom rädsla har de högerextrema i Sverige lyckats skapa syndabockstänkande där alla samhällets problem har blivit invandrarnas fel. 
  • Missnöjepartier hjärntvättar folket genom att ständigt skuldbelägga minoriteter i samhället i stället för att låta medborgarna undersöka var problemet egentligen härstammar ifrån.
  • Det är, till exempel, enklare att rikta fokus på gängkriminella, än att berätta för oss vilka förebyggande arbeten de gör för att motverka att barn/unga hamnar i brottsbeteende.

Säkerhetsstyrkor

Militären används som auktoritära statens förlängda arm:

  • Först skapar de rädsla och sedan vill de ta i hårdhandskarna (och ännu hårdare).
  • Till exempel att man ber militären att kontrollera ”de utsatta områdena”.

Påstår jag att vi har blivit en diktatur?

Absolut inte.

Jag konstaterar ingenting. Mitt syfte är att vi ska vakna till och reagera på de auktoritära förslagen och beslut som kommer ut på löpande band.

Vi hinner inte smälta en repressiv lag (och lagförslag) förrän nästa presenteras.

Andas lite och meditera på dina förslag innan du presenterar dessa i den svenska riksdagen – kan man ju tycka.

Tänk på dina barn, barnbarn och barnbarnens barn som ska rätta sig efter de lagar du stiftar idag.

Ska kommande generationer leva i en djup kontrollerad stat där den individuella friheten blir minimal?

Hur kul kommer det att vara för dem? Har du tänkt på det?

Crossing my heart och hoppas på att vi aldrig förvandlas till en auktoritär stat.

Men det är viktigt att våga erkänna att tecknen på att staten håller på att bli auktoritärt blir alltmer tydliga.

Läs också: ÅH ljuva underbara makt


Foto QR kod: Unsplash.com

November 16, 2023 0 kommentarer
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 5

Nya Inlägg

  • Din box är inte min
  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen
  • Skugga eller Skepnad
  • Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Du kan be om ursäkt, men...

April 5, 2026

Berättelsen om D och psykologin bakom...

February 24, 2026

Hat, hot, förtal och kränkningar

November 24, 2025