Tagg:

vuxenmobbning

Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskap

Från inkludering till polarisering

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Det fanns en tid av inkludering och gemenskap – även om vissa inte minns den

Tidigare var det självklart att alla fick vara med. Att hjälpa varandra, bjuda in och stå upp för varandra var en naturlig del av vardagen.

Gemenskapen var självklar. Man umgicks, åt och firade tillsammans utan att dra gränser mellan människor.

Inkludering och tolerans präglade människors möten, och ensamhet eller stigmatisering var undantag snarare än regel.

Förändringen som började 2018

Men något förändrades runt 2018. Innan dess var tanken på mobbning, utfrysning och stigmatisering inte lika närvarande som idag. Sedan dess har samhället förändrats i grunden.

Högerpopulistiska partier som Lega i Italien, AfD i Tyskland och Sverigedemokraterna i Sverige fick snabbt ökat stöd, och frågor om migration, nationell identitet och misstro mot EU blev centrala i den offentliga debatten.

Vårt bemötande gentemot andra har förändrats

Förändring i det politiska klimatet märks tydligt även i det vardagliga språket. Ord och uttryck som tidigare kändes otänkbara eller stötande har blivit vanligare och mer accepterade, inte bara i media och politik, utan också i samtal mellan vanliga människor.

Smygrasism och aggressiv nationalism smyger sig in i vardagen, och tonen har blivit hårdare och mer polariserad. Det känns som att gränserna för vad som sägs och hur det sägs ständigt flyttas.

Människor med utomeuropeisk bakgrund stigmatiseras mer aggressivt, än de som har vandrat in i Sverige från Europeiska länder.

Fackliga organisationer, ideella föreningar och självständiga institutioner börjar bli politiserade, eller så påverkas de ytterst av vilka vindar som blåser.

Viljan att protestera mot orättvisorna har ersatts med rädsla för repressalier, vilket skrämmer människor till tystnad.

Det har utvecklats en ny syn på olikhet

Samhället har i takt med polarisering rört sig bort från sin inkluderande grund. Idag ses den som avviker från normen – oavsett om det gäller språk, kultur, utseende eller beteende – ofta med misstänksamhet eller hån.

Det räcker numera att vara lite annorlunda för att hållas utanför. Vissa bjuds inte in till samtalen, inte med i planeringen eller gemenskapen. En retorik som tidigare hördes i ytterkanten av debatten har nu blivit vardagsspråk.

Passar det inte, så stick!

Och man undrar vart man ska sticka till?

Olika perspektiv och olikheter betraktas i allt större utsträckning som problem eller hot och den snabbaste lösningen är att eliminera olikheter.

Skolan och de unga i förändringen

Den tragiska utveckling märks särskilt i skolan, där trygghet och gemenskap ibland har ersatts av utanförskap och ensamhet.

Forskning visar att ungas känsla av sammanhang och tillhörighet minskat, samtidigt som psykisk ohälsa ökat.

Normerna för vad som är ”okej” har blivit snävare och sociala sammanhang mer krävande att navigera för den som inte helt passar in.

Polarisering minskar tilliten – kan du stå emot?

Polariserade åsikter och minskad tillit är nu ett återkommande tema i forskning och samhällsdebatt. Förtroendet för myndigheter, medier och medmänniskor sjunker i flera länder, inklusive Sverige.

Den växande misstron påverkar hur människor bemöter varandra i vardagen och bidrar till ökade klyftor.

Konsekvenser för samhället och demokratin?

De senaste åren inneburit ett skifte från ett samhälle byggt på inkludering, empati och solidaritet till ett där tillhörighet alltmer villkoras av likriktning och anpassning.

Den enskilde riskerar att uteslutas, men även demokratin som helhet försvagas när människor reduceras till identiteter och misstänkliggörs.

Nu handlar det inte längre bara om att erkänna att samhället förändrats, utan om att ifrågasätta hur och varför vi tillåtit en sådan splittring att växa.

Det är hög tid att ställa krav på vad som verkligen krävs för att återuppbygga ett tolerant och sammanhållet samhälle, istället för att passivt acceptera att polariseringen blir normen.

Så, min vän: är du redo att göra din insats för ett inkluderande samhälle i din vardag med de människor du möter?

Foto: Unsplash.com

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

Blir alla visionärer ensamma?

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Nyår närmar sig, och med det följer reflektioner över året som gått. För mig handlar dessa tankar om en sak jag verkligen behövde, men som inte fick: Stöd.

Trots att jag har upplevt stunder av intensiv rädsla och utsatthet har jag sällan fått konkret hjälp.

Som kvinna som vågar stå upp mot orättvisor har jag insett att hatet är en oundviklig konsekvens – det kommer lika pålitligt som ett brev på posten.

Att ta ställning, särskilt inom politiken, verkar dessutom ge vissa fritt spelrum att visa sitt förakt. Människor kan skriva hatiska, hotfulla och kränkande kommentarer på sociala medier, utan att det blir några som helst konsekvenser.

Ifrågasätter man en destruktiv struktur eller dysfunktionellt system, görs det försök att hitta problemet hos individen. Det är nämligen enklare att göra sig av med enskilda individer, än att göra positiva förändringar som är resurskrävande.

Vi lever i ett samhälle där man hellre sätter plåster på ett sår än undersöker de bakomliggande orsakerna. De som gör fel, de blir kvar – till och med hyllade av gruppen och massan.

De som tar stryk ska skylla sig själva. De drabbade omplacerar man, prioriterar bort och isolerar från all form av gemenskap.

Om gemenskap och ensamhet

Ibland gör det ont att se hur vissa grupper alltid stöttar varandra – genom likes på sociala medier, genom att backa upp varandra i diskussioner eller bara finnas där i svåra stunder.

Att det smärtar, beror på en påminnelse om vad jag själv har saknat. Ett riktigt jävla nätverk.

Att hålla varandra om ryggen

Det är sorgligt att se hur vissa människor får förmåner och karriärmöjligheter genom vänskapsband, släktskap, rätt efternamn eller genom att knyta kontakter med “rätt” personer.

Själv lyckades jag aldrig. Kanske på grund av min fuck-off-attityd. Eller vad vet jag.

Jag tycker ju att jag är snäll.

Jag ville tro att meriter, utbildning, personlighet och kompetens skulle räcka för att lyckas. Varför skulle man behöva något annat?

Men nej! Verkligheten ser annorlunda ut. Du kan vara en demokratikämpe i samhällets ögon, men den som får jobba med demokratifrågor är ofta den med rätt nätverk och kontakter.

Det är en bitter insikt, men också en påminnelse om hur långt vi har kvar innan jämlikhet och rättvisa blir mer än bara fina ord.

När slutar det eviga dömandet

En sak som har varit svår att sätta fingret på är hur jag ofta döms hårdare som person, även i situationer där jag själv varit offer.

Det känns ibland som om det finns en tyst överenskommelse: “Azita är en tuffing som klarar allt, så ge henne bara mer skit – hon tål det.”. Men det få förstår är att jag faktiskt blev sjukskriven i nästan ett år på grund av en dålig arbetsmiljö som till slut knäckte mig.

Under den perioden var jag totalt isolerad och hade bara vårdcentralen som stöd.

Att läsa böcker har varit en stor del av mitt liv, men under sjukskrivningen kunde jag inte ens läsa någonting.

Bäst kan jag beskriva den tiden som om min själ hamnade i koma.

Och vet du vad som var svårast under den perioden? Att inte ha orken att hjälpa min son med sina läxor.

Människor ser ofta bara en fasad – den offentliga delen av ens liv. De ser inte de andra rollerna man har. Ingen såg mig som en mamma till ett barn, som kämpade bakom kulisserna.

En inre kompass med högt pris

Jag vet att jag ofta uppfattas som annorlunda – och kanske obekväm för många. Min inre kompass driver mig att stå upp för rättvisa, även när det innebär att jag går emot strömmen.

Att följa den kompassen har blivit en del av min identitet, men det kommer med ett högt pris. Priset är ensamhet. Det är en ständig följeslagare, som påminner mig om att min vilja att säga ifrån och vägra blunda för orättvisor skapar avstånd.

Människor drar sig ofta undan från det som utmanar deras bekvämlighet eller tvingar dem att reflektera över sina egna val.

Jag har fått lära mig att min övertygelse inte alltid är lätt att dela. Att stå upp för rättvisa innebär att konfrontera strukturer, maktspel och ibland till och med människor i ens närhet. Det kräver mod – men också en förmåga att hantera den isolering som följer när man inte kompromissar med sina värderingar.

Gruppen och individen

Människor har ett grundläggande behov av att tillhöra en grupp. Gruppidentiteter kan bli oerhört starka eftersom trygghet och gemenskap är livsnödvändigt för oss som sociala varelser.

Men vad händer när man inte passar in i någon grupp? I extrema och destruktiva grupper händer det lätt att det skapas en sorts masspsykos, där medlemmarna gör allt för att försvara sina övertygelser. Genom att förminska “de andra” bygger individen en falsk känsla av överlägsenhet.

Socialpsykologin beskriver detta fenomen med termen konformitet – hur grupper drar sig mot likformighet och belönar dem som följer normen.

Den som bryter mot gruppens oskrivna regler riskerar att exkluderas. Det känns som att det är precis vad som händer.

När jag säger ifrån, när jag vägrar spela med i den sociala teatern, växer avståndet mellan mig och andra. Det är som om det är enklare för dem att ignorera mig än att faktiskt bemöta de orättvisor jag pekar på.

En uppmaning eller önskan

Så här vid tredje advent funderar jag över hur vi kan bryta dessa mönster. Hur kan vi bli bättre på att stötta varandra, även dem som inte delar våra åsikter eller passar in i våra förväntningar?

Kanske ligger svaret i ett annat begrepp från socialpsykologin: Empati. Förmågan att försöka förstå, istället för att döma.

Tänk om vi kunde skapa gemenskaper som inte bygger på likformighet, utan på öppenhet och respekt för våra olikheter. Det är i våra skillnader som vi hittar det verkligt mänskliga – där vi kan lära oss av varandra och växa tillsammans. Kanske är det just den tanken vi borde bära med oss in i det nya året.

Margot Wallström uttryckte en gång: “Jag tyckte det var jobbigt att folk som inte ens kände mig hade uppfattningar om min personlighet.” Och jag känner igen mig så väl i det. Fördomar och missuppfattningar gör ont, men trots allt vägrar jag att låta dem definiera mig.

Mitt fokus ligger på att fortsätta vara sann mot mig själv och bidra till en gemenskap som ser styrkan i våra olikheter.

Jag kommer inte att sluta kämpa för jämlikhet, men jag kommer inte längre att söka svar i djupet av horisontens mörker.

Det är på tiden att sluta bygga slott i luften och se verkligheten som den är. Det stinker att vara realist än idealist, men tro mig – jag har inte valt detta själv.

Foto: Azita Miakhel

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Utfrysning: En Verklighet Många Tystnar Om

av Azita Miakhel
7 minuter läs

“Psykologiivardagen” på TikTok

Parallellt med bloggen har jag ett TikTok konto som jag driver under namnet “Psykologiivardagen” där jag lägger upp korta inlägg i syfte att uppmärksamma händelser, beteenden och situationer som kan leda till psykisk ohälsa.

Gissa nu vilka inlägg på TikTok som har fått och får flest visningar och likes? 

Svar: Inlägg om utbrändhet, utfrysning och mobbning.

Liknande gäller min blogg. Det inlägget som har legat bland de mest lästa inläggen under snart två år, är “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på”.

Kan detta vara ett tecken på att många lider i det tysta och när någon uppmärksammar problemet, blir igenkänningsfaktorn plötsligt uppenbar? 

Att många som blir sjukskrivna på grund av utbrändhet har befunnit sig i destruktiva, dysfunktionella arbetsmiljöer under en lång period, men inte riktigt kunnat sätta fingret på kärnan av problemet?

Att mobbning, utfrysning och kränkningar på jobbet är faktorer som förstör enskilda individers liv och vardag.

Jag vet inte. 

Social utestängning 

Social utestängning och avvisning inträffar oftast i två former. Den första formen är fysisk utestängning där offret blir helt ensamt och isolerat. 

Den andra formen är emotionell utestängning där en individ ignoreras och känner sig oönskad.

Det finns en tro om att människans kropp och psyke ska på något magiskt sätt vara separerade från varandra, där våra tankar och känslor inte bör ge kroppsliga reaktioner, men så är inte fallet.

Utestängning från sociala sammanhang utlöser samma smärtområde i hjärnan som aktiveras vid stark fysisk eller emotionell smärta.

Hur påverkas vi av mobbning?

Stressen som utlöses i hjärnan resulterar i känslor av ångest, och denna ångest leder i sin tur till psykisk smärta. 

Hjärnans starka reaktion på utfrysning och mobbning har sina rötter i evolutionen.

I det vilda var människan mest skyddad när hon var en del av en grupp.

Att tillhöra flocken minskade risken för faror, och med fler medlemmar kände sig stammen tryggare.

Mobbning påverkar viktiga aspekter av vår personlighet och mental hälsa.

Forskning har visat att endast fem minuter av utfrysning från en betydelsefull grupp negativt påverkar individens grundläggande känslor.

Specifikt påverkar det personens känsla av tillhörighet, känsla av kontroll, och resulterar i utvecklingen av nedstämdhet och aggressivitet hos offret.

Vem bär ansvaret?

Om utfrysning och mobbning förekommer bland barn i skolan, är det de vuxnas ansvar att motverka detta. 

Då individens primära socialisation sker i hemmet, är sunda värderingar kring bemötande av andra människor viktiga. 

Jag brukar likna barnuppfostran som att köra bil: Du kan vara en bra bilförare, följa alla lagar, köra försiktigt och med omtanke, men du kan inte kontrollera hur andra trafikanter kör sina bilar.

Jag som förälder kan lära mitt barn att inte mobbas, kränka eller frysa ut, men om du uppmuntrar ditt barn till att slåss eller vara elak, då har jag inte längre något inflytande. 

Vidare för att motverka mobbning behövs det konkreta regler och regelverk i skolorna där skolpersonal arbetar förebyggande för att motverka alla former av trakasserier.

Om vi inte uppfostrar barnen rätt, kommer dessa att bli vuxna som fortsätter med mobbningsbeteendet till sina arbetsplatser och ute i samhället.

På arbetsplatsen och bland vuxna

När det gäller mobbning-/och utfrysning bland vuxna är det främst härskartekniker som väcker uppmärksamhet.

Men utfrysning på arbetsplatsen innefattar inte bara härskartekniker.

Vanliga strategier vid utfrysning kan vara:

  • Ryktesspridning, manipulation och förtal – där förövaren och dess följare sprider lögner och rykten om offret för att porträttera denne som ond och opålitlig. Ryktena har skapats någonstans ifrån och fortsätter att spridas vidare. Vanligt är att säga “Jag har hört att …”. – I stället för att bilda sig egen uppfattning om en person, förlitar man sig på saker som man har hört andra berätta. Dessa rykten blir sedan så djupa, att till och med personer som offret knappt känner, tar avstånd för att “inte associeras” med hen.
  • Påverka direkt/indirekt den omgivande miljön för att göra det svårt för offret att utföra sitt arbete. Det kan innebära inblandning och/eller försök att påverka personens arbetsuppgifter för att skapa stress och frustration hos den mobbade.

Låt mig ge ett hypotetiskt exempel:

Det finns fyra bord med fyra stolar i ett personalrum. En kollega sitter ensam vid ett bord och äter lunch.

Det droppar så småningom in fler personer till personalrummet, men varje person som kommer in sätter sig vid ett annat bord.

När det blir fullt vid ett bord tar man hellre en stol från bordet där “den utfrysta” sitter och klämmer in sig med de andra än att sitta bredvid den ensamma kollegan.

Nu är de sju vid ett bord som egentligen har fyra stolar. Hellre att squeeza in sig i det trånga utrymmet än att sitta på en ledig stol bredvid den där kollegan.

Vem ska ansvara för att motverka utfrysning på arbetsplatser?

Rent logiskt tänker man att vuxna människor ska kunna bete sig värdigt och med respekt på en arbetsplats.

Om du tycker att 15 minuters lunch där du sitter bredvid en kollega (som du inte ens känner) är smärtsamt, varför inte gå ut med dina kompisar och äta på en restaurang i stället?

Gemensamma utrymmen på arbetsplatser tillhör alla som arbetar på arbetsplatsen!

Chefen på en arbetsplats har det största ansvaret för att motverka utfrysning och mobbning, då det ligger på chefens ansvar att den psykosociala arbetsmiljön fungerar.

Personligen känner jag till exempel att en person väljs till ett jobb som många har sökt till, men kort efter anställningen kan chefen bli den största mobbaren mot den anställda som hen har valt att anställa.

I en perfekt värld, är chefen professionell och bemöter alla med samma omtanke och likvärdighet, men vi lever inte i en perfekt värld.

I organisationer där utfrysning och mobbning förekommer, är det inte konstigt att chefen har ett nätverk av sina “bästisar”. 

Om en anställd blir kritisk mot organisationen, kan man få ett helt pack efter sig.

Och lycka till med att klara dig på en sådan arbetsplats.

Alla dessa utlänningar som tar våra jobb

I en rapport från augusti 2023 på Arbetsmiljöverkets hemsida som indikerar att utrikesfödda individer rapporterar en sämre arbetsmiljö jämfört med personer födda i Sverige som är i arbete. 

Den dåliga arbetsmiljön påverkar inte bara den organisatoriska och sociala arbetsmiljön utan även den fysiska arbetsmiljön. 

Det är dubbelt så vanligt att utrikesfödda personer säger att de har upplevt kränkande särbehandling på sin arbetsplats. 

Men även inom utrikesfödda grupper som utsätts för kränkande särbehandling på sina arbetsplatser skiljer sig graden av ohälsa. 

Enligt rapporten från Arbetsmiljöverket är skillnaderna som störst mellan personer som är inrikes födda och personer som är utomeuropeiskt födda.

Ett tips:

Ett tips till alla som innehar inflytelserika roller och agerar som arbetsgivare:

Innan du anställer någon, följ din magkänsla. 

Om du exempelvis inte gillar personer med utländsk bakgrund, anställ då ingen sådan. Strunta i organisationens vision om mångfald.

Bara för att en kvot behöver fyllas, ska inte människor bli sjuka.

Rasismen har blivit så utpräglad i samhället att få bryr sig om lagar, regler, regelverk och mänskliga rättigheter.

Det är bättre att ha homogena arbetsgrupper än att anställa någon som sedan fryses ut och mobbas till sjukskrivning.

Tack vare den auktoritära regeringen som skyller allt på invandrare, har det skapats ett klimat där människor är öppna med sina fördomsfulla åsikter. 

Vad hindrar dig från att vara ärlig mot dig själv?

Var öppet fördomsfull och gallra bort sökande med annan bakgrund tidigt om du, som chef, inte kan garantera hela personalens trygghet på arbetsplatsen.

Låter lösningen enkel? Det behöver inte vara svårare. 

Det är bättre att vara arbetslös än att vara självmordsbenägen. 

Det är bättre att vara utan arbete än att gråta sig till sömns varje natt.

Det är bättre att vara sysslolös än att vara så utmattad att du inte kan hjälpa ditt barn med läxorna. 

Tänk på att …

Tänk på att för varje individ som drabbas av utmattningssyndrom på grund av en dysfunktionell arbetsmiljö på jobbet, påverkas hela familjen.

Vi lever i ett kretslopp där våra handlingar och beteenden resulterar i antingen ett positivare samhälle, eller bäddar vi för undergång medvetet.

The Bystander Effect

Titta på experimentet om “Åskådareffekten” där du kan se hur lite människor i grupp bryr sig om en enskild individs lidande.

Foto: Unspalsh

0 kommentarer
Psykologi

När vuxna fryser ut – Freuds syn

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Blogginlägget “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på” var bland de första inläggen jag skrev. 

Artikeln är också den mest lästa sedan jag startade frokenazita.com. När jag tittar över statistik för mina dagliga besökare ligger “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på” alltid på topp.

Dock var det inte lätt beslut att skriva det inlägget. Jag minns känslan av ambivalens där jag inte kunde bestämma mig om jag skulle klicka på “Publicera inlägg” eller inte. 

Vuxenmobbning  pratades det inte mycket om för drygt ett år sedan. Det var ett känsligt ämne … du vet ett sådant ämne som får motparten att känna sig obekväm och få bråttom ut ur samtalsämnet.

Idag är jag oerhört tacksam över faktumet att medier och samhället i stort uppmärksammar psykisk ohälsa som förekommer i samband med dålig arbetsmiljö där utfrysning förekommer. 

Sjukdom av jobbet tar fler liv än olycksfallen

Aftonbladet publicerade en rapport som lyfte resultatet av forskning inom arbetsmiljön där det uppmärksammades att omkring 3 000 liv förkortas varje år på grund av sjukdomar orsakade av bristande arbetsmiljö.

Enligt rapporten publicerad i Aftonbladet tyder studier på att det finns samband mellan arbetsbelastning och självmord. Jobbstress i form av höga krav och liten egenkontroll i arbetet ökar enligt artikeln risken för självmord eller självmordsförsök.

Rapporten belyser också att det finns samband mellan kränkande särbehandling, sexuella trakasserier och självmord. 

Vad innebär kränkande särbehandling?

Så vad är kränkande särbehandling? Utifrån en Google sökning, fick jag svar på frågan: 

Med kränkande särbehandling menas handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt. Handlingarna kan leda till ohälsa och medföra att de som drabbas hamnar utanför den sociala gemenskapen. 

Det är värre om det upprepas och pågår under en längre tid. I värsta fall kan det utvecklas till mobbning.

Mobbning definieras som återkommande negativa handlingar över en tidsperiod (oftast minst ett halvår) riktade mot enskilda eller en grupp. (Arbetsmiljöverket)

Vad skulle Sigmund Freud säga om grupper?

Tidigare har jag skrivit om gruppteorier utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv, men i detta inlägg ska jag göra ett försök att analysera utfrysning och mobbning bland vuxna med hjälp av det psykoanalytiska perspektivet.

Jag står som alltid för varför:et och du kan stå för lösningen. 

Sigmund Freud skulle påstå att utövandet av makt finns i vår libido. I Libidon finns det bl.a. aggressionsdriften, lusten, impulsen och njutningen. Libido är sexualitetens energikälla – dvs den vill känna njutning.

Människans libido älskar kontroll och makt och blir tillfredsställd när man kan visa vem det är som bestämmer. 

När en individ inte kan leva ut libidons lust genom att direkt kontrollera andra, går han/hon i en grupp och får utlopp för sin aggressionsdrift genom utfrysning och mobbning. 

Utfrysning är en strategi att avhumanisera en/flera personer genom att personen ställs utanför gruppens gemenskap och blir syndabocken som ska bära gruppens gemensamma ilska som har bildats av masspsykos i gruppen. 

Det blir liksom ett sätt för gruppens medlemmar att få aggressionsdriften tillfredsställd.

Låt mig berätta mer:

Det finns en njutning i att skada när vi blir arga

Det finns en njutning i att få utlopp för sin ilska och den njutningen finns i vår libido. Aggressionsdriften vill smälla till, slåss, skrika och att skada. 

Men det förbjudna begäret att skada någon som gör oss arga är skamligt och accepteras inte av omgivningen. Konflikten mellan aggressionsdriften (detet) och överjagets moralpredikan, gör att människor hittar andra (mildare?) sätt att få ut sin ilska – till exempel genom förskjutning/projicering. 

Vad som händer vid mobbning och utfrysning är att aggressionsdriftens impuls sublimeras till icke-våldsamt beteende – utfrysning och mobbning.

Låt mig förtydliga med ett exempel:

Du sitter bredvid en irriterande person som petar dig i armen gång på gång. Trots dina tillsägelser, slutar inte personen att peta dig i armen, så du tappar till slut humöret och nyper personens arm jättehårt. 

Aggressionsdriften får utlopp för sina önskningar och du tänker: “rätt åt honom/henne”.

Låt oss psykoanalysera utfrysning nu:

Du blir irriterad på en kollega av någon anledning. Personen petar inte dig på armen, men varje gång du ser honom/henne blir du irriterad. Han/hon finns liksom i “ditt territorium” (allting var bra innan han/hon kom).

Driften vill slå till kollegan, men skulle du göra det, får du stå för konsekvenserna.

Istället för att låta aggressionsdriften bli tillfredsställd genom fysiskt våld, väljer du ett “mildare” sätt att få ut den ilskan.

Du team bildar, ansluter dig i en grupp och tillsammans med andra gruppmedlemmar fryser du ut personen och mobbar honom/henne. Du ger inga fysiska skador, men njuter av att se personen må dåligt.

Typ: Varje gång du får kvitto på att personen du hatar blir ledsen, bubblar det av glädje i din libido.

Snälla blir snällare – elaka elakare

Medlemmarna i en grupp triggar oftast varandra. I en grupp kan det lätt uppstå en storm av negativa känslor gentemot en person  eller flera personer. 

Här kommer ett tydligare exempel: Om du tränar i en grupp på gymmet och varje medlem skriker “one more rep … komigen … ett till bara…” då finns det möjlighet för dig att pusha dig själv behind your limits. 

Testa nu att teambilda mot en enskild individ där varje medlem: trycker ner personen på sitt sätt, ger personen subtila signaler och gester, hånar och skrattar åt personen och visar med hela sitt väsen om att personen inte är välkommen in i sammanhanget.

Vad tror du att det kommer att hända hos personen? Läs om effekterna av mobbning här.

Enskild och i en grupp

Det psykoanalytiska perspektivets analys av grupper är vidare att medlemmar i en grupp drivs i stor utsträckning av sina omedvetna känslor och impulser. 

En enskild individ är medveten om sina tankar, önskningar och känslor (om dessa inte är undertryckta i det undermedvetna). 

Däremot när människor samlas in i grupper, förlorar de enskilda individerna kontakten med sina egna önskningar och känslor. 

Teorin påminner om tesen “Kollektivt medvetande” som både sociologen Émile Durkheim (1858-1917) och schweiziske psykiatern och psykologen Carl Gustav Jung (1875-1961) myntade. 

Kollektivt medvetande är osynligt för den enskilda individen och kan tolkas som gruppens normer, värderingar och kultur. 

Destruktiva grupper

Psykoanalysen menar att i destruktiva grupper skapas det en sorts gruppanik eller gruppsykos (också kallad för masspsykos).

Förklaringen av masspsykos är ungefär: Masspsykos är när en grupp människor påverkas av rykten eller annat budskap som syftar till att få dem att agera på ett visst sätt och dra med sig andra i samma riktning.

När människor befinner sig i grupper, intensifieras känslorna lätt. Den källkritiska förmågan som enskilda individer har, minskas och ibland försvinner helt.

Enligt psykoanalysen är individen i en grupp knappt medveten om sin egen existens utan är hypnotiserad av massan. I destruktiva grupper kan även den sofistikerade bli barbarisk. 

Slutord

På samma sätt som negativa känslor i en grupp eskalerar, kan även positiva känslor intensifieras. Människor tillsammans kan åstadkomma det absolut bästa, bara dessa drivs av välvilja, kärlek och omtanke för varandra.

Är gruppens medlemmar redo att lämna ifrån sig önskan om rivalitet, osunda tävlingar och ta sitt ansvar att bearbeta sina olösta aggressionsproblem, kan mänskligheten gå framåt där villkorslös kärlek och omtanke om varandra leder oss rakt in i mirakel på jorden.

  • Källa teoretisk del boken: Group Psychology and the Analysis of the Ego
  • Analysen utifrån teorin är min egen.
  • Foto: Joshua Earle
0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Mobbing Är En Folksjukdom som Förstör Liv

av Azita Miakhel
7 minuter läs

För några veckor sedan läste jag en artikel om hemmasittande barn på SVT Nyheter där det lyfts ett krav på nationell frånvaroregister över de barn som av olika anledningar inte går i skolan. 

Jag ska erkänna att jag fällde några tårar när jag läste om 14 årige Leo Silvén som inte hade varit i skolan på länge. 

I artikeln berättar Leo bland annat:

  • Jag har blivit mobbad i skolan mycket och det stannar kvar i min hjärna. Det fryser och jag bara tänker ”nej, säg inte att jag ska gå till skolan”.
Bildkälla: Svt Nyheter

Som mamma och lärare, gör det ont i mig att läsa artikeln. Varför liksom?

När ska samhället vakna och se att mobbning förstör liv? Hur många fler ska bli sjuka och isolerade innan någon med inflytande kan göra något åt problemet?

Personligen tycker jag att mobbning borde klassas som hälsofarlig folksjukdom. Alldeles för många lider av sjukdomen och alldeles för få tar tag i problemet. 

Jag skriver ännu en artikel om “varför mobbning” så kanske du kan stå för “lösningen”.

Social exkludering 

Social exkludering och utfrysning sker oftast i två former, fysisk exkludering där offret blir helt ensam och isolerad och emotionell exkludering där en individ blir ignorerad och ges känslan av att vara oönskad. 

Social exkludering och mobbning börjar så tidigt som vid 6-7 års ålder då barn lär sig att man faktiskt kan såra andra barn genom att inte leka med dem.

Vanligt hos barn i den åldern är: ”Du får inte vara med och leka”.  Barn lär sig, med andra ord, ett fredligare sätt att uttrycka sina aggressioner på.

Barn som själva blir social exkluderade eller har systematiskt exkluderat andra från olika lekar, tar med sig beteendet in i vuxen ålder sedan.

Läs mer om social exkludering här.

Gruppsykologi 

Allt mänskligt samspel börjar med regler och normer. Utan regler och normer skulle vi inte veta vilka beteenden som är acceptabla i olika kontext och vad vi bör låta bli. 

Låt mig berätta mer:

Regler är som  grundstenar i ett husbygge. Vill vi ha ett hus som håller länge och inte skakar för minsta vind, behövs det en stark grund. på samma sätt fungerar samspel i grupper.

När det i en grupp saknas tydliga regler, bildas det enkelt informella ledare som verkställer sina egna önskemål i gruppen. 

Varför? För att få en känsla av kontroll och makt.

Gruppens normer 

Skrivna normer är de regler vi följer för att lättare kunna ha umgänge med andra individer. De skrivna normerna talar om för oss vad vi får och inte får göra. 

Det är tyvärr de oskrivna normerna som kan ställa till det i det mänskliga samspelet. I varje grupp, vare sig du vill eller inte, skapas det oskrivna normer av medlemmarna som alla förväntas följa. 

Dessa oskrivna normer delas i sin tur i två olika underkategorier:

Statusnormer – som berättar för oss vem som påverkar vem och hur mycket. 

Åsiktsnormer–  som talar om vad man får tycka om olika företeelser inom och utanför gruppen.

När du hamnar i en grupp, upptäcker du nästan omgående vem som bestämmer. Den informella ledaren syns och hörs oundvikligen. Efter att du har varit medlem i gruppen ett tag kommer gruppen att tala om för dig vad du får säga/tycka/tänka och INTE säga/tycka/tänka.

Förställ dig nu att en informell ledare i gruppen börjar ogilla en person. Ja då gäller det för medlemmarna att grupphata den personen. 

Större delen av tiden vet inte ens andra gruppmedlemmar varför de hatar, de bara vet att de hatar. 

Sanktioner 

När en norm bryts, används det sanktioner mot den som bryter normer. Vid brytningen av de oskrivna gruppnormerna blir det vanligt med sanktioner (straff) av olika sorter. 

Exempel på sanktioner kan vara hot, våld, utfrysning, mobbning, hån, skratt, och uteslutning ur gruppen. 

Med andra ord, gäller det att : De ger instruktionerna. Du följer. De ger order, du lyder. De påtalar, du lyssnar. De ger direktiv, du färdas med.

Mobb eller massa

Den franske läkaren Le Bon menade att människor i stora grupper blir impulsiva och oförmögna att tänka rationellt och att de sugs in i något yttre som styr deras beteende. 

Människor i större grupper är med andra ord kapabla till att göra grymheter som de inte skulle göra om de var ensamma. 

Le Bon menar vidare att känslor i en grupp kan smitta – detta gruppmedvetande likande Le Bon som en sjukdom som kunde sprida sig. 

Vid mobbning är det oftast en/ett par individer som upplever frustration mot en enskild individ. Ju mer frustrationen sprids till andra medlemmar i gruppen, desto fler blir “smittade” av destruktivteten och ansluter sig till mobb eller massan.

Psykets respons på exkludering/mobbning 

När vi blir utfrysta från en grupp skickas det varningssignaler till hjärnan. Rädslan aktiverar kroppen på kamp-eller-flyktreaktion och det skickas signaler till amygdala (den mandelformade delen i hjärnan) om att vi är i fara och behöver söka skydd. 

Utfrysning aktiverar samma smärtområde i hjärnan som triggas när individen upplever starkt fysisk eller emotionell plåga. Förenklad blir den drabbade rädd. Alltså ren rädsla.

Stressen som aktiveras i hjärnan leder i sin tur till känslor av ångest och ångesten leder i sin tur till psykisk smärta. 

Makt och kontroll 

Makt ger adrenalinkick. Känslan av att ha makten att påverka någons vardag, kan hos vissa frigöra endorfiner. 

En del får sina endorfiner genom marklyft, andra genom att knäcka någons självkänsla. 

Kontrollbehov är ett mönster av beteende där en person känner ett starkt behov av att ha kontroll över sin omgivning och de människor runt dem. 

Kontrollbehov kan vara en reaktion på tidigare erfarenheter av osäkerhet eller känslor av hot och kan leda till en mängd olika beteenden, inklusive viljan att kontrollera andra människor.

I fall där mobbning bland barn har observerats har det visat sig att barn som inte har en kärleksfull hemmamiljö riskerar i högre grad att bli mobbare. Som ett sätt för barnet att få kontroll och bekräftelse. 

Strategier för att bekämpa mobbning: Fokusera på ansvarsfördelning, utbildning, agerande, stöd, regler och positivt beteende

För att motverka massbeteende behövs det förtydligande av de regler som gäller den verksamheten mobbningen förekommer i.

Nedan tar jag upp tips på hur mobbning kan förebyggas och motverkas:

  • Skapa en kultur där det är okej att prata om mobbning och där det är tydligt att det inte accepteras.
  • Utbilda alla inblandade, inklusive elever, lärare och föräldrar, om vad mobbning är och hur man kan hantera det.
  • Var snabb med att agera när mobbning upptäcks och ta det på allvar.
  • Ta hjälp av experter.
  • Ge stöd till den som utsätts för mobbning och hjälp dem att hitta sätt att hantera det.
  • Arbeta med hela skolan eller organisationen för att skapa en positiv kultur där alla känner sig trygga och respekterade.
  • Se till att det finns antimobbningsplan i skolan och i verksamheten. 
  • Uppmuntra och belöna positivt beteende och engagemang i skolan eller organisationen.

Slutord

Ingen föds till mobbare – mobbning är ett val. Det är ett val att kränka någon. Det är ett val att låta sig rekryteras i en mobbgrupp. Det är ett val att frysa ut, ge elaka subtila signaler och det är ett val att sprida falska rykten.

Det är också ett val att vara snäll och medmänsklig.

När det gäller mobbning bland barn är det viktigt med vetskap om att barns hjärna är inte full utvecklad förrän mycket senare i livet. Vuxna ansvarar för att barn ska lära sig att vara snälla mot varandra.

Skolan har en värdegrund. Använd den i praktiken.

För dig kära läsare: Vad du än gör, undvik att skuldbelägga individen som blir offer för mobbning. Som i artikeln jag nämnde i början av inlägget, förekommer det alldeles för ofta att offret blir tvungen att flytta på sig och förövarna blir kvar.

Leo ska inte behöva sitta hemma för att hans klasskamrater mobbar honom. Och för att skolan inte lyckas med sitt uppdrag.

Det är fel med stora bokstäver: FEL!

Jag hoppas att Leo så småningom ska gå tillbaka till skolan och får den tryggheten som varje barn har rätt till.

—–

När du inte kan berätta din sida av berättelsen, blir deras historia sann.

Okänd

Källa teoretisk del: Boken “Samspel i grupp” av Björn Nilsson

Foto: Timothy Eberly

0 kommentarer
Psykologi

Trauma kan skapas av vardagliga händelser

av Azita Miakhel
5 minuter läs

När vi pratar om trauma, tänker vi oftast på svåra erfarenheter av psykiska övergrepp som lämnar djupa sår. Trauma anses uppkomma till följd av svåra psykiska-/fysiska övergrepp.

Jag har under några dagar tänkt på om trauma också kan skapas av negativa händelser i vardagen? Alltså att vi får i oss småportioner av problem varje dag och efter en period säger det Boom! och du blir liksom paralyserad (traumatiserad?).

Häng med så ska vi djupdyka i vad trauma är:

Vad är trauma?

Trauma betyder en allvarlig psykisk skada eller chock som orsakas av en händelse eller en upplevelse som är mycket oroande eller skrämmande.

En traumatisk händelse kan vara något som en olycka, en katastrof, ett våldtäkt, en krigshändelse, eller andra plötsliga och våldsamma händelser.

Människor som har varit med om en traumatisk händelse kan ha svårt att bearbeta den och kan lida av olika symtom som minnesförlust (minnesluckor), ångestproblematik, depression, fysiska besvär och sömnstörningar.

Hur visar sig trama hos individen?

Här är några vanliga symtom som kan uppstå efter en traumatisk händelse:

  • Känslomässiga reaktioner på trauma: Sorg, aggressivitet, skuldkänslor, oro och ångest är vanliga reaktioner efter en traumatisk händelse. Man kan också känna sig desorganiserad, förvirrad eller känna sig låst.
  • Fysiska reaktioner: Personer som har varit med om en traumatisk händelse kan ha svårt att sova, kan få huvudvärk, svettas eller känna sig illamående. De kan också ha hjärtklappning, andnöd eller andra fysiska reaktioner som kan likna panikattacker.
  • Minnesreaktioner på trauma: Människor som har varit med om en traumatisk händelse kan ha svårt att minnas vad som hände. De kan också ha mardrömmar eller flashbacks, dvs de kan uppleva som om händelsen händer på nytt.
  • Förändringar i beteende: Individer som har varit med om en traumatisk händelse kan ha svårt att återgå till sina vanliga aktiviteter och kan ha svårt att fokusera eller koncentrera sig. De kan också känna sig avstängda från andra människor eller ha svårt att uttrycka sina känslor.

Kan långvarig stress leda till trauma?

Ja, långvarig stress kan leda till trauma. Stress är en normal reaktion på utmaningar och pressande situationer och kan förbättra prestation och öka koncentrationen.

Men om stressen blir för långvarig och omöjlig att hantera kan den leda till psykisk ohälsa och trauma.

Långvarig stress kan orsakas av olika faktorer, till exempel en pressande arbetsmiljö, ett svårt förhållande, social isolering eller ekonomiska problem.

Människor som utsätts för långvarig stress kan känna sig utmattade, ha svårt att sova, få magproblem och ha svårt att koncentrera sig.

De kan också känna sig oroliga, deprimerade eller rastlösa.Om långvarig stress inte hanteras kan det leda till mer allvarliga psykiska hälsoproblem som depression, ångeststörningar (GAD) och posttraumatisk stressyndrom (PTSD).

Du kan läsa mer om stress här.

Kan mobbning leda till trauma?

I mina senaste blogginlägg har jag analyserat de psykologiska/fysiologiska effekterna av utfrysning, mobbning och syndabockstänkande hos den drabbade.

Här vill jag uppmärksamma ännu en fara med mobbningen: att den skapar trauma hos personen som har blivit utsatt.

Med andra ord: Ja, mobbning kan leda till trauma.

Vad är mobbning?

Mobbning innebär att en person eller en grupp personer utsätter en annan person för kränkande och skadliga handlingar, och det kan ha en starkt negativ inverkan på den som utsätts för mobbningen.

Människor som har varit utsatta för mobbning kan lida av en mängd olika symtom, inklusive ångest, depression, sömnproblem och självskadebeteende.

En person som har varit utsatt för långvarig mobbning kan också utveckla posttraumatisk stressyndrom (PTSD), en psykisk störning som kan uppstå efter en traumatisk händelse.

Symtom på PTSD kan innebära flashbacks, mardrömmar och ångest (Läs mer).

Det är vanligt att samtliga/flera av de symtom på trauma som jag beskrev ovan också förekommer hos personer som blir mobbade.

Slutsats

Vi må ha olika gener och fysiska förutsättningar, men miljön runtomkring oss har en avgörande roll för vårt välmående.

Tänk dig små bebisar. De kan varken prata eller lösa matematiska problem och de är i stort behov av omvårdnad, kärlek och uppmärksamhet. Utan omvårdnad överlever inte människobarn.

När bebisen sedan växer upp, börjar socialiseringsprocessen där människor runtomkring henne trycker på med alla sociala regler, normer och förväntningar.

Tänk nu att barnet börjar skolan och några andra barn får för sig att mobba hen.

Ditt glada barn börjar nu tappa sin gnista och du känner knappt igen honom/henne efter en period. Barnet blir tystlåten, tillbakadragen, trött och lättirriterad.

Mobbningen kommer med stor sannolikhet att bidra till psykisk ohälsa hos barnet om inte det sätts in hjälp och resurser i god tid.

Och den vuxne

Tänk nu vidare att vara i en miljö där du blir verbalt kränkt nästan dagligen. Där du inte får vara en del av gemenskapen och får en hel grupp människor emot dig.

Tänk dig känslan av att vara maktlös och sakna kontroll över din vardag. Du blir mer och mer tystlåten, dimmar ditt ljus och till slut vet du knappt vem du är.

Tänk dig att du varken känner samhörighet eller delaktighet. Du är annorlunda i en miljö med hög grad av konformitet – och annorlunda är inte bra.

Du blir felet du blir syndabocken.

Vår identitet är inget annat än andras förväntningar på våra roller och därmed är det vanligt att långvarig utfrysning/mobbning resulterar i identitetskris hos den drabbade.

Vem brukade jag vara och hur hamnade jag här?

Trauma är inget annat än psykets respons på svåra händelser. Dagliga erfarenheter och upplevelser kan stärka/motivera oss eller så kan de knäcka oss.

I ett flocksamhälle med enorm socialkontroll, är människans frihet begränsad.

Hjälp en individ om du har den möjligheten.

Var snäll. Det kostar absolut ingenting. Visa empati och värme. Var någons hopp om att godheten fortfarande finns.

TikTok

Följ gärna mig på TikTok där jag envist driver kampanjen om en antimobbningslag.

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Fem anledningar till antimobbningslag

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Förra veckan skrev jag till en riksdagsledamot om min vision att mobbning bland vuxna på arbetsplatser ska bli olaglig/alternativt att det görs korrigeringar i diskrimineringslagen som ska ge medborgarna bättre skydd mot mobbning och utfrysning.

Jag fick faktiskt ett svar av ledamoten och blev glad över att personen som är upptagen tog sig tid att återkoppla. Svaret var icke-värderande och väldigt artigt.

Min ambition är att så en liten frö hos våra politiker och hoppas på att den frön växer sig till en lag, eller eventuellt ett tillägg till diskrimineringslagen.

Diskrimineringslagen sammanfattad:

Vad som anses som diskriminering regleras i diskrimineringslagen. Förenklat är diskriminering att någon missgynnas eller kränks.

Missgynnandet eller kränkningen ska ha sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna:

  • kön
  • könsöverskridande identitet eller uttryck
  • etnisk tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuell läggning
  • ålder

Det är en trygghet att vi har diskrimineringslag som ger minoriteter visst skydd. Det som jag däremot saknar i lagen är ett tillägg om utfrysning, mobbning och kränkande särbehandling som inte grundar sig I någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

En person kan vara etnisk svensk, vara heterosexuell, ung, frisk och ändå bli mobbad/utfryst på en arbetsplats.

Det händer alltför ofta att personer som är drivande (visionärer), ambitiösa, högpresterande och framåt, blir offer för trakasserier, social exkludering och mobbning.

Att bevisa?

Nu kanske du tänker: det är svårt att bevisa mobbning/utfrysning så hur ska man göra det brottsligt? Låt mig ge ett exempel och göra en jämförelse med samtyckeslagen:

Första juli 2018 fick vi samtyckeslagen som bygger den svenska sexualbrottslagstiftningen på principen att allt sex ska vara frivilligt.

Innan lagen blev till, fanns det oro för att det skulle för offret vara svårt att bevisa att hen har utsatts för brott, men efter att lagen blev till, fick vi starkare skydd och större frihet över våra kroppar.

Som samhällskunskapslärare går jag igenom samtyckeslagen med mina ungdomar och vi brukar ha workshops om lagen där vi diskuterar/förklarar den.

En person som blir drabbad av sexualbrott gör en anmälan hos polisen och rättsprocessen börjar därifrån.

Tänk om …

Jag ska skriva om ett påhittat scenario för att nyansera en idé. Bara visa tålamod och läs till slutet.

Tänk: En person blir offer för ett sexualbrott och gör en anmälan hos polisen, men polisen skriver inte ens anmälan då brottet kan vara svårtbevisat.

Förställ dig att polisen som skriver din anmälan ger dig indikationer på att du borde ha haft anständigare kläder på dig. Du kan ju inte gå runt på natten och se slampig ut. Du fiskar efter att bli utsatt.

Offret får höra att ärendet är svårtbevisat och därmed ingen idé att göra en anmälan.

Visst går det inte ens att föreställa sig ett sådant scenario i Sverige? Vi blir tagna på större allvar än så.

Min poäng: I fallet mobbning och utfrysning på arbetsplatser råder oftast principen som jag beskrev ovan.

När en person blir drabbad, blir hon/han lätt ifrågasatt. Hur kan du bevisa det?

Borde personen skriva ner varje gång någon använder härskartekniker på henne/honom? Borde han/hon skriva ner (fota?) varje gång han/hon inte blir medbjuden på gemensamma fester och AW? Om en/flera personer pratar bakom ryggen på en person eller sprider rykten om henne/honom ska det filmas eller tas bild på?

Undanhållande av information, subtila gester, otillåten påverkan av andras arbete, är olika former av kränkande särbehandling. Svårtbevisat? Ibland. Men bryter dessa ner en person psykiskt? Absolut!

Psykisk misshandel är också misshandel.

Någonstans måste den drabbade tas på allvar där hon/han får en rättslig prövning. En kränkning är en kränkning, oavsett om den är fysiskt eller psykologiskt. En kränkning ska alltid tas på allvar.

Mobbningen/social exkludering leder till psykisk och fysisk ohälsa. Läs gärna inlägget om “Mobbningens effekter“.

Fem anledningar till varför utfrysning/mobbning på arbetsplatser ska bli olaglig

Låt mig berätta varför jag är envis i mitt förslag om att mobbning, utfrysning och social exkludering på arbetsplatser bör bli olaglig:

1. Sjukskrivningar kostar samhället pengar

En person som blir mobbad/utfryst på sin arbetsplats kan antingen få utmattningssyndrom eller andra psykiska och fysiska besvär som begränsar personen att fortsätta arbeta. När en person blir långtidssjukskriven drabbas välfärden.

Innan sjukskrivninen arbetade personen och betalade skatt. Under sjukskrivningen blir hon/han tvungen att leva på Försäkringskassan och skattemedel. Vem vinner på det?

2. Barnen drabbas

När en förälder blir utbränd, orkar han/hon inte ta hand om sitt/sina barn. Barnen kan drabbas av psykisk ohälsa när en förälder inte är mentalt närvarande i deras liv.

Vid utbrändhet är mängden av energi begränsad hos den drabbade där enkla saker som att laga mat till sin familj eller läsa en bok för barnen kan kännas utmattande och överväldigande.

Barnen är framtiden och samhället tjänar på att uppfostra starka barn än att reparera söndriga vuxna.

3. Lag kan ge avskräckande effekt

Har vi en lag som förbjuder kränkande särbehandling, blir människor försiktiga med hur de behandlar varandra. Moralen i en grupp försvinner när de team bildar sig emot en individ. Lagen kan med andra ord få oss att respektera varandra i högre grad.

Samhället tjänar på det.

4. Effektivisering gynnar samhället

Arbetsplatser blir mer effektiva när det råder trivsel och samarbete kollegor emellan. Effektiva arbetsplatser bidrar med utveckling i samhället.

Glada människor sprider glädje.

5. Suicid

Många människor som drabbas av utfrysning/mobbning på jobbet blir suicidala och i tragiska fall begår självmord.

Att förlora unga människor drabbar inte bara en familj, men också vänner och staten. En person med god arbetsförmåga försvinner och lämnar efter sig en trasig familj.

Absolut ingen tjänar på det!

Slutord

Mobbning påverkar viktiga funktioner i individens personlighet och den mental hälsan. Studier har visat att enbart fem minuters utfrysning från en grupp som är av betydelse för någon påverkar personens grundläggande känslor negativt. 

Konkret påverkas individens känsla av tillhörighet, känsla av kontroll och att offret utvecklar känslor av nedstämdhet och aggressivitet. 

När effekterna är såpass allvarliga, kan vi inte förlita oss på föreskrifter, policyn och likabehandlingsplaner. Vi behöver lagstadgat skydd mot all form av mobbning.

Låt oss börja med att korrigera lagen om diskriminering så den täcker även all form av mobbning och utfrysning bland vuxna.

Längre fram i livet kan vi hittaa effektivare strategier för att förebygga mobbning bland barn och ungdomar också.

Låt oss vuxna föregå med gott exempel och jag är övertygad om att barn och ungdomar tar efter. Barn lyssnar inte alltid på vad vi säger – de gör som vi vuxna gör.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Ca 700 000 har upplevt mobbning på jobbet

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Det mest lästa blogginlägget på min hemsida är “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på“. Jag tänker att mobbning och utfrysning bland vuxna är omfattande, men många hellre låtsas som att problemet inte existerar än att ta tag i situationen och hitta lösningar.

Närmare 700 000 människor har upplevt mobbning på arbetsplatsen. Enligt Sveriges företagshälsor var femte svensk känner psykiskt obehag inför att gå till jobbet flera gånger varje vecka eller några gånger i månaden.

Med andra ord; en av dina fem kollegor känner ångest för att gå till jobbet. Problemet är stort och nu är det dags att vakna upp och prata om det.

Jag har tidigare skrivit om mobbningens effekter på kroppen och psyket så jag går inte in på det här. Idag skriver jag om hur vi alla kan bli delaktiga i utfrysning om vi väljer passivitet.

Först en socialpsykologisk analys

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet.

Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen. Konformitet är passiv grupptryck.

Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej.

Titta på klippet nedan om hur gruppmedlemmar faller för konformitet:

Social kontroll

Vi utövar social kontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppen.

Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Och den som tänker på annat sätt eller ser “annorlunda” ut eller har annan kultur/tradition, blir uppfattad som främlingen. Främlingen som inte hör hemma i gruppen, i staden eller i nationen.

Hur märks social utfrysning på en arbetsplats?

På 1970-talet identifierade Berit Ås, professor i socialpsykologi, fem uttryck för härskartekniker; osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påföljande av skuld och skam (Ås, 1978).

När mobbning bland vuxna förekommer, är det framförallt härskarteknikerna man uppmärksammar. MEN utfrysning på en arbetsplats är inte bara härskartekniker.

Andra vanliga strategier som används vid utfrysning kan vara:

  • Ryktesspridning och förtal – där förövaren och dennes pakt sprider lögner och rykten om offret och får honom/henne att framstå som ond och opålitlig.
  • Tar åt sig äran av offrets idéer – till exempel att jag berättar om en idé och personen presenterar idén som sin egen under det gemensamma mötet.
  • Påverka direkt/indirekt miljön runtomkring för att försvåra för offret att utföra sitt arbete.
  • Manipulation där förövaren använder alla verbala medel för att förstöra sitt offer för egen vinnings skull.
  • Att gruppen bestämmer sig för att gå på AW eller äta lunch tillsammans men bara en person inte blir medbjuden (ingen hade hens nummer hallå).
  • Gaslighting

Hur delaktig är du i utfrysningen?

När du sitter vid ett bord och en i sällskapet börjar snacka skit bakom ryggen på någon du känner/inte känner, blir du passiv delaktig i utfrysninen. Vidare blir du inblandad i utfrysninen om du:

  • Sitter tyst (tystnad tolkas som jag håller med),
  • Börjar följa strömmen och säger något dåligt om personen fastän hen inte gjort dig något.
  • Som ansvarig har fått information, men har valt att sopa problemet under mattan.
  • Ser och hör, men väljer att inte säga ifrån.

Slutord

När det gäller utfrysning och mobbning bland vuxna behövs det tydliga regler där det framgår noll tolerans mot mobbning och utfrysning.

Man måste skilja på vad som är en konflikt och vad som är systematisk mobbning och utfrysning.

Att bara förlita sig på att “här minsann finns det ingen mobbning” tycker jag vara godtyckligt. Där det finns människor, finns det konformitet, lydnad, önskan om inflytande och vilja att såra andra.

Värdegrunden, etiken och moralen ska ligga på en stabil bas: Nedskrivna lagar och regler!

Och tänk om …

I en perfekt Sverige är mitt hopp att en vacker dag göra all form av mobbning och utfrysning olaglig. På så sätt kanske hjälper vi människor som lider i tystnad och som hamnar i psykisk ohälsa som ångest, depression och utbrändhet.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

Om social exkludering och mobbning

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Det mest lästa blogginlägget på min sida är: “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på” .

Jag startade ett TikTok konto för en vecka sedan och publicerade delar av det inlägget där. Till min stora förvåning fick den korta videon över 2000 visningar på TikTok.

Min reflektion är att det är alltför många vuxna där ute som bär på svåra känslor av social exkludering, mobbning och utfrysning utan att våga be om hjälp eller prata om det.

Idag tänkte jag skriva ett nytt inlägg om ämnet då jag tycker det är viktigt att uppmärksamma problemet.

Social exkludering

Social exkludering innebär att gruppen exkluderar en enskild individ från en social kontext då denne antingen inte håller med gruppens normer eller bryter mot de rådande gruppreglerna.

Det finns ingen stereotyp bild av en person som blir social exkluderad, utan vem som helst kan bli drabbad av den hemska upplevelsen.

Gruppen är starkare än individen

Social exkludering kan oftast inte ske om gruppen saknar en ledare. Inom det socialpsykologiska perspektivet skrivs det om formella och informella gruppledare.

En formell ledare är en person som utövar en yrkesroll, till exempel statsministern eller chef över ett företag.

En informell ledare är en person som inte har någon formell makt, men kan ha stort inflytande över gruppens medlemmar.

Informella ledare kan vara bra för gruppens sammanhållning och välmående om hen är en person med sunda värderingar och önskan om välvilja.

Men (med betoning på men!) om en informell ledare drivs av egenvinningssyfte, dold agenda och/eller egoistiska önskemål kan gruppmedlemmarna lätt bli manipulerade till att göra andra illa.

Vid social exkludering handlar det om att den informella gruppledaren skapar syndabockstänk i gruppen och utmålar en enskild person som kärnan av problemet (vad problemet nu kan vara).

Gruppens sammanhållning blir starkare när det skapas ett Vi-Mot-Dom tänkande vilket leder till en falsk känsla av trygghet, gemenskap och tillhörighet.

När börjar man exkludera andra?

Social exkludering och mobbning börjar så tidigt som vid 6-7 års ålder då barn lär sig att man faktiskt kan såra andra barn genom att inte leka med dem.

Vanligt hos barn i den åldern är: ”Du får inte vara med och leka”.  Barn lär sig, med andra ord, ett fredligare sätt att uttrycka sina aggressioner på.

Barn som själva blir social exkluderade eller har systematiskt exkluderat andra från olika lekar, tar med sig beteendet in i vuxen ålder sedan.

På vilket sätt märks social exkludering?

Exempel på social exkludering kan vara att hela bekantskapskretsen blir bjuden på fest förutom en enskild individ.

I de fall där jag har varit vittne till social exkludering har det handlat om att man tar fysisk avstånd från personen, till exempel att alla gruppmedlemmar trängs vid samma matbord, men ingen sätter sig bredvid “syndabocken”.

Andra exempel är att sluta hälsa på en person, prata bakom hens rygg och sprida osanna rykten.

Social exkludering hos offret kan leda till:

  • Aggressivitet och ilska
  • Antisocialt beteende
  • Frustration
  • Stress
  • Ångest
  • Depression
  • Utbrändhet

Vår mentala hälsa är komplex. Våra gener och kognitiva förmågor spelar roll i hur vi tolkar, analyserar och observerar världen, samtidigt som är vi sociala varelser och i stort behov av andra människor för vår existens.

När andra tar avstånd från oss eller medvetet påverkar andra i gruppen till att ta avstånd, uppstår det psykisk ohälsa hos den enskilda individen.

Mobbning och social exkludering kan bryta ner den starkaste av oss. Det är ett stort problem som bör uppmärksammas och pratas om.

Det är naivt att blunda för att social exkludering existerar och leva i fantasin om att alla lever i harmoni i alla sina grupper.

Vem bär ansvaret?

Vi vuxna är upptagna med att uppfostra barn till att inte slåss och lägger mindre fokus på att lära dem att mobbning och utfrysning är nästan lika illa (om inte värre) som att slå någon.

Vi måste lära barn sunda värderingar och ett positivt förhållningssätt gentemot andra.

Det är ditt ansvar att motverka och förebygga social exkludering. Och det är mitt ansvar lika mycket.

Vidare är det gruppens ansvar och samhällets ansvar att stå emot all form av social exkludering, mobbning och kränkningar.

Så: våga stå på dig och våga säga ifrån. Sätt gränser, identifiera problemet och var en positiv förändring i världen.

Det är tillräcklig med kaos där ute (krig, svält, sjukdomar). Vi behöver mer än någonsin vara snälla mot oss själva och mot andra människor.

En positiv gest. Ett par ord av omtanke kostar absolut ingenting men kan göra livet finare att leva för oss själva och för de runtomkring oss.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

Immunitet mot ryktesspridning och skvaller

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Först om ryktesspridning och propaganda i politiken

Förra veckan läste jag nyheten om att Astrid Lindgren pekas ut som nazist i rysk propagandakampanj (läs om det på: Aftonbladet ).

Nyheten gjorde mig upprörd, sårad och ledsen. Tänk att egoistiska människor tar till alla medel för att sprida falsk information.

Helt absurd!

Nu är jag tillräcklig gammal (eller ska jag skriva ung?) för att kunna skilja mellan fakta och propaganda, så jag skakade av mig nyheten. Den ryska organisationen som ligger bakom anklagelserna vill provocera fram en reaktion. Det är ganska lätt att lista ut, eller hur?

Människor (eller politiska organisationer) tar emellanåt till olika (fula-) medel för att förgöra andra.

Något syfte finns det bakom kampanjen och det är inget gott syfte.

De falska anklagelserna om folkkära svenskar i rysk nyhetsmedia fick mig att börja analysera faran med ryktesspridning, skvaller, förtal och propaganda. 

Skvaller och ryktesspridning påverkar oss negativt

Här fokuserar jag lite extra på skvaller och ryktesspridning delvis från ett socialpsykologiskt perspektiv.

Spegling

Andra människors beteenden och förhållningssätt påverkar vårt humör, vårt förhållningssätt och våra beteenden. Vi speglar oss i andras uppfattningar om oss och skapar en bild av vår egen person. Inom socialpsykologin heter principen för “Spegeljaget” (som jag har skrivit om i tidigare inlägg). 

Skillnaden mellan ryktesspridning och skvaller 

Skvaller är en del av socialiseringen (även om det kan vara fult). Det är när ett par människor eller en grupp skvallrar om en person som inte är i rummet. Typ: “Alltså hennes urringning … men snälla någon. Hon kan väl täcka sig lite mer”. Vid skvaller kan det finnas en del känslor av aggression bakom, men inte lika djupt som i ryktesspridning.

Ibland skvallrar vi bara för skvallrandets skull. Även om vi innerst inne inte tycker att hennes urringning var för djupt, håller vi med gruppen en liten stund.

Ryktesspridning däremot görs dels på grund av att höja den egna självkänslan och dels för att skapa en starkare relation med den som hör din berättelse.

Falska rykten skapas sällan av en enskild person. Det är mer regel än undantag att det står en grupp bakom ryktesspridningen (en grupp är tre eller fler personer).

Nu skapar vi ett falskt rykte här: 

Person nummer 1 kommer till dig och säger: “Azita kopierar alla sina inlägg från nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Plagiat liksom”. 

Din reaktion: Du kanske låter informationen rinna av dig för du råkar tycka om Azita och vad hon skriver.

Person nummer 2 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes eget … någon borde anmäla det till Google. Att lura folk sådär…”. 

Din reaktion:  Nu börjar du bli lite (bara lite) misstänksam. Du börjar söka på nätet för att hitta likheter mellan det Azita skriver och andras inlägg. Kan det vara sant? – tänker du.

Person 3 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Hon översätter från engelska sidor och lurar folk. Vem som helst kan skriva det ju”. 

Din reaktion: Ja, nu kan du inte längre vara säker på din favoritbloggerska. Tre personer har sagt samma sak. Det är en trygghet i antal så det de säger måste vara sant, eller hur?

Och föreställ dig nu att fler än tre berättar samma sak. Hur långt tid skulle det ta för att du skulle helt ändra uppfattning om mig?

Det skulle inte förvåna mig att efter ett par dagar du tänker: “Nuförtiden kan man inte lita på någon. Orkar inte läsa plagiat längre”.

Du kanske till och med slutar besöka bloggen.

“Believe nothing of what you hear and only half of what you see.”

~ Unknown

Vad var det som hände? 

Låt mig fråga dig en sak: Om du hade vetat att dessa tre personer har kommit överens om att sprida falsk information om Azitas blogg, hade du fortfarande litat på informationen? 

Faran med rykten är att vi aldrig kan veta vem som har startat dessa och hur många som är inblandade i spridningen.

Vid ryktesspridning och spridning av falsk information kan det vara svårt att vara källkritisk. MEN det är precis det vi måste vara för att inte låta oss manipuleras. 

Vad vill jag ha sagt med det?

Gruppen har stort inflytande över individen. Grupptänk resulterar i förödande konsekvenser. Ryktesspridning leder till mobbning, utfrysning och annan form av socialexkludering.

För stunden kanske känns det skönt att lyssna på skvaller, men tänk på offret som inte är där och kan inte försvara sig.

Om du upplever obehag av tanken att andra pratar bakom din rygg, varför göra det mot andra?

Det är inte särskild schysst.

Vågar du stå emot?

Ifrågasätt alltid ett budskap, särskild om det är avsett att förstöra för någon enstaka individ eller grupp av människor.

När någon med onda avsikter försöker påverka dina tankar om en person följ mitt enkla tips och ställ frågan: Hur vet du det?

Du kommer att bli överraskad av svar och icke-svar du får på den frågan. Testa mitt tips någon gång och skicka ett meddelande till mig om metoden inte är effektiv.

Källkritiska människor är empatiska

Källkritik handlar inte bara om att vara kritisk mot mediernas nyhetsrapportering. Källkritiska förmågan behöver vi i vår vardag och i våra relationer med andra människor. 

En källkritisk individ är svårmanipulerad. En källkritisk person är en empatisk, förstående och pålitlig person. 

Personligen skulle jag inte vilja ha vänner som lyssnar på rykten om mig (oavsett sanna eller falska) utan att ställa frågan till budbäraren: Hur vet du det?

How would your life be different if…You walked away from gossip and verbal defamation? Let today be the day…You speak only the good you know of other people and encourage others to do the same.

Steve Maraboli
0 kommentarer