36
Göm dig,
bakom trädet där skuggorna djupnar,
eller inne i ditt hus där ingen ser.
Kom inte ut.
Vänd inte blicken.
Ser du gruset där på marken?
Kryp under det,
bli stilla som jord,
och tyst som glömd sanning.
Om du gör ljud, hör de dig.
Om du talar, blottas mina lögner.
Om du viskar, väcker du deras frågor.
Jag sa att du var farlig.
Jag målade dig med penseln de älskar att hata.
Jag raderade dina nyanser med flit,
för en enkel fiende är lättare att använda.
Men om du syns,
börjar de undra.
Varför gömde jag dig?
Mina vänner viskade till sina,
de viskade vidare –
ett nät av ord över staden.
Och nu vill du träda fram?
Snälla,
gå tillbaka till skuggan.
Låt mitt svek vila ostört.
