Hur var det att festa med djävulen?
När era blickar möttes,
brann de då som helvetets lågor?
Och när ni såg varandra djupt i ögonen
vad såg ni egentligen?
Skuggorna av alla dem
ni trampat över,
en efter en?
Din blick vilade vid hennes bröstkorg.
Såg du där moderns urkraft,
det liv som ger näring och värme,
eller bara ännu en leksak,
något att hålla i händerna
för en stund?
Och när du såg på hennes ansikte,
såg du då, någonstans bakom leendet,
en liten skärva av den förstörelse
ni lämnade efter er i mig?
Hur känns det
att vända ryggen åt dem
som vägrade tänka som ni?
Att göra sveket till ett vapen
och tystnaden till ett straff?
Att se en dröm
som knappt hunnit bli ett frö
och ändå välja att trampa sönder jorden
innan den hann slå rot?
Ni trodde kanske
att allt kunde planeras,
vägas och genomföras
in i minsta detalj.
Men vissa saker går inte att begrava.
Vissa sår vägrar försvinna.
Och vissa sanningar
hittar alltid tillbaka till ljuset.
Så jag tittar en sista gång.
Var är hennes man,
han som håller henne så varmt?
Var är den kärlek
som borde finnas mellan en människa
och de människor hon älskar?
Och varför söker dina ögon
en plats där hennes barn
borde ha fått känna trygghet?
Ni lekte med något
som aldrig var ert att leka med.
Men livet har ett långt minne.
En dag kommer allt ni gjorde
att stå framför er
inte som ett hinder,
utan som en sanning
ni inte längre kan vända bort blicken från.