Tagg:

Azita Miakhel

Existentiell PsykologiPsykologi

Överanalyserande och falska förhoppningar

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Det började under pandemin

I juni har jag haft Fröken Azita bloggen i ett halvt år. Det var i slutet av december förra året som jag bestämde mig för att börja skriva. Jag minns att jag satt kvar i ett klassrum i skolan (efter min psykologilektion) och skrev det första blogginlägget.

När jag startade bloggen var det, minst sagt, en förvirrad period med Covidpandemin och osäkerheten inför framtiden.

Många av oss blev påverkade av Covid på ett eller annat sätt. Rutinerna rubbades och friheten som var en självklarhet blev begränsad. Saker som vi tidigare hade tagit för givet, var inte längre en självklarhet. Hela samhället blev tvunget att tänka om.

För min del innebar pandemin att ändra riktning i livet. Nu ville jag göra en insats. Jag hade tröttnat på att underhålla mitt Instagramkonto och ville göra någonting mer meningsfullt.

Jag valde då att nischa bloggen mot psykologi (som jag är utbildad i) och uppmärksamma psykisk hälsa/ohälsa. Genom mina inlägg ville/vill jag förklara små och stora tankar och känslor som kan leda till psykiska påfrestningar om vi inte tar tag i dessa och bearbetar dem i god tid.

Överanalyserande är ett problem

När jag tänker tillbaka på det senaste halvåret och det mesta jag har skrivit om får jag en slutsats: en av de största rötterna till mentalt påfrestning är överanalyserande.

När vi överanalyserar, tänker vi samma tanke om och om igen. Vi målar upp olika bilder i vårt psyke och blir alltmer avskärmade från verkligheten.

Gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut vid överanalyserande och vi hamnar i en bubbla. Hjärnan förbrukar en stor del av vår energi och en hjärna som hela tiden grubblar blir efter ett tag trött och matt.

Överanalyserandet kan sedan leda till isolering, minskad energinivå, ångest, insomnia och brist på motivation och intresse. Lever man för länge i det förflutna eller i ångesten inför framtiden, finns det också risk för nedstämdhet och depression.

Det blir inte alltid som vi tänker oss

När jag reflekterar över det senaste halvåret, tänker jag på hur onödig det var att lägga energi på att övertänka en del situationer och händelser.

  • Sådant som jag hoppades på, blev inte av.
  • Det jag var rädd för, hände inte.
  • Frågor jag ville ha svar på, är fortfarande obesvarade.
  • Och jag vet fortfarande inte vad som kommer att hända i framtiden.

Slutsatsen …

Det jag vill komma fram till är att vi lider djupare i våra tankar än i det verkliga livet. När vi ältar, överanalyserar och är kvar i det förflutna (eller oroar oss för framtiden), låter vi vardagen passera förbi.

Tiden är dyrbar. Tiden är ovärderlig. Tiden är livet som går förbi. Vi behöver värna om vår tid.

Överanalyserande är att vilja ha kvar en kontroll som vi egentligen inte kan ha. Det som är bortom vår kontrollförmåga får vi bara acceptera. Det som vi kan påverka, får vi fortsätta påverka.

Jag vet inte vad som kommer att hända imorgon, om en vecka eller efter sommaren, men jag vet att det jag bestämmer mig för att göra idag, kommer att spela roll för mitt liv i framtiden. Och det gäller dig också.

Livet är där vi är just nu.

“If you don’t want suffering in your life you have to get rid of all expectations. And expectations are nothing but future projections, so to get rid of expectations means to live in the present moment.”

Unknown

Läs gärna inlägget om lycka: LYCKANS TRIANGEL – STOICISTISK PSYKOLOGI

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Risken med att spela svårfångad

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Många söker snabba lösningar på komplexa problem i dagens intensiva samhälle, vilket gör att TikTok blir stället man söker råd på.

  • Sminkexpertis? TikTok.
  • Relationsproblem? TikTok. 
  • Hur ska du få ditt hår att växa och bli tjockare? TikTok. 
  • Läsa Fröken Azitas blogg i mini version? TikTok. 

Okej. Du förstår poängen. 

Spela svårfångad sa dom

Jag skaffade TikTok för fyra veckor sedan för att uppmärksamma min blogg och måste erkänna att det är underhållande att titta på en del videon. Särskild de som ger relationsråd. Till exempel finns det unga män som tittar rakt (dramatisk) in i kameran och berättar om tre, fyra, fem (etc.) olika sätt att få en mans uppmärksamhet på.

Som om män är en homogen grupp där alla tänker exakt likadant. Yngre som äldre. Akademiker som icke-akademiker. Bara du kan några knep hamnar du rakt in i hjärtat på den du gillar.

Dessa influenserna ger enkla tips – och man tänker varför finns det så många singlar när det är så enkelt att få någon?

Låt mig berätta om en video som gjorde mig lite fundersam. Det var en kvinna som med övertygelse berättade på TokTok om konsten att spela svårfångad. Kvinnan hade på sig en vit rock kanske för att hon ville se mer trovärdig ut.

Utifrån socialpsykologin får vi större tillit till människor som har en viss auktoritet. En vit rock, förknippas med läkare som har hög status i vårt samhälle. Och läkare lyssnar vi på – eller hur?

Hur som helst så tyckte kvinnan i videoklippet att om man var intresserad av någon, skulle man ignorera personen helt. Hennes logik var att kvinnor/män blir mer attraherade och intresserade om de fick “jaga” en partner. 

Kärlek bör inte vara en jakt

Min spontana tanke efter att ha sett videoklippet var: vi lever väl inte i det vilda där vi ska ägna oss åt jakt? Den civiliserade människan har kommunikationsförmåga – vad sägs om att kommunicera och inte leka? Leka gör vi när vi är barn. När man är vuxen och ska skaffa ett förhållande med en annan människa, behöver man vara snäll, tydlig och omtänksam.

Man ska inte behöva jaga någon eller ignorera personen man gillar för att visa en poäng. Det kanske finns människor därute som gillar det svåra/komplexa, men det finns också de som uppskattar enkelheten. 

Jag ska berätta om anknytning

Vi människor har olika anknytningsmönster. Sättet som våra vårdare har interagerat med oss i barndomen, har lagt grunden för hur vi skapar relationer med andra människor i vuxen ålder (Titta på videon om tidig anknytning).

Personer som har vuxit upp med ambivalent anknytning – det vill säga med föräldrar som har varit on-and-off med sitt barn – kan lida av dålig självkänsla och dåligt självförtroende.

Dessa personer har större behov av trygghet, närhet och att bli sedda och bekräftade. 

Att ignorera en sådan person i hopp om att personen ska “jaga” dig, kan resultera i att allt rinner ut i sanden. Minsta tecken på ointresse gör personen rädd och hen väljer att dra sig undan, oavsett hur stark personen känner.

Lyssna gärna på min genomgång om anknytningsmönster i vuxen ålder, om du vill veta mer om de olika relationsskapande stilarna: Anknytningsmönster i vuxenålder. Du kan också läsa om det på Psykologiguiden.

Inre arbetsmodeller

Utvecklingspsykologen John Bowlby (1907–1990) forskade på anknytningen mellan föräldrar och barn. Bowlby menade att ett barn utvecklar inre arbetsmodeller i interaktion med sina vårdare.

Inre arbetsmodeller är rutiner och vanor vi får i samspel med omgivningen, framförallt våra vårdare, Varje gång en förälder ignorerar sitt barns behov (barnet gråter, mamma/pappa bryr sig inte), lär barnet sig att det är ingen idé att försöka be om uppmärksamhet. Barnet lär sig efter ett tag att ta hand om sig själv och sjunker inom sig när svårigheter uppstår. 

Personen med ambivalent anknytningsmönster säger inget, klagar inte, gör inget väsen, utan bara isolerar sig och försöker läka sig själv utan  att be om hjälp. Att i ett förhållande ignorera en sådan person gör att hen blir rädd och börjar tvivla på sig själv. 

Du kanske ville ha lite spänning och få personen lite svartsjuk eller visa dig oberörd, men för hen kan dina oskyldiga försök betyda ett avslut. 

Lyssna på ditt hjärta 

Jag är ingen expert, men jag har en tanke: varför komplicera tillvaron? Om du innerlig är intresserad av en person, kan du väl vara ärlig mot dig själv och mot personen i fråga? Oavsett vilket anknytningsmönster du har, är det inte särskilt snällt att vara on-and-off med någon du tycker om.

Lyssna inte på “experter” på TikTok, utan följ ditt hjärta. Det är så mycket med livet som är komplext – kärleken ska inte behöva vara ett problem.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Sommaren har väl ingen ångest?

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Semestervibbar?

Igår pratade jag med ett par vänner om svårigheten med att varva ner efter en stressfylld period. När jag har sommarledighet brukar det ta mellan fem till tio dagar för mig att komma in i “vacation mood” (eller något i den stilen). Under tiden brukar jag ha flera parallellprojekt på gång för att hålla mig sysselsatt.

Här tänker jag skriva ett inlägg om vad det är som händer med oss vid stress och varför kan det kännas svårt att varva ner.Stress är en automatisk reaktion i kroppens nervsystem som innebär att hjärnan ställer in sig på att kämpa mot eller fly från ett hot (kamp eller flykt reaktionen).

Vad händer i kroppen vid stress?

När du får en stressreaktion utsöndras ämnen i blodet – såsom socker, adrenalin och kortisol.Vid stress är man med andra ord på alerten och redo för att bekämpa “fienden”. Trots att fienden ger sig av, står man fortfarande där med knytnävarna och redo för att slåss (läs mer om stress här).

Om man stressar ofta/under en längre period, blir kroppen van vid att vara i högvarv. När den yttre stressen plötsligt avtar/försvinner kan det istället skapas en slags inre stress där man blir rastlös – trots att kraven som ställs på oss är helt/delvis borta.Att få ångest vid ledighet är ganska vanligt, särskild om det gäller personer som har (för-) höga krav på sig själva.

Det är lite som att man blir tvungen att släppa kontrollen fastän man vill ha den kvar. Att varva upp är en vana och att varva ner behöver också bli en vana. Vi vet alla att vanor och rutiner är svåra att bryta och byta ut, vilket kan vara en förklaring till varför det är svårt att slappna av. Du kan lyssna på min lektion om stress här: Stress och stresshantering

Tänk inte på en röd elefant

Vår hjärna gillar inte att få order. Säger du till den att inte göra något, fokuserar hjärnan framförallt på ordet “inte”. Testa att inte tänka på en röd elefant just nu – hur gick det?

När vi försöker tvinga oss själva att njuta, att slappna av, att varva ner, finns det risk att resultatet blir tvärtom. Om du som jag har svårt för att koppla av, testa att göra saker som inte kräver mycket planering. Att läsa en bok, träna eller sova mitt på dagen kan vara bra början på semestern.

Efter intensiv period av stress, är kroppen och psyket så trötta att man behöver vila upp dessa ordentlig. När du sår ett frö, vilar det ett tag innan det blir en planta och blommar upp. Du behöver ge dig själv tid, kärlek och omtanke för att stärka kroppen och hjärnan.

Och känslorna

När vi lämnar en stressig period händer det att vi fylls av känslor som vi har tryckt undan när vi hade mycket att göra. Det kan vara känslor av saknad, tomhet, oro och längtan. Det är viktigt att ge sig själv tid att uppmärksamma och bearbeta de obearbetade känslorna.

När vi accepterar hela oss, då kan vi uppnå lugn och harmoni.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Skillnaden mellan ånger och ångest

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Lätt att blanda ihop

Vi använder ordet ångest dagligen, men definitionen av tillståndet kan vara svårt då ångest och ånger blandas lätt ihop.

I detta inlägg gör jag ett försök i att separera ångern från ångesten och förklara dessa var för sig. Jag tycker personligen att känslor blir lättare att hantera när vi sätter ord på dem, reglerar dem och accepterar deras existens.

Varför får vi ånger och ångest?

Hjärnans mentala struktur är komplex och det är betydligt svårare att hitta orsakerna till psykisk ohälsa än att upptäcka en sprucken blindtarm. 

Känslor skapas av tankar, tankar uppstår av beteenden, beteenden uppkommer av situationer, situationer blir till av människor, människor har egna mentala strukturer som påverkar andras – ja, som i en cirkel går det hela runt. 

Vi påverkar. Vi påverkas. 

Ånger

Ånger uppstår när individen klandrar sig själv (har skuldkänslor) för något fel hon har gjort eller tror sig ha gjort. Vid ånger upplever individen sorg och en slags tomhetskänsla kopplat till känslor av förlust.

Vid ånger återskapar hjärnan bilder av den situationen som orsakade ångern. Bilderna av situationen kan kännas så realistiska att hjärnan tror att händelsen inträffar här och nu.

Med bilderna följer sedan negativa tankar och känslor. Till exempel kan individen få tankar som att: “Jag önskar jag hade gjort …” eller som: “Jag önskar att jag inte hade gjort …” 

Ånger kan (hypotetiskt sätt) få tiden att stanna, då individen blir kvar i situationen som skapade ångern och varken kan leva i nuet eller blicka framåt. 

Ångest

Ångesten räknas bland de psykosomatiska besvären. Psykosomatiskt innebär att fysiska symtom orsakas av mentala sinnestillstånd (typ att du spyr eftersom du är stressad). Mentalt visar sig ångesten i känslor som:

  • Oro
  • Nervositet
  • Desillusionering
  • Overklighetskänslor
  • Som att vara i en bubbla
  • Rädsla
  • Katastroftänkande

De fysiska symtomen på ångest är:

  • Spänningar i nacke och axlar
  • Illamående
  • Ont i magen
  • Yrsel
  • Trötthet
  • Hjärtklappningar
  • Kortare andning
  • Svettningar 

Det är fullt normalt att känna ångest

Ångestreaktionen påminner om stressreaktionen kamp-eller-flykt där hjärnan skickar signaler till det sympatiska nervsystemet som aktiveras och som påverkar hela kroppen.

Under kamp-eller-flyktreaktionen sparar kroppen inte på energi. Då kan i stället funktioner som matsmältning hålla igen, därför att man inte har någon nytta av den i en kamp på liv och död. När man är i en kamp-flyktreaktion kan man känna sig rädd, irriterad, arg eller fientlig (källa: Hjärnfonden ).

Ångesten biologiskt

Vid ångest aktiveras försvarsreaktioner och beredskapen i kroppen höjs. Alarmreaktionen styrs av det autonoma nervsystemet som normalt inte går att kontrollera med viljan. Detta förenklad innebär att det hjälper inte att vid ångest säga till dig själv att: “Känn inte ångest nu … bli inte stressad … svettas inte …“.

Ångesten är egentligen ofarlig, men den kan kännas obehaglig. Om ångesten däremot inte hanteras  rätt kan den leda till generaliserad ångestsyndrom (GAD) och panikångestattacker.

Förebygg att snöbollen blir lavinartat

Jag har tidigare skrivit om ”Snöbollseffekten” där små negativa känslor kan på sikt växa sig stora och starka. Snöbollar som stress, otrygg miljö, negativitet och prokrastinering (att skjuta upp saker) kan växa sig stora och bli en stor snöbollsångest om inte vi ger oss själva tid och utrymme att varva ner och reglera våra känslor och ta hand om oss själva.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

Om social exkludering och mobbning

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Det mest lästa blogginlägget på min sida är: “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på” .

Jag startade ett TikTok konto för en vecka sedan och publicerade delar av det inlägget där. Till min stora förvåning fick den korta videon över 2000 visningar på TikTok.

Min reflektion är att det är alltför många vuxna där ute som bär på svåra känslor av social exkludering, mobbning och utfrysning utan att våga be om hjälp eller prata om det.

Idag tänkte jag skriva ett nytt inlägg om ämnet då jag tycker det är viktigt att uppmärksamma problemet.

Social exkludering

Social exkludering innebär att gruppen exkluderar en enskild individ från en social kontext då denne antingen inte håller med gruppens normer eller bryter mot de rådande gruppreglerna.

Det finns ingen stereotyp bild av en person som blir social exkluderad, utan vem som helst kan bli drabbad av den hemska upplevelsen.

Gruppen är starkare än individen

Social exkludering kan oftast inte ske om gruppen saknar en ledare. Inom det socialpsykologiska perspektivet skrivs det om formella och informella gruppledare.

En formell ledare är en person som utövar en yrkesroll, till exempel statsministern eller chef över ett företag.

En informell ledare är en person som inte har någon formell makt, men kan ha stort inflytande över gruppens medlemmar.

Informella ledare kan vara bra för gruppens sammanhållning och välmående om hen är en person med sunda värderingar och önskan om välvilja.

Men (med betoning på men!) om en informell ledare drivs av egenvinningssyfte, dold agenda och/eller egoistiska önskemål kan gruppmedlemmarna lätt bli manipulerade till att göra andra illa.

Vid social exkludering handlar det om att den informella gruppledaren skapar syndabockstänk i gruppen och utmålar en enskild person som kärnan av problemet (vad problemet nu kan vara).

Gruppens sammanhållning blir starkare när det skapas ett Vi-Mot-Dom tänkande vilket leder till en falsk känsla av trygghet, gemenskap och tillhörighet.

När börjar man exkludera andra?

Social exkludering och mobbning börjar så tidigt som vid 6-7 års ålder då barn lär sig att man faktiskt kan såra andra barn genom att inte leka med dem.

Vanligt hos barn i den åldern är: ”Du får inte vara med och leka”.  Barn lär sig, med andra ord, ett fredligare sätt att uttrycka sina aggressioner på.

Barn som själva blir social exkluderade eller har systematiskt exkluderat andra från olika lekar, tar med sig beteendet in i vuxen ålder sedan.

På vilket sätt märks social exkludering?

Exempel på social exkludering kan vara att hela bekantskapskretsen blir bjuden på fest förutom en enskild individ.

I de fall där jag har varit vittne till social exkludering har det handlat om att man tar fysisk avstånd från personen, till exempel att alla gruppmedlemmar trängs vid samma matbord, men ingen sätter sig bredvid “syndabocken”.

Andra exempel är att sluta hälsa på en person, prata bakom hens rygg och sprida osanna rykten.

Social exkludering hos offret kan leda till:

  • Aggressivitet och ilska
  • Antisocialt beteende
  • Frustration
  • Stress
  • Ångest
  • Depression
  • Utbrändhet

Vår mentala hälsa är komplex. Våra gener och kognitiva förmågor spelar roll i hur vi tolkar, analyserar och observerar världen, samtidigt som är vi sociala varelser och i stort behov av andra människor för vår existens.

När andra tar avstånd från oss eller medvetet påverkar andra i gruppen till att ta avstånd, uppstår det psykisk ohälsa hos den enskilda individen.

Mobbning och social exkludering kan bryta ner den starkaste av oss. Det är ett stort problem som bör uppmärksammas och pratas om.

Det är naivt att blunda för att social exkludering existerar och leva i fantasin om att alla lever i harmoni i alla sina grupper.

Vem bär ansvaret?

Vi vuxna är upptagna med att uppfostra barn till att inte slåss och lägger mindre fokus på att lära dem att mobbning och utfrysning är nästan lika illa (om inte värre) som att slå någon.

Vi måste lära barn sunda värderingar och ett positivt förhållningssätt gentemot andra.

Det är ditt ansvar att motverka och förebygga social exkludering. Och det är mitt ansvar lika mycket.

Vidare är det gruppens ansvar och samhällets ansvar att stå emot all form av social exkludering, mobbning och kränkningar.

Så: våga stå på dig och våga säga ifrån. Sätt gränser, identifiera problemet och var en positiv förändring i världen.

Det är tillräcklig med kaos där ute (krig, svält, sjukdomar). Vi behöver mer än någonsin vara snälla mot oss själva och mot andra människor.

En positiv gest. Ett par ord av omtanke kostar absolut ingenting men kan göra livet finare att leva för oss själva och för de runtomkring oss.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

Immunitet mot ryktesspridning och skvaller

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Först om ryktesspridning och propaganda i politiken

Förra veckan läste jag nyheten om att Astrid Lindgren pekas ut som nazist i rysk propagandakampanj (läs om det på: Aftonbladet ).

Nyheten gjorde mig upprörd, sårad och ledsen. Tänk att egoistiska människor tar till alla medel för att sprida falsk information.

Helt absurd!

Nu är jag tillräcklig gammal (eller ska jag skriva ung?) för att kunna skilja mellan fakta och propaganda, så jag skakade av mig nyheten. Den ryska organisationen som ligger bakom anklagelserna vill provocera fram en reaktion. Det är ganska lätt att lista ut, eller hur?

Människor (eller politiska organisationer) tar emellanåt till olika (fula-) medel för att förgöra andra.

Något syfte finns det bakom kampanjen och det är inget gott syfte.

De falska anklagelserna om folkkära svenskar i rysk nyhetsmedia fick mig att börja analysera faran med ryktesspridning, skvaller, förtal och propaganda. 

Skvaller och ryktesspridning påverkar oss negativt

Här fokuserar jag lite extra på skvaller och ryktesspridning delvis från ett socialpsykologiskt perspektiv.

Spegling

Andra människors beteenden och förhållningssätt påverkar vårt humör, vårt förhållningssätt och våra beteenden. Vi speglar oss i andras uppfattningar om oss och skapar en bild av vår egen person. Inom socialpsykologin heter principen för “Spegeljaget” (som jag har skrivit om i tidigare inlägg). 

Skillnaden mellan ryktesspridning och skvaller 

Skvaller är en del av socialiseringen (även om det kan vara fult). Det är när ett par människor eller en grupp skvallrar om en person som inte är i rummet. Typ: “Alltså hennes urringning … men snälla någon. Hon kan väl täcka sig lite mer”. Vid skvaller kan det finnas en del känslor av aggression bakom, men inte lika djupt som i ryktesspridning.

Ibland skvallrar vi bara för skvallrandets skull. Även om vi innerst inne inte tycker att hennes urringning var för djupt, håller vi med gruppen en liten stund.

Ryktesspridning däremot görs dels på grund av att höja den egna självkänslan och dels för att skapa en starkare relation med den som hör din berättelse.

Falska rykten skapas sällan av en enskild person. Det är mer regel än undantag att det står en grupp bakom ryktesspridningen (en grupp är tre eller fler personer).

Nu skapar vi ett falskt rykte här: 

Person nummer 1 kommer till dig och säger: “Azita kopierar alla sina inlägg från nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Plagiat liksom”. 

Din reaktion: Du kanske låter informationen rinna av dig för du råkar tycka om Azita och vad hon skriver.

Person nummer 2 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes eget … någon borde anmäla det till Google. Att lura folk sådär…”. 

Din reaktion:  Nu börjar du bli lite (bara lite) misstänksam. Du börjar söka på nätet för att hitta likheter mellan det Azita skriver och andras inlägg. Kan det vara sant? – tänker du.

Person 3 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Hon översätter från engelska sidor och lurar folk. Vem som helst kan skriva det ju”. 

Din reaktion: Ja, nu kan du inte längre vara säker på din favoritbloggerska. Tre personer har sagt samma sak. Det är en trygghet i antal så det de säger måste vara sant, eller hur?

Och föreställ dig nu att fler än tre berättar samma sak. Hur långt tid skulle det ta för att du skulle helt ändra uppfattning om mig?

Det skulle inte förvåna mig att efter ett par dagar du tänker: “Nuförtiden kan man inte lita på någon. Orkar inte läsa plagiat längre”.

Du kanske till och med slutar besöka bloggen.

“Believe nothing of what you hear and only half of what you see.”

~ Unknown

Vad var det som hände? 

Låt mig fråga dig en sak: Om du hade vetat att dessa tre personer har kommit överens om att sprida falsk information om Azitas blogg, hade du fortfarande litat på informationen? 

Faran med rykten är att vi aldrig kan veta vem som har startat dessa och hur många som är inblandade i spridningen.

Vid ryktesspridning och spridning av falsk information kan det vara svårt att vara källkritisk. MEN det är precis det vi måste vara för att inte låta oss manipuleras. 

Vad vill jag ha sagt med det?

Gruppen har stort inflytande över individen. Grupptänk resulterar i förödande konsekvenser. Ryktesspridning leder till mobbning, utfrysning och annan form av socialexkludering.

För stunden kanske känns det skönt att lyssna på skvaller, men tänk på offret som inte är där och kan inte försvara sig.

Om du upplever obehag av tanken att andra pratar bakom din rygg, varför göra det mot andra?

Det är inte särskild schysst.

Vågar du stå emot?

Ifrågasätt alltid ett budskap, särskild om det är avsett att förstöra för någon enstaka individ eller grupp av människor.

När någon med onda avsikter försöker påverka dina tankar om en person följ mitt enkla tips och ställ frågan: Hur vet du det?

Du kommer att bli överraskad av svar och icke-svar du får på den frågan. Testa mitt tips någon gång och skicka ett meddelande till mig om metoden inte är effektiv.

Källkritiska människor är empatiska

Källkritik handlar inte bara om att vara kritisk mot mediernas nyhetsrapportering. Källkritiska förmågan behöver vi i vår vardag och i våra relationer med andra människor. 

En källkritisk individ är svårmanipulerad. En källkritisk person är en empatisk, förstående och pålitlig person. 

Personligen skulle jag inte vilja ha vänner som lyssnar på rykten om mig (oavsett sanna eller falska) utan att ställa frågan till budbäraren: Hur vet du det?

How would your life be different if…You walked away from gossip and verbal defamation? Let today be the day…You speak only the good you know of other people and encourage others to do the same.

Steve Maraboli
0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Överanalyserande är självbestraffning

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Att handskas med jobbiga känslor

Vissa emotioner kan vara svåra att hantera; så som ilska, sorg ångest och rädsla. Vilka strategier som används för att handskas med jobbiga känslor är personligt.

En del använder sig av försvarsmekanismer, så som förskjutning (där negativa känslor riktas åt personer som står dem nära) andra riktar ilskan inåt och ger sig själva stryk.

Vad är självbestraffning?

Självbestraffning är svårdefinierad. Det är självbestraffning att medvetet skära sig i handen för att dämpa ångesten och det är självbestraffning att gå runt med skuldkänslor och nedvärdera sig själv.

Det är självbestraffning att banta sönder sig och det är självbestraffning att överanalysera och ligga sömnlös på natten med en klump i halsen.

Att ständigt vara orolig (befogad/obefogad oro) för saker som är utanför vår kontroll är en annan form av självbestraffning.

Ett inlärt beteende

Vi lär oss i barndomen att vår frihet är begränsad. När vi stökar eller inte gör som vuxna säger, blir vi bestraffade. En del bestraffning är grova (så som fysisk/psykisk kränkning) och en del är obehagliga (så som att du får inte din padda tills du är snäll igen).

Vi lär oss tidigt att handlingar ger konsekvenser. Vi får positiv förstärkning (belöning) när vi gör något bra och negativ förstärkning/aversiv förstärkning när våra handlingar inte accepteras av de vuxna.

Vi lär oss med andra ord att bestraffning är en del av uppfostrandet för att stärka önskvärda beteenden och minimera oönskvärda beteenden.

När vi blir äldre straffas vi inte på samma sätt av omgivningen, men nu är hjärnan tränad på konsekvens-tänk. Hjärnan hittar olika sätt att straffa oss när vi gör något dumt eller tror att vi har gjort något dumt (genom skuldkänslor till exempel).

Att överanalysera är en sorts självbestraffning

Nu kanske du tänker: ”Ge dig Fröken Azita … hur kan överanalysering vara självbestraffning? Jag tänker ju bara lite extra – lite mer – inte bestraffar jag mig själv för det”.

Och såhär tänker jag: När vi överanalyserar, tänker vi samma tanke om och om igen. Vi målar upp olika bilder i vårt psyke och blir alltmer avskärmade från verkligheten.

Gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut och vi hamnar i en bubbla. Hjärnan förbrukar en stor del av vår energi och en hjärna som hela tiden grubblar blir efter ett tag trött och matt.

Överanalyserandet kan sedan leda till isolering, minskad energinivå, ångest, insomnia och brist på motivation och intresse.

Om inte det är självbestraffning, vet jag inte vad det är.

Komplettering och filtrering

Inom det kognitiva perspektivet finns det två termer som är intressanta att läsa om: komplettering och filtrering.

Komplettering betyder att hjärnan gillar kontext och söker efter mening. Om det inte finns ett sammanhang, skapar hjärnan ett sammanhang åt dig (påhittat eller riktigt).

Vid överanalysering använder sig hjärnan intensiv av komplettering.

Exempel på komplettering:

Har du någonsin haft en tanke som har stört dig och som du inte kan släppa? Har du upplevt att den tanken föder flera andra negativa tankar som inte ens fanns där från början? Om ja, då har din hjärna använt sig av komplettering.

Ett exempel: Någon du tycker om beter sig kall och kylig mot dig. Du förstår inte bakgrunden till beteendet men börjar tänka mängder med negativa tankar.

Du ställer dig frågor som: Vad har jag gjort honom? Är han sur på mig? Han har väl ingen rätt att vara arg på mig? Var det någonting jag sa/gjorde/borde ha gjort?

Efter ett tag, blir du övertygad om att personen ogillar dig och det beror säkert på någonting du har gjort.

Exempel på filtrering

Filtrering betyder att information som inte passar in i vårt tänkande filtrerar (tar-) vi bort.

Exempel: Du får veta att din favoritperson som är kall/kylig mot dig har haft en stressig period och inte orkat socialisera sig. I stället för att ta till dig den nya informationen (som kan nyansera situationen) väljer du att agera kall och kylig tillbaka. Du tänker: ”Han var verkligen dum mot mig så jag tänker vara dum tillbaka”.

När du medvetet/omedvetet väljer bort en del information för att bekräfta en övertygelse är detta ett tecken på din hjärnas filtreringsarbete.

Självbestraffning tar bort livsglädjen

Att bestraffa sig själv genom övertänkande, överanalyserande, ångest och oro resulterar i nedstämdhet. Självbestraffning löser inga problem och tar bort stundens glädje.

Vi har bara ett liv. Ett liv som är värt att leva i nuet. Ett liv som inte ska hänga upp sig på det förflutna och som inte heller bör oroa sig för framtiden.

Läs mer om överanalyserande på Psychology Today

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Kärlek – inte dysfunktionell anknytning

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Småsaker blir psykisk ohälsa

Jag läste en intressant text som påstås vara av Anthony Hopkins, men hittade ingen säker källa på att orden skulle vara hans. Oavsett vem som har skrivit texten, borde den bli uppmärksammad och läst av alla, då budskapet är starkt och viktigt. 

Visdomsorden är en uppmaning till alla som ger hela/delar av sig själva till människor som inte ger någonting tillbaka. Individer som ger energi, tid och omtanke, men i gengäld blir förbisedda, ignorerade och bortglömda.

Författaren av texten menar att för varje gång vi går dit vi inte är välkomna, älskar någon som inte älskar oss tillbaka, ställer upp för de som tar oss för givet, ger vi en stor del av oss själva som inte går att ersätta. Vi ger bort vår energi (tankekraft).

Men villkorslös kärlek då?

Jag förespråkar villkorslös kärlek, men tycker (som textens författare) att det är skillnad mellan kärlek och anknytning. Att vara snäll och hjälpsam är fint, men att aldrig sätta gränser kan leda till stress, ångest och minskad energinivå.

En stark rot till psykisk ohälsa är önskan om att göra alla glada (som om man vore glass på en varm solig dag).

People pleasers – Människobehagare

En del människor gör allt för att få bekräftelse och kärlek. De offrar sina värderingar, tro, och stolthet i hopp om att bli sedda, bekräftade och älskade.

På engelska kallas den kategorin av människor för “People pleasers”. Den svenska översättningen blir typ “människobehagare”. Här väljer jag att använda den engelska termen. 

Karaktäristisk för en people pleaser är:

  • Att aldrig kunna säga nej.
  • Att vara stressad över vad andra tänker om henne/honom. 
  • Att låta andra trycka ner henne/honom och inte kunna sätta gränser.
  • Att ha ständigt skuldkänslor för saker som tidigare har hänt. 
  • Att älta, överanalysera och ha ångest över vardagens småsaker.
  • Att offra sina hobbies, viktiga delar av sitt liv för andras skull, även när hen inte måste göra det.

Nothing will sabotage our happiness and success more thoroughly than the fear that we are not enough.”

– Bill Crawford

Varför blir man people pleaser?

People pleasing har sina rötter i barndomen. Att låta småbarn ta ansvar är nödvändigt för att barn ska bli självständiga. 

Men (med betoning på men!) att systematiskt tvinga ett barn att offra sin fritid och lektid för att ta hand om småsyskon, stora syskon eller sina föräldrar, kan leda till att barnet lär sig att alltid sätta andras behov före sina egna. 

Även religiösa övertygelser som att underkasta sig en Gud och förneka egna behov, drifter och känslor kan resultera i people pleasing i vuxen ålder. 

Går det att jobba bort “besväret”?

Eftersom min psykologiövertygelse går ut på tron att våra känslor, tankar och beteenden är inlärda, så tror jag på att det mesta går att lära om. En olycklig betingning leder till en olycklig respons (läs tidigareinlägg om inlärningspsykologin).

Till exempel: Du bestraffas när du gör saker för dig själv och lär dig att trycka undan dina egna behov – du lär dig att sätta andras känslor före egna, annars kan du bli bestraffad på nytt.

Och några tips ?

Några tips på att komma ifrån människobehagar-tänket:

  • Lär dig att sätta upp gränser – och upprätthåll dem.
  • Lär dig att säga nej (inte kanske, utan nej)
  • Tänk innan du tar ett beslut. Har du beslutsångest, säg bara att du ska återkomma. Extra tid ger dig möjligheten att träna på att säga nej (om det är det du vill säga).
  • Gör övningar som stärker din självkänsla då people pleasing bottnar I dålig självkänsla. 
  • Träna kroppen samtidigt som du jobbar på din personlig utveckling (folk respekterar människor med muskler – skämt)

Kom ihåg…

Kärlek utan villkor innebär att vi med äkthet, öppenhet, acceptans och empati (Carl Rogers ord) låter de vi älskar utvecklas och växa.

Villkorslös kärlek är inte detsamma som att söka dysfunktionell anknytning till någon som inte har något intresse i att älska dig tillbaka. 

0 kommentarer
PsykologiSociologi

(men) vissa – är mer jämlika än andra (?)

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Jag läste en debattartikel, som en ung kille har skrivit om utanförskap och segregering, vilket gjorde djupt intryck i mig. Den unga killen är född och uppvuxen i Sverige, men skriver om sig själv som ”invandraren som är mindre värd i samhällets ögon än sina etniskt svenska vänner”.  

I debattartikeln skriver den unga killen att han ofta blir dömd utan att ha sagt eller gjort någonting. Att folk är misstänksamma mot honom bara för att han är mörkhyad och bor i “förorten”.

(but) some — are more equal than others 

George Orwell

Det som gjorde mest intryck på mig var sammanfattningen på debatten där den unga killen skriver: ”Det är inte så mycket att göra åt. Vi är blattar, det är det som är felet med oss”.

Att en ung man sätter etikett på sig själv som att ”jag är blatte” och sedan tänka att framtiden är hopplöst, tycker jag är en skrämmande samhällsutveckling.

Barnen är vår framtid och de skall känna hopp, samhörighet och känsla av gemenskap med andra människor inom den svenska nationsgränsen.

Vadå blatte liksom.

Vägra ta emot etiketter

Hela min själ gjorde ont när jag läste debattartikeln. Jag tänker att som tonåring ska man ha stora drömmar, visioner och mål i livet. Man har hela livet framför sig och världen ska upplevas som ett stort smörgåsbord. Smaka och ta för dig.

Ja så tänker jag – men den unga killen tänker inte som mig. I hans uppfattning om samhället finns det en hierarkisk uppdelning av människovärdet där hans personlighet mäts utifrån hans etnicitet, hudfärg och föräldrarnas härkomst, medan hans jämnåriga blir bemötta av samhället på ett helt annat sätt.

Psykologiskt

Låt mig berätta hur mentala strukturer i vårt tänkande fungerar! Människor har en tendens att gruppera andra och lägga in dem i olika fack. Inom det kognitiva perspektivet kallas processen för kategorisering. Våra erfarenheter skapar kognitiva scheman i vårt tänkande och inne i de kognitiva scheman skapas det kategorier.

Kategorier kan vara människor, fåglar, bestick etc. Kategorierna hjälper oss att sortera bland alla sinnesintryck och är nödvändiga för att vi ska förstå vår omvärld, men när vi lägger för mycket fokus på att kategorisera, uppstår det fördomar, generaliseringar och ett vi-och-dom tänkande.

När kategorier blir fördomar

Fördomar förklaras inom socialpsykologin och det kognitiva perspektivet som en felaktig och fastlåst förutfattad mening om en individ eller grupp av individer.

Fördomar är våra förutfattade åsikter om människor utifrån deras: ras, social status, kön, etnicitet, klass. Det är också att vi bildar oss en uppfattning om en person utifrån personens grupptillhörighet.

Vi ska inte jobba bort fördomarna

Skolpersonal och andra vuxna som arbetar med barn, blir oftast tipsade (uppmanade?) att prata om vad fördomar är för någonting för att medvetandegöra andra om att de har fördomar.

Jag är med på det, men har också en annan åsikt:

Uppmärksamma, lär ut och berätta gärna vad en fördom är, hur den skapas och upprätthålls, men rikta fokuset på individen som blir offer för fördomar. Lägg energin på att stärka barn och ungdomars självkänsla i den grad att de inte påverkas av samhällets fördomar.

Vi ska vara exempel på villkorslös kärlek

Stärk barn och ungas självtillit och självförtroende så mycket att de vägrar ta emot socialkonstruerade stämpel. Hjälp barn och unga att hålla hoppet vid liv och att våga drömma. Vägra låta barn sätta sig själva i ett fack och skapa en stereotyp bild om sig själva utifrån en grupptillhörighet. Hjälp barn och ungdomar att utveckla sin förmåga till självkännedom och självkärlek.

Barn behöver uppleva äkta omtanke och kärlek. Älskade barn, lär sig självrespekt. Älskade barn vet sitt eget självvärde. Älskade barn ger fan (ursäkta språket) i andras fördomar.

Om du bara blir älskad för att du är blond, brunett eller mörkhyad – då är det inte kärlek – för i kärleken finns det varken färg eller villkor.

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.

Martin Luther King Jr
0 kommentarer
Psykologi

Lyssnar jag bättre om du skriker ut dina ord?

av Azita Miakhel
2 minuter läs

Vad är aggression?

När vi pratar om aggressivitet, tänker vi oftast på misshandel eller att skada någon fysiskt. Men, att skrika på någon eller höja rösten i den grad som upplevs obehaglig, är också ett aggressivt beteende.

Psykologiskt beskrivs aggressivitet som en samling av beteenden som resulterar i fysisk eller psykisk skada gentemot sig själv eller en annan. Jag ska inte gå in på vilken funktion ilska och aggression uppfyller, utan fokuserar främst på varför vi bör undvika utskällningar och skrikande när vi blir arga.

Inom psykologin beskrivs tre sorter aggressivitet:

  • Fysisk och verbal aggressivitet (Reactive-expressive)
  • Fientlighet (Reactive-inexpressive)
  • Passiv aggressivitet – t ex att man förtalar någon, ger elaka kommentarer eller sprider rykten. (Proactive-relational aggression)

Som vuxen skulle vi bli vansinniga om någon skrek på oss, men vilken påverkan har skrikande och utskällningar på barn och ungdomar?

Jag upplever att eftersom barnaga är förbjuden i Sverige, tycker många vuxna att de ska disciplinera barn (eller elever) genom att höja rösten eller skälla ut dem.

Låt mig berätta vad psykologin säger om effekterna av skrikande:

Psykologiska konsekvenser av utskällningar och skrikande:

  • Ångest
  • Nedstämdhet
  • Depression
  • Stress
  • Oro
  • Problem att skapa relationer
  • Sömnproblem
  • Fobier och rädslor

Det säger sig självt att: rädsla leder till ångest, ångest leder till sömnproblem, sömnproblem kan leda till nedstämdhet och depression och depression kan försvåra möjligheterna till att skapa sunda relationer.

Rädsla kan försvåra tilliten till andra människor då individen utvecklar misstänksamhet gentemot omgivningen.

There should be no yelling in the home unless there is a fire.

David O. McKay

Istället för utskällning…

Vi tänker inte på konsekvenserna av vår ilska när vi får ett raseriutbrott. Aggressionsdriften tar över och vi ger efter våra impulser.

Ilska är en skyddsmekanism som i grunden ska försvara oss mot hot utifrån. När vår önskan om att behålla kontrollen hotas, blir vi ilskna och börjar skrämma folk genom utskällningar och gapanden.

Om jag hade kunnat påverka samhället, hade jag enligt lag förbjudit vuxnas gapande, utskällningar och skrikande på barn!

Vi tror att vi uppfostrar våra barn rätt så länge de inte tar fysisk skada, men de psykiska skadorna kan vara betydligt allvarligare och ta fäste i psyket livet ut.

Ett skrapsår läker. Systematiska utskällningar och andra verbala kränkningar kan skada barns mentala hälsa.

Så varför skrika när du kan låta bli? När du höjer rösten, upprepar du det du redan har sagt, fast högre. Varför tror du budskapet kommer fram bättre om du skäller ut?

Med respekt, kärlek och omtanke kommer vi mycket längre än att försöka påtvinga vårt budskap på andra genom att skapa rädsla och osäkerhet.

0 kommentarer