Tagg:

Azita Miakhel

PsykologiSociologi

Radera bort om den ger ångest

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Facebook normen?

Jag stod och småpratade med en bekant och samtalet (av någon anledning) kom in på sociala medier. Efter en stunds chitchatande säger personen till mig: “Du byter ofta profilbild på Facebook”. Mitt spontana svar blev: “Tur att du inte följer mig på Instagram” – med ett belåtet skratt till följd.

Om sociala normer och kontroll har jag skrivit om innan, men eftersom ämnet fascinerar mig enormt tar jag upp det igen. Put on your seatbelt please.  

Socialkontroll

Definitionen av socialkontroll utifrån det socialpsykologiska perspektivet är följande: – socialkontroll är en mekanism för att upprätthålla allmän ordning genom normativ reglering, vilket innebär samhällets handlingar som syftar till att förhindra avvikande beteende, straffa avvikare eller korrigera dem.

Korrigera dom! Alltså gör du fel så ska du/det rättas till.

Okej. Så Mark Zuckerberg (som egentligen stal idén från sina vänner) skapade Facebook och skrev ett manus för vårt liv? Sätt upp en profilbild men ändra den inte ofta? 

Till och med passbilden förnyas var femte år. Var i “socialmediamanualen” ska jag läsa om hur länge jag ska vänta tills jag byter profilbild?

Jag Googlade på “How often change facebook profile picture” och Google svarade att jag fick göra det hur ofta jag ville. Är jag okej nu då?

Den personen som kritiserade mig för att jag byter profilbild ofta, tog jag bort från Facebook. Tänkte om hen kunde störa sig på mina bilder, hör hen inte hemma bland mina “vänner” på Facebook. 

Ett sätt att få bort stressen

Nu kanske du spärrar upp ögonen och tänker: “Oj Azita. Så kan du inte göra. Man tar inte bort folk på Facebook”. Och jag tänker: “Jo det kan man. Det är faktiskt jätteenkelt. Du bör också ta bort en del folk.”. #frökenazitanormbrytare

Normer är skrivna och oskrivna regler för hur en individ ska bete sig, tänka och tycka (ibland även hur denne ska känna). Bryter du en grupp-/ social norm, möter du sanktioner. En sanktion är en följd av att bryta en norm. 

En ung man i Amerika skapade Facebook och här i Sverige får jag höra hur ofta jag bör/inte bör byta profilbild. Normer må strukturera upp våra liv, men de kan ge psykisk ohälsa om vi ständigt försöker tillgodose andra människors behov av godkännandet av vårt liv.

Socialamedier är en grundkälla till stress och ångest. Nummer har blivit så viktigt. Vi tar inte bort folk vi egentligen inte känner samhörighet med för att inte minska på antalet “vänner”. Det är liksom en trygghet i antalet. Detsamma gäller Likes. Har du 4000 likes på en bild är du populär. Har du bara tio, tänker man: “Hen är inte så omtyckt”. 

Siffror är den nya populär

En annan bekant sa en gång skrattandes till mig: “Din video på YouTube har tre dislikes” (informerar om att YouTube har nu gömt dislike funktionen). För henne var det inte viktigt med innehållet i videon, inte heller antalet likes och visningar, utan jag hade tre dislikes, då måste lektionen på YouTube vara dålig. 

Socialpsykologin riktar in sig på hur vi människor påverkar varandras tankar, känslor och beteenden. Carl Jung skrev om “collective consciousness/unconsciousness” där han analyserade hur våra innersta känslor kan ha påverkats av kollektivet.

Inom sociologin finns det liknande teori om kollektivets påverkan på individen av Émile Durkheim (1858-1917) där han menade att: sedvänjor, uppfattningar, sätt att se på saker och ting, regler av olika slag är skapade av olika grupper i samhället. Den enskilda individen är inte alltid medveten om att andra människor skapar strukturen som vi (vare sig vi vill eller inte)  blir en del av. 

Sammanfattning

Sociala medier ska/bör inte bli en stressfaktor. Vi ska använda dessa som roliga redskap för att få inspiration, se våra (riktiga-) vänners uppdateringar och hålla kontakten med folk vi tycker om.

Sociala medier får inte heller bli ännu en begränsning i livet. Vi får ta kontrollen över våra liv genom att rensa bort det som ger stress och behålla allt som ger positiv energi.

Kolla igenom din vänlista och radera profiler som ger dig omedelbar ångest. Det kommer att kännas bra efteråt.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Att be om ursäkt och mena det

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Konsten att be om ursäkt

En och annan gång i livet gör vi misstag och då vill vi be om ursäkt för att visa att vi inte menade att såra den andra personen. 

Att inte be om förlåtelse kan skada personliga och professionella relationer. Det kan också över tid leda till känslor av ilska, fientlighet och förbittring. 

En ärlig och effektiv ursäkt kommunicerar empati och förståelse. Den kan fördjupa en relation och göra den starkare.

Vissa konflikter är utvecklande, andra onödiga och (ursäkta språket) korkade. Oavsett vad vi tycker om konflikter, kommer vi att hamna i motsättning någon gång i livet. Vissa färre gånger och vissa fler gånger. 

Det är en fin gest att be om förlåtelse, särskild om vi vill behålla viktiga relationer. När du ber om ursäkt, tar du ansvar för din del av konflikten. Du behöver inte ansvara för den andres del, utan visar respekt för motpartens känslor.

Jag ska berätta om det som skapar irritation hos mig personligen: Så kallade Icke-ursäkter som kommer från folk som egentligen inte ångrar det de har gjort, utan de uttrycker ursäkt-liknande uttalanden som gör situationen värre och skapar negativa känslor hos den som har blivit sårad. Låt mig förklara mer.

‘I’m sorry you’re angry’ is NOT an apology.

– Lisa Lutz

Följande är olika former av icke-ursäkter:

  • Jag ber om ursäkt för att du känner såhär.
  • Jag ber om ursäkt för att du tolkar situationen på det sättet.
  • Jag ber om ursäkt … jag visste inte att du var överkänslig. 
  • Förlåt för att du missuppfattade mig.
  • Jag hade inte reagerat såhär om du…

Mina vänner, antingen be om ursäkt eller gör det inte. Att säga förlåt och inte mena det, skadar och infekterar relationen och skapar agg.

Nedan följer några tips på det rätta sättet att be om ursäkt: 

Vill du verkligen säga förlåt?

Var ärlig mot dig själv:

Vill du verkligen säga förlåt eller känner du dig tvungen att göra det? Är din ursäkt inte äkta, kommer den att kännas som obehag hos personen som ska ta emot den, så varför ljuga för sig själv och den andre?

Förklara, men rättfärdiga inte:

Berätta för personen varför du betedde dig som du gjorde, inte att ditt beteende beror på honom eller henne. Till exempel: “Jag var stressad och irriterad och menade inte att såra dig” och undvik: “Du gör mig så arg att jag …”.

Var empatisk när du ber om ursäkt: 

Anpassa kroppsspråket till rösten du använder och visa att du menar vad du säger. Att skrika ut “FÖRLÅT!!!” som ett trotsigt barn skapar ingen positiv stämning. Folk blir bara mer irriterade på sådana ursäkter.

Jag skulle personligen bli upprörd över ett sådant uttalande.

Lyssna:

Lyssna först på personen som du har sårat innan du börjar förklara dig. Vi vill gärna berätta vår syn på saken och blir oftast otåliga. Andas djupt, fokusera och lyssna noga. 

Användbara meningar:

Psykologiska tips för ett effektivare sätt att be om ursäkt:

  • “Vad tycker du jag ska göra för att gottgöra dig?”
  • “Jag önskar att jag kunde sagt/gjort annorlunda”.
  • “Önskar att jag kunde ta det tillbaka”
  • “Jag borde ha tagit hänsyn till dina känslor”

Försök att inte använda generaliseringar som: “Folk blir arga…” istället säg “Jag blev arg”. Låt också bli att säga (min favorit mening): “Shit happens” och säg istället: “Mitt fel!”.

Bara för att du ber om ursäkt, betyder det inte att du blir förlåten, men det ska vi inte ta upp här. Att säga förlåt visar bara på att vi är människor som kan göra misstag, men som också kan ångra sig och vill ändra beteende inför framtiden.

“Forgiveness does not change the past, but it does enlarge the future.”

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Hur fri är en fri person?

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Om socialkontroll

När jag startade Fröken Azita bloggen, var det under en period av mitt liv där jag började ifrågasätta många aspekter av livet. Under pandemiåren blev den individuella friheten begränsad och jag började fundera på hur fria vi egentligen är.

Jag befann mig i en kontext där min plats var otydlig och där jag lade för mycket energi på vad andra tänkte och tyckte om mig.

Vi föds ensamma och dör ensamma. Mellan livet och döden blir vi kontrollerade av andra människor som skriver manuset till våra liv. De vill gärna tala om för oss vad som är rätt och fel, när inte ens de själva har svar på sina egna frågor.

Att utöva kontroll på varandra – socialpsykologiskt

Ett kärnbegrepp inom socialpsykologin och sociologin är ordet norm. Det finns skrivna normer och det finns oskrivna normer. De skrivna normerna ser till att samhällsstrukturen fungerar. De är våra lagar, regler och styrdokument.

Om du får för dig att stjäla någons egendom, får du ta konsekvenserna. Beroende på brottets storlek och form, kan följden antingen bli fängelse eller böter. Den konsekvensen av att bryta en norm kallas för sanktion.

Oskrivna normer ställer till det

Förutom de skrivna normerna, finns det oskrivna normer som oavsett om de är synliga eller inte, är de införstådda i det mänskliga samspelet. Vi förväntas följa dessa, annars så … ja annars blir det sanktioner.

De följder som brytandet av en oskriven norm kan medföra är bland andra tillrättavisande, trakasserier, mobbning eller utfrysning.

Normer fungerar som ett koncept för livet. Vi lär oss tidigt vad vi ska göra, säga, känna och tänka. Vi lär oss att smälta in, passa in, inte avvika och ha respekt för nummer. Ja nummer. Vi lär oss att ju fler antalet i en grupp är, desto större trovärdighet har deras ord och beslut.

Konformitet – likformighet

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet. Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen.

Konformitet är passiv grupptryck. Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej. Förenklad är det som att man ljuger för sig själv för att fortsätta vara en del av gruppen.

Vi utövar socialkontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppenen. Människor är olika starka och påverkas olika av den sociala kontrollen. Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Den som däremot är starkare, står för sina värderingar och åsikter och inte följer gruppens alla normer, blir utfryst, och inte längre välkommen att vara en del av en sammanslutning.

Några exempel på försök till socialkontroll:

Tyck som oss! Ät inte det där. Ät detta istället. Tro på det jag tror på. Klä dig inte för snyggt. Var inte för mycket. Var inte för lite. Ta inte för mycket plats. Smält in. Hörs inte. Syns inte. Försök inte ens. Sluta. Nu andas du för högt.

Puff! What about just leaving me alone? – Kan man tänka.

Behovet av den sociala kontrollen är lika djupt inrotad i våra gener som det individuella kontrollbehovet. När vi levde i det vilda behövde vi stammen för vår existens. Om alla skulle köra solo, skulle vi ha dött ut som art. Gemenskap, samarbete och tillsammanskapet har tagit oss hit, ända till våra moderna samhällen.

Är vi beroende av andra?

Vi behöver varandra för att vi fortfarande är flockdjur. Att tillhöra en grupp inger känslor av trygghet och accepterande. Och det är fint med gemenskap. Problem uppstår när vi tror att vår grupp är bättre än den andra. Vi har mer rätt än dom. Jag har mer rätt då fler tycker som mig.

Fel blir det när gruppens medlemmar aktivt försöker förgöra sina oliktänkande. Inte genom fysisk styrka, men genom ryktesspridning, härskartekniker och andra passivaggressiva metoder och beteenden.

“Half of life is lost in charming others.
The other half is lost in going through anxieties caused by others.
Leave this play. You have played enough.”

– Rumi

Hjältarna vågade mer

Med all respekt för massan, är det de människorna som vågade stå emot de rådande normerna som vi pratar om i våra historieböcker. Hur hade världen sett ut om inte oliktänkande hjältar stått emot orättvisa och fel? Hur hade det till exempel sett ut i USA och resten av världen om Martin Luther King inte vågade berätta högt om sin dröm?

Sammanfattning

Våga ha visioner och drömmar. Om du befinner dig i en miljö där oliktänkande tystas ner och dina visioner håller på att försvinna bort, byt miljö. Livet är för kort för att du ska offra dina drömmar bara för att passa in i någon annans. Vi är inte andras val. Vi är våra egna val i livet.

“I am not what happened to me, I am what I choose to become.” ― Carl Gustav Jung

Det som händer med oss händer av andra människor och på grund av andra människor, men hur mycket vi låter andras makt definiera våra liv, ligger enbart i händerna på oss själva.

0 kommentarer
Psykologi

Du blir inte attraktiv av att förringa andra

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Belittling – en manipulativ strategi

Har du någonsin upplevt stolthet över något du har åstadkommit, för att sedan träffa på den där negativa personen som förringar dina resultat och ger dig en nedlåtande kommentar?

Om inte – hoppas jag att du aldrig får uppleva det. Det är inget kul, trust me.

Belittling, som översätts som “förringning/förminskning” är en manipulativ strategi som används av en del personer (oftast narcissister) för att få en annan att känna sig värdelös, tom, betydelselös och avvisad. 

Belittling innebär bland annat att personen skrattar åt dig, hånar dig, vänder andra mot dig eller överröstar dig när du försöker säga någonting. Det kan också uttrycka sig i subtila gester och kroppsspråk. Metoden används i syfte att lyfta sig själv och göra andra mindre.

Jag kommer att använda den engelska termen, belittling, för att lättare kunna sätta in det i rätt kontext. 

Vem använder metoden och varför?

Belittling används framförallt av emotionell skadade individer och bottnar i djup aggressivitet. Den obearbetade ilskan förskjuts till andra genom sarkasm, pikar och förringningar.

En slags försvarsmekanism, skulle Freud säga.

Metoden används för att få en människa att uppleva tvivel på sig själv, dra sig undan och ifrågasätta sin förmåga. 

Belittling är en manipulativ metod som används av en del människors i syfte att påverka “offret” mentalt. Förövaren skapar inte bara känslor av tvivel hos sitt offer, men också känslor av skuld och skam hos honom/henne.

Vad kan det bero på?

Att använda förminskning och belittling kan bero på många faktorer, men här listar jag upp några vanliga orsaker till att man manipulerar andra:

  • Obearbetade känslor av misslyckande, aggression och allmänt missnöje med livet kan göra att behovet av tävlande och självhävdelse blir enormt. Då individen inte tar tag i snöstormen inom sig, riktar man istället frustrationen på annat objekt – I detta fallet en annan person.
  • Avundsjuka kan verkligen ställa till det för många. När individen känner brister inom sig och tänker: “Jag borde…” istället för att “Jag är …”, kan det leda till känslor av avundsjuka gentemot personer som vi anser må bättre.
  • Osäkerhet och svag självkänsla. Det är sällan individer med stark självkänsla som använder förringning. Starka individer stärker andra, inte försvagar dem.
  • Ogillar dig – Ja ibland ogillar folk oss (hur det nu är möjligt kan man tänka) och då använder de olika metoder för att få oss att må dåligt. 
  • Bekräftelsebehov kan göra att man blir villig att skada andra psykiskt. Genom att hävda sig själv och trycka ner andra, får manipulatorn en ego-boost – en tillfällig lindring i sina smärtor.

Strategier för att hantera belittling

Du behöver synliggöra manipulationen och sedan hålla dig borta från personen. Som de säger: “You can’t teach old dogs new tricks”, vilket i sammanhanget innebär att du inte kan ändra vuxna människors vanor, tankesätt och beteenden (om inte du arbetar som professionell psykolog).

En del personer är dessutom ointresserade av att ändra beteende så varför lägga energi på att ens försöka?

Använd humor. Du behöver inte vara sarkastisk, men humor gör livet lättare att leva och håller negativa vibbar borta. 

Var ärlig och stå upp för dig själv. När du märker att du systematiskt blir manipulerad, säg ifrån. Var tydlig med vilka ord/beteenden du inte kan acceptera och sätt dina gränser tydlig!

Och ännu en gång: Håll dig borta från manipulativa människor!

Är du som jag en högkänslig person, kan du bli dränerad på energi om du tolererar systematiska pikar och kommentarer.

Tänk också på att inte lägga skulden på dig själv. Låt det rinna av dig och umgås med människor du tycker om.

Citatet nedan gillar jag verkligen:

“Let us not demeanor or belittle. Rather, let us be compassionate and encouraging,. We must be careful that we do not destroy another person’s confidence through careless words. or actions.”

— Thomas S. Monson

0 kommentarer
Psykologi

Våld är aldrig okej Will Smith

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Erkänner att jag först rättfärdigade Smiths agerande

När jag första gången såg klippet där Will Smith klappar till Chris Rock, tänke  jag: “Way to go Will. Bra jobbat”. Det kändes som en självklarhet att Will skulle “försvara” sin fru som inte uppskattade skämtet om håravfallet. 

Efter ett par dagar, ändrade jag åsikt i frågan helt (man får faktiskt ändra sin åsikt). Det berodde dels på djupare reflektion och dels på ett TV inslag där Chris Rocks uppväxt diskuterades. 

Chris Rock var mobbad som barn

Chris Rock har som barn blivit mobbad och sexuellt utnyttjad. Han har varit öppen med att hans självförtroende är stort när det gäller hans arbete, men att självkänslan är i botten. På grund av traumatiska upplevelser i barndomen har han svårt med tilliten till andra och han känner sig inte värdig att älskas.

Kognitiva schema och grundantaganden

Mobbning kan knäcka en person mentalt. Utgår vi från det kognitiva perspektivet i psykologi, finns det små lådor i vårt tänkande som vi föds med som kallas för kognitiva scheman. Kognitiva schema är en slags mentalstruktur som hjälper oss sortera bland  sinnesintryck, upplevelser och erfarenheter. 

Inne i kognitiva scheman, finns det våra grundantaganden. Dessa grundantaganden kan bli antingen friska eller dysfunktionella beroende på erfarenheternas karaktär i livet. 

Et exempel: När ett barn börjar skolan skapas det ett kognitivt schema om skolan i barns tänkande. Där placeras allt som har med skolan att göra. Om skolgången är bra, blir grundantagandet om skolan funktionell. 

Ett barn som däremot blir mobbad får ett dysfunktionellt grundantagande i kognitiva schemat om skolan. Barnet placerar alla negativa tankar och känslor i kognitiva schemat och får en negativ bild av skolan. 

Barn som blir mobbade får svårt att lita på andra människor och utvecklar ångest, rädsla och vill helst undvika att vara i skolan. Att lära sig nya saker blir svårt, då energin går åt att undvika förövarna och att vara på sin vakt. 

Senare i livet kan minsta tecken på utanförskap, utfrysning och kränkande behandling leda till känslor av obehag, nedvärdering och oro. 

Hjärnan är programmerad att svara på minnen (stimuli) och nya händelser kan väcka exakt samma tankar/känslor som när de inträffade.

Hur kommer Chris Rock att må efter det här?

Att Will Smith ger Chris Rock en örfil, kommer att ge Rock djupa psykologiska sår. En ny trauma till och med.

Det är inte helt omöjlig att jobbiga tankar/känslor från barndomen väcks till liv igen. 

Som barn blev Chris Rock mobbad när ingen tittade på. Nu blev han kränkt mitt framför ögonen på hela världen. En sådan upplevelse kan man inte enkelt lämna bakom sig.

Förövaren har egna problem att ta itu med (aggressionsproblem till exempel), men för offret kan slaget väcka mängder med negativa känslor från barndomen. 

Varför fortsatte han?

Jag undrade personligen hur Chris Rock kunde skämta om slaget och sedan fortsätta Oscarsgalan hela kvällen. 

En del säger att det visar på styrka att fortsätta utan att visa sig berörd, men jag är av en annan uppfattning: 

Individer som blir kränkta, mobbade eller utfrysta (som barn eller som vuxen), kan få orealistiska tankar om att de förtjänar det som händer. 

Parallellt tar jag ett annat exempel för att förtydliga vad jag menar: Kvinnor som blir misshandlade i sina förhållanden stannar kvar med  förövaren då de systematiska kränkningarna förstör offrets självtillit och de får känslan av att de förtjänar det som händer dem.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, skam är en känsla som tar över hela personen där personen tänker “Jag är felet”. 

Trodde då Rock att han förtjänade att få stryk? Var det därför han skämtade och stannade kvar? Det kan bara han svara på.

Jag hoppas innerligt att Chris Rock bearbetar händelsen och inte lägger skulden på sig själv. 

Att skämta om andras medicinska tillstånd är inte så schysst, men att ta emot någons våld framför ögonen på hela världen måste vara fruktansvärt traumatiskt.

Jag hoppas också att Will Smith tar tag i sin aggressionsproblem och skaffar professionell hjälp.

0 kommentarer
Psykologi

Skillnaden mellan kritik och negativitet

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Alla klagar vi emellanåt. Igår klagade jag högt och tydligt över att samhället hade snott en timma från mitt liv (syftar på sommartiden). Idag klagade jag på att det plötsligt började hagla (eller var det snö?) från ingenstans. Jag som har ställt in mig på våren. Vad hände med vädret liksom?

Lite skillnad mellan kritik och negativitet

Personligen tycker jag att det kan vara nyttig med konstruktiv kritik. Igår sa mina elever att filmanalysen de hade jobbat med var för öppen. De hade önskat konkreta frågor till filmen för att underlätta för dem att förstå vad det var jag frågade efter. Jag tog till mig av kritiken och ska tänka på det till nästa gång jag formulerar en uppgift.

Det är stor skillnad mellan att framföra kritik och att älta. Vid kritik görs det oftast ett försök till förändring. Ältande kan ha grund i inre konflikter, missnöje med den egna situationen och känslan av avsaknad av kontroll. 

Behovet av bekräftelse

Vi är sociala varelser och i stort behov av att tillhöra en gemenskap. Att skapa relationer är viktiga för vårt välmående och vår identitet. Gruppen ger oss en bild om oss själva och får oss känna självvärde.

Relationsskapande

Olika människor har olika mönster för att skapa relationer. En del av oss får bekräftelsebehovet tillgodosett genom att imponera på andra, medan andra tar på sig offerrollen för att få erkännande av gruppens medlemmar. 

När någon klagar ständigt kan det bero på:

  • Svårigheter i att hantera stress. De som har en känslofokuserad stresshanteringsstrategi, grubblar mest på problem istället för att angripa problemet och hitta lösningar.
  • Känslan av avsaknad av kontroll. Upplever man att man saknar kontroll över viktiga delar i sitt liv, kan det leda till negativ inställning i vardagen.
  • Allmänt missnöje. Att personen egentligen inte vill vara där hon/han är och genom ältande försöker reparera en skada som egentligen finns någon annanstans (i djupet av ens psyke). 
  • Brister i emotionell intelligens: En person som ständigt ältar, klagar och gnäller, har svårare med självreglering, empati och social kompetens.

Vad kan det bero på?

Våra uppväxtvillkor, vad vi har varit med om och även våra gener (till viss del) påverkar vår personlighet. Jag är determinist – jag tror på att allting har en orsak. Gräver vi lite hittar vi oftast orsakerna till varför människor beter sig som de gör.

Vad ska man göra åt negativitet?

Visa förståelse: Börja med att visa empati och förståelse (eller ge en känsla av att du förstår). Jag älskar komediserier och här kom jag att tänka på serien “Two and a half men”. I ett av avsnitten går Charlie runt och säger till sina bekanta som uppvisar problem: “I understand!”. 

Både män och kvinnor upplever i det avsnittet Charlie som varm och förstående. När en vacker kvinna gråtandes kramar Charlie för att han är så empatisk, tittar Charlie in i kameran och viskar: “I actually understand nothing”. 

Min poäng är att människor med ältande mindset vill ha sympati och förståelse. Ibland räcker det bara att sätta på sig ett varmt leende och säga: “Jag förstår”.

Att visa förståelse är dock inte detsamma som att hålla med.

Dras inte med: Att vara i en negativ atmosfär kan trötta oss psykiskt. Hoppa inte på ältande-tåget. Svara artigt, men bestämt att du inte vill prata om det. Skifta fokus om det går.

Bli uppmärksam på hur de får dig att känna dig: Ingenting är mer värd än din mentala hälsa. Ta avstånd från de som ständigt sprider negativitet.

Försök inte att fixa dem, det kommer inte att gå, särskild om det är vuxna människor. Går det för långt, berätta för personen om hens beteende, sen håll dig borta i den mån det går.

Föreslå hjälp, men sätt dig själv först: En del relationer vill vi behålla även om de inte alltid är de bästa. Erbjud hjälp, om du kan hjälpa till, men inte på bekostnad av ditt eget välmående. Vi må leka hobbypsykolog, men det finns faktiskt professionell hjälp att få.

En sista reflektion

Tänk på att du ensam har ansvaret för din egen lycka. Vi kan inte kontrollera andra människors tankar, beteende och känslor, men vi kan kontrollera vår egen respons.

Livet är kort. Se, hör, observera, men vägra att dras med i negativa vibbar.

“No matter how good you are, someone is always going to be against you. But never let them be the limit of your success.” — Terry Mark

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Snöbollseffekten – Känslornas lavin

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Snöbollseffekten är en psykologisk term som förklarar hur små känslor kan växa sig stora och starka om vi inte stoppar dessa i tid. 

Ta en snöboll och rulla den nerför ett högt berg. Snöbollen växer sig större och starkare, tar med sig alla andra snöbollar i vägen och snart omvandlas till en snöstorm.

Små negativa känslor som skapas/föds av stressfyllda situationer och vardagliga händelser kan bli överväldigade och ohanterbara – som en lavin – om vi inte hanterar dem när de uppstår. 

Föreställ dig följande:

Du missar bussen. Du blir sen till ett möte som är viktigt för dig. Trots att ingen av deltagarna i mötet bryr sig om att du är sen, inbillar du dig att mötesdeltagarna ogillar skarpt din sena ankomst.

På grund av att du har blivit sen, blir du så besviken på dig själv och situationen att du sitter passivt under hela mötet. Du säger inte ett enda ord på mötet trots att du har förberett dig för ett anförande under en period.

Efter mötet är du irriterad på dig själv eftersom du inte sa det du skulle ha sagt. Irritationen växer allteftersom dagen går och utan att du har tänkt på det, omvandlas den till ilska.

Väl hemma blir du förbannad på din partner som inte har slängt ut soporna. Han/hon blir arg tillbaka för att du beter dig som ett as. Ett bråk startar och kvällen blir förstörd. 

Du vill inte äta, går och lägger dig, men kan inte sova. Nu är du inte bara arg, du är frustrerad, har ångest och känner dig misslyckad.

Du känner dig rädd för allt det dåliga som skulle kunna hända och oron gör att du ligger vaken hela natten. 

Inbilla dig bara hur trött du kommer att vara när klockan ringer morgonen därpå och det är dags att gå upp.

Negativ filtrering

När vi känner oss nedstämda är risken för att filtrera bort positiva saker stort. Det är som om vi medvetet fokuserar på allt det negativa som finns i livet för att få de pessimistiska känslorna bekräftade. En slags negativ självuppfyllande profetia. 

Starka känslor av nedvärdering och tvivel skapas av små negativa känslor om oss själva. Det börjar med att jag blir sur på mig själv för att jag misslyckades med en uppgift och slutar i svår ångest eller depression (efter en period).

Stuckness – Instängd i en känslovåg

Den absolut jobbigaste känslan, enligt mig, är känslan av att vara instängd i en känslovåg (stuckness på engelska). Känns lite som att du står ute och det regnar, blåser, snöar och haglar samtidigt – och du ser översvämningen komma emot dig.

Fasthet är när man är överväldigad av negativa emotioner men kan inte riktigt reglera dessa.

När och var startade det hela? Vad var den utlösande faktorn? Var det regnet först eller stormen?

Du tänker – kunde jag ha haft bättre skydd om jag hade frågat Alexa om vädret, innan jag lämnade huset?

Hantera den instängda känslovågen

När känslorna blir som lavin är det absolut viktigaste att reglera dessa genom meditation och mindfulness. Fokusera hellre på de små snöbollen istället för den gigantiska jättebollen. 

Stanna i känslorna och låt dessa komma och gå. Lyssna på känslorna utan dömande, utan fördomar och på ett objektivt sätt. 

Stoiska frågor

Dessa stoiska frågor kan vara till hjälp när du sorterar bland känslornas lavin:

  • När tänkte jag min bästa tanke idag?
  • När tänkte jag min sämsta tanke idag?
  • Finns det bevis på att mina tankar stämmer/stämmer inte?
  • Om jag hade kunnat repetera dagen, hade jag agerat/tänkt/känt annorlunda?
  • På vilket sätt hjälper dessa känslor mig?
  • Kan jag släppa taget om några av dessa jobbiga känslor?

För bästa resultat, skriver vi ner svaren. Lets go.

Den positiva snöbollen 

På samma sätt som negativa känslor kan bli lavinartade kan även positiva känslor bli stora och starka. 

Tillit till den egna förmågan leder till bättre framgång i vardagen. Medkänsla till oss själva och andra gör oss gladare och fyller livet med känslor av mening. 

Våra tankar är mäktiga. Hur vi ser på oss själva, på situationer, på andra och på livet blir som en spegelbild. 

Vi kanske inte kan göra något åt det som händer utanför oss, men vi kan kontrollera hur vi reagerar på händelser. 

Laviner må vara starka och mäktiga, men tänk på att solens värme smälter snön och gör den till rinnande vatten. 

The positive thinker sees the invisible, feels the intangible, and achieves the impossible.”

– Winston Churchill

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Skuldkänslor – Onödiga eller nödvändiga?

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Skillnaden mellan skuld och skam

Skuld är känslan av att man har gjort någonting fel. Att vi har gjort ett misstag och mår dåligt så länge känslan sitter inom oss. Precis som smärta, talar skuldkänslor om för oss att någonting är fel.

Skam är känslan att hela min person är fel (att självet är fel). Skam behöver inte vara kopplat till någon specifik händelse, beteende eller situation. Känslor av skam bildas tidigt i livet och blir inrutade i vårt själv. Skam till skillnad från skuld, går inte att reparera. När vi känner att “vi är felet”, kan vi inte reparera oss genom att be om förlåtelse eller rätta till ett misstag. 

Det är intressant att studera skam utifrån ett psykologiskt perspektiv, men här vill jag fokusera mer på skuldkänslor. Jag har tidigare skrivit om effekten av skuldkänslor på vår hälsa (läs inlägget: Skuldkänslor – nödvändiga eller onödiga) men känner, att jag vill skriva om det igen. 

Den “goda” skuldkänslan

Ja det finns god skuldkänsla och det finns skadlig skuldkänsla. Goda skuldkänslor talar om för oss att någonting är annorlunda och vi behöver reparera viktiga relationer. Den goda skuldkänslan kan leda till självinsikt där vi får veta vilka vi egentligen vill vara.

Genom goda skuldkänslor lär vi oss att bli empatiska och kärleksfulla gentemot andra människor. Vi gör (garanterat) fel och genom att be om ursäkt, rättar vi till vårt beteende och eventuellt lär oss att inte göra om samma misstag.

Den skadliga skuldkänslan

Är man full med skuldkänslor från barndomen kan det vara svårt att skilja mellan bra och dålig skuld då vår hjärna kan få svårt att skilja mellan dessa.

Personer som har blivit djupt skuldbelagda som barn reagerar starkare på fel och misstag och de och de kan ha svårare att släppa taget.

Kroppen signalerar skuldkänslor genom:

Skuldkänslor

Ett exempel:

Om du tränar styrketräning och gör det regelbundet blir du starkare och bygger mer muskler. Tyvärr fungerar inte psykisk ohälsa på samma sätt. Om vi mår dåligt och inte hanterar våra negativa känslor blir vi ännu mera sårbara och riskerar att måsämre.

Här är ett tydligare exempel:

Du har en del uppgifter att göra, men du väljer att skjuta upp dessa. För varje gång du prokrastinerar, tillkommer ännu en uppgift som läggs på hög bland allt du har att göra. Detsamma gäller känslor av skuld. Om du inte hanterar, släpper taget om ett (riktigt eller påhittat) misstag, byggs det i psyket upp ett berg av jobbiga känslor som kan påverka vardagen på negativa sätt.

När vi låter skuldkänslorna ta över vår person kan resultatet visa sig i alla våra beteenden och handlingar.

Nedan skriver jag vad som händer om/när skuldkänslorna har tagit över:

  • Det kan bli svårt att fatta beslut då det i bakhuvudet finns det en röst som skriker: “Gör nu inga misstag!!!”.
  • Man kan bli “överansvarig”, dvs. överdriven noggrannhet (pedantisk) för att inte göra fel.
  • Att bli överkänslig där du utvärderar alla situationer med rätt-och-fel tänkande.
  • Att rädslan blir så stark att man kollapsar. Man kan bli ineffektivit, passiv och väljer att isolera sig.
  • Dåligt självförtroende eftersom man tvivlar på sin egen förmåga.
  • Ständigt sätta andras behov före sina egna (på engelska people pleasing).
  • Ta till ohälsosamma metoder för att dämpa ner känslornas intensitet. Självdestruktiva och självskadebeteende så som hetsätande, dricka alkohol, grubbleri och ältande.

Varför gör vi det mot oss själva?

Omedvetet tänker vi att om vi håller fast vid skuldkänslorna, kommer vi att få rättfärdigande och har straffat oss själva tillräckligt. Som om vi förtjänar att må dåligt för att vi har gjort ett misstag – snälla liksom.

Nu känner vi alla mer/mindre skuld, men att känna skuld för saker som vi direkt inte är ansvariga för, kan medföra svår ångest, sömnproblem och depressiva känslor. 

Att hantera skuldkänslorna

Tipsen nedan kommer från kognitiv beteendeterapi som jag själv har använt när jag har känt skuldkänslor: 

  • Föreställ dig att du är utanför dig själv för att observera den skuldfyllda situationen objektivt. Du är kritiker och vän samtidigt. Är det så att du erkänner att du har gjort ett misstag som har orsakat en annan människa obehag, då är det bara en sak att göra: Be om ursäkt. Be om ursäkt, mena det och sedan move on.
  • När du känner dig fast i en mindset och känner skuldkänslor utan att du vet vad det beror på, skriver ner allt du känner och varför du känner det. När känslor kommer på papper (eller på paddan) blir de lättare att få en helhet samtidigt som du studerar delarna. 
  • Identifiera vilken typ av skuldkänslor det handlar om. Det händer alltför ofta att vi adopterar andra människors sinnesstämning och känner skuldkänslor för någonting som egentligen tillhör någon annan. 
  • Ingen är perfekt! Ha inte orealistiska krav på dig själv. Det här låter konstigt, men jag personligen fascineras mer av människor som är lite slarviga, lite snurriga, icke perfekta och är mer av: “Ojdå -Ops” – typen, än människor som aldrig gör fel (lägg av liksom).

Sammanfattande reflektion

Älta inte i dagar, veckor, månader över saker som du borde ha gjort eller skulle ha gjort. Bajsiga situationer (moget ordval Fröken Azita) händer. Det är livet. Vi kan inte gå tillbaks i tiden och ändra det som har varit.

Nu berättar jag någonting existentiellt som du kanske inte alls håller med om: I nuet finns det inga problem!

Vi hörs inom kort där jag berättar mer om mitt påstående.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Sänkta förväntningar lyckligare liv

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Förväntningar är den djupa tron att någonting som vi vill kommer definitivt att hända. När vi förväntar oss någonting, ställer vi in oss på att få våra förväntningar ska bli uppfyllda (lite som på julafton).

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om vikten av förväntningar på barn som presterar bättre om vuxna har positiva förväntningar på dem. Inom socialpsykologin kallas det för Rosenthaleffekten (läs inlägget om: Positiva förväntningar på slöa barn).

I detta inlägg, intar jag ett annat perspektiv: Kan orealistiska förväntningar försvåra livet för oss?

Realistiska förväntningar boostar oss på ett bra sätt. Om jag förväntar mig att kunna lyfta 100kg i marklyft inom ett halvt år, sätta upp mål och delmål, och jobba hårt, kommer jag (troligtvis) förverkliga min förväntning.

Vid konkreta mål där vi själva har en avgörande roll fungerar förväntningar som katalysatorn i processen.

So long no harm.

Vilka förväntningar förstör för oss?

Det som kan döda glädjen i livet, är förväntningar vi har på andra. Vi hoppas att andra ska göra som vi vill (vårt behov av att utöva kontroll på andra liksom).

Här är några exempel på förväntningar som kan förstöra livets harmoni:

  • Det jag förväntar mig måste hända. Ibland bygger vi upp ett slott i vårt huvud och när vi upptäcker att slottet var byggt på luft, blir vi besvikna, ledsna och känner oss hjälplösa.
  • Livet ska vara rättvist. Håll i dig när jag berättar att: Livet är inte rättvist!. Hade det varit rättvist, hade vi inte haft krig, svält, fattigdom och gängbrottslighet. Sänk dina förväntningar vad gäller rättvisa och stay realistic.
  • Alla ska tycka om mig. Hmmm … berätta varför?. Alla kan inte/vill inte/kommer inte att tycka om dig. Att anstränga sig för att få gillande kan trötta ut oss psykiskt och fysiskt. Släpp därför taget om förväntningen av gillande och fokusera inåt istället. Gilla dig själv.
  • Personer i vår omgivning ska bete sig som vi vill. Alla människor är fria (nu citerar jag den allmänna deklarationen helt plötsligt) och har fri vilja. Vi äger ingen. Vi lånar andra människor, till och med våra barn. Att förvänta sig att andra ska göra det vi vill göra, kan bli en stor besvikelse. Släpp därför kontrollen.
  • Att tänka: om jag förväntar mig någonting enormt mycket, kommer det kanske att hända. Sluta läsa pseudo psykologi så som Law Of Attraktion. Reflektera igenom fakta och låt dina “tänk om”- tankar vila ett tag. Vi är varken magiska eller har övernaturliga förmågor.
  • Att förvänta oss för mycket av de vi älskar. Kärlek ska vara utan villkor. Du älskar inte personen om du ständigt förväntar dig att hen ska göra/vara/bete sig som du vill. I kärleken finns inga förväntningar. Släpp kravet på de du bryr dig om och sänk dina förväntningar på dem.

I’m not in this world to live up to your expectations and you’re not in this world to live up to mine.

Bruce Lee

Barn fantiserar … och det gör även vuxna

Utvecklingspsykologen Jean Piaget menade att barn kan ha svårt att skilja mellan den subjektiva världen och deras egna tankar. Enlig Piaget, föreställer sig barn att om hon tänker elaka tankar om lillebror, kommer tankarna att slå igenom … och han kommer att ramla och slå sig.

Piaget trodde att “den magiska” processen avtar vid 7 års åldern och vi blir mer logiska efter den perioden.

Det visar sig att Piaget hade fel. Det finns även vuxna som tror att de kan få magiska saker att hända med hjälp av sina tankar och förväntningar. Trust me, I have been there.

Är det alltid dåligt med att ha förväntningar?

Förväntningar i sig behöver inte vara dåliga. Till exempel förväntar jag mig att min dubbelespresso på morgonen ska göra mig lite lyckligare. Och voilà, jag blir en bättre och lyckligare människa efter att jag har druckit upp den.

Lite magiskt ändå, eller hur?

Problem blir det när våra förväntningar inkluderar andra människor. Jag må älska min dubbelespresso men om jag förväntar mig att alla ska älska espresso lika mycket som mig, blir jag med all säkerhet besviken. 

Det finns faktiskt människor därute som inte ens gillar kaffe (jag lovar jag känner ett par stycken).

Det är lite taskigt att bli arg på andra människor när de inte kan/vill leva upp till våra förväntningar. Man får ta ett steg tillbaka, andas ut och fråga sig: “Vem är det egentligen som sårar mig? Någon annan eller mina egna förväntningar?”.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Övertänkande och förlamande analysering

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Det finns ett citat som säger: “Det finns ingenting i världen som kan såra dig mer än dina egna tankar”. Visst låter det rimligt?

Jag har reflekterat en del över hur mycket våra egna tankar egentligen kan påverka vårt välmående; både psykiskt och fysiskt. 

Händelser och situationer i sig är inte så hemska, som vårt ältande, grubblande och övertänkande. 

Övertänkande innebär (utifrån engelsk översättning) att tänka på någonting för mycket eller för länge. Man upplever att det är omöjligt att sluta tänka.

Övertänkande är också känd som: “Analysis paralysis”, på svenska, typ: “förlamande överanalysering” som innebär att vi blir fasta i vår tänkandets bur och kan bli handlingsförlamade.

Överanalyserande och problemlösning är inte samma sak. Problemlösning engagerar hjärnan utan att matta ut den. Vid problemlösning försöker vi hitta lösningar och angriper själva problemet.

Överanalyserande är att grubbla över ett problem, utan att egentligen försöka lösa det.  

Övertänkande kommer i två olika former: tänka på det som har hänt och/eller tänka och oroa sig för det som kommer att hända.

Personer som överanalyserar drabbas oftare av ångest och panikångest känslor. Också att få en panikattack är vanligare bland de som övertänker – vilket låter rationellt då en panikattack är kroppens sätt att säga till oss att tagga ner och stressa mindre.

Hälsosamt stimulerande tänkande som till exempel: analysera olika samhällsfrågor eller psykologiska analyser, kan vara utvecklande och göra vårt psyke starkare. Däremot gör övertänkande och ältande oss svaga, trötta och understimulerade.

Är du kär och analyserar smådetaljer kan det antingen vara stimulerande eller tröttsamt. Det beror helt enkelt på om du tänker på kärleken som en möjlighet eller som en kamp.

Hjärnan behöver sin vila

Vår hjärna förbrukar 20 procent av kroppens energi. Det är redan för stora energimängder som vi gör av med under vardagen; på jobbet, i skolan eller någon annanstans. Ska vi dessutom övertänka varenda detalj, överanalysera alla situationer – ja, då får vi problem. Stackars hjärnan liksom. 

Tecken på övertänkande/överanalysering

  • Grubbleri över småsaker och ständigt fråga sig: “tänk om?” frågor.
  • Sömnsvårigheter då hjärnan är för upptagen med att tänka än att koppla av.
  • Att ständigt “läsa mellan raderna” och förneka eller förbise fakta.
  • Att ta det mesta personligt.
  • Att ha konversationer i huvudet där man önskar att man hade sagt/gjort det ena stället för det andra.
  • Att inte kunna närvara i nuet eftersom fokuset är inåt, inom känslorna och man lever i sitt huvud. 
  • Ständiga skuldkänslor och självdestruktiva tankar. 
  • Känslor av skam och nedvärdering.
  • Att tänka på saker som vi saknar kontroll över. Vi tänker att om vi överanalyserar kanske kan vi få bättre kontroll.
  • Att vara trött, ofokuserad, känslosam, misstänksam och på sin vakt.

Det finns många fler tecken på övertänkande, men jag stannar här. 

Tanke/känsla/handling

Våra känslor och tankar kan inte exsitera utan varandra. Lite som hönan och ägget. Vi vet inte om tanken kommer först eller känslan (nobody knows). En sak är i alla fall säker: Tanke påverkar känsla och känsla påverkar tänkandet (och våra beteenden). Som i en cirkel.

Hur ska man göra då?

Nu berättar jag något som kanske gör dig defensiv. Håll i dig:

Du är INTE dina tankar!

Du är INTE heller dina känslor.

Det bara tänks/känns så.

Här kommer några tips på att minska överanalyserandet:

  • Distrahera dig. Träna ett hårt pass på gymmet och trötta ut kroppen på ett positivt sätt (finns andra roliga aktiviteter också, men det skriver jag inte om här).
  • Träna dig på att se helheten istället för delarna.
  • Meditera, stretcha och försök aktivera samtliga sinnen i allt du gör.
  • Hjälp någon annan. Det är bra för mänskligheten och får dig på bätter humör. När du tänker på andra, kommer du ut från ditt huvud lite.
  • Bråka inte med dina tankar. När du anstränger dig för att inte tänka på ett visst sätt, överanalyserar du istället. Vår hjärna är emellanåt som en trotsig tvåårig. Säg att den inte ska göra något, vill den bara göra det. Ett litet test: när du läser detta, föreställ dig INTE ett par skor . . . (Hur gick det?).
  • Skriv ner dina tankar på ett papper så märker du att de är egentligen inte så farliga som du tror.
  • Sök professionell hjälp om överanalyserande begränsar dina möjligheter till ett sunt liv.

Och lyssna på mig ännu en gång: Du är inte dina tankar. Du är tänkande varelse.

Du är inte dina känslor. Du har förmågan att känna.

0 kommentarer