Vem torkar dina tårar?

av Azita Miakhel

När du ser den tomma stolen bredvid dig,

och du gråter inombords,

vem torkar dina tårar?

När du hör de gapa, skrika, kränka och svika,

och det får dig att gråta,

vem torkar dina tårar?

När de hellre svettas åtta pers runt samma bord, än väljer platsen bredvid dig,

och din själ bara skriker,

det gör ont självfallet,

vem torkar då, dina tårar?

När de förskjuter sin ilska, lägger på dig sin frustration

när de skvallrar, förtalar och är aggressiva subtilt,

vem torkar dina tårar?

När du ligger i sängen, vänder kuddens blöta sida,

när du vill somna,

men kan inte av rädsla för morgondagen,

vem torkar dina tårar?

När du söker svar,

när du frågar och frågar

när du frågar igen, men det finns inget svar,

och du börjar gråta förtvivlad

vem torkar dina tårar?

När du kämpar dag in och dag ut,

väntar lite tillkämpar lite till,

jobbar lite tilI,

i hopp om att allt detta ska ta slut,

men när ingen hör dina skrik,

ditt rop på hjälp,

när ingen hör,

ingen hjälper,

det finns ingen väg ut

då gråter du igen,

så berätta; vem torkar dina tårar?

Du gav dem allt du hade och lite till,

du vissnade bort så de kunde blomma,

du kraschade och gav dem din fallskärm

du blev tom, ledsen med sorg inom dig,

du grät och grät

men ingen torkade dina tårar.

Du kanske också vill läsa