Frökenazita
Vardagens Psykologi
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt
Tagg:

mobbning och utfrysning

Existentiell PsykologiPsykologiSociologi

Blir alla visionärer ensamma?

av Azita Miakhel December 15, 2024
5 minuter läs

Nyår närmar sig, och med det följer reflektioner över året som gått. För mig handlar dessa tankar om en sak jag verkligen behövde, men som inte fick: Stöd.

Trots att jag har upplevt stunder av intensiv rädsla och utsatthet har jag sällan fått konkret hjälp.

Som kvinna som vågar stå upp mot orättvisor har jag insett att hatet är en oundviklig konsekvens – det kommer lika pålitligt som ett brev på posten.

Att ta ställning, särskilt inom politiken, verkar dessutom ge vissa fritt spelrum att visa sitt förakt. Människor kan skriva hatiska, hotfulla och kränkande kommentarer på sociala medier, utan att det blir några som helst konsekvenser.

Ifrågasätter man en destruktiv struktur eller dysfunktionellt system, görs det försök att hitta problemet hos individen. Det är nämligen enklare att göra sig av med enskilda individer, än att göra positiva förändringar som är resurskrävande.

Vi lever i ett samhälle där man hellre sätter plåster på ett sår än undersöker de bakomliggande orsakerna. De som gör fel, de blir kvar – till och med hyllade av gruppen och massan.

De som tar stryk ska skylla sig själva. De drabbade omplacerar man, prioriterar bort och isolerar från all form av gemenskap.

Om gemenskap och ensamhet

Ibland gör det ont att se hur vissa grupper alltid stöttar varandra – genom likes på sociala medier, genom att backa upp varandra i diskussioner eller bara finnas där i svåra stunder.

Att det smärtar, beror på en påminnelse om vad jag själv har saknat. Ett riktigt jävla nätverk.

Att hålla varandra om ryggen

Det är sorgligt att se hur vissa människor får förmåner och karriärmöjligheter genom vänskapsband, släktskap, rätt efternamn eller genom att knyta kontakter med “rätt” personer.

Själv lyckades jag aldrig. Kanske på grund av min fuck-off-attityd. Eller vad vet jag.

Jag tycker ju att jag är snäll.

Jag ville tro att meriter, utbildning, personlighet och kompetens skulle räcka för att lyckas. Varför skulle man behöva något annat?

Men nej! Verkligheten ser annorlunda ut. Du kan vara en demokratikämpe i samhällets ögon, men den som får jobba med demokratifrågor är ofta den med rätt nätverk och kontakter.

Det är en bitter insikt, men också en påminnelse om hur långt vi har kvar innan jämlikhet och rättvisa blir mer än bara fina ord.

När slutar det eviga dömandet

En sak som har varit svår att sätta fingret på är hur jag ofta döms hårdare som person, även i situationer där jag själv varit offer.

Det känns ibland som om det finns en tyst överenskommelse: “Azita är en tuffing som klarar allt, så ge henne bara mer skit – hon tål det.”. Men det få förstår är att jag faktiskt blev sjukskriven i nästan ett år på grund av en dålig arbetsmiljö som till slut knäckte mig.

Under den perioden var jag totalt isolerad och hade bara vårdcentralen som stöd.

Att läsa böcker har varit en stor del av mitt liv, men under sjukskrivningen kunde jag inte ens läsa någonting.

Bäst kan jag beskriva den tiden som om min själ hamnade i koma.

Och vet du vad som var svårast under den perioden? Att inte ha orken att hjälpa min son med sina läxor.

Människor ser ofta bara en fasad – den offentliga delen av ens liv. De ser inte de andra rollerna man har. Ingen såg mig som en mamma till ett barn, som kämpade bakom kulisserna.

En inre kompass med högt pris

Jag vet att jag ofta uppfattas som annorlunda – och kanske obekväm för många. Min inre kompass driver mig att stå upp för rättvisa, även när det innebär att jag går emot strömmen.

Att följa den kompassen har blivit en del av min identitet, men det kommer med ett högt pris. Priset är ensamhet. Det är en ständig följeslagare, som påminner mig om att min vilja att säga ifrån och vägra blunda för orättvisor skapar avstånd.

Människor drar sig ofta undan från det som utmanar deras bekvämlighet eller tvingar dem att reflektera över sina egna val.

Jag har fått lära mig att min övertygelse inte alltid är lätt att dela. Att stå upp för rättvisa innebär att konfrontera strukturer, maktspel och ibland till och med människor i ens närhet. Det kräver mod – men också en förmåga att hantera den isolering som följer när man inte kompromissar med sina värderingar.

Gruppen och individen

Människor har ett grundläggande behov av att tillhöra en grupp. Gruppidentiteter kan bli oerhört starka eftersom trygghet och gemenskap är livsnödvändigt för oss som sociala varelser.

Men vad händer när man inte passar in i någon grupp? I extrema och destruktiva grupper händer det lätt att det skapas en sorts masspsykos, där medlemmarna gör allt för att försvara sina övertygelser. Genom att förminska “de andra” bygger individen en falsk känsla av överlägsenhet.

Socialpsykologin beskriver detta fenomen med termen konformitet – hur grupper drar sig mot likformighet och belönar dem som följer normen.

Den som bryter mot gruppens oskrivna regler riskerar att exkluderas. Det känns som att det är precis vad som händer.

När jag säger ifrån, när jag vägrar spela med i den sociala teatern, växer avståndet mellan mig och andra. Det är som om det är enklare för dem att ignorera mig än att faktiskt bemöta de orättvisor jag pekar på.

En uppmaning eller önskan

Så här vid tredje advent funderar jag över hur vi kan bryta dessa mönster. Hur kan vi bli bättre på att stötta varandra, även dem som inte delar våra åsikter eller passar in i våra förväntningar?

Kanske ligger svaret i ett annat begrepp från socialpsykologin: Empati. Förmågan att försöka förstå, istället för att döma.

Tänk om vi kunde skapa gemenskaper som inte bygger på likformighet, utan på öppenhet och respekt för våra olikheter. Det är i våra skillnader som vi hittar det verkligt mänskliga – där vi kan lära oss av varandra och växa tillsammans. Kanske är det just den tanken vi borde bära med oss in i det nya året.

Margot Wallström uttryckte en gång: “Jag tyckte det var jobbigt att folk som inte ens kände mig hade uppfattningar om min personlighet.” Och jag känner igen mig så väl i det. Fördomar och missuppfattningar gör ont, men trots allt vägrar jag att låta dem definiera mig.

Mitt fokus ligger på att fortsätta vara sann mot mig själv och bidra till en gemenskap som ser styrkan i våra olikheter.

Jag kommer inte att sluta kämpa för jämlikhet, men jag kommer inte längre att söka svar i djupet av horisontens mörker.

Det är på tiden att sluta bygga slott i luften och se verkligheten som den är. Det stinker att vara realist än idealist, men tro mig – jag har inte valt detta själv.


Foto: Azita Miakhel

December 15, 2024 0 kommentarer
PsykologiSociologi

Psykologiska effekter hos syndabocken

av Azita Miakhel December 14, 2022
5 minuter läs

I förra blogginlägget skrev jag om Scapegoatteorin (syndabocktänkande i en grupp) där jag analyserade mobbning utifrån de fyra sociologiska/socialpsykologiska typerna av scapegoating.

I den här artikeln fördjupar jag mig kring de psykologiska effekterna av syndabockstänkande hos individen som blir syndabocken (Läs: Aggressionsdriften skapar syndabocken).

Den sociologiska/socialpsykologiska teorin om scapegoating förenklad innebär att en person eller en grupp lägger egna misslyckanden, aggression, problem och frustration på en enskild individ eller grupp i syfte att boosta eget ego och få en känsla av kontroll och betydelse.

Psykologiska effekter hos syndabocken

Trauma

Förställ dig att du får ständigt uppleva att du är felet och utan dig skulle allt vara bra. Hur skulle det kännas? En person som blir offer för scapegoating kan bli traumatiserad till följd av systematiskt hat, hot och kränkningar.

Personen kan utveckla känslor av misslyckande och känna sig ovärdig, betydelselös och oälskad (Scapegoat, the weight of other people’s guilt). 

Att bli kränkt blir det normala

En person som har fått syndabocksrollen av en grupp börjar tro att det är normalt att bli förringad, kränkt och åsidosatt. 

Personen kan få svårt att i framtiden reagera på dysfunktionella kontext och situationer då han/hon blir van vid kränkande behandling. Personen nöjer sig med det minimala och strävar inte efter något bättre.

Med andra ord motivationen och drivkraften påverkas negativt.

Svårigheter med att sätta gränser

Syndabocken kan få svårt med att sätta gränser i syfte att skydda sig mot framtida angrepp och liknande. En person som blir utsatt för utfrysning, mobbning och/eller blir gruppens syndabock, får sin självkänsla ordentlig skadad.

Önskan om gillande kan gå så långt att personen börjar sätta andras behov framför sina egna och kan få svårt med att säga nej.

Risken att bli utnyttjad blir därmed större hos en syndabock än hos en person som har visats i tryggare miljöer.

Posttraumatisk stressyndrom (PTSD)

Posttraumatisk stressyndrom kopplas oftast till svåra upplevelser där individen har fått uppleva starka mentala påfrestningar.

Posttraumatisk stressyndrom kopplas oftast till krig och övergrepp, men syndromet kan också drabba personer som har blivit mobbade under en tid.

De vanligaste symtomen på PTSD hos syndabocken är mardrömmar, svårigheter att koncentrera sig och att vara lättretad/lättirriterad.

Posttraumatisk stressyndrom förenklad innebär att mentala bilder av traumatiska upplevelser kan dyka upp när som helst och försvåra livet för den traumadrabbade.

Det är vanligt att gruppens syndabock får mentala bilder eller blir påmind om elaka kommentarer och gliringar som personen har blivit utsatt för. 

En minnesbild eller ihågkommande av en situation kan (även långt senare) väcka ångest och känslor av obehag hos syndabocken vilket i sin tur påverkar personens vardag negativt.

Självskadebeteende och självsabotage

Andra människors beteenden och handlingar påverkar vårt humör, vårt förhållningssätt och våra beteenden.

Vi speglar oss i andras uppfattningar om oss och skapar en bild av vår egen person. Inom socialpsykologin heter principen för “Spegeljaget”. 

Personer som faller offer för scapegoating kan uppleva stark aggression, men de vänder frustrationen och ilskan mot sig själva (då de har svårt med att sätta gränser).

Syndabocken ger sig själv stryk genom självdestruktiva tankar och beteenden, överanalyserande och självisolering.

Att missbruka obefogade skam-/skuldkänslor är ett exempel på självsabotage. Andra exempel är självnedvärdering och tvivel på sin egen förmåga och potential. 

Syndabockens skadade självkänsla blir hans/hennes självuppfyllande profetia när möjligheter dyker upp. Att inte tro på sig själv leder t ex till att personen inte söker den tjänsten, går inte den utbildningen, dejtar inte den personen.

En negativ kedja av erfarenheter och tankar tar över personens psyke där det kan bli svårt att frigöra sig och leva livet till fullo. 

Nedsättning av kognitiva förmågor

Vår hjärna klarar av en viss mängd information. Vår perception tar in mängder med intryck utifrån, men hjärnans kapacitet att fokusera på saker är begränsad.

Individen som blir syndabocken i en grupp kan vara så upptagen med att övertänka, att hans/hennes hjärna inte orkar med sitt vanliga jobb, dvs planera, fatta beslut, strukturera upp vardagen och lösa problem.

Psykosomatiska symtom

Psykosomatiskt innebär att fysiska symtom orsakas av mentala sinnestillstånd (t ex att du spyr eftersom du är stressad).

Personer som har blivit syndabockar, upplever oftast svår ångest. Ångesten i sin tur kan sätta sig i olika kroppsdelar.

Psykiskt kan personen få symtom som:

  • Oro
  • Ångest
  • Nervositet
  • Stress
  • Rädsla
  • Känslor av hopplöshet

Fysiskt kan personen känna symtom av:

  • Trötthet
  • Spänningar i nacke och muskler
  • Illamående
  • Yrsel
  • Huvudvärk/ledvärk
  • Hjärtklappningar

Slutreflektion

Vi människor har ett grundläggande behov av trygghet. För att vi ska växa och utvecklas bör miljön vi befinner oss i, vara lugn och säker.

Det spelar ingen roll hur starkt psyke en person har, om miljön runtomkring honom/henne är destruktiv, kommer individen med stor sannolikhet att knäckas.

Låt mig illustrera med ett exempel: 

Du köper två krukor med orkidéblommor. Den ena krukan ställer du inomhus och tar väl hand om den. Du vattnar blomman regelbundet, är mån om hur mycket solljus den ska få och hur varmt det ska vara inne för att blomman ska må bra.

Den andra orkidéblomman ställer du på altanen mitt under vintern. Det är minusgrader ute och vädret är inte alls anpassad för en orkidé.

Du varken vattnar blomman på altanen eller har planer på att ta in den. Vad tror du händer med den blomman? Den kanske överlever i några dagar, men efter ett tag vissnar den.

Detsamma gäller människor. Vi växer när vi är trygga. Vi utvecklas när vi får gemenskap, kärlek, respekt och omtanke. Vi blir starka när vi får beröm, stöd och empati. 

Mobbning, utfrysning och syndabockstänkande förstör den starkaste av oss. Var därmed snäll mot dina medmänniskor. Att vara elak är ett val. Att vara snäll är också ett val. Hoppas du väljer att vara snäll.

Videon nedan är så bra att jag länkar till den igen:

December 14, 2022 0 kommentarer
PsykologiSociologi

Aggressionsdriften skapar syndabocken

av Azita Miakhel December 4, 2022
6 minuter läs

Sociologen Émile Durkheim kom på the Scapegoat Theory som på svenska skulle kunna översättas som syndabockstänkande i en grupp.

Teorin förenklad innebär att lägga egna misslyckanden, problem och frustration på en enskild individ eller grupp i syfte att boosta eget ego och få en känsla av kontroll och betydelse.

Syndabockstänkande är raka motsatsen till favorisering. Ordet syndabock används som metafor för en person som oförtjänt klandras, eller pekas ut som skyldig av en person eller en grupp.

Durkheim menade att sociala strukturer var hierarkiska där roller och status spelade stor roll för skapandet av vår identitet och självkänsla. Misslyckas individen/individer att få en hög status i en viss grupp, kan resultatet bli syndabockstänkande, skuldbeläggande och mobbning.

In-grupper och ut-grupper

Inom sociologin och socialpsykologin pratas det om in-grupper och ut-grupper. In-gruppen är samling av homogena människor som känner samhörighet med varandra.

Ut-gruppen är människor som inte är en del av majoritetsgruppen eller inte uppfattas av in-gruppen som “en av oss”. Personer från ut-gruppen stigmatiseras och upplevs som främlingen.

När skapas syndabocken?

I otrygga grupper där det finns många konflikter, råder orättvisor och där regler/regelverk saknas, blir det vanligt att hitta syndabockar för att dra bort uppmärksamheten från verkliga problem.

Vem eller vilka som blir syndabockar beror på kontext och situation. I grupper med hög grad av konformitet där oliktänkande inte får förekomma, får en person med annorlunda åsikter/värderingar lätt rollen som syndabock.

Allt problem, fientlighet och frustration från gruppen läggs då på syndabocken.

Fyra typer av scapegoating

Det finns fyra sociologiska/socialpsykologiska typer av scapegoating och jag väljer att inte översätta de fyra olika beteckningarna till svenska. Däremot kommer jag att förklara kort vad var och en innebär och ta exempel för att förtydliga scapegoatteorin.

1. One-on-one fenomen

Denna formen av scapegoating är när en individ skyller på en annan, till exempel när ett barn gör sönder ett dyrt porslin och skyller det på sitt syskon.

Ett annat exempel på one-on-one formen av scapegoating är när en person inte får löneförhöjning för att han/hon inte bidrar till organisationens utveckling, men han/hon lägger sin frustration på den kollegan som uppfattas som hot för en eventuell högre position på jobbet.

2. One-on-group fenomen

Den här formen av scapegoating förekommer när en individ beskyller en grupp för sin egen misär. Till exempel en person som förlorar sitt jobb på grund av alkoholmissbruk, skyller förlusten av sitt arbete på immigranter, tiggare och miljöaktivister.

3. Group-on-one form

Group-on-one formen av scapegoating är inget annat än det vi i dagligt tal kallar för mobbning. Det är när en grupp skyller gruppens frustration och misslyckande på en enskild individ.

Ett exempel på group-on-one formen av scapegoating är att fotbollslaget förlorar en match, men skyller förlusten på en enskild spelare.

4. Group-on-group form

Group-on-group formen av scapegoating är när en grupp bekyller en annan för alla samhällets problem. Till exempel att man vid lågkonjunktur lägger skulden på judar, muslimer, romer, migranter mm. 

Mobbning/utfrysning utifrån scapegoating

Låt mig analysera mobbning/utfrysning med hjälp av syndabocksteorin. 

Mobbning börjar med stor sannolikhet i one-on-one form där en enskild individ börjar förskjuta sin aggression på en annan enskild individ.

Mobbning kan, till exempel, starta med att en person börjar irritera sig på en annan. Vad som kan ha triggat igång förövaren är svårt att spekulera om, då mobbning skiljer sig från fall till fall.

Om personen som blir utfryst eller mobbad, säger ifrån och/eller sätter gränser, kan förövaren börja rekrytera andra medlemmar till “sitt lag”.

Förövaren fortsätter sedan strategiskt och systematiskt med ryktesspridning, lögner, förtal och snack bakom ryggen i syfte att övertyga gruppen om att det är syndabocken som är felet.

Och nu börjar det bli en group-on-one scapegoating där en hel grupp förskjuter egna frustrationer, ilska, missnöje på den där personen. Syndabocken har skapats och det är nu fritt fram att skuldbelägga henne/honom.

Hypotetiskt exempel på scapegoating:

Det är lågkonjunktur och allt har blivit dyrare – det är Azitas fel.

Jag får ingen löneförhöjning – det är Azitas fel.

Jag har fått besked om att jag är sjuk – det är Azitas fel. 

Jag mår dåligt och vet inte varför – låt mig hitta något samband där det kanske kan vara Azitas fel. Och om jag inte hittar ett samband så är det ändå Azitas fel.

Hypotetiska exemplet kanske låter komiskt, men det finns situationer där det verkligen kan gå för långt.

Lite som att slå på en boxningssäck när ilskan kokar, läggs medveten/omedveten aggression på enskild syndabock. vad som händer med den enskilda individen som blir offer för scapegoating, har jag skrivit i tidigare inlägg: MOBBNING LEDER TILL PSYKISK OHÄLSA

Durkheim + Freud = Sant?

Durkheims teori liknar Sigmund Freuds teori om försvarsmekanismer där aggressionen riktas mot en enskild person som en förskjutning.

I det undermedvetna finns det detets drifter. Aggressionsdriften är ett exempel på en drift. Aggressionsdriften vill gärna göra sig påmind då och då, men vi envisas med att förneka den för att skydda den medvetna delen av oss. 

När någon gör oss arg, frustrerad eller ursinnig, vill aggressionsdriften klappa till personen (impulsen) MEN jaget talar om för aggressionsimpulsen att tänka på konsekvenserna och låta bli att slåss. 

När ilskan inte riktas mot det “riktiga objektet” händer det istället att vi tar med oss ilskan och tar ut den på någon stackars oskyldig som står oss nära eller någon som inte vågar säga ifrån.

Personer som är spydiga, otrevliga och fientliga, bär inom sig stora mängder av aggressivitet. Oftast vet de inte ens att de egentligen är arga för saker de inte kunde kontrollera som barn, utan tror att det är andra människor som är problemet. 

Aggressionen måste ut och där finns det olika vägar. En väljer att förskjuta ilskan genom att ta uppmärksamheten från känslan som har skapat aggressionen då det kan vara jobbig att hantera- och rikta den mot andra människor eller objekt: Att skälla ut, skrika, mobba eller sparka på dörren.

Faran med scapegoating

Syndabockstänkande förekommer i destruktiva/dysfunktionella samhällen, organisationer och familjer som ett sätt att lägga skam och skuld på enskilda individer och grupper. Syftet blir att undvika ta tag i de rådande svårigheterna och de existerande problemen.

Syndabockstänkande må föra en grupp människor närmare varandra, men tänk på att den gruppens sammanhållning bygger på kränkningar, regelbrott och i viss mån lagbrott.

Historiskt har scapegoating orsakat enormt lidande i mänskligheten. Massmord (andra världskriget), förakt, folkmord och diskriminering är några följder av syndabockstänkandet.

Slutord

Där det förekommer syndabockstänkande, finns det varken jämlikhet, rättvisa eller respekt för grundläggande mänskliga rättigheter.

En person som blir mobbad drabbas med stor sannolikhet av psykisk ohälsa och hamnar i självskadetankar och självskadebeteende.

Föreställ dig till exempel att du spenderar drygt åtta timmar av varje dag på en plats där du systematiskt blir utfryst, mobbad och psykisk kränkt.

Hur många skulle kunna klara av det?

Slutligen tänk på att mobbningen försvinner inte om syndabocken försvinner. Så länge gruppens normer, värden och värderingar inte ändras och den strukturella mobbningen inte upphör (genom lagar och regler) kommer det att födas nya scapegoatar.

Titta gärna på klippen nedan som förklarar faran med scapegoating.

The ugly psychology behind scapegoating
December 4, 2022 0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

Immunitet mot ryktesspridning och skvaller

av Azita Miakhel May 9, 2022
5 minuter läs

Först om ryktesspridning och propaganda i politiken

Förra veckan läste jag nyheten om att Astrid Lindgren pekas ut som nazist i rysk propagandakampanj (läs om det på: Aftonbladet ).

Nyheten gjorde mig upprörd, sårad och ledsen. Tänk att egoistiska människor tar till alla medel för att sprida falsk information.

Helt absurd!

Nu är jag tillräcklig gammal (eller ska jag skriva ung?) för att kunna skilja mellan fakta och propaganda, så jag skakade av mig nyheten. Den ryska organisationen som ligger bakom anklagelserna vill provocera fram en reaktion. Det är ganska lätt att lista ut, eller hur?

Människor (eller politiska organisationer) tar emellanåt till olika (fula-) medel för att förgöra andra.

Något syfte finns det bakom kampanjen och det är inget gott syfte.

De falska anklagelserna om folkkära svenskar i rysk nyhetsmedia fick mig att börja analysera faran med ryktesspridning, skvaller, förtal och propaganda. 

Skvaller och ryktesspridning påverkar oss negativt

Här fokuserar jag lite extra på skvaller och ryktesspridning delvis från ett socialpsykologiskt perspektiv.

Spegling

Andra människors beteenden och förhållningssätt påverkar vårt humör, vårt förhållningssätt och våra beteenden. Vi speglar oss i andras uppfattningar om oss och skapar en bild av vår egen person. Inom socialpsykologin heter principen för “Spegeljaget” (som jag har skrivit om i tidigare inlägg). 

Skillnaden mellan ryktesspridning och skvaller 

Skvaller är en del av socialiseringen (även om det kan vara fult). Det är när ett par människor eller en grupp skvallrar om en person som inte är i rummet. Typ: “Alltså hennes urringning … men snälla någon. Hon kan väl täcka sig lite mer”. Vid skvaller kan det finnas en del känslor av aggression bakom, men inte lika djupt som i ryktesspridning.

Ibland skvallrar vi bara för skvallrandets skull. Även om vi innerst inne inte tycker att hennes urringning var för djupt, håller vi med gruppen en liten stund.

Ryktesspridning däremot görs dels på grund av att höja den egna självkänslan och dels för att skapa en starkare relation med den som hör din berättelse.

Falska rykten skapas sällan av en enskild person. Det är mer regel än undantag att det står en grupp bakom ryktesspridningen (en grupp är tre eller fler personer).

Nu skapar vi ett falskt rykte här: 

Person nummer 1 kommer till dig och säger: “Azita kopierar alla sina inlägg från nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Plagiat liksom”. 

Din reaktion: Du kanske låter informationen rinna av dig för du råkar tycka om Azita och vad hon skriver.

Person nummer 2 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes eget … någon borde anmäla det till Google. Att lura folk sådär…”. 

Din reaktion:  Nu börjar du bli lite (bara lite) misstänksam. Du börjar söka på nätet för att hitta likheter mellan det Azita skriver och andras inlägg. Kan det vara sant? – tänker du.

Person 3 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Hon översätter från engelska sidor och lurar folk. Vem som helst kan skriva det ju”. 

Din reaktion: Ja, nu kan du inte längre vara säker på din favoritbloggerska. Tre personer har sagt samma sak. Det är en trygghet i antal så det de säger måste vara sant, eller hur?

Och föreställ dig nu att fler än tre berättar samma sak. Hur långt tid skulle det ta för att du skulle helt ändra uppfattning om mig?

Det skulle inte förvåna mig att efter ett par dagar du tänker: “Nuförtiden kan man inte lita på någon. Orkar inte läsa plagiat längre”.

Du kanske till och med slutar besöka bloggen.

“Believe nothing of what you hear and only half of what you see.”

~ Unknown

Vad var det som hände? 

Låt mig fråga dig en sak: Om du hade vetat att dessa tre personer har kommit överens om att sprida falsk information om Azitas blogg, hade du fortfarande litat på informationen? 

Faran med rykten är att vi aldrig kan veta vem som har startat dessa och hur många som är inblandade i spridningen.

Vid ryktesspridning och spridning av falsk information kan det vara svårt att vara källkritisk. MEN det är precis det vi måste vara för att inte låta oss manipuleras. 

Vad vill jag ha sagt med det?

Gruppen har stort inflytande över individen. Grupptänk resulterar i förödande konsekvenser. Ryktesspridning leder till mobbning, utfrysning och annan form av socialexkludering.

För stunden kanske känns det skönt att lyssna på skvaller, men tänk på offret som inte är där och kan inte försvara sig.

Om du upplever obehag av tanken att andra pratar bakom din rygg, varför göra det mot andra?

Det är inte särskild schysst.

Vågar du stå emot?

Ifrågasätt alltid ett budskap, särskild om det är avsett att förstöra för någon enstaka individ eller grupp av människor.

När någon med onda avsikter försöker påverka dina tankar om en person följ mitt enkla tips och ställ frågan: Hur vet du det?

Du kommer att bli överraskad av svar och icke-svar du får på den frågan. Testa mitt tips någon gång och skicka ett meddelande till mig om metoden inte är effektiv.

Källkritiska människor är empatiska

Källkritik handlar inte bara om att vara kritisk mot mediernas nyhetsrapportering. Källkritiska förmågan behöver vi i vår vardag och i våra relationer med andra människor. 

En källkritisk individ är svårmanipulerad. En källkritisk person är en empatisk, förstående och pålitlig person. 

Personligen skulle jag inte vilja ha vänner som lyssnar på rykten om mig (oavsett sanna eller falska) utan att ställa frågan till budbäraren: Hur vet du det?

How would your life be different if…You walked away from gossip and verbal defamation? Let today be the day…You speak only the good you know of other people and encourage others to do the same.

Steve Maraboli
May 9, 2022 0 kommentarer

Nya Inlägg

  • Du kan be om ursäkt, men barnen kommer inte att förlåta
  • Han skyddar andra kvinnor men bryter ner sin egen
  • Skugga eller Skepnad
  • Berättelsen om D och psykologin bakom ryktesspridning
  • Sektledaren i Gläntan

Arkiv

  • 2026
  • 2025
  • 2024
  • 2023
  • 2022
  • 2021
  • Twitter
  • Instagram
  • Linkedin
  • Youtube
  • Tiktok

Copyright © 2023 Frokenazita.com. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna webbplats får reproduceras utan tillstånd.

Frökenazita
  • Psykologi
  • Samhällskunskap
  • Sociologi
  • Dikter
  • Azita Miakhel (Frökenazita)
  • Prenumerera
  • Kontakt

Read alsox

Du kan be om ursäkt, men...

April 5, 2026

Han skyddar andra kvinnor men bryter...

March 29, 2026

Berättelsen om D och psykologin bakom...

February 24, 2026