Tagg:

socialpsykologi

PsykologiSamhällskunskapSociologi

Karriär över Mänskliga Rättigheter

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Vad fascinerar mig mycket?

Människan!

Jag blir fascinerad av människors interaktion i grupper, deras beteende i olika situationer och deras existens globalt sett. 

Det som fortsätter att förvåna mig är människans starka vilja att hålla fast vid ritualer, traditioner och rutiner, trots att vi inte är oföränderliga. 

Vissa väljer att se världen genom en enda ideologi eller ett perspektiv, medan andra byter synsätt lika ofta som de byter kläder. 

Ena dagen kan det vara en mjukare klädstil med blommor och varma färger, medan det nästa dag kan vara en hårdare stil med tuffa accessoarer.

Fröken Azita, get to the point – tänker väl du efter att ha läst såhär långt. 

Låt mig här, get to the point for you.

Från kris till förändring – min kamp för kollektiv rättvisa

Jag hade ett bra liv och var fylld av visioner, energi och förhoppningar om att bidra till att skapa en bättre värld.

Jag trodde på allvar att jag skulle kunna åstadkomma positiv förändring för många människor.

Som visionär jobbade jag hårt, gjorde mig hörd och syntes. Men när man tar plats, syns och hörs, då följer avundsjuka och hat med på köpet.

Jag blev utfryst från den dagliga sociala gemenskapen, dag in och dag ut. Ingen att äta lunch med, ingen att ventilera med. Helt ensam i ett rum.

Än är jag inte redo att berätta hela min berättelse. Det är för smärtsamt.

Det jag vill dela med mig är att till slut kunde varken mitt psyke eller min kropp hålla ut längre.

Jag gick in i väggen.

Under de svåraste dagarna i mitt liv lovade jag att kämpa för jämlikhet, för jämställdhet och för mänskliga rättigheter, bara jag kunde besegra utmattningen.

Ett år efter utbrändheten är jag på bättringsvägen. Och vet du vad som har drivit min tillfrisknande?

Att göra allt jag kan för att ingen annan ska behöva uppleva det jag gick igenom.

Ibland räcker det med att titta i backspegeln och se hur min egen situation var för att starta kampen för kollektiv rättvisa.

Nu ska jag bli politiskt

Det som har hänt mig vill jag inte ska hända andra. Jag tänker på hur mycket skillnad det skulle göra för hela samhället om de av oss som har upplevt svåra situationer fokuserade på att förebygga liknande situationer för andra.

Jag tänker på högt uppsatta politiker som själva har flytt från fruktansvärda förhållanden i sina hemländer för att i Sverige arbeta för att minska andra människors möjligheter till ett bra liv.

Utbildningsministern Romina Pourmokhtaris föräldrar kom till Sverige som politiska flyktingar och beviljades asyl här.

Trots att Pourmokhtari verkade värna om mänskliga rättigheter gick hon med i en regering som valde att samarbeta med ett parti vars rötter är nazistiska.

Hanif Bali kom till Sverige med sin familj från Iran och beviljades asyl. Tack vare den svenska välfärden utbildade han sig och skapade sig ett gott liv i Sverige.

Trots detta blev han välkänd för sina rasistiska tweets på Twitter. Invandraren som hatar Invandrare.

Alice Teodorescu Måwe föddes i Rumänien och kom som flykting till Sverige. Hon utbildade sig här men tog sedan en högerradikal ståndpunkt.

Jag minns hur illamående jag blev varje gång jag läste något nytt som Teodorescu skrev i Göteborgs-Posten.

Hennes texter kändes som psykisk terror för en känslig person som mig.

Inte ens Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson är så kritisk mot invandrare som Teodorescu har varit. 

Man kan undra vad som händer. Hur kan individer som själva upplevt hat, hot och förtryck och tvingats att söka sig till en demokratisk stat bli så extremt invandringsfientliga?

Det går att förklara det sociologiskt

En av mina favoritfilmer är: “Django Unchained”. Jag bad ChatGPT skriva en kort sammanfattning på filmen och såhär blev den:

I “Django Unchained,” en film regisserad av Quentin Tarantino, kastas tittaren in i en vågad och intensiv berättelse som utspelar sig under den amerikanska slavtiden.

Filmen följer Django, en före detta slav, som blir befriad av den tyske bountyjägaren Dr. King Schultz. 

Tillsammans går de två ihop för att rädda Djangos fru, Broomhilda, från en grym plantageägare vid namn Calvin Candie.

Genom en serie våldsamma och spännande händelser infiltrerar de Candies plantage och utför en våldsam räddningsaktion. 

“Django Unchained” utforskar djupt rotade teman som rasism, hämnd och makt och blandar på ett unikt sätt action, drama och svart humor.

Med skarp dialog, imponerande skådespelarprestationer och en gripande berättelse ger filmen en oförglömlig och kontroversiell skildring av en mörk tid i Amerikas historia.

Min favorit skådespelare i filmen Django:

Trots min djupa kärlek till Leonardo D Caprio, så är min favoritartist i filmen Samuel L. Jackson, som spelar karaktären Stephen, en lojal och manipulativ föreståndare på Calvin Candies plantage. 

Fastän Stephen själv är en slav har han internaliserat Candies rasistiska ideologi och förtrycker andra afroamerikaner på plantaget. 

Stephen använder sin intelligens och makt för att stoppa Django och Dr. King Schultz från att rädda Djangos fru från slaveri. 

Stephen är en fascinerande och avskyvärd rollfigur i filmen.  

Karriär på bekostnad av mänskliga rättigheter

Vad jag vill förmedla i min slutsats är att en del människor glömmer bort hur deras eget lidande kändes när de får möjlighet att göra karriär genom att förtrycka andra grupper.

När valet står mellan att få en hög position och att värna om mänskliga rättigheter, tar egoismen över och man väljer det välbetalda jobbet.

Om rollen på jobbet kräver att man försämrar livsvillkoren för miljontals människor, spelar det ingen roll så länge den egna plånboken fylls med pengar.

Rädslan för att bli associerad med människor i nöd får vissa att ge upp sin empati och humanitet för att passa in i den “rätta” gruppen.

Om jag nu är emot invandring, invandrare, mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet, kanske får jag vara med och leka med de så kallade viktiga människorna?

Den som har sett Django Unchained, vet att Stephen i slutet av filmen blir värre än någon annan rollfigur. 

Beror Stephens intensiva hat på hans rädsla för att förlora den egna positionen och bli en av “dom”? 

Jag vet inte. Du kan göra en egen analys av filmen.

Foto: Tasha Jolley

Läs också: Kärleken kommer naturligt

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

De anlitar propagandaexperter – Näthat

av Azita Miakhel
8 minuter läs

År 2023 och världsalltet

Efter att ha varit ledig i några veckor har jag haft möjligheten att återhämta mig, träna och verkligen reflektera över allt som hände under 2023.

Även om jag är tacksam för vissa möjligheter och positiva upplevelser jag hade förra året, kan jag inte förneka att det övergripande intrycket av 2023 var negativt.

För de som känner mig vet att jag inte drar förhastade slutsatser.

Det tar mycket innan jag verkligen bestämmer mig för en åsikt eller bedömning av en situation.

Till exempel skulle jag behöva uppleva extremt svåra omständigheter, som att “gå in i väggen” (Boom!) eller motta hot, innan jag formar en fast uppfattning.

Fram till den punkten håller jag mitt sinne öppet och behåller mitt tålamod.

Så när jag skriver att förra året var dåligt, har jag haft ett helt år på mig att komma fram till den slutsatsen.

I detta blogginlägg ska jag inte dyka djupt in i personliga upplevelser, eftersom det redan finns många personliga berättelser därute.

Istället vill jag betona min oro över den rådande negativa riktningen samhället verkar vara på väg mot.

Förstå att vi är en helhet

Även om vi kanske tror att vi inte är beroende av varandras liv, är vi faktiskt en del av ett sammanlänkat världsallt där vi ständigt påverkas av varandra.

Oavsett hur gärna andra människor genom manipulation vill få dig att bli egoist, så gå inte in i den fällan.

Jag känner ängslan, främst på grund av de manipulativa metoder som används av vissa individer, företag och grupper för att styra och påverka allmänhetens tankar, känslor och beteenden.

Det är tydligt att vi nu lever i ett samhälle präglat av klasskillnader. På bara ett år har dessa skillnader blivit mer påtagliga, där inkomst, utbildning och både psykisk och fysisk hälsa varierar kraftigt mellan olika grupper.

Ett aktuellt exempel är den ökande trenden av sjukskrivningar på grund av utmattningssyndrom bland offentligt anställda, vilket jag nyligen läste om på SVT Nyheter.

En fråga som ständigt gnager mig är varför många människor, trots vetenskapliga bevis som visar att högerpolitik och högerextremism inte gynnar medborgarna, ändå väljer att stödja sådana politiska rörelser?

Efter noggrant övervägande och analys tror jag att svaret ligger i att många av oss, omedvetet eller inte, påverkas och manipuleras av propaganda.

Vad är propaganda?

Propaganda är en strategisk kommunikationsmetod som främst används för att påverka eller övertyga en publik att främja en viss agenda.

Denna kommunikation kan vara ensidig och välja ut fakta för att stödja en viss åsikt, istället för att ge en neutral bild.

Genom att använda laddat språk siktar propaganda ofta på att framkalla emotionella reaktioner snarare än rationella svar på den information som presenteras.

Denna teknik är inte begränsad till en enda arena utan kan återfinnas i en mängd olika sammanhang, inklusive politik, religion, ideologi och kommersiella intressen.

Ofta kan propaganda innehålla element som halvsanningar, överdrifter eller till och med rentav falska påståenden.

Den kan anta många former, oavsett om det är genom text, bilder, film, musik eller andra medier.

Huvudsyftet med propaganda är att påverka människors åsikter, känslor, uppfattningar eller beteenden i en särskild riktning.

Genom att skapa eller förstärka en specifik uppfattning strävar propagandan vanligtvis efter att bygga stöd för en viss sak eller åsikt.

Detta görs ofta på bekostnad av en alternativ synvinkel eller uppfattning.

Verkligheten är vinklad

Vi lever i en tid där vår verklighet ofta är snedvriden. Många av oss tar till oss information från osäkra källor, driven av de snabba kommunikationskanalerna vi har tillgängliga.

Det verkar som att det inte krävs mycket för att påverka allmänhetens åsikt.

En enkel agenda, utan nödvändig utbildning, kan räcka för att börja förändra hur människor tänker.

Ofta behöver man bara en smartphone och ett konto på sociala medier för att göra sin röst hörd.

Det tar bara några sekunder för någon att twittra något kontroversiellt eller hatiskt, och plötsligt får det hundratals eller till och med tusentals likes.

Detta inlägg sprids snabbt vidare, vilket ger upphov till ännu mer hat och extremt beteende från personen bakom inlägget.

Om vi tidigare såg på propaganda som något mer dolt och subtilt, har reglerna förändrats i dagens samhälle.

Företag och politiska partier anlitar nu lobbyister vars huvuduppgift är att aktivt sprida propaganda, vilket ytterligare förstärker denna oroande utveckling.

Faran med propaganda

Propaganda spelar mest på känslor, och det behöver inte bara vara negativa känslor.

De som sprider propaganda kan tala till våra rädslor men också till vår mod, vår avsky och vår kärlek.

Att propaganda i grund och botten handlar om att manipulera våra känslor betyder inte att våra känslor är dåliga.

Det betyder att våra känslor kan användas på ett destruktivt sätt.

Motgiftet mot propaganda är att hitta den faktiska sanningen och vara källkritisk.

Det bästa sättet att göra det på är genom vetenskaplig undersökning, som granskar olika påståenden baserat på bevis.

Propaganda lägger ofta åsikter före fakta, även om det innebär att förvränga eller ignorera fakta helt och hållet.

För vetenskapen är den faktiska sanningen det viktigaste; den följer bevisen oavsett var de leder.

Allt som är felaktigt eller förvränger sanningen står i motsats till vetenskapens mål.

Propaganda kan sälja en produkt. Vetenskapen vet hur man handlar klokt.

Vilka anlitade propagandaexperter? – Hitler

Vet du vem som var bra på att manipulera genom propaganda och få en hel nation att hata en hel folkgrupp?

Adolf Hitler!

Hitler använde många strategier för att hålla samman Tyskland, men han var bland fåtal politiker som hade en egen propagandaexpert: Joseph Goebbels.

Joseph Goebbels nazistpartiets propagandaexpert och Tysklands minister för folkupplysning och propaganda, hade en central roll i att styra och kontrollera mediabudskapet under nazistregimen.

Han använde sin inflytande för att manipulera olika medieformer, inklusive radio, tidningar och film, för att främja partiets agenda och säkerställa dess dominans.

En av de mest skadliga propagandakampanjerna under Hitlers ledarskap var den antisemitiska retoriken.

Genom att intensivt skuldbelägga judarna för Tysklands ekonomiska och sociala problem skapade Hitler och hans anhängare en syndabock.

Denna fientliga bild av judarna användes för att ena den tyska befolkningen bakom den nazistiska ideologin och rättfärdiga partiets förföljelse av judiska medborgare.

För att ytterligare befästa sin rasistiska och nationalistiska ideologi publicerade nazistpartiet en omfattande mängd böcker och tidningar.

Dessa material fungerade som verktyg för att sprida partiets världsbild och omforma det tyska samhällets kollektiva tänkesätt, vilket bidrog till att cementera nazisternas makt och inflytande.

Vad vill jag ha sagt med det?

Visste du att det finns höguppsatta politiker i Sverige som betalar ut löner till propagandaexperter så att de ska sprida hat och desinformation om sina motståndare?

Typ du och jag betalar skatt och den skatten går till att betala lönen för någon som ska sprida lögner om dig och mig?

Om du inte har hört talas om detta, kan det vara en tankeställare och kanske även chockerande, precis som det var för mig när jag fick reda på fakta om detta.

Principen med hjärntvättning av medborgarna i modern tid är densamma, trots att Adolf Hitler hade inflytande i världen ca 78 år sedan.

För de högerextrema räcker det inte med en liten del av makten; deras ambition sträcker sig till att uppnå både nationellt och globalt inflytande.

För att förverkliga denna ambition är de beroende av en stor armé av nätsoldater som aktivt sprider deras politiska agenda.

Många av dessa individer (läs nättroll) har specialiserat sig på att sprida hat, hot och propaganda.

Medan vissa av dessa propagandaaktörer kan vara kända och officiellt kopplade till höger- eller extremhögerpartier, agerar många andra i skuggan, gömda bakom falska profiler på nätet, med syftet att tysta ned personer med olika åsikter.

Om jag, till exempel, väljer att kommentera en artikel mitt riktiga namn och snabbt blir angripen av flera individer med fake-konton, ökar risken att jag väljer att radera min egen kommentar (hände mig för ett par veckor sedan).

Detta kan skapa en känsla av rädsla och avhålla mig från att engagera mig i liknande diskussioner i framtiden.

Och det är precis vad högerpopulistiska, rasistiska och autokratiska partier livnär på: att undertrycka och tysta sina kritiker och motståndare.

Kommentarsfältet avstängt

Flera har undrat varför jag har valt att stänga av kommentarsfältet på min blogg, och nu ger jag er svaret på varför jag har tagit det beslutet.

På min TikTok, med användarnamnet @psykologiivardagen, har vissa av mina inlägg fått mycket uppmärksamhet.

Trots att syftet med kontot är att förmedla vetenskapliga insikter om hur vardagliga händelser påverkar vårt välbefinnande, har jag märkt att det förekommer en del hat och personliga påhopp i kommentarerna.

Det ironiska är att det mesta av det jag delar faktiskt bygger på verifierad fakta.

Om jag skulle haft kommentarsfältet öppet på min blogg, kan ni bara föreställa er den ström av negativitet och ogrundade påhopp jag skulle ha behövt hantera.

Nej, det är inte värt det.

Livet är alltför kort för att behöva utsättas för andras ogrundade frustrationer och negativitet.

Så, jag väljer att låta min blogg vara som den är, och det är därför ni inte finner ett öppet kommentarsfält där.

Källor fakta om vad propaganda innebär: SO-rummet, Wikipedia, Levande historia

Läs också: Vad gör Zuckerberg åt nätmobbning

*Textens grammatik har korrigerats via Chat GPT

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Makt – Åh ljuva, underbara makt

av Azita Miakhel
7 minuter läs

Tidigare har jag skrivit ett antal blogginlägg med inspiration från socialpsykologin där jag bl.a. har analyserat makt, kontroll och inflytande.

Att jag skriver om ämnet igen, beror delvis på frustrationen jag känner över systemet där den individuella friheten blir alltmer begränsad och där statens (enstaka gruppers) kontroll över människan blir allt högre.

Och delvis känner jag oro över hur nästa generationens källkritiska förmåga utvecklas när vår tolkning av händelser och situationer börjar tappa all nyans.

Vi har blivit så godtrogna att vi köper det vi ser utan att jämföra med andra parametrar och utan orken att undersöka bakomliggande orsakerna till att saker och ting händer.

Hur som helst vill jag här avslöja en hemlighet:

Ibland – bara ibland – känner jag mig som en fågel i en bur som inte kan flyga då burens nyckel ligger i händerna på maktkära auktoriteter.

Vingarna är starka, musklerna likaså- det är bara att köra på, men hur ska jag rensa vägen så jag kan börja gå (flyga)?

Makt och lydnad – ett klassiskt experiment

Flera psykologer och forskare inom den socialpsykologiska skolan har gjort olika sorters experiment som kan få oss att fundera över det mänskliga samspelet.

Ett av dessa experiment är “lydnadsexperimentet”.

År 1963 genomförde Stanley Milgram ett experiment om lydnad för att utforska om vanliga människor var benägna att skada andra genom att följa auktoritära order.

Experimentet involverade två frivilliga deltagare som hade kommit till ett laboratorium för att delta i en minnes- och inlärningsstudie.

Milgram som själv var försöksledare förklarade att det skulle innebära att en av deltagarna skulle agera som “elev” och sitta i ett annat rum, medan den andra, som fungerade som “lärare,” skulle ställa frågor genom en högtalare.

För varje felaktigt svar skulle “läraren” ge “eleven” en elektrisk stöt, och stötens styrka skulle ökas vid varje fel.

Stötarna började på 15 och fortsatte till 450 volt.

På en kanpp stod det till och med XXX som indikerade att det skulle vara kört för den om nu denne skulle få stöten.

Vad deltagaren som agerade “lärare” inte visste var att den andra deltagaren var en medarbetare och inte en slumpmässig vald deltagare.

Det betyder förenklad att experimentet gjordes på ”läraren” och det fanns egentligen ingen elev.

När “eleven” svarade fel, mottog denne faktiskt inte några stötar; istället spelades en inspelning med ljud av fejkade skrik och smärta för att lura “läraren.”

“Läraren” trodde dock att denne gav riktiga elektriska stötar till en medmänniska.

Experimentets huvudsyfte var att undersöka i vilken utsträckning försökspersonen skulle gå i att lyda en auktoritär ledare, trots elevens påståenden om att avsluta experimentet.

Milgram stod där i sin kostym och vita rock och uppmanade “läraren” att vid varje fel svar fortsätta ge eleven elchocker.

Milgrams undersökning visade att 65 % av försökspersonerna lydde försöksledarens befallningar och levererade elektriska stötar upp till 450 volt, även när “eleven” upphörde med att svara.

De gjorde detta eftersom de ansåg att de bara följde order och därför inte bar något moraliskt ansvar för sina handlingar.

Istället avlämnade de ansvaret till auktoriteten!

Milgram drog paralleller mellan resultaten av experimentet och historiska händelser såsom Förintelsen och Vietnamkriget.

Han argumenterade att många människor var beredda att avvika från sin moraliska övertygelse eftersom de undvek att ta på sig det moraliska ansvaret och i stället följde de auktoritära ledarna.

Milgrams experiment på Youtube

Vi lyder utan ifrågasättande och utan källkritik

Utan lagar och regler skulle ett samhälle ha svårt att överleva.

Vi måste veta vad som är rätt och fel och vad som kommer att hända om vi inskränker i andras friheter och rättigheter.

Det som däremot är viktigt att uppmärksamma är att lagar och regler skapas av människor.

Mussolini hade sina lagar. Saddam Hussein hade sina lagar och Hitler hade sina lagar.

Lagarna skapas för att skydda individer, men de kan också skapas av giriga, maktgalna personer i syfte att splittra ett samhälle och göra skillnad på människor och människor.

Auktoritären kontrollerar

Auktoritära regimer börjar kontrollera sina medborgare genom att få dem att göra småsaker först för att sedan bli alltmer extrema.

Genom rädsla, genom repressalier och genom sanktioner, skapar auktoritären rädsla hos de som kontrolleras.

Härsklystna personer eller politiska partier föreslår till exempel en lag om angiveri där motiveringen är att de vill ”skydda” samhällsstrukturen.

Deras nästa steg blir viljan att kasta ut alla människor ur landet som är av annan åsikt än de själva.

Auktoritären leker med demokratin där de å ena sidan uppmuntrar yttrandefrihet och å andra sidan vill bestraffa en del medborgare som utnyttjar friheten att yttra sig.

Populistiska partier kommer till makten genom att visa omtanke om majoritetsbefolkningen – folket ska skyddas ur klorna på minoritetsgrupper som har ”förstört” landet.

Ett syndabocksstrategi som många diktaturer har använt sig av.

De fortsätter sedan att plantera in små frö av totalitära metoder i människors sinnen, och innan vi vet ordet, har alla vi köpt de populistiska idéerna.

Det blir en självklarhet när idéerna blir nedskrivna lagar.

Och ja – då skickar en vanlig medborgare in en insändare till tidningen där hen tycker att DNA-prover bör tas från alla nyfödda bebisar.

Nu behövs ingen mer auktoritär lydnad.

Vi låter oss kontrolleras självmant.

Kom fram bara. Ta kontrollen över mitt liv, mina åsikter och min kritiska förmåga.

Konformitet – vi blir som får

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet.

Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen. Konformitet är passivt grupptryck.

Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej.

Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Människor som är mest sårbara är lättast att manipulera och hjärntvätta.

Människor som är mest sårbara blir lättare konforma och låter sig själva att styras.

Sårbara människor vill ha starka (auktoritära) ledare.

Och nu är det upp till de auktoritära ledarna att passa på och ta makten.

Blir inte du orolig?

Att allt fler (till och med vanliga medborgare) förespråkar extrem statlig kontroll över människors liv, ger mig ångest.

Jag läste på Göteborgs Posten:s Fria ord en insändare inskickad av en person med pseudonymen ”Heja Sverige” som är av åsikten att hela befolkningens DNA-prover ska sparas hos staten, så man lättare kan komma åt kriminaliteten.

”Heja Sverige” önskar vidare att staten ska ta DNA-prover på bebisar så fort de kommer till världen. Personen skriver att hen vet om att idén låter galen, men tycker ändå att den är bra och ger USA som exempel (ganska irrelevant i sammanhanget men whatever).

Föreställ dig att du har precis blivit förälder.

Du vill gosa med din bebis, men där kommer SÄPO och ska låna bebisen en stund.

Ditt nyfödda barn behövs i labratoriet där hen ska lämna ett DNA-test.

Okej lite överdriver jag. SÄPO behöver inte blandas in även om vissa bebisar kan vara livsfarliga (de skriker ständigt).

Det är sjukhuspersonalen som tar DNA-prov på ditt barn och talar om för dig att vi behöver spara testet ifall bebisen begår brott när denne kommer in i tonåren.

Precis vad en nybliven förälder vill höra.

“Heja Sverige” – Ja din idé är korkad. Å andra sidan många med ännu korkade idéer än dina har fått igenom sina förslag så det skulle inte förvåna mig om någon populist nappar på din idé.

Vad tycker du?

Ärligt talat blir inte du lite rädd när du läser detta?

Att helt vanliga människor själva vill ha extrem statlig kontroll och att de misstänkliggör till och med människobebisar?

Att många har stängt av empatiförmågan och vill hellre ha hårdare tag än kärlek, omtanke och förståelse?

Kalla mig dramatisk, men jag är orolig.

Foto: Unsplash.com

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

The Bobo doll experiment – socialinlärning

av Azita Miakhel
8 minuter läs

Innan du drar förhastade slutsatser vill jag förtydliga en sak: Jag är inte feminist. Jag är inte feminist, men…” 

Det jag gillar att skriva om är små/stora händelser i vardagen som kan leda till psykisk ohälsa. Ibland fokuserar jag på individen, ibland på gruppen och emellanåt blir fokuset på samhället. 

I detta blogginlägg kommer jag att skriva om: separata rum för kvinnor på dagens moderna gym, våld mot kvinnor och om två socialinlärningsteorier. 

2021/2022: 23 dödade kvinnor i Sverige och 81000 i världen

Brottsförebyggande rådet gjorde en granskning där det i Sverige konstaterades 116 dödligt våld under 2022. Av samtliga dessa 116 fall var offret av kvinnligt kön i 23 fall. Det betyder ca 2 kvinnomord per månad.

Jag Googlade snabbt på statistiken över mördade kvinnor globalt och hittade informationen nedan på FN:s hemsida:

“Enligt en studie gjort av FN:s kontor för bekämpning av narkotika och kriminalitet (UNODC) och UN Women, dödades år 2021 fler än fem kvinnor eller flickor varje timme.“

Totalt i världen mördades 81 000 kvinnor och flickor år 2021. Tänk på att alla mord hamnar inte i statistiken så antalet kan vara betydligt högre.

Görs det mindre insatser för att skydda kvinnorna?

Att 23 kvinnor har bragts om livet är alldeles för många för att vara Sverige! Vi är ett av världens mest jämställda länder. 

Sverige kan bättre. 

Sprängningar, skjutningar och dödsskjutningar runtom i landet reagerar vi inte längre på. Vi har liksom blivit vana vid att nästan dagligen läsa om nya skjutningar. Och så tänker vi: “Åh nej … en till? … ja ja” och så bläddrar vi sida i tidningen (scrollar vidare).

Kommer kvinnomord också bli det nya vanliga? Att det händer så ofta att varje dödsfall blir bara en notis i en tidning? Att vi tänker: “Åh nej … en till? … ja ja” och bläddrar sida (?).

Det är faktiskt (ursäkta språket) för jävligt. 

Är man mindre trygg som kvinna idag?

Att som kvinna bli slagen, trakasserad, sexuellt ofredad, hotad och kränkt är vanligare än vi vill tro och erkänna.

Det jag vill skriva om här gäller inte bara våld mot kvinnor i (nära-) relationer, men också om kvinnans försämrade ställning i ett av världens bästa och mest jämställda länder. 

När extrema krafter tar fäste i allt fler länder, är det extra viktigt att prata jämlikhet,  jämställdhet och kvinnors rätt till skydd och frihet. 

Den tryggheten som man som kvinna upplevde för många år sedan, känns liksom inte. 

Låt mig avslöja en hemlighet: Jag har skaffat mig “The Guardian” som tillägg i mitt hemlarm system där jag ofta aktiverar timern som är kopplad till en larmcentral. 

Om jag inte stänger av timern i tid, går det ett larm till Verisure som i sin tur hör av sig till mig och frågar om jag behöver akut hjälp.

Varför har jag The Guardian? För att jag känner obehag när jag promenerar/joggar i skogen och/eller går till och från spårvagnen hem sent på kvällen. 

Vad vi lär barnen idag blir morgondagens samhällsstruktur

Att uppfostra barn i parallella samhällen med olika normer och värden kan resultera i mer brott, kriminalitet och allmän försämrad samhällsstruktur.

Religiösa och kulturella övertygelser kan krocka med värden om jämlikhet och jämställdhet. 

Pojkar behöver lära sig om alla människors lika värde så de inte utvecklar förnedrande kvinnosyn. 

Flickor i sin tur behöver lära sig att om män blir frestade av deras närvaro, så är det faktiskt männens problem. 

Ett exempel och sedan sociologisk analys

Låt mig berätta en berättelse: 

Gymmet jag tränar på har valt att skaffa ett kvinnorum där kvinnor ska träna i fred. Ett lagomstort rum med målade fönster (så ingen ska titta in) och gamla, överblivna maskiner. 

Det finns 2-10 kilo hantlar i rummet för kvinnor behöver inte tyngre vikter ju.

Rummet är som ett litet kvinnofängelse som är tänkt hålla tjejerna borta från männen – eller tvärtom. 

Provocerar jag? Sorry not sorry.

Socialt konstruerade förväntningar 

Att vi har skilda omklädningsrum och skilda toaletter borde väl räcka gott och väl? Så varför väljer man att bygga ett eget rum på samma gym för kvinnor att träna på?

Handlar det om att kvinnorna inte ska vara i vägen för männen? Eller handlar det om rädsla för att kvinnor inte ska bli trakasserade? 

Vem litar inte på vem här? … Fråga inte mig. Jag är lika fundersam som du.

Rummet kanske finns för att minimera risken för att kvinnor ska bli offer för våld och trakasserier? Jag vet inte …

Socialinlärningsteori i kontexten

Social inlärningsteori menar på att ett beteende lärs in genom två processer: 

  1. Direkt inlärning 
  2. Modellinlärning 

Direktinlärningsteorin kommer från inlärningspsykologin som innebär att många beteenden lärs in genom att vi prövar oss fram. Denna typen av inlärning är kopplad till positiv/negativ och aversiv förstärkning. 

Förenklad innebär direktinlärningsteorin att vi lär in olika beteenden som belönas och låter bli beteenden som andra inte gillar. 

Ett exempel: Om en flicka vill ta plats och vill utöva sin frihet, men får stryk av sin storebror – kommer flickan med stor sannolikhet att bli tillbakadragen och inte försöka ta plats igen.

En flicka som därmed uppmuntras (belöning/positiv förstärkning) till att ifrågasätta, och värna om sina rättigheter, kommer att växa upp med stark självkänsla och tillit till sin egna förmåga. 

Modellinlärning innebär att våra beteenden lärs in genom att imitera andra, identifiera oss med andra och härma andra. 

Vi observerar andras beteenden och tar efter. Vi återupptar exemplet med flickan som får stryk av sin storebror. Flickan har en lillasyster som har sett och bevittnat hur det har gått för storasystern när hon är “uppkäftig” (läs: vill ha sin frihet). 

Den yngre systern undviker istället helt att ställa krav och gör allt för att bli accepterad.

Lillasystern pleasar istället andra, skjuter undan egna önskningar och behov och blir konform och passar in i en box som gruppen (hennes familj) och samhället skaffar åt henne.

En rosa box med en fin rosett på.

Sociologiskt experiment

Det finns ett berömt experiment utfört av Albert Banduras som heter “The Bobo doll experiment”:

I ett rum fyllt med leksaker fick en grupp barn se hur en vuxen person slog en stor docka med en klubba. 

I en annan experimentgrupp representerade den vuxna personen en icke-aggressiv modell. Och i en tredje grupp användes förutom fysisk aggression även skällsord gentemot dockan.

Resultatet på experimenten var oroväckande: De barn som hade bevittnat den aggressiva modellen var mer benägna att agera på ett fysiskt aggressivt sätt än de som inte hade utsatts för den modellen.

The Bobo doll experiment

Vad vill jag komma fram till?

Carl Jung uttryckte det så fint “Barn växer upp och blir den du är. De blir inte den du vill att de ska bli“.

Alla barn ska lära sig grundläggande mänskliga rättigheter och respekt för varandra.  

Barn som växer upp med kärlek, respekt och omtanke, behandlar andra på samma sätt. 

Den som till exempel ägnar sig åt kriminalitet men vill att deras barn ska bli goda samhällsmedborgare, får faktiskt tänka om. 

Lär du dina barn aggressivitet genom att själv bete dig aggressivt, kan du inte sedan klandra din ungdom om denne hamnar i fängelse för misshandel.

Och kvinnorummet?

Anledningen till varför jag började inlägget med att skriva om kvinnorummet på gymmet, är att vi inte ska lära våra flickor att gömma sig undan.

Varför ska vi ha skilda gym under samma tak?

När vi separerar könen på ett gym lär vi kvinnor och tjejer att hålla sig undan och inte utnyttja sin rätt – i detta fallet rätten till att träna på allmänna ytor på gymmet.

Samtidigt lär vi unga män och äldre män att de ska förvänta sig att tjejer ska hålla sig “där inne”. 

Trakasserier, sexuella trakasserier och hot mot kvinnor på gym brukar förekomma. Och kanske därför finns det ett behov av enskilda rum för just kvinnor?

Även om så är fallet, känns det inte riktigt rätt i magen. Det måste finnas andra alternativ. Ett av dessa alternativen är att inte ha kvinnorum på gym alls!

Slutord 

Förtryck leder till mer förtryck. 

I strukturer där människor utsätts för förtryck,  kränkningar, hot och våld behöver samhället träda in och skydda individen (-erna).

Kommuner i Sverige behöver med andra ord göra en “riskbedömning” innan privata aktörer expanderar sig och bygger ut sina varumärken.

Riskbedömning innefattar inte bara fysiska skador, utan bör också inkludera vilka långsiktiga samkällsskador en byggnads struktur och utformning kan ge. 

Samhället måste också arbeta förebyggande mot allt våld/grovt våld riktade mot kvinnor.

Det skulle kännas bra om man kände sig trygg på sitt gym, på sin gata och i sin stad.

I en perfekt värld bör Fröken Azita kunna ta en joggingtur i sitt område utan att behöva slå på SOS timern.

Jag avslutar inlägget med ciatet nedan som är av mina favoriter:

En fågel som har suttit i en bur tror att flyga är en sjukdom

Anonym

Källa teori delen: Boken: “Introduktion till socialpsykologi’ och “Att tänka sociologiskt”

Foto: Kristina Flour

Analysen är min egen.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Ondskan bland oss – Psykologin bakom

av Azita Miakhel
4 minuter läs

För några veckor sedan pratade jag och en bekant om ondska. Min bekant tyckte att människor inte är onda, men att de kunde utföra onda handlingar.

Som psykologilärare blev det svårt för mig att ta ställning då svaret är komplext och behöver undersökas utifrån flera perspektiv så vi kan hitta nyanserna i ämnet. Ikväll är en sådan kväll då jag verkligen vill skriva om ondska.

Vad är ondska?

Definitionen av ondska enligt psykologin är att: avsiktligt skada människor psykiskt och/eller fysiskt, att förstöra (för) människor, att döda människor, att döda människors idéer, och att begå brott mot mänskligheten.

Generna och miljön

Biologen Robert Sapolsky menar att bakom ondskan finns det neurobiologiska orsaker, hormonella orsaker, kemiska orsaker och genetiska orsaker. Dessa orsaker samspelar sedan med miljön och gör människan mer/mindre ond.

Alltså för att veta varför ondskan uppstår, behöver vi studera den utifrån ett arv och miljöperspektiv.

Hur skapas en psykopat?

I dokumentären “Hur skapas en psykopat” intervjuar programledaren tidernas seriemördare i England och USA. Psykiatriker som intervjuas i dokumentären antyder att seriemördarna har en sak gemensamt: brist/skador på den gråa substansen i hjärnan.

En annan gemensam sak för psykopater är att de saknar empatiförmågan.

Psykopater brister vidare i förmågan att förstå sociala koder och tolka människors känslouttryck.

I dokumentären blir en intagen som har mördat flera personer ombedd att se bilder på människors emotioner och tolka deras ansiktsuttryck.

Mannen pekar på bilden där en kvinna ser rädd ut och säger: “Jag vet inte vad det är för känsla, men så ser dom ut innan man dödar dom“.

Philip Zimbardo

Psykologiprofessorn Philip Zimbardo gjorde studier av 19 mördares livshistoria i USA och kom fram till att brist på impulskontroll, svårigheter att orientera sig i sina känslor och en njutning av se andras lidande var några av de generella orsakerna till att fångarna hade begått ondskefulla handlingar.

Philip Zimbardo är mest känd för sitt berömda fängelseexperminet som han och hans team genomförde i Stanford.

Zimbardos experiment har blivit en film som jag personligen använder i undervisningen inom det socialpsykologiska perspektivet. Filmen heter “The Experiment” och bör ses av alla!.

Jag ska inte spoila filmen för mycket och ska bara berätta kort om delar av den:

En grupp män som inte har haft några som helst problem med aggressivitet innan, skickas till ett tomt fängelse i Stanford.

Om de lyckas vara kvar I fängelset i två veckor får var och en en check på 14000 dollar. Framme vid fängelset delas gruppen upp i två delar och får olika roller: majoriteten blir fångar och ca 8 personer blir fångvaktare.

Efter bara några dagar i fängelset, när deltagarna har intagit sina roller, börjar vistelsen bli kaotisk. Vakterna som har utsett en ledare börjar kränka fångarna … och en fånge blir utvald till gruppens syndabock.

Se filmen bara. Din bild av grupper kommer garanterat att förändras för alltid.

Andra förklaringar till ondska

Andra psykologiska förklaringa till ondska är:

  • Dåliga gener – Dålig impulskontroll och svårigheter att känna empati.
  • Personlighetsdrag – Till exempel narcissism och psykopati
  • Beteendemönster – De som utför ondskefulla handlingar upprepar beteendet systematiskt.
  • Svåra barndomsupplevelser – Trauma i barndomen kan leda till ouppklarade aggressioner som projiceras på andra.

Evil is knowing better but doing the worse.

– Irving Sarnoff

Egenvinning

Studerar vi mäktiga ledare i historien som har åsamkat mest lidande i mänskligheten, har de en sak gemensamt: önskan om makt. 

Att skada andra psykiskt/fysiskt är för många ett sätt att känna sig mäktig och viktig. Känslan av det egna jaget kan vara så svag hos personen att hon/han väljer bästa tänkbara metoder för att skada andra.

Varför? – För att känna makt.

Konformitet

Du kan läsa mer om konformitet i mina tidigare inlägg eftersom jag har skrivit om ämnet flera gånger tidigare.

En kortare förklaring utifrån konformitet skulle kunna vara att ondskan fortsätter finnas när andra blundar för den. Det krävs mod att stå emot orättvisor och det är betydligt lättare att följa strömmen.

Vi tillåter ondskan att stärka dina rötter bland oss, när vi ser på men inget gör.

Läs mer om konformitet: Hur fria är vi?

Förskjutning

Om förskjutning har jag också skrivit innan. Alla människor känner aggressivitet i någon grad/form, men vissa förskjuter ilskan på andra genom våld, mobbning, utfrysning och social exkludering.

Barndomens traumatiska upplevelser gör en del människor ilskna och aggressiva. De söker den borttappade barndomens kontroll i människor som är svagare än dem och skadar dessa psykiskt och fysiskt.

Slutord

Tillbaka till reflektionen jag hade med min bekant. Är människor onda eller gör de bara onda handlingar? Mitt svar på den frågan är att: Ondskan finns och kommer alltid att finnas i mänskligheten.

Utan att gå in i detaljer så har jag tyvärr bevittnat ondskan själv. Ingen rolig upplevelse.

Det går inte att eliminera ondskan helt, men om du och jag står upp för vad vi etisk tror vara rätt, kanske gör vi en insats för mänskligheten.

Om du och jag blundar, sparar vår röst och låter “någon annan” ta hand om orättvisor, blir inte världen bättre för dig, mig och våra barn.

Jag är fortfarande så naiv att jag vill tro att godheten övervinner ondskan.

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Ca 700 000 har upplevt mobbning på jobbet

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Det mest lästa blogginlägget på min hemsida är “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på“. Jag tänker att mobbning och utfrysning bland vuxna är omfattande, men många hellre låtsas som att problemet inte existerar än att ta tag i situationen och hitta lösningar.

Närmare 700 000 människor har upplevt mobbning på arbetsplatsen. Enligt Sveriges företagshälsor var femte svensk känner psykiskt obehag inför att gå till jobbet flera gånger varje vecka eller några gånger i månaden.

Med andra ord; en av dina fem kollegor känner ångest för att gå till jobbet. Problemet är stort och nu är det dags att vakna upp och prata om det.

Jag har tidigare skrivit om mobbningens effekter på kroppen och psyket så jag går inte in på det här. Idag skriver jag om hur vi alla kan bli delaktiga i utfrysning om vi väljer passivitet.

Först en socialpsykologisk analys

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet.

Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen. Konformitet är passiv grupptryck.

Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej.

Titta på klippet nedan om hur gruppmedlemmar faller för konformitet:

Social kontroll

Vi utövar social kontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppen.

Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Och den som tänker på annat sätt eller ser “annorlunda” ut eller har annan kultur/tradition, blir uppfattad som främlingen. Främlingen som inte hör hemma i gruppen, i staden eller i nationen.

Hur märks social utfrysning på en arbetsplats?

På 1970-talet identifierade Berit Ås, professor i socialpsykologi, fem uttryck för härskartekniker; osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påföljande av skuld och skam (Ås, 1978).

När mobbning bland vuxna förekommer, är det framförallt härskarteknikerna man uppmärksammar. MEN utfrysning på en arbetsplats är inte bara härskartekniker.

Andra vanliga strategier som används vid utfrysning kan vara:

  • Ryktesspridning och förtal – där förövaren och dennes pakt sprider lögner och rykten om offret och får honom/henne att framstå som ond och opålitlig.
  • Tar åt sig äran av offrets idéer – till exempel att jag berättar om en idé och personen presenterar idén som sin egen under det gemensamma mötet.
  • Påverka direkt/indirekt miljön runtomkring för att försvåra för offret att utföra sitt arbete.
  • Manipulation där förövaren använder alla verbala medel för att förstöra sitt offer för egen vinnings skull.
  • Att gruppen bestämmer sig för att gå på AW eller äta lunch tillsammans men bara en person inte blir medbjuden (ingen hade hens nummer hallå).
  • Gaslighting

Hur delaktig är du i utfrysningen?

När du sitter vid ett bord och en i sällskapet börjar snacka skit bakom ryggen på någon du känner/inte känner, blir du passiv delaktig i utfrysninen. Vidare blir du inblandad i utfrysninen om du:

  • Sitter tyst (tystnad tolkas som jag håller med),
  • Börjar följa strömmen och säger något dåligt om personen fastän hen inte gjort dig något.
  • Som ansvarig har fått information, men har valt att sopa problemet under mattan.
  • Ser och hör, men väljer att inte säga ifrån.

Slutord

När det gäller utfrysning och mobbning bland vuxna behövs det tydliga regler där det framgår noll tolerans mot mobbning och utfrysning.

Man måste skilja på vad som är en konflikt och vad som är systematisk mobbning och utfrysning.

Att bara förlita sig på att “här minsann finns det ingen mobbning” tycker jag vara godtyckligt. Där det finns människor, finns det konformitet, lydnad, önskan om inflytande och vilja att såra andra.

Värdegrunden, etiken och moralen ska ligga på en stabil bas: Nedskrivna lagar och regler!

Och tänk om …

I en perfekt Sverige är mitt hopp att en vacker dag göra all form av mobbning och utfrysning olaglig. På så sätt kanske hjälper vi människor som lider i tystnad och som hamnar i psykisk ohälsa som ångest, depression och utbrändhet.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologiSamhällskunskapSociologi

Immunitet mot ryktesspridning och skvaller

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Först om ryktesspridning och propaganda i politiken

Förra veckan läste jag nyheten om att Astrid Lindgren pekas ut som nazist i rysk propagandakampanj (läs om det på: Aftonbladet ).

Nyheten gjorde mig upprörd, sårad och ledsen. Tänk att egoistiska människor tar till alla medel för att sprida falsk information.

Helt absurd!

Nu är jag tillräcklig gammal (eller ska jag skriva ung?) för att kunna skilja mellan fakta och propaganda, så jag skakade av mig nyheten. Den ryska organisationen som ligger bakom anklagelserna vill provocera fram en reaktion. Det är ganska lätt att lista ut, eller hur?

Människor (eller politiska organisationer) tar emellanåt till olika (fula-) medel för att förgöra andra.

Något syfte finns det bakom kampanjen och det är inget gott syfte.

De falska anklagelserna om folkkära svenskar i rysk nyhetsmedia fick mig att börja analysera faran med ryktesspridning, skvaller, förtal och propaganda. 

Skvaller och ryktesspridning påverkar oss negativt

Här fokuserar jag lite extra på skvaller och ryktesspridning delvis från ett socialpsykologiskt perspektiv.

Spegling

Andra människors beteenden och förhållningssätt påverkar vårt humör, vårt förhållningssätt och våra beteenden. Vi speglar oss i andras uppfattningar om oss och skapar en bild av vår egen person. Inom socialpsykologin heter principen för “Spegeljaget” (som jag har skrivit om i tidigare inlägg). 

Skillnaden mellan ryktesspridning och skvaller 

Skvaller är en del av socialiseringen (även om det kan vara fult). Det är när ett par människor eller en grupp skvallrar om en person som inte är i rummet. Typ: “Alltså hennes urringning … men snälla någon. Hon kan väl täcka sig lite mer”. Vid skvaller kan det finnas en del känslor av aggression bakom, men inte lika djupt som i ryktesspridning.

Ibland skvallrar vi bara för skvallrandets skull. Även om vi innerst inne inte tycker att hennes urringning var för djupt, håller vi med gruppen en liten stund.

Ryktesspridning däremot görs dels på grund av att höja den egna självkänslan och dels för att skapa en starkare relation med den som hör din berättelse.

Falska rykten skapas sällan av en enskild person. Det är mer regel än undantag att det står en grupp bakom ryktesspridningen (en grupp är tre eller fler personer).

Nu skapar vi ett falskt rykte här: 

Person nummer 1 kommer till dig och säger: “Azita kopierar alla sina inlägg från nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Plagiat liksom”. 

Din reaktion: Du kanske låter informationen rinna av dig för du råkar tycka om Azita och vad hon skriver.

Person nummer 2 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes eget … någon borde anmäla det till Google. Att lura folk sådär…”. 

Din reaktion:  Nu börjar du bli lite (bara lite) misstänksam. Du börjar söka på nätet för att hitta likheter mellan det Azita skriver och andras inlägg. Kan det vara sant? – tänker du.

Person 3 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Hon översätter från engelska sidor och lurar folk. Vem som helst kan skriva det ju”. 

Din reaktion: Ja, nu kan du inte längre vara säker på din favoritbloggerska. Tre personer har sagt samma sak. Det är en trygghet i antal så det de säger måste vara sant, eller hur?

Och föreställ dig nu att fler än tre berättar samma sak. Hur långt tid skulle det ta för att du skulle helt ändra uppfattning om mig?

Det skulle inte förvåna mig att efter ett par dagar du tänker: “Nuförtiden kan man inte lita på någon. Orkar inte läsa plagiat längre”.

Du kanske till och med slutar besöka bloggen.

“Believe nothing of what you hear and only half of what you see.”

~ Unknown

Vad var det som hände? 

Låt mig fråga dig en sak: Om du hade vetat att dessa tre personer har kommit överens om att sprida falsk information om Azitas blogg, hade du fortfarande litat på informationen? 

Faran med rykten är att vi aldrig kan veta vem som har startat dessa och hur många som är inblandade i spridningen.

Vid ryktesspridning och spridning av falsk information kan det vara svårt att vara källkritisk. MEN det är precis det vi måste vara för att inte låta oss manipuleras. 

Vad vill jag ha sagt med det?

Gruppen har stort inflytande över individen. Grupptänk resulterar i förödande konsekvenser. Ryktesspridning leder till mobbning, utfrysning och annan form av socialexkludering.

För stunden kanske känns det skönt att lyssna på skvaller, men tänk på offret som inte är där och kan inte försvara sig.

Om du upplever obehag av tanken att andra pratar bakom din rygg, varför göra det mot andra?

Det är inte särskild schysst.

Vågar du stå emot?

Ifrågasätt alltid ett budskap, särskild om det är avsett att förstöra för någon enstaka individ eller grupp av människor.

När någon med onda avsikter försöker påverka dina tankar om en person följ mitt enkla tips och ställ frågan: Hur vet du det?

Du kommer att bli överraskad av svar och icke-svar du får på den frågan. Testa mitt tips någon gång och skicka ett meddelande till mig om metoden inte är effektiv.

Källkritiska människor är empatiska

Källkritik handlar inte bara om att vara kritisk mot mediernas nyhetsrapportering. Källkritiska förmågan behöver vi i vår vardag och i våra relationer med andra människor. 

En källkritisk individ är svårmanipulerad. En källkritisk person är en empatisk, förstående och pålitlig person. 

Personligen skulle jag inte vilja ha vänner som lyssnar på rykten om mig (oavsett sanna eller falska) utan att ställa frågan till budbäraren: Hur vet du det?

How would your life be different if…You walked away from gossip and verbal defamation? Let today be the day…You speak only the good you know of other people and encourage others to do the same.

Steve Maraboli
0 kommentarer
PsykologiSociologi

(men) vissa – är mer jämlika än andra (?)

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Jag läste en debattartikel, som en ung kille har skrivit om utanförskap och segregering, vilket gjorde djupt intryck i mig. Den unga killen är född och uppvuxen i Sverige, men skriver om sig själv som ”invandraren som är mindre värd i samhällets ögon än sina etniskt svenska vänner”.  

I debattartikeln skriver den unga killen att han ofta blir dömd utan att ha sagt eller gjort någonting. Att folk är misstänksamma mot honom bara för att han är mörkhyad och bor i “förorten”.

(but) some — are more equal than others 

George Orwell

Det som gjorde mest intryck på mig var sammanfattningen på debatten där den unga killen skriver: ”Det är inte så mycket att göra åt. Vi är blattar, det är det som är felet med oss”.

Att en ung man sätter etikett på sig själv som att ”jag är blatte” och sedan tänka att framtiden är hopplöst, tycker jag är en skrämmande samhällsutveckling.

Barnen är vår framtid och de skall känna hopp, samhörighet och känsla av gemenskap med andra människor inom den svenska nationsgränsen.

Vadå blatte liksom.

Vägra ta emot etiketter

Hela min själ gjorde ont när jag läste debattartikeln. Jag tänker att som tonåring ska man ha stora drömmar, visioner och mål i livet. Man har hela livet framför sig och världen ska upplevas som ett stort smörgåsbord. Smaka och ta för dig.

Ja så tänker jag – men den unga killen tänker inte som mig. I hans uppfattning om samhället finns det en hierarkisk uppdelning av människovärdet där hans personlighet mäts utifrån hans etnicitet, hudfärg och föräldrarnas härkomst, medan hans jämnåriga blir bemötta av samhället på ett helt annat sätt.

Psykologiskt

Låt mig berätta hur mentala strukturer i vårt tänkande fungerar! Människor har en tendens att gruppera andra och lägga in dem i olika fack. Inom det kognitiva perspektivet kallas processen för kategorisering. Våra erfarenheter skapar kognitiva scheman i vårt tänkande och inne i de kognitiva scheman skapas det kategorier.

Kategorier kan vara människor, fåglar, bestick etc. Kategorierna hjälper oss att sortera bland alla sinnesintryck och är nödvändiga för att vi ska förstå vår omvärld, men när vi lägger för mycket fokus på att kategorisera, uppstår det fördomar, generaliseringar och ett vi-och-dom tänkande.

När kategorier blir fördomar

Fördomar förklaras inom socialpsykologin och det kognitiva perspektivet som en felaktig och fastlåst förutfattad mening om en individ eller grupp av individer.

Fördomar är våra förutfattade åsikter om människor utifrån deras: ras, social status, kön, etnicitet, klass. Det är också att vi bildar oss en uppfattning om en person utifrån personens grupptillhörighet.

Vi ska inte jobba bort fördomarna

Skolpersonal och andra vuxna som arbetar med barn, blir oftast tipsade (uppmanade?) att prata om vad fördomar är för någonting för att medvetandegöra andra om att de har fördomar.

Jag är med på det, men har också en annan åsikt:

Uppmärksamma, lär ut och berätta gärna vad en fördom är, hur den skapas och upprätthålls, men rikta fokuset på individen som blir offer för fördomar. Lägg energin på att stärka barn och ungdomars självkänsla i den grad att de inte påverkas av samhällets fördomar.

Vi ska vara exempel på villkorslös kärlek

Stärk barn och ungas självtillit och självförtroende så mycket att de vägrar ta emot socialkonstruerade stämpel. Hjälp barn och unga att hålla hoppet vid liv och att våga drömma. Vägra låta barn sätta sig själva i ett fack och skapa en stereotyp bild om sig själva utifrån en grupptillhörighet. Hjälp barn och ungdomar att utveckla sin förmåga till självkännedom och självkärlek.

Barn behöver uppleva äkta omtanke och kärlek. Älskade barn, lär sig självrespekt. Älskade barn vet sitt eget självvärde. Älskade barn ger fan (ursäkta språket) i andras fördomar.

Om du bara blir älskad för att du är blond, brunett eller mörkhyad – då är det inte kärlek – för i kärleken finns det varken färg eller villkor.

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.

Martin Luther King Jr
0 kommentarer
PsykologiSociologi

Radera bort om den ger ångest

av Azita Miakhel
3 minuter läs

Facebook normen?

Jag stod och småpratade med en bekant och samtalet (av någon anledning) kom in på sociala medier. Efter en stunds chitchatande säger personen till mig: “Du byter ofta profilbild på Facebook”. Mitt spontana svar blev: “Tur att du inte följer mig på Instagram” – med ett belåtet skratt till följd.

Om sociala normer och kontroll har jag skrivit om innan, men eftersom ämnet fascinerar mig enormt tar jag upp det igen. Put on your seatbelt please.  

Socialkontroll

Definitionen av socialkontroll utifrån det socialpsykologiska perspektivet är följande: – socialkontroll är en mekanism för att upprätthålla allmän ordning genom normativ reglering, vilket innebär samhällets handlingar som syftar till att förhindra avvikande beteende, straffa avvikare eller korrigera dem.

Korrigera dom! Alltså gör du fel så ska du/det rättas till.

Okej. Så Mark Zuckerberg (som egentligen stal idén från sina vänner) skapade Facebook och skrev ett manus för vårt liv? Sätt upp en profilbild men ändra den inte ofta? 

Till och med passbilden förnyas var femte år. Var i “socialmediamanualen” ska jag läsa om hur länge jag ska vänta tills jag byter profilbild?

Jag Googlade på “How often change facebook profile picture” och Google svarade att jag fick göra det hur ofta jag ville. Är jag okej nu då?

Den personen som kritiserade mig för att jag byter profilbild ofta, tog jag bort från Facebook. Tänkte om hen kunde störa sig på mina bilder, hör hen inte hemma bland mina “vänner” på Facebook. 

Ett sätt att få bort stressen

Nu kanske du spärrar upp ögonen och tänker: “Oj Azita. Så kan du inte göra. Man tar inte bort folk på Facebook”. Och jag tänker: “Jo det kan man. Det är faktiskt jätteenkelt. Du bör också ta bort en del folk.”. #frökenazitanormbrytare

Normer är skrivna och oskrivna regler för hur en individ ska bete sig, tänka och tycka (ibland även hur denne ska känna). Bryter du en grupp-/ social norm, möter du sanktioner. En sanktion är en följd av att bryta en norm. 

En ung man i Amerika skapade Facebook och här i Sverige får jag höra hur ofta jag bör/inte bör byta profilbild. Normer må strukturera upp våra liv, men de kan ge psykisk ohälsa om vi ständigt försöker tillgodose andra människors behov av godkännandet av vårt liv.

Socialamedier är en grundkälla till stress och ångest. Nummer har blivit så viktigt. Vi tar inte bort folk vi egentligen inte känner samhörighet med för att inte minska på antalet “vänner”. Det är liksom en trygghet i antalet. Detsamma gäller Likes. Har du 4000 likes på en bild är du populär. Har du bara tio, tänker man: “Hen är inte så omtyckt”. 

Siffror är den nya populär

En annan bekant sa en gång skrattandes till mig: “Din video på YouTube har tre dislikes” (informerar om att YouTube har nu gömt dislike funktionen). För henne var det inte viktigt med innehållet i videon, inte heller antalet likes och visningar, utan jag hade tre dislikes, då måste lektionen på YouTube vara dålig. 

Socialpsykologin riktar in sig på hur vi människor påverkar varandras tankar, känslor och beteenden. Carl Jung skrev om “collective consciousness/unconsciousness” där han analyserade hur våra innersta känslor kan ha påverkats av kollektivet.

Inom sociologin finns det liknande teori om kollektivets påverkan på individen av Émile Durkheim (1858-1917) där han menade att: sedvänjor, uppfattningar, sätt att se på saker och ting, regler av olika slag är skapade av olika grupper i samhället. Den enskilda individen är inte alltid medveten om att andra människor skapar strukturen som vi (vare sig vi vill eller inte)  blir en del av. 

Sammanfattning

Sociala medier ska/bör inte bli en stressfaktor. Vi ska använda dessa som roliga redskap för att få inspiration, se våra (riktiga-) vänners uppdateringar och hålla kontakten med folk vi tycker om.

Sociala medier får inte heller bli ännu en begränsning i livet. Vi får ta kontrollen över våra liv genom att rensa bort det som ger stress och behålla allt som ger positiv energi.

Kolla igenom din vänlista och radera profiler som ger dig omedelbar ångest. Det kommer att kännas bra efteråt.

0 kommentarer
Existentiell PsykologiPsykologi

Hur fri är en fri person?

av Azita Miakhel
4 minuter läs

Om socialkontroll

När jag startade Fröken Azita bloggen, var det under en period av mitt liv där jag började ifrågasätta många aspekter av livet. Under pandemiåren blev den individuella friheten begränsad och jag började fundera på hur fria vi egentligen är.

Jag befann mig i en kontext där min plats var otydlig och där jag lade för mycket energi på vad andra tänkte och tyckte om mig.

Vi föds ensamma och dör ensamma. Mellan livet och döden blir vi kontrollerade av andra människor som skriver manuset till våra liv. De vill gärna tala om för oss vad som är rätt och fel, när inte ens de själva har svar på sina egna frågor.

Att utöva kontroll på varandra – socialpsykologiskt

Ett kärnbegrepp inom socialpsykologin och sociologin är ordet norm. Det finns skrivna normer och det finns oskrivna normer. De skrivna normerna ser till att samhällsstrukturen fungerar. De är våra lagar, regler och styrdokument.

Om du får för dig att stjäla någons egendom, får du ta konsekvenserna. Beroende på brottets storlek och form, kan följden antingen bli fängelse eller böter. Den konsekvensen av att bryta en norm kallas för sanktion.

Oskrivna normer ställer till det

Förutom de skrivna normerna, finns det oskrivna normer som oavsett om de är synliga eller inte, är de införstådda i det mänskliga samspelet. Vi förväntas följa dessa, annars så … ja annars blir det sanktioner.

De följder som brytandet av en oskriven norm kan medföra är bland andra tillrättavisande, trakasserier, mobbning eller utfrysning.

Normer fungerar som ett koncept för livet. Vi lär oss tidigt vad vi ska göra, säga, känna och tänka. Vi lär oss att smälta in, passa in, inte avvika och ha respekt för nummer. Ja nummer. Vi lär oss att ju fler antalet i en grupp är, desto större trovärdighet har deras ord och beslut.

Konformitet – likformighet

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet. Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen.

Konformitet är passiv grupptryck. Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej. Förenklad är det som att man ljuger för sig själv för att fortsätta vara en del av gruppen.

Vi utövar socialkontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppenen. Människor är olika starka och påverkas olika av den sociala kontrollen. Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Den som däremot är starkare, står för sina värderingar och åsikter och inte följer gruppens alla normer, blir utfryst, och inte längre välkommen att vara en del av en sammanslutning.

Några exempel på försök till socialkontroll:

Tyck som oss! Ät inte det där. Ät detta istället. Tro på det jag tror på. Klä dig inte för snyggt. Var inte för mycket. Var inte för lite. Ta inte för mycket plats. Smält in. Hörs inte. Syns inte. Försök inte ens. Sluta. Nu andas du för högt.

Puff! What about just leaving me alone? – Kan man tänka.

Behovet av den sociala kontrollen är lika djupt inrotad i våra gener som det individuella kontrollbehovet. När vi levde i det vilda behövde vi stammen för vår existens. Om alla skulle köra solo, skulle vi ha dött ut som art. Gemenskap, samarbete och tillsammanskapet har tagit oss hit, ända till våra moderna samhällen.

Är vi beroende av andra?

Vi behöver varandra för att vi fortfarande är flockdjur. Att tillhöra en grupp inger känslor av trygghet och accepterande. Och det är fint med gemenskap. Problem uppstår när vi tror att vår grupp är bättre än den andra. Vi har mer rätt än dom. Jag har mer rätt då fler tycker som mig.

Fel blir det när gruppens medlemmar aktivt försöker förgöra sina oliktänkande. Inte genom fysisk styrka, men genom ryktesspridning, härskartekniker och andra passivaggressiva metoder och beteenden.

“Half of life is lost in charming others.
The other half is lost in going through anxieties caused by others.
Leave this play. You have played enough.”

– Rumi

Hjältarna vågade mer

Med all respekt för massan, är det de människorna som vågade stå emot de rådande normerna som vi pratar om i våra historieböcker. Hur hade världen sett ut om inte oliktänkande hjältar stått emot orättvisa och fel? Hur hade det till exempel sett ut i USA och resten av världen om Martin Luther King inte vågade berätta högt om sin dröm?

Sammanfattning

Våga ha visioner och drömmar. Om du befinner dig i en miljö där oliktänkande tystas ner och dina visioner håller på att försvinna bort, byt miljö. Livet är för kort för att du ska offra dina drömmar bara för att passa in i någon annans. Vi är inte andras val. Vi är våra egna val i livet.

“I am not what happened to me, I am what I choose to become.” ― Carl Gustav Jung

Det som händer med oss händer av andra människor och på grund av andra människor, men hur mycket vi låter andras makt definiera våra liv, ligger enbart i händerna på oss själva.

0 kommentarer